Önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott nytt år!

I skrivandets stund är det dagen före julafton och den utlovade solen kommer förhoppningsvis fram idag! Morgonpromenaden och frukosten är avklarad. Så skön start på dagen! Skulle tro att det blir en promenad i dagsljuset också!

Ja, promenaderna och utflykterna har varit många det här året, och det är något som jag hoppas ska fortsätta! Så hoppas och tror jag att vi går ett bättre år till mötes, ett år då världen får kontroll över pandemin. Önska, tro och hoppas är viktigt!

Någon snö verkar det inte bli, men kanske lite frost ändå! Kanske inte det allra viktigaste i dessa tider, utan att kunna vara tillsammans på ett eller annat sätt!

Mina fina nissar som finns där i skogen….utan dem blir det ingen jul!

I fjol firade vi nyår i underbara Köpenhamn, så fint. mysigt och stämningsfullt!

Med de raderna och bilderna vill jag tacka alla mina bloggvänner för i år! Blir lika glad varje gång då det finns en kommentar och en hälsning til mig från var och en!

God Jul och ett riktigt Gott nytt år!

Kram Gunilla

+5

Jag tar dagarna med ro!

Det är märkligt hur fort tiden går – att det i skrivandets stund endast är en vecka kvar till julafton! Det är också en märklig tid vi lever i, mitt i en pandemi med allt vad det innebär som vi alla måste förhålla oss till. En pandemi som snart har varat i ett år.

Vi matas ständigt med uppdateringar om situation kring pandemin. Ett informationsflöde som aldrig tycks sina. På gott och på ont, eftersom en del information är nödvändig, annat är mer eller mindre spekulationer och snudd på skrämselpropaganda!

I dagarna har jag skrivit och skickat en del julhälsningar. Både vanliga julkort med en enkel hälsning, men också några personliga och längre julbrev. Att skriva julbrev, tycker jag är roligt. Dels för att det blir en årssammanfattning för egen del, dels för att jag vet hur uppskattat det är att få julbrev med lite mer innehåll. Men visst är ett ”vanligt och hederligt” julkort också fint att få!

På Instagram och på några av de bloggar jag följer finns vackra bilder och dito texter om juldekorationer av olika slag, vackra blomsterarrangemang, goda recept på julgodis och maträtter som hör julen till. Det pyntas och fejas visst som aldrig förr runtom i vårt avlånga land! Även här hos oss råder julstämning, om än i det mer stillsammare och mindre formatet.

Något som jag är desto mer mån om är de dagliga promenaderna. Varje morgon går min promenadkompis och jag iväg omkring klockan sju, vilket vi gör i ur och skur! Det har blivit en vana och något av ett livselixir för oss. Det är mycket mörkt när vi går, men under promenadens gång, möter vi dagsljuset. Ja, det ljus som nu finns att uppbringa!

Ibland kan det bli ytterligare en promenad – för att just njuta av det dagsljus som finns och av andra vyer än de jag dagligen ser. Maken och jag besökte makens syster och tillsammans promenerade vi genom ett vackert kulturlandskap och genom en ”gammelskog” med mycket mossa och lava.

Först promenerade vi förbi den här vackra gamla stenbron. Det är något som jag kan titta och beundra en lång stund!

Visst är det vackert och det är ett kulturarv som vi ska vara rädda om! Solen gjorde ett litet, litet försök, under någon minut!

Forsen virvlade fram mot och under den gamla stenbron. Några boningshus låg utmed forsen. Naturscener ifrån första parkett!

Så småningom nådde vi fram till skogen, där vi intog vår fika. En skog med grön, frodig mossa och med vacker lava på en del grenar.

Skogsbad i massor!

Den här dagen, var jag i princip ute från tidiga morgonen till sena eftermiddagen och kände mig så tacksam och påfylld av ljus, värme och gemenskap.

Jag tar dagarna med ro!

Må gott!

/Gunilla

+3

Vandring på Marstrand i storslagen natur!

Vy mot Marstrand från Koön, där personfärjan avgår.

En klar och solig novemberdag, åkte vi tillsammans med goda vänner till Marstrand, beläget i vackra Bohuslän. Marstrand är mest känd för Carlstens Fästning. I mer än 300 år har den väldiga väktaren skyddat den lilla trästaden nedanför. För oss har det alltid varit det självklara att promenera upp dit för att njuta av den fantastiska utsikten, men också utforska själva fästningen och borggården. Att någon gång gå på en guidad tur är en självklarhet, för att bland annat ta del av historien kring ”Lasse-Maja!”

Marstrand har något för alla. På sommaren är turismen omfattande och förutom fästningen är det säkerligen båtlivet, fantastiska bad, shopping och restaurangbesök som lockar! För vår del, den här ljuvliga dagen i slutet av november var det att vandra runt hela ön, vilket skulle bli vår första rundvandring och absolut inte den sista! Det som skulle möta oss kan inte beskrivas på något annat vis än att naturscenerna på ön är storslagna! Sträckan runt ön är ca: 5 km, vår stegmätare stod på 8 km, då vi också promenerade lite utanför själva slingan.

Vår tur började längs huvudgatan, förbi delar av den gamla vackra träbebyggelsen.

Tvärgata från huvudgatan.

Dessa fantastiska nationalromantiska hus! Lite som Villa Villekulla!

Det mest kända huset på Marstrand, måste väl ändå vara Societetshuset som uppfördes 1886. Sveriges konung Kung Oscar II tillbringade i stort sett varje sommar från 1887 till 1907 på Marstrand, vilket gav kunglig glans till ön. Här har människor kurbadat sedan tidigt 1800-tal och Marstrandsön var länge centrum för det badliv som växte fram i Sverige efter förebild från de tyska, brittiska och nederländska kusterna.

Efter att vi passerat Societetshuset och det intilliggande Kurhotellet påbörjade vi natursligan som gick brant uppför mot St: Eriks park. Gömd mellan bergsryggarna ligger denna park som anlades i mitten av 1800-talet av Gustav Widell, rektor vid Marstrands läroverk.

Vyn här uppe var inget att klaga på! Solen stod ju så lågt, så bilden blev lite skuggig.

Havsnära läge för kändisar! 🙂

Den smala slingrande vägen ledde oss vidare fram till näckrosdammen och till parken som måste ha en fantastisk grönska på den ljusa årstiden. Här finns många gamla träd bevarade, men också en hel del nyplanteringar. Enligt uppgift så finns här nitton olika busk- och trädarter.

På en skylt stod det att läsa, ” AKTA TRÄDEN!”

I dammen lär det finnas röda näckrosor! När de blommar, vill jag gärna slå mig ned på någon av bänkarna runt dammen.

En mäktig bok med rötter som ”elefantfötter!”

Efter parken slingrade sig slingan vidare mot storslagna vyer…

Jag vet inte hur många gånger jag utbrast ” Här är underbart!” ”Så fantastiskt vackert”, är också ett favorituttryck som min väninna och jag har!

Längst ut på klippan ligger Skallens fyr….

Det är magiskt att stå ute vid Skallens fyr och begrunda den mäktiga platsen där de två haven Skagerak och Kattegatt möts. Ön Hamneskär och fyren Pater Noster syns ute vid horisonten.

Som ett vackert vykort eller hur!?

Här bland klipporna slog vi oss ned och njöt av utsikten, våran matsäck och varandras sällskap!

Man kan lika gärna tro att det är en tidig vårdag! 🙂

Goa vänner är bra att ha – alltid!

Dags att fortsätta vandringen…

Som du ser, så är slingan välordnad, inga problem att ta sig fram. Fästningen syns i bakgrunden.

Här har vi kommit fram till nakenbadet! Något sådant blev det inte den här dagen! Nej att njuta av utsikten var tillräckligt för mig!

De här är något av det bästa jag vet! Att vandra nära havet och gärna i ”mitt Bohuslän!”

Så närmade vi oss åter hamnen, för en kort tur tillbaka till Koön.

Vilken fantastisk dag! Längtar till ett återbesök, framåt vårkanten. På vår väg tillbaka hem, upptäckte vi fina vandringsslingor på Koön. Så kanske vi återvänder under vintern för att vandra där också!

En del sevärdheter missade vi på vår vandring som S:t Eriks grotta, Nålsögat, Jättegrytan och lotsutkiken. Vi hade ingen karta med som visade alla sevärdheter, men hade samtidigt inte något annat i tankarna än att vandra runt ön.

Några dagar efter det att vi hade kommit hem stod det att läsa i Göteborgsposten om de första judarna på bland annat Marstrand och sedermera deras flytt in till Göteborg. En mycket intressant historieberättelse som jag tror få verkar känna till. Nu har jag inte för avsikt att berätta så mycket om det, men följande vill jag ändå återge…

”Den fasta judiska bosättningen i Sverige inleddes 1774 i Stockholm och 1779 i Göteborgsområdet. Sistnämnda år bosatte sig Moses Salomon och Elias Magnus på Marstrand, där utlänningar fick bo enligt beslut av Gustav III fyra år tidigare. Omkring 1790 fanns det 60 judar på Marstrand. År 1805 hade alla Marstrands judar, utom en enda familj, flyttat till Göteborg. Här hade magistraten 1780 gett David Abraham från Tyskland tillstånd att bosätta sig med sin familj och barnens informator. Dessa ”skyddsjudar” inledde den judiska bosättningen i Göteborg. Strax därefter kom fler judiska familjer hit från Tyskland.

Den ökande judiska befolkningen på 1800-talet bidrog i stor utsträckning till Göteborgs växande betydelse. Viktiga handels- och industriföretag bildades av judiska familjer som Magnus, Delbanco, Hertz, Heyman, Delmonte, Fürstenberg, Pineus och Mannheimer. Nathan Gumpert startade en bokhandel och David Bonnier tidningen Göteborgs-Posten, där hovfotografen och ”storvitsiren” Aron Jonasson introducerade Göteborgsvitsen.

Judarna visade sitt kulturella och sociala medvetande genom betydande donationer till bland annat teater- och konsertverksamhet, bibliotek och muséer, t ex Fürstenbergska galleriet på Konstmuseet. August Abrahamson köpte 1868 Nääs slott, där han och hans släkting Otto Salomon grundade en världsberömd konsthantverksskola. Många judar deltog också som politiker i stadens utveckling. Som mest fanns det på 1800-talet 10 judar bland de 50 stadsfullmäktige.” (Källa; Göteborgs judiska historia.)

Må gott!

/Gunilla

+4