Gott slut och Gott nytt år!

Det finns många höjdpunkter att minnas under året som gått! Det allra bästa för egen del är att jag har varit ledig. Jag äger min tid och jag har förvaltat den väl! Det är fantastiskt att jag varje dag kan vistas i naturen om jag så vill.
Vi uppskattar våra utflykter i närområdet, ibland längre bort som våra skärgårdsutflykter och vår upplevelseresa till bland annat Rom. Det här året har jag läst många intressanta böcker och jag har både återupptagit gamla kontakter och träffat nya vänner! 🙂

Inför 2019 finns det redan nu glädjeämnen att se fram emot och jag hoppas och tror att det blir fler! Ja, jag känner mig nöjd med mitt/vårt år! Nya utmaningar… ja, jag vill leva ännu mer hälsosamt och klimatsmart! Det finns en del att jobba på där!

Igår när jag gick i ”min trollskog”, så var det ett fantastiskt ljus! Solen bröt igenom i dimman då och då…

Så vackert med alla regndroppar på träden…

Dropparna hängde där som små kristaller!

Vackert med de nakna stammarna i det bleka solljuset…

Och så rullade dimman in igen över den lilla sjön, men solen gjorde vad den kunde för att lysa igenom.

Med dessa naturfoton vill jag tacka mina läsare för det här året och jag önskar gamla som nya läsare välkomna tillbaka!

Gott slut och ett riktigt Gott nytt år!

Kram Gunilla

Det ska vara vackert för ögat!

Ja, så är julhelgen över för den här gången och vi har firat jul tillsammans med familjen i dagarna två! God mat, gemenskap och glädje! Precis som det ska vara.

Något som jag lägger stor omsorg på är att duka vackert. Tycker det är viktigt att även ögat får sitt lystmäte! Jag uppskattar själv att komma till ett vackert dukat bord vad nu det kan innebära?

Vid ett tillfälle när jag var i julstaden Göteborg, så såg jag den här grågröna linneduken och såg hur fint den skulle passa till vår nya tapet vid matplatsen. Den fick helt enkelt följa med hem! Duken harmonierade också väldigt bra till tavlan (brickan) som står lutad mot väggen.

Man tager vad man haver… cypresskvistar från vår häck, några idegranskvistar plockade från en ödetomt, pinjekottar plockade på marken i Italien för många år sedan och juläpplen köpta från vår goe Icahandlare och som vi sedan delar med oss utav till koltrastarna! 🙂

Till de stora helgerna som jul, påsk och midsommar, dukar jag oftast med vår glasservis som är vår bröllopsservis! Tycker om den och den passar särskilt när maten är färgglad! Så var det det där med etiketter på glasen… enligt min favoritexpert Magdalena Ribbing, (saknar henne) så ska etiketterna bort! De sitter där som ett reklammärke/skrytmärke och inget annat! Några etiketter är kvar som synes, men de flesta har blivit bortdiskade genom åren. Nästa gång som jag dukar så….

Linneservetterna som jag haft i många år, passade bra till duken. en liten cypresskvist och ett rött grovt snöre om blev pricken över i:et! 🙂 Silverbesticken heter Juvel om någon undrar och dem samlade vi på under flera år. Matservisen och glasen är Orrefors Eden och jag tror inte att några delar tillverkas längre! Ser dem på aktioner, second hand-butiker och på loppisar ibland!

Personligen är jag förtjust i att duka lite rustikt och åt det lantliga hållet. Tycker att det präglar vårt hem och dem vi är!

Må gott och hoppas att du njuter av dagen som är!

Kram Gunilla

Nissarna och jag önskar er en riktigt God Jul!

Tänk att jag fann dem till slut – nissarna i skogen! Visst är det fantastiskt! 🙂 Det är inte så konstigt att de är svåra att upptäcka… de är så blyga! Men med lite tomtegröt och andra godsaker vann jag deras förtroende och med ett löfte att inte avslöja var de håller hus! 😉

Till slut vågade sig liten nisse fram!

Liten nisse lät sig snällt bli fotograferad! Visst är han söt! Och så plötsligt… några små fniss och ljud…

Och så var de tre små nissar…

Men så söta o goa! De hade verkligen bråda dagar…

Ja, rena tomtelyckan hos mig och så här dagen före självaste julaftonen, fick tomtenissarna följa med mig hem… en stund! De ville så klart se var jag bor och de ville nog smaka lite skinka…så…

Jag gömde dem i min ryggsäck och nu ska nissarna och jag mumsa på lite julskinka och annat smått och gott…

Nu önskar nissarna och jag er alla en riktigt GOD JUL!

Kram Gunilla

En önskan om en vit jul och om att finna tomtenissar i skogen!

Tyvärr har det lilla snötäcke vi fick töat bort! Men jag är optimist och tror att vi får en vit jul. Antingen med lite nysnö eller med hjälp av frost! Jag hoppas och tror också att jag detta år ska få träffa tomtenissar i skogen… Jamen de måste bara finnas där! 🙂

I väntan på att finna tomtenissarna bjuder jag på lite vinterbilder… utifall att det inte blir så vitt….

Visst ser det ut som om tomtenissar skulle finnas här någonstans? Hursomhelst så njuter jag av att vandra i skogen och ta vara på det ljus som finns. Vi behöver det så väl! Jag njuter också av tystnaden i skogen. Det är mest naturens egna ljud som hörs, även om jag också hörde glada rop och skratt från någon förskolegrupp. Kanske de också var ute på ”tomtespaning”! 🙂

Kanske det här är tomtenissarnas egna julgran! 😉 Så vacker där den står i skogen!

Vackert är det också vid skogstjärnet! Varje gång jag är i skogen, så stannar jag oftast till här och lägger märke till hur naturen förändras. Allt efter årstiden.

Ja, jag har verkligen letat med ljus och lykta efter tomtenissarna….


Jag tyckte faktiskt att jag såg en lite nisse, som gömde sig bakom ett träd! De är luriga de där små nissarna! 😉

Hoppas att även du hinner ut och njuta av det lilla dagsljus som finns!

Kram Gunilla

Sorrento – staden som ligger högt över Neapelbukten i Italien!

Idag vill jag berätta om vår sista dag, där vi bekantade oss lite mer med Sorrento. Staden som vi bodde i efter det vi lämnat Rom. 

Sorrento är en stad i Kampanien i Italien, belägen på nordsidan av den udde som avslutar Neapelbukten i söder. Staden ligger på en bergsplatå med branta stup ned mot havet. I stadens närhet ligger ett flertal kända sevärdheter såsom: Capri och Ischia, vulkanen Vesuvius, den antika staden Pompeji och orterna Positano och Amalfi.

Foto: Sorrento – staden som ligger högt uppe på en klippa.

Vi var en grupp som tillsammans med vår guide Ulla, promenerade från hotellet ned till stadens centrum. Lite snårigt att hitta den närmaste och säkraste vägen på egen hand. Bitvis smala och trafikerade vägar!

På vår vandring mot stadens centrum, berättade Ulla om de olika byggnaderna som vi passerade. Utsikten här uppifrån var fantastisk! 

Vid centrum skildes den stora gruppen åt, men maken och jag spenderade ytterligare en dag med Kerstin och Gunlög. Vår dag blev lika trevlig och givande som de övriga dagarna under veckan! Vi hade inga direkta planer för dagen. Utan mest strosa runt i lagom takt. Faktum var att vi var ganska trötta efter en mycket intressant vecka med många intryck! Så vi såg fram emot en dag i ett lugnare tempo.

Ingen av oss var intresserade av att gå i affärer. 
Vi gick ändå lite inne i de smala gränderna eftersom vi letade efter en speciell antikvitetsaffär, men fann den inte! 

Ganska mycket turister i de trånga och charmiga gränderna, trots eftersäsong! Så vi drog oss därifrån och letade efter en ”go plats” att inta vår lunch.

Man blir mycket hungrig och törstig av att traska runt! Skönt och sitta ned och äta GOD PASTA och släcka törsten med en kall ÖL! 🙂 Efter lunch kom vi ut på huvudgatan och våra blickar drogs mot en vacker och ståtlig kyrka. ”Dumo dei San Filippo!” Sorrentos katedral.

Ser du kyrktornet längst bort i bild?

Kyrkan var öppen och naturligtvis ville vi besöka den…

Utifrån sett, verkar det inte se ut som en katedral. Utan det är först när man kommer in på innergården och sedan in i katedralen som du förstår storheten! Själva kyrkobyggnaden är lite dold och är beläget bakom ett staket och innanför en parkeringsplats. När du väl har hittat in i katedralen möts du av fantastiska tak – och väggmålningar och pelare och valv av marmor med detaljrika utsmyckningar.

Tänk att vi fick se och uppleva ännu fler vackra målningar! Så detaljrika att jag har svårt att beskriva dem. 

Takmålning i närbild…

Höjdpunkten var den stora, invecklade ”nativity scene” – en julkrubba som innehöll en scen av vardagslivet. Med mycket detaljerade och naturtrogna människor och djur. Vackert även med de svävande och detaljrika änglarna som hängde ovanför.

Besöket i katedralen varade länge, utanför såg vi att molnen kring bergen tornade upp sig och vi bestämde oss för att promenera tillbaka mot hotellet. Tanken var också att utforska hamnen lite mer. Där finns det många fisk – och skaldjursrestauranger. Men det fanns varken tid eller ork till att promenera mera. Beträffande bad, såg jag endast en lite smal strand. Inte så inbjudande. Tänker att de flesta väljer de närbelägna öarna och Amalfikusten.

På vår promenad tillbaka tog jag ytterligare ett par foton som visar den vackra utsikten…

I förgrunden en del av en trädgård som de höll på att fräscha upp. Det tillhörande  gamla och anrika hotellet renoverades också. Vilken utsikt hotellgästerna kommer att få!

 Vackra vyer överallt!

Plantaner… det finns det gott om i länderna kring medelhavet! Kanske du har sett träden, men inte känt till namnet?

De fanns bland annat alldeles utanför vårt hotell. Första gången jag såg ett sådant här träd var i Provence i Frankrike.

Väl tillbaka på hotellet, bestämde Kerstin och jag oss för att bada i poolen. Vi kunde ju inte åka hem utan ett endaste bad! ”Trädgårdskillen”, såg mycket nöjd ut när han såg att vi badade och var i en stund. Inte så värst många badgäster så här i slutet av säsongen, men välskött pool, hyfsad temperatur och trötta kroppar lockade ned oss i vattnet och några till! Vi hann precis bada klart, så kom åskregnet med besked! Inget foto på det, men väl på den sköna poolen…

En liten del av den syns mellan de vackra magnoliaträden. Så vackert det måste vara på våren då de blommar!

Efter skönt bad välbehövlig vila, var det dags att göra sig fin inför den avslutande middagen. Tråkigt på sätt och vis att resan därmed gick mot sitt slut. Men nog skulle det bli skönt att också komma hem och låta alla intryck sjunka in. Så mycket som vi sett och upplevt!

Till sist vill jag visa några bilder ifrån hotellets vackra trädgård. Inte så mycket blommor, men vackert ändå och förhållandevis ganska grönt.

Vårt hotell mot trädgårdssidan. Vårt rum på andra sidan, mot entrén och poolen.

I trädgården växte både citroner och limefrukter. Även örter som användes i hotellets kök.

Den här bilden i trädgården får avsluta vår rundresa i Italien. Vår resa som började med två dagar i Rom, vidare till Pompeji och Sorrento. Därifrån gjorde vi utflykt till Capri och Amalfikusten. 

Ja, det här var den sista delen av vår resa till Italien. För den här gången! 

Kram Gunilla

Utflykt till Tofta julmarknad och naturreservat

Igår städade och julpyntade maken och jag här hemma! Granen står så grön och grann i stugan…egentligen lite mer silvrig då det är en kungsgran! 🙂  Det är en skön känsla att ha gott om tid… till att både feja, pynta och göra utflykter! 

Idag blev det som så många gånger förr utflykt till Tofta herrgård och till naturreservatet. Under december månad har de julmarknad och det är väl värt ett besök!

 Vi var bland de första besökarna, därav lite tomt vid entrén! Tofta julmarknad tycker vi om. Dels för att här säljs fint hantverk av olika slag, samt närheten till havet och naturreservatet. Det är också mysigt att det finns djur på gården som man får hälsa på!

Fick mig en slick av tungan! 🙂 

Hantverk – ja massor av fina, mjuka saker. Söta tomtar finns det gott om…

Hela övervåningen är fylld av vackra och användbara hantverk och på nedervåningen finns det bland annat café med hembakat. Ute på gården är det också försäljning.

Vi köpte inga julklappar och det blev heller ingen fika där… vi var så nöjda med att ”bara få titta!” Vi hade med egen fika, som vi intog under vår vandring genom det naturreservatet. Det är så vackert här oavsett årstid!

På vår väg genom reservatet passerade vi torpet ”Äggdal” som är under totalrenovering! Vad jag förstår så är det kulturminnesmärkt, så allt som går att återanvändas sparas! Gammalt tegel, så vackert!

Nu tycks boningshuset vara klart och till våren är det ladugårdens tur att åter komma på plats. Bräda för bräda.

Ja, det är verkligen vackert här bland gamla strandängar, gärdsgårdar och klippor.

Fika blev det vid vår vanlig plats, med vacker utsikt över viken…

Kanske du känner igen den här vyn? Jag fotograferar platsen varje gång vi är här! 🙂 

Vill du läsa mer om Tofta naturreservat och se på fler bilder, så kika här!

Kram Gunilla

Funderingar kring julen…

Julen betyder olika, för oss människor. Vad jag menar är att vi har olika uppfattningar om vad den betyder för oss och därmed hur vi vill fira julen. Många tänker på gemenskapen med nära och kära, julmaten, traditioner, julklapparna, julmarknader och i bästa fall, få några dagars sammanhängande och välbehövlig ledighet. Det finns de som inte nämnvärt uppskattar julen alls, utan helst vill åka ifrån alltihop och bara få vara! Jag tänker också på dem som inte har någon att fira jul med eller har svårt med att få ekonomin att gå ihop. Några få nämner det kristna budskapet kring varför vi egentligen firar jul.

Julen är en fin högtid och jag tänker att den blir vad vi gör den till! Egentligen betyder den inget särskilt för mig. Därmed inte sagt att jag inte tycker om julen! 
Det jag inte tycker om är ”hetsen” – om hur du och jag uppmanas till att skapa den ”perfekta julen” som oftast innehåller en hel del stress och konsumtion av skilda slag.

Närheten till familjen betyder inte mer för mig bara för att det är jul. Den är alltid viktig! Men jag tycker om att samla familjen vid våra högtider, som till jul, för att det ger gemensamma minnen, skratt, glädje och gemenskap. 

Något som jag tycker mycket om är julens alla blommor… julrosor, hyacinter och amaryllis, bara för att nämna några. Det finns så mycket att välja på! I juletid besöker jag gärna trädgårdshandlarna för att främst njuta av alla vackra blommor, allt det gröna och alla fina stilleben som ger mig inspiration. Måhända att blommor och växter är dyrare hos trädgårdshandlarna, men kvalitén är också oftast bättre! Jag tycker det är viktigt att också gynna dem! Att titta kostar inget!

Här är en inspirationsbild ifrån Höråsens trädgårdshandel i Tvååker, nära Varberg. Vackra dörrar, kransar, hyacinter, korgar och golvet! Och det var något särskilt där på dörrparet som fångade min uppmärksamhet!

  Den här dörrdekorationen! Enkel och vacker enligt mitt tycke!

Och så här blev min…

Gröna kvistar, alkottar, kissar och grovt snöre… man tager vad man haver!

Underbart vacker krans och jag älskar hur fint det gröna blir mot den gamla nötta stolen och dörren! Här på besök i Träslövs Trädgård, Varberg.

Vackert vid entrèn i Palmhuset, Trädgårdsföreningen i Göteborg. 

En vacker planteringsskål med julros och mycket grönt!

Azalea som blommar så rikligt och lyser upp i vintermörkret!

Att pynta vid entrén allt efter årstid tycker jag om och inte minst till jul. Det känns välkomnande att mötas av årstidens blommor och grönt. Nu när det är frost så blir det mest vintergrönt!

Korg med grön mossa, röda juläpplen (konstgjorda), granatäpplen och ett mosshjärta.

På andra sidan dörren… gröna kvistar, ljung, mossa och rödlök.

Ja, det var lite tankar kring julen, några inspirationsbilder på vackra blommor och grönt!

Må gott och ta väl hand om dig!

Kram Gunilla

Amalfikusten – Sägs vara Italiens vackraste kuststräcka!

Amalfikusten – den dramatiska kuststräckan med branta klippor som stupar ned i det turkosblå havet. Amalfikusten är en kuststräckning på sydsidan av Sorrentohalvön och sägs vara Italiens vackraste! Kusten sträcker sig från Positano i väst till Vietri sul Mare i öst. Amalfikusten – Costeiera Amalfitana finns med på listan över världsarv. Längs kuststräckningen ligger städerna: Cetara, Maiori, Minori, Ravello, Atrani, Amalfi, Praiano, Positano och Scala.

Högst på önskelistan på vår resa till Italien var besöket i Rom och att åka längs Amalfikusten. Jag blev inte besviken – det var en fantastisk upplevelse! En dröm som jag har kvar att uppleva här är, att vandra delar av Amalfikusten och en sträcka som jag hört mycket om och som ska vara sagolikt vacker är, ”Gudarnas stigar”. Det tar ungefär tre timmar att vandra högt över havet på leden som sträcker sig från Nocelle strax öster om Positano, förbi Praiano och vidare till Bomerano.

Foto: Vy över Positano.

Positano står också på önskelistan som beskrivs som kronjuvelen bland byarna, som ligger ungefär i mitten av kuststräckan. Det blev ett buss-stopp ifrån en utsiktsplats där utsikten var hänförande åt alla håll! Positano, kusten, havet.

Bild: Positano.

De branta klipporna…

Segelbåten i bakgrunden följde med oss längs hela kusten…

Utsiktsplatsen i sig var nästan lika vacker som omgivningarna! Borta i öster har vi Capri!

Det är verkligen en hisnande upplevelse att åka längs kuststräckan på de smala vägarna och vi förstod ganska snart varför det tog sin ”lilla tid” att komma fram till staden Amalfi! Trafiken är tät och bitvis blev det kö vid vissa passager. Otroligt skickliga chaufförer. Jag skulle definitivt inte vilja köra här – inte ens en liten personbil!

Foto: Smal väg genom en av byarna… takterrass är givit, då trädgårdarna är obefintliga i storlek.

Vårt längre stopp längs kuststräckan blev som sagt Amalfi som är kustens största stad med sina anor ifrån romartiden. Stadens arkitektur är präglad av de många olika folkslag som har huserat vid kusten och bland annat finns det många arabiska influenser med små övertäckta gator som slingrar sig i alla riktningar. Staden har alltså givit sitt namn åt hela kustremsan som också kallas den gudomliga kusten och är områdets kulturella centrum.

Bild:  Duomo di Amalfi, Cattedrale di Sant’Andrea. En romersk-katolsk katedral på Piazza del Duomo.

Domkyrkan Santa Andrea syns på långt håll då man närmar sig staden. Även utifrån havet. Den pampiga katedralen är från 500-talet och dess västra fasad som är från 1200-talet, ger ett nästan sagolikt intryck med sina mosaiker, guldinläggningar och flätade valvbågar. Den dominerar, förgyller den vackra stadskärnan och ger hela torget dess atmosfär. Många av byggnaderna utmed klippan var en gång kyrkor, idag ombyggda till hotell och butiker. Under Amalfis tidiga historia, hade nästan varje nobel familj sin egen kyrka för att visa upp sin status.

Från hamnen: Vy in över Amalfi med kyrkan i bakgrunden och med den lilla steniga stranden.

Naturligtvis besökte vi den mäktiga och sagolikt vackra katedralen. Vi promenerade också runt lite i de pittoreska gränderna och vi fann en mysigt ställe där vi intog vår lunch. Gud så hungrig man blir av allt gåendet och av all intryck! 🙂

Närbild på den vackra katedralen med mosaiken och valven…

Trappan, som lär ha 62 steg upp till porten, har kommit att bli en naturlig samlingspunkt för stadens invånare och dess många besökare. Åtskilliga bröllopsbilder tas årligen på trappstegen. Inget bröllop vid vårt besök…

Men en pausbild på mig får duga. 🙂

Vill gärna visa några bilder inifrån den mäktiga kyrkan och efter besöket I Rom, trodde jag kanske inte att jag skulle få se ännu mer att bli hänförd av!

Målningar, valv, marmor, mosaik – allt helt fantastiskt!

Som i alla stora kyrkor finns det ett flertal altaren.

Kan inte se mig mätt på alla vackra detaljer. Vilken byggkonst!

I mitt tycke var det här det vackraste altaret med det nötta taket, den inramade målningen framför altaret och ljuskronan. Här stod jag länge och betraktade allt det vackra.

Att komma till Italien och besöka någon av alla dessa kyrkor vid någon av de stora högtiderna, som vid påsk eller jul, är något jag skulle vilja uppleva.

Ja, det var fantastiskt vackert här inne, i La Cattedrale di Sant’Andrea, så kom ihåg att göra ett besök här när du reser längs Amalfikusten.

Vy ifrån trappan ut över Piazza del Duomo.

Några bilder ifrån hamnen i Amalfi…

Högt uppe på klippan finns det ett vackert gammalt kloster som är omgjort till ett hotell, (skymtar uppe till höger i bild) The Capuchin Convent. Legenden säger att Capuchinmunkarna som levde där, var de första med att hälla mjölk i kaffet, och skapade det som vi idag känner till som Cappuccino. 🙂 

Väldigt annorlunda vågbrytare…

Vi hade tur med vädret även den här dagen. Mörka moln skymde solen ibland, men regnet höll sig borta!

Ännu en fantastisk dag på vår resa i Italien, där vi i tur och ordning har besökt: Rom,  Pomeji, Capri och Amalfi. Kvar att visa är lite bilder ifrån Sorrento där vi bodde resterande tiden efter att vi lämnat Rom. Om du har missat något inlägg om vår resa är  det bara att gå tillbaka och börja här.

Kram Gunilla

Boktips – De fann vägen!

Boktips: De fann vägen

Författare: Kjell Andersson Tore Hagman

Förlag: Votum 2012

Vi har hört eller läst om dem – människorna som har haft en längtan efter något annat i livet. Det kan vara viljan att arbeta med något annat än det du har utbildat dig till. Eller önskan om att bosätta sig någon annanstans. Ett annat boende. Inte sällan handlar det om båda delarna. Att ändra kurs – inriktning i livet… tror jag att många gör någon gång i livet. Ibland förblir drömmen en dröm. Ibland är drömmen så pockande och stark att den måste uppfyllas.

Jag har själv ändrat inriktning i livet och lämnade en trygg och ”säker arbetsgivare”, för att helt ändra yrkesinriktning. Det är något som jag inte ångrar, (möjligtvis att det skulle ha skett tidigare) även om den förändringen inte fullt ut införlivade mina förhoppningar, önskemål och behov.

Beskrivning:

”Möt människor som har följt sin inre kompass och gjort en rejäl kursändring i livet. För en del är det kontrakurs, för andra går det mjukare. Men gemensamt för alla är att värden som närhet till naturen, ren mat, en hållbar livsstil, att få följa sin tro, utöva sin konst är viktigare än pengar, konsumtion och karriär.

Svante var fiskare och sjöman, men när han fick se Greenpeace i arbete sade han till sig själv: Sånt där vill jag göra! Han rodde gummibåt framför valharpuner i Berings hav, han kämpade mot franska kärnvapenprov i Moruroa-atollen. Han ledde ockupationen av Vattenfalls huvudkontor i Stockholm 2010.

Carina och Erland var sjökaptener. Båda tänkte när de stod på kommandobryggan: Varför står jag här? De har en stark känsla av att samhället är inne på en ohållbar kurs. Nu driver de det ekologiska småbruket Olivia norr om Herrljunga.

Stefan var en flygtokig Göteborgskille som ville bli pilot. Men han kom i kris, mötte Gud, blev franciskanermunk. Gud finns! Men då vill jag leva för honom!

Gabriella hade i mer än tio år tävlat internationellt som utförsåkare på terrängcykel. När det var dags att sluta, byggde hon en timmerstuga utan el och rinnande vatten i skogen. Där lever nu hon och hennes man Niklas mycket enkelt på ströjobb och vad deras odlingar och smådjur ger.

Vi fann dessa och fler till alldeles nära, runt omkring oss. De är uppfriskande och roliga. De är utmanande. De kan inspirera oss till att se vad som är viktigt i livet. De visar mot möjliga sätt att leva i en värld med miljö- och klimatkris.

En drömde om att bli flygare, men valde Gud och livet som munk framför att styra en jumbojet. En stod vid löpande bandet och längtade till skogen, en annan valde grönsakslandet framför sjömanslivet. En valde konsten, en annan Greenpeace och en lämnade idrottskarriären för att bo i en pytteliten stuga på en bergknalle utan vatten och el”.

Mina tankar om boken

Det gemensamma för de människor som medverkar i boken är att de vill leva ett enklare, friare liv samt att leva i samklang med djur och natur. De värnar om ett mer hållbart samhälle, långt ifrån dagens konsumtionshets. Det är både givande, intressant och upplyftande att få ta del av de medverkandes berättelser, om vilka de är, deras skilda livs – och yrkeserfarenheter och vad som ledde fram till en ny inriktning i livet. Jag njuter av att läsa om människor som tar steget ut i det okända, som har modet att våga och pröva sig fram. Viljan är starkare än rädslan. I ”De fann vägen” möter vi människor som valt ett annat liv än det förväntade, ett liv som i andras ögon kanske framstår som otidsenligt eller rent obegripligt. Jag njuter av fina skildringar och vackra bilder ifrån naturskön västsvensk kulturbygd som jag känner mig lite hemma i. Betagande vackert!

Avslutningsvis… Att välja ett annorlunda liv kan man göra varhelst man befinner sig. Det behöver inte nödvändigtvis innebära att flytta eller byta yrkesinriktning. Allt beror ju på vad det är som du vill uppnå i livet. Vilka drömmar du har! Att läsa boken ger oss en insikt om att det finns många sätt att leva, att vi både är olika och lika. Det jag ofta hör och som uttrycks på olika sätt är en önskan om en större frihet. Vilket jag tror betyder – att ha ett större inflytande över sitt liv! I boken ”De fann vägen” är det gemensamma ledmotivet att nöja sig med mindre för att bli lyckligare. Att leva enklare och mer hållbart!

Kram Gunilla