Cykeltur till vitsipporna vid Råda Säteri

Det blev en perfekt dag för en längre cykeltur förbi våra två stora sjöar och till bland annat vitsipporna vid Råda Säteri! Nästintill vindstilla och växlande molnighet. Innan vi kom fram till vitsipporna, så cyklade vi Rådasjön runt. En fantastisk slinga där man kan välja på att cykla eller gå runt sjön. Nu cyklade vi hemifrån, så då blev det självklara valet att cykla den underbara naturslingan. Skön känsla att ha tre mil i benen!

Det är svårt att låta bli att längta efter den här dagen att se vitsipporna i full blom. Jag brukar tänka på dem då vi kommer in i februari, och då vintern rasar som mest, men i år varade vintern ända in i mars månads slut! Vintern har varit så lång, så lång, men nu är de här! Vitsipporna! Vid Råda Säteri är det vitt, vitt, så långt ögat kan se!

Det är verkligen magiskt varje år då vi besöker just den här platsen! Jag måste nypa mig i armen att jag får uppleva det!  Och jag ska besöka platsen om och om igen för snart är den tiden förbi!

Så vill jag återigen visa ett foto på ett övergivet badhus eller vad det nu är… jag har visat det förut, men mitt hjärta slår ett extra slag för det lilla hus!

Till min glädje såg jag att de (ägaren?) har bytt ut den yttre delen av bryggan… kanske de också tar sig an lilla huset. Nog älskar jag den orörda delen av bryggan mest…

Alltså den här dörren…. Andra kanske bara ser förfall, men jag ser en tid som jag skulle vilja ha upplevt!

Kram Gunilla

Cykeltur till Björkö och blåsipporna!

Vinden stoppade oss inte, trots friska vindar trampade vi från Hällsvik till färjan mot Björkö för vidare cykling mot Bovik. Vi ville se blåsipporna innan det är försent för den här gången. Det är mödan värt att cykla trots vinden, för det är ju så vackert landskap.

Vi tog vägen genom skogen – en slinga som heter ”promenaden!”  Lite roligare att cykla där även om det på några ställen är lite stenigt. Där var det också lä för nordostvinden.

Så roligt att ta sig fram med cykel och samtidigt hör bofinkens glada melodi! Vi såg också sädesärla och citronfjäril.

Så vackert det är med gamla knotiga träd – ibland stanna till och betrakta!

På några ställen hade vi utsikt över de närliggande öarna Öckerö och Hälsö..

Kallt blått hav, men ändå så vackert!

Så kom vi fram till belöningen – blåsipporna!

Det är lika magiskt varje gång vi får se dem! De är ju inte så vanliga i vår trakter och är fridlysta här. Tyvärr har beståndet minskat rejält mot första gången vi var här för lite mer än tio år sedan. Vet inte orsaken, men förmodligen är det så många som har vallfärdat hit genom åren och trampat sönder marken där de växer. De första gångerna som vi var här fanns det ett blått hav av blåsippor och nu är det inte i närheten av det! Men, men, de finns och det är så underbart att se dem. 🙂

Ja, det var absolut värt besväret att cykla i den friska vinden för att få se dem. Ni som har möjlighet ska absolut besöka platsen. Det går att ta bilen en bit mot Bovik, där det finns parkering. Sedan är det att traska en bit eller ha med cyklar och cykla den sista biten från parkeringen. Eller som vi om man vill ha lite mer utmaning. Parkera bilen på fastlandet vid långtidsparkeringarna som bland annat finns vid Hällsvik eller vid Hjuvik. Sedan är det bara att trampa på ned till färjeläget och åka med över till Björkö. Glöm inte matsäcken! 🙂

Kram Gunilla

Vårkänslor – Det är det här jag har längtat efter!

Äntligen har vi haft vårvärme och i helgen vårstädade vi trädgårdens rabatter, tog bort resten av granriset, samt sopade upp all flis. Njuter verkligen av att se hur det växer och frodas i våra rabatter. Det ser ut att bli riklig vårblomning!

Den där känslan när den smutsiga snön är borta och att alla markytor är befriade ifrån grus, gör att det känns så rent. Hoppas nu också att gator och torg snarast blir städade!

Vårtecken är väl också att grillsäsongen har börjat! Många med oss grillade i helgen och att kunna sitta ute och njuta av livets goda är ”en lisa för själen!”

Men det jag längtat allra mest efter den långa vintern är morgonpromenaderna!  Som många av er vet, älskar jag verkligen den där morgonstunden att gå ut tidigt och vandra genom skog och mark. Att uppleva vårens ankomst och hur allt börja spira i naturen. Nu kan jag om jag vill gå ut en runda varje dag och med kamerans hjälp dokumentera och se hur fort allting händer, nu när våren väl har etablerat sig. Som jag har längtat!

Så gott som är all snö nu borta i skogen och på stigarna, men isen är inte helt bort i det lilla skogstjärnet.  Men jag tror bestämt att herr och fru and höll på att bygga bo i vassen.

Ser ni fru and inne i vassen? Så väl hon kan kamouflera sig. Naturen är fantastisk!

Här i ekskogen längs sidorna på stigen kommer marken snart vara täckt av vitsippor. Det är underbart att ha den tiden framför sig!

Det är något alldeles speciellt med gärdsgårdar – gamla stenmurar. Det finns gott om dem och tänk vilket hårt arbete med att få dit dem!

Den här vägen leder fram till några sommarstugor som jag har visat förut. Det som gjorde mig ledsen är att se gamla hus förfalla oavsett hur stort eller litet det är.

Huset kanske inte har någon ägare nu? Det ligger några nyare hus i nära anslutning och ägaren till detta lilla hus kanske inte finns bland dem. Min tanke och känsla är att vad skulle detta lilla hus kunnat användas till? Till många olika saker tänker jag! Om jag hade varit ägare så hade det blivit en liten gäststuga eller kanske ett minimuseum för allsköns gamla ting. Eller vintagebutik! 🙂 Sedan går det ju att låta människor får komma och ”klä av huset” och ta vara på det som går!

Jag njuter av bilden. Dels för att jag älskar träd, dels för att även marken här kommer att vara täckt av vitsippor! då och då på morgon – eller på kvällspromenaden kan man se rådjur här. Ser ni gärdsgården i bakgrunden?

Det finns också lövskog, men den har gallrats hårt för att den gamla ekskogen ska bevaras. När det blir lövsprickning så älskar alla småfåglar att vara här.

Jag låter alltid blicken vandra i olika riktningar – här tittade jag upp och såg en gammal björk med skägglav. Så tittade jag som tur var ned där jag gick på stigen…

Ingen orm, men väl en groda! 🙂 Ett gott vårtecken.

Den var lite vårtrött, så jag hjälpte den iväg ifrån stigen mot sjön. Ville inte att den skulle bli trampad på!

Tidig vår, men vår är det även om isen delvis ligger kvar…

Visst är det vackert!? Någon kanske bara tycker att det ser grått, brunt och visset ut. Jag ser vårljuset och jag ser vad som komma skall!

Precis där promenaden tar slut ifrån naturreservatet så växte de här underbara tussilagon mitt i ett stenröse. Inte mycket till jordmån där inte, men de är precis så de trivs! 🙂

Kram Gunilla