Längtan till Bohuslän!

Längs Bohuskusten har vi många pärlor som vi återvänder till lite då och då! Nu har vi fått en ny pärla med Björholmen – platsen för vår sons bröllop! Maken och jag besökte Björholmen tidigare i år, på självaste trettondagsaftonen. Den dagen var en kall och klar vinterdag. Du kan läsa om det inlägget här! Några månader senare, i mitten på maj, var det en ljummen och skön försommardag!

Jag har allt som oftast en längtan att komma upp till Bohuslän. Sommar som vinter. Höst som vår. Jag behöver inte nödvändigtvis bo här. Nej, jag vill längta! Upplevelsen blir så mycket mer intensiv och djup om man får längta.

Jag tror att de allra flesta som har besökt Bohuslän, uppskattar landskapets karaktär med bland annat de typiska skärgårdshusen, sjöbodarna, doften från tång och hav, skaldjuren, samt de solvarma klipporna om sommaren.

Låt oss titta på miljön vid Björholmen…

Lägg märke till ljuset och speglingarna…

Foto: Bilden tagen ifrån vårt balkongfönster, dagen efter bröllopet!

Sjöbodar, bebyggelse, klippor, hav och båtliv… Det är Bohuslän det! Av min bror fick jag veta att Idun – den blå fiskebåten mitt i bild, sjönk i hårt väder utanför Räbbelhuvud, utan för Kyrkesund, nordväst om Tjörn, i februari 2018. Den ensamme fiskaren tillika ägaren, räddades i sista stund av sjöräddningen och båten plockades upp så småningom av Kustbevakningen, då det fanns risk för oljeläckage. Vilken tur att allt slutade väl!

Nog skulle jag vilja simma ut ifrån badstegen, men det får allt bli lite varmare i vattnet först!

Sjöbodar – det är ett favoritobjekt att fotografera…

De får gärna vara lite solblekta och ”ruffiga”, som här! Taket ser nytt ut… det var väl dags!

Sjöbodar och bryggor….

Alltså dessa klippor – det är som ett vykort! Mitt hjärta slår alltid snabbare när jag kommer till Bohuskusten. <3

Och som jag skrev… de charmiga husen! De hör Bohuskusten till! 🙂

På vägen, strax innan man kommer fram till Björholmen, stannade vi till för att jag ville fotografera. Jag mer eller mindre kommenderade maken till att stanna! 😉

Du ser ju själv…

Foto: Strax innan Björholmen. Taget med min mobilkamera.

Ja, så pittoreskt i dessa små kustsamhällen!

På kvällen, vid bröllopet, färgades himmelen rosa… och luften var då alldeles ljummen…

Det var och är obeskrivligt vackert! Jag blickade ut över havet, himmeln och ville bara inte att kvällen – att stunden skulle vara över!

Men det blev midnatt och det var hög tid att gå till sängs, för att vakna upp till en kristallklar dag!

Vilka fantastiska speglingar…

Sjöbod nummer två från höger – det var där vi intog middagen på vår sons bröllop. Underbar middag och fantastisk utsikt över havet! Balkongen som skymtar längst upp till vänster – det var brudparets svit! 🙂

Manfred – så hette han vår sjöbod, där vi tillbringade hela kvällen och njöt av precis allting!

Jag är tämligen säker på att du förstår min längtan till Bohuslän! 🙂

Må gott alla kära läsare! Det är så roligt att just du tittar in här och delar min glädje!

Kram Gunilla

Blomster nära havet!

Jag uppskattar verkligen att ha både havet och stadens parker nära mig och på så sätt få uppleva mångfalden. De olika miljöerna för blommor, träd och grönt. Men en del blommor och träd trivs ju både vid havet och inåt land.

Foto: Vid Björholmen, Tjörn.

Som strandgossarna som trivs på det flesta platser. Bara det är mager jord som sand. Här hemma växer de längs vägrenen utmed vår motväg. Men det är vid havet som jag tycker att de passar bäst! Mellan skrevor och vid klipphällar. Nu på försommaren blommar den rikligt.

Foto: Saltholmen, Göteborg
Foto: Strandglim vid Björholmen Tjörn

Strandglim är också en blomma som jag gärna ser vid havet!

Vildapel, även kallad surapel är ett träd i familjen rosväxter. Vid Apelviken i Varberg finns det sådana träd. De är så vackra när de blommar!

Foto: Vildapel, Apelviken Varberg.

Där finns också rosa blommor på vildapel.

En blomma som betyder särskilt mycket för mig är styvmorsviol. Den blomman samt blåklocka var min mormors favoriter. Jag tänker på henne då jag ser styvmorsvioler vid havsbandet eller ute på någon ö i skärgården här på västkusten. Jag har minnen hur mormor plockade några och satte dem i en liten vas. Några la hon också i press, för att ha under den långa vintern. Ett vackert sommarminne!

Foto: En majdag i Varberg.
Foto: Björholmen, Tjörn.

En gul blomma som jag också ofta ser ute vid havet är, käringtand. En tålig blomma som också trivs bäst i mager jordmån.

Foto: Käringtand, Säröleden, utanför Göteborg.

Tjärblomster trivs utmärkt nära havet och blommar rikligt i år. Har sett dem på flera ställen längs vår kust.

Tjärblomster längs landsvägen, Björholmen.

En hel äng med tjärblomster vid Björholmen. De är lite klibbiga på stjälken, men gör sig fint som en liten bukett. vackrast är förstås alla blommor där de står!

Vid Ganlet – en badplats i Göteborg, där såg vi stora, fina rönnbärsblommor, samt blommor av slånbär. Dagen före bröllopet plockade vi några som blev så vackra till bordsdekorationen.

Foto: Vit slånbärsblomma, Ganlet, Göteborg.


Häromkring där jag bor en bit inåt land, finns inga gullvivor eller majnycklar som de säger i Bohuslän. Men ute i skärgården finns de på flera platser och därför förknippar jag dem med havsnära! 🙂

Foto: Gullvivor på Valö i norra Bohuslän.
Foto: Majnycklar på Valö i norra Bohuslän.

Till sist, men inte minst – kaprifol! Bohusläns landskapsblomma!

Kaprifol, Rörö, Göteborgs norra skärgård.

Det är nog inget som doftar så gott på kvällen som kaprifol!

Många av de här blommorna som jag visat i inlägget, finns ju med i blomsterdekoration på min sons bröllop. Du kan inte annat än förstå hur mycket jag älskar Bohuslän, havet och miljön där!

Kaprifolblad, slånbärsblomma och strandgossar.

Kram Gunilla

På bröllop i vackra Bohuslän!

Tänk att få komma på bröllop i ”mitt Bohuslän” och inte vilket bröllop som helst, utan till vår äldsta sons bröllop! 🙂 Vi fick inbjudan till bröllopet på självaste julaftonen 2018.

På trettondagsafton 2019, åkte maken och jag till platsen för att se hur där såg ut – platsen för en liten intim vigsel på en brygga vid Björholmen! Vid vårt första besök var det en klar och kall vinterdag och några månader senare, dagen för den lilla vigseln, en ljuvlig och ljummen försommardag!

En skål för det vackra brudparet som lovade varandra evig kärlek här på bryggan! Vår Jörgen och hans Susanne! 🙂

Så fina tillsammans!

Brudens bukett var nästan lika vacker som bruden! Men bara nästan! 🙂

Buketten var som en dröm med den stora vita doftande pionen i mitten av buketten! Tillsammans blev helheten mycket smakfullt och vackert! Bruden själv, klänningen, buketten, hårsmyckning och skorna!

Buketten och skorna.

Lilla O var också bedårande söt… eller hur!?

Här omfamnad av sin älskade mamma…

Blomsterdiademet har åkt av och skorna är roliga att ta av och på! Så stolt liten Olivia!

Liten busig Olivia som tittar ut mot balkongen vad mamma och pappa har för sig! 🙂

Fina syskon! Storebror William tillsammans med en något mindre liten Olivia! 🙂

En storebror som blickar ut över havet och är i sina egna tankar en stund…

Intill bryggan där den lilla vigselakten ägde rum, låg också den mysiga sjöboden, där vi satt hela kvällen och njöt av mat, dryck, fantastisk utsikt och av gemenskapen! Dörrarna stod öppna under försommarkvällen till cirka 22.30! Vilken lycka! 🙂

Bordet var dukat med vit linneduk och enkla, vackra ljusstakar. Jag fick den stora äran att dekorera bordet och fick fria händer! Lite pirrigt att få det förtroendet, men bröllopsparet uppskattade temat som självklart blev Bohuslän!

Som grön stomme blev det grön, slingrande kaprifol. Däri stoppade jag rosa strandtrift ”strandgossar” som de också kallas för, samt vita små buketter av slånbärsblommor. Vid sidan av ”girlangen” la jag ut små stenar och skal ifrån blåmusslor.

Mitt på bordet en liten vas med vit strandglim och rosa strandgossar.

Jag hade ingen aning om hur det såg ut i sjöboden – men allt passade så bra tillsammans. Dukningen och miljön därinne!

Sitter man i en sjöbod, så ska det ju vara ett maritimt tema!

Presentbordet som också dekorerades med kaprifol, tjärblomster och presenter till brudparet förstås! Dock inte glasögonen…

Vad sägs om den här utsikten!? Jag fick nypa mig i armen! 🙂

Till sist betraktade vi skymning som föll utanför och himmelen blev sagolikt vackert! Som ett vykort! Det fotograferades flitigt under kvällen och jag har valt ett litet, men ett representativt urval ifrån en minnesrik kväll! I ett annat inlägg, tänkte jag visa lite mer av miljön runtomkring. Vilken fantastisk helg!

Kram Gunilla

Ett besök i Bergfeltska trädgården i Kungälv

Det där med att ”fånga ögonblicket” är Mr R och jag bra på! Vi fick en idé om att åka buss till Kungälv för att bland annat titta på alla vårblommor i Bergfeltska trädgården som ligger på Västra gatan. Att vi valde buss är för att det är bekvämt, miljövänligt, samt bra mycket billigare än att åka i egen bil. Det blev en solig och skön promenad genom Kungälv, även om vinden var kylig minst sagt! Men bland husen var det lä för den kalla vinden.

När man går mot Västra gatan, ser man den fina vita kyrkan…


Åren 1658-1662 hade man på den nuvarande kyrkans plats byggt en kyrka, som under Gyldenlövefejden brändes av norrmännen den 12 augusti 1676. Arbetet med att uppföra en ny kyrka pågick mellan 1679 och 1688. Väl förbi kyrkan kommer man in på Västra gatan som är en del av den gamla träbebyggelsen i Kungälv.
Det räcker med en promenad på kullerstenarna mellan de gamla trähusen på Västra gatan för att känna historiens vingslag. Vilandes på grundstenar som plockades från fästningen redan på 1600-talet förmedlar husen trästadens sköna känsla av lugn och harmoni.

På en del av husen längs gatan finns det skyltar uppsatta som berättar om husets historia. Detta hus som vi tycker är det vackraste, saknade tyvärr en skylt med information. Vad vi kunde se är det en bostadsrättsförening som äger huset och återigen, vem vill inte bo här!? Lägg märke till de vackra dörrarna…

Längs delar av gatan finns branta sluttningar och det ser man dels på den här vackra muren (kallmurar) som utgör stöd till det charmiga huset, dels vid Bergfeltska trädgården.

Lite kort om Bergfeltska trädgården

Trädgården har anor från 1600-talet och fanns markerad på en karta som ”Magister Rattreijs trädgård”. Sin storhetstid hade den de första decennierna på 1900-talet. Nu är den en öppen, restaurerad visningsträdgård – en del av den kulturskyddade Västra gatan. Den tomt som trädgården är anlagd på har alltid använts som en privat trädgård. Det karaktäristiska för denna trädgård, som jag redan har nämnt är dess kallmurar som håller uppe den starkt sluttande terrängen i terrasser. Dessa anlades i början på 1800-talet. Trädgården ägdes under åren 1899-1926 av den mycket trädgårdsintresserade prosten Bengt Martin Bergfelt. När kommunen tog över trädgården 1997 fanns inte mycket kvar av den forna blomsterprakten. År 2006 började så en rejäl röjning i trädgården och därefter påbörjades restaureringen av trappor och mur. Kungälvs trädgårdsförening har varit med att återskapa trädgården till forna tidens glans och det arbete fortgår alltjämt. För den växtintresserade är det en liten fantastisk oas som blommar från vår till sen höst. Här finns också vackra olika träd som valnötsträd, äkta röd kastanj, Ginkoträd och aprikosträd. Nu kikar vi in i trädgården…

Västra gatan skymtar där nere…

Här ser man mer av muren och hur det sluttar och en skymt av gatan med de gamla husen.

Ja, trädgården är fullkomligt översållad med lökväxter! Magnolian var på gång och sedan kommer alla tulpaner och rosor…

De äldsta huset på Västra gatan är ”Schwartzka huset”, byggt år 1632. Här fanns en skylt uppsatt som berättade om alla som bott och ägt huset. Fastighetens namn kommer av lärarinnan Anna Schwartz som ägde huset 1957. Huset är byggnadsminnesförklarat år 1981 och är fortfarande privat bostad.

En liten glimt in i dess trädgård!

Efter promenaden på Västra gatan, gick vi vidare mot villakvarteren och vidare längs Nordre älv, där vid intog vår fika. Härifrån är det fin utsikt mot Kungälvs fästning.

Bohus fästning som norrmännen började anlägga på 1300-talet. Denna en gång så strategisk placerade kungaborg, ses redan på långt håll trona på sin holme där Nordre och Göta Älv delar sig. Bohus fästning har gett namn åt landskapet Bohuslän. Den har under sin 700-åriga historia kontrollerats av Norge, Danmark-Norge och Sverige. Den har varit belägrad minst fjorton gånger, men aldrig erövrad i strid. Fästningen är statligt byggnadsminne sedan 25 januari 1935. (Källa. Wikipedia.)

Vilken härlig dag tillsammans och allt vackert som finns förhållandevis nära!

Kram Gunilla

En vinterpromenad på naturslingan vid Jungfruviken på Hönö!

I strålande vinterväder bestämde vi oss för att promenera naturslingan på Hönö och njuta av det vackra vintervädret! Vi har gått här tidigare, för flera år sedan, men då var det sommar och det var innan vi började med vårt lilla projekt – den att promenera på alla bebodda öar i Göteborgs skärgård. De öar som hittills har fått besök av oss ligger alla i den norra skärgården och de tillhör Öckerö kommun och ligger i landskapet Bohuslän. Om du vill läsa om våra besök, så finns de beskrivna här på bloggen under kategorin, ” Göteborgs norra skärgård.”

En informativ och tydlig tavla som visar naturslingan, men också om växt – och djurriket, samt badplatser och annat som är värt att uppleva. Slingan är vacker att gå året om, men självklart så såg vi inget vid vårt tillfälle, som hör den gröna årstiden till! Däremot fick maken ett mycket nära sällskap en stund av en liten nyfiken rödhake! Den slog sig ned på armstödet på den bänk som maken satt på. Antagligen hungrig. Vi följde den gröna slingan som syns på bilden.

Längd

2,2 km beroende på hur man går.

Svårighetsgrad

Lätt, så länge man följer slingan.

Utgångspunkt

Utgå antingen från Parkeringen finns vid Hönö Kyrkogård eller längs vattnet på Bustadvägen till höger vid Fotöbron. Vi startade vid Fotöbron. Slingan går nära havet och du passerar två badplatser. Jungfruviken och Halse Långe. Slingan passerar också genom blandskog. Det finns bänkar och bord med grillplats lite varstans. Så det är bara att slå sig ned och njuta av matsäck och av utsikten. Om du har parkerat vid Fotöbron och vill gå lite längre, så promenera också över till Fotö!

Fler tips vid besök på Hönö

Naturreservatet Ersdalen utgör den nordvästra delen av Hönö. Landskapet är bergigt och jordfattigt och präglas av väder och vind. Trots kargheten är floran relativt artrik. Strandlinjen är sönderskuren i vikar och uddar. Här finns ett rikt fågelliv.
I Ersdalen finns goda möjligheter till bad, motion, lek, fiske med mera.

Tag färja från Lilla Varholmen till Hönö. Vid första rondellen på Hönö, tag vänster. Tag höger vid Statoil. Följ Lökholmsvägen, sväng höger vid Rödvägen och vänster vid Ersdalsvägen. Parkeringsplats finns.

För den som vill kombinera promenaden med lunch eller shopping, så finns det ett flertal butiker, matställen, kaféer att välja på i områden vid Hönö Klåva som ligger vid hamnen. Hursomhelst är där trevligt att bara gå omkring och njuta av havsnära miljö.

Lite kort om Hönö

Namnet Hönö har sitt ursprung i det fornvästnordiska ordet hein, som betyder brynsten och avser öns runda, avslipade hällar. Hönö har haft gott om odlingsbar mark och var i äldre tid en utpräglad jordbruksbygd. Fram till mitten av 1800-talet var bebyggelsen på ön koncentrerad till fyra byar: Hult, Heden, Röd och Gårda. Även fisket har dock varit betydelsefullt, 1945 fanns det 123 fiskebåtar stationerade på Hönö. Under andra världskriget gick åtta båtar förlorade, 27 fiskare omkom till sjöss och 53 fiskare kom att hamna som krigsfångar i Tyskland. Ön är även känd för Hönökakan som började tillverkas här 1904. Hönö är den till ytan största av öarna och har också flest invånare. (Ca: 5 630 invånare, 2016/2017. Källa: Wikipedia.)

Vår upplevelse på Hönö Jungfruviken

Jag tror att badviken här är Halse Långe. Tänkte inte så mycket på det där med badvikar, eftersom det inte var läge för ett dopp i det blå! Om man inte vill vinterbada förstås?! 🙂 Vi njöt av vinterlandskapet, hittade en bänk nära vattnet, där vi intog vår fika. Precis när jag fikat klart och gick ned närmre mot vattnet för att ta några fler bilder, så kom den lilla rödhaken och slog sig ned alldeles nära maken. 🙂

Visst är landskapet i skärgårdsmiljö vackert även på vintern!?

Vi mötte några ”flanörer” längs slingan som verkade njuta av solskenet och vinterlandskapet. Men ändå ganska få med tanke på det vackra vädret!

Vi närmade oss Jungfruviken och de små skogspartierna. Men innan vi kom fram till lövskogsområdet, efter badplatsen, passerade vi kyrkogården. (Tog inga foton där.)

Ovanligt mycket snö för att vara i skärgården – härligt är det!

Slingan här på Hönö, går liksom de flesta andra ute i skärgården längs havet, men också genom blandskog. Tycker mycket om variationen på slingan.

Landskapet förändras verkligen med årstiden och det är just det som är tjusningen! Skulle inte vilja vara utan de här vinterdagarna, även om ”den gröna tiden” på året har sina absoluta fördelar.

Så var vi åter framme vid bron till Fotö – densamma som vi faktiskt har cyklat över och tillbaka! Det är några år sedan och till våren, kanske vi prövar på det igen! Ganska så tufft om de flesta ”växlarna” sitter i benen som det gör för oss! 🙂

Bron ser inte så brant ut, men det är en lååång stigning!

Må gott i Vintersverige!

Gunilla

Ett besök på Fotö i ett underbart vintrigt landskap!

Äntligen har vi fått lite vinter även här på västkusten! Då gäller det att passa på, den som kan, att bege sig ut i det vackra landskapet. Ännu en gång begav vi oss iväg till Göteborgs norra skärgård och det blev besök på Hönö och Fotö. På Hönö gick vi naturslingan vid Jungfruviken, så det kommer jag att skriva om i ett eget inlägg. På Fotö denna sagolikt vackra dag, gick vi en stund vid båthamnen, samt vår ”vanliga” fina runda bland husen. Fotö är en riktigt fin pärla året om!

Lite kort om Fotö

Fotö är en ö och tätort i Öckerö kommun i Göteborgs norra skärgård och ligger i den södra delen av landskapet Bohuslän. Från fastlandet vid Hjuvik färjeläge, finns vägfärja som går till dels ut till Hönö/Öckerö dels till Björkö. Därifrån tar man sig sedan vidare till de övriga öarna i den norra skärgården. Hönö och Fotö har broförbindelse.

Jag har sökt efter hur Fotö har fått sitt namn och enligt en artikel (20080721) av Kjell Wigers, Expressen, så har namnet inget med en fot att göra. Med god vilja och sett uppifrån skulle man kunna säga att Fotö ser ut precis som en fot. Dessutom heter den nordvästra delen Tå udde.
Ön hette en gång Fogdö och då kan man väl i stället tänka sig att det har med fogde att göra? Men så är inte fallet! För när ön hette Fogdö fanns ännu inga fogdar i Norden.
Nej, namnet bygger på faugh- eller fugh- som betyder blåsa. Då blir det Fughdö. Blåsa heter också på gammalsvenska fyka. Så Fotö är ön där det blåser mycket. Samma ordstam finns också högre upp i Bohuslän längst ut på Ramsvikslandet där fiskeläget Fykan var bebott in på 1980-talet.
Där blåser det också.

Den tidigast kända, permanenta bosättningen på Foto härrör sig från 1600-talet. En Lars Pedersson (1635-1695) var då gift med en kvinna som hette Berta. De hade fyra barn. Troligen fanns boplatsen i närheten av den nuvarande ”gamla hamnen.” (Källa: Wikipedia.)

På östra sidan av Fotö finns en badplats, och sydsidan hyser en skyddad hamn. Här vid hamnen är det mysigt att promenera och här finns ett kafé som faktiskt var öppet vid vårt besök, mitt under pågående vinter! Vi hade fika med, så det blev inget besök där den här gången.

Vår promenad på Fotö

Under sommarmånaderna är här säkerligen fullt av båtar och människor, men vid vårt besök, var vi ganska få som strosade runt och njöt av sol och ett vackert vinterlandskap! Jag föredrar att vara vid skärgården då det är lugnt och fridfullt. Då kan jag njuta av stillheten och nästan ha hela ”härligheten” för mig själv! Samtidigt tycker jag det är synd att inte fler – alla som kan att bege sig ut i skärgården även vintertid!

Alldeles efter det att man passerat bron från Hönö, så ligger där en liten vik på höger sida , där detta foto togs. Nästan varje gång vi passerar här, så tvingar jag maken 😉 att stanna – måste ta ett foto oavsett årstid! 🙂

Strax därefter på höger sidan skymtar ytterligare en vik med kobbar och skär. Där finns en busshållplats… där stannande vi också för vyerna här måste också förevigas.

Visst är det vackert!? Ser du djurspåren i snön? Efter viken, på höger sidan finns en idrottsplan och efter den svänger du till höger för att komma ned till hamnen. Där finns parkering på höger sidan vid hamnens början.

Isigt, vitt, stilla och krispigt! Ibland är det svårt att fotografera i motljus… inte det bästa fotot, men vackert ändå.

Många skärgårdshus är vita och syns sämre i ett vinterlandskap. Men med tanke på väder och vind, så förstår jag varför de är vita! Skärgårdshus ska vara vita och sjöbodar får gärna vara röda och väderbitna! 🙂

Du som följer mig här på bloggen vet att jag beundrar och gärna fotograferar sjöbodar! Jag är minst lika förtjust i dem som i skärgårdshusen. 🙂

Sedan kan man alltid smyga in med kameran mellan några sjöbodar och fotografera fler sådana på andra sidan viken. Sjöbodar som speglar sig i vattnet… magiskt!

Vilken fantastisk dag och så skönt att komma ut och promenera i ett vinterlandskap i skärgården. Jag är inte helt återställd i ryggen, det tycks ta sin tid den här gången! Hursomhelst så blev promenaden både här på Fotö och på Hönö uppfriskande och jag kände mig förnöjsam både i kropp och själ!

En orörd, snötäckt brygga, en båt, väderbiten sjöbod, viken och snötäckta klippor. Kan inte bli så mycket bättre och vackrare en i slutet av januari!

Vi lämnade den lilla hamnen och tog den branta trappan upp bland husen. Inte helt lätt då det inte var skottat. Men vad gör man inte för utsiktens skull!?

Längst bort vid horisonten syns Vinga Fyr med sin välkända siluett! Om du följer den lilla vägen här uppe och fortsätter framåt mellan husen och sedan nedför och går åt vänster, så komman du ut vid idrottsplatsen igen. Gå till vänster, så kommer du fram till parkeringen och tillbaka till hamnen. Sommartid kanske du som vi väljer att ta med cykeln över på färjan? Gör det! Då kan du så mycket lättare ta dig fram mellan de olika öarna!

Må gott i Vintersverige!

Gunilla

Boktips – och i boken om bohuskusten fann jag svaret på min bildgåta!

Just nu när jag försöker ta kommandot över mitt liv – åtminstone över ryggen. Att vara förnöjsam trots ryggproblem som inte vill ge med sig! Det är svårt att hitta på saker att göra, då jag både har svårt för att sitta någon längre stund eller att gå. Och jag vill sannerligen inte ”bara låta tiden gå” i väntan på att bli frisk igen. Så jag pallar upp mig med ett antal kuddar och läser böcker – massor av böcker! Drömmer mig bort. Tänker på sommaren som var. På den vår och sommar som ska komma! På kommande utflykter i min närmiljö eller kanske lite längre bort!? Skriver lite, lite i taget.

Boktips:

I min bokhög bland feelgood-böcker och bild/faktaböcker bläddrar och läser jag nu om ”Världens sjunde skönhet. Bohuskusten förr och nu.”
Författare: Stefan Edman, Jan Töve.
Förlag: Votum.

En bok för alla som tycker om västkusten och Bohuskusten i synnerhet och som vill få en inblick om livet förr och nu längs Bohuskusten. I bokens början får vi veta att: ”Om inte vintern 1658 varit så rysansvärt kall hade Bohuslän kanske än idag hört till Norge.” Det var kylan som förändrade allt. Naturens egna klimatförändringar och en dumdristig svensk krigarkung ritade om den politiska kartan. Därför har bohuslänningarna nu varit svenskar i drygt 350 år. Ja boken börjar med en intressant historialektion om hur kylan och en galen krigarkung gjorde bohuslänningar till svenskar. Men också om hav, fisk, vardagsliv och sommarflärd. Om konstnärer, författare och rebeller – och om en berömd engelsk 1700-tals-feminist.

Bilderna i boken är fantastiska och med berättelser därtill får jag en god inblick i hur klimatförändringarna (naturens egna) har påverkat och förändrat landskapsbilden och hur detta i sin tur har påverkat människors levnadsvillkor längs Bohuskusten. Att det har varit svåra tider för ortsbefolkning längs hela vår västkusten genom århundraden, känner vi till. Men hur klarar de sin försörjning idag? Hur är det att leva längs bohuskusten nu? På vintern? Många frågor och en hel del intressanta och fängslande svar finner du i boken.

En bit in i boken dras mina ögon till en bild som visar ett litet hus på granithällar vid Stångehuvud i Lysekil. Författarna berättar med ord och bild om hur havsisen smälte bort från Skandinavien för ca: 11 000 år sedan och hur Ur-Bohuslän så småningom steg upp ur detta ishav. På bilden ser man den där gyllene färgen på graniten som är det som många av oss förknippar med Bohuslän. (Kalifältspaten ger berget en rödare färg. Författarnas anmärkning.)

En bild ur boken: Världens sjunde Skönhet. Bohuskusten förr och nu. (Stefan Edman och Jan Töve.)

Under en sommartur (2015) med ångaren Bohuslän, åkte vi från Göteborg längs bohuskusten till Kungshamn. Det blev en minnesrik båtfärd längs bohuskusten. Vyerna som vi passerade representerade det mesta av allt det som jag älskar med Bohuslän! Jag har en hel del foton ifrån den turen som jag har sparat i min bildbank. Ett foto har jag dock sedan det togs, inte kommit på var vi befann oss, då fotot togs. Men i boken fann jag så svaret. Stångehuvud Lysekil!

Foto: Stångehuvud Lysekil, juli 2014. Nillahalsaharmoni
Foto: Stångehuvud Lysekil, juli 2014. Nillahalsaharmoni
Foto: Stånghuvud Lysekil, juli 2014. Nillahalsaharmoni.

Äntligen vet jag platsens namn – Stångehuvud Lysekil! Efter det att jag fick svaret, har jag sökt på internet efter fler bilder och funnit många fina sådana vid olika årstider. Nu har jag en önskan om att åka hit vintertid… när jag blir frisk igen! Och det är klart att jag blir – jag är på bättringsvägen!

Västkusten, bohuskusten, hallandskusten…Ja, vad är vad?

Ibland när jag skriver om våra utflykter mot havet, så benämner jag platsen vid olika namn som: västkusten, bohuskusten, Bohuslän eller hallandskusten. Som vår senaste utflykt mot Björholmen på Tjörn i Bohuslän. Men vad är vad egentligen? I stora drag vet jag nog, men kanske dags att uppdatera mina geografiska kunskaper!

I turistisk/folkloristisk bemärkelse används västkusten som benämning på skärgårdskusten längs Bohuslän och Göteborgs skärgård inklusive Onsalahalvön.

Sveriges västkust eller i folkmun västkusten syftar på Bohusläns, Västergötlands och Hallands kust mot Skagerrak och Kattegatt samt Bjärehalvön i nordvästra Skåne där Öresund tar över som gränsar till Danmark. Norrut har den sitt slut vid Svinesund mot gränsen till Norge.

Bohuskusten är den norra delen av den svenska västkusten, från Svinesund till Öckerö i Bohuslän. Största tätorten i kustområdet är Uddevalla, längst in i Byfjorden, om man inte räknar de delar av Göteborg som ligger inom Bohuslän. Källa: Wikipedia.

De kommuner som ligger vid havsområdena Skagerrak och Kattegatt är, räknat från norr: Strömstad, Tanum, Sotenäs, Lysekil, Uddevalla, Orust, Tjörn,Stenungsund, Kungälv, Öckerö, Göteborg, Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm, och Båstad.

Jag har nog koll på det mesta, men visste inte exakt var gränsen för bohuskusten gick i söder. Som att Öckerö tillhör Bohuslän och Öckerö kommun och inte Göteborgs kommun. Det lärde jag mig när jag började skriva om Göteborgs norra skärgård. Men Öckerö kommun är en kommun i Västra Götalands län, i före detta Göteborgs och Bohus län. 🙂 Så nu gäller det att jag postar mina inlägg i rätt kategori här på bloggen! 🙂 Men det är ju inte fel att skriva västkusten eftersom bohuskusten ligger på västkusten! 😉

Västkusten eller bästkusten 🙂 som vi göteborgare gärna vill säga, är för mig närområdet runt Göteborg. Det inkluderar vår underbara skärgård! När vi far mot Tjörn och Orust och längre norrut, ja då är vi i mitt älskade Bohuslän! Vi är på bohuskusten. När vi far söderut från Göteborg, då blir västkusten för mig, hallandskusten. Inte mindre vackert eller omtyckt! Vi har många pärlor här som Varberg med omnejd, Falkenberg och residensstaden Halmstad.

Längs bohuskusten har vi många pärlor, som jag har skrivit flera inlägg om genom åren. Den plats som har betytt mest för oss är Bovallstrand som ligger så vackert vid Bottnafjorden i mellersta Bohuslän. Vi har varit här många somrar och helger, när vi hade vår husvagn och vi har vänner som har bott här på somrarna. Många minnen. Nära Bovallstrand ligger en rad pärlor som Hunnebostrand, Ulebergshamn, Kungshamn och Smögen.

Bovalstrand med sina skärgårdshus och fiskebodar.
Badholmarna i Bovallstrand. Så många gånger vi har badat ifrån dessa holmar!

Ja, det finns många pärlor längs västkusten och vi är många som uppskattar allt vad kusten har att erbjuda! Ifrån norr till söder. Jag trivs mycket bra att bo nära ”min stad” som är Göteborg. Kan inte i nuet tänka mig att flytta någon annanstans. Tycker så mycket om staden med sina olika stadsdelarna och närheten till havet och skärgården. Men hur mycket jag än trivs i Göteborg och vår skärgård, så vill maken och jag ibland antingen ut på en utflyktsfärd med bil eller buss. Ibland en båttur som tar oss upp genom Bohuslän. Vackrast är att se och uppleva de genuina skärgårdsområdena ifrån sjösidan.

Genast kommer jag att tänka på fler pärlor som Fiskebäckskil, Grundsund och Malö Strömmar som vi besökte 2017. Då åkte vi med ångaren ”Ellen af Bohuslän.”

En åldrad dam och skönhet ifrån 1885! <3.
Grundsund är en underbar pärla!
Grundsund med båtliv, skärgårdshus och fiskebodar! Visst andas bilden sommar!?

Tillsammans med lilla familjen besökte vi Gullholmen och Hermanö 2016. För vår del var det vårt första besök där. En underbar helg i september månad och tur med vädret! Här fick jag återigen mitt lystmäte genom att fotografera ännu fler sjöbodar och skärgårdshus.

Mysiga och charmiga Gullholmen
Bäst gillar jag de röda och lite vindbitna sjöbodarna. men de här två tilltalade mitt estetiska öga! 🙂
åldrad sjöbod – en av de äldsta i Bovallstrand! Gillar skarpt!

Ja, till stora delar har jag nog mitt hjärta vid bohuskusten. Att vara i dess skärgårdsmiljö, får alltid mitt hjärta att slå lite snabbare. <3

Vy vid Björholmen, där vi var på besök i år på Trettondagsaftonen.

Vilket är ditt favoritställe? Kanske har du flera? Berätta gärna!

Önskar en trevlig och solig helg!

Kram Gunilla

Vackert som ett vykort vid Björholmen i Bohuslän!

Ibland blir längtan så stor att åka till det karga Bohuslän och blicka ut över havet, klippor, kobbar och skär! Skärgårdshusen och fiskebodarna inte att förglömma.

På trettondagsafton vaknade vi till en näst intill klarblå himmel och alldeles vindstilla morgon. En perfekt dag för en utflykt! Vi har många pärlor i Bohuslän som vi återvänder till om och om igen. Men det är också roligt att hitta nya! Vi studerade kartan och bestämde oss för att besöka Björholmen som är beläget på Tjörn vid Stigfjorden.

Att åka ut till skärgården i Göteborg eller som den här gången upp genom Bohuslän, när det är lågsäsong, är det bästa man kan göra, om man som vi vill ha härligheten för sig själv! Bada kan den hurtfriske göra oavsett årstid, men jag nöjer mig med att i lugn och ro andas in havsluften, känna doften av tång och saltvatten. Gå på bryggorna och njuta av det kristallklara vattnet.

Det var verkligen ”lugnet efter stormen” (Alfrida). Havet spegelblankt och allt vackert som ett vykort!

Det är något alldeles speciellt med solljuset den här årstiden och särskilt vid havet.

Och här ligger Idun i väntan på att åter ge sig ut på havet! 🙂

Idun från andra sidan viken och i bakgrunden Björholmens marina.

Stugor alldeles vid vattnet som man kan hyra!

Närmre vattnet är det svårt att komma!

Fotograferat i motljus. Det ser ut som om hela marinan svävar på moln!

Visst är det som ett vykort? Huden knottrar sig och jag blir alldeles varm i kropp och själ av att vistas i miljön. Mer idylliskt kan det knappast bli. Men så har det inte alltid varit! Det har funnits hårda och bistra tider i kustsamhällena. Många kustbor har fått slita hårt för brödfödan.

Här ville jag stanna länge, länge….

Solljuset var fantastiskt denna dag! De kala klipphällarna lyser som guld. De här skyddade vikarna inbjuder verkligen till paddling med havskajaker!

Jag var väldigt sugen på att ”låna” den där lilla båten, men jag nöjde mig med att föreviga vyn. Återigen vackert som ett vykort eller som en tavla!

En ensam svan kom simmande emot oss och formade sin fjäderdräkt till ett hjärta! Fantastiskt! <3

Tänk att vi hade en sådan tur att också få se en svan. Graciöst, ljudlöst och makalöst vackert!

Ja, men då har vi hittat en ny pärla och kom ihåg Björholmen mina vänner! Det finns mer att undersöka här i området. var så säker!

Kram Gunilla