Ett besök på Fotö i ett underbart vintrigt landskap!

Äntligen har vi fått lite vinter även här på västkusten! Då gäller det att passa på, den som kan, att bege sig ut i det vackra landskapet. Ännu en gång begav vi oss iväg till Göteborgs norra skärgård och det blev besök på Hönö och Fotö. På Hönö gick vi naturslingan vid Jungfruviken, så det kommer jag att skriva om i ett eget inlägg. På Fotö denna sagolikt vackra dag, gick vi en stund vid båthamnen, samt vår ”vanliga” fina runda bland husen. Fotö är en riktigt fin pärla året om!

Lite kort om Fotö

Fotö är en ö och tätort i Öckerö kommun i Göteborgs norra skärgård och ligger i den södra delen av landskapet Bohuslän. Från fastlandet vid Hjuvik färjeläge, finns vägfärja som går till dels ut till Hönö/Öckerö dels till Björkö. Därifrån tar man sig sedan vidare till de övriga öarna i den norra skärgården. Hönö och Fotö har broförbindelse.

Jag har sökt efter hur Fotö har fått sitt namn och enligt en artikel (20080721) av Kjell Wigers, Expressen, så har namnet inget med en fot att göra. Med god vilja och sett uppifrån skulle man kunna säga att Fotö ser ut precis som en fot. Dessutom heter den nordvästra delen Tå udde.
Ön hette en gång Fogdö och då kan man väl i stället tänka sig att det har med fogde att göra? Men så är inte fallet! För när ön hette Fogdö fanns ännu inga fogdar i Norden.
Nej, namnet bygger på faugh- eller fugh- som betyder blåsa. Då blir det Fughdö. Blåsa heter också på gammalsvenska fyka. Så Fotö är ön där det blåser mycket. Samma ordstam finns också högre upp i Bohuslän längst ut på Ramsvikslandet där fiskeläget Fykan var bebott in på 1980-talet.
Där blåser det också.

Den tidigast kända, permanenta bosättningen på Foto härrör sig från 1600-talet. En Lars Pedersson (1635-1695) var då gift med en kvinna som hette Berta. De hade fyra barn. Troligen fanns boplatsen i närheten av den nuvarande ”gamla hamnen.” (Källa: Wikipedia.)

På östra sidan av Fotö finns en badplats, och sydsidan hyser en skyddad hamn. Här vid hamnen är det mysigt att promenera och här finns ett kafé som faktiskt var öppet vid vårt besök, mitt under pågående vinter! Vi hade fika med, så det blev inget besök där den här gången.

Vår promenad på Fotö

Under sommarmånaderna är här säkerligen fullt av båtar och människor, men vid vårt besök, var vi ganska få som strosade runt och njöt av sol och ett vackert vinterlandskap! Jag föredrar att vara vid skärgården då det är lugnt och fridfullt. Då kan jag njuta av stillheten och nästan ha hela ”härligheten” för mig själv! Samtidigt tycker jag det är synd att inte fler – alla som kan att bege sig ut i skärgården även vintertid!

Alldeles efter det att man passerat bron från Hönö, så ligger där en liten vik på höger sida , där detta foto togs. Nästan varje gång vi passerar här, så tvingar jag maken 😉 att stanna – måste ta ett foto oavsett årstid! 🙂

Strax därefter på höger sidan skymtar ytterligare en vik med kobbar och skär. Där finns en busshållplats… där stannande vi också för vyerna här måste också förevigas.

Visst är det vackert!? Ser du djurspåren i snön? Efter viken, på höger sidan finns en idrottsplan och efter den svänger du till höger för att komma ned till hamnen. Där finns parkering på höger sidan vid hamnens början.

Isigt, vitt, stilla och krispigt! Ibland är det svårt att fotografera i motljus… inte det bästa fotot, men vackert ändå.

Många skärgårdshus är vita och syns sämre i ett vinterlandskap. Men med tanke på väder och vind, så förstår jag varför de är vita! Skärgårdshus ska vara vita och sjöbodar får gärna vara röda och väderbitna! 🙂

Du som följer mig här på bloggen vet att jag beundrar och gärna fotograferar sjöbodar! Jag är minst lika förtjust i dem som i skärgårdshusen. 🙂

Sedan kan man alltid smyga in med kameran mellan några sjöbodar och fotografera fler sådana på andra sidan viken. Sjöbodar som speglar sig i vattnet… magiskt!

Vilken fantastisk dag och så skönt att komma ut och promenera i ett vinterlandskap i skärgården. Jag är inte helt återställd i ryggen, det tycks ta sin tid den här gången! Hursomhelst så blev promenaden både här på Fotö och på Hönö uppfriskande och jag kände mig förnöjsam både i kropp och själ!

En orörd, snötäckt brygga, en båt, väderbiten sjöbod, viken och snötäckta klippor. Kan inte bli så mycket bättre och vackrare en i slutet av januari!

Vi lämnade den lilla hamnen och tog den branta trappan upp bland husen. Inte helt lätt då det inte var skottat. Men vad gör man inte för utsiktens skull!?

Längst bort vid horisonten syns Vinga Fyr med sin välkända siluett! Om du följer den lilla vägen här uppe och fortsätter framåt mellan husen och sedan nedför och går åt vänster, så komman du ut vid idrottsplatsen igen. Gå till vänster, så kommer du fram till parkeringen och tillbaka till hamnen. Sommartid kanske du som vi väljer att ta med cykeln över på färjan? Gör det! Då kan du så mycket lättare ta dig fram mellan de olika öarna!

Må gott i Vintersverige!

Gunilla

Boktips – och i boken om bohuskusten fann jag svaret på min bildgåta!

Just nu när jag försöker ta kommandot över mitt liv – åtminstone över ryggen. Att vara förnöjsam trots ryggproblem som inte vill ge med sig! Det är svårt att hitta på saker att göra, då jag både har svårt för att sitta någon längre stund eller att gå. Och jag vill sannerligen inte ”bara låta tiden gå” i väntan på att bli frisk igen. Så jag pallar upp mig med ett antal kuddar och läser böcker – massor av böcker! Drömmer mig bort. Tänker på sommaren som var. På den vår och sommar som ska komma! På kommande utflykter i min närmiljö eller kanske lite längre bort!? Skriver lite, lite i taget.

Boktips:

I min bokhög bland feelgood-böcker och bild/faktaböcker bläddrar och läser jag nu om ”Världens sjunde skönhet. Bohuskusten förr och nu.”
Författare: Stefan Edman, Jan Töve.
Förlag: Votum.

En bok för alla som tycker om västkusten och Bohuskusten i synnerhet och som vill få en inblick om livet förr och nu längs Bohuskusten. I bokens början får vi veta att: ”Om inte vintern 1658 varit så rysansvärt kall hade Bohuslän kanske än idag hört till Norge.” Det var kylan som förändrade allt. Naturens egna klimatförändringar och en dumdristig svensk krigarkung ritade om den politiska kartan. Därför har bohuslänningarna nu varit svenskar i drygt 350 år. Ja boken börjar med en intressant historialektion om hur kylan och en galen krigarkung gjorde bohuslänningar till svenskar. Men också om hav, fisk, vardagsliv och sommarflärd. Om konstnärer, författare och rebeller – och om en berömd engelsk 1700-tals-feminist.

Bilderna i boken är fantastiska och med berättelser därtill får jag en god inblick i hur klimatförändringarna (naturens egna) har påverkat och förändrat landskapsbilden och hur detta i sin tur har påverkat människors levnadsvillkor längs Bohuskusten. Att det har varit svåra tider för ortsbefolkning längs hela vår västkusten genom århundraden, känner vi till. Men hur klarar de sin försörjning idag? Hur är det att leva längs bohuskusten nu? På vintern? Många frågor och en hel del intressanta och fängslande svar finner du i boken.

En bit in i boken dras mina ögon till en bild som visar ett litet hus på granithällar vid Stångehuvud i Lysekil. Författarna berättar med ord och bild om hur havsisen smälte bort från Skandinavien för ca: 11 000 år sedan och hur Ur-Bohuslän så småningom steg upp ur detta ishav. På bilden ser man den där gyllene färgen på graniten som är det som många av oss förknippar med Bohuslän. (Kalifältspaten ger berget en rödare färg. Författarnas anmärkning.)

En bild ur boken: Världens sjunde Skönhet. Bohuskusten förr och nu. (Stefan Edman och Jan Töve.)

Under en sommartur (2015) med ångaren Bohuslän, åkte vi från Göteborg längs bohuskusten till Kungshamn. Det blev en minnesrik båtfärd längs bohuskusten. Vyerna som vi passerade representerade det mesta av allt det som jag älskar med Bohuslän! Jag har en hel del foton ifrån den turen som jag har sparat i min bildbank. Ett foto har jag dock sedan det togs, inte kommit på var vi befann oss, då fotot togs. Men i boken fann jag så svaret. Stångehuvud Lysekil!

Foto: Stångehuvud Lysekil, juli 2014. Nillahalsaharmoni
Foto: Stångehuvud Lysekil, juli 2014. Nillahalsaharmoni
Foto: Stånghuvud Lysekil, juli 2014. Nillahalsaharmoni.

Äntligen vet jag platsens namn – Stångehuvud Lysekil! Efter det att jag fick svaret, har jag sökt på internet efter fler bilder och funnit många fina sådana vid olika årstider. Nu har jag en önskan om att åka hit vintertid… när jag blir frisk igen! Och det är klart att jag blir – jag är på bättringsvägen!

Vardag eller var dag?

Nu har vi kommit en bit in i januari 2019 och för de flesta är vardagen tillbaka! Vilket innebär att vara tillbaka i arbete om man är arbetsför, eller kanske det är studier som gäller. Barnen går till sin förskola, eller skola och fritids. De flesta har därmed börjat arbeta efter många dagars ledighet i samband med julhelgerna. Eller kanske du tillhör dem som har arbetat som vanligt under den perioden, med liten eller ingen ledighet alls. Hur som helst så finns det en vardag för alla. Hur ser du på det där med ”vardagen?” Är det för det mesta dagar som är fyllda med ”måsten”, både i arbetet och privat? Är vardagen en transportsträcka fram till ledig dag och/eller helg? Och i förlängningen fram till en efterlängtad semester?

Nu har jag privilegiet att vara ledig varje dag! Som pensionär kan jag styra det mesta av min tid. Jag njuter av det! Mitt liv innehåller för det mesta precis det jag önskar och behöver. Det är inget storslaget. Det är mitt liv utifrån de förutsättningar som jag har. Men det har inte alltid varit så. Tro mig jag vet! För ett antal år sedan bestämde jag mig för att inte bara låta livet passera. Att låta var dag passera utan att känna att livet har ett innehåll. Varje dag kan inte bli en ”festdag.” Men den behöver heller inte vara grå, trist och innehållsfattig! Det finns väl alltid något att vara tacksam över.

I detta nu, ligger jag i sängen och pausar datorn en stund och blickar ut över en nästintill molnfri himmel. 🙂 Sedan går tankarna och jag fortsätter att skriva…

Veckan har varit jobbig och är så fortfarande på grund av ryggsmärtor. Men ändå känner jag någon slags förnöjsamhet över det faktumet att jag är på bättringsvägen, att solen skiner idag (det gör den förvisso alltid) och att jag har några bra böcker att läsa.

Tänk vilken skillnad en särskrivning kan göra och därmed betydelsen. Vardag eller var dag! Att njuta så gott det går av var dag, oavsett vardag eller helg. Det är att ta kommandot över sitt liv! Det är att vara regissören i sitt liv!

Nyfiken på livet!


Nyfiken på livet därutanför… var dag! 🙂

Har under några dagar fått låna två underbara katter, ragdolls, medan husse och matte var upptagna med annat! 🙂

Må gott vänner!

Kram Gunilla

Västkusten, bohuskusten, hallandskusten…Ja, vad är vad?

Ibland när jag skriver om våra utflykter mot havet, så benämner jag platsen vid olika namn som: västkusten, bohuskusten, Bohuslän eller hallandskusten. Som vår senaste utflykt mot Björholmen på Tjörn i Bohuslän. Men vad är vad egentligen? I stora drag vet jag nog, men kanske dags att uppdatera mina geografiska kunskaper!

I turistisk/folkloristisk bemärkelse används västkusten som benämning på skärgårdskusten längs Bohuslän och Göteborgs skärgård inklusive Onsalahalvön.

Sveriges västkust eller i folkmun västkusten syftar på Bohusläns, Västergötlands och Hallands kust mot Skagerrak och Kattegatt samt Bjärehalvön i nordvästra Skåne där Öresund tar över som gränsar till Danmark. Norrut har den sitt slut vid Svinesund mot gränsen till Norge.

Bohuskusten är den norra delen av den svenska västkusten, från Svinesund till Öckerö i Bohuslän. Största tätorten i kustområdet är Uddevalla, längst in i Byfjorden, om man inte räknar de delar av Göteborg som ligger inom Bohuslän. Källa: Wikipedia.

De kommuner som ligger vid havsområdena Skagerrak och Kattegatt är, räknat från norr: Strömstad, Tanum, Sotenäs, Lysekil, Uddevalla, Orust, Tjörn,Stenungsund, Kungälv, Öckerö, Göteborg, Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm, och Båstad.

Jag har nog koll på det mesta, men visste inte exakt var gränsen för bohuskusten gick i söder. Som att Öckerö tillhör Bohuslän och Öckerö kommun och inte Göteborgs kommun. Det lärde jag mig när jag började skriva om Göteborgs norra skärgård. Men Öckerö kommun är en kommun i Västra Götalands län, i före detta Göteborgs och Bohus län. 🙂 Så nu gäller det att jag postar mina inlägg i rätt kategori här på bloggen! 🙂 Men det är ju inte fel att skriva västkusten eftersom bohuskusten ligger på västkusten! 😉

Västkusten eller bästkusten 🙂 som vi göteborgare gärna vill säga, är för mig närområdet runt Göteborg. Det inkluderar vår underbara skärgård! När vi far mot Tjörn och Orust och längre norrut, ja då är vi i mitt älskade Bohuslän! Vi är på bohuskusten. När vi far söderut från Göteborg, då blir västkusten för mig, hallandskusten. Inte mindre vackert eller omtyckt! Vi har många pärlor här som Varberg med omnejd, Falkenberg och residensstaden Halmstad.

Längs bohuskusten har vi många pärlor, som jag har skrivit flera inlägg om genom åren. Den plats som har betytt mest för oss är Bovallstrand som ligger så vackert vid Bottnafjorden i mellersta Bohuslän. Vi har varit här många somrar och helger, när vi hade vår husvagn och vi har vänner som har bott här på somrarna. Många minnen. Nära Bovallstrand ligger en rad pärlor som Hunnebostrand, Ulebergshamn, Kungshamn och Smögen.

Bovalstrand med sina skärgårdshus och fiskebodar.
Badholmarna i Bovallstrand. Så många gånger vi har badat ifrån dessa holmar!

Ja, det finns många pärlor längs västkusten och vi är många som uppskattar allt vad kusten har att erbjuda! Ifrån norr till söder. Jag trivs mycket bra att bo nära ”min stad” som är Göteborg. Kan inte i nuet tänka mig att flytta någon annanstans. Tycker så mycket om staden med sina olika stadsdelarna och närheten till havet och skärgården. Men hur mycket jag än trivs i Göteborg och vår skärgård, så vill maken och jag ibland antingen ut på en utflyktsfärd med bil eller buss. Ibland en båttur som tar oss upp genom Bohuslän. Vackrast är att se och uppleva de genuina skärgårdsområdena ifrån sjösidan.

Genast kommer jag att tänka på fler pärlor som Fiskebäckskil, Grundsund och Malö Strömmar som vi besökte 2017. Då åkte vi med ångaren ”Ellen af Bohuslän.”

En åldrad dam och skönhet ifrån 1885! <3.
Grundsund är en underbar pärla!
Grundsund med båtliv, skärgårdshus och fiskebodar! Visst andas bilden sommar!?

Tillsammans med lilla familjen besökte vi Gullholmen och Hermanö 2016. För vår del var det vårt första besök där. En underbar helg i september månad och tur med vädret! Här fick jag återigen mitt lystmäte genom att fotografera ännu fler sjöbodar och skärgårdshus.

Mysiga och charmiga Gullholmen
Bäst gillar jag de röda och lite vindbitna sjöbodarna. men de här två tilltalade mitt estetiska öga! 🙂
åldrad sjöbod – en av de äldsta i Bovallstrand! Gillar skarpt!

Ja, till stora delar har jag nog mitt hjärta vid bohuskusten. Att vara i dess skärgårdsmiljö, får alltid mitt hjärta att slå lite snabbare. <3

Vy vid Björholmen, där vi var på besök i år på Trettondagsaftonen.

Vilket är ditt favoritställe? Kanske har du flera? Berätta gärna!

Önskar en trevlig och solig helg!

Kram Gunilla

Vackert som ett vykort vid Björholmen i Bohuslän!

Ibland blir längtan så stor att åka till det karga Bohuslän och blicka ut över havet, klippor, kobbar och skär! Skärgårdshusen och fiskebodarna inte att förglömma.

På trettondagsafton vaknade vi till en näst intill klarblå himmel och alldeles vindstilla morgon. En perfekt dag för en utflykt! Vi har många pärlor i Bohuslän som vi återvänder till om och om igen. Men det är också roligt att hitta nya! Vi studerade kartan och bestämde oss för att besöka Björholmen som är beläget på Tjörn vid Stigfjorden.

Att åka ut till skärgården i Göteborg eller som den här gången upp genom Bohuslän, när det är lågsäsong, är det bästa man kan göra, om man som vi vill ha härligheten för sig själv! Bada kan den hurtfriske göra oavsett årstid, men jag nöjer mig med att i lugn och ro andas in havsluften, känna doften av tång och saltvatten. Gå på bryggorna och njuta av det kristallklara vattnet.

Det var verkligen ”lugnet efter stormen” (Alfrida). Havet spegelblankt och allt vackert som ett vykort!

Det är något alldeles speciellt med solljuset den här årstiden och särskilt vid havet.

Och här ligger Idun i väntan på att åter ge sig ut på havet! 🙂

Idun från andra sidan viken och i bakgrunden Björholmens marina.

Stugor alldeles vid vattnet som man kan hyra!

Närmre vattnet är det svårt att komma!

Fotograferat i motljus. Det ser ut som om hela marinan svävar på moln!

Visst är det som ett vykort? Huden knottrar sig och jag blir alldeles varm i kropp och själ av att vistas i miljön. Mer idylliskt kan det knappast bli. Men så har det inte alltid varit! Det har funnits hårda och bistra tider i kustsamhällena. Många kustbor har fått slita hårt för brödfödan.

Här ville jag stanna länge, länge….

Solljuset var fantastiskt denna dag! De kala klipphällarna lyser som guld. De här skyddade vikarna inbjuder verkligen till paddling med havskajaker!

Jag var väldigt sugen på att ”låna” den där lilla båten, men jag nöjde mig med att föreviga vyn. Återigen vackert som ett vykort eller som en tavla!

En ensam svan kom simmande emot oss och formade sin fjäderdräkt till ett hjärta! Fantastiskt! <3

Tänk att vi hade en sådan tur att också få se en svan. Graciöst, ljudlöst och makalöst vackert!

Ja, men då har vi hittat en ny pärla och kom ihåg Björholmen mina vänner! Det finns mer att undersöka här i området. var så säker!

Kram Gunilla