Det där med att fotografera djur är inte så lätt!

Att fotografera djur är sannerligen inte lätt!  Det beror så klart en del på kamerautrustning, vana, skicklighet, tålamod, och en hel del tur. Många gånger när jag har varit ute i naturen på promenad eller på vandring, så har jag inte varit redo med kameran, eller helt enkelt inte haft någon med. Och det är då som jag kanske hade fått till den där perfekta bild på något djur.  Men några gånger har jag lyckats att vara på rätt plats i rätt ögonblick laddad med kamera!

Ödlan här nedan var en snabb liten rackare som jag fick följa med knivskarpa ögon för att till slut få till en bild! Det här fotot togs i Apulien, Italien. Den var bra på att kamouflera sig i allt det gröna, vilket förstås är meningen!

Från Italien tillbaka till Sverige! I våras i Botaniska trädgården i Göteborg, kom jag tillräckligt nära den här snabba godingen! De må vara rovdjur… men så söta!

Det den fann på marken var tillräckligt gott, för att den skulle stanna till en kort ögonblick innan den snabbt for upp i ett träd med sitt byte. Alltså dessa ögon och den yviga svansen! Jag var bara ett par meter ifrån den och ändå så liten på bilden.

I samma park förra våren, så fick jag äntligen möjligheten att fotografera en rödhake…

Total lycka! 🙂

Finns det något sötare och vackrare sång om våren? Det skulle vara koltrasten då förstås!

Hoppsan där blev det vinter…

Ser kallt ut om än soligt!

Tillbaka till sommar och nuet! Sädesärlan är också en liten fågel som inte är lätt att fånga på bild…

Bilden är tagen nu under försommaren vid Jonsereds trädgårdar. Blir glad när jag ser sädesärlan om våren! 🙂

Och hur söt är inte denna blåmes!?

I vår herres hage finns också mindre angenäma djur om jag får tycka och till dem hör fästingar och…

Vi var på vandring i Lärjeåns dalgångar, då denna slingrande varelse uppenbarade sig framför oss!

Fästingar verkar ju helt onödiga och bär på farlig smitta! Men våra ormar och så även huggormen behövs för balansen i naturen! Att jag hade sinnesnärvaro att fotografera den här huggormen är mästerligt ska ni veta! Jag fick sannerligen utmana min rädsla!

Fjärilar, humlor är väl mer tilltalande att fotografera, men inte mindre svårt!

Så vackra färger! eller hur? Nässelfjäril är det väl?

Påfågelöga 🙂

Inte så snabb, men även den kamouflerar sig väl där på den spräckliga stenytan!

En trollslända som jag höll på att trampa på, men som fick leva vidare tack vare den knivskarpa blicken! 🙂

Avslutar med det här underbara fotot på en ljuvlig hund som var med förra året på Hurtigruten till Norge. Lugn, trygg och lätt att fotografera!

Återigen – vilka ögon!

Nu får ni ha en fortsatt trevlig helg!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

Älvsborgs fästning – vilken vacker och mysig avslutning på min semester!

Så var semestern slut för den här gången och den första arbetsdagen är avklarad och arbetet är därmed igång med min nya kollega! 🙂 Semestern blev precis så som jag önskade mig med sköna ”bara- vara-dagar” samt dagar med lite mer aktiviteter. Under fem veckor finns det plats för både upplevelser, gemenskap, vila och för stillhet.

Ett besök till Älvsborgs fästning blev den sista trevliga utflykten under semestern och är ni i Göteborg så kan jag varmt rekommendera ett besök dit. Ibland är en plats för nära – jag vet att jag har varit där en gång tidigare, men minns inte om det var med våra barn eller om det var när jag själv var barn! Så hur det såg ut här ute, minns jag inte. Nu blev det ytterligare en båttur med ”Ellen af Göteborg” (Västkustlinjen) och den här gången då ut till Älvsborgs fästning. Jag gillar verkligen att åka med dessa gamla skönheter! 🙂

Den välkända siluetten som man ser både från land och då man passerar med båt…

Väl ute så väntade en kommendant på oss – den femtioåttonde i ordningen! 🙂

Tyvärr minns jag inte kommendantens namn, men jag tror det var Henrik. Hursomhelst så bidrog han till att besöket blev något alldeles extra! Han berättade på ett mycket roligt, fängslande och engagerat sätt. Det där med årtal och olika händelser kan ju bli lite långrandigt att lyssna till, men inte av vår kommendant! Älvsborgs fästning har en stor betydelse för hur staden Göteborg blev till och inte minst hur Sveriges gränser blev till mot grannländerna Danmark och Norge.  Fästningen började byggas 1653 för att försvara staden mot den danska flottan. Den har varit belägrad, men aldrig intagen av fientliga styrkor. Nya Älvsborg  som det egentligen handlar om är ett statligt byggnadsminne sedan den 25 januari 1935. Nya Älvsborg är en av Sveriges 11 salutstationer där officiella saluter avges av Försvarsmakten vid särskilda högtider såsom nationaldagen, Konungens födelsedag, etc. Ja, det finns mycket att berätta om Älvsborgs fästning som; sjöröveri, pirater, skörbjugg och fängelsehålor för att nämna något. Det var mycket intressant att lyssna till Henriks berättelser och tillsammmans med honom och övriga i gruppen vandra runt på ön som egentligen består av två öar om jag minns rätt. Ett trevligt inslag i modern tid är att det är populärt att gifta sig här ute i den lilla officerskyrkan. Den renoverade senast 1727 och är sedan dess orörd. Ett minne i form av en kanonkula vid sidan om kyrkporten vittnar om svunnen tid!

Efter den guidade turen bjöds det på varm punsch – sommarglögg som Henrik kallade det för och därefter trerätters middag i ”salen” med de vackra murade valven. Efter mat och dryck, fanns det lite tid att på egen hand vandra runt på ön medan solen sakta gick ned i västerhavet och därefter en tur tillbaka med skärgårdsbåten ”Ellen af Göteborg.”

Ska vi kika runt lite…

Ser ni gluggen därnere… därinne serverades middagen och inte mörkt och dystert som man kan tro. Utan dagsljus kommer in genom gluggarna, men stämningen förhöjdes av alla levande ljus.

Vilken byggnadskonst!

Vacker utsikt mot de olika hamnarna…

Bron i bakgrunden som förbinder de olika holmarna…

Vacker utsikt som sagt…

Solen sjunker sakta ned i västerhavet och det är dags att åter kliva på skärgårdsbåten och lägga ytterligare ett fint minne till handlingarna!

Och bakom oss lämnar vi Älvsborgs fästning för den här gången! 🙂

Kram, Gunilla