Hyppeln-underbar naturslinga mot Västerhavet!

I skrivandets stund har vi besökt både Hyppeln och Grötö, men jag tycker att det är på sin plats att vardera ön får en egen presentation! Med båda dessa öar i ”upplevelsebanken”, har vi därmed besökt samtliga tio bebodda öar i Göteborgs norra skärgård, men på några av de större öarna har vi inte vandrat på dess naturstigar, även om vi har besökt dem i andra sammanhang. Så vårt trevliga ”projekt” är inte helt fullbordat! 🙂 Nu till vårt angenäma besök på Hyppeln…

Längd

Slingan är ca: 3 km lång och den tar oss runt på öns nordliga del.

Svårighetsgrad

Naturslingan är tillgänglighetsanpassad med grillplatser och passerar förbi Sandtångens badplats. Med jämna mellanrum finns utsiktsbänkar och även några grillplatser med bord.

Utgångspunkt

Till Hyppeln tar du dig med båt eller bilfärjan som går från Burö färjeläge på Hälsö. Parkering finns vid färjeläget Burö. Bilfärjan är avgiftsfri. För mer information, läs (färdsätt) här!

Lite om Hyppeln

Ön Hyppeln på lokaldialekt är en knöl, svulst eller puckel. Namnet syftar på öns profil. Den första gången i skrifter från 1600-talet då ön ägdes av skärgårdsbonden Olof Hansson. Hyppeln kallas också för makrillens paradis, men fiskenäringens blomstrande tid är över och numera finns bara ett par fiskebåtar kvar. Hyppeln var också känt som Sveriges krabbcentrum, med krabbfiske ute vid Læsø.

Hyppeln skiljs från Rörö endast via ett smalt sund. Inlandsisen har satt sina tydliga spår och från högsta punkten på ön, berget ”jättehuvud” ser man Marstrand i norr och Göteborgs hamninlopp i söder. Man ser också spår av de murar som stängde ute korna från odlingarna på den tiden det fanns jordbruk.

Hyppeln är 1,5 km lång och har ca: 166 bofasta. (Dec. 2017.) Högsta punkten Storevale mäter 43 meter över havet. Därifrån ser man Rörö och Carlstens fästning på Marstrand i norr, Stora Pölsan i väster och Vinga Fyr i söder. Mot öster finns fastlandet.

Ett flertal sällsynta och fridlysta växter återfinns på ön som: Klockljung, kustgentiana marrisp, strandvallmo och gul svärdslilja utmed stränderna. Landskapsblomman vildkaprifol frodas, liksom björnbär, nypon och slånbär.

Hyppeln är kanske mest känd för svenska folket för sin roll i en tragedi som ägde rum några sjömil nordväst om ön under andra världskriget, den 16 april 1943. Ubåten Ulven försvann efter en övning. Hon hittades den 5 maj sydväst om Stora Pölsan, på 52 meters djup, 100 meter innanför den svenska territorialgränsen. Ulven var sprängd i förskeppet av en förankrad tysk mina. Samtliga de 33 omkomna besättningsmännen kunde omhändertas. De jordfästes på Nya Varvet i Göteborg. Det skrivs att endast ubåtens kock klarade sig undan katastrofen, eftersom han satt i arrest vid det aktuella tillfället.

Våra upplevelser på Hyppeln

Vid hamnen gick vi högervarv, förbi de nybyggda lägenheterna och väl förbi dem, kom vi direkt på den natursköna slingan. Vid vårt besök var det strålande sol och friska, men ljumna vindar!

Bara att följa pilen åt vänster…

Slingan går förbi de nybyggda husen (lägenheter) som har det bästa läget och har fri sikt ut över havet och den här…

Det som jag också gärna lägger märke till är sjöbodar…

Vi var där som sagt en solig, blåsig och skön brittsommardag, närmare bestämt den 14 oktober och då kunde vi bara ana hur mycket människor här var längs den fina sandstranden under högsäsongen!

Här har det blåst upp tång, men jag är säker på att stranden är välkrattad under badsäsongen!

I bakgrunden skymtar Källö-Knippla…

i början av slingan kom vi fram till en skylt som visade en speciell händelse…

Offerkast – det ska finnas två på ön…

Offerkast, även benämnt riskast, stenkast, eller med en äldre benämning våle, är en plats där någon dött en oväntad eller våldsam död. Förbipasserande har på olycksstället offrat ett mynt, kastat en sten, granris eller en kvist, som ibland ej fått vara grön, dels för att hindra den omkomne att gå igen, men även för att skydda sig själv mot kommande olyckshändelser. I vissa områden levde man i tron att ju större sten eller gren man lade på högen, desto längre kunde man färdas utan att råka ut för en olycka. (Källa Wikipedia.)

Det är så spännande att komma till en ny ö och upptäcka såväl likheter som skillnader mellan de tio öarna i den norra skärgården.

Slingan ledde oss in i ett lika fantastiskt och föränderligt skärgårdslandskap som på de andra två nordöarna. (Rörö och Källö-Knippla).

Här ser vi den högsta punkten och härifrån en vidunderlig utsikt i 360 grader över den norra skärgården.

På ön, finns som jag nämnt fridlysta växter. Det vi såg vid vårt besök var mängder av slånbär, nypon, gentiana och en helt vanlig blåklocka som har dröjt sig kvar…

Åh, de är underbara liksom landskapsblomman kaprifol…

Tänk att de blommor så rikligt ännu!

Men att det också är höst, visar den här bilderna…

Vackert eller hur?

Prydnadsgräs bland klipporna som vajade i den friska vinden!

Landskapet blev lite kargare… och ni ser vilken vy! Här nere fanns en skylt som visade vägen till den…

Den ”klyvna stenen”, men bland de makalöst vackra berghällarna och stenblocken, såg vi den inte!? Stenen alltså! 🙂  Får väl skylla på att det ”första man blir blind på så är det på ögonen!”

Vi såg många klyvna stenar, men förmodligen inte den rätta! Hursomhelst så vad det detta vackra vi såg och som påminde oss om vårt besök på Rörö…

De oerhört vackra och skiftande bergarterna.

Kanske den sammetslena stenen framför oss var den rätta!? Det sägs att den har blivit träffad av en blixt. Därom krävs nog fler efterforskningar!

Mycket vackert eller hur!?

Efter fikapausen – som smakar så gott ute i fantastisk miljö, vandrade vi vidare…

Landskapet blev än mer kargt och vinden låg på…

Haha… ”hon har vinden i sitt hår!” Tänk om man vore en fågel och kunde flyga! Andra sidan sett, så är jag fullkomligt nöjd med att kunna vandra runt på våra vackra skärgårdsöar! 🙂

Ändlöst vackert! Tänk så många vackra öar vi har i vår skärgård! Det är inte konstigt att turister vallfärdar hit med vår tillgänglighet som vi har med Allemansrätten! Jag är innerligt tacksam över att leva i ett land som Sverige och genom att skriva och berätta om bland annat vår skärgård, så hoppas jag kunna bidra med att fler besöker och värdesätter allt det som finns så nära! Det är lätt att ta saker och ting för givna.

Tycker om att se att det inte saknas konstnärlig kreativitet på Hyppeln! 🙂

Hej då Hyppeln… vi syns nog igen!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Visited 20 times, 1 visits today)

4 reaktion på “Hyppeln-underbar naturslinga mot Västerhavet!

  1. Ännu en intressant reseskildring med fina bilder. Du är duktig på det här 🙂

    Alla dina bilder är fina, men jag fastnade lite extra för träskylten ”Klyvna stenen”. Något med skyltar fängslar mig, men jag har svårt att förklara varför? Kanske har det att göra med att de är vägvisare och ledsagare. Den där lilla träskylten har även något som är minst lika viktigt … en tilltalande omgivning och miljö.

    Som vrak-administratör fängslas jag även av berättelsen om Ulven. Just den ubåten blev ju bärgad – även om det inte hjälper mycket när så många mötte döden. Men det finns många andra dramatiska skildringar om förlista fartyg/ubåtar som fortfarande ligger kvar i djupet. Varje förlist objekt berikas av en berättelse ur verkligheten, på samma sätt som berättelsen får en extra dimension av en bild från sin grav i djupet … även om bilden bara är en formation i en terrängmodell.

    Ha det gott resten av veckan!
    Kramis

    • Hej Lollo och tack så mycket! Dina ord värmer! Jag gillar också de där små träskyltarna, för att de är så enkla, i regel lite vindpinade och därmed sin charm. Men de är också som du skriver ”vägvisare och ledsagare”. Det där med att du är vrak-administratör kom jag ihåg, när du nu påminde mig. Förstår att det finns många båtar, fartyg och skepp som finns kvar i haven. Det där med kocken som inte var ombord på Ulven, kände jag inte till. Tänker på hur han måste han känt det när alla hans kamrater omkommit. Minnesstenen finns ju inte långt ifrån där jag bodde mina första barndomsår.
      Kram Gunilla

  2. Jag fastnade för bilden med husen alldeles intill havet, där ser det vackert ut att bo. Utsikten blir ju då som ett föränderligt konstverk. Och de mjuka klipporna ser behagliga ut.
    Tack för att vi fick följa med på denna resa.
    Kram Christina

    • Glad över att du ville följa med!😊 Ja, de där husen ligger väl så nära havet som det bara går! Underbart när det är sol och vindstilla, men tänk när det råder storm! Mäktigt!
      Kram Gunilla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.