I en röd liten stuga!

Idag är det en mulen dag och energin är inte på topp. Kanske jag gick lite för mycket där ute i skärgården och i skogen dagen därpå. Nåväl, jag tar det lugnt idag, redigerar lite bilder och skriver en stund då och då. Får ju inte anstränga ryggen!

Snön ligger kvar och det gillar jag. Det ska vara vinter i februari och mars och gärna med många solskensdagar! Våren kommer så småningom… Vinterlandskapet är så vackert var man än befinner sig. Ena dagen vid havet. Den andra dagen i skogen.

Visst är det vackert i ”min skog?” 🙂 Bäcken som nu håller på att frysa till. I somras var den tömd på vatten, på grund av den långvariga torkan. Skönt att balansen är återställd!

Gärdsgårdsmuren är täckt av orörd snö, himlen lite rosafärgad av januarisol. Fotsteg finns vid sidan om den gamla muren och lite längre fram ligger några röda stugor… och en vit.

Här syns stugan lite bättre! Fotsteg, men ingen hemma. I en röd lite stuga vill jag bo! 🙂

I den andra röda stugan lyste en elektrisk ljusstake och utanför ytterdörren såg jag till fler ”spår” av mänsklig art! Precis när jag skulle ta ett foto på stugan, kom en ung kvinna ut, väl påklädd, och med en lika påpälsad liten baby i en bärsele på magen. Vi kom i samspråk, jag hälsade på dem och jag berättade för mamman hur glad jag är över att sommarstugorna finns kvar! (De har många år på nacken) Hon i sin tur berättade att de har vinterbonat stugan och byggt ut den lite, för att kunna bo där året om. Tankarna for runt i mitt huvud och cirkulerade mest i hur de ändå får plats och att det är en bit ifrån samhällets alla bekvämligheter. Och har de varmt och kallt vatten inomhus? Toalett? Hursomhelst – den lilla babyn och kvinnan verkade vara nöjda och hon betonade hur skönt det är att bo så nära naturen. De bor sannerligen mitt i den! Naturen framför bekvämlighet tänkte jag vidare. Jag fick gärna fotografera, men jag ville inte tränga mig på dem. Jag vandrade vidare på min vinterpromenad…

En liten björkskog. I somras tog jag en bild här på ”änglahår” som då växte mellan de grönklädda björkarna.

Mellan träden skymtar den lilla skogstjärnet och solen ger ett mjukt januariljus. Vassen ger en fin kontrast och lite färg åt bilden. Jag bor inte mitt i naturen, men jag har den väldigt nära mig och det är jag tacksam över!

Må väl!

Gunilla

De där husen som får mitt hjärta att slå lite snabbare!

I vårt närområde finns – ja i hela kommunen finns ett antal hus som andas nationalromantik eller som har det där utseendet som känns gediget och ombonat! Några av dem går jag förbi, då jag är ute på mina turer. Husen, trädgårdarna får mitt hjärta att slå lite snabbare och jag skulle vilja flytta in på en gång! Maken min som är snickare, är inte lika betagen då han ser allt arbete med underhåll. Men gillar dem de gör han!

Nåväl, att drömma kostar ju inget och man kan njuta utan att äga!

En liten glimt in i trädgården och jag älskar den här bersån som omgärdar de fina trädgårdsmöblerna. Tänk och sitta där med sitt morgonkaffe omgiven av syrenhortensia! Av förklarliga skäl, (långvarig torka) är inte trädgården lika grön och frodig som vanligt.

Alltså den där grusgången som leder fram till pardörrarna…

Underbart vackert och charmigt!

Sidan om huvudingången där det året om står ett ”årstidsbord” i form av ett gammalt symaskinsbord.

Jag är så glad att en del hus bevaras och inte moderniseras för mycket. Det är så viktigt att husets själ bevaras!

Lite vildvuxet och så ska det vara…

En liten sittgrupp utan för köksfönstret. Till höger skymtar en altan från kökssidan. Året om är det så fint i fönstret…

Garaget… som nog fungerar som ett förråd numera. Men följer husets charm och själ.

Jag lär nog återkomma till detta hus fler gånger när det blir höst och vinter. Det är alltid lika charmigt!

Må gott!

Gunilla