Cykeltur till vitsipporna vid Råda Säteri

Det blev en perfekt dag för en längre cykeltur förbi våra två stora sjöar och till vitsipporna vid Råda Säteri! Nästintill vindstilla och växlande molnighet. Innan vi kom fram till vitsipporna, så cyklade vi Rådasjön runt. En fantastisk slinga där man kan välja på att cykla eller gå runt sjön. Nu cyklade vi hemifrån, så då blev det självklara valet att cykla den underbara naturslingan. Skön känsla att ha tre mil i benen!

Det är svårt att låta bli att längta efter den här dagen att se vitsipporna i full blom. Jag brukar tänka på dem då vi kommer in i februari, och då vintern rasar som mest, men i år varade vintern ända in i mars månads slut! Vintern har varit så lång, så lång, men nu är de här! Vitsipporna! Vid Råda Säteri är det vitt, vitt, så långt ögat kan se!

Det är verkligen magiskt varje år då vi besöker just den här platsen! Jag måste nypa mig i armen att jag får uppleva det!  Och jag ska besöka platsen om och om igen för snart är den tiden förbi!

Så vill jag återigen visa ett foto på ett övergivet badhus eller vad det nu är… jag har visat det förut, men mitt hjärta slår ett extra slag för det lilla hus!

Till min glädje såg jag att de (ägaren ?) har bytt ut den yttre delen av bryggan… kanske de också tar sig an lilla huset. Nog älskar jag den orörda delen av bryggan mest…

Alltså den här dörren…. Andra kanske bara ser förfall, men jag ser en tid som jag skulle vilja ha upplevt!

Kram alla ni fina!

Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Det vackraste och dyrbaraste som vi har!

Det är svårt att beskriva känslan och glädjen i att få vara tillsammans med sitt barnbarn! Att upptäcka saker tillsammans och samtala om det som vi ser. Att ta sig tid. Att lyssna. Att skratta tillsammans. Att kunna trösta. Att respektera varandras gränser.

Olivia är glad och vet vad hon vill och uttrycker känslor. Hon gillar att vara i naturen, lyssna till sagor och berättelser, leka och busa, pussla och samtala! Ord är viktiga och kommer i en strid ström och bildar små meningar! Hon vill förstå och vill bli förstådd!

Ja, det är så roligt att vara med Olivia!

 

Att upptäcka vitsipporna tillsammans – det är lycka det!

Kram Gunilla

 

 

 

Att blanda olika inredningsstilar till en personlig mix!

Min inredningsstil består av olika stilar, vilket jag tycker gör ett hem intressant och personligt. Den ”röda tråden” är att hålla en genomgående samstämd färgskala. Basen är bruna och beige toner, samt vitt, grått och svart. För en tid sedan gjorde jag en inredningstest på nätet för att se vilken inredningsstil som tilltalade mig mest och resultatet blev; ”ett personligt hem med stilnycklar som: klassiskt, lantligt, rustikt, industriellt och vintage!” Stämmer riktigt bra! Jag hämtar inspiration från flera olika håll som; inredningsbloggar, filmer, Tv-program, hotell och tidningar.

Till mitt ”nya kontor”, önskade jag mig ett nätt, svart skrivbord…

 Inspirationsbild 1, ifrån nätet

Här har ni mitt skrivbord som jag är så nöjd med! Inköpt hos ”Hemlyckan” i Alingsås. Stolen kommer ifrån mitt barndomshem och var vit ifrån början. Maken målade in den i en matt svartbrun ton. Kanske inte så sittvänlig, men passar bra i stilen.

Bakom skrivbordet, vid den andra väggen – ett svart skåp för ”vackra ting”! Passar så fint till de gustavianska stolarna och skrivbordet.

I skåpet har jag samlat minnessaker och böcker som har någon betydelse för oss. Skåpet är ifrån Ikea och heter Malsjö och är den enda nya möbeln i rummet.

Inspirationsbild 2. Sovrum….

Bilden är lånad ifrån Damernas värld.

Faktum är att den här bilden hittade jag när vårt sovrum var klart. Vi målade en djup brun fondvägg och en greige ton på de tre övriga väggarna. Den sistnämnda färgen målade vi även väggarna med på mitt kontor. Snyggt då rummen ligger intill varandra. Golven är också utbytta och samstämda med det golv som vi la in i köket.

På bilden här ovan är sängen bäddad med linnelakan… något som jag älskar att sova i! Vanliga lakan och påslakan ska vara släta och prydliga, men linne… det får gärna vara skrynkligt!

Så här blev det i vårt sovrum…

Den vita stolen som nu är ommålad mot den mörka fondväggen och de övriga greige tonerna…

Linne är så skönt och snyggt!

Ser ni lampan? Väldigt lik den som är på inspirationsbilden!

Lampan är ifrån Mio och det är densamma som står på skrivbordet! De vita sängborden är så fina mot den mörka fondväggen.

Sybordet är ifrån min mormors hem, tavlan ovanför ett kärt minne ifrån min svärmor.

Nu letar jag efter några tavlor, en spegel eller fler…

Älskar att blanda olika stilar till en personlig mix!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Cykeltur till Björkö och blåsipporna!

Vinden stoppade oss inte, trots friska vindar trampade vi från Hällsvik till färjan mot Björkö för vidare cykling mot Bovik. Vi ville se blåsipporna innan det är försent för den här gången. Det är mödan värt att cykla trots vinden, för det är ju så vackert landskap.

Vi tog vägen genom skogen – en slinga som heter ”promenaden!”  Lite roligare att cykla där även om det på några ställen är lite stenigt. Där var det också lä för nordostvinden.

Så roligt att ta sig fram med cykel och samtidigt hör bofinkens glada melodi! Vi såg också sädesärla och citronfjäril.

Så vackert det är med gamla knotiga träd – ibland stanna till och betrakta!

På några ställen hade vi utsikt över de närliggande öarna Öckerö och Hälsö..

Kallt blått hav, men ändå så vackert!

Så kom vi fram till belöningen – blåsipporna!

Det är lika magiskt varje gång vi får se dem! De är ju inte så vanliga i vår trakter och är fridlysta här. Tyvärr har beståndet minskat rejält mot första gången vi var här för lite mer än tio år sedan. Vet inte orsaken, men förmodligen är det så många som har vallfärdat hit genom åren och trampat sönder marken där de växer. De första gångerna som vi var här fanns det ett blått hav av blåsippor och nu är det inte i närheten av det! Men, men, de finns och det är så underbart att se dem. 🙂

Ja, det var absolut värt besväret att cykla i den friska vinden för att få se dem. Ni som har möjlighet ska absolut besöka platsen. Det går att ta bilen en bit mot Bovik, där det finns parkering. Sedan är det att traska en bit eller ha med cyklar och cykla den sista biten från parkeringen. Eller som vi om man vill ha lite mer utmaning. Parkera bilen på fastlandet vid långtidsparkeringarna som bland annat finns vid Hällsvik eller vid Hjuvik. Sedan är det bara att trampa på ned till färjeläget och åka med över till Björkö. Glöm inte matsäcken! 🙂

Nu blir här grill!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

Stavgång – ett utmärkt sätt att nå uppsatta mål!

Nu har jag verkligen kommit igång med min utomhusträning efter en lång, kall och snöig vinter. Vintern har satt sina spår i form av några extra kilon och dem vill jag inte behålla! Mitt mål är att med hjälp av stavgång varje dag få bort de där extra kilona, samtidigt som jag tänker lite extra på vad jag stoppar i mig. Jag har svårt för att följa dieter och särskilt om det innebär att väga maten eller räkna kalorier. Mitt bästa sätt att nå och behålla en hälsosam vikt är att motionera och minska på intaget av snabba kolhydrater. Då håller sig extrakilona borta tills vi kommer in i slutet på januari…. då faller jag där någonstans i vintermörkret”! Jag är ständigt trött, har ont i lederna och är ständigt sugen. Nu hoppas jag att jag en gång för alla att jag inte ska hamna där igen den kommande vintern. Mina förutsättningar inför kommande vintern är klart bättre, då jag inte behöver tänka på att också klara av att arbeta! Skulle jag falla igen, så vet jag att motivationen och energin kommer tillbaka och med hjälp av motionen så är jag tillbaka på banan igen!

Jag njuter verkligen av att gå stavgång. Precis som när man promenerar eller cyklar så är det så mycket som man ser och upplever under tiden. Det är så enkelt. Bara på med kläder efter väder, stabila walkingskor och så stavarna förstås! Du kan gå var du vill. I staden, i skog och mark eller kanske vid havet. Jag tycker om att variera – det är lite efter sinnesstämningen. Ibland behöver jag tystnaden, ibland lite mer puls utifrån! Idag kände jag inte för att gå här hemma. Medan maken uträttade några ärenden passade jag på att gå en härlig runda som går både genom stadens utkant och genom skog och mark.

Det här är en runda som tar ca: två timmar. Man kan säga att jag förenar nytta med nöje genom att ge mig tid till att också stanna till när jag vill! Det finns så mycket att se och njuta av. Som all de gamla husen som ligger här i Örgryte…

Alltså jag fullkomligt älskar gamla hus med inbyggda glasverandor. Men jag förstår också att det är mycket jobb och kostsamt att hålla fasaderna i bra skick! Här har färgen börjat flagna, så det här huset behöver lite omvårdnad även om det charmigt precis som det är!

I närheten på väg tillbaka mot utgångspunkten kommer jag så till ek – och lövskog.

Det är så vackert med lövskog och bokträden är nog de vackraste tätt följt av björk!

I närheten av Stora Torp, ser man ofta hästar ute i hagarna. Här är så vackert också i terrängen med det gamla boningshuset och mangårdsbyggnaderna.

När det finns mycket att titta på, så tänker jag inte så mycket på hur långt jag går. Men det blev ca: nio kilometer. 🙂

Att gå stavgång, promenad eller cykla sägs vara den skonsammaste träningsformen.  Simning är också skonsamt. Simning i bassäng är jag inte så förtjust i, men i öppet vatten. De andra träningsformerna njuter jag av då de förutom motion också är meditativa. Därmed är det också ett sätt att gå ned i varv för den som behöver det. Yoga som jag ska avsluta dagen med är också ett bra sätt att stärka kropp och själ. En toppendag helt enkelt!

Kram Gunilla

 

 

 

 

Det är det här jag har längtat efter!

Äntligen har vi haft vårvärme och i helgen vårstädade vi trädgårdens rabatter, tog bort resten av granriset, samt sopade upp all flis. Njuter verkligen av att se hur det växer och frodas i våra rabatter. Det ser ut att bli riklig vårblomning!

Den där känslan när den smutsiga snön är borta och att alla markytor är befriade ifrån grus, gör att det känns så rent. Hoppas nu också att gator och torg snarast blir städade!

Vårtecken är väl också att grillsäsongen har börjat! Många med oss grillade i helgen och att kunna sitta ute och njuta av livets goda är ”en lisa för själen!”

Men det jag längtat allra mest efter den långa vintern är morgonpromenaderna!  Som många av er vet, älskar jag verkligen den där morgonstunden att gå ut tidigt och vandra genom skog och mark. Att uppleva vårens ankomst och hur allt börja spira i naturen. Nu kan jag om jag vill gå ut en runda varje dag och med kamerans hjälp dokumentera och se hur fort allting händer, nu när våren väl har etablerat sig. Som jag har längtat!

Så gott som är all snö nu borta i skogen och på stigarna, men isen är inte helt bort i det lilla skogstjärnet.  Men jag tror bestämt att herr och fru and höll på att bygga bo i vassen.

Ser ni fru and inne i vassen? Så väl hon kan kamouflera sig. Naturen är fantastisk!

Här i ekskogen längs sidorna på stigen kommer marken snart vara täckt av vitsippor. Det är underbart att ha den tiden framför sig!

Det är något alldeles speciellt med gärdsgårdar – gamla stenmurar. Det finns gott om dem och tänk vilket hårt arbete med att få dit dem!

Den här vägen leder fram till några sommarstugor som jag har visat förut. Det som gjorde mig ledsen är att se gamla hus förfalla oavsett hur stort eller litet det är.

Huset kanske inte har någon ägare nu? Det ligger några nyare hus i nära anslutning och ägaren till detta lilla hus kanske inte finns bland dem. Min tanke och känsla är att vad skulle detta lilla hus kunnat användas till? Till många olika saker tänker jag! Om jag hade varit ägare så hade det blivit en liten gäststuga eller kanske ett minimuseum för allsköns gamla ting. Eller vintagebutik! 🙂 Sedan går det ju att låta människor får komma och ”klä av huset” och ta vara på det som går!

Jag njuter av bilden. Dels för att jag älskar träd, dels för att även marken här kommer att vara täckt av vitsippor! då och då på morgon – eller på kvällspromenaden kan man se rådjur här. Ser ni gärdsgården i bakgrunden?

Det finns också lövskog, men den har gallrats hårt för att den gamla ekskogen ska bevaras. När det blir lövsprickning så älskar alla småfåglar att vara här.

Jag låter alltid blicken vandra i olika riktningar – här tittade jag upp och såg en gammal björk med skägglav. Så tittade jag som tur var ned där jag gick på stigen…

Ingen orm, men väl en groda! 🙂 Ett gott vårtecken.

Den var lite vårtrött, så jag hjälpte den iväg ifrån stigen mot sjön. Ville inte att den skulle bli trampad på!

Tidig vår, men vår är det även om isen delvis ligger kvar…

Visst är det vackert!? Någon kanske bara tycker att det ser grått, brunt och visset ut. Jag ser vårljuset och jag ser vad som komma skall!

Precis där promenaden tar slut ifrån naturreservatet så växte de här underbara tussilagon mitt i ett stenröse. Inte mycket till jordmån där inte, men de är precis så de trivs! 🙂

Nu ska jag ta tag i dagen och städa klart min garderob. Därefter blir det nog en promenad…

Kram Gunilla