Fint till Valborg vid entrén!

Det här kalla, regniga och blåsiga vädret gör ingen människa glad! Fy vad stel och öm jag blir i muskler och leder. Ledig dag, men jag ville bara dra täcket över huvudet! Maken vet vad som kan hjälpa till att göra humöret bättre…

Det blev en tur med bilen till Jonsereds fabriker, där vi vet att det finns mängder av vitsippor. Och det gjorde det! 🙂 Vi for vidare längs den vackra vägen längs Aspen mot Lerum. Naturen är bara så vacker nu med vitsippor och begynnande grönska.

I Lerum stannade vi till och vi kikade runt i några butiker och på torget och med mig hem följde bedårande dubbla nejlikor, murgröna och rosmarin. Påskliljor och andra vår planteringar här hemma har blommat ut, men nu blev det åter fint vid entrén! Vanligtvis är jag inte så förtjust i nejlikor, men de här dubbla tyckte jag om och färgen!

Rosmarin är toppen att har nära köket…bara att gå ut och klippa av! Rosmarin lockar också till sig fjärilar. 🙂

thumb_DSC_0001_1024

thumb_DSC_0006_1024

thumb_DSC_0012_1024

thumb_DSC_0014_1024

Allt har inte blommat över, de här penséerna är fortfarande lika fina!

thumb_DSC_0015_1024

Visst är de underbara!?

thumb_DSC_0008_1024

Ja, blommor gör mig glad och jag hoppas att ni kära bloggvänner njuter av lite blomsterfägring!

Kram, Gunilla

 

Energipåfyllning!

Ny vecka och nya möjligheter! 

Idag på morgonen tänkte jag gå iväg till gymmet för att träna så sakteliga efter förkylningen. Men hade absolut ingen lust att gå iväg och gå på ett band och därefter styrketräna. Försökte motivera mig hur bra jag mår sedan, men hela min kropp och själ spjärnade emot.

Jag tittade på termometern som visade fyra plusgrader och sedan tittade jag ut. Ganska soligt och vindstilla. Åh, jag längtade ut – ut till skogen och vitsipporna! Tog på mig rejält med kläder, stadiga skor och så stavarna. Rustad för en lång tur i skog och mark.

Det finns inget bättre för mig än att ge mig iväg ut i naturen. Jag blir både lugn och påfylld på en och samma gång. Tankarna klarnar och eventuella spänningar i kroppen avtar och det beror förmodligen på att jag är närvarande i varje ögonblick i varje andetag. Jag ser på marken där jag sätter ned fötterna. Ibland lyfter jag blicken, ser mig omkring och lyssnar. En rödhake alldeles nära, en ekorre som precis som i visan satt i en gran och skalade en kotte. Ibland hörde jag ett välbekant trummande ljud – en hackspett, ljudet av en porlande bäck och så alla vitsipporna och andra fåglar.

Visst är det bra med gym när det är mörkt, halt och kallt – men inte nu – inte i vitsippetid!

Det blev en lång skön runda i skogen och som grädde på moset – skön avslappnande yoga. Jag är glad över att jag lyssnade på min kropp – det blev en bra start på min vecka!

Bjuder er på några foton som jag tog i Nödinge, dagen före doppet. Då promenerade Olivia och jag och kameran var med. Men inte idag!

thumb_DSC_0028_1024

thumb_DSC_0019_1024

thumb_DSC_0011_1024

thumb_DSC_0009_1024

Åh, den lilla familjen bor så nära vacker natur!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

En önskad och uppskattad doppresent!

Vilken tur vi hade med vädret igår då lilla Oliva döptes. Isande kall promenad till kyrkan, men ändå sol. Idag när jag tittade ut, fick jag allt gnugga ögonen ordentligt…snöfall!

Dopet blev en ljus och fin högtidsstund. Det var två barn som döptes, vår Olivia och så en liten kille som fick namnet Leo. Dopet ägde rum i en alldeles underbar kyrka som verkade nyrenoverad på utsidan och på insidan fanns en fantastisk vacker takmålning. Nu hade jag förstås inte så mycket tid att titta på det. Nej, jag hade förstås blicken fäst vid vår Olivia! 🙂

Det blev en fin stund inne i kyrkan med de närmaste familjemedlemmarna och nära vänner. Och så blev det förstås kaffe, tårta och många fina gåvor.

Här ett paket från farmor och farfar…

En extra fin låda med ett gosigt och mjukt innehåll…och som förhoppningsvis kommer till användning i många många år.

thumb_DSC_0001_1024

 

thumb_DSC_0002_1024

En skir vårbukett till vår lilla Olivia…

thumb_DSC_0085_1024

Huvudpersonen sover tryggt i mammas famn…men vad finns det nu i paketet?

thumb_DSC_0008_1024

Ett mjukt och glänsande lammskinn…farmor och farfar tänker att det blir mjukt och gott att ligga eller sitta på och lyssna till sagor. Handdockan har jag gjort för många år sedan. Hon heter Maja och får följa med mig till jobbet ibland och hälsa på alla barnen.

thumb_DSC_0014_1024

thumb_DSC_0012_1024

Av bilden i boken gjorde vi ett fint kort…bä bä vita lamm har du någon ull?…Boken är som synes flitigt använd, så den och de andra böckerna följde inte med i paketet. Med tiden blir det säkerligen några andra fina böcker till Oliva. Och lådan som fällen låg i…bra att ha samla saker i som man är aktsam om. 🙂

thumb_DSC_0009_1024

Härlig, tjock och så där gosigt lammskinn som man bara vill sjunka in i!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Promenad i ett hav av vitsippor!

Varje vår när vitsipporna breder ut sina ”vita vingar”, så längtar jag till området vid Råda Säteri. Det är en av de vackraste platser jag känner till i vitsippetid!

Igår botaniserade vi där med Tove, en av våra tre prinsessor! 🙂 Tove och jag har bland annat det gemensamt att vi gärna fotograferar. Åh, så mysigt att äta lunch tillsammans och sedan visa Tove makens och min första bostad och det närbelägna området med alla vitsipporna.

Idag blir det lunch med de andra två prinsessorna – Susanne och Olivia! 🙂 Vi ska hjälpa till med lite av varje inför morgondagens högtidsdag – Olivias dop! Förhoppningsvis blir det också en promenad…bland vitsippor! 🙂

Det är tur att solen visar sig idag också…jag behöver all energi i världen efter två täta infektioner.

Nog om det…nu går vi ut och njuter av aprilsolen och vitsipporna och kanske lärkans drill.

Önskar en en skön inledning på helgen!

Kram, Gunilla

DSC_0003

DSC_0006

DSC_0017

DSC_0015

DSC_0010

 

Ljuvlig vårdag!

Äntligen sken solen och jag vågade mig ut på balkongen och altanen en stund för lite fika och för att känna solens värmande strålar mot ansiktet. Känner mig lite bättre, men inte tillräckligt för att återgå till arbetet. Usch – nu får det vara nog med förkylningsvirus!

Från vår balkong har jag en fantastisk utsikt över vår trädgårdsgavel och nu börjar det blir så där underbart blått av scilla och blåstjärnor.  Åh, jag älskar det!

Jag har visat de här bilderna förut…men visst tål de att visas igen!

DSC_0039

Påsk – och pingstliljorna har också slagit ut nu! Det går så fort när det väl börjar blomma.

DSC_0037

DSC_0002

DSC_0024

Blommorna gör mig så glad och även våra grannar som går förbi! Får ofta höra att rabatten är en fröjd för ögat! 🙂 Tack!

Ja, tiden som är och all den blomstertid som kommer är ljuvlig. Jag är innerligt tacksam.

Ja, så har Sverige fått en ny liten prins! 🙂 Grattis Sofia och Carl-Philip! Och vår egen lilla prinsessa ska minsann döpas på lördag. Och jag har fotograferat doppresenten och i morgon ska den paketeras tillsammans med en personlig liten hälsning. Så har både maken och jag köpt lite vårkläder…vi vill så klart känna oss riktigt fina vid vårt lilla barnbarns högtidsstund. Än så länge är allt hemligt…

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så mjuk, tillgiven och alldeles underbar!

Här ligger jag i sjuksängen med halsinfektion och lite feber. Därav tystnaden här på bloggen. Nu går det ingen större nöd på mig, för både make och lille Sture se till att jag har det bra ändå. Maken serverar den godaste frukosten bestående av färskpressad juice, nybakat surdegsbröd, en skiva melon, ägg och så te med honung. En för mig perfekt frukost. Sture gosar med mig mest hela tiden och jag funderar över om inte min vårtrötta kropp såg till att jag behövde lite extra vila just nu när ändå Sture skulle komma.

Idag kommer Stures matte och husse hem igen och därmed har åtta underbara dagar passerat med den här ljuvliga varelsen. En Ragdoll som alltså heter Sture!

Här var du liten och efterlängtad av din matte och husse…

DSC_0001

Och de där ögonen blev jag direkt förälskad i! Nu är både maken och jag ännu mer förälskade. Jag var lite orolig över hur Sture skulle trivas att bo hos oss, men det har gått över förväntan bra! Vi förstår varandra bra Sture, maken och jag och om vi inte skulle göra det, så visar han tydligt vad han vill!

Varje natt har du legat i vår säng och sovit mestadels tyst som en mus! 🙂 Ibland ett svagt susande, ibland lite mer ljudligt. Framåt tidiga morgonen har du försiktigt nosat på min kind, för då vill du kela lite mer. Jag kliar dig under hakan och genast spinner du då som en katt! 🙂

Även här hemma har du hittat dina favoritställen för att kunna se ut…

thumb_DSC_0032_1024

Som här på det lilla runda bordet…en perfekt plats…

thumb_DSC_0006_1024

Här är jag på spaning…det finns så mycket spännande därute som jag är intresserad av. Löv som blåser förbi, små fåglar och stora fåglar som låter mycket!

thumb_DSC_0003_1024

Bäst att se lite farlig ut….

thumb_DSC_0030_1024

Vad är det där…en fjäril…så snabb att varken jag eller fotografen hann med!

Här finns det visst rinnande vatten, men hur kommer det ut…kanske om jag jamar…

thumb_DSC_0021_1024

Det smakar ju riktigt bra, fast vatten på tassen vill jag inte ha…

thumb_DSC_0020_1024

thumb_DSC_0011_1024

Leka med tennisbollar är hur kul spm helst, särskilt när de rullar ned för trappan! Men det kostar på att jaga bollar, så då är det gott att vila sig ett tag…

thumb_DSC_0011_1024 2

thumb_DSC_0033_1024

Här är också en skön plats att vila på….

Åh, vad vi kommer att sakna dig Sture! Så tillgiven, klok, busig och alldeles underbar! Nu finns du förstås nära oss även i fortsättningen och du kommer kanske att bo hos oss fler gånger när din matte och husse inte kan ha dig med.

thumb_DSC_0010_1024

Välkommen tillbaka Sture…vi saknar dig redan!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En vårlig färgpalett i Botaniska trädgården

Temat ”Vild vår” fortsätter i Botaniska trädgården och det är en fröjd att gå runt och njuta av färgprakten. Det är en färgsymfoni utan dess like! Det kan inte annat än bli vackert av 200 000 tusen lökar som planterades i höstas. Därtill all annan blomning som återkommer varje år. Botaniska är verkligen en oas för alla som vill njuta av blommor, buskar, träd, insekter och fågelliv. Vi är flitiga besökare och vanligtvis blir det återkommande besök från tidig vår till långt in på hösten.

Vi entrén mötte oss en underbar färgprakt bestående av tulpaner…

thumb_DSC_0003_1024

thumb_DSC_0077_1024

thumb_DSC_0005_1024

En vårlig och solig söndag som idag lockar förstås många besökare, men jag upplever ingen trängsel eller stress. Det finns gott om ytor att röra sig på. Bäst trivs vi i klippträdgården och på de små stigarna som leder därifrån in bland underbar grönska. Här bland träd, buskar och små dammar är chansen stor att se insekter och fåglar och idag var turen med mig…salig av lycka lyckades jag fånga en liten rödhake på bild…

thumb_DSC_0039_1024

thumb_DSC_0035_1024

Idag hade vi egen fika med och då går vi oftast upp och sätter oss i bergen och därifrån har vi en magnifik utsikt över delar av Göteborg. Visst smakar kaffe alldeles utmärkt gott ute!?

Nu blommande nästan alla vårblommor på en och samma gång och jag ville förstås få med dem alla på något sätt..

Blåsippan ute i backarna står niger och säger att då är det vår…

thumb_DSC_0010_1024

thumb_DSC_0046_1024

Backsippor…såg idag att våra också är på väg upp i trädgården. 🙂

thumb_DSC_0013_1024

Stora fält av blå, gula och vita krokusar växte lite varstans…

thumb_DSC_0072_1024

thumb_DSC_0073_1024

Vit krokus är favoriten!…

thumb_DSC_0069_1024

Små pärlhyacinter som är på väg upp!…

thumb_DSC_0063_1024

thumb_DSC_0060_1024

Vi gick också ner i Vitsippsdalen och glädjande nog fanns där både vitsippor och svalört.

thumb_DSC_0020_1024

thumb_DSC_0021_1024

Vilken underbar dag! Är mycket tacksam över att det finns två oaser mitt emot varandra; Slottsskogen och Botaniska trädgården.

Önskar er en underbar vårvecka!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Föräldraskapet – eller vem är jag och vem vill jag vara?

I mitt arbete träffar jag på vuxna som har tankar, funderingar kring föräldraskapet. Jag tycker det är mycket stimulerande och intressant att få ta del av deras olika tankar i det ämnet. Naturligt är att det finns tankar, funderingar som har sitt ursprung i osäkerhet, farhågor, rädsla, men också den stora positiva förväntan i att få bli förälder. Föräldraskapet innefattar så många olika områden, men det jag och många andra har noterat beträffande föräldraskapet är en ökad osäkerhet som bottnar i ”Hur blir jag en bra förälder?”. ”Hur vet jag vad som är bäst för mitt barn?”.

Jag vet att många blivande föräldrar och redan existerande föräldrar söker kunskap på olika sätt. Inte minst genom Internet. Och ju mer kunskap de söker, ju mer osäkra kan de bli eftersom olika ”källor” ger olika svar. Många gånger finns svaren inombords, men frågan/funderingen, behöver ställas högt och det behövs någon som är genuint intresserad av att lyssna. För att få en förståelse för föräldraskapet och för den förälder som vi vill vara, behöver vi blicka bakåt…långt bakåt. Många av svaren finns att finna generationer bakåt. I vilket samhälle har vi växt upp i?

Jag tänker ibland tillbaka på hur det var när jag blev förälder för första gången, endast 23 år gammal. Hur tänkte jag? Hur sökte eller fick jag kunskap om hur det är att vara förälder? Förmodligen var min mor och min syster mina förebilder och som de allra flesta besökte jag regelbundet Barnavårdscentralen (BVC)  för att få ”råd och stöd” kring frågor som berörde amning, smakportioner och barnsjukdomar. Idag vet jag att det ser helt annorlunda ut. Både personal på BMM (Barnmorskemottagning) och BVC, informerar och ger stöd på ett annat sätt, så att det förutom medicinska frågor också berör graviditet, sex – och samlevnad, föräldraskapet och om barns behov och utveckling.

Många föräldrar idag söker efter ”olika metoder” som ett sätt att fostra sitt barn. I och för sig är alla förhållningssätt en slags metod, men kan ändå enligt min mening vara mer eller mindre hjälpsamma. När vi samtalar om föräldraskapet så finns det några viktiga frågor att ställa till sig själv; ” Hur vill vi ha det i vår familj?” ” Vad är viktigt för oss?” ” Hur skapar vi energigivande relationer?”

För att kunna svara på dessa frågor, behöver vi ha kunskap om vår kärnfamilj – vår urfamilj. Vanligtvis bestod den av en mamma och pappa och eventuella syskon. Vilka värderingar och traditioner fanns i min familj? Vilket syn – och förhållningssätt hade mina föräldrar till föräldraskapet. Hur bemötte de mig som barn och vilka konsekvenser har det fått? Hur var det i min partners familj? Har vi vuxit upp under likvärdiga förhållanden eller olika? Kanske kommer vi ifrån helt skilda kulturer? Hur har syskon påverkat oss? Och alla närstående släktingar som till exempel mor – och farföräldrar? Alla kamrater och lärare som vi har mött under uppväxten? Alla har de med sitt syn – och förhållningssätt påverkat och format oss till dem vi är idag. De flesta tänker eller talar inte om det, då de står inför sitt eget föräldraskap. Men när de har blivit föräldrar så ser och känner de av både likheterna och olikheterna i deras uppväxt och ibland kan den ena partners beteende eller åsikter verka främmande.

Som jag ser det så börjar föräldraskapet med att utforska och förstå sitt och sin partners ursprung. Vilka värdering och traditioner har vi med oss. Vilka vill vi behålla och vilka vill vi släppa taget om? Har jag fått en positiv eller negativ självbild? Vad vill vi förändra och hur når vi dit?

Många gånger är det så att vi har svaren inom oss, men då måste vi vara medvetna om varifrån vi inhämtar frågeställningen. Det är lite som; ” Jag har svaren och du ställer frågorna!” Först blickar vi bakåt och lite inåt, därefter blickar vi framåt.

Vad vi vill med föräldraskapet och hur vi kan nå dit! Hur ger vi våra barn mod, självkänsla och självförtroende och hur lär vi dem att bli ansvarskännande och empatiska? Eller vilka egenskaper tror du att de behöver för att om möjligt en dag bli en god förebild för sin omvärld och i sitt eventuella föräldraskap? 

Nej, jag har inte alltid svar på funderingar kring föräldraskapet, men jag kan tydligt se och uppleva varje dag, att mitt och andras syn- och förhållningssätt får positiva eller negativa konsekvenser. Barnen är mina läromästare!

Kram, Gunilla

thumb_DSC_0003_1024

thumb_DSC_0006_1024

thumb_DSC_0008_1024

 

 

 

 

 

Den första vitsippan i björkskogen vid havet…

Vindstilla och behaglig temperatur – en skön söndag vid havet och björkskogen.

Ja, det blev en tur ut till Fiskebäck där vi ställde bilen för att gå genom Björkskogen för att komma till Hinsholmens båtvarv. Det är svårt att välja ibland vart vi ska åka, för vi har så många utflyktsmål att välja bland. Men idag när det var så gott som vindstilla så passade vi på att åka ut mot havet.  När vi gick genom Björkskogen, så tittade vi extra noga bland alla vissna löv på marken för att se om det möjligtvis fanns några vitsippor på gång…

thumb_DSC_0002_1024

thumb_DSC_0003_1024

Små, små…men ändå där i söderläget. 🙂

thumb_DSC_0001_1024

thumb_DSC_0004_1024

Alltid underbart att vara vid havet och andas in den doften av salt och tång. Vi hade kaffe och bulle med och att slå sig ned på en klippa och blicka ut över havet och viken…ja det gör mig lycklig! Vid varvet sökte jag efter en alldeles speciell kapten…min långe, skäggige storebror! 🙂

thumb_DSC_0008_1024

Det är vår när alla båtägare håller till vid sina båtar och storebrors båt är en riktig skönhet!

Besök på underbara Vargö 21 juli 2014 028

Åh, vad jag längtar ut på böljan den blå! 🙂

Kram, Gunilla