Vandring på Rörö i storslagen natur

Längst norrut i Göteborgs skärgård i Öckerö kommun, ligger Rörö. Det karga, nästan helt trädlösa landskapet och de fina badmöjligheterna drar många besökare till ön. Dock hoppade vi över badet, då det vindade en del. Vi har tidigare cyklat på ön, då badade vi vid en av alla fina vikar! Vi har nyligen åkt med på en skärgårdstur för midsommarfirande som du kan läsa om här. Men inte vandrat på naturstigen, så det såg vi fram emot.

Färdsätt

Vi tog bilen ut till Hjuvik, för vidare färd med färjan till Hönö och passerade Öckerö, Hälsö och därefter parkerade vi på Burö, vid färjeläget. Därifrån går färjor ut till Rörö, Källö-Knippla och Hyppeln. Det är bra att planera resan i förväg och noga kolla upp turlistorna, eftersom man färdas med två olika färjor. Trafiken mellan Hjuvik och Hönö/Öckerö, går ofta. Men turerna ut till de andra tre öarna går mer sällan! Färjorna är kostnadsfria. För den som vill, går det att åka med buss från Göteborg (Röd express) ut till Hjuvik, och därefter byta till buss (290) för vidare färd mot Burö färjeläge. Väl ute på Rörö, tar man sig snabbt till fots mot naturstigen.

Längd
6 km med möjlig avstickare över bergen. (Beror lite på hur man går). Det känns betydligt längre, då den blå slingan kräver koncentration bland alla stenar.

Utgångspunkt
Hamnen vid sjöräddningsstationen på Rörö. Gå åt vänster, förbi öns livsmedelsbutik och vidare mot den långa bryggan och den lilla hamnen och de röda skjulen. Den asfalterade vägen går snart över i grusväg och mindre stig som tar dig upp och ner, fram till en äng och en fin sandstrand. Följ sedan skyltanvisning!

Karaktär
Medelsvår. Öns västsida är till stor del fyllt av ett brett bälte av rullstenar. En smal stig slingrar sig fram mellan de runda stenarna. Så här gäller det att se sig noga för och placera fötterna rätt!

Naturreservatet kom till för att skydda den unika naturen. Här finns artrik flora och fauna. Om våren och försommaren blommar styvmorsvioler och strandtrift. Så det lär bli ett nytt besök till våren! Inlandsisen har satt sin prägel på landskapet. Mitt i det flacka hedlandskapet i söder ligger de två små vattnen Stora och Lilla Ers vatten. De omges av breda vassar och ger goda förhållanden för fågellivet. Utmed öns västsida utbreder sig ett storslaget klapperstensfält. Blockmarkerna liksom den stora förekomsten av sand utgör delar av en mäktig israndsbildning. Berggrunden består till största delen av gnejs. Ådergnejsens ljusa skikt domineras av mineralerna kvarts och fältspat, medan det mörka utgörs av ett slags glimmer.

Efter att vi passerat hamnen, skjulen och sandstranden kom vi ut till ett öppet landskap där vi möttes av betande får. Vi blev lite bekanta med de två kvinnorna som skymtar på stigen på fotot.

Vi såg ingen hänvisningsskylt mot naturstigen, så vi gick antagligen fel i början. Men det gick bra ändå! Vid den lilla hamnen, gick vi till vänster mot skjulen. Passerade dem och gick ända fram mot klippkanten, där vi såg en liten brygga. Vi rundade klippan och nere på stranden såg vi en trappa som ledde oss rakt upp mot leden och in i fårhagen.

I början av vandring kantades leden av ljung, små vindpinade enebuskar och av berghällar. Eftersom det har varit en torr och het sommar med torka som följd, så såg vi väldigt lite av blommande ljung. Kan tänka mig att det annars är vackert här med de stora lila fälten av ljung.

Det syns på fotot här att ljungen är brunbränd. Men vackert ändå med vegetationen, berghällarna och havet. Det vi blickar ut mot är Kattegatt och vi kunde se både Marstrands fästning och fyren Pater Noster. Det som jag hoppades få se, vilket jag gör varje gång jag är i skärgården, är att få se en och annan säl liggandes ute på något skär. Men icke sa Nicke!

Orange sten! Ja, så kan man också göra det lättare för oss vandrare! 🙂

Betande får såg vi även här och små ”byggen” av strandved. Inte bara strandved utan också…

Ja, ni ser rätt! Allehanda skor uppsköljda ur havet!?

De låg där som en ”installation” – som en påminnelse om allt som våra hav får ta emot! Jag såg också en stor hög med plast som hade samlats ihop, men jag ska bespara er den bilden! Skorna – det var ju ändå lite kul med alla olika sorter. Allt ifrån ”foppatofflor” till byggnadskänga med stålhätta! Man kan ju undra över hur alla skor hamnar i vattnet? Kanske en bra inledning på en deckare!?

Vi vandrade vidare och vek in på den blå slingan…

Den delen som enligt mitt tycke var den allra vackraste! Det var inga problem att hitta varken orange eller blå stenar!

Som en enda stor anlagd klapperstensträdgård. Naturen har fixat det alldeles själv!

Vi började nå den bergigare delen av ön… kargare, men inte färglös!

Vi tappade nästan andan, så vackert var det! Fantastiska skiftningar i berget!

Efter lite efterforskningar kunde jag läsa mig till att berggrunden består till största delen av gnejs. Ådergnejsens ljusa skikt domineras av mineralerna kvarts och fältspat, medan det mörka utgörs av ett slags glimmer.

Lite av den här blandningen av bergarter har vi sett vid Särö Västerskog. Men här fanns det så stora ytor – det var som att komma in i en annan värld!

Ser ni hjärtat? Letar alltid efter hjärtan eller dylikt i naturen. 🙂

Vädret var skiftande den här dagen. Ena stunden lite blåsigt, sedan mer vindstilla och full sol! Som gjort för yoga där på hällarna!

Det blev lite yoga där på klipporna – i paradiset! Det kommer ett nytt inlägg om det.

Nåväl, lite stopp för fika är inte heller så dumt!

En perfekt plats på en bänk med hela havet framför oss och omgiven av den vackra berggrunden.

Måste titta på berghällarna och jättegrytorna en gång till, för att därefter vandra vidare tillbaka mot byn.

Bra skyltat! Vi fortsatte en bit till på den blå leden, innan den så småningom övergick till orange märkning igen.

Måste blicka ut över havet igen, innan vi kom in i den endaste lilla gröna skog under hela vandringen!

En liten blå sten…

Vi närmade oss byn och följde huvudvägen ned mot färjelägret…

Där vid läget där färjan kommer in låg något rostigt som jag tyckte skulle förevigas! Tidens tand… saker rostar sönder.

Så åkte vi tillbaka med färjan mot Burö…

Det får bli den sista bilden för den här gången! På tur står Källö-Knippla där varken maken eller jag har varit!

Vilken underbar vandrings dag i storslagen natur!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Visited 36 times, 1 visits today)

8 reaktion på “Vandring på Rörö i storslagen natur

  1. Blir så inspirerad av att läsa om era vandringsturer. Naturen är en riktig hälsokälla 🙂
    Ser verkligen uppfriskande och mysigt ut.

    Ha det fint!
    Kram

    • Tack Christina! Jag älskar verkligen det här med att vandra! Det behöver inte alltid vara så långa turer för att uppleva allt det vackra som finns i naturen. För vår del handlar det mer om att så ofta vistas i naturen. Varje dag… Naturen är som du skriver en riktig hälsokälla! 🙂
      Kram Nilla

  2. Så fina vandringar ni gör!! Kul att få följa med bildledes. Ja jag undrar också ibland över varifrån kommer alla skor. tycker man relativt ofta ser skor eller en enstaka sko efter bilvägar också…
    Underligt.
    Kram Annika

    • Roligt att du vill ”följa med oss” på vandringarna! Det är så underbart roligt och stimulerande att göra dessa vandringar tillsammans, maken och jag! Älskar min frihet!:)
      Ja, skor… de tycks finnas lite här och var!
      Kram Nilla

  3. Det ser ut som en mycket härlig och intressant vandring! Naturen vid havet är fascinerande för mej som bor intill skogen på Östgötaslätten. Vad vackert det är med klippor och sten vid havet. Ja, man kan verkligen undra hur alla dessa skor har hamnat där. Jag tappar aldrig bort några skor…
    Härligt med ett yogapass ute i det fria!
    Jättekul att få ”följa med” på era olika vandringar! TACK!
    Kram från Kerstin

    • Vårt lilla projekt – att besöka all de tio Öckeröarna, är ett spännande och fantastiskt projekt! Öarna ligger tätt, men ändå skiljer de sig åt på flera sätt. Gemensamt är att naturen är storslagen och upplevelserna är fantastiska! Roligt att du tycker om att ”följa med” på våra vandringar och helt omöjligt är det väl inte att du kommer att besöka någon av öarna, när du är i Göteborg! Ja, jag är tacksam över att ha havet så nära mig. Min första del av barndomen, växte jag upp vid havet, sedan flyttade vi till landet och då blev det vid skog och sjö istället. Så jag uppskattar all natur, även om havsmiljön är det som är mest jag. Du bor väldigt vackert – det har jag sett på alla dina fina bilder som du visar på din blogg!
      Kram Nilla

  4. Jag läste och tittade på ditt inlägg innan lunch. När jag cyklade ut efter matintaget gick tankarna iväg till dig. Du startade en härlig ”serie på tio delar” briljant. Nu har du höjt ribban ytterliggare några nivåer och jag kan inte låta bli att tänka på att detta borde väldigt många vara sugna på att läsa och njuta av. Det platsar i vilket ”ReseMagazine” som helst. 😀 Du borde luska efter möjligheter Det är ju ingen brådska. Kanske bäst när du är klar med alla tio vandringarna och kan styra bättre själv. För sådant här samlar inget damm och blir gammalt. Jag har ett ställe som jag ska kontakta när jag börjar med min Gotlandsblogg. Då handlar det om bloggar med Gotlandsinriktning. Det borde finnas något liknade på västkusten.
    Kombinationen av bra kvalitet på foton, en variation på ”fotomål”, pedagogisk text som håller ihop ordmassan, en skön blandning av fakta och personliga tankar, som gör det mer intressant och levande, gör att det totala intrycket går hem. Du borde ha läsaren i din hand. När gränsen är nådd och reportaget ”lever”. Jag är med på resan från mitt håll. Samtidigt som du fångar mitt intresse för att hamna på leden fysiskt. Sedan vet du naturligtvis att jag gillar kusten och havet. Min fantasi går igång när jag ser alla skor. Det är nästan så jag får lust att utgå från skosamlingen och göra paralella historier om ägarna. Hade jag inte haft så mycket att göra … Kort sammanfattning: Guldhatten av för inlägget som genomsyras av att du/ni uppskattar dessa vandringar.
    Ps. Nice header. <3
    Kram Bobo

    • Åh, tusen tack Bosse för din generositet! Jag blev så upplyft av dina tankar kring att mina inlägg om skärgårdsöarna, skulle platsa i ett ”ReseMagazine!” Jag kan bara säga att jag älskar ”min stad” och skärgården, trots allt negativt som händer i staden. Kanske just därför som jag vill lyfta fram allt vackert och tillgängligheten och göra det på mitt sätt. För jag vill ju också inspirera till hur enkelt det förhållandevis är att ge sig ut i den natur man tycker om och samtidigt må bra i kropp och själ. Nu finns det ett antal bloggare som skriver om vandringsleder på olika håll i Sverige och det finns utmärkta böcker i ämnet. Men att bli uppmärksammad på något sätt hade förstås varit mycket inspirerande och givande! Jag lägger ned mycket tid och omsorg på de flesta inläggen, så… tack Bosse!
      Kram Nilla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.