Oktober – en innehållsrik och vacker höstmånad!

Oktober – vilken härlig månad med färgprakt, sol, regn, friska vindar och vackra solnedgångar! Vi har fortsatt med vårt trevliga ”projekt” – att besöka de nordligaste öarna Göteborgs skärgård. Vi har också varit på resa till Italien. Rom, Pompeji, Sorrento, Capri och Amalfikusten.  En intressant och innehållsrik resa som inte ”bara” innebar upplevelser, utan vi fick också två nya vänner! Vi har också haft lilla O här och med det har vi nya minnesvärda stunder tillsammans med henne.

Vattenblänk – ett motiv som jag ofta återvänder till. Jag finner det rofyllt att blicka ut över vatten!

I oktober var det många vackra solnedgångar vid sjön. Här är en kväll, då vi satt länge och följde solens väg ned bakom träden och i horisonten.

Tycker det är något vilsamt med vyn. Båtarna som är uppdragna och naturen som förbereder sig för vintervilan. Höstens färger. Vindstilla. Stillhet.

Vi gick mot en annan vik…

Här satt vi tills solen sjönk ned vid horisonten…

Jag är så tacksam över att få bo så vackert – nära sjö och skog och havet är inte långt borta!

Ja, det var en vacker kväll – en fredagskväll, då vi ”fångade ögonblicket” och gick en kvällspromenad!

Så var det höstens färger…

Återigen en vy vid vår vackra sjö…

Vid vår vackra å…

Vid vår fina lekpark. Lönnlöven har så vackra färger…

I dem kan man ha riktigt kul!

Glada, goa Olivia!

Kram Gunilla

 

Boktips – en underbar bok om de tio Öckeröarna!

Maken och jag har ju ett litet projekt ( inte så litet) att besöka all bebodda öar i Göteborgs skärgård. Vi har under sensommaren och tidig höst, koncentrerat oss på den norra skärgården. De tio Öckeröarna. Vi inte bara besöker dem, utan vi har vandrat på de olika naturslingorna som finns på respektive ö. Sist ut var Grötö! Det har varit ett givande projekt –  till nytta och glädje för mina läsare och för oss!  Några av er har berättat att ni har blivit inspirerade till att göra egna utflykter. Toppen!

Så vill jag tipsa om en bok…

Det är märkligt – fast egentligen är det inte det – för boken jag vill tipsa om idag har förmodligen funnits på vårt bibliotek sedan länge. Men jag har inte lagt märke till den förrän vi hade påbörjat vårt projekt – att besöka de tio Öckeröarna. När man intresserar sig för någonting, så drar man det till sig!

Det är en underbar bok att bläddra i då bilderna är fantastiskt vackra! Det är naturligtvis också givande att få ”bekanta sig” med en några ö-bor.

Boken heter: Havsblänk – de tio Öckeröarna i Göteborgs norra skärgård

Av: Stefan Edman & Tore Hagman

Utgiven Oktober 2009 Votum

Beskrivning

Norr om Vinga Fyr och alldeles inpå knutarna till Göteborg ligger de tio Öckeröarna. En tångdoftande mosaik av hav och land, makalös natur och särpräglad kultur.
Här ute bor en tiondel av alla Sveriges yrkesfiskare. Och här arbetar konstnärer och musiker, inspirerade av det magiska ljuset och de salta stränderna. Tack vare ett rikt mått av idealitet och entreprenörsanda frodas både idrotten, fromheten och de åttahundrafemtio små och stora företagen.
Stefan Edman och Tore Hagman tar dig med till denna skärgård, sydligast i Bohuslän. Vi far på kräftfiske en tidig morgon, möter den världsberömde frimärksgravören Martin Mörck och lyssnar till Rita Karolén de Kosters dråpliga historier på gammalt ö-mål.
Boken är en naturskildring med människan i fokus. Vi gör även strandhugg med reportage om bagebröd och påskefyrar, gåbba i hamna och djärva bergsklättrare, makrillturism och mycket annat. Här skildras brännvinskriget på 1800-talet och den legendomsusade smugglarkungen Bremer. Men Havsblänk spanar också mot morgondagen!

Stefan Edman är biolog, miljödebattör och författare med ett 40-tal uppmärksammade böcker om natur, miljö och människor.

Tore Hagman är en välrenommerad naturfotograf som genom åren bidragit med ett stort antal bilder i bland annat böcker och tidskrifter.

Jag rekommenderar den varmt!

Fler liknande böcker kommer jag att ge tips på!

Kram Gunilla

 

 

 

Grötö- Det gröna lugnet!

Omkring halvklart och en vindstilla dag i mitten på oktober åkte vi ut till den ”gröna ön” som den presenteras som på Öckerö kommunen hemsida! Vi vårt besök hade det mesta av det gröna övergått till höstens färger. Men visst förstod vi att Grötö är en grönskande och lummig ö och säkert väl ett besök året om. Vi blev mycket förtjusta i ön och hann inte riktigt utforska den fullt ut. (Berodde på att det var vintertidtabell med färre avgångar, men vi hann ändå se mycket och vi hade nästan ön för oss själva!)

Grötö är för många förknippat med tv-programmet ”Mia på Grötö”, men Grötö är såklart så mycket mer. Men populariteten för programmet, har säkert inneburit att Grötö har blivit mer känt för allmänheten och turismen i synnerhet. Anläggningen Västerhav är numera Haralds på Grötö  – en konferensanläggning som vi passerade under vår promenad på ön.

Längd

Har inte kunnat hitta några uppgifter om det, men vår promenad kors och tvärs över ön, blev sammanlagt ca: 3 km, enligt stegmätaren.

Svårighetsgrad

Följer man stigar och små vägar, är det en lättillgänglig promenad. Men att försöka följa strandlinjen runt hela ön, visade sig vara en tuffare utmaning!

Utgångspunkt

Du når ön, via vägfärja (avgiftsfri) från Lilla Varholmen, över till Björkö. Vid färjeläget och strax därefter på höger sida finns bilparkering. En kort promenad leder dig till Framnäs som ligger på vänster sida. Därifrån går personfärjan över till bland annat Grötö. (Västtrafiks taxa.)

Lite kort om Grötö

Namnet kommer av gamla svenska ordet ”Gröt” som betyder ”sten, stenrammel” och syftar på den rullstensås och grova block, som utgör den västra delen av ön. Namnet på ön återfinns redan 1544 i namnformen Grödö[e]n. Den sydvästra delen av ön gör skäl för namnet medan öns inre delar utgörs av lummiga områden med ekskog och gräsbevuxna strandängar. En handikappvänlig badplats finns vid sandstränderna på öns nordvästra sida. Här finns också underbara vita sandstränder, vilket är ovanligt för att vara bohuslänsk kust. Perfekt att ta sig hit med kanot! 

Under mitten av 1970-talet bodde här endast ett fåtal familjer, men under 80-talet växte befolkningen kraftigt tack vare både inflyttning och barnafödande. Flertalet hus är från början av 1900-talet, det äldsta är byggt redan 1830. De barn som växte upp under 80-talet är nu vuxna och har alla lämnat ön för boende i Göteborg eller på andra orter. Nu börjar även ungdomar födda på 90-talet att ge sig iväg hemifrån. Numera finns här ca: 91 bofasta, men på somrarna mer än fördubblas antalet invånare. En sak som kännetecknar Grötö är avsaknaden av biltrafik, något som även gäller grannön Kalvsund. Källa: Göteborgs skärgård

Våra upplevelser på Grötö

När vi steg av i hamnen på Grötö, så möttes vi av ett totalt lugn! Vi såg inte till en endaste människa och havet kav lugnt! Men så småningom stötte vi på människor. Trevlig människor! 🙂

För att gå öns promenadslinga viker du av till höger från hamnen och kommer på den lilla stigen som leder igenom lummig lövskog. Därefter öppnar sig havet framför dig!

Vi gick först åt vänster och avslutade istället med den vackra delen genom lövskogen. Vår väg kantades av gamla underbara hus, ängar med intressant ”fotoobjekt” och vackra naturscener!

Det där med verandor och pelargonior…

Oväntat fotmotiv – En färgglad stol som sa: ”Slå dig ner en stund, vet ja!” 🙂

Klättrande murgröna på gärdsgård…

En blek, men vacker nyponros som dröjer sig kvar…

Och Bohusläns landskapsblomma…

Ganska snart därefter kom vi fram till byggarbetare som höll på att både riva och bygga nytt!

På vår högra sida låg konferensanläggningen Västerhav som numera Haralds på Grötö. Vi stannade till vid en sådan där underbar skylt och funderade på vilket håll vi skulle gå härnäst!

När vi stod där och funderade, så hojtade en av arbetarna till oss att ”Mia på Grötö, ligger åt Västerhavet!” Just då hade jag glömt bort det programmet och tänkte faktiskt inte alls på det. Men det ville vi se och framförallt Västerhavet! Men jag ville också gå på ”Ekstigen.”

Efter en liten bit såg vi så ”Mias hus” och kände igen det ifrån tv-programmet.

Roligt att se det i verkligheten och dess omgivningar. Vilket läge!

Bryggor och havet alldeles inpå. Solen som nu började att bryta igenom…

Vi hade ingen lust att gå samma väg tillbaka, utan började klättra längs stenblocken, och tänkte som så att det kommer snart någon stig som kanske leder oss vidare.

Men det dröjde ett tag och det var sannerligen inte helt rätt att balansera här med en hängande systemkamera runt halsen!

Men vackert och inget skräp, bara strandved!

Så småningom, såg vi en stig som ledde oss upp igen på den väg vi gått på tidigare och kom fram till ”vägvisaren” igen. nu följde vi riktningen mot badet.

Ganska snart kom vi ned till det handikappanpassade badet och där i solen intog vi vår fika och fick sällskap av två kvinnliga ”vandrare” till!

Vacker vy tillika vågbrytare.

Efter fikapausen, följde vi en stig åt höger (med havet framför oss) som ledde oss in i en ekskog.

Lite stenigt, men inga svårigheter för oss. vackert med höstfärgerna!

Vacker utsikt också! Det är absolut ett bra tillfälle att besöka skärgården under sensommaren och tidig höst, för att uppleva öarna under annan årstid än de intensiva sommarmånaderna. Ja, varför inte under vintern när kanske isen har lagt sig?

Färgerna sprakade verkligen…

Och vem vill inte bo här? Nära havet och den fina ekskogen.

På Grötös nordvästra sida ligger den barnvänliga badplatsen Knöten. En långgrund sandstrand med en flytbrygga att bada och fiska krabbor ifrån. Vi gick dock inte hit, eftersom vi varken tänkt att bada eller fiska krabbor! 🙂

Vi rundade spetsen och kom fram till strandängarna och det öppna landskapet…

Att gå i det öppna landskapet är bara så underbart!

Om du följer vägen genom området kommer du så småningom in i den lummigare lövskogen, men som sagt vid vårt besök var det inte så mycket gröna löv.

Mycket fin slinga som syntes ledde oss i rätt riktning mot hamnen.

Nere vid hamnen – de mysiga sjöbodarna det lilla huset – en vänthall som faktiskt var öppen då vi skulle åka hem…

Och på flera av Öckeröarna har vi sett att i de små husen finns bibliotek! Lämna en bok och ta någon annan med dig! Toppen! och i väntan på färjan eller kanske bara för en stunds avkoppling med en bok kan man ju slå sig ned en stund…

Förutom böcker, också lite allmän information.

Och så kom den då – färjan som tar oss tillbaka till Björkö…

Den här gången lämnade vi bilen hemma, vilket bra ur olika perspektiv. Du slipper köra själv, inga parkeringsbekymmer som vid högsäsong, förhållandevis billigt om du är pensionär, (make är och jag snart) och det är roligt! I vårt fall åkte vi med Röd express hela vägen ut till Lilla Varholmen, (ändhållplats för Röd express), där vi tog vägfärjan över till Björkö, och därefter personfärjan till Grötö. Buss – och båtluffning i Göteborgs norra skärgård! 🙂

Därmed har vi besökt alla tio Öckeröarna och promenerat runt och njutit av underbar och säregen natur i skärgårdsmiljö! Som jag nämnt tidigare ska vi undersöka närmare naturstigarna på Björkö, Öckerö, Hälsö och på Fotö. Är inte säker på om vi har gått på naturslingorna där i sin helhet.

Trevligt är att mina inlägg om de tio öarna har fått spridning, vilket jag ser på statistiken här på bloggen, samt på kommentarerna här på bloggen, på Instagram och Facebook. Jag gör gärna reklam för vår vackra skärgård!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Fortsättning dag två – Colosseum samt Forum Romanum!

Efter lunch och behövlig vila… man går mycket under en dag… så blev det ny taxifärd till Colosseum. Proceduren upprepade sig… en guide ville erbjuda oss biljett som gav oss möjligheten att slippa kön. Det visade sig dock vara bra att vi tackade nej, för vi kom in efter en kort väntan. Det löpte på hur bra som helst! Kanske att de värsta köerna hade varit på förmiddagen?

Colosseum

Den del av den ”fjärde väggen” som fortfarande finns kvar.

Lite kort om Colosseum

Colosseum fick sitt namn efter en koloss, det vill säga en enorm staty av kejsare Nero som stod vid sidan om byggnaden, i riktning mot Forum Romanum. Colosseum är en ellipsformad amfiteater och byggandet inledes år 76. Den valda platsen var ett platt område på botten av en låg dal mellan kullarna Caelius, Esquilinen och Palatinen.

Kejsar Vespasianus började bygget som slutfördes av hans son Titus. Under romerska rikets tid hade man strid mellan vilda djur, (vid invigningen som pågick under 100 dagar, dödades 11 000 vilda djur!) avrättningar, gladiatorspel och teater där för en stor publik, som mest 87 000 åskådare. Många djurhetsningar och gladiatorspel utfördes emellertid på Circus Maximus söder om Palatinen. Colosseum har en omkrets på 524 meter och är 48 meter hög.

Colosseum har varit utsatt för både brand, jordbävning och *plundring. År 217, skadades byggnaden svårt av en brand, orsakad av blixtnedslag. Branden förstörde de övre delarna av trä. Reparationer utfördes i omgångar mellan år, 250 till 320. Även armeringen till Colosseum drogs ut och smältes ner till vapen, vilket ledde till att en stor del av byggnadens yttre del rasade samman vid ett jordskalv. Efter detta har även stora mängder vit marmor bortförts från byggnaden, bland annat till bygget av Peterskyrkan och Fontana di Trevi. Den del av byggnaden som återstår, är ändå en mäktig syn och ett populärt turistmål!

*Det jag syftar på beträffande plundring är hur stora mängder av marmor som forslades bort till bygget av Peterskyrkan och Fontana di Trevi. Stora hål syntes i väggarna runt hela Colosseum. Först på 1700-talet blev det stopp för skövlingen. Vid 1800-talets början var vissa delar av Colosseum helt överväxta. Senare hittade man växter som tidigare inte funnits i Italien. De hade antagligen följt med som frön i djurens päls från Afrika och andra världsdelar. (källa: ”Resa till Rom”, Ann-Louice Dahlgren.)

Det vi ser här är den nedre delen, som låg under själva arenan. Ett system med gångar.

Här ytterligare en bild över den ”fjärde våningen”. Fasaden var klädd med travertin- block (typ av kalksten) och dekorerad med pilastrar och halvkolonner. Colosseum hade väl konstruerade skjutdörrar och hissar som transporterade djur och slavar. För att skydda mot den starka solen spändes en jättelik segelduk över åskådarplatserna. (Det fanns alltså markiser redan då!).

Kerstin och Roger betänker allt som vi får se – om allt som har hänt på den här historiska platsen.

Hus som skymtar utanför Colosseum och som synes, många turister runtom hela byggnaden.

Renoveringar, stabilisering och framgrävningar pågår ständigt…

Det tog en stund att promenera runt på insidan längs hela Colosseum. Kom ihåg att den har en omkrets på 524 meter! Skönt att det var lite molnigt… kan tänka mig hur hett här är under sommarmånaderna.

En vy utifrån Colosseum…Konstantins triumfbåge…

Konstantinbågen är den största och bäst bevarade i Rom och den restes på dåvarande Via Triumfalis, tre år efter slaget vid Ponte Milvio 312, då Konstantin besegrade Maxentius. Den påminner om den hundra år äldre Septimius Severusbågen, som förmodligen fått fungera som förebild. Konstantinbågen är belägen mellan Colosseum och Palatinen.

En avslutande vy över delar av Palatinen och därmed lämnar vi Colosseum och beger oss tvärsöver mot Forum Romanum.

Jag får villigt erkänna att jag var trött i både ben, fötter och huvud och var lite tveksam till att besöka även Forum Romanum. Gunlög ville absolut dit och och eftersom jag under dagen insåg, att här är det någon som både är intresserad och kunnig beträffande ämnet historia, så är det förmodligen värt att ta sig dit. Vilken tur att jag gjorde det! Jag blev nästintill mållös när vi strax därefter var på plats. Biljetten från Colosseum gällde även här, men man får ändå stå i kö, för biljett – och säkerhetskontroll. Det gick snabbt.

Palatinen

Palatinen är en av Roms sju kullar och kallas ibland den romerska civilisationens vagga. Enligt legenden var det här som Romulus och Remus diade varghonan och det var här som Roms historiska stadsgräns drogs 753 f. Kr. man vet att Palatinen var bebodd på 800-talet före Kristi födelse, då man funnit rester från järnåldersbosättningar. Uppe på kullen är det idag grön och frodigt med bland annat de vackra pinjeträden. Här finns också inte minst de gamla ruinerna från antikens kejsarpalats.

Forum Romanum

Forum Romanum är belägen mellan två av Roms sju välkända kullar – Quirinalen och Palatino. Forum Romanum användes för att hålla val. Det fanns otaliga byggnader här förr, bland annat en mängd tempel och senare även kyrkor och triumfbågar. Hit kom romarna i mängder för att diskutera politik, sluta avtal gällande affärer, samt även föra religiösa diskussioner. Härifrån spreds den romerska livsstilen med dess fria tänkare och forumet togs verkligen på allvar. Beslut togs här som skulle avgöra rikets styre, beslut som påverkade otaliga människor. (källa: Romportalen.se.)

Bild, Antonius Pius och Faustins tempel.

Det är fantastiskt att så mycket ändå är bevarat! Känslan att gå omkring här är obeskrivlig… närmre Roms historia och romarriket kan man inte komma! Man kan verkligen känna hur stort allting var här en gång i tiden. Tre stora män hade speciellt stor betydelse för dess utformning – kejsarna Augustus, Ceasar, samt Tiberius.

Här ser vi en skymt av Konstantins triumfbåge och längst bak i bilden skymtar Victor Emanuel-monumentet.

Bild, Det vi ser i bildens mitt är: Castor – och Polluxtemplet.

För att få så bra utsikt som möjligt över det stora området, gick vi upp för trapporna som ledde oss till Farnesinska trädgårdarna. Väl uppe en fantastisk vy över Forum Romanum. Men den botaniska trädgården är väl värt ett besök i sig – den första botaniska trädgården i Europa. Bara det!

Så vackert att blicka ut över delar av området… eftermiddagen började bli sen, så vi hann inte att promenera runt härnere. Vi hade behövt mer tid här.

Lite vila i skuggan…

Det som skymtar till vänster i bild är, Curia Iulia  som var den romerska senatens tredje mötesplats. Men som alla kan se kunde jag inte släppa blicken på Victor Emanuel-monumentet. Vad är det för enorma och pampiga statyer vi ser på dess tak? Jag såg också att det gick människor däruppe på taket…

Avståndet dit från där jag stod uppe vid Farnesinska trädgårdarna, är långt kan jag intyga. Men med min systemkamera och med ett bra objektiv, lyckades jag zooma in! När jag kom hem gjorde jag efterforskningar och det var inte så lätt att hitta information om just figurerna, men dock på själva Victor Emanuel monumentet.

Lite kort om Viktor Emanuel-monumentet samt bronsfigurerna.

Monumentet som fått smeknamnet Il Vittoriano, byggdes som hyllning till den kung som förenade landet Italien år 1861. Den gigantiska konstruktionen är byggd i marmor och reser sig 70 meter över marken – den kan ses från många håll runt om i staden.

Det är en av Roms mest igenkännliga byggnader och har länge skapat delade meningar. Vissa älskar den massiva ryttarstatyn i brons som står framför monumentet som är tolv meter hög och står på ett altare som pryds av reliefer, föreställande fjorton av Italiens viktigaste städer. Andra tycker att den är stor och skrytsam. Här finns också den eviga elden som brinner framför altaret som en hyllning till alla Italiens krigshjältar och offer. Här ligger en okänd soldat från första världskriget begravd, och det är en påminnelse om alla dem som dog och aldrig kunde identifieras. Om man tar sig upp för den breda trappan och sedan vidare upp på taket så har man en magnifik utsikt över delar av Rom, samt Forum Romanum. Skulpturerna som jag var så nyfiken på, är två triumfvagnar i brons som styrs av den romerska segergudinnan Viktoria. De här bronsskulpturerna symboliserar enighet och frihet i hela landet. (Källa: expedia.se.)

Hit hade jag förstås också velat komma och komma nära bronsfigurerna och blicka ut över den eviga staden! Men efter det storslagna besöket vid Colosseum och Forum Romanum, så var orken definitivt slut! Det blev en ny taxifärd tillbaka till hotellet och väl där slog vi oss ned i hotellets bar och det blev både kaffe och ett glas kallt, vitt, vin! Åh, det smakade himmelskt! Efter siesta och dusch, var vi flera i gruppen som gick med vår guide till en närbelägen kvarterskrog som hon kände till. Här blev det för min del en supergod spagetti Frutti di mare!

Dagens höjdpunkt

Det är helheten – skulle inte vilja välja bort något av allt det vi fick uppleva under dagen. Men jag nämner ändå Sixtinska kapellet på förmiddagen, samt Forum Romanrum på eftermiddagen. Det första hade jag stora förväntningar på och det infriades kan jag lova! Det andra – Forum Romanum som jag inte alls hade någon kunskap om och som jag var tveksam till att besöka, gjort ett stort intryck på mig! Så, vilken tur att jag lyssnade på Gunlög och följde med! 🙂

Efter två fantastiska dagar i Rom, for vi vidare till Pompeji och Sorrento. Jag är övertygad om att du inte vill missa det inlägget… 🙂

Avslutar med ett foto på de vackra Pinjeträden…

Bilden är tagen uppifrån Colosseum.

Väl mött!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En oförglömlig dag i Vatikanmuseerna, Sixtinska kapellet och Peterskyrkan

Efter en ganska tidig frukoststart, begav vi oss iväg tillsammans med två systrar som också var med på resan, för att utforska Rom på egen hand. Det blev en fantastisk dag tillsammans med Gunlög och Kerstin. De liksom vi insåg – att det bästa sättet för att hinna se så mycket som möjligt av Rom, är att åka taxi mellan sevärdheterna. Det visade sig vara ett bra val. Delat på fyra blev inte taxinotorna så dyra… Och så mycket vi hann uppleva! 🙂

Av vår guide fick vi veta att om vi ville besöka Vatikanmuseerna, Sixtinska kapellet och Peterskyrkan, så skulle vi vara där så tidigt som möjligt på morgonen. Gärna en timme före öppning, vilket betyder 8.00. Vi var där runt 10.00 på förmiddagen och då var köerna redan långa. Bara att gå och ställa sig i kön! Vi hann dock inte att stå i någon kö, innan någon ”legitimerad guide”, föreslog för oss, att boka biljett genom honom för att på så sätt komma förbi kön. Priset vi erbjöds 53 € per person. Vi skulle då komma snabbt in till Vatikanmuseerna och vidare till Sixtinska kapellet och slutligen direkt till Peterskyrkan. En biljett kostar normalt 17€ per person. Vi tyckte att priset var alldeles för högt. Tackade nej, gick runt kvarteret och ställde oss i kön. Efter en kort stund kom en annan guide och erbjöd samma sak till ett något lägre pris, men även denna gång avböjde vi. Vi såg hur lång kön var, men det gick ändå framåt. Så kom en tredje guide och erbjöd oss en biljett för 35 € per person. Vi tittade på varandra och på kön och slog till! Följde med till ett biljettkontor, betalade, fick vänta en stund, sedan promenerade vi förbi den långa kön tillsammans med guiden och några till, som valt detsamma som oss, och vidare in till huvudbyggnaden. Där fick vi våra biljetter och passerade säkerhetskontrollen. Vi tittade på varandra och log – vi var inne! Det var absolut värt att betala mer och slippa minst två timmars kö! DET VAR JU NU VI VAR HÄR !

Vill berätta om hur det kan gå till, att vara på sin vakt och inte ”tacka ja till allt som erbjuds!” Varken via guider (hur trevliga de än är), eller via nätbokning. Vi hade kunnat få guidning där inne, men vi avböjde det, då vi resonerade som så, att det skulle ta för mycket av vår dyrbara tid. Självklart missar man en del av väsentligheterna… men så fick det bli!

Vatikanmuseerna är ett museikomplex i Vatikanstaten. Vatikanmuseerna hyser en omfattande samling målningar, skulpturer och gobelänger. Michelangelo, Rafael, Botticelli, Perugino, Ghirlandaio – alla de stora finns representerade här. Även Sixtinska kapellet som alla talar om är en del av museikomplexet. Vatikanmuseet innefattar flera olika museisalar inhysta i flera palats från olika tidsperioder. Ett enda besök räcker inte till för att se allting, det ska man ha klart för sig. Så vårt besök bestod i att vandra igenom och stanna till, njuta så gott det gick, samt hålla koll på varandra och skyltarna som visade vägen mot Sixtinska kapellet. Det som jag hade mest förväntningar på!

Lite kort om gallerierna

Kandelabergalleriet som namnet förtäljer, här såg vi ståtliga marmorkandelabrar, samt romerska skulpturer.

Gobellänggalleriet med tio stora gobelänger. De på vänster sida är vävda i Bryssel på 1500-talet efter ritningar av elever till Rafael. Gobelängerna på motsatta sida är från 1600-talet.

Kartgalleriet där väggarna är täckta av kartfresker målade på 1580-talet av Antonio Danti, med hjälp av hans bror Ignatius som var matematiker och kartograf. Kartorna visar alla Italiens regioner.

Vandringen fortsätter sedan in i Pius V där det finns vävda tapeter av belgiskt ursprung från 1400-talet. Vidare in i Sobieskirummet som helt domineras av Jan Matejkos 1800-tals målning av den polske kungen Johan III.

Så till dagen…

”Titta upp, titta ned och titta åt sidorna! ” Allt lika fantastiskt! Det är tillåtet att fotografera utan blixt, men inne i Sixtinska kapellet råder totalförbud!

Till vänster i bild, Kerstin och Gunlög och många fler som har hittat hit! 🙂

Titta på takmålningarna!

Gobelänggalleriet… Taken vackert upplysta och tunna gardiner för fönstren som bara silade in ljus…

Gobelängerna – vackra och mästerligt utförda!

Här står jag inne i Kartgalleriet och beundrar något intressant i taket. Lägg märke till kartan över Italien i bakgrunden. Där vi nu har varit åtta gånger i olika regioner i Italien.

Jag tittade mycket på själva arkitekturen med de fantastiska utsmyckningarna.

Det förnämsta rummet är La stanza della Segnatura. Det är här de världsberömda freskerna finns.

Det här fotot tror jag var en av de sista innan vi nådde fram till Sixtinska kapellet…

Så står man då slutligen där… vi har gått igenom de flesta gallerierna på vår väg mot Sixtinska kapellet. Njutit, beundrat och förundrats över det vi har beskådat. Orden räcker inte till. Kan det blir vackrare? Kan man bli mer hänförd? Är det så makalöst vackert inne i Sixtinska kapellet? Svar: JA! 

Tätt, tätt, stod vi och alla övriga turister inne i Sixtinska kapellet, så gott som tysta! Människor från hela världen tittade förundrat mot taket och väggarna och försöker förstå (i alla fall jag) hur någon kan åstadkomma något så mästerligt!? Ibland tilltar det ett sorl, och vi uppmanas av de manliga vakterna, ”Silenzio per favore”! ” Tystnad tack!” Vi är nog många som frestas till att ta bilder, men vad jag kan se finns inte en enda kamera uppe! Under tystnad kommer en präst in i den stora salen, håller en kort predikan och ger oss alla i rummet sin välsignelse. Vilken upplevelse! Nej, orden räcker inte till för att beskriva takmålningarna, kapellets väggar och altarväggen. Detaljrikedomen i målningarna är ofattbara!

Sixtinska kapellet uppfördes åt påven Sixtus IV i slutet av 1400-talet – därav kapellets namn. Det har ritats av Baccio Pontelli mellan 1477 och 1480. I det kontrakt som skrevs den 27 oktober 1481, stod att tio fresker skulle målas på kapellets väggar. Långsidorna dekorerades av 1400- och 1500-talets främsta konstnärer: Cosino Rosselli, Sandro Botticelli, Domenico Signorelli. Deras målningar skildrar berättelser ur Gamla testamentet på ena sidan och ur Nya testamentet på den motsatta sidan. Michelangelo blev inkallad för att måla kapellets tak, vilket skedde 1508. Taket var ursprungligen målat i blått. Men när Michelangelo tog sig an det och började skapa den fresk som skulle bli en av världens mest berömda. Det tog honom fyra år och han lär ha ådragit sig en rad krämpor där han låg på rygg upphissad på en bårliknande anordning.

Fresken berättar skapelsens historia från när Gud skiljer ljus ifrån mörker fram till Noas berusning. Drygt 20 år senare fick Michelangelo komma tillbaka och måla Yttersta domen på kapellets altarvägg. Det ska då tilläggas att Perugino redan målat två fresker som Michelangelo målade över! Yttersta domen som avtäcktes 1541, fick ett blandat mottagande. Bland annat för att det var lite för mycket naket för en del påvar. Så tidvis var vissa delar av målningen övertäckt.  Det vi la märke till var det som vår guide sagt till oss om att Michelangelo inte var särskilt förtjust i kvinnor. Varför vet jag inte, men hans sätt att porträttera dem påminde mer om en mans anatomi. Jag har som sagt inga egna bilder att visa inifrån Sixtinska kapellet, men du kan kika här!

Efter dessa fantastiska upplevelser, väntade mera. Peterskyrkan!

Ett antal gånger har jag sett kyrkan utifrån och någon enstaka gång inifrån via tv – sändningar. Nu var jag här på plats och fick tillsammans med de andra se den kolossala kyrkan i verkligheten! San Pietro Vaticano är definitivt en av Roms mest berömda sevärdheter.

Kyrkobyggnaden är belägen i Vatikanstaten i Rom och är katolicismens huvudkyrka. Peterskyrkan är uppkallad efter aposteln Petrus, som led martyrdöden omkring 64 e. Kr. och som antas ha blivit begravd på denna plats. Den nuvarande kyrkan grundsten lades den 18 april 1506, och 120 år senare, den 18 november 1626, invigdes den av påve Urban VIII. Flera kända arkitekter har satt sitt avtryck på kyrkan: Donato Bramante, Rafael och Michelangelo. Det var dock Carlo Madernos förslag som realiserades. Han ritade långhuset och fasaden i början av 1600-talet. I Peterskyrkan inre finns ca: 800 kolonner, 390 kolossala skulpturer som är framställda av travertin, (en typ av kalksten) carraramarmor, eller brons. samt 45 altaren.

Högaltarrummet med Berninis 29 meter höga bronsbaldakin. Mäktigt!

Högaltaret är ett verk av Bernini, vid vilket endast påven får celebrera mässan.

Den mäktiga kupolen består av två skikt och är den största fribärande byggnaden av tegelsten i världen! Den har en diameter av 42,34 meter (86 cm mindre än kupolen över Phantheon men med 43,20 meter högre än denna) och bärs av fyra femkantiga pelare med en diameter av cirka 24 meter! Ofattbart!

Och så ser kupolen så futtig ut på min bild!

Hursomhelst var känslan hisnande att stå där under i dess mitt!

Faktatexten i inlägget har jag hämtat ifrån Wikipedia, samt ur boken ”Resa till Rom”, skriven av Ann-Louise Dahlgren. En mycket bra bok.

Efter dessa fantastiska intryck och upplevelser, behövde vi en paus, för att låta intrycken smälta in och få något gott i magen! Efter lunch väntade en lika fantastisk eftermiddag. Jag kan lova att den inte blev mindre intressant och spännande!

Avslutar detta inlägg med några foton från Petersplatsen…

Peterskyrkans fasad med dess krönande statyer föreställande Kristus, elva apostlar samt Johannes Döparen.

Att skriva finner jag både lärorikt och inspirerande! Jag har lärt mig mycket i efterhand, nu när jag går igenom alla mina bilder och söker efter fakta. Kanske mitt minne sviker mig och att någon bild ifrån Vatikanmuseet har hamnat ”fel!” Du får gärna korrigera mig i så fall! Hursomhelst hoppas jag att du finner mitt inlägg intressant och vill läsa mer! 

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hyppeln-underbar naturslinga mot Västerhavet!

I skrivandets stund har vi besökt både Hyppeln och Grötö, men jag tycker att det är på sin plats att vardera ön får en egen presentation! Med båda dessa öar i ”upplevelsebanken”, har vi därmed besökt samtliga tio bebodda öar i Göteborgs norra skärgård, men på några av de större öarna har vi inte vandrat på dess naturstigar, även om vi har besökt dem i andra sammanhang. Så vårt trevliga ”projekt” är inte helt fullbordat! 🙂 Nu till vårt angenäma besök på Hyppeln…

Längd

Slingan är ca: 3 km lång och den tar oss runt på öns nordliga del.

Svårighetsgrad

Naturslingan är tillgänglighetsanpassad med grillplatser och passerar förbi Sandtångens badplats. Med jämna mellanrum finns utsiktsbänkar och även några grillplatser med bord.

Utgångspunkt

Till Hyppeln tar du dig med båt eller bilfärjan som går från Burö färjeläge på Hälsö. Parkering finns vid färjeläget Burö. Bilfärjan är avgiftsfri. För mer information, läs (färdsätt) här!

Lite om Hyppeln

Ön Hyppeln på lokaldialekt är en knöl, svulst eller puckel. Namnet syftar på öns profil. Den första gången i skrifter från 1600-talet då ön ägdes av skärgårdsbonden Olof Hansson. Hyppeln kallas också för makrillens paradis, men fiskenäringens blomstrande tid är över och numera finns bara ett par fiskebåtar kvar. Hyppeln var också känt som Sveriges krabbcentrum, med krabbfiske ute vid Læsø.

Hyppeln skiljs från Rörö endast via ett smalt sund. Inlandsisen har satt sina tydliga spår och från högsta punkten på ön, berget ”jättehuvud” ser man Marstrand i norr och Göteborgs hamninlopp i söder. Man ser också spår av de murar som stängde ute korna från odlingarna på den tiden det fanns jordbruk.

Hyppeln är 1,5 km lång och har ca: 166 bofasta. (Dec. 2017.) Högsta punkten Storevale mäter 43 meter över havet. Därifrån ser man Rörö och Carlstens fästning på Marstrand i norr, Stora Pölsan i väster och Vinga Fyr i söder. Mot öster finns fastlandet.

Ett flertal sällsynta och fridlysta växter återfinns på ön som: Klockljung, kustgentiana marrisp, strandvallmo och gul svärdslilja utmed stränderna. Landskapsblomman vildkaprifol frodas, liksom björnbär, nypon och slånbär.

Hyppeln är kanske mest känd för svenska folket för sin roll i en tragedi som ägde rum några sjömil nordväst om ön under andra världskriget, den 16 april 1943. Ubåten Ulven försvann efter en övning. Hon hittades den 5 maj sydväst om Stora Pölsan, på 52 meters djup, 100 meter innanför den svenska territorialgränsen. Ulven var sprängd i förskeppet av en förankrad tysk mina. Samtliga de 33 omkomna besättningsmännen kunde omhändertas. De jordfästes på Nya Varvet i Göteborg. Det skrivs att endast ubåtens kock klarade sig undan katastrofen, eftersom han satt i arrest vid det aktuella tillfället.

Våra upplevelser på Hyppeln

Vid hamnen gick vi högervarv, förbi de nybyggda lägenheterna och väl förbi dem, kom vi direkt på den natursköna slingan. Vid vårt besök var det strålande sol och friska, men ljumna vindar!

Bara att följa pilen åt vänster…

Slingan går förbi de nybyggda husen (lägenheter) som har det bästa läget och har fri sikt ut över havet och den här…

Det som jag också gärna lägger märke till är sjöbodar…

Vi var där som sagt en solig, blåsig och skön brittsommardag, närmare bestämt den 14 oktober och då kunde vi bara ana hur mycket människor här var längs den fina sandstranden under högsäsongen!

Här har det blåst upp tång, men jag är säker på att stranden är välkrattad under badsäsongen!

I bakgrunden skymtar Källö-Knippla…

i början av slingan kom vi fram till en skylt som visade en speciell händelse…

Offerkast – det ska finnas två på ön…

Offerkast, även benämnt riskast, stenkast, eller med en äldre benämning våle, är en plats där någon dött en oväntad eller våldsam död. Förbipasserande har på olycksstället offrat ett mynt, kastat en sten, granris eller en kvist, som ibland ej fått vara grön, dels för att hindra den omkomne att gå igen, men även för att skydda sig själv mot kommande olyckshändelser. I vissa områden levde man i tron att ju större sten eller gren man lade på högen, desto längre kunde man färdas utan att råka ut för en olycka. (Källa Wikipedia.)

Det är så spännande att komma till en ny ö och upptäcka såväl likheter som skillnader mellan de tio öarna i den norra skärgården.

Slingan ledde oss in i ett lika fantastiskt och föränderligt skärgårdslandskap som på de andra två nordöarna. (Rörö och Källö-Knippla).

Här ser vi den högsta punkten och härifrån en vidunderlig utsikt i 360 grader över den norra skärgården.

På ön, finns som jag nämnt fridlysta växter. Det vi såg vid vårt besök var mängder av slånbär, nypon, gentiana och en helt vanlig blåklocka som har dröjt sig kvar…

Åh, de är underbara liksom landskapsblomman kaprifol…

Tänk att de blommor så rikligt ännu!

Men att det också är höst, visar den här bilderna…

Vackert eller hur?

Prydnadsgräs bland klipporna som vajade i den friska vinden!

Landskapet blev lite kargare… och ni ser vilken vy! Här nere fanns en skylt som visade vägen till den…

Den ”klyvna stenen”, men bland de makalöst vackra berghällarna och stenblocken, såg vi den inte!? Stenen alltså! 🙂  Får väl skylla på att det ”första man blir blind på så är det på ögonen!”

Vi såg många klyvna stenar, men förmodligen inte den rätta! Hursomhelst så vad det detta vackra vi såg och som påminde oss om vårt besök på Rörö…

De oerhört vackra och skiftande bergarterna.

Kanske den sammetslena stenen framför oss var den rätta!? Det sägs att den har blivit träffad av en blixt. Därom krävs nog fler efterforskningar!

Mycket vackert eller hur!?

Efter fikapausen – som smakar så gott ute i fantastisk miljö, vandrade vi vidare…

Landskapet blev än mer kargt och vinden låg på…

Haha… ”hon har vinden i sitt hår!” Tänk om man vore en fågel och kunde flyga! Andra sidan sett, så är jag fullkomligt nöjd med att kunna vandra runt på våra vackra skärgårdsöar! 🙂

Ändlöst vackert! Tänk så många vackra öar vi har i vår skärgård! Det är inte konstigt att turister vallfärdar hit med vår tillgänglighet som vi har med Allemansrätten! Jag är innerligt tacksam över att leva i ett land som Sverige och genom att skriva och berätta om bland annat vår skärgård, så hoppas jag kunna bidra med att fler besöker och värdesätter allt det som finns så nära! Det är lätt att ta saker och ting för givna.

Tycker om att se att det inte saknas konstnärlig kreativitet på Hyppeln! 🙂

Hej då Hyppeln… vi syns nog igen!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Följ med på vår första dag i Rom – den eviga staden!

Vår första dag i Rom, bestod av en guidad tur med buss och till fots. Denna första dag, frånsett resdagen, var en blandad kompott, både beträffande väder och upplevelser. Vår lokalguide Birgitta, tog oss bland annat med till Vatikanen med Petersplatsen, Spanska trappan, Fontana di Trevi, Pantheon och förbi Colosseum.

Lite kort om Rom – den eviga staden

Roms historia spänner över 2 800 år och var ifrån början en liten italiensk by på 800-talet f. Kr. Romulus var enligt romersk mytologi den som tillsammans med sin tvillingbror Remus grundade Rom den 21 april 753 f.Kr och, efter att ha dödat sin bror, blev Romulus det romerska kungadömets första kung. Enligt legenden var tvillingarna söner till krigsguden Mars och vestalen Rhea Silvia. Som nyfödda sattes de ut för att dö men blev räddade av en varginna som gav dem di.

I flera hundra år var Rom, som var huvudstad i Kungariket Rom, Romerska republiken och Romerska riket, den viktigaste staden i Västvärlden. Rom blev också en viktig stad som centrum för den katolska kyrkan och som residensstad för Kyrkostatens, sedermera Vatikanstatens, påvar.

Staden ligger som lägst 13 meter över havet vid piazza del Popolo och som högst 121 meter över havet på Monte Mario. Rom lär vara den grönaste staden i Europa tack vare dess många parker. Appia Antikas park är den största stadsparken i världen och den med flest monument. Den sträcker sig från Colosseum till Ciampino. Andra parker är Villa Doria Pamphili, Villa Borghese, Villa Ada, Villa Glori och Gianicolo. (Källa Wikipedia.)

Det vi tyvärr inte hann med på våra två dagar i Rom, var bland annat just dess gröna, stora parker. Men den eviga staden finns förhoppningsvis kvar och kanske vi återvänder någon dag!

I Rom finns tusentals fontäner, både stora och små. Enligt vår guide uppfördes de flesta under renässansen och barocken.

Roms kanske mest kända fontän, Fontana di Trevi  som är byggd mot Palazzo Poli. En skärmfasad utformad som en triumfbåge med en stor nisch i mitten, bildar fond. Bassängen anlades av Bernini omkring 1640, men fullbordades i enlighet med ett projekt av Nicola Salvi 1732-1762. Uppförda akvedukten Aqua Virgo, förser Fontana di Trevi med vatten.

Min spontana reaktion när jag kom fram till fontänen var hur stor den är! Min ”svartvita” bild ifrån filmen, ”Det ljuva livet”, med Anita Ekberg, (1960) stämde inte överens med verkligheten. Verkligheten imponerade stort!

Som ni ser… regn, men inte ihållande regn som tur var.

Det sägs att fontänens vatten är magiskt. I slutet av 1800-talet började man tro att en klunk av vattnet i fontänen skulle garantera ens återkomst till Rom. Man skulle även kasta ett mynt i vattnet. En tradition som kommer från det antika Rom då man kastade ett mynt i vattnet för att be till Gudarna att man skulle få en säker resa hem. Varje dag rensar man nu på fontänen på över 3000 euro, pengar som ges till välgörenhet. Det är ett brott att stjäla mynt från fontänen.

I min iver att njuta av den mytomspunna platsen och det turkosa vattnet, så glömde vi att lägga mynt i vattnet… välgörenhet behövs – det kunde vi se…

Vi fick en säker resa hem ändå och kanske vi återvänder en dag till den eviga staden! 🙂

Den gigantiska figur som är placerad i mitten av fontänen är guden Oceanus. Vid sin sida har Oceanus sjöhästar och tritons (hälften människa, hälften havsman). De olika figurerna symboliserar olika saker och händelser i havet.

Spanska trappan…

Trappan upp till kyrkan Trenit’a dei Monti är en av Roms mest besökta attraktioner. Spanska trappan som inte alls är spansk, utan platsen har fått sitt namn från det intilliggande torget Paalazzo di Spagna (spanska torget). Här finns den spanska ambassaden sedan 1600-talet. Här var så mycket turister vid vårt besök att det var svårt att fotografera. Men några foton blev det.

Mörka moln… Spanska trappan och Trenit’a dei Monti i bakgrunden.

Många vackra byggnader omger trappan och jag är särskilt förtjust i terrakottafärgade hus!

Vy ifrån Spanska trappan ned mot den båtformade barock-fontänen La Barcaccia som betyder ”båtskrället”. Den ska vara en symbol för när floden Tibern en gång svämmade över så mycket att vattnet steg ända upp till platsen där den står. Många båtar flöt alltså med vattnet ända upp till trappan.

Vi blev varnade för ficktjuvar – att vara mycket observanta och ha rejäl koll över våra väskor och inte förfara något värdefullt i fickorna! I trängseln är det lätt hänt att råka ut för stöld. Vet inte om det här kan vara ett bra sätt…

Plånboken i stövelskaftet! 🙂 En polis måste väl ändå veta vad hen gör! I det här fallet en han. Vad jag vet så klarade sig vår grupp, men gruppen innan oss hade någon blivit bestulen. Men tyvärr så händer det i alla städer, inte bara i Rom, utan även på hemmaplan! 🙁

Mitt på dagen blev det lite tid för lunch och vi i gruppen gick lite åt olika håll. Vår lunch blev en trist historia, för att vara i Italiens huvudsäte – ”Den eviga staden!” Drömmen om den godaste pastarätten, blev en mycket trist smörja! Nåväl… det är glömt nu och innan gruppen återsamlades, slog vi oss ned en stund framför statyn här nedan och betraktade den och alla unga, vackra kvinnliga turister som poserade framför den! Inte någon gång såg jag en man posera ensam framför en staty under guidningen? 😉 Men det går lika bra att sitta ned tillsammans med en glass och titta ut över piazzan istället, som paret på mitt foto.

Foto: Jag tror att det vi ser är: ”Fotana del Nettuto”, på piazza Navona. Den romerska guden av vatten och hav.

Fotana dei Quattro Fiumi  ”De fyra flodernas fontän”.

Efter lunchen återsamlades gruppen och vi vandrade till Pantheon vid Piazza della Rotonda. Phanton lär vara Roms mest välbevarade antika byggnad med sina kolonner och stora kupol. Dessutom är det gratis att gå in! Tyvärr lyckades jag inte få till någon ingångsbild, men några därinne…

Lägg märke till helheten. Golvet, kolonnerna, målningarna…

Här vill jag visa de fantastiska kolonnerna som och lite av målningarna som finns runtom i hela kyrkan…

Den vackra tegelväggen… makalöst hantverk!

Öppningen i kupolen… lite suddig tyvärr…

På väg ut… lägg märke till kolonnerna och statyn i förgrunden Fotana dei Quattro Fiumi  ”De fyra flodernas fontän”.

Lite kort historik om Pantheon

Det nuvarande byggnadsverket som vi benämner Pantheon, stod klart någon gång runt år 120 e. Kr.  och är byggt av kejsare Hadrianius. Det ersatte då det tidigare templet som stod på platsen som byggdes 27 f. Kr. av kejsare Augustus närmaste man, Marcus Vipsanius Agrippa. Sedan 600-talet brukas Pantheon som en kyrka, Santa Maria ad Martyres, efter det helgon den är tillägnad. Men det vanliga är att templet – kyrkan benämns vid Panheon.

När man går in i Pantheon så passerar man 16 massiva kolonner som är 11,8 meter höga med en diameter på 1,5 meter och lär väga 60 ton styck! Pantheons kupol mäter 43,30 meter och var i 1300 år världens största kupol. Interiören i Pantheon är format som en cylinder och har sedan en halv sfär ovanför sig – själva kupolen. Höjden på cylindern är exakt densamma som radien på kupolen. (Källa Wikipedia).

En del fakta ger bara en liten fingervisning om vilket mästerverk Pantheon är! Det måste naturligtvis bevittnas med egna ögon. Det är först nu efteråt, när jag skriver och berättar om allt vi såg den här första dagen, som jag också försöker ”ta in” allt som Rom har att uppvisa! Det är en fantastisk kulturstad – ja en enda stor kulturskatt!

Det är lätt att förivra sig när man besöker en stad som Rom. Staden är ju full av pampiga och historiska byggnader och kyrkor. Likaså alla dessa statyer och fontäner som får det mesta i jämförelser att blekna. Vår guide tog oss till fantastiska platser – vi fick en liten glimt av ”den eviga staden”, och dess långa fascinerande historia. Men jag har svårt att vara i en stor grupp, lyssna på all information (via hörlurar) samtidigt som vi förflyttar oss, och hålla koll på var guiden går härnäst. Jag ville stanna upp och få mer tid till att SE och UPPLEVA och fotografera. Men så är det – researrangören och guiden vill så klart att vi ska få se det mesta och det bästa! Samtidigt är det ju som så att jag hade inte fått se allt denna första dag, utan tempo!

En grupp nunnor passerade oss och inte ens de hade tid att stanna upp! Jag såg hur nyfikna och intresserade några av dem var, men de hastade snabbt vidare.

Hoppas att du som inte har varit i Rom, nu skulle vilja resa dit på egen hand och uppleva och utforska. Eller så nöjer du dig med att få ”resa med mig” och på så sätt få en första inblick utav Rom. Du som redan har varit här – en eller flera gånger, för dig hoppas jag att du upplever ett ”kärt återseende” av staden! 🙂

Den andra dagen i Rom, utforskade vi tillsammans med två systrar som också var med på resan. Dagen blev intensiv och bjöd på fantastiska upplevelser, vilket jag önskar återkomma till.

Dagens höjdpunkt får bli: Fontana di Trevi för dess symbolik och rent bildmässigt vackert! Ur historiskt perspektiv blir det Pantheon. Ett byggnadskonstverk som ännu finns kvar i vår tid!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Underbara dagar i Italien – ett litet smakprov!

Det är underbart att resa, få uppleva nya vyer och annan kultur. Men också träffa trevliga medresenärer och så blev det även den här gången! Två systrar blev våra följeslagare, varav den ena var född på samma dag, månad och år som jag. Fantastiskt – en tvillingsjäl! 🙂

Det här var vår åttonde resa till Italien, om jag räknar med Venedig, där vi var redan 1978. Så det är inte så svårt att förstå att vi tycker om Italien! Vi har också varit i Toscana, Cinque Terre, (de fem bergsbyarna) Gardasjön, Apulien, Kalabrien, och Sicilien. Alla fantastiska resor med lite olika innehåll. Gemensam nämnare är ändå VYERNA! Den här gången blev det Rom, Pompeji, Sorrento, Capri och Amalfikusten. Mycket kultur och historia, men även fantastiska vyer! Rom och Amalfikusten har länge stått på min önskelista och nu har jag varit där.

Att resa så här på höstkanten tycker vi är att föredra. I medelhavsområdet, råder vanligtvis sol och behaglig värme. Dessutom brukar den värsta turistsäsongen var över. Men när det gäller Rom, så ska man helst vänta till vintermånaderna, om man vill få mer utrymme och slippa långa köer.

Rom är en enda stor kulturskatt och två dagar räcker inte så långt, då det finns så mycket att uppleva där! Men det är en god början. Nu har jag en hel del bilder att sortera och redigera och allteftersom kommer jag att dela med mig utav våra intryck och upplevelser.

Ett litet smakprov…

Sankt Peterskyrkan – Basilica di San Pietro in Vaticano som är belägen i Vatikanstaten och är katolicismens huvudkyrka. Peterskyrkan är en av Roms fyra patriarkalbasiliokor. Basilikans grundsten lades april 1506 och 120 år senare, den, den 18 november, 1626, invigdes den av påve Urban VIII. Platsen heter Petersplatsen. Att stå här framför denna mäktiga, välkända byggnad var en hisnande känsla. Att stå inne i den välkända kyrkan, under kupolen och framför huvudaltaret, var än mer hisnande! Det är rent av svårt att på plats ta in alla synintrycken. Bilder inifrån kyrkan och övriga platser i Rom, som vi besökte, kommer i ett senare inlägg.

Capri… denna fantastiska ö..

Axel Munthes hus och trädgård var fantastiskt vackert! Jag har sett en del bilder därifrån, men det är något annat att uppleva det i verkligheten. Utsikten ifrån huset var lika fantastisk! Det kommer fler bilder… var så säker!

Här istället en vy ifrån Amalfikusten!  Amalfikusten är en sträckning på sydsidan av Sorrentohalvön. Kusten sträcker sig från Positano i väst till Vietri sul Mare i öst.  Kusten finns på listan över världsarv. Vi stannade till i stade Amalfi, med det är inte det vi ser på fotot. Det vi ser på bilden tror jag är: Spiaggia Grande. Fantastiskt vackert och lite läskigt! Skicklig busschaufför som tog oss fram på serpentinvägarna med alla dessa möten av andra stora och små fordon. Man vet liksom inte i vilken kurva man får möte!

Ja, det var ett litet smakprov…

Må gott och njut av dagen som är och som kommer!

Kram Gunilla