Boktips: Vild – en vandring till mig själv!

Det är lite märkligt det där att man drar till sig det som man tycker om! Egentligen tror jag inte att det är så konstigt, för det som man intresserar sig för, det uppenbarar sig också på något sätt. Det blir plötsligt synligt fastän det har funnits där hela tiden!

Ni som följer mig här på bloggen vet ju att maken och jag har ett ”litet projekt”, där vi vandrar på de olika öarna i Göteborgs skärgård. Inte några långa vandringsturer direkt, även om jag drömmer om det också.

Det där med att låna och läsa böcker går lite i vågor. Jag har funnit ett flertal underbara böcker på vårt bibliotek som har fångat mitt intresse utifrån skärgårdsvandring, vildmarksvandring, vandring i naturreservat och nationalparker. Det är också böcker om människor som vill förändra sina liv, utifrån att komma nära naturen. Den första boken – en självbiografi, som jag vill tipsa om är den här…

Originaltitel: Wild

Författare: Cheryl Strayed

Genre: Självbiografi

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Publiceringsår: 2012 Vild – En vandring till mig själv är en självbiografi skriven av Cheryl Strayed. Det här är boken som fick Opera Winfrey att starta en bokklubb! Jag har inte bara missat boken, utan också filmen som bygger på boken. Filmen hade premiär i januari 2015 på de svenska biograferna och det var Reese Witherspoon som spelade huvudrollen. Jag hoppas jag att kunna se filmen så här långt efteråt.

Handling: ”När Cheryl Strayed är tjugotvå år rasar hennes liv samman. Hennes mamma, som bara är drygt fyrtio år gammal, insjuknar oväntat i en aggressiv cancer och avlider hastigt. Hennes ursprungsfamilj, brodern, styvfadern, splittras och tappar sakta men säkert kontakten. Cheryl flyr vardagen och sin man, inleder affärer med en rad olika män varav en är narkoman och snart går också hon på heroin. Hennes äktenskap kraschar naturligtvis. På några få år har hon förlorat allt. Framför allt tron på sig själv. Men någonstans i en spiral som bara pekar neråt föds idén om att under tre månader lämna allt och ge sig ut på en vandring från Mexiko till den kanadensiska gränsen. Leden heter Pacific Crest Trail´, är knappast mer än ett streck på kartan och verkligen ingenting för amatörer. Vild handlar om denna livsavgörande färd. Cheryl går ensam genom snö och öknar, i för små kängor och med för tung ryggsäck, och möter skallerormar, björn och andra vandrare – de som blir vänner för livet, och de som vill utnyttja att hon är en ensam kvinna. Hon begår alla fel man kan tänka sig, men lär sig av misstagen och långsamt mognar insikten om att hon nog kan börja tycka om sig själv igen. Mot alla odds kämpar Strayed på under den hundra dagar långa vandringen som först bryter ned henne, men gör henne starkare och slutligen hel igen. Vild är en drabbande skildring av en ung kvinnas kamp med sig själv”.

Fakta om leden: The Pacific Crest Trail’ är en vandringsled som går ifrån det lilla samhället Campo, CA vid den Mexikanska gränsen och går hela vägen genom Kalifornien Oregon och Washington innan den slutar vid Manning Park i Kanada. Leden är 4,265 km lång och tar ungefär 5 månader att avsluta. Cheryl Streyed vandrade ca: 180 mil.

Mina tankar om boken: Det var något med den där kängan på omslagsfotot som drog åt sig min blick. Jag lånade hem boken, började läsa och jag blev som uppslukad av handlingen. Språket är lätt att ta till sig och Cheryl berättar med en öppenhet, klarsynthet, med värme och humor, om sin stundtals tuffa resa genom livet.

Boken har en hög igenkänningsfaktor för alla som har upplevt ”att något är fel i livet.” Det finns en vilja till förändring – på ett eller flera plan. Men alla som har känt så kanske inte just ger sig ut på en sådan lång vandring. Det finns andra sätt att hitta tillbaka till sig själv. Jag både våndas och fängslas av den bitvis tuffa vandringen som hon genomför och hur hon försöker bemöta sina inre demoner. Jag kan verkligen känna hennes rädslor, men också den sköna känslan hon upplever när hon går emot sin rädsla och övervinner den.

Ja, jag fascineras av hennes mod – att våga vandra ensam. Hon är van vid djur och natur sedan barnsben, men det hon upplever efter sin mors död och under vandringen är något helt annat. Hon har obefintliga kunskaper om vandringsutrustning med allt vad det innebär, och det är mig en gåta hur hon lyckades med sin fortsatta vandring, med de skador som hon åsamkade sig genom att vandra i de för små kängorna. Hon hamnar onekligen i otäcka situationer. Men hon möter också medmänniskor – andra vandrare som kommer att betyda mycket för henne på ett eller annat sätt. När jag börjar närma mig slutet av boken, så är det en sista fråga som dröjer sig kvar: Kommer kärleken och ljuset åter finnas i hennes liv?

Inspiration: Jag vet att den här boken har inspirerat många ute i världen att vilja vandra samma led och på andra liknande leder. Det är bara att googla, så finns det många vandringsberättelser att ta del av. Även jag har blivit än mer inspirerad till att vandra, mer och längre, även om jag inte har den kapaciteten att genomföra en sådan vandring som skildras här i boken. Ännu så länge blir det på hemmaplan, sedan får vi se om det blir en vandringsresa med tiden. Vi har varit på en vandringsresa i Italien, (så klart ) då vi vandrade bland några av de fem bergsbyarna. Cinque Terre. Underbar vandring som gav mersmak. Men härnäst väntar en annan efterlängtad resa…

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

Zumba för dansglädje, styrka, kondition och koordination!

Vad är zumba

Zumba har de senaste åren blivit en mycket populär träningsform. Den lär finnas tillgänglig på fler än 50 000 platser i 75 länder världen över. De flesta större gymmen erbjuder zumbapass. Själv är jag inne på mitt andra år och jag som alltid har tyckt om att dansa, älskar träningsformen! Enkelt uttryckt kan man säga att zumba är en mix av latinamerikanska dansformer och musiken känner vi ofta igen som ”radiohits”. Ett zumbapass varar i regel 45-60 minuter. Vi värmer upp och ökar sedan successivt tempot för att på slutet varva ned och stretcha ut de stora muskelgrupperna. Den som som har tränat Aerobic finner att det också ingår i zumba. Särskilt i den inledande uppvärmningsdelen.

Här har vi Christina – vår glada instruktör på tisdagarna! I hennes sällskap går det inte annat än att vara GLAD! Vilken energi hon har som smittar av sig. 🙂

Hur Zumba kom till

Zumba startades av en slump för över 10 år sedan av Beto Perez, aerobicsinstruktör i Miami, Florida. En dag när han kom till gymmet upptäckte han att han hade glömt att ta med den musik han brukade undervisa till. Han gick då ut till bilen och hämtade skivor ur sin personliga samling som innehöll salsa och merengue. Passet blev mer inriktat på fri dans än någon bestämd koreografi och nästa vecka bad medlemmarna om att få göra om det hela. Resten är, som man säger, historia.

Varför jag tränar zumba

I första hand – FÖR ATT DET ÄR SÅ ROLIGT! Jag tänker inte på zumba egentligen som att gå till ett träningspass, utan att få röra på kroppen till härliga rytmer! Det är som det ofta beskrivs – ett enda stort gemensamt dansparty!  I zumba tränar man upp konditionen och koordinationen och stela höfter har inte en chans att bli kvar. För i zumba skakar vi både på höfter och på rumpa! 🙂 Men hela kroppen blir involverad i ett zumbapass. Jag känner även av träningen i överarmarna, axlarna, bröstet och låren. Koreografin är vanligtvis inte så svår att följa. Varje låt har sin koreografi, med ett rörelsemönster som upprepar sig. Men visst är det en hel del hjärngympa också! Så en utmaning är det allt på olika sätt!

Jo, man blir så här GLAD av att dansa Zumba!

Kan alla träna zumba

Man kan väl säga att det inte har med ålder att göra, utan snarare på om det finns fysiska hinder ifrån början som gör att man inte kan eller ska träna zumba. Det förekommer en del hopp och tempot kan vara högt. Men vad jag förstår så skiljer sig svårighetsgraden utifrån på vem instruktören är. Där jag tränar finns för närvarande tre olika instruktörer och de är bra på att anpassa de olika zumbapassen efter vilka deltagarna är. Kondition och koordinationsförmåga går ju att träna upp, men olika fysiska hinder så som: knäprotes, höftprotes o.s.v. gör ju att zumba inte är möjligt. Jag har antydan till artros i ena knät och har en reumatisk ryggsjukdom, men har inte funnit att jag mår sämre av zumbaträning. Jag håller igen på en del hopp, för övrigt ger jag allt vad jag har! Efter ett pass känner jag mig rejält svettig och jag upplever en positiv känsla i hela kroppen.

Mental hälsa

Fysisk aktivitet, särskilt hög-effektiv träning som zumba kan förbättra den mentala hälsan. Utsöndringen av endorfiner – hormonet som ger en känsla av välbefinnande, är hög vid fysisk aktivitet och höjer humöret. Regelbunden träning är också bra för stresshantering och avslappning. Zumba sägs forma kroppen – slimma kroppen! Och det är jag övertygad om, eftersom många av rörelserna fokuserar på mage, höfter, lår och rumpa!

Gruppträning

Att träna i grupp kan vara både en fördel och en nackdel beroende på egna preferenser. Många känner sig obekväma med träning inför andra, men att träna Zumba kan leda till att man blir mer social och kanske hitta nya likasinnade vänner. Där jag tränar är vi en stor grupp som vanligtvis kommer till ett eller flera zumbapass i veckan. Vi har lärt känna varandra och inspirerar varandra! Naturligtvis tillkommer nya deltagare som är sugna på att pröva zumba och det är också roligt! Om jag kan, så tränar jag zumba två gånger i veckan och då har jag två olika instruktörer och det ger variation i både musik och koreografi, även om det också finns likheter. Hursomhelst så är de så inspirerande, spelar härlig musik och gör rolig och lagom svår koreografi.

Här har vi Teresia som är vår instruktör på måndagarna! (Med mobilen i handen.) Hon är minst lika inspirerande som Christina och det märks på hennes sätt att röra sig och instruera oss att hon är utbildad danslärare. Synd att det är så få killar med, med en har vi och han tycks trivas bland alla damer! Lite otydlig bild på grund av det blå ljuset…Jag syns ju bra! 🙂

Olika åldrar, olika kroppar, olika förutsättningar. Men alla tycker det är roligt och det är huvudsaken!

Kram Gunilla

 

 

 

Följ med till Kalvsund – den minsta lilla pärlan i den norra skärgården!

En solig och ganska blåsig septemberdag, begav vi oss iväg ut igen, till Göteborgs norra skärgård. Den här gången besökte vi Kalvsund som är beläget mellan Bohus-Björkö och Öckerö. Ön ingår i Öckerö kommun som består av tio bebodda öar, där Kalvsund är den till ytan minsta ön och är bilfri.

Längd

Vi följde en slinga som hette Strandstigen, men vi kunde inte finna hur lång den sträckan är. Vi fann ej heller någon uppgift om Valenstigen.

Men vi uppskattar Strandstigen till ca: 3 km. Med promenad upp till ”Valen” och lite runt bland husen, blev det kanske 4 km.

Svårighetsgrad

Lätt. Trevlig slinga som mestadels går utmed havet och förbi badplatserna, Bindes och Körrgårn. Lätt att ta sig fram över klipporna då det finns utlagda spångar och trappor. Även naturliga trappavsatser i bergen här och var. Precis som på Källö-Knippla har man här lagt ner arbete på framkomligheten!

Utgångspunkt

Bilfärja från Lilla Varholmen till Björkö. På Björkö, en kort bit ifrån färjeläget, på höger sida, finns det gästparkeringar. Inte så många, så under högsäsong, kan det kanske bli lite svårt att hitta parkering. Från bilparkering går man en kort sträcka till Framnäs färjeläge som ligger på vänster sida. Bilfärjan från Björkö är avgiftsfri, men på personfärjan gäller Västrafiks avgifter. Turen över till Kalvsund tar bara någon minut! Väl över, så valde vi, efter att ha samspråkat med en trevlig ö-kvinna att gå högervarv, (motsols) med start förbi ”Bremerska villan” och vidare upp för backen mot ”Såsen.” (Samlingshus.) Nedanför idrottsplanen, mot havet, följde vi slingan.

Lite kort om Kalvsund

Invånarna på Kalvsund uppgår till ett antal på 222 personer. Om sommaren blir de fler. Kalvsund var en av de öar i Göteborgs skärgård som tidigast tog emot sommargäster, detta runt 1870-talet. På öns högsta topp reser sig sjömärket Valen. Här ifrån har man magnifik utsikt åt alla väderstreck. På öns norrsida ligger en stor byggnad med två torn, förut kallad Bremerska villan. Här bodde under början av 1900-talet en man vid namn Ernst Bremer, han ansågs vara en av Sveriges största smugglare. Spritsmugglingen pågick under ransoneringstiden på 1920- och 30-talet. Ernst Bremer, tjänande, genom ett danskt forskningsarbete om honom, som förlaga när manus skrev till den svenska långfilmen Smugglarkungen. Idag är huset kulturmärkt och kallas Panget.

Våra upplevelser på Kalvsund blandat med lite faktainformation

I den yttersta norra skärgården har vi Hyppeln kvar att besöka, men då jag för dagen inte var helt kurant, så valde vi att besöka den till ytan minsta ön i den norra skärgården. Det skulle därmed inte bli så långt att promenera runt för min del.

Vårt besök på ön varade ungefär i tre timmar och då promenerade vi i lugn takt och hann med en medhavd fika längs promenaden och en vid hamnen i väntan på att åka tillbaka den korta turen över till Björkö igen. Inget bad den här gången. Dels för att det var lite blåsigt, dels för att jag inte var i toppform.

Här nedan, den lilla personfärjan som tog oss över till Kalvsund och som sedan skulle vidare mot Grötö. Vi kom lite tidigare än beräknat till Framnäs och jag ser på vägen dit, att båten avgår om två minuter. Det blev fart på benen och kapten inväntade oss.Tack! Därmed fick vi mer tid på Kalvsund.

Det är bara ett smalt sund mellan Björkö och Kalvsund, så det tar bara som sagt någon minut så är man över! 🙂

Vi har kommit rätt – Vi är på Kalvsund! 🙂 Vi gick sedan åt höger, mot den lilla hamnen. Där finns toaletter och en kiosk som vid vårt besök var stängd för säsongen. (Toaletterna öppna.) Inga affärer på ön, utan det är matsäck som gäller!

Från färjeläget vid Framnäs och väl på ön är det ett hus som sticker ut och det är förstås Bremerska villan. Smugglarkungens hus!

Alltid spännande varje gång som vi kommer till någon av öarna som var och sin har sin historia. Naturligtvis finns det en hel del som förenar dem beträffande hur befolkningen har levt och verkat genom tiden. Men det är bara Kalvsund som har haft en smugglarkung! Eller?

Vem var då denne Ernst Bremmer?

Ernst Bremer, föddes 16 februari 1886 på Öckerö, död 10 mars 1985 i Göteborg, var en svensk entreprenör. Dock är han mer omtalad som ”smugglarkungen”. Bremer beskrivs nästan alltid som en folkhjälte trots ett digert brottsregister och ständiga konfrontationer med tullen. Under några år på 1910-talet bodde Bremer på Kalvsund. Villan blev år 2004 förklarad som byggnadsminne och där inreddes ett smugglarmuseum.

1944 orsakade han även en diplomatisk kontrovers mellan Sverige och Storbritannien då han med sin fiskebåt befann sig utanför Skottlands kust för att fiska. Tillsammans med sin besättning hade han tagit sig över de tyska minbältena i Nordsjön. Britterna misstänkte honom att vara tysk spion som fått fri lejd över minorna. Bremer satt fängslad i Storbritannien under ett år.

Bremers karriär som spritsmugglare skildrades fritt i filmkomedin Smugglarkungen från 1985 med bland annat Janne ”Loffe” Carlsson och Björn Skifs i huvudrollerna. (Källa Wikipedia.)

Efter att vi passerat huset, så gick vi upp för backen som vi blev hänvisade till att följa och vidare mot ”Såsen” – ett ombyggt societetshus som numera bland annat rymmer samlingslokal för olika ändamål och en bastuanläggning.

Men först ett litet stopp i backen…

Lite skavt och nött – som är så charmigt och som måste förevigas.

Vid ”Såsen”, satt en skylt placerad på fasaden som visade vägen till fotbollsplanen och Strandstigen.

Lite kort om ”Såsen”…

”Såsen” uppfördes 1933 av Kalvsunds Badgästförening. Det var öns sommargäster som byggde societetssalongen till samling och fest.

1988 överläts huset till Kalvsunds Idrottsförening och Badgästföreningen upplöstes. I över 70 år har huset nyttjats flitigt av både bofasta, sommargäster och utomstående. År 2000 blev huset klart efter en genomgripande om – och tillbyggnad, anpassad till dagens behov.

Nedanför fotbollsplanen mot havet, såg vi något som liknade en slinga! Vi såg spången och följde den i motsols riktning. Det gjorde att vi fick vinden mot oss!

Nu gillar jag att få klättra och balansera lite, men visst är det bra att det finns en spång att ta sig över vid vissa avsatser. Bra för både stora och små! 🙂

En ny spång och en trappa och där uppe kan man ju slå sig ned på bänken och blicka ut över havet!

Vind i håret, sol på kinden och rakryggad! Härligt! 🙂

Uppe på toppen skymtar sjömärket ”Valen”. Det går att gå dit upp från den här sidan, men vi gick dit upp via jättefina trappor, då vi rundat ön och var då nästan tillbaka vid färjeläget.

Här har vi trapporna upp och det var inte svårt att hitta dit till dem. ”Gamla vägen” är ett av gatunamnen och som hänvisar både åt höger och vänster på ön. Från den, nära hamnen gick vi in på Hästebrunnsvägen och därifrån fanns en skylt till ”Valen.”

Puh, äntligen uppe! Härifrån en fantastisk utsikt mot de närbelägna öarna och havet förstås!

Ja, det gäller att förankra ordentligt med tanke på alla stormar!

Man måste så klart huka sig och kika in därunder och innanför! 🙂

Lite om Valen

Valen uppfördes år 1855. Innan Öckerö nya kyrka byggdes så var Kalvsunds vale det första sjömännen såg när de kom utifrån havet. Det fanns förr en trappa inuti som ledde upp till små gluggar där lots och tull kunde kika ut mot havet. Fram till år 1969 fanns bredvid Valen ett stormvarningsställ där signaler hissades då vinden befarades till kuling eller storm. Idag har Valen ingen betydelse för den allmänna sjöfarten, men har ett stort antikvariskt värde. Öckerö kommun köpte det för 1000 riksdaler (kronor) ifrån Sjöfartsverket år 1971. Valen är som sig bör upplyst nattetid!

Utsikt ifrån trappan…

Utsikt ifrån Valen…

Vackra vyer ifrån slingan…

Så vackra färger! Öckerö kyrka skymtar i bakgrunden…

När sommaren dröjer sig kvar…

Vi tror att det här lilla huset är en väderstation…

Charmigt!

Så har vi gått runt och utforskat ön en smula och så charmigt och pittoreskt är vårt intryck! Det är perfekt, enligt mitt tycke att ge sig iväg ut till öarna den här årstiden! Ingen trängsel, temperaturen behaglig i både luft och hav! Kommunikationerna är helt okej! Det gäller bara att ha koll på de olika turlistorna och planera både för dit – och hemfärd! Men med dagens teknik är det ju bara att ladda ned turlistan till mobilen!

Så slog vi oss ned en stund i väntan på att invänta personfärjan tillbaka mot Björkö, där bilen stod parkerad. En kopp kaffe och en bulle var fanns kvar i matsäcken! 🙂 Vi samspråkade med två andra ö-kvinnor. En åretruntboende och en sommarboende. Jag frågar om vad det finns för djur på ön och det finns både rådjur och det har hänt att även älg har vistats här! De både simmar över det lilla sundet från Björkö och vintertid är det ju bara att promenera över på isen. Jag då som alltid har vaksamma ögon beträffande ormar, frågar också om det. ”Nej, det är mycket sällsynt”, säger den åretruntboende kvinnan, men tillägger att det finns det gott om orm på Björkö! I samma ögonblick ser jag i ögonvrån hur en SNOK slingrar sig upp vid bryggan där båten strax ska lägga till!!! ” Vad är det där då”, säger jag högt och uppskärrat! ”Ja, men det är ju ”bara en liten ”snokunge”, säger sommargästen och ler! Men likväl en ORM tänker jag och försöker att fånga den på bild… innan jag strax ska gå OMBORD PÅ BÅTEN!

En inte helt tydlig bild, men nog ser ni en ORM!? Den hade vänligheten att inte SNOKA vidare åt vårt håll, utan den slingrade sig ner ungefär där den om upp!

Jag har sett tillräckligt många slingrades och simmandes snokar den här säsongen, så jag tycker att det räcker nu! Visst är jag modig? 🙂

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Yoga för styrka, balans och rörlighet!

Min väg till yoga

Jag har alltid varit en aktiv människa och tyckt om att vara i rörelse. Som ung gillade jag friidrott och har några medaljer i min samling ifrån grundskolan. Därefter har det blivit damfotboll, simning, friskis och svettis, dansklasser, aerobics, gymträning, cykling och stavgång, för att nämna något av allt som jag har prövat på. Yogan kom in i mitt liv under nittiotalet och då i form av ”bodybalance”. Jag upptäckte snabbt, hur välgörande träningsformen var både för kroppen och sinnet. Därefter har jag prövat på olika yogaformer, för att hitta rätt. Dels på yogastudio och dels på olika gym, där det vanligtvis erbjuds någon eller flera yogaformer. Sedan en tid tillbaka tränar jag ”fysisk yoga” – en yogaform som hämtar inspiration ifrån olika yogaformer och den känns rätt för mig. 

Yoga är för alla

Du behöver inte var ung och smidig för att utöva yoga! Alla kan yoga, oavsett om du är pigg och lever ett aktivt liv, har begränsad rörlighet så som svårigheter att ta dig upp och ned från golvet, har sömnproblem, eller bara vill känna mer lugn och avslappning i ditt liv. Medicinsk yoga är till exempel en utmärkt yogaform för dig som har någon funktionsnedsättning, eftersom den kan göras sittandes. Men alla kan förstås ha glädje av att utöva medicinsk yoga, då den yogaformen tillför något för alla! Det är en mycket skonsam form av yoga för rygg – och nackproblem. 

Det finns många olika yogaformer och jag kommer inte att beskriva dem närmre, eftersom jag i mitt inlägg vill beskriva, vilket syfte och mål jag har med min yogaträning. Det finns många bra och seriösa sidor ute på nätet om yoga, så det är bara att googla! Biblioteken har också många bra böcker till låns. Det jag tycker är viktigt innan du börjar träna yoga är att gå minst en termin först, för någon som är utbildad yogalärare, innan du eventuellt börjar träna hemma. Det är som med all träning viktigt att utföra yogapositionerna rätt, så att du uppnår önskat resultat. Sedan är det tycker jag, så mycket roligare att träna i grupp, men också att det blir en bra mix av övningar under en termin, för att sedan bytas ut till andra under termin två. På så sätt blir det bra variation på övningarna, och du lär dig hur de ska utföras och på vilket sätt de påverkar kroppen och sinnet.

Att motverka rädslan för fall

Rädslan för fallolyckor och risken att faktiskt råka ut för en fallolycka är båda faktorer som kan begränsa oss när vi blir äldre. Fallen kan resultera i skador, förlorat självförtroende och att man inte blir lika benägen att delta i fysiska aktiviteter, eller andra aktiviteter för den delen. Genom att jag tränar yoga, så bibehåller jag inte bara styrka, rörlighet och balans. Jag vågar och kan utföra positioner som stärker mig både fysiskt och psykiskt.

Varför jag tränar yoga

Jag vill behålla den styrka och rörlighet som jag redan har byggt upp genom åren. Genom yoga tränar jag också upp balansen som är så viktigt för att undvika de alltför vanliga fallolyckorna som sker med stigande ålder. Det är allmänt känt att kvinnor har ett visst skydd av östrogenet, under sin fertila del av livet, beträffande skelettet. Men med träning, både före och efter klimakteriet, stärks skelettet och på så vis minskar risken för skador vid fallolyckor. Men yogan är så mycket mer än bara det fysiska, det handlar mycket om att skapa harmoni och balans, genom att hitta fokus och bli tryggare i sig själv.

I yoga blir du också medveten om din andning. Varje rörelse genomförs både på in – och utandning. Det jag också uppskattar i vårt yogaprogram är den långa avslappningen. Vår lärare guidar oss och går igenom avspänning i kroppen, del för del.  Efter ett yogapass känner jag mig centrerad och upplever en känsla av lugn och stabilitet.

Fördelar med yoga

  • Balansen förbättras och fallolyckor förebyggs därmed
  • Kroppens muskler och leder stärks, vilket förebygger skador
  • Cirkulationen i kroppen ökar
  • Kroppens rörlighet bli större när vi mjukar upp och sträcker ut musklerna
  • Bidrar till förbättrad sömn
  • Skapar lugn och ro i kropp och sinne
  • Kan minska oro
  • Ger ett ökat fokus

Att yoga skyddar oss mot olika livsstilssjukdomar, är svårt att bevisa. Men det som kan sägas rent allmänt är att all träning, när den utförs på rätt sätt, är bra för kropp och sinne. Det finns aldrig några garantier, men det som sägas kan, är att om du tränar allsidigt livet ut, så mår du oftast bättre på alla sätt, än om du inte hade tränat.

Det vi vet med med yoga är att när du rör dig mellan de olika positionerna, så ökar flödet till lymfkörtlarna. Det här hjälper lymfsystemet att fajtas mot infektioner och göra sig av med slaggprodukter. Jag tänker att jag med min allsidiga träning har gjort mycket för att må bra och skydda mig mot livsstilssjukdomar. För vårt välbefinnande behöver vi alltså allsidig träning, men också ett allsidigt och genomtänkt näringsintag!

Mål och syfte

Mitt syfte med min yogaträning är att bibehålla min rörlighet och känna mig stark i leder och muskulatur. Jag vill vara ”herre” över min kropp – hålla igång maskineriet långt upp i åldern! Ja, livet ut! Det finns olika sätt att träna upp sin muskulära styrka, men få former är så bra för smidighet och balans som vad yogan är! Vanligtvis har jag inga problem med att röra mig fritt ute i naturen. Jag har god balans, tar mig förbi stock och sten, och älskar att vandra såväl i skog och mark som i vår skärgård. Jag når ned till golvet, eller marken och har alltså inga problem med att böja mig. Detta vill jag kunna göra, även som äldre! Ibland är jag begränsad och det är när min reumatiska sjukdom gör sig påmind, Ankyloserande spondylit – Bechterews sjukdom. Den finns förstås alltid där, men för det mesta är den beskedlig. Jag tror att det beror på att jag alltid har varit aktiv, tränat allsidigt och att jag i så många år tränat just yoga! Det är min övertygelse att det är yogans förtjänst att jag har bibehållit min rörlighet i rygg och nacke. Samtidigt vill jag påpeka att det är viktigt att lyssna på kroppen. Ibland behöver jag låta kroppen vila, få välgörande massage, och röra mig varsamt.

Yoga ute i det fria Den här sommaren har ju verkligen inbjudit till att utöva yoga i det fria! Men det har ändå inte blivit av så värst många gånger för min del. Jag har ju inte varit ensam om att vilja åka ut till skärgården eller till vår sjö. Fullt av folk på morgon och kväll och då får jag ingen ro. Inget går upp mot att vara ute i skärgården på en klippa, känna solen mot huden, vinden i håret och saltstänkt doft!

Känner du igen miljön? Här är jag ute på Rörö, där vi var i slutet på augusti. En ljuvlig dag och där ute på de magiskt vackra klipporna ville jag träna yoga! Här är det balansträning i form av trädet. 🙂 Det syns i mitt hår att det blåser – så bra för balansträningen!

Andas in och ut…

Nedåtgående hund! 🙂 Ni vet hur hundar och katter gör?!

 

Yoga handlar som sagt inte i första hand om att kunna svåra positioner. Styrka, balans, rörlighet, andning och den inre harmonin är det som ligger i fokus. När du har övat upp din vighet, balans och styrka, så är det roligt och psykiskt stärkande att behärska din kropp. Att du har utmanat din rädsla att först inte våga eller kunna. Att du nu faktiskt vågar och kan! Jag kan inte alla positioner, men vågar pröva de som vår lärare förespråkar då de har gynnsam effekt på kroppen. Skulderstående kräver styrka och balans och är en avlastande position för benen och ryggen. Man riktigt känner hur blodet cirkulerar fritt! På gymmet har jag en filt under skulderbladen och på så sätt avlastas nacken.

Från skulderstående till plogen. Det är svårt att tro att jag ibland är så stel i ryggen som en pinne, men här mår jag prima och ryggen tackar mig för att jag är ihärdig!

Jag tränar mycket de positioner där vi vrider överkroppen åt ett håll och underkroppen åt det andra. Vi gör även liggande övningar som har samma effekt. Över – och underkropp åt varsitt håll. (Liggande twist.) Kom ihåg att aldrig pressa dig inte in i positionerna för hårt med hjälp av handen och vrid inte nacken längre än din överkropp. Om man har någon funktionsnedsättning, så rådgör alltid med en läkare, fysioterapeut först, innan du tränar yoga! Prata sedan också med din yogalärare som då kan visa dig alternativa rörelser.

Solhälsning – en bakåtböjning till. Underbart och särskilt här ute på Rörö! 🙂

Om du nu har läst ända hit…

I min yogaklass är vi ett glatt gäng i olika åldrar. Unga och äldre. Mest kvinnor, men alltfler män har upptäckt yogans fördelar och inser att de behöver rörlighetsträning som ett komplement till övrig träning! Både män och kvinnor som inte har tränat yoga innan, blir förvånade över att yoga kräver och ger styrka. Många märker också hur korta och stela leder och muskler är när de börjar träna yoga.

Med denna kärleksförklaring till yogan kan man ju tro att jag är sponsrad! Om det vore så väl! Men, nej det är jag inte. Jag vill lyfta fram vilken bra träningsform yoga är för alla!

Må gott!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källö-Knippla – vilken liten pärla!

Slingan på Källö-Knippla, blev till en mycket positiv upplevelse! Med på turen den här gången var makens bror, och det är så roligt att ta med sig svågern på olika turer, då vi vet hur mycket han uppskattar det! Vi valde en ”perfekt dag”, så gott som vindstilla och en behaglig temperatur och strålande sol. Som gjort för en vandringstur med andra ord!

Längd

Går man från färjelägret upp till nordsidan på Knippla och tillbaka blir den totala sträckan ca 3,5 km.

Svårighetsgrad

Lätt. Slingan är tillgänglighetsanpassad, men med vissa brantare partier. Alla med normal grundkondition klarar galant av detta!

Utgångspunkt

Från färjelägret, valde vi att gå vänster varv. Alltså mot öns västra sida. Så gå åt vänster, förbi en del av skärgårdshusen mot Fiskaregårdsvägen, Roddarevägen och vidare mot Parkbacken. Det går uppför hela vägen, men det är mödan värt! Du får se en del av bebyggelsen och uppe på toppen vid Parkbacken kommer skylten som visar vägen in på slingan. Det går naturligtvis lika bra att välja ”högervarv” nerifrån hamnen. Men medsols (vänstervarv) kändes mer naturligt! Att komma ut till Källö-Knippla, är på samma sätt som till de andra nordöarna. Med färja från Burö färjeläger på Hälsö. Om du färdas i egen bil, så parkera här vid färjelägret. Du kan läsa mer om färdsätt här.

Källö-Knippla, kort tillbaka blick

Precis som många av de andra nordöarna var Källö-Knippla förr ett fiskeläge. Det första året någon bodde på Knippla var år 1778, då ett par från Hyppeln (granne med Källö-Knippla) flyttade dit. Fler familjer flyttade dit och det var som på så många andra platser längs Bohuskusten, den stora sillperioden som drog dit människor. Höjdpunkten var år 1809 då det bodde och verkade ca: 80 personer där. Därefter har befolkningen både minskat och ökat i antal, alltefter tillgång på sillen. Källö-Knippla, ibland bara Knippla är en ö, tillika tätort, som tillhör Öckerö kommun och som ligger i Göteborgs norra skärgård. De två ursprungliga öarna, Källö och Knippla, är nu sammanbyggda och sundet mellan dem är helt igenfyllt.

Vår upplevelse av Källö-Knippla

Det vi bland annat uppskattade var de många bänkar, bord och grillplatser som finns längs slingan. Så välordnat för bland annat barnfamiljer eller för de som har svårighet att välja en egen plats på någon av alla berghällar. Men det mest fantastiska är förstås den hänförande utsikten över hav, växtlighet och berghällar. Det är spännande varje gång vi stiger iland på någon av öarna och att då upptäcka liknelser, men också skillnader i bland annat naturens karaktär. Nordöarna ligger ju förhållandevis nära varandra, och man kan ju tro att den ena ön är den andra lik, men så tycker jag inte alls att upplevelsen blir. (Rörö, Hyppeln, Källö-Knippla.)

Här är vi framme vid en av de fina ”fikaställena” , med än hänförande utsikt över hav och öar. Det fanns en finfin skylt över alla småöar som låg där ute i havet. Några av dem är: Vannholmen, Gillholmen, Trollö, Bastö och Brunskär. Roligt att få lära lite nytt – så tack för den trevliga, och lärrorika informationen. Carlstens fästning, Rörö och Hyppeln, kände vi ju redan till och även de var placerade på informationstavlan. (Make och svåger kikar på skylten och läser och lär! 🙂 Det var för tidigt för fika, så vi vandrade vidare…

På håll, såg jag den lilla badbryggan och som en magnet drogs jag dit och gissa varför!?

Jag vet inte hur fort jag kom ned för trapporna och fram till viken och bryggan!

Ni ser ju – vilken plats! En liten avskild plats med brygga och badstege! Maken och svågern satte sig ned och njöt av utsikten och lugnet.

Men jag hade såklart andra planer… ”Gubbarna” fick gå upp till grillplatsen ”Stora Rödeviga” och slå sig ned där, medans jag slängde av mig kläderna och sam ut i det kristallklara och kav lugna vattnet! Under sommaren har jag badat i underbart tempererat vatten. Nu uppskattade jag temperaturen till 18 grader. En viss skillnad! Men känslan – att bada själv – naken! Kanske det blev årets sista dopp och då kan vi notera att dagens datum var måndagen den 3 september!

Det var så vackert och jag ville inte gå upp ur vattnet! Men magen kurrade och ”gubbarna” ville inte vänta längre! 🙂

Vi vandrade vidare efter fikat vid ”Stora Rödeviga” mot ”Sara Mors källa”, uppe på berget. På vägen dit noterade vi ett lite vitt hus – som visade sig vara en bastu. Olika dagar och tider för dam respektive herr. Bra att veta.

Vi tror vi fann källan – ca: en stav djup! (Såg ingen skylt). Utsikten härifrån lika hänförande som på många andra platser på ön.

Det ligger väldigt få hus utmed slingan, men de som finns – vilket läge! Därute i väster skymtar Hyppeln. Nästa ö att besöka kanske?

Förutom de fina grill – och fikaställena, fanns ett flertal bänkar utplaserade – skänkta av öbor antar jag. En del med förnamn på, andra som manade till eftertanke!

En ”tänkbänk”, är ju inte så dumt! 🙂

Vi började gå mot öns östra del – den delen som vetter bland annat mot Björkö. Jag måste säga att allt längs slingan är mycket välordnat – inte minst för öborna själva! En perfekt slinga att motionera på! Gå eller löpträna. På den östra sidan – ett utegym av bästa sort!

Självklart ville maken pröva! 🙂

Vägen hit och efter gymmet går delvis på spångar – över ”stock och sten!”

Så småningom kom vi fram till en större badplats. Men nu var det färdig badat och det var dags att gå tillbaka mot färjelägret för att fara tillbaka mot Hälsö och Burö hamn. En tur som tog lite tid kan man säga!

Jag läste turlistan noga och kunde inte se annat än att färjeturen skulle ta oss direkt till Hälsö och Burö färjeläge. Färjan kom – punktligt. På den mötte vi goda vänner, tillika goda grannar, som var på väg till Hyppeln. Så färjan hade startat från Burö, vidare till Källö-Knippla, där vi steg på. Så fortsatte den till Hyppeln och sedan till RÖRÖ och tillbaka till Hyppeln, för att så SMÅNINGOM köra till Hälsö och Burö! 🙂 Det stod inget om den lilla extra sightseeing i turlistan! 🙂 Men det var tydligen ”godstur” och då kör färjan dit som det behövs, fick vi veta lite senare. Det var lastbilar ombord, så då var det väl så!

Nere vid hamnen i väntan på den ”långa färden tillbaka”!

Kanske inte så lång slinga, men det är inte det viktigaste! Behållningen är upplevelsen och gemenskapen!

Tack Källö-Knippla, för den här gången! Ytterligare en fantastisk dag på en av nordöarna i Öckerö kommun i Göteborgs norra Skärgård! Vi kommer säkerligen tillbaka.

Tycker du om den här sortens inlägg? Glöm inte att i så fall trycka på ”gillaknappen!” Du får också gärna lämna en kommentar!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

September – min favoritmånad!

September har gjort entré och temperaturen är behaglig både i luften och i vattnet. Luften känns så där krispig och klar som den gör när vi kommer in i september. Det är också ganska ljust fortfarande om morgnar och kvällar. Om kvällen är ljummen, så är det mysigt att tända lyktor och sitta kvar ute en stund till även när det skymmer.

Från och med då skolorna börjar, blir allt lugnare. Ja, kanske inte för barnfamiljerna, men för oss övriga! Jag tycker mycket om sommaren – ja, alla årstider! Men september har med tiden blivit min favorit månad. Jag har lärt mig av erfarenheten att sommarkänslan kan dröja sig kvar långt in i oktober om vi har tur. Brittsommar ni vet! (Birgittadagen omkring 7 oktober.) Runtom hör jag hur många pratar om att hösten är här och som om sommaren definitivt är över. Men det är ännu inte höst här på västkusten! Naturen ändrar karaktär, men någon höst i ordets rätta bemärkelse har vi inte här på västkusten! Höst eller inte beror så klart på var i landet man bor.

Så här definierar SMHI höst:

”Enligt kalendern är september vår första höstmånad. Då ska lågtrycken sätta full fart in över landet och bjuda på regn och blåst, riktigt höstrusk, men så behöver det inte vara varje år Om dygnsmedeltemperaturen är lägre än 10 grader C fem dygn i följd, säger vi att hösten anlände det första av dessa dygn. Även om det blir en återgång till högre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som höst. So ytterligare ett villkor gäller att hösten inte kan börja före den i augusti. Till hösten räknas september, oktober och november.”

Idag på morgonen gav jag mig ut i vårt närområde – i ”min skog” som är ett naturreservat och jag har visat er många foton därifrån under åren. När man har naturen inpå knuten och har all tid i världen, så är det bara att ge sig iväg! Det är så vackert i skogen och nu efter lite regn doftar det åter av tall och mossa. Det är lättare att andas på något sätt. Tyvärr var det inte någon morgondimma idag när jag begav mig ut, vilket jag tycker är så vackert vid våra sjöar och hav. Men så mycket annat att fästa blicken på.

Skogens färger ändras…

Jag tycker det är vilsamt att se hur naturen förbereder sig för vintervila…

 

Först trodde jag att det var kantareller som lyste där på marken, sedan löv, men det är någon sorts svamp. Vacker!

Nej, någon matsvamp fann jag inte, men sorter som gör sig bra på bild! 🙂

Fridfullt vid den lilla skogssjön och inga snokar syntes till! 🙂

Tycker om ljuset som är mjukt och milt…

 

Vattnet är stilla och träden avspeglar sig mot vattenytan.

Mossan har blivit grönare efter regnet!

Vem Mats är har jag ingen aning om! Men en backe och en egen stubbe har han fått! 🙂

Någon backe eller stubbe har jag inte – men en egen bänk! 🙂

September är en skön månad och jag njuter att vandra både i skogen och vid havet. Bara jag får vara nära naturen!

Må väl!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

Vandring på Rörö i storslagen natur

Längst norrut i Göteborgs skärgård i Öckerö kommun, ligger Rörö. Det karga, nästan helt trädlösa landskapet och de fina badmöjligheterna drar många besökare till ön. Dock hoppade vi över badet, då det vindade en del. Vi har tidigare cyklat på ön, då badade vi vid en av alla fina vikar! Vi har nyligen åkt med på en skärgårdstur för midsommarfirande som du kan läsa om här. Men inte vandrat på naturstigen, så det såg vi fram emot.

Färdsätt

Vi tog bilen ut till Hjuvik, för vidare färd med färjan till Hönö och passerade Öckerö, Hälsö och därefter parkerade vi på Burö, vid färjeläget. Därifrån går färjor ut till Rörö, Källö-Knippla och Hyppeln. Det är bra att planera resan i förväg och noga kolla upp turlistorna, eftersom man färdas med två olika färjor. Trafiken mellan Hjuvik och Hönö/Öckerö, går ofta. Men turerna ut till de andra tre öarna går mer sällan! Färjorna är kostnadsfria. För den som vill, går det att åka med buss från Göteborg (Röd express) ut till Hjuvik, och därefter byta till buss (290) för vidare färd mot Burö färjeläge. Väl ute på Rörö, tar man sig snabbt till fots mot naturstigen.

Längd
6 km med möjlig avstickare över bergen. (Beror lite på hur man går). Det känns betydligt längre, då den blå slingan kräver koncentration bland alla stenar.

Utgångspunkt
Hamnen vid sjöräddningsstationen på Rörö. Gå åt vänster, förbi öns livsmedelsbutik och vidare mot den långa bryggan och den lilla hamnen och de röda skjulen. Den asfalterade vägen går snart över i grusväg och mindre stig som tar dig upp och ner, fram till en äng och en fin sandstrand. Följ sedan skyltanvisning!

Karaktär
Medelsvår. Öns västsida är till stor del fyllt av ett brett bälte av rullstenar. En smal stig slingrar sig fram mellan de runda stenarna. Så här gäller det att se sig noga för och placera fötterna rätt!

Naturreservatet kom till för att skydda den unika naturen. Här finns artrik flora och fauna. Om våren och försommaren blommar styvmorsvioler och strandtrift. Så det lär bli ett nytt besök till våren! Inlandsisen har satt sin prägel på landskapet. Mitt i det flacka hedlandskapet i söder ligger de två små vattnen Stora och Lilla Ers vatten. De omges av breda vassar och ger goda förhållanden för fågellivet. Utmed öns västsida utbreder sig ett storslaget klapperstensfält. Blockmarkerna liksom den stora förekomsten av sand utgör delar av en mäktig israndsbildning. Berggrunden består till största delen av gnejs. Ådergnejsens ljusa skikt domineras av mineralerna kvarts och fältspat, medan det mörka utgörs av ett slags glimmer.

Efter att vi passerat hamnen, skjulen och sandstranden kom vi ut till ett öppet landskap där vi möttes av betande får. Vi blev lite bekanta med de två kvinnorna som skymtar på stigen på fotot.

Vi såg ingen hänvisningsskylt mot naturstigen, så vi gick antagligen fel i början. Men det gick bra ändå! Vid den lilla hamnen, gick vi till vänster mot skjulen. Passerade dem och gick ända fram mot klippkanten, där vi såg en liten brygga. Vi rundade klippan och nere på stranden såg vi en trappa som ledde oss rakt upp mot leden och in i fårhagen.

I början av vandring kantades leden av ljung, små vindpinade enebuskar och av berghällar. Eftersom det har varit en torr och het sommar med torka som följd, så såg vi väldigt lite av blommande ljung. Kan tänka mig att det annars är vackert här med de stora lila fälten av ljung.

Det syns på fotot här att ljungen är brunbränd. Men vackert ändå med vegetationen, berghällarna och havet. Det vi blickar ut mot är Kattegatt och vi kunde se både Marstrands fästning och fyren Pater Noster. Det som jag hoppades få se, vilket jag gör varje gång jag är i skärgården, är att få se en och annan säl liggandes ute på något skär. Men icke sa Nicke!

Orange sten! Ja, så kan man också göra det lättare för oss vandrare! 🙂

Betande får såg vi även här och små ”byggen” av strandved. Inte bara strandved utan också…

Ja, ni ser rätt! Allehanda skor uppsköljda ur havet!?

De låg där som en ”installation” – som en påminnelse om allt som våra hav får ta emot! Jag såg också en stor hög med plast som hade samlats ihop, men jag ska bespara er den bilden! Skorna – det var ju ändå lite kul med alla olika sorter. Allt ifrån ”foppatofflor” till byggnadskänga med stålhätta! Man kan ju undra över hur alla skor hamnar i vattnet? Kanske en bra inledning på en deckare!?

Vi vandrade vidare och vek in på den blå slingan…

Den delen som enligt mitt tycke var den allra vackraste! Det var inga problem att hitta varken orange eller blå stenar!

Som en enda stor anlagd klapperstensträdgård. Naturen har fixat det alldeles själv!

Vi började nå den bergigare delen av ön… kargare, men inte färglös!

Vi tappade nästan andan, så vackert var det! Fantastiska skiftningar i berget!

Efter lite efterforskningar kunde jag läsa mig till att berggrunden består till största delen av gnejs. Ådergnejsens ljusa skikt domineras av mineralerna kvarts och fältspat, medan det mörka utgörs av ett slags glimmer.

Lite av den här blandningen av bergarter har vi sett vid Särö Västerskog. Men här fanns det så stora ytor – det var som att komma in i en annan värld!

Ser ni hjärtat? Letar alltid efter hjärtan eller dylikt i naturen. 🙂

Vädret var skiftande den här dagen. Ena stunden lite blåsigt, sedan mer vindstilla och full sol! Som gjort för yoga där på hällarna!

Det blev lite yoga där på klipporna – i paradiset! Det kommer ett nytt inlägg om det.

Nåväl, lite stopp för fika är inte heller så dumt!

En perfekt plats på en bänk med hela havet framför oss och omgiven av den vackra berggrunden.

Måste titta på berghällarna och jättegrytorna en gång till, för att därefter vandra vidare tillbaka mot byn.

Bra skyltat! Vi fortsatte en bit till på den blå leden, innan den så småningom övergick till orange märkning igen.

Måste blicka ut över havet igen, innan vi kom in i den endaste lilla gröna skog under hela vandringen!

En liten blå sten…

Vi närmade oss byn och följde huvudvägen ned mot färjelägret…

Där vid läget där färjan kommer in låg något rostigt som jag tyckte skulle förevigas! Tidens tand… saker rostar sönder.

Så åkte vi tillbaka med färjan mot Burö…

Det får bli den sista bilden för den här gången! På tur står Källö-Knippla där varken maken eller jag har varit!

Vilken underbar vandrings dag i storslagen natur!

Kram Gunilla