Fler tips på höstdukning!

Att jag tycker om hösten kan nog ingen ta miste på! Hittade bilder som jag inte har publicerat från i fjol, då vi hade vänner här på besök på en höstlunch. Då hade jag eklöv och kastanjer som dekoration på bordet, vilket jag tycker blev mycket fint!

Det är roligt att ha familj eller vänner på besök. Att planera för en god måltid och sedan göra det vackert för öga och gom. Det är ju så underbart tycker jag själv, att få sätta sig vid ett bord där värdparet har lagt sin omsorg i allt. Ifrån att planera maten, drycken, till att tillaga och duka! Men självfallet blir det inte alltid så – det viktigaste är ändå att träffas. Men om man har tid och lust – ja då!

Tycker allt som oftast att det blir som vackrast med dekorationer från naturen!

Kram Gunilla

1+

Så blev mina konserverade löv i en höstdukning!

Jag lovade ju att visa hur mina konserverade löv blev – här kommer resultatet!

Lönnbladen blev blanka och bevarade i färgen, men som ni ser så syns även mörka fläckar på dem. Så om du inte vill ha det, så plocka dagsfärska blad, så rena som möjligt! Det är viktigt att tvätta av dem försiktigt innan man konserverar dem och jag slarvade nog med det. De löv som låg i en tättslutande fryspåse blev bäst!

Nu stör det mig inte att löven inte blev ”perfekta!” Ni vet Wabi sabi… inget är perfekt! 🙂

Kastanjer, plockar jag gärna varje höst. Vackra att ha till en höstdukning, eller i en skål.

Ett litet löv är också fint att fästa på linneservetten!

En närbilden på löven som visar hur fint färgen bevaras. Ja, faktiskt fördjupas!

Att duka vackert är ju en fråga om tycke och smak. Precis som jag tycker om att köpa blommor och andra växter att dekorera ute och inne med, så är det lika roligt att duka efter årstiden! Det är så viktigt att både öga och gom får sitt lystmäte. Om lite mer än en vecka kommer några före detta kollegor till mig på höstlunch. Det ska bli så roligt att laga till något gott och duka höstfint till dem! Men – jag dekorerar gärna bordet, lite närsomhelst, som för maken och mig! 🙂

Att tänka på!

  • Plocka så rena löv som möjligt, gärna i olika färger! Skölj ändå av dem försiktigt.
  • Lägg löven i en eller flera plastpåsar, alltså inte för många i varje påse!
  • Häll i glycerinblandningen. En del glycerin och två delar vatten. Förslut påsen och låt blade suga upp vätskan i ca: tre dygn.
  • Tag upp dem, torka INTE av dem, utan lägg dem på hushållspapper eller en handduk. Låt dem lufttorka, så att de inte känns kladdiga.
  • Därefter la jag dem försiktigt i press i en tidning. Lägg dem inte på varandra, utan sprid ut dem inne i tidningen! Där låg de ca: tre dygn.
  • Förvara dem sedan så att de inte utsätts för ljus eller fukt.
  • Duka vackert – använd dem på olika sätt! Som dekoration på ett paket, gör en ljusbricka med löv, en tavla, en lövkorg med belysning att ha ute eller inne!
En tvilling! 🙂

Tänk även på att låta kastanjerna torka, annars kan de mögla – särskilt de som ligger i sina skal!

Lycka till!

Kram Gunilla

2+

Om Wabi Sabi – en tidlös visdom!

Du kanske känner till Feng shui – den tusenåriga kinesiska läran. Men vad vet du om Wabi sabi? Jag har gått några enstaka kurser i Feng shui, läst ett flertal böcker i ämnet och upplever att det finns mycket i den läran att tillämpa i sin vardag. Feng shui handlar inte om olika inredningsstilar som man kan tro, utan det är en visdom precis som Wabi sabi. Men man kan inreda och må väl på olika plan – både med Feng shui och Wabi sabi.

Wabi sabi har jag hört talas om, men visste inte så mycket om vad det stod för! Mitt intresse väcktes i boken ”Tid för förändring”, av Patricia Tudor-Sandahl. En utmärkt bok som jag läst då den kom ut 2009, och nu lånat om på nytt! Ett kapitel handlar om ”Wabi sabi” och plötsligt läste jag om det med helt andra ögon! Wabi sabi är i högsta grad en visdom vi behöver idag då vi lever under klimathot, där snabbhet och ungdomlighet är det enda som räknas, och där tålmodighet, åldrande och död är något som vi inte vill se eller acceptera. Det som grep tag i mig av Patricia Tudor-Sandahls rader om Wabi sabi var just synen på skönhet! I det här fallet om ett stort övergivet hus med ”tydliga skavanker”. Kan ett hus med en hel del skavanker fortfarande vara vackert? Genom författarens syn och beskrivning av huset och dess trädgård, så kunde jag för mitt inre se en tydlig bild av ett stort och vackert hus trots alla skavankenar som räknades upp! Jag ville veta mer om Wabi sabi och forskade vidare i ämnet.

Vad är Wabi sabi?

Wabi sabi har djupa anor i den japanska zenfilosofin. Ursprungligen användes läran för att skapa miljöer för meditation och reflektion. Såväl inomhus som utomhus. Men också ett sätt att arrangera miljöerna kring det rituella tedrickandet för de japanska aristokraterna under 1500- och 1600-talet. Successivt skalade ”wabi” av miljön mer och mer, för att den skulle bli så enkel och spartansk som möjligt. De sanna värdena skulle synliggöras och vara ledande. Det var temästarna, zenpräster och munkar som vidarebefordrade läran. (Nu kom jag att tänka på en bok, ”Minnet av vatten”Läs den!) Filosofin har haft stor inverkan på japanernas sätt att förhålla sig till litteratur, poesi, arkitektur, design, trädgårdsskötsel och matlagning. Vi uppmanas till att finna skönhet i det som även är gammalt och slitet – att se charmen i det som har blivit skamfilat och märkt av tidens spår. Wabi sabi uppmanar oss att leva i samklang med naturens och livets växlingar. Att acceptera och se skönheten i tidens gång och vara ödmjuk inför om att allting är ändligt, så även det egna livet.

Agneta Nyholm Winqvist har skrivit ett flertal böcker om Feng shui. Jag tror att jag har läst dem alla, några har jag i min samling. Jag fann att hon också skrivit en bok om Wabi sabi, ”Wabi sabi – tidlös visdom.”

Författaren nämner i sin bok, att Wabi sabi bygger på tre hörnstenar:

  • Ingenting varar för evigt.
  • Ingenting är perfekt.
  • Ingenting blir någonsin färdigt.

Så enkelt och naturligt att det förhåller sig på det här viset. Men så svårt det är att i olika livssituationer att ta till sig de här tre hörnstenarna och att acceptera dem. Vi vet alla att inget varar för evigt. Varken det som är roligt eller det som är tråkigt och smärtsamt. Livet varar inte för evigt, det vet vi. Vad som händer efter döden råder det olika uppfattningar om. Agneta Nyholm Winqvist skriver: ”Det första som Wabi sabi visar oss är att döden är en illusion. Ingenting kan dö och försvinna, allt bara omvandlas energimässigt. När du slänger bort dina sopor – vad innebär då ”bort”? Ingenting försvinner, det finns kvar men i förändrad form. Allt stannar i ett kretslopp.” Detta är något som också forskningen och vetenskapen är medvetna om.

Ingenting är perfekt, efter som det bland annat betyder felfritt. Det är betraktaren som avgör vad som är felfritt. Vi behöver (jag) lära oss att ”bra nog”, eller ”gott nog”, är det som vi ska eftersträva. Ingenting blir någonsin färdigt. Det får mig att tänka på bland annat vårt boende. Vår ständiga strävan att bo och leva i det ”perfekta hemmet”, som aldrig blir perfekt, då många av oss ständigt vill förnya och förändra. Därtill tillkommer de nödvändiga renoveringarna.

Ordet ”Wabi” står för allt vi önskar oss, men som inte går att köpa för pengar. Wabi gömmer inte undan och försöker inte bortförklara rädslan, sorgen eller smärtan. Wabi ger oss ett nytt förhållningssätt till livet. Vi kan lära oss att se mer ödmjukt till livets olika händelser – att inte ”bli kvar” i det som är svårt. Ordet ”sabi”, var från början ett sätt att beskriva den nakna skönheten hos poesi. Det kan enligt författaren översättas med ”tidens blomstring” – ett uttryck som innehåller insikten om att allt åldras. ”Sabi” representerar tidens gång. Vi kan ana en ton av längtan och vemod. När orden sätts ihop – ”wabi” och sabi”, föds en kvalitet som författaren översätter till ”ödmjuk skönhet”.

Vidare skriver Agneta Nyholm Winqvist att ”wabi sabi är en motpol till ”för mycket”! Ur ett historiskt perspektiv kan vi se att att vi har nått en punkt där ”för mycket” har tagit alltför stor plats – många äter för mycket, stressar för mycket, jobbar för mycket, pratar i telefon för mycket, köper för mycket, motionerar för mycket. Detta ”för mycket” har gjort många av oss sjuka, förtvivlade och håglösa. I många avseende sant och riktigt! Att vi motionerar för mycket har jag dock svårt att hålla med om. I det stora hela gäller förmodligen det en mindre skara människor, medan de flesta i dagens samhälle uppmanas att röra på sig mer!

Wabi sabi tillhör inte någon religion. Författaren vill inte heller kalla det för en filosofi – det är kort och gott en livsvisdom. Hon lyfter också fram att andlighet och vetenskap åter kommer att förenas. Separationen mellan andlighet och vetenskap skedde för ca: femhundra år sedan och den berodde till stor del på den dåvarande kyrkans andliga korruption, där den vetenskap som inte stämde överens med kyrkans dogmer förkastades. Vidare skriver författaren, att vi kan se att splittringen mellan andlighet och vetenskap har fått fasansfulla konsekvenser. Teknologin som skapats ur vetenskap har fört den mänskliga civilisationen till självförbränningens rand, genom att vi förstör livet på jorden i en rasande takt. Men vi befinner oss nu i en mycket speciell tidsålder, där vetenskapen kommer att behöva ta ut en ny riktning, men inte tillbaka till religionen utan till naturens visdom och den tysta andligheten. Detta har redan påbörjats genom bland annat biomimetiken, noetiken och epigenetiken som alla är exempel på det. Vi behöver använda använda vetenskapen för att förstå hur liv uppstår och hur ordningen som finns i naturen fungerar. Vi behöver inte vetenskapen för att kunna behärska naturen eller kontrollera den som tidigare, utan vi behöver den som ledsagare in i framtiden.

Boken – ”Wabi sabi – tidlös visdom”, är tryckt hos Bookwell, Finland 2011. I slutet av boken läser jag om reportage som handlar om hur vi enligt etnologen Ida Hult kommer att leva under 2019. Ida Hult skriver att: ”under 2019, kommer vi att ta ett mycket större ansvar för hur vi bidrar till en bättre värld. Det innebär att vi kommer att handla och leva med kvalitet, både när det gäller mat och saker. Det kommer att bli en etnisk fråga att inte kasta mat och att inte äta jordgubbar som flugits in från sydliga länder. Vi kommer att vilja dela med oss, av pengar och av känslor. Vi har tröttnat på girighet och kommers och vill ha kvalitet i varor och relationer. Att ge är redan större än att ta, men nästa steg är att dela”. Åtta år senare, stämmer detta mycket bra, enligt min åsikt!

Jag tycker om boken – några kapitel vill jag skriva mer om, som jag anser har en beröringspunkt utifrån mina intressen, samt att några avsnitt är mer lätta att applicera till! För mig har ”självhjälpsböcker” en negativ klang. Jag ser inte ”Wabi sabi” som någon sådan. För mig är det kort och gott en visdomsbok. Agneta Nyholm Winqvist är en sann livskonstnär!

Haikuögonblick

Som avslutning på inlägget tittar jag lite närmre på vad ett haikuögonblick kan innebära. Kanske du känner till att haiku är en form av en kort dikt. Någon som skriver haikudikter är min bloggvän Christina Karlsson. Christina har också givit ut en egen bok. Ett haikuögonblick är ett tillfälle då allt står stilla – du betraktar något, öppnar ditt hjärta och fylls av vördnad. Det vackra med wabi sabi är att dessa ögonblick blir fler allteftersom du tränar upp din förmåga att betrakta, vila och njuta av det som finns omkring dig. Det behöver inte handla om något storslaget, utan det som du har framför dig varje dag.

Agneta Nyholm Winqvist beskriver ett sådant ögonblick i sin bok – då hon såg sin dotter ta sina första steg. Jag förstår det. Vi är säkerligen många som kan instämma i haiku-ögonblick som berör våra barn. Ifrån graviditeten till födseln och uppväxten. Ögonblicket att hålla sitt barnbarn första gången i sin famn är stort!

Det finns många olika riktningar, men kärnan i haiku ligger i att med enkla ord uttrycka en intensiv upplevelse av något i naturen. Något till synes ganska obetydligt. Den första vårblomman, spindelväv med regndroppar, ett träd som vajar för vinden, en nyckelpiga i din hand. Du har säkert upplevt något som för dig är ett haikuögonblick!

Förra året, 2018, besökte vi Källö-Knippla för första gången. Det var en varm septemberdag. (Skrivit om det här på bloggen.) Havet låg spegelblankt och jag fick sådan lust till att bada. Jag hade inga badkläder med, men förutom make och svåger, så var det ”bara jag och dem!” Jag minns ögonblicket och känslan, när det salta, klara havsvattnet omslöt min nakna varma kropp. Först lite kyligt, sedan behagligt och friskt!

När man skriver en haikudikt, så är tydligheten är viktig, orden skall förmedla det som poeten har sett/hört/luktat. Däremot skall de inte kommentera, bedöma. Det är läsarens sak att göra.

Visst är det spännande med wabi sabi! har du någon erfarenhet av visdomen? Berätta gärna om ett haikuögonblick!

Kram Gunilla

2+

Att konservera höstlöv!

Några brittsommardagar i ordets rätta betydelse blev det inte, men väl klara, soliga dagar och nattfrost! Tur att pelargoniorna redan hade fått flytta in i vårt förråd.

De här första oktoberdagarna har jag varit ute så mycket som möjligt! Sammanlagt promenerat flera mil, grävt ned lökar, suttit ute och läst böcker (ska återkomma till dem) och framförallt njutit massor av färgprakten och solskenet! Jag och maken har plockat löv och en del av dem har jag konserverat! (Pågår.) Det har jag inte gjort på flera, flera år… men jag brukar torka och pressa höstlöv för att sedan lägga dem i en trådkorg med belysning i. Ett enkelt sätt att göra höstarrangemang!

Nu ville jag göra som min mormor – konservera dem och spara dem!

Jag är så otroligt glad över att jag fann den här gamla påsen med löven i, då vi gick igenom min mammas tillhörigheter efter hennes död. Mamma hade sparat både påse och löv, men jag har inga minnen av att hon haft dem framme hemma hos sig. Mina syskon var inte intresserade över ”mitt fynd”, så jag norpade påsen direkt! Jag tror att mormor konserverade löven någon gång under 1940-talet, möjligen tidigare eller något senare. Men låt oss leka med tanken att de är ca: 70-80 år gamla! Jag har bara inte hjärta att slänga den trasiga påsen – hennes handstil finns ju där! Löven kommer jag aldrig att slänga och jag tar fram dem när jag ska duka till en fin höstmiddag!

Jag tror att mormor både har konserverat dem och möjligen vaxat dem? Några löv har hon målad med guldfärg. Det här är bara några av dem. Kom ihåg… minst 70 år gamla! Underbart minne efter henne.

Vår bukett med lönnlöv som jag just nu har stoppat ned i tättslutande påsar med glycerinblandning. Ska visa senare hur resultatet blev. Har inte tidigare konserverat bara löv, utan då en hel gren med löv och/eller med bär. Hursomhelst så kommer de att bli fina att ”bara” lägga i en trådkorg!

Kan inte låta bli att plocka kastanjer… jag dras alltid till dem! Kastanjebrunt – så vackert!

Ja, så fina höstdagar… får inte nog av färgerna…

Färgerna mot den klarblå himmeln! Svårslaget!

Här kommer recept på hur du kan konservera dina löv!

Du behöver:

  • Vackra löv
  • En förslutningsbar plastpåse
  • 1 dl vatten
  • 0,5 dl vegetabiliskt glycerin

Gör så här:

  • Blanda vattnet med glycerinet.
  • Tvätta löven och lägg dem i påsen, helst inte i många lager – utan sida vid sida (har du många löv är det bättre att dubbla satsen och konservera i två påsar).
  • Häll i blandningen i påsen och förslut.
  • Låt löven ligga i blandningen i 3-4 dygn innan du plockar ut dem
  • Låt torka på lite hushållspapper, ett och ett (torka inte av bladen)

Psst! Som en liten bonus brukar färgerna förstärkas ytterligare av att marineras i glycerin. Dock kan revor och märken synas bättre efteråt så se till att du har riktigt fina löv att börja med.

Ställ påsen/påsarna i en ytterkruka till exempel, så att bladskaften står i glycerinblandningen. Några gånger om dagen har jag vänt upp och ned på påsen så att det rörs om lite. (Vet inte om det behövs.) Några löv har jag ställt med bladskaften nedåt, i blandningen, med utan påse. De ser inte lika fina ut som de andra som står i sin glycerinblandning och i en tättslutande påse!

Lycka till!

Ska bli spännande att se hur löven kommer att bli!

Älskar hösten som även brukar vara lite av en nystart för mig! Återkommer om det…

Kram Gunilla

2+

Ett litet collage över september!

September har bjudit på en hel del sol, lite skön värme, regn och stormvindar! Naturen har alltmer övergått till mer dämpade färger, men visst har de sprakande, gyllene färgerna också börjat att visa sig! Nu hoppas vi väl alla på att vi får njuta av fina oktoberdagar också.

Ja, under september har det blivit några skärgårdsbesök. Några med bad! Många, sköna skogspromenader, mys med barnbarnen och annat smått och gott!

Idag har maken och jag grejat och fejat i trädgården. Pelargoniorna har fått flytta in till förrådet, palettblad-växten har jag klippt ned och tagit flera skott på. Så får jag många nya sedan! Även klöverblomman ska få övervintra – det ska visst gå utmärkt! Ute har jag planterat lite mer ljung i krukorna tillsammans med cyklamen och gröna ljungväxter.

Maken har tvättat av och tagit in trädgårdsmöblerna och gjort rent altangolvet. Åh, det känns så skönt, när allt det där är gjort! Men så ska det planteras lite lökar och räfsa upp en del löv.

Ett litet collage över min favoritmånad – små samlade bilder från några av mina sköna stunder i skogen. Naturens små under!

Må gott!

Kram Gunilla

1+