Vårt midsommarfirande på Rörö!

Äntligen blev det av – ett midsommarfirande i Göteborgs vackra skärgård! Närmare bestämt ute på Rörö i den norra skärgården. Nu var vi inte speciellt länge på själva Rörö, men tillräckligt länge för att se platsen för midsommarfirandet och lite av den underbara naturen. Med på resan var våra fyra goda vänner som vi brukar fira midsommar tillsammans med. 🙂 Väl ombord bjöds vi på en fantastiskt god midsommarbuffé med många olika sorters sill och självklart matjessill och mycket annat smått och gott!

På hemresan kom jordgubbarna och glassen fram. För den som ville fanns det allehanda drycker att köpa till ombord! 🙂

Vill ni följa med på ”Nya Skärgården” som hon heter – den vackra damen från 1915?

Dagen till ära var ”Nya skärgården” dekorerad med björkris och flaggspel…

Och svenska flaggan vajade så vackert i vinden…

De här underbara besättningsmännen underhöll hos ifrån det vi steg ombord och under stora delar av tiden ombord. Glad allsång blev det ombord! 🙂

Sjöng till och med när han steg av båten vid Älvsborgs fästning! Härliga killar!

Lite vindruffs i håret – åh vad jag njuter!

Midsommarstången på Rörö och lagom till dansens början kom så regnet…

Många vackra flickor och midsommarkransar…

Ser faktiskt mysigt ut med regndropparna…

Och så Bohusläns landskapsblomma – kaprifolen! kan ni känna den underbara doften? 🙂

Det doftade ljuvligt!

Så skiftande och vacker natur…

Många båtar i hamn och vackert är det med alla flaggspelen! Ser ni vår skärgårdsbåt?

Åh, vilken härlig dag tillsammans med goda vänner!

Jag kan varmt rekommendera att åka en tur med den här skärgårdsbåten om ni är i Göteborg. Det finns olika turer att välja bland. http://www.vastkustlinjen.se/

Kram, Gunilla

 

 

Glad midsommar på böljan den blå!

Ja, idag ska maken, några goda vänner och andra som jag inte känner, fira midsommar i Göteborgs skärgård! Regn kommer det bli, men det är väl torrt ombord på skärgårdsbåten! Ser mycket fram emot dagen!

GLAD MIDSOMMAR!

Kram, Gunilla

Samtliga foton är ifrån Svenska Västkustlinjen Kulturbåtarnas hemsida.

 

Vackert som en Monettavla – tankar om en bild!

Bilden som jag har på min header är ifrån Härmanö som är ett av de större naturreservaten i Bohuslän. Här möter man ett pittoreskt fiskesamhälle omgivet av karga vindpinade klippor och ljunghedar men också lummig lövvegetation, blomstrande ängar och hagar. Härmanö når man via färjan från Lavö på Orust till Gullholmen.

Vi hade en helt underbar helg i fjol på Gullholmen och Härmanö tillsammans med lilla familjen. Precis som jag skrev då så är Gullholmen och Härmanö två helt underbara bohuslänska pärlor! Vill du läsa om vår helg där och se på fler foton så klicka här!

Ni är några som undrar över fotot som jag har nu på min header och svaret är alltså att det är ifrån Härmanö. Vi var ute på söndagsförmiddagen, på en skön promenad bort ifrån bebyggelsen och hamnen och följde en liten väg genom ett fantastiskt landskap. Är så glad över att vi valde att gå åt det hållet annars hade vi missat naturreservatet och det lilla stenhuset med den underbara vildvuxna ängen!

För mig är landskapsbilden precis som en tavla – en Monettavla! Havet, klipporna i bakgrunden, stenhuset med det gamla takteglet, vallmon, blåklint, rosor och mitt i blomsterängen två gamla väderbitna trädgårdsstolar och en spinnrock! Jag bara älskar det! Bilden andas mycket sommar även om det togs mitten på september. Det är också ett stycke kulturhistoria och då tänker jag främst på det lilla huset. Det är inte omöjligt att någon har bott och verkat där, men kanske det är mer troligt att det är en gammal sjö – eller redskapsbod. Jag älskar de genuina skärgårdshusen – men skönheten i det gamla nötta huset och blomsterängen får mitt hjärta att slå snabbare! Huset finns nog kvar, men finns blomsterängen kvar? Det måste i alla fall vara en konstnärssjäl som äger huset och som vill fröjda alla som går förbi. Jag är nästan beredd att åka tillbaka tidigt i höst, för att se om allt är lika vackert i år!

Vad väcker bilden för tankar och känslor hos dig?

Skriv gärna en kommentar!

Kram, Gunilla

 

 

Efter regn kommer solsken!

Det är underbart att vakna upp till en ny dag och se att det blir en strålande dag! Det kom minst sagt rikligt med regn igår – och regnet behövdes! Idag i solskenet blir det lite trädgårdsarbete – tycker verkligen om att pyssla med blommorna och alla pelargonior tycks ha klarat av vinterförvaringen. Massor av knoppar som snart står i blom! Till eftermiddagen ska vi hem till goda vänner och där blir som alltid tror jag, god mat och dryck! Så det kommer att bli en toppendag och kväll!

Det är sannerligen en hektisk tid nu före semestern. Det är mycket som ska bli klart innan den efterlängtade ledigheten. Men som alltid försöker jag göra en sak i taget. Dock märker jag ändå att att jag är lite disträ…. har tankarna på lite av varje… det är en hel del förändringar på gång, vilket bland annat har resulterat i att jag tappat bort en hel nyckelknippa!! Inte kul alls! Det innebär ju såklart merarbete! Men, men värre saker kan hända…

Tyvärr har jag inga pioner i vår trädgård, men min granne har…

Älskar verkligen pioner och en enda kan vara nog så vacker!

Nu ska jag ut som sagt och pyssla om blommorna och se om jag kanske kan göra små blomsterstilleben här inne med hjälp av pelargonior, nejlika och murgröna. 🙂

Önskar er en härlig lördag!

Kram, Gunilla

 

 

 

Vem är jag och vem vill jag vara?

Mitt förra inlägg väckte ett stort intresse – ni är många som har läst det inlägget och jag har med stort nöje tagit del av era kommentarer.

Dagens inlägg är kan man säga en fortsättning på föregående tema; Alltså vem är jag när jag inte är någons hustru, fröken, kollega, mamma eller farmor? Kan man tänka så? Alla roller man har, är väl en del av mig? Tillsammans formar de mig till den person som jag är och har blivit. De är i allra högsta grad en del utav mig!

Det talas mycket nuförtiden om att ”hitta sig själv eller ”att vara sig själv” eller att söka ”sin sanna identitet”. Men det är inte det jag syftar på när jag skriver om ”vikten av att inte tappa bort sig själv”. Att inte tappa bort eller förlora sig själv, är att tycka om att vara för sig själv – att helt enkelt trivas i sitt eget sällskap och att göra saker på egen hand. Att göra saker som fyller mig med glädje. Att inte över tid och rum helt gå upp i sin roll som hustru, mamma, fröken, farmor eller vad det nu är. Jag behöver och vill också ha ett eget liv. Egna stunder eller tillfällen där jag väljer med vilka jag vill vara! Men att blicka inåt är inte fel – det är rent av nödvändigt för att ändå veta vem jag är! Däremot är det inte nödvändigt att skala bort alla de roller som vi får genom livet, för att vara medveten om sitt innersta – sina egna behov och önskningar. För mig handlar det mer om att vara medveten om vad jag tänker och gör och för vem jag gör det. Det som finns längst därinne i min kärna är den som jag var i begynnelsen och i de första barnaåren. Och det finns kanske tillfällen senare i livet där det är nödvändigt att hitta tillbaka dit.

Men jag är övertygad om att det är i mötet med andra som jag också förstår vem jag är. De egenskaper som visar mina goda och mindre goda sidor. Att bli vän med mina mindre goda sidor har tagit tid – för att säga att det arbetet blir nog aldrig färdigt! Men jag arbetar på att acceptera att de finns, samt att minska dess inverkan på mig själv och på omgivningen! Och kanske det är just detta upptäckande som ryms i de insiktsfulla och positiva orden utveckling och mognad.

Det var på Humanova som jag kom i kontakt med psykosyntesen och det var där som jag utbildade mig till diplomerad stresskonsult. Det var genom psykosyntesen som jag började förstå hur komplext det är att vara människa, samt genom utbildningen till handledare inom sorgbearbetning på Svenska Institutet för sorgbearbetning. Då blev jag också medveten om hur obearbetad sorg påverkar vårt känsloliv. Våra tankar och handlingar. För mig har de här utbildningarna varit värdefulla. Stressituationer och obearbetad sorg och andra förluster är ofta orsaker till ”att tappa bort sig själv”, vilket många är omedvetna om. Ibland behöver vi helt enkelt hjälp utifrån för att förstå vem man är och vilka mål vi har i livet.

Avslutningsvis…

Alla våra olika roller, alla möten, alla erfarenheter… allt det som har format dig och mig. Ibland blir vi vilsna, ibland tvingas vi vara i roller/situationer som vi inte trivs med. Men inte alltid. Inget varar för evigt, varken det som är lustfyllt eller det som är smärtsamt. Livet har sina med – och motgångar och det får vi acceptera. Mycket går att påverka och det är du som är regissören i ditt liv! 🙂

Återigen vill jag illustrera mitt inlägg med foton på Olivia. Vid fotoögonblicket är det Olivas storebror som firas och Olivia har sin ”finklänning” på och hon vill vara ute i trädgården och leka. Jag frågar vad Olivia vad hon vill göra och hon stannar upp och tänker en stund…

Olivia tittar bort mot grannens trädgård och ser vad barnen gör där. Det är just då mycket lek med bollar – en aktivitet som Olivia älskar!

Springer så iväg och får fatt på en boll…

Stannar upp igen och undrar vad som försigår åt det andra hållet…

Hon får syn på sin pappa som är i grilltagen och säger ”där”, det är favoritordet nu! 🙂

Men det är roligare att spela boll än att grilla och så har vi en mysig stund Olivia och jag innan det är dags att gå in och njuta av maten och födelsedagstårtan. 🙂

Visst är hon ljuvlig!?

Kram, Gunilla