Njuter av min frihet av att göra vad jag vill!

Januari går mot sitt slut och jag välkomnar februari som kan bjuda på både vinter –  och vårdagar! Framför allt så märks redan nu att dagarna blir längre och därmed ljusare! Underbart! Januari har bjudit på några vinterdagar med frost och lite snö. Men också en hel del slask, regn och blåst. Oftast låter jag mig inte påverkas av vädret – det är som det är! Så varför lägga energi på det!? Men visst längtar jag efter vårdagar med mer sol och fågelkvitter! Åh, det är underbart att våren ligger framför oss och att få längta!

Jag njuter av min frihet – min ledighet att göra vad jag vill! Det har inneburit att få sova ut – att få vakna utvilad! Det har blivit sköna promenader, annan träning och en del mys med lilla Olivia! 🙂 De regniga och blåsiga dagarna har jag ägnat mig åt att rensa, sortera och organisera alla våra digitala foton! Det har tagit tid vill jag lova och som tur är hade jag god ordning från början. Framför allt har jag rensat bort en massa foton och redigerat de som blev kvar. Det som också har tagit tid är alla mobilfoton som jag inte hade någon större ordning på, men nu är även de sorterade och organiserade! Nästa projekt som pågår är utrensning av kontorspärmar! Med ny förfinad teknik behövs verkligen inte så många pärmar. Det går ju att spara och komma åt på annat sätt än i pappersform och så bra det är för miljön! 🙂

Idag blev det en underbar januaridag, så där krispig och solig! Då passade jag på att ge mig ut på en härlig runda genom skogen och vidare ned mot ån och sjön. Kameran fick följa med…

Så vackert det är med mossa!

Som en grön mjuk matta!

Inte så många vårtecken, men det finns mycket ändå som fångar min uppmärksamhet!

Knoppar, vattendroppar…

Vackert mönster eller hur?

Älskar gamla bryggor och så vackert med vassen som har blåst upp och lagt sig på bryggan!

Och så herr och fru gräsand med deras vackra dräkt!

Visst har de vackra färger – båda två! 🙂

Åh, vad jag njuter av ledigheten! Imorgon blir det kalas för Olivia och hennes mamma Susanne! Tänk att Olivia fyller två år!

Kram, Gunilla

Vår nyårsresa till Wismar!

Wismar – visade sig vara en sevärd och promenadvänlig liten stad! En stad med rik historia och inte för allt längesedan i svensk ägo!

En kort historisk tillbakablick…

Vid den Westfaliska freden i 1648, som avslutade det trettioåriga kriget, så tillföll staden Wismar kungariket Sverige. Sverige anlade den största befästningen på den nordtyska kusten och staden blev navet för den hanseatiska handeln mellan Sverige och Tyskland.

Tittar vi så raskt framåt i tiden…

År 1795, bröt kung Gustav den IV Adolf sin förlovning med en mecklenburgsk  prinsessa, vid namn Louise Charlotte. Detta accepterades dock inte så där utan vidare av prinsessans far, den mecklenburgska hertigen. Konflikten slutade med att Sverige som plåster på såren överlämnade Wismar åt Mecklenburg-Schwerin mot en pantsumma av 1 250 000 riksdaler. Detta skedde i ett fördrag i Malmö i juni 1803. Det var mycket pengar, och affären hade nära nog betytt att det fattiga hertigdömet ruinerats, såvida inte banker i Hamburg, Hannover och Braunschweig samt en och annan privatperson hade skjutit till medel för att bestrida kostnaden. Sverige kunde – om så önskades – lösa tillbaka staden efter hundra, alternativt tvåhundra, år. När de hundra första åren gått blev det praktiskt taget omöjligt för Sverige att lösa in den höga pantsumman som hade belagts med en ränta på fem procent. I ett fördrag i Stockholm i juli 1903 avstod följaktligen Sverige helt från Wismar och staden blev först då helt tysk. Wismar är, tillsammans med staden Stralsund, listade på UNESCO:s världsarvslista sen år 2002.

Vår resa gick med buss genom Sverige och vidare via Öresundsbron till Danmark och därefter färja via Rödby-Puttgarden och så tog bussen oss fram till Wismar. Väldigt vackert att åka över Öresundsbron och när vi passerade var det klart väder! På vägen hem på nyårsdagen var det rejält blåsigt. Otäckt! Vi anlände till Wismar på eftermiddagen den 29 december och då hann vi bara efter middagen gå en runda i de närmaste kvarteren. Vi såg fram till de kommande dagarna – att bekanta oss mer med staden!

En mycket vacker gran på ett mysigt torg, som heter Am Markt. Av julmarknaden fanns inte mycket kvar, men några stånd som höll öppet fram till nyårsaftonen. I bakgrunden skymtar det mäktiga tornet på Mariakyrkan (S:ta Marienkirche)

Tornet som är 80 meter högt syns vida omkring. Kyrkan skadades svårt under andra världskriget och tyvärr sprängdes resten bort 1960. Kvar är endast tornet som håller på att restaureras. (Bilden togs nyårsdagen, strax innan vi lämnade Wismar och då var alla stånd och karuseller borttagna. Kvar var bara den vackra julgranen.)

Många gågator och här smyckade med julbelysning.

Som sagt många vackra och ståtliga byggnader runt torget. Det som skymtar till höger i bild är den berömda brunnen ”Wismarer Wasserkunst” som är ett verk från 1602 av holländaren Philipp Brandin. Fram till 1897 försörjdes staden med vatten från denna brunn.

Wismarer Wasserkunst i närbild.

En vy över torget – Am markt. Vårt hotell skymtar bakom julgranen. Här ligger stadens äldsta byggnad Alter Schwede med sin karakteristiska tegelstensfasad med fönster ut i intet. Det är det mörkaste huset på bilden.

 Imponerande byggnadskonst!

”Alter Schwede” betyder ju ”gammal svensk” och används som ett uttryck när något är riktigt bra om jag har förstått det rätt.  Det finns en teori om att talesättet kom till någon gång under det trettioåriga kriget, då många svenska soldater tillfångatogs här. Efter ett tag fick de börja jobba för den tyska armén, och eftersom de visade sig vara så duktiga och lojala blev flera utnämnda till korpraler. När folk sen pratade om de svenska korpralerna kallade man dem ofta för ”de gamla svenskarna” och uttrycket blev kvar i tyska språket.

En av de vackraste kyrkorna i Wismar är, St Georgen kyrka. När vi kom hit var vi på guidad tur med en mycket kunnig guide. Problemet var bara att han i allt sitt kunnande inte såg hur frusna vi var. Det var råkallt och alla frös av att stå stilla så mycket. Så när vi kom in i den vackra och förhållandevis varma kyrkan, vek vi fyra av den guidade turen! Inte snällt – jag vet! Men så blev det. I kyrkan stannade vi länge och begrundade och beundrade återigen byggnadskonsten! Så mäktigt!

Åh, den där stjärnan som hängde ned från taket var så vacker och syntes väl från olika håll.

Så svårt att förmedla något så vackert!

En annan kyrka som vi hittade fram till var; ”Heiligen Geist Kirche”. En helt annan typ av kyrka och vacker på ett annat sätt än den föregående…

Takmålningen – helt fantastiskt!

Likaså de här fantastiska kristna ”figurerna” i trä… Jungfru Maria, Jesusbarnet och Josef.

Två av de vise männen…? Enligt bibeln finns det inget bevis på att de vise männen var tre. I den kristna traditionen utgår man ifrån det eftersom gåvorna var tre. Guld, rökelse och myrra.

 De stod tillsammans framför ett vackert glasparti.

Efter kyrkobesöken vandrade vi ned mot den gamla delen av hamnen och trots årstiden var där lite liv och rörelse.

Gamla båtar, magasin och vatten skapar en sådan där atmosfär som jag trivs i! Samtidigt är det en fin brytning med de nybyggda husen på andra sidan som harmonierar så fint med det gamla.

Vid ån som jag tror heter; Frische Grube, låg ett underbart gammalt hus….

Det låg tvärs över ån med den gamla hamnen på andra sidan gatan…

Har försökt göra lite efterforskningar vad korsvirkeshuset har använts till och kommit fram till att det byggdes i mitten av 1700-talet, men att det fanns en föregångare som dateras till 1400-talet. I huset har det testats vinkvalité, innan det nådde rådhuset och öl har serverats till gäster. År 1864 flyttade Wesenberg in med sin verksamhet. Fisk – och ålrökeri. Därefter har huset varit utsatt för brand och restaurerades och återuppbyggdes 2003.

Förutom ån låg det här huset vid ett förtjusande litet torg med andra mysiga hus…

Åh, vad de här husen är fina! Har sett andra foton på platsen och då var det sommar med uteservering här.

Den här bilden är ifrån nyårsaftonens förmiddag och som synes regnade det. Men inte värre än att vi kunde njuta av allt som vi passerade.

Avslutar med en vacker vy över kanalen och några av alla hus med de olikfärgade fasaderna. Ja, det där var en liten rundvandring i sevärda Wismar! Det finns så mycket mer att visa – men att se mer överlåter jag till vara och en! 🙂

Själva nyårsfirandet höll till på vårt hotell som låg som sagt centralt och bra vid Am Markt. Det blev en trevlig kväll med start kl.18.00 med lite bubbel. Sedan serverades en fyrarätters måltid. Det blev dans, lotteri och vid tolvslaget fylldes torget av festglada människor. Det blev ett rejält fyrverkeri – så rejält att automatlarm utlöstes och räddningstjänst var på plats och övervakande det hela noggrant! De var nog oroliga för att rådhuset ytterligare en gång skulle eldhärjas! Det blev nattamat i form av en god gulaschsoppa med tillbehör. Därefter var det hög tid att gå till sängs för att orka åka hem nästa dag!

Rådhuset vid Am Markt.

Kram, Gunilla

 

 

 

Mina tankar inför det nya året som nybliven pensionär!

På nyårsdagen kom vi hem ifrån vårt nyårsfirande i mysiga staden Wismar i Tyskland. En stad som var helt i min smak med alla gamla vackra hus, gränder, byggnader, torgen och hamnen. Det kommer ett inlägg så småningom om vår vistelse där. Här ett litet smakprov…

En vy ifrån den gamla hamnen i Wismar. Det var lite liv och rörelse trots årstiden…

Nu mina tankar inför det kommande året…

Det här året kommer att bli lite annorlunda på så sätt att jag inte ska återgå till mitt arbete. Känslan är mycket skön, men också som jag tidigare har uttryckt, lite vemodigt. Det är lite svårt att sätta ord på det, men mest handlar det nog om insikten att jag är där jag är åldersmässigt, samt att inte längre ”höra till.” Men jag har aldrig lagt min identitet endast i själva yrkesrollen, jag vet att jag har ett annat värde också! Den att bara vara jag – att vara Gunilla! I det ligger förstås alla de olika roller som vi har genom livet. Vad jag menar är att jag är helt säker på att jag kommer fortsätta att ge mitt liv meningsfullt innehåll. Det finns också en insikt om att ”bakrutan är större än framrutan” och det är den främsta anledningen till att jag har valt att gå i pension lite tidigare än planerat. Livet självt är viktigare för mig än allt annat!

Många har frågat mig vad jag nu ska ägna mig åt och det har jag inte funderat på. Tror egentligen inte att mitt liv kommer att förändras så mycket, eftersom jag redan gör mycket av det jag vill. Jag tänker och hoppas på att jag ”drar till mig” sådana glädjeämnen och människor som jag mår bra av. Det underbara nu är att ha mycket tid till mitt förfogande. Jag är inte längre begränsad till att träna på vissa tider, eller att hoppas på att det ska bli en solig helg för alla utflykter! Jag är ju i princip ledig varje dag och kan därmed ta tillfället i akt! Visst har jag tankar och planer på vad jag önskar uppleva. Men det är förmodligen i mångas ögon helt, ”vanliga önskemål” och inget storslaget! Ambition är en blandning av att ”bara vara”, samt att leva mitt liv så innerligt som jag bara kan!

Jag älskar ju både våra små utflykter i vårt närområde och att någon/några gånger om året ge mig iväg mot nya resmål.

Som i fjol då vi firade nyåret i Berlin. Vilken fantastisk resa!

Eller som alldeles nyligen i slutet av oktober, resan till Sicilien. Återigen fick vi uppleva bergsbyarna, de enskilda husen, gränderna, kulturen och inte minst den storslagna naturen!

Äntligen fick vi se Etna! Så mäktigt!

Var vi än är, om det är möjligt, så besöker vi ortens kyrka, som här i Taormina. En av alla bergsbyar som vi besökte på Sicilien.

Vackert eller hur!? Älskar stillheten och tystnaden som det vanligtvis är i en kyrka. Men visst är det också vackert och njutbart med en konsert!

Så fort julen och nyåret är över är det många som längtar efter våren. Jag njuter mest av att veta att våren ligger FRAMFÖR oss – och nu kan jag, om jag vill, i regn eller i solsken, ge mig ut varje morgon eller närsomhelst för att njuta av alla vårblommorna och senare alla sommarblommorna.

Vitsippor om våren vid Råda Säteri…

Och vi kommer att besöka Botaniska trädgården flera gånger och tacka och ta emot all blomsterfägring!

Kanske vi återvänder till det här paradiset där det fanns en oas av påsk – och pingstliljor! Platsen heter Fagerås, nära Tranemo.

Så vill jag åter uppleva naturen ifrån cykelsadeln som här Rådasjön runt! Lika vackert alla årstider, för om det inte går att cykla så går det ju att gå!

Och vår underbara skärgård med alla öar utanför Göteborg – nu kan vi åka hit oftare närsomhelst lusten infinner sig!

Eller göra nya turer upp till vårt vackra Bohuslän med bland annat den här skönheten! 🙂

Vi har varit på många platser och öar i norra Bohuslän – men inte alla! Det finns öar som väntar på oss! 🙂

Vandra – på kända eller okända stigar. 🙂

Vandra i skog och mark, som här i Särö Västerskog!

Cykla eller vandra längs Varberg vackra kust…

Högsommar som här i vackra Jonsereds trädgårdar – det blir nog även här många nya besök!

Och när hösten kommer… att njuta av färgprakten varje dag – varje ögonblick som det är möjligt!

I skrivandets stund regnar det, men nog tror och hoppas jag på att det kommer vinterdagar och visst är det vackert även då!? Så varför ha så bråttom till våren?

En solig och krispig vinterdag – åh, vad underbart! Ge sig ut på skidor för den som vill det. Eller som vi – vandra iväg, ta med kaffetermosen, goa mackor och slå sig ned i solskenet!

Så vill vi förstås umgås och upptäcka naturen tillsammans med vår alldeles egna solstråle…

Här lite prickig – vattenkoppor! Tänk att du alldeles snart fyller två år! 🙂

Kanske jag nu också får tillbaka lusten att skriva här på bloggen. Jag är fortfarande inte helt överens med mig själv om i vilken form jag vill skriva. Men det ger sig… men Tack alla som ändå har tittat in hår under året! 🙂 Jag vet att många av er blir inspirerade av mina inlägg som handlar om resmål, naturen och om allt annat som förgyller livet. Jag skriver ju för att inspirera till att njuta av allt – särskilt det som är alldeles gratis här i livet och det kan man väl säga att naturupplevelserna i vår närhet är!

Ja, det här var lite om mycket….

Kram Gunilla