Till fots – världens bästa motion!

Finns det något enklare och skonsammare än att promenera för en god hälsa? Det tror inte jag! Ingen annan vardagsmotion är så enkel och så effektiv som en daglig promenad! Det krävs i regel inte så mycket utrustning, mer än att klä sig efter väder och att ha rejält på fötterna. För min del är det bara att byta om, öppna dörren och ge mig iväg! Här finns promenadvägar med rejäla backar och här finns skogsstigar som löper i kuperad terräng. Ibland längtar jag till havet och jag har Göteborg och andra kustnära städer att välja på. Eller varför inte en stadsvandring…att se en stad till fots är enklaste sättet!

Har du tänkt på hur många valmöjligheter det finns med att promenera eller vandra? Du kan välja att gå själv eller ha sällskap på promenaden. Du kan gå en kortare sträcka eller kanske en dagstur. Kanske en vandringsresa lockar? Det är populärt och det finns sannerligen ett stort utbud! Maken och jag har gjort en vandringsresa som gick till Cinque Terre – de fem bergsbyarna i Italien. Fantastiskt vackert! Kanske det blir någon mer längre vandringsresa, men i det här inlägget vill jag främst inspirera till vardagsmotionen och att till en början utforska sitt närområde.

Det är mycket att vinna genom att röra på sig, kroppen stärks både fysiskt och psykiskt. Det är aldrig försent att börja med de regelbundna promenaderna. Varje promenad som blir av är av godo! Därtill är alla upplevelser som naturen eller stadsbilden erbjuder. Visst är det fantastiskt! Vad vi också vet är att naturen är läkande. Hur ofta har inte jag själv hämtat kraft i naturen?

Ett stort grönområde i utkanten av Göteborg är Delsjöområdet. Här finns hur många promenadvägar och stigar som helst att ta sig fram på. Lika bra och vanligt är att ta sig fram på cykel. Här finns lilla och stora Delsjön med möjlighet till bad och att ta sig ut på sjöarna med kanot. Det här är ett favoritområde som vi ofta återvänder till! Igår var det lagom varmt, lite mulet – som gjort för en dagsvandring!

Nära Stora Torp, finns bevarad bokskog och många av dem är flera hundra år gamla. Trots den rådande torkan är löven fortfarande gröna, men marken under trädkronorna och lite runt om var brunbrända. Omgivningarna här är väldigt vackra!

Det är en ”lisa för själen” att vandra här!

Jag blev lycklig av att se att det fortfarande grönskar, men hur länge till klarar träden av torkan?

Gamla, fallna träd blir så småningom ”bostad” åt insekter och svampar. Jag gillar verkligen när det får ligga kvar och naturen får ha sin gång.

Här stannar jag till vid en av fyra ekar som finns kvar i området och vars ålder man uppskattar till ca: 500 år! Fantastiskt!

Det är svårt att se här hur stort trädet är, men det är trädet vid skylten. Fick backa en hel del för att få med lite av den enorma kronan!

Vid ”Teknikbacken”, där det finns utmärkt bad, fanns nu också ny fina bänkar att sitta på vilket vi gjorde. Här blev det fikapaus…

Som sagt jag går gärna själv och stannar till när och var jag vill. Men jag har också gärna sällskap som här av kära maken!

Så kom vi fram till spången och här är det lite läskigt att gå över! Sommar som vinter. Det knakar och brakar, men över kommer vi! 🙂

Mitt på spången måste jag beundra utsikten. Det finns en ”badavdelning” mitt på spången med en tillhörande badstege. Det hade ju varit underbart att ta sig ett dopp! Attans att vi inte hade badkläder med. Fast det var nära att jag hade hoppat i… naken! Nästa gång så…

En underbar dag med 1,1 mil i benen!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Änglahår i björkskogen!

Tidigt i våras då jag gick i skogen och letade vårtecken, visade jag er ett foto där det växer björkskog. En lite dunge av bara björk. Inga löv och bara torrt fjolårsgräs syns.

För några dagar sedan såg det ut så här…

Änglahår – så vackert!

Eller som om björkarna var insvept i morgondimma…

Mycket vackert!

Vet inte vad det är för något gräs, men jag benämner det kort och gott för ängsgräs. Eller varför inte änglahår! 🙂

Jag har många, många, gånger vandrat i den här skogen på de olika stigarna och det finns alltid något nytt att upptäcka. Men jag har också mina favoritplatser i skogen som jag oftast fotograferar och det är bland annat vid skogstjärnet. Men vid den här promenaden blev det inget foto där. Platsen var upptagen av två kvinnor som verkade vara mycket förtroliga med varandra och jag ville helt enkelt inte störa dem.

Ha en underbar dag!

Kram Gunilla

Alaska – sten- och blomsterträdgården på Nord Långö, samt hällristningarna i Vitlycke!

För en kort tid sedan besökte vi ”Alaska” som egentligen heter Nord Långö. För att komma dit blev det en bussresa till Strömstad och därifrån vidare med båt ut till Nord Långö. Precis som det står i resebroschyren möttes vi varken av glaciärer eller farliga djur, men väl en Golden Gate-bro och av vindarnas tempel bland mycket annat vackert.

På väg in i blomsterträdgården ifrån sjösidan.

Här ute på Nord Långö, fick vi ta del av Hilma, Svedals fascinerande livshistoria. Hon sökte mycket riktigt lyckan i Alaska USA under guldruschen, levde ensam i vildmarken i femton år och återvände sedan till Sverige där hon på ön uppförde sitt livsverk. Här skapade hon trädgården gjord av stenar, snäckor och cement. Stora tempel, valv och broar för att nämna något. Enligt guiden som berättade om hennes fascinerande liv, hade hon en häst till sin hjälp ute på ön. Hästen tröttnade dock på allt ”slit och släp” och flydde simmandes därifrån! Hur nu det kunde gå till undrar jag?

Hilma Wounsch växte upp i ett nordbohuslänskt fiskarhem. På våren 1897 for hon till New York där hon arbetade som hembiträde i fyra år. På 1890-talet började en ny guldrush och hon reste till Alaska för att söka lyckan.

I staden Dawson vid Yukonfloden slog hon sig samman med några irländska ungdomar och tillsammans med dem for hon nedför floden. Efter ett par månader nådde de guldgrävarcampen Ruby. Därifrån fortsatte hon ensam med en bössa i handen mot ishavskusten där de rikaste fyndigheterna skulle finnas. Hon levde ensam i vildmarken i 15 år.

Hon träffade guldgrävaren John Svedal från Trondheim som hon gifte sig med och tillsammans besökte de Sverige 1912 och 1925. Han trivdes inte i Sverige utan återvände till Staterna, medan Hilma Svedal stannade kvar i Sverige. På sin arvslott Nord-Långö började hon i 60-årsåldern bygga sitt livsverk, turistbyn Alaska (Strömstad) med byggnadsverken i Staterna och Alaska som inspirationskälla. Hon påbörjade byggnaderna i slutet av 1920-talet och tog emot de första gästerna på 1930-talet.

Hilma Svedal dog 1965 och på hennes gravsten på Skee kyrkogård står hennes livsdevis ”Don’t worry!” ingraverad. Källa: Wikipedia.

Jag visar ett axplock ifrån vår rundvandring, denna mulna dag. Kanske bra ändå, för fotonas skull. Solen kom fram senare då vi lämnade ön för fortsatt färd mot Resö (lunch) och Vitlycke och hällristningarna där.

Grönt på vissa platser, solbränt och torrt på andra platser på ön.

Solbränd gräsyta…

Mycket blommor och framför allt; Lägg märke till alla stenar och snäckor…

Det är svårt att förstå vidden av allt arbete med att bygga alla ”byggnadsverk” av sten, snäckor och cement! Men självklart var hon inte ensam om att genomföra allt själv. Förutom den stackars hästen, måste hon ju haft annan hjälp. Hursomhelst är det ett stycke ”kvinnohistoria” om en färgstark och självständig kvinna med stor beslutsamhet!

Vindarnas tempel…

Vackert!

Visst är det fascinerande?

Hilma Svedal var enligt guiden före med att bygga sin ”Golden Gate-bro”, innan den riktiga blev klar!

Promenad på ”Golden Gate-bron”…

Utsiktplats ovanpå bostaden… som bara bestod av ett rum. Dörren in till ”bostaden” skymtar nere till höger…

Inne i ”bostaden”… Så här såg det väl inte ut då det begav sig, tänker jag. Intill ingången stod det att läsa på en skylt…

Lite kort om det…

Både Hilma och John Svedal var vana vid att bo i tält sedan tiden i Alaska. Så den första tiden var det naturligt för dem att bo i tält även här. Nästa bostad för Hilma, efter att John återvänt till Alaska, blev denna iglo. Även om det fanns en eldstad i den, så var det säkert kallt och rått här och Hilma bodde bara en vinter i denna bostad. Därefter byggde hon en ”bungalow” i flera etapper. Den låg ungefär där kiosken ligger nu.

Svägerska och svågrar som var med mig och maken på resan!

Ja, det var mulet och faktiskt lite kyligt denna dag. Så något bad blev det inte! Efter besöket här, åkte vi tillbaka mot Strömstad och för vidare färd till Resö där vi fick en mycket god lunch (havets Wallenbergare), tillagad av mästerkocken Dan Lexö. Om ni skulle åka dit på något sätt, så finns rätten på menyn. Rekommenderas!

Nära Resö ligger Vitlycke med de fantastiska hällristningarna, som finns med på Unescos världsarvslista.

Svårt att göra verkligheten rättvisa med mina bilder. Men som sagt åk dit, gå en guidad tur och ta del av ett bildspråk som sträcker sig över ca: tusen år!

En underbar dag, med många nya intryck längs vår vackra väst – och Bohuskust!

Kram Gunilla

Minnet av vatten – en fängslande och skrämmande roman!

Bokens omslag och titel fångade mitt intresse direkt!

Boken visade sig vara både fängslande och skrämmande på en och samma gång.

Jag tänkte mycket på boken igår, då jag gick min promenad genom skogen och återigen blev varse om att det knappt fanns något vatten i bäcken. Vatten som många av oss tar för något självklart. Det ska bara finnas där i våra olika vattendrag som; floder, älvar, sjöar, åar, och i små bäckar. Vi bara öppnar kranen, så vet vi att det kommer vatten – friskt vatten! Ibland – eller mycket sällan råder det bevattningsförbud. men nu gör det det!

Det råder vattenbrist i delar av världen och vi märker också av naturkatastrofer som många menar på, att det vi upplever med ömsom torka, ömsom skyfall och med svåra översvämningar som följd, är en följd av den globala uppvärmningen.

Det här är också en bok som griper tag i en beträffande vår konsumtion och det sopberg (plastberget) som vi lämnar efter oss till kommande generationer.

”Deprimerande att läsa? Inte alls! Men kanske du som jag kommer att minnas att;

…” Allt i världen tillhör inte människorna. Teet och vattnet tillhör inte temästarna, det är temästarna som tillhör teet och vattnet. Vi är vattnets väktare, men framför allt dess tjänare.” …

Bokens handling i korta drag:

”Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa och över Skandinaviska Unionen. Vi får följa sjuttonåriga Noira Kaito i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det är bara temästarna som känner till var den dolda vattenkällan finns – den källa som förser Noiras by med vatten. Militären är henne på spåren… Noira tvingas välja mellan att slåss och skydda sig själv, mellan kunskap och släktband och traditioner.”

Språkbruket är rikt och jag fick komma in i en fascinerande värld.

Vattenblänk ifrån det lilla skogstjärnet som skänker mig glädje året om!

Kram Gunilla

Smoothie – ljuvligt gott och nyttigt!

Undrar över hur många skivor vattenmelon (mini) jag har ätit den här varma sommaren? Det slinker gärna ned några skivor till frukost och närsomhelst under dagen! Det är så bra med vattenmelon eftersom den innehåller mycket vatten, vilket vi behöver rikligt av i värmen. Men hur gott det än är med skivad melon, så ville jag pröva att mixa ihop till en smoothie istället! Gudagott kan jag lova!

Både maken och jag är förtjust i både frukt och bär, så varför inte blanda lite för att variera smaken!

Som oftast, den här sommaren, sitter vi på vår balkong och intar vår frukost – det känns som om vi är utomlands! Maken min är den som oftast fixar frukosten åt oss och gör det med den äran!

Jag är en vanemänniska beträffande frukosten och varierar den inte så mycket, förutom just smoothiens smak. Alltid ägg, en grov skiva bröd med ost eller kalkonskinka, lite grönt på, te och så en matig smoothie!

Den här nyttiga, färgglada smoothien innehåller: Vattenmelon, lite ananas, och  jordgubbar. Om man vill, lägg en liten klick yoghurt (vi använder rysk yoghurt) ovanpå och några frön eller nötter. Att blanda i pyttelite, finhackad rosmarin, ger en frisk och angenäm brytning.

Lycka till!

Kram Gunilla

Sommardagar vid Tanumstrand!

Lilla familjen började sin semester med att hyra stuga i Tanumstrand och vi hade den stora äran att få komma dit under några dagar och få njuta av allt som Bohuskusten har att erbjuda! Det är underbart att få vara tillsammans, men jag tycker också om att ge mig iväg på egen hand och gå på upptäcktsfärd! Hittade till strandpromenaden som gicks längs kustlinjen, in mot Grebbestad. Vackra vyer och något annat är inte att förvänta sig här!

Älskar man havet, så älskar man Bohuskusten med sina klippor, hällar, salta bad, skärgårdshus, båthus och som nu SOLIGA DAGAR!

Bilderna behöver nog ingen närmre presentation….

Och strandängar finns det också! 🙂

Men sol och bad i lagom dos är underbart och det finns mycket att se även ifrån badstranden…

Och så vår lilla sessa som tyckte att vattnet var kallt och höll sig mest vid strandkanten, sedan är det mycket mysigt att gå med ”faffa Boije” till lekparken!

En liten hand i en större hand! Tryggt!

Kram Gunilla