Fotograferandet – tar det bort det fina i att vara närvarande i stunden?

Idag när jag redigerade mina bilder ifrån gårdagens cykeltur, så tänkte jag dels på den underbara dagen i sig och dels på om fotograferandet tar bort det fina i att vara närvarande i stunden! Min mobil har jag alltid med mig och systemkameran har jag med mig främst då vi åker på en längre resa eller när jag besöker en plats för första gången. Jag fotograferar mycket – för att jag tycker det är roligt – för att jag vill utveckla mitt kunnande. Jag ser det mesta i bilder nu för tiden! Fotograferande hör ju också ihop med att bedriva en blogg. Det är lättare att förmedla en känsla, åsikt eller vad det nu är med både bild och text. Men frågan är om fotograferandet är viktigare än själva upplevelsen. Är det en jakt på ”perfekta bilder?”

Hundkex, blå himmel, blått hav. Allt fångat i den vackra stunden!

Jag ska berätta om ett minne om en elev ifrån min tid som pedagog i grundskolan.

Den här killen, vi kan kalla honom för Pelle, vill jag minnas gick i årskurs 3 och var en kille som älskade att berätta om vad han hade gjort i helgen till exempel, vilket ofta handlade om att vara ute på äventyr i naturen med sina föräldrar. I skolan tyckte han också om när vi hade utflykter, och han var duktig på att rita och skriva och gillade även det. Men plötsligt vid ett tillfälle, så ville Pelle inte gå på utflykt, det hade plötsligt blivit tråkig och jobbigt! Jag och min kollega blev förstås fundersamma över förändringen. Vid det aktuella tillfället, då vi var på väg till skogen (vill jag minnas att det var), så följde han motvilligt med. Men det var inte samma glada Pelle! Många tankar for i mitt och kollegans huvud. Vad hade hänt som påverkade honom så?

Pelle lekte med sina kompisar och verkade ändå glad i stunden. När det var dags för att äta utav vår utflyktsmackor, försökte jag luska lite. Pelle och jag samtalade om allt roligt man kan göra i naturen. Både med kompisarna i skolan och med föräldrarna. Så frågade jag om det var något som han inte tyckte om. Och då fattade jag! Pelle tyckte det var tråkigt att rita och skriva om sina upplevelser efteråt i skolan! Nu var det ju inte så att det var något tvång, men Pelle upplevde det uppenbarligen så. Det blev ett bra samtal med Pelle om att stunden – upplevelsen i att vara ute i naturen inte skulle innebära att allt måste dokumenteras i efterhand. Att uttrycka sig går ju att göra på så olika sätt och vid olika tillfällen. Nu många år senare bär jag fortfarande med mig den här händelsen och vad jag lärde mig då.

Så till mina tankar kring fotograferandet och medveten närvaro.

Att fotografera har intresserat mig, så länge jag kan minnas. Kanske ett arv ifrån mitt morfar som bland annat var fotograf. Jag har alltså fotograferat långt innan jag började att blogga och innan Instagram fanns! För de är mina kanaler numera. För min del fungerar det så att fotograferandet är en slags ”förlängning” av ögonblicket. Jag upplever och ser något som påverkar mig och njuter av ögonblicket och i de flesta fall, vill jag föreviga ögonblicket om det går vill säga, för det är ju inte alltid det är möjligt. Ibland kan jag ju tänka och säga ”att nu skulle jag ha haft en kamera redo!”

Många av mina bilder ger mig idéer till att skriva ett inlägg. Oftare faktiskt än tvärtom. Jag fotograferar mer när jag är själv och när min make är med mig. Han vet vad mina bilder betyder för mig och han läser vanligtvis mina inlägg på bloggen och uppskattar det ”färdiga resultatet!” Är jag med personer som inte själv fotograferar, så är jag mer återhållsam. Då är närvaron med dem mer i fokus. Jag redigerar mina bilder på så sätt att jag vill att de ska ha så bra ljussättning och skärpa som möjligt. Ibland behöver de beskäras. Mer är det inte.

Både här på bloggen och på Instagram, vill jag att mina bilder tillsammans med mina texter, ska förmedla något som väcker tankar, känslor, lust, hos betraktaren. Men bild och text uttrycker kanske mest mina egna upplevelser. Att det är något som jag med bild och text vill förstärka! Att fotografera är för mig att måla med hjälp av kameran.

Då och då tänker jag på Pelle och undrar vad det har blivit av honom. Vad han gör idag? Har han blivit fotograf? Lärare? Hur tänker han om bilder?

Jag kan le ibland när jag fotograferar och tänka att jag ska minsann inte skriva en endaste rad om den här cykelturen, eller promenaden, eller skärgårdsbesöket eller vad det nu är! Jag ska inte ta en endaste bild, om det är med tanke på att det ska dokumenteras efteråt! Naturligtvis ska det vara lustfyllt och inte upplevas som något tvång.

En bild sägs ju också kunna förmedla mer än ord och visst är det så! Avslutar med några bilder som fick mig att både vara i stunden – i nuet. Men också med en närvaro att vilja föreviga ögonblicket.

En härlig dag på cykel mellan Apelviken, Varberg till Gamla Köpstad som vi gjort så många gånger och förhoppningsvis kommer att göra snart igen!

Kram Gunilla

1+

Äppelblom och klarblå himmel!

Det finns så många vackra blommande träd, alla vackra på sitt sätt! Just nu runtomkring där jag bor, blommar både hägg och syrener. Underbara dofter om kvällen. Igår i en trädgård på kvällspromenaden, såg jag blommade äppleträd. Så gudomligt vackert!

Ljuvligt eller hur!?

Morgonsolen strålar just nu in ifrån balkongdörren och det är dags för frukost! Undrar om vi inte ska ta en….

Fortsättning följer!

Kram Gunilla

2+

En solig utflyktsdag till Gräfsnäs med lilla familjen!

Gräfsnäs är bland annat känt för slottsruinen vid sjön Antens norra spets. Men kanske ändå mest för att det går att åka med ånglok mellan stationerna Anten/Gräfsnäs. Populär sträcka för barnfamiljer och som utflyktsmål för för – och skolklasser. Kanske något vi kommer att kunna göra med våra barnbarn. Men det går alldeles utmärkt att åka hit med bil. Gräfsnäs ligger ca: 22 km norr om Alingsås. Det som lockar oss är den stora och vackra slottsparken.

Vi besökte Gräfsnäs för ett år sedan ungefär. Då som vid dagens utflykt lyste solen från en näst intill molnfri himmel. Behaglig vårvärme gjorde dagen nästintill ”perfekt!” Efter vårt första besök skrev jag lite om historiken kring Gräfsnäs. Vill du veta lite mer så kika här!

Trots att det var Kristi Himmelsfärdsdag, vid vårt besök, så gick det att hålla avstånd (känns konstigt att skriva det!) från andra besökare. Ganska många bilar på den rymliga parkeringen! Vi hittade en fin plats för vår picknick och kunde också gå runt i parken, ganska så obehindrat! Som jag skrev vid vårt första besök, så beundrar jag parken med alla gamla bevarade träd och de husen som tillhör Bjärke hembygdsförening. Bland annat finns det ett soldattorp och några andra byggnader.

Låt oss titta på naturen…

En nästintill spegelblank Anten, vilket inte händer så ofta!

Här finns ett flertal lärkträd, vilka jag tycker är så vackra. Särskilt nu på våren! Men visst vill jag även ha en lärkkvist med kottar till jul!

Några av byggnaderna….

Den barnvänliga badplatsen skymtar i bakgrunden…

Man upplever historiens vingslag!

Se grönskan mot det gamla uthuset!

En av vackra ”Monetbroar”, får avsluta mitt inlägg ifrån Gräfsnäs.

Vilken härlig, efterlängtad dag med lilla familjen!

Ta hand om dig, håll avstånd och njut av grönskan!

Kram Gunilla

4+

Sankt Birgittas kapell ligger där och tronar på Klippan i Majorna,Göteborg!

Isande, nordliga kulingvindar i maj månad kan inte vara så vanligt! Utrustade med vinterjacka, mössa och vantar promenerade vi runt i området Klippan, beläget i stadsdelen Majorna i Göteborg. Vi går ofta här på vår promenad som börjar vid Nya Varvet, vidare mot Klippan, Mariaplan, Kungssten och tillbaka mot utgångspunkten. En fin och varierande promenad förbi hamninloppet, ett kulturreservat, landshövdingehus, kaféer och mysiga butiker.

Idag föll blickarna speciellt mot Sankt Birgittas kapell som har en nyrenoverad fasad.

Kyrkplatsen är berget Skinnareklippan, som även givit namn åt området. Kapellet uppfördes av David Carnegie d.y. för de som bodde och arbetade vid Carnegiebruken. Byggnaden hade som förebild det kapell i som stod i Carnegies hemby Balquhidder i Skottland. Både det skotska kapellet och Sankta Birgittas kapell i Klippan är namngivna efter det irländsk-skotska helgonet Brigid av Kildare. Kapellet uppfördes, under ledning av bruksbyggmästaren Daniel Gabrielsson, 1856−1857 och invigdes den 1 juni 1857.

Carnegie ville att kyrkan skulle överensstämma med de medeltida småkyrkor, som fanns i Skottland. Han lät enligt samma förebilder, återuppbygga en nedbrunnen kyrka i sin hemort Balquhidder. Som ett led i sin omvårdnad av brukets anställda lät Carnegie uppföra både bostäder, skola och kyrka. man känner historiens vingslag när man promenerar runt bland gamla byggnader av trä och tegel. högt däruppe på klippan ligger ligger kapellet, väl synligt när du ”seglar in” mot Göteborg! Vi kikade in på en av innergårdarna för att tittade på de blommande träden, men tyvärr var de redan ganska så överblommade! Vill du se hur fint det kan vara är en solig försommardag, så kika här! Det finns flera inlägg i kategorin Göteborg/Majorna. Bilden i min header är ifrån Klippans ångbåtsbrygga. Absolut värt ett besök.

En vy ut mot Älvsborgs fästning. Soligt – ja! Vackert – ja! Men isande, kyliga nordvästvindar i maj månad är inte vad vi vill ha! Men äppelblom fanns det minsann utmed hamnstråket och det gjorde mig genast gladare!

Några dagar till, sedan har det utlovats värme och det är något jag behöver nu!

Kramar från mig!

Gunilla

3+

Det stod om en gammal ek i Göteborgsposten!

Enligt uppgift från GP (20200513) finns det drygt 400 skyddsvärda ekar i Göteborg. Alla är gamla och pampiga! Men bara ett av träden har en egen tomt. Den tomten är belägen på Skårsgatan i Göteborg. Många gånger har vi promenerat här i Skår för att bland annat beundra funkishusen, trädgårdarna och den ståtliga eken! En annan stor pampig ek i närheten som jag har skrivit om, finner du här!

Huset till höger är ett robust funkishus i tre våningar. Då kanske du förstår hur högt trädet är! En murgröna slingrar sig hela vägen upp till toppen och någon annan grön klätterväxt har bäddat in nästan hela stammen. Det är inte bra! Eken kommer att kvävas om man inte ser till att befria den från ”snyltgästerna!” Eken står på Göteborgs minsta parktomt och markerar den gamla gränsen mellan Stora Gårda och Skår. Att åldersbestämma en växande ek är så klart svårt. Men man tror att två ekar i området är så kallade ”gränsmarkörer.” Dessa två belägna vid Bö/Gårda och Skår/Gårda, bildar ett ”trubbigt hörn” på gränslinjen. Om de är planterade som en gränsmarkering så skedde det tidigt 1500-tal. Sådär hundra år före Göteborgs grundande! Alltså kan de vara ca: 500 år eller mer!

Bladen har precis börjat grönska, så grönare kommer det att bli!

Det är svårt att ta in både dess storlek och ålder!

Eken är inte bara ”lövskogens konung”, viktig för den ekologiska mångfalden och en välkänd symbol för ekonomisk trygghet och sparande. Sparbankseken! Förr i tiden var eken skyddad av Kronan. Efter att Gustav Vasa i februari 1558 infört kunglig äganderätt till alla ekar i Sverige var det förbjudet för bönderna att hugga ned träden utan tillstånd. Men vi vet ju att det har byggts stora fartyg där huvuddelen av virket är ek. Det lär gå åt ca: 2000 ekar till ett hyfsat stort regalskepp. 1832 beslutade Sveriges riksdag att det skulle planteras ek på 125 hektar varje år under 200 år. 300 000 tusen ekar planterades på Visingsborgs kungsgård på Visingsö i Vättern. Ostindiefararen och briggen Gerda har använt dem i sina byggen, liksom Vasamuseet och sist, men inte minst; en del av ekfaten som rymmer svensk whisky från Mackmyra är tillverkade av svensk ek från Visingsö.

I Göteborg med omnejd finns det många gamla träd av ek och du som vill leta vidare finner dem framförallt i Örgryte-Härlanda, Slottsskogen, den norra delen av Hisingen samt Lillhagsparken och i Lärjeåns dalgång mellan Linnarhult och Ekered.

Tänk om träd kunna tala!

Kramar Gunilla

4+

Vårbesök vid Särö Nordanskog!

En kall och klar februaridag, besökte vi Särö Nordanskog för första gången. Nu har vi gjort ett angenämnt vårbesök och promenerat samma fantastiska kuststräcka. Även denna gång övervägande solig dag.

Minns ni det lilla huset från vårt förra besök? Det ser lite kyligt ut, för solen kom fram en stund senare.

Förra gången poserade jag vid det lilla huset. Den här gången under en blommande träd.

Den här sträckan är verkligen en ”Lisa för själen” att vandra! Fastän vi är i Norra Halland, så är upplevelsen både Bohuslän och Italien. Det är väl bra att uppleva naturen så mångfasetterad!

Med bestämda steg bär det uppför till den vackra utsikten!

”Vidablick!” Fantastiskt vackert! Solen börjar komma fram, men vinden är kall.

Här är känslan av Italien stor! Härligt när man finner nya pärlor att besöka!

Vacker utsikt även inåt viken. Ni kan se leden där vid berget bakom båthuset och bryggan. Vilket läge!

Att det är vår vittnar äppelblom och strandgossarna om! Det är så vackert…

Strandtrift är något som jag förknippar mycket med Bohuslän! men de växer ju längs hallandskusten och gärna längs vägrenarna där de också trivs. Som vildväxande finns framförallt på norra halvklotet i Europa. men den har spridits över hela världen som en trädgårdsväxt, även då som snittblomma. Den kallas även för gräsnejlika och hylsnejlika. Men det är ingen nejlikväxt. Växten tillhör Triftsläktet.

En härlig och skön dag med fika på en ”go plats!”

Må gott!

Gunilla

3+

Att sätta upp realistiska hälsomål!

Sommaren 2019 på Köpstadsö i Göteborgs södra skärgård. (Kössö).

Det är så här jag ser på mig själv och det är så här jag vill känna mig! En glad, positiv naturälskande person som tycker om att vara i rörelse. Att kunna röra på mig obehindrat. Gärna som här i Göteborgs skärgård. Jag har alltid betraktat mig som frisk, förutom då att jag under en mycket påfrestande period i mitt liv ådrog mig reumatisk sjukdom. Sjukdomen har funnits där sedan år 2000. Den har påverkat mig negativt, men inte styrt mitt liv. (Ankyloserande spondylit – Bechterews sjukdom. Förkortas AS.)

Under 2017, började jag få symtom från mitt ena knä, röntgen påvisade begynnande artros. I årsskiftet, 2019/2020, började jag också få symtom ifrån samma sidas ljumske, vilket kan vara höftartros. Allt tyder på det enligt besök hos fysioterapeut. Det var inte så jag hade tänkt mig att mitt pensionärsliv skulle bli! Och som det inte skulle räcka, fick jag konstiga symptom på yrsel och illamående, vilket sannolikt berodde på att jag fått en virusinfektion i mellanörat, som i sin tur påverkade balanssinnet. Att kunna träna med yrsel och illamående har stundtals varit omöjligt, vilket i sin tur har påverkat min psykiska hälsa negativt. Därtill coronaviruset som maken och jag hittills har klarat oss ifrån.

En del dagar har yrseln varit mindre påträngande och då har jag vågat mig på en cykeltur eller en promenad. Det som jag uppskattar så mycket! Nu vet jag inte om jag vågar ropa ”hej!” Är jag över bäcken tro? Men idag är första dagen som jag har kunnat träna mitt rörelseprogram för höftartros och för AS, utan att bli yr eller illamående! Om viruset äntligen har läkt ut, så har det påverkat mig i tre månader! Jag kan säga att det har varit och är fruktansvärt jobbigt!

Varför skriver jag om det här…

För det första så jämför jag mig inte med någon annan! Det finns alltid någon som har mycket sämre förutsättningar än vad jag har. Men att tänka så är varken hälsofrämjande eller hjälpsamt! För det andra så tänker jag att genom att berätta (skriva), så kan jag kanske hjälpa någon annan. Många som läser min blogg gör det ju för att söka inspiration på ett eller annat sätt. För det tredje – inget är ”hugget i sten!” Det mesta går att påverka i viss mån. Både AS och artros går i skov. Det betyder att det förekommer båda sämre och bättre perioder i sjukdomsförloppet! Hittills har jag inte behövt medicinera beträffande min AS. Tar vid behov Ipren eller liknande. Allsidig träning och vila har hjälpt. Vid artros är det också träning som förespråkas. Operation väntar man med in i det längsta.

Ja, hittills har inte 2020 varit så positivt för min del och beträffande coronaviruset, så påverkas vi ju alla. Jobbigast med det är ju att inte få krama om sina barn och barnbarn. Vårt yngsta barnbarn – lille Arvid är snart nio månader och att inte få vara nära honom är urjobbigt! Så saknar vi förstås att Olivia inte kan komma hit och sova över som hon har gjort lite då och då! Tur är ändå att när man är runt fyra år, så lever man i nuet och har kul med sina kompisar! Men nu när det blir ”goare tider”, hoppas jag att vi kan ses ute, men utan kramar förstås!

Realistiska hälsomål – vad kan det innebära?

All träning på gymmet, ligger nere för min del på grund av coronaviruset. Jag vill inte utsätta mig för onödig smittorisk, genom att träna rörelseträning, yoga och zumba där. Det är inte säkert att jag kan träna zumba i fortsättningen. Hopp och stuts är inte bra för någon med artros, men det sistnämnda kan jag ju låta bli! Jag får känna mig för när det blir läge för det igen. Zumba är ju så kul!

Rörelseträning och yoga är mycket hjälpsamt både vid AS och vid knä – och höftartros. Jag har program att följa och har som målsättning att utföra programmen tre dagar i veckan. Att cykla, promenera eller gå stavgång gör jag alltefter lust och dagsform.

Jag hoppas innerligt att regelbundet träning ska ge resultat. Att det verkligen ska stärka leder runt knä och höft. Att förstärka muskulaturen runt det som är angripet och inflammerat. När jag mådde som sämst, vilket egentligen är fram till dagens datum, så kändes tillvaron mycket dyster. Egentligen inte så konstigt med tanke på hur situationen har varit och är. Det är okej att må dåligt – det finns alltid en eller flera anledningar till varför det är så. Smärta är något som inte alltid syns utanpå och det gör det ofta svårt för andra att förstå! Under de här månaderna som passerat har det i regel tagit mig flera timmar att komma igång efter det jag har vaknat på morgonen.

Att vara mål – och hälsomedveten är det som alltid har fått mig tillbaka på banan igen. Nu när viruset verkar ha läkt ut, kan jag se framåt igen. Jag kan se för mitt inre att träning och vila gör att jag åter vågar tro på att jag kan kan röra mig ute i naturen så som jag önskar. Jag vet att sämre perioder kommer, men även bättre. Jag kanske inte kommer att kunna åka iväg på någon vandrings – eller cykelresa som omfattar flera dagar. Men det betyder ju inte att jag inte kan alls! Realistiska mål är att bege mig ut på dagsetapper i närmiljön. Både till fots eller på cykel. Det är ännu så länge möjligt även i dessa Coronatider!

Ja, jag tror fullt och fast på att det går att påverka sin hälsa, hur illa det än kan upplevas. Jag hade otur att jag drabbades av ”det där viruset” som däckade mig fullständigt för en tid!

Jag tänker ibland tillbaka på vårt nyårsfirande i Köpenhamn 2019/2020. Då mådde jag bra på alla sätt. Maken och jag njöt till fullo av vackert väder och av miljön i Köpenhamn. Några dagar senare började informationen om coronaviruset strömma ut, medan jag själv inte på något sätt släppt tankarna om klimatkrisen….

Blogglusten har inte varit direkt spirande och flödande och prio nummer ett är att fokusera på den egna hälsan. Så mycket av min tid kommer att gå till att träna, uppleva och vila! Blogglusten kommer nog förhoppningsvis att finnas kvar med hjälp av förnyad energi!

Ta väl hand om er!

Kram Gunilla

4+