Amalfikusten – Sägs vara Italiens vackraste kuststräcka!

Amalfikusten – den dramatiska kuststräckan med branta klippor som stupar ned i det turkosblå havet. Amalfikusten är en kuststräckning på sydsidan av Sorrentohalvön och sägs vara Italiens vackraste! Kusten sträcker sig från Positano i väst till Vietri sul Mare i öst. Amalfikusten – Costeiera Amalfitana finns med på listan över världsarv. Längs kuststräckningen ligger städerna: Cetara, Maiori, Minori, Ravello, Atrani, Amalfi, Praiano, Positano och Scala.

Högst på önskelistan på vår resa till Italien var besöket i Rom och att åka längs Amalfikusten. Jag blev inte besviken – det var en fantastisk upplevelse! En dröm som jag har kvar att uppleva här är, att vandra delar av Amalfikusten och en sträcka som jag hört mycket om och som ska vara sagolikt vacker är, ”Gudarnas stigar”. Det tar ungefär tre timmar att vandra högt över havet på leden som sträcker sig från Nocelle strax öster om Positano, förbi Praiano och vidare till Bomerano.

Foto: Vy över Positano.

Positano står också på önskelistan som beskrivs som kronjuvelen bland byarna, som ligger ungefär i mitten av kuststräckan. Det blev ett buss-stopp ifrån en utsiktsplats där utsikten var hänförande åt alla håll! Positano, kusten, havet.

Bild: Positano.

De branta klipporna…

Segelbåten i bakgrunden följde med oss längs hela kusten…

Utsiktsplatsen i sig var nästan lika vacker som omgivningarna! Borta i öster har vi Capri!

Det är verkligen en hisnande upplevelse att åka längs kuststräckan på de smala vägarna och vi förstod ganska snart varför det tog sin ”lilla tid” att komma fram till staden Amalfi! Trafiken är tät och bitvis blev det kö vid vissa passager. Otroligt skickliga chaufförer. Jag skulle definitivt inte vilja köra här – inte ens en liten personbil!

Foto: Smal väg genom en av byarna… takterrass är givit, då trädgårdarna är obefintliga i storlek.

Vårt längre stopp längs kuststräckan blev som sagt Amalfi som är kustens största stad med sina anor ifrån romartiden. Stadens arkitektur är präglad av de många olika folkslag som har huserat vid kusten och bland annat finns det många arabiska influenser med små övertäckta gator som slingrar sig i alla riktningar. Staden har alltså givit sitt namn åt hela kustremsan som också kallas den gudomliga kusten och är områdets kulturella centrum.

Bild:  Duomo di Amalfi, Cattedrale di Sant’Andrea. En romersk-katolsk katedral på Piazza del Duomo.

Domkyrkan Santa Andrea syns på långt håll då man närmar sig staden. Även utifrån havet. Den pampiga katedralen är från 500-talet och dess västra fasad som är från 1200-talet, ger ett nästan sagolikt intryck med sina mosaiker, guldinläggningar och flätade valvbågar. Den dominerar, förgyller den vackra stadskärnan och ger hela torget dess atmosfär. Många av byggnaderna utmed klippan var en gång kyrkor, idag ombyggda till hotell och butiker. Under Amalfis tidiga historia, hade nästan varje nobel familj sin egen kyrka för att visa upp sin status.

Från hamnen: Vy in över Amalfi med kyrkan i bakgrunden och med den lilla steniga stranden.

Naturligtvis besökte vi den mäktiga och sagolikt vackra katedralen. Vi promenerade också runt lite i de pittoreska gränderna och vi fann en mysigt ställe där vi intog vår lunch. Gud så hungrig man blir av allt gåendet och av all intryck! 🙂

Närbild på den vackra katedralen med mosaiken och valven…

Trappan, som lär ha 62 steg upp till porten, har kommit att bli en naturlig samlingspunkt för stadens invånare och dess många besökare. Åtskilliga bröllopsbilder tas årligen på trappstegen. Inget bröllop vid vårt besök…

Men en pausbild på mig får duga. 🙂

Vill gärna visa några bilder inifrån den mäktiga kyrkan och efter besöket I Rom, trodde jag kanske inte att jag skulle få se ännu mer att bli hänförd av!

Målningar, valv, marmor, mosaik – allt helt fantastiskt!

Som i alla stora kyrkor finns det ett flertal altaren.

Kan inte se mig mätt på alla vackra detaljer. Vilken byggkonst!

I mitt tycke var det här det vackraste altaret med det nötta taket, den inramade målningen framför altaret och ljuskronan. Här stod jag länge och betraktade allt det vackra.

Att komma till Italien och besöka någon av alla dessa kyrkor vid någon av de stora högtiderna, som vid påsk eller jul, är något jag skulle vilja uppleva.

Ja, det var fantastiskt vackert här inne, i La Cattedrale di Sant’Andrea, så kom ihåg att göra ett besök här när du reser längs Amalfikusten.

Vy ifrån trappan ut över Piazza del Duomo.

Några bilder ifrån hamnen i Amalfi…

Högt uppe på klippan finns det ett vackert gammalt kloster som är omgjort till ett hotell, (skymtar uppe till höger i bild) The Capuchin Convent. Legenden säger att Capuchinmunkarna som levde där, var de första med att hälla mjölk i kaffet, och skapade det som vi idag känner till som Cappuccino. 🙂 

Väldigt annorlunda vågbrytare…

Vi hade tur med vädret även den här dagen. Mörka moln skymde solen ibland, men regnet höll sig borta!

Ännu en fantastisk dag på vår resa i Italien, där vi i tur och ordning har besökt: Rom,  Pomeji, Capri och Amalfi. Kvar att visa är lite bilder ifrån Sorrento där vi bodde resterande tiden efter att vi lämnat Rom. Om du har missat något inlägg om vår resa är  det bara att gå tillbaka och börja här.

Kram Gunilla

Boktips – De fann vägen!

Boktips: De fann vägen

Författare: Kjell Andersson Tore Hagman

Förlag: Votum 2012

Vi har hört eller läst om dem – människorna som har haft en längtan efter något annat i livet. Det kan vara viljan att arbeta med något annat än det du har utbildat dig till. Eller önskan om att bosätta sig någon annanstans. Ett annat boende. Inte sällan handlar det om båda delarna. Att ändra kurs – inriktning i livet… tror jag att många gör någon gång i livet. Ibland förblir drömmen en dröm. Ibland är drömmen så pockande och stark att den måste uppfyllas.

Jag har själv ändrat inriktning i livet och lämnade en trygg och ”säker arbetsgivare”, för att helt ändra yrkesinriktning. Det är något som jag inte ångrar, (möjligtvis att det skulle ha skett tidigare) även om den förändringen inte fullt ut införlivade mina förhoppningar, önskemål och behov.

Beskrivning:

”Möt människor som har följt sin inre kompass och gjort en rejäl kursändring i livet. För en del är det kontrakurs, för andra går det mjukare. Men gemensamt för alla är att värden som närhet till naturen, ren mat, en hållbar livsstil, att få följa sin tro, utöva sin konst är viktigare än pengar, konsumtion och karriär.

Svante var fiskare och sjöman, men när han fick se Greenpeace i arbete sade han till sig själv: Sånt där vill jag göra! Han rodde gummibåt framför valharpuner i Berings hav, han kämpade mot franska kärnvapenprov i Moruroa-atollen. Han ledde ockupationen av Vattenfalls huvudkontor i Stockholm 2010.

Carina och Erland var sjökaptener. Båda tänkte när de stod på kommandobryggan: Varför står jag här? De har en stark känsla av att samhället är inne på en ohållbar kurs. Nu driver de det ekologiska småbruket Olivia norr om Herrljunga.

Stefan var en flygtokig Göteborgskille som ville bli pilot. Men han kom i kris, mötte Gud, blev franciskanermunk. Gud finns! Men då vill jag leva för honom!

Gabriella hade i mer än tio år tävlat internationellt som utförsåkare på terrängcykel. När det var dags att sluta, byggde hon en timmerstuga utan el och rinnande vatten i skogen. Där lever nu hon och hennes man Niklas mycket enkelt på ströjobb och vad deras odlingar och smådjur ger.

Vi fann dessa och fler till alldeles nära, runt omkring oss. De är uppfriskande och roliga. De är utmanande. De kan inspirera oss till att se vad som är viktigt i livet. De visar mot möjliga sätt att leva i en värld med miljö- och klimatkris.

En drömde om att bli flygare, men valde Gud och livet som munk framför att styra en jumbojet. En stod vid löpande bandet och längtade till skogen, en annan valde grönsakslandet framför sjömanslivet. En valde konsten, en annan Greenpeace och en lämnade idrottskarriären för att bo i en pytteliten stuga på en bergknalle utan vatten och el”.

Mina tankar om boken

Det gemensamma för de människor som medverkar i boken är att de vill leva ett enklare, friare liv samt att leva i samklang med djur och natur. De värnar om ett mer hållbart samhälle, långt ifrån dagens konsumtionshets. Det är både givande, intressant och upplyftande att få ta del av de medverkandes berättelser, om vilka de är, deras skilda livs – och yrkeserfarenheter och vad som ledde fram till en ny inriktning i livet. Jag njuter av att läsa om människor som tar steget ut i det okända, som har modet att våga och pröva sig fram. Viljan är starkare än rädslan. I ”De fann vägen” möter vi människor som valt ett annat liv än det förväntade, ett liv som i andras ögon kanske framstår som otidsenligt eller rent obegripligt. Jag njuter av fina skildringar och vackra bilder ifrån naturskön västsvensk kulturbygd som jag känner mig lite hemma i. Betagande vackert!

Avslutningsvis… Att välja ett annorlunda liv kan man göra varhelst man befinner sig. Det behöver inte nödvändigtvis innebära att flytta eller byta yrkesinriktning. Allt beror ju på vad det är som du vill uppnå i livet. Vilka drömmar du har! Att läsa boken ger oss en insikt om att det finns många sätt att leva, att vi både är olika och lika. Det jag ofta hör och som uttrycks på olika sätt är en önskan om en större frihet. Vilket jag tror betyder – att ha ett större inflytande över sitt liv! I boken ”De fann vägen” är det gemensamma ledmotivet att nöja sig med mindre för att bli lyckligare. Att leva enklare och mer hållbart!

Kram Gunilla