Stadspromenad – ett besök till Gathenhielmska huset och dess kulturreservat.

Vilka underbara oktoberdagar det har varit! Vi har njutit av dem i vår ”nya trädgård” och äntligen har det blivit uteträffar med goa vänner! Att träffas ute på gemensamma utflykter eller på en lunchträff är något som jag uppskattar mycket. Något som jag hoppas ska fortsätt framöver också.

Något som det inte blivit så mycket av är stadsbesöken – vi vill helt enkelt inte åka in till centrum. Men att promenera i stadens utkanter gillar vi och det gör vi då och då.

Majorna är en stadsdel som jag skrivit många gånger om och den här soliga lördagen, vandrade vi åter genom stora delar av stadsdelen. Det blev en lång promenad på en mil där vi utgick ifrån Nya varvet med Göteborgs hamninlopp och vidare in mot alla mysiga kvarter med träbebyggelse av skilda karaktär, för att åter tre timmar senare vara tillbaka vid startpunkten. Det blev ett längre stopp vid Gathenhielmska huset och dess kulturreservat.

Gathenhielmska huset är ett kulturminnesmärkt hus vid Stigbergstorget i Majorna. Sedan 1987 ägs huset av Göteborgs kommun. Det inrymmer en bostad på 160 kvadratmeter. Huset blev 1964 byggnadsminnesförklarat. Den 10 juli 1943 fick det som första byggnad skydd enligt 1942 års lag om kulturhistoriskt märkliga byggnader.

Huset har sitt namn efter kommendören i svenska flottan, Lars Gathenhielm. Det var Lars Gathenhielms svåger, konvojkommissarie Johan Hansson Busck (1690-1756) som någon gång under åren 1743-1747 uppförde huset på en tomt han själv ägde. Huset blev kvar inom makarnas Buscks bröstarvingar en längre tid. Därefter har huset haft ett antal ägare. Repslagarmästaren Mathias Dahlström, köpte huset 1846, och inom denna släkt skulle huset bevaras i 140 år!

Huset är en av Göteborgs fem äldsta profana byggnader, byggt i karolinsk- eller senbarockstil med valmat tak och i timmer med gråfärgad träbeklädnad som gör att det liknar ett stenhus. Huset är dessutom Göteborgs enda bevarade storborgarhus i trä från mitten av 1700-talet, och ingår i Kulturreservatet Gathenhielm. Vid 1700-talets slut fanns det inom reservatet totalt 15 hus.

Två omfattande renoveringar är kända; den första tog Anna Dahlström initiativ till år 1916, då man med hjälp av Röhsska konstslöjdsmuseet återställde mycket i sitt tidigare skick. Det var konstnären och konservatorn Johan Nilsson som på 1920-talet utförde arbetet; en mycket omfattande och noggrann renovering av byggnadens inre. Flera ljusa och intressanta konstverk kom fram vid arbetet, vilka tidigare varit övermålade, övertapetserade eller dolda på annat sätt. Anna Dahlström gifte sig 1920 med Johan Nilsson, och makarna fortsatte därefter gemensamt att återställa det Gathenhielmska huset. (Källa: Wikipedia.)

Det är fantastiskt att huset har klarat sig ifrån alla stadsbränderna genom tiden som har härjat i Göteborg. Och tack vare massiva protester ifrån stadens invånare, så har kvarteren också klarat sig ifrån rivningshysterin på 1960 – och 1970-talen! Emellanåt kan man gå på guidad visning i huset, vilket vi hoppas kunna göra vid något tillfälle. Hela området rustas upp. Framför huset, den tillhörande trädgården och den intilliggande parken.

Det vackra husets trädgårdssida….

En annan vinkel med en ståtlig magnolia – den vill jag se blomma till våren! 🙂

I trädgården såg vi ett rött litet hus som visade sig vara ett lusthus, troligen också ifrån 1700-talet. Det har rustats upp med tidstypiska material som linoljefärg, slamfärg och äldre beslag. Trädgårdens nedsänkta växthus ska återuppbyggas. Det arbetet såg vi spår av.

Det var ganska rörigt i trädgården vid vårt besök, men till våren hoppas vi att trädgården prunkar av träd och blommor!

Ja, allt tar sin tid, men någon hade ambitionen att ta hand om fallna äpplen…

En fin höstbild ändå kan jag tycka! Längst bort i bild kommer växthuset att återuppstå.

Vi vandrade vidare en bit bort längs Allmänna vägen till Gathenhielmska kulturreservatet. Där finns ytterligare några hus bevarade till eftervärlden!

På väg in i idyllen – Gathenhielmska kulturreservatet.

Tänk att flera stadsdelar i Göteborg såg ut så här på 1700-talet! Idyll idag, men kanske inte då det begav sig. Vi har tidigare gått på en guidad stadsvandring genom Majorna och fått lyssna till dess historia genom tiden. Det finns en del likheter med då och nu om man säger så. Fattigdom, prostitution, tiggeri, kriminalitet, arbetslöshet och trångboddhet… men om du ursäktar så håller jag mig till idyllen!

En titt in i en av alla trädgårdarna….

Reservatet skapades år 1936. Kulturminnesföreningen Gathenhielm bildades för att verka för områdets bevarande, vilket lyckades med stöd av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Husen bebos bland annat av intressanta historiska föreningar som Gamla Majgrabbar och Majtöser, Vi Från Vega, Gamla Masthuggspojkar med flera.

Bland kända namn med band till området kan nämnas författaren och konstnären Eino Hanski som under många år bodde i reservatet och har gjort den staty som kan ses längst upp på Pölgatan.

Så fin och representativ staty över en hamnstad som Göteborg.

Ja, det är verkligen en idyll att promenera runt i det lilla kulturreservatet…

Avslutar med en bild som jag tycker ”fångar idyllen”, denna underbara oktoberdag!

Hoppas att du lägger märke till alla bevarade tidstypiska detaljer!?

Vilken fin dag i en miljö som får mitt hjärta att slå lite fortare av välbehag!

/Gunilla

3+

En stadspromenad genom ett sommarfagert Majorna i Göteborg!

Att vara turist i sin egen stad är inget nytt för maken och mig! Vi vandrar ofta och gärna i vår födelsestad som är Göteborg. Av förklarliga skäl håller vi oss gärna i stadsdelen Majorna som vi båda har anknytning till. Majorna är en stadsdel som har så mycket kvar av sin charm, beträffande gemytliga kvarter med bland annat landshövdingehus, kaféer, kvarterskrogar och second handbutiker. Dessutom finns älven med hamninloppet nära vid Klippan. Något för alla!

Om jag mot förmodan (man ska aldrig säga aldrig!) skulle flytta in mot staden, så skulle jag gärna vilja bo någonstans i Majorna. Men mina krav är dock ganska stora…

Det måste finnas grönska utanför något av fönstren. Gärna både träd och stockrosor!

Det ska helst vara fungerande kakelugn i varje rum, trägolv, ett kök med väggfast inredning, ett skafferi, en balkong eller egen uteplats! 🙂

Gärna stockrosor i olika färger runt hela huset! (Obs! Lägg märke till den rostiga cykeln i rabatten!) 🙂

En lummig innergård, med plats för många är också trevligt!

Rödfärg på små uthus passar ju även inne i staden – rena lantidyllen!

Men det finns förstås också fristående hus i nationalromantisk stil och det vet ju många av er att det är också något som jag kan tänka mig att bo i!

Naturligtvis finns det en lummig trädgård att tillgå!

Och här växer bland annat en stor lummig lind, malva och stockrosor!

På en av husfasaderna såg vi några vackra målningar. Här är en av dem som jag föll pladask för!

Konstnär; Tony Roos, för mig okänd. Men så fin målning! Den här vyn är däremot bekant ”Gathenhielmska Reservatet, nära Stigbergstorget. Dit ska jag ta dig en annan dag!

När vi kom tillbaka till bilen, då hade vi promenerat nästan en mil genom ett sommarfagert Majorna! När det finns så mycket mysigt och vackert att titta på, så tänker man knappt inte på hur långt man går!

Kram Gunilla

2+

Vid gamla brukssamhällen får själen ro. Ett besök till Jonsered!

På min Instagram idag skrev jag följande:

” Kärleken till det gamla och genuina växer sig allt starkare! Lika ofta som jag vill åka till havet för att se horisonten eller till skogen för att känna mig ”jordad”, lika ofta vill jag ströva omkring i områden med hus, byggnader, som har en själ! Jonsereds gamla brukssamhälle är en sådan plats. En del säger att jag lever i fel tid och på fel plats. Kanske är det så. Om det är så, ja då har jag i så fall levt många olika sorters liv.”

Ja, precis så här är det! Det finns en ständig längtan till havet, till skogen och till platser med gammal bebyggelse, som kan vara beläget både i staden eller på landet. Så att flytta till någotdera har aldrig blivit aktuellt, eftersom jag trivs där jag bor och har allt det som jag uppskattar i min närhet. Jag har sagt det förut och säger det igen. ”Alla drömmar behöver inte bli till verklighet. En del drömmar mår bra av att förbli just drömmar!”

Ju äldre jag blir, ju större tycks min längtan bli. Dessa Coronatider tycks också påverka mig att vilja komma till platser som ger mig energi, lugn och harmoni. Jag är lyckligt lottad som har så många platser i min närhet att välja på!

Nyligen besökte vi återigen Jonsereds gamla brukssamhälle. Den här gången promenerade vi på den sidan där den vackra kyrkan är belägen. Samhället är delat av en mindre bilväg som löper rakt igenom.

Det är något med det gamla röda teglet och de små trädgårdarna. På sommaren när allt blir grönt och frodigt är här ännu mer trivsamt att promenera omkring. Därtill vetskapen om orådets mångåriga historia!

Kyrkan som ligger på en platå, syns vida omkring. Det som är så genuint är att i det gamla brukssamhället fanns allt som byborna behövde, beträffande sjukvård, skola, förnödenheter, bio och kyrkan. Tanken var ju att arbetarna på bruket inte skulle behöva lämna samhället. Vägen upp till kyrkan, börjar längst ned i den andra delen på andra sidan bygatan.

Utsikt ifrån kyrkbacken mot några av längorna. Likadana längor åt andra hållet.

Vid sidan om kyrkbacken växte blåstjärnor i fjolårsgräset. Det fanns lite här och var i trädgårdarna också.

En annan större byggnad i trä fångade vårt intresse…

Av en som bor i området och som har en svärmor som har bostad i det här huset, fick jag veta att huset heter ”Udden” (Bostadsrättsförening) och firade 100 år förra året. Det har alltid varit bostäder i huset och jag gissar att det har varit för tjänstemännen tidigare!

Ja, det blev en angenäm promenad i det gamla brukssamhället. Vill du läsa mer om Jonsered och dess brukssamhälle så kika in här! Vi har också besökt Jonsereds trädgårdar ett flertal gånger. Snart är säsongen här!

Kram Gunilla

6+

Eftertraktade landshövdingehus på Erik Dahlbergsgatan Göteborg

Det finns flera återkommande områden och gator i Göteborgs som maken och jag gärna besöker. En av dem är Erik Dahlbergsgatan i Vasastaden. Att jag gärna vill promenera här beror inte på gatan i sig, utan på de landshövdingehus som ligger högst upp på gatan mot något som heter Kapellplatsen. Lägenheterna i de här husen med sina förträdgårdar och med lummiga innergårdar är mycket eftertraktade. Det förstår jag!

Kort historik om husen

De bruna landshövdingehusen tillhörde tidigare Brantdala, eller Brandtdala efter ett landeri som låg i området. Det var ett litet kvarter i utkanten av Göteborg precis på gränsen till Landala. Delar av kvarteret kan faktiskt ursprungligen ha legat i Landala som inkorporerades 1883. Husen uppfördes omkring 1914-1920 i nationalromantisk stil. Ritningarna är signerade Johan Jarlén, en välrenommerad arkitekt som även var en utmärkt gymnast med bland annat guldmedalj från Olympiska spelen i London 1908 på sin meritlista. Johan Jarléns namn återkommer ett flertal gånger då jag söker på landshövdingehus och andra byggnader i Göteborg.

För att vara den 10 november (Fars dag i år), var det förhållandevis grönt i de trevliga förgårdarna. Fina detaljer som de teglade stolparna vid entréerna och de röda takpannorna ovanpå.

Tyvärr var ingen port öppen så att vi kunde tjuvkika hur det såg ut vid innegårdarna.

Varför heter det landshövdingehus?

För att komma till bukt med bostadsbristen bland arbetarna bildades en byggnadsförening på initiativ av snickaren Johannes Nilsson, år 1872. Våren 1874 hade föreningen samlat ihop så pass mycket pengar att de kunde köpa loss ett antal tomter i Landala. Hösten samma år lämnade Nilsson in en ansökan till byggnadsnämnden för att få uppföra två fastigheter, vilka hade den egenheten att källarens bjälklag hade höjts helt över marken. Resterande våningar var utförda i trä. Men nämnden avslog dock ansökan. De menade att det rörde sig om stenhus med påbyggda våningar av trä, och sådana hus skulle likställas med trähus. Byggnadsföreningens hus var sålunda att betrakta som trähus i tre våningar, vilka sedan 1855 hade varit olagliga att uppföra på grund av brandrisken. Nämnden hade emellertid inte varit fullt eniga i beslutet. Två av herrarna hade reserverat sig med motiveringen att stendelen utgjorde en förhöjd källare. Enligt dem var husen trähus i två våningar uppförda ovanpå en källarvåning ovan mark.

Byggnadsföreningen överklagade och fick rätt hos Länsstyrelsen, vilka rev upp byggnadsförbudet. 1876 kunde föreningen påbörja byggandet av det som skulle bli kvarteret Ananasen i södra Annedal. En intilliggande område. Med tiden skulle det bli 24 hus med två trävåningar ovanpå en bottenvåning av fogstruket tegel. Varje gång byggnadsnämnden avslog bygglovsansökningar för sådana hustyper rev länsstyrelsen upp dem. Här har vi förmodligen bakgrunden till hustypens namn. Landshövdingehusen har helt enkelt blivit uppkallade efter Länsstyrelsens chef, det vill säga landshövdingen.

Landshövdingehusen slog snart igenom i byggnadsbranschen. År 1895 blev hustypen laglig, vilket innebar att byggherrarna nu slapp gå omvägen via ett avslag från byggnadsnämnden.

Med tiden kom landshövdingehus, lägenheterna att bli arbetarbostaden framför alla andra i Göteborg. Vid början av 1940-talet bodde nästan hälften av alla göteborgare i ett landshövdingehus.

Vem var Erik Dahlberg som gatan är uppkallad efter?

Erik Dahlberg, arkitekt, militär, byråkrat och tecknare, föddes 1625 ungefär vid stormaktstiden början och avled 1703 vid tiden för Östersjöväldets fall. Han är en symbol för Sveriges stormaktstid och var en sann renässansmänniska.

Erik Dahlberg var en viktig person i dåtidens Göteborg då han bland annat gjorde ritningarna till Skansen Lejonet och Skansen Kronan. Tidigare hette gatan Brandtalagatan, och gick från Nya allén till landeriet Östra Brandtala, som var beläget där Erik Dahlbergsgatan och Föreningsgatan numera korsar varandra. Gatan är cirka 760 meter lång och är en tvärgata till Vasagatan. Den löper från Parkgatan till Kapellplatsen. Gatan namngavs 1882 till minne av greve Erik Dahlberg.

Promenaden fortsatte nerför Erik Dahlbergsgatan mot själva centrum av Vasastaden. I ett annat inlägg ska jag berätta om ”Jeriko”, samt ”Tomtehuset.”

Flera av mina inlägg om Göteborg är populära! Hoppas att du också tycker om att läsa om ”min stad!” Om landshövdingehus kan du också kika under kategorin Göteborg/Majorna.

Kram Gunilla

4+

Vackra augustidagar!

Sommaren går mot sitt slut och ett visst vemod upplever jag över det. Men samtidigt njuter jag av nuet – av att vara farmor och av vackra och blomsterrika augustidagar! Sensommarblommorna är praktfulla och höstfärger skymtas här och var.

Juli stod för mycket sol, bad och för en trevlig och minnesrik resa till grannlandet i väster! Augusti – kommer att stå för glädjen för vår lille prins födelse och för en kommande resa där vi ska fira ett annat födelsedagsbarn!

Augustidagar med ömsom regn och ömsom sol. Lite av varannan dags väder där jag har läst en del och promenerat runt i olika omgivningar och njutit av blomsterprakten! Huset och trädgården här ovan är en av de vackraste här där jag bor. Jag skulle mycket gärna vilja sitta i bersån och titta ut över trädgården…

Igår promenerade vi i Örgryte med omnejd och såg mer av dessa underbara blommor. Stora klasar med blommor som skiftar i vitt och rosa.

Eller som här i vitaste vitt! Syrenhortensia så skir och praktfulla på samma gång och ger oss blomsterfägring.

Blå hortensia – färgen är inte favorit, men de här var vackra! Gillar att det finns en violett ton i.

Det här tror jag är höstanemoner, de blommade rikligt i den här trädgården.

Jag njuter verkligen av varje stund – att äga min tid och förvalta den efter bästa förmåga! Det finns orosmoln även på min himmel och jag påminns då och då om hur skört livet kan vara. Jag har drömmar och önskemål, men jag har också förmågan att uppskatta det som redan finns i mitt liv!

En vit nyponros eller en vit åkervinda – det vackra finns både ute i naturen och i vår trädgårdar.

En lite ruffig solros, men så vacker ändå! Sist ut i min blomsterfägring blir röd solhatt…

Åh, visst är det en läcker färg och blomma!?

Må så gott!

Kram Gunilla

0

Jonsereds strömmar och brukssamhälle!

I det förra inlägget visade jag bilder ifrån Jonsereds trädgårdar. Om du är där, och har möjlighet, så lägg till en promenad längs Säveån och Jonsereds brukssamhälle.

Vi började vår utflyktsdag med rundvandring I Jonsereds trädgårdar och därefter är det bara att köra tillbaka en liten bit och parkera bilen vid Jonsereds fabriker. Därifrån går du bakom den ena fabrikslängan mot den gamla kraftstationen, där vår promenad vid Säveåns naturreservat börjar.

På den här bilden ser vi Säveån vid Jonsereds fabriker. Bilden är ifrån april i år, innan lövsprickning…

Den gamla bron, vid infarten till området som man numera bara kan ”gå över”. Biltrafiken leds in bredvid på annan bro.

Här inne på området kan du parkera om du vill gå längs med vackra Säveån… missa inte det!

Bakom en av fabrikslängorna ligger alltså den gamla kraftstationen och framför den en gammal träbro som man kan gå över. Den ser ”skruttig ut”, men ingen fara… den är rejäl!

Här står mina ”promenadkompisar” och tittar ned i Säveån! Efter bron kommer en nyare bro till höger, gå över den och sedan följer man ån till vänster! Efter en kort sträcka kommer en spång på vänster sidan som leder ut till en härlig sittplats alldeles vid vattnet. Där är en bra plats för den medhavda matsäcken!

Vi hade tur… Här finns tre sittbänkar och alla var lediga! 🙂 Här kommer du så nära vattnet att du kan till exempel kan se laxöring simma i vattnet och hur strömstaren far fram över vattenytan. Här finns också gulärlor, knipor, drillsnäppa och storskrakar. En och annan bäver kan ses om man kommer i gryningen eller skymningen.

Här står jag och poserar och som alla kan se är det en fantastisk grönska vid ån…

Så vackert ljus den här dagen!

Ja, det är vackert att både promenera och cykla här! Det var första gången som våra ”promenadkompisar” gick sträckan och de tyckte verkligen om det. Vi fortsatte vägen fram som också löper längs järnvägen mellan Göteborg och Alingsås. (Järnvägen är på din högra sida.) Så delar sig promenadslingan åt vänster (Jonsered) och åt höger (Kåhög). Välj vänster och lite längre fram nere vid Säveån ligger det en grillplats om man önskar gå ned dit från bron. Vi gick förbi den rakt fram uppe på bilbron och viker vänster igen, så att man följer ån mot Jonsereds brukssamhälle. Efter en bit går en asfalterad väg ner bland de gamla husen och där ska man absolut gå ned och kika bland ”arbetarbostäderna”, där alla husen är rödmålade! Det är fröjd för ögat, både med husen och med trädgårdarna!

Idyll eller hur!? Vovven ser lite suddig ut, men reste precis på sig då jag tog bilden. 🙂 Var hur snäll som helst!

Husen är i varierande storlek och alla charmiga och välbevarade!

Lite kort om Jonsereds brukssamhälle

Jonsereds brukssamhälle är en av Sveriges bäst bevarade industrimiljöer från 1800-talets andra hälft. Samhället präglas fortfarande av den industriella storhetstid som satte Jonsered på världskartan.

Jonsered var från 1830-talet och fram till 1970-talet ett utpräglat brukssamhälle. År 1833 köptes egendomen Jonsered av skotten och affärsmannen William Gibson tillsammans med Alexander Keiller i syfte att där anlägga en textilindustri. Läget vid Säveån innebar bättre tillgång på vattenkraft och även möjlighet till att kunna expandera. Gibson anlade även gjuteri och verkstadsindustri. På 1860-talet inleddes framgångsrik produktion av träbearbetningsprodukter.

Transporterna löstes genom pråmar i Säveån. År 1856 invigdes den första sträckan på Västra stambanan mellan Göteborg och Jonsered och år 1903 invigdes kraftverket av kung Oscar den II. År 1913 skedde ett ras vid järnvägsbanken vid Aspen som blev känt som Jonseredsraset. Kring 1914 stod dagens dubbelspåriga järnvägstunneln klar som ersatte det tidigare spåret som korsade fabriksområdet. Ett stickspår ledde in till fabriksområdet.

Bruket expanderade och samhället byggdes ut med nya arbetarbostäder som delades in efter alfabetet som till exempel Littera A. I folkmun fick de ofta andra namn som till exempel Smålänningegården. Många flyttade till Jonsered från Västsverige. De unga kvinnor som flyttade till orten fick bo på Flickhemmet. Många inflyttade inackorderades hos familjer i arbetarlängorna. Då bruket även ägde bostäderna på orten var anställning och boendet knutet till varandra – förlorades anställningen förlorade den anställde även boendet. I Jonsered arbetade många i 40-50 år på bruket där de började i unga år. Efter skolgången väntade en plats på bruket för eleverna där bruket valde ut vad eleverna var lämpliga att arbeta med. Typiskt var också de många smeknamnen som kunde baseras på ursprung, sysselsättning eller släktskap och i Jonsered användes många lokala slanguttryck. Efterhand utvecklades ett socialt system i brukets regi med bland annat sjukstuga och tandläkarvård. 1899 stod ett ålderdomshem klart som ritats av ingenjören vid Jonsereds fabriker Sven Wingquist.

Gamla fabriksbyggnader och arbetarbostäderna, bland annat de unika tegellängorna med tillhörande trädgårdar, de nationalromantiska trähusen i Hallebacken liksom Sveriges första radhus, Nybygget från 1841, finns fortfarande kvar. Vid fabrikens finns Porthuset, den ursprungliga ingången till fabriksområdet, kvar. I Jonsered finns även koloniområdet Amerika som delas av motorvägen E20 samt Jonsereds kyrka. Riksantikvarieämbetet har utsett Jonsered till kulturmiljö av riksintresse. Jonsered är omgärdat av vacker natur längs med Säveån och sjön Aspen, här finns Bokedalens naturreservat och Natura 2000-området Jonsereds strömmar.

Många av 1800-talsmiljöerna finns bevarade och Gibsons arv lever vidare i alla de vackra tegelbyggnaderna som går i brittisk stil. (Källa: Wikipedia.)

Här i området finns också Franciskusgården som är en vacker trevåningsbyggnad av rött tegel som tjänar både som brödernas konvent och gästhus. Byggnaden uppfördes år 1899, ursprungligen som ett ålderdomshem i det lilla brukssamhället som då tillhörde Jonsereds Fabriker. En flygel som rymmer Kristi Förklarings Kapell blev tillbyggd år 1990.

Mycket vacker och intressant byggnad! Kommuniteten består av fyra bröder under eviga löften, och tre bröder under tidsbundna löften. Bröderna lever en ”öppen” form av klosterliv med betoning på mässfirande, tideböner och praktiskt arbete som tillåter dem att ägna sig åt barmhärtighetsgärningar, vilket i huvudsak tar sig i uttryck i en gästverksamhet riktad till såväl kyrkligt förankrade människor som andliga sökare och hjälpsökande som kan vara i behov av socialstöd och/eller viss vård. Brödernas livsrytm tillåter också att de åtar sig pastorala uppgifter, ungdomsarbete och evangeliserande uppgifter.  En av bröderna har vi träffat i boken, ”De fann vägen” av Kjell Andersson och Tore Hagman. Det var en intressant bok om olika männiksor som bestämde sig för att välja en ny livsinriktning. Boken finns presenterad här på min blogg.

Och så några glimtar ifrån arbetarlängorna som är bevarade och mycket populära att bo i.

Så många vackra detaljer på husen…

En glimt in i en trädgård. Så var vi tillbaka vid den ena fabrikslängan där vi startade vår promenad…

De vackra tegelfabrikerna har idag blivit populära lokaler för nya företagare som letar unika kontorsmiljöer.

Jonsereds herrgård som jag skrev om i det föregående inlägget har anor ändå ifrån medeltiden och var då ett kronogods. Om vi förflyttar oss raskt framåt i tiden till år 1839, som var året då W. Gibson köpte ut sin kompanjon A. Keiller ur firman och herrgården kom att tillhöra enbart W. Gibson. År 1868 revs den gamla byggnaden av David Gibson, som var son till W. Gibson och byggnaden fick sitt nuvarande utseende. På herrgården samlades Gibsonsönernas familjer och vänner, bland annat kulturpersonligheter som Viktor Rydberg, Ellen Key och Wilhelm Stenhammar. Här fanns också ett jordbruk tillhörande godset samt trädgårdar med exotiska växter. Godset förblev Gibsonsönernas säte fram till 1954, då den siste avled. Blickar vi lite till framåt så blev det fastställt den 29 januari 2003 att herrgården med sina 20 rum skulle bli Göteborgs universitets mötesplats för samverkan med Sigtunastiftelsen och San Michele på Capri som förebilder. Därefter är det några turer mellan Partille kommun, fastighetsbolaget Wallenstam och Göteborgs universitet. Men slutklämmen är att fastigheten ägs av fastighetsbolaget Partillebo och att fastigheten fortfarande hyrs av Göteborgs universitet. Källa: Wikipedia).

Puh, nu blev det ett långt inlägg igen… men förhoppningsvis intressant! Personligen tycker jag det är så roligt nu på äldre dar att bland annat lära mer om alla våra kulturskatter som de här brukssamhällena är! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0

Billdals Gård – ett sommarhus för Göteborgssocieteten!

I mitten på April, då maken och jag promenerat ute på Stora Amundsön, så passade vi också på att besöka Billdals herrgård. Sist vi besökte herrgården renoverades den utvändigt och det arbetet blev klart under 2017. Sedan en tid tillbaka pågår även renovering inne i det vackra huset! Vid dagens besök togs en hel del foton och som du kommer att märka, har löven vid det här tillfället ännu inte slagit ut. Fördelen med det är att många detaljer blir mer synliga. Men nog föredrar jag grönskande bokträd!

Du som följer mig här på bloggen, förstår förmodligen redan nu varför jag vill berätta och visa bilder på det här huset! Givetvis handlar det om att huset har en själ, en intressant historia och är alldeles underbart! 🙂

Om Billdals herrgård

Billdals herrgård ligger i naturområdet Billdals park i stadsdelen Askim som i sin tur ligger kustnära. I min efterforskningar om herrgården, noterar jag att det första huset revs. Därefter byggdes det ett nytt hus, det som vi ser idag, och som har haft ett flertalet ägare genom alla år. Vi tar det från början…

År 1663 blev familjen Prytz egendomens första kända ägare och därefter köpte grosshandlaren och kommunpolitikern James R Dickson egendomen 1862. Dickson lät först riva den ursprungliga byggnaden och därefter spenderade han hundratusentals kronor på att uppföra den nuvarande byggnaden, samt utvidga trädgården. Det anlades också en park i engelsk stil. Herrgården användes av Dickson som sommarbostad. Då Dickson avlidit år 1873, övertogs egendomen av arkitekten och byggmästaren August Krüger. Därefter köptes den av grosshandlaren Charles Felix Lindberg. Han bodde året runt på gården och ägde den fram till sin död 1909. Efter tjugo år var det ytterligare en grosshandlare som övertog huset och det var industrimannen Gustav Werner som blev ny ägare fram till sin död år 1948. Även han utvidgade anläggningen, genom att bland annat bygga ett stort växthus och arbetarbostäder, samt ett stall och en ladugård. Även en byggnad innehållande en tvättstuga nämns!
Efter hans död tog hans släktingar hand om byggnaden, innan hela egendomen köptes av Göteborgs kommun 1963. Den dåvarande hyresgästen Brita Norling gavs då hyresrätt fram till sin död vilket inträffade 2001. Huvudbyggnaden stod sedan tom fram till 2014 när Higab – ett kommunalt bolag inom Göteborg, fick i uppdrag att rusta upp Billdals Gård. När Higab tog sig an herrgården var byggnaden i mycket dåligt skick och hade också blivit utsatt för skadegörelse. Något som vi bevittnade vid vårt först besök i början på 2000-talet. Eftersom man i nuläget inte riktigt vet vad byggnaden ska användas till har renoveringen av insidan avstannat tills vidare. Det finns en tanke om att öppna upp för allmänheten och att bedriva kafé – och restaurangverksamhet i huset.

Parken är numer friluftsområde och i anslutning till parken finns bland annat Billdals ridhus. Parken har många vackra lövträd och Krogabäcken slingrar genom området. Parken omges av både berg och skog. Den promenad – och cykelvänliga Säröbanan ligger nära. Det var just vid en av våra cykelturer som vi blev nyfikna på herrgården!

Vy nedanför byggnaden i den vackra parken som gränsar mot berg och lövskog. Krogabäcken skymtar. Varför bäcken heter så vet jag inte! Det finns visst en laxtrappa någonstans i bäcken, men den såg vi inte till.

Vy från den lilla stenbron upp mot herrgården. Det är tidig vår och vitsipporna har börjat slå ut….

Vitsippor – det känns redan längesedan!

Här ser vi ena gaveln på huset, ifrån den lilla stenbron. Den översta tredje våningen består av en påbyggnad i mitten som skjuter upp över byggnadskroppen, vilket ger ett pampigt uttryck! Jag förmodar att det är en terrass?

Blev visst förälskad i den lilla bron! 🙂 Vid sidan om bron låg en liten byggnad som vi trodde var en grindstuga….

Men det var det inte! Det visade sig var ett utedass med plats för två samtidigt! 🙂

Tänker att dasset tillhörde tjänstefolket! Eller vad tro du? 🙂 Tyvärr verkade inte detta ”lilla viktiga hus”, ha blivit renoverat! Det vore ju väldigt synd om inte det också får en ”makeover!” 🙂 Alldeles nedanför bron låg en något större byggnad som verkade vara något av en mindre tjänstebostad eller något förråd? Hittade ingen information.

På dess baksida av det charmiga huset, såg vi ett igensatt fönster. Hoppas att Higab renoverar och återställer även de här två mindre byggnaderna! Bilderna togs ju för nästan exakt en månad sedan. Så mycket grönare det är nu i naturen! Det blir säkerligen en tur till hit under sommaren och hösten!

Här på terrassen stod vi och tittade ut över parken mot de vackra bokträden. Vi passade också på att kika in genom de stora fönstren. Vi såg vackra brädgolv, kakelugnar, samt höga pampiga pardörrar mellan rummen. Allt kunde vi ju inte se utifrån, men varje rum i huset lär ha fått sin karaktär med hjälp av olika träslag, dekorativt snickeri, kulörer och ornamentariskt snickeri och stuckatur. Allt med inspiration av nyrenässansens engelska ideal. (Källa: Higab hemsida.)

Vy ut över trädgården och parken ifrån den stora terrassen. Då bilden togs hade ju bokträden inte fått sina gröna blad, men nu lär här vara grönt och lummigt! Kanske även någon blodbok finns?

Vid infarten till parken ligger också en mindre byggnad och det lär vara en tjänstebostad…

Ja, det är spännande att upptäcka ett ”ödehus” som detta hus var då vi såg det första gången. Sedan flera år senare, läste vi en artikel i GP, om att Higab övertagit ansvaret om byggnaden och att en renovering skulle påbörjas. Det föranledde till nästa besök och därefter ytterligare ett, då den yttre renoveringen stod klar. Och så bestämde jag mig för att ta reda på vilka som bott och levt här och nu är den sagan all! 🙂

Ser bland mina foton att jag glömt att fotografera byggnadens entrésida! Det föranleder definitivt att göra ett återbesök! 🙂

Nu tar jag och bloggen helg! Så…

Trevlig helg!

Kram Gunilla

0

Huset och björkskogen vid sjön!

Det diskuteras mycket om vädret just nu i sociala medier – om hur kallt det är! Runt påsk var det soligt med behaglig försommarvärme. Nu råder det isande vindar, nattfrost och här och var har det till och med fallit lite hagel eller snö. Det är nog inte vad de flesta längtar efter nu. Snö! Jag kan välja att vara inne eller så klär jag mig varmt och trotsar isande vindar. Jag kan skydda mig, men det som oroar mig är hur naturen – alla blomknoppar och våra små insekter som humlor, bin och nyckelpigor klarar sig?

Från bokskog till björkskog – det är ljuvligt med den skira grönskan och det är som min bloggvän Christina skrev till mig ” Otroligt vackert och helande på något vis!” Ja, naturen är energi – och rogivande på en och samma gång!

De vita stammarna mot grönskan och här vitsippor som dröjer sig kvar! Visst är det vackert!?

Nere vis vår sjö, ligger också ett gammalt hus med namnet ”Annero.” Visst låter det också vackert!? Och jag kan lova er att huset gör skäl för namnet! Ett hus med själ!

Trädgårdssidan som vetter mot sjön.
Huset ligger nära sjön och de har underbar utsikt över sjön!

Det må vara lite kylslaget, men jag längtar ingenstans just nu! Jag njuter av den skira grönskan, även om det är lite kallt om näsan! Det som oroar mig är att vattennivåerna är under det normala – det får bara inte bli torka!

Kram Gunilla

0

Ett besök i Bergfeltska trädgården i Kungälv

Det där med att ”fånga ögonblicket” är Mr R och jag bra på! Vi fick en idé om att åka buss till Kungälv för att bland annat titta på alla vårblommor i Bergfeltska trädgården som ligger på Västra gatan. Att vi valde buss är för att det är bekvämt, miljövänligt, samt bra mycket billigare än att åka i egen bil. Det blev en solig och skön promenad genom Kungälv, även om vinden var kylig minst sagt! Men bland husen var det lä för den kalla vinden.

När man går mot Västra gatan, ser man den fina vita kyrkan…


Åren 1658-1662 hade man på den nuvarande kyrkans plats byggt en kyrka, som under Gyldenlövefejden brändes av norrmännen den 12 augusti 1676. Arbetet med att uppföra en ny kyrka pågick mellan 1679 och 1688. Väl förbi kyrkan kommer man in på Västra gatan som är en del av den gamla träbebyggelsen i Kungälv.
Det räcker med en promenad på kullerstenarna mellan de gamla trähusen på Västra gatan för att känna historiens vingslag. Vilandes på grundstenar som plockades från fästningen redan på 1600-talet förmedlar husen trästadens sköna känsla av lugn och harmoni.

På en del av husen längs gatan finns det skyltar uppsatta som berättar om husets historia. Detta hus som vi tycker är det vackraste, saknade tyvärr en skylt med information. Vad vi kunde se är det en bostadsrättsförening som äger huset och återigen, vem vill inte bo här!? Lägg märke till de vackra dörrarna…

Längs delar av gatan finns branta sluttningar och det ser man dels på den här vackra muren (kallmurar) som utgör stöd till det charmiga huset, dels vid Bergfeltska trädgården.

Lite kort om Bergfeltska trädgården

Trädgården har anor från 1600-talet och fanns markerad på en karta som ”Magister Rattreijs trädgård”. Sin storhetstid hade den de första decennierna på 1900-talet. Nu är den en öppen, restaurerad visningsträdgård – en del av den kulturskyddade Västra gatan. Den tomt som trädgården är anlagd på har alltid använts som en privat trädgård. Det karaktäristiska för denna trädgård, som jag redan har nämnt är dess kallmurar som håller uppe den starkt sluttande terrängen i terrasser. Dessa anlades i början på 1800-talet. Trädgården ägdes under åren 1899-1926 av den mycket trädgårdsintresserade prosten Bengt Martin Bergfelt. När kommunen tog över trädgården 1997 fanns inte mycket kvar av den forna blomsterprakten. År 2006 började så en rejäl röjning i trädgården och därefter påbörjades restaureringen av trappor och mur. Kungälvs trädgårdsförening har varit med att återskapa trädgården till forna tidens glans och det arbete fortgår alltjämt. För den växtintresserade är det en liten fantastisk oas som blommar från vår till sen höst. Här finns också vackra olika träd som valnötsträd, äkta röd kastanj, Ginkoträd och aprikosträd. Nu kikar vi in i trädgården…

Västra gatan skymtar där nere…

Här ser man mer av muren och hur det sluttar och en skymt av gatan med de gamla husen.

Ja, trädgården är fullkomligt översållad med lökväxter! Magnolian var på gång och sedan kommer alla tulpaner och rosor…

De äldsta huset på Västra gatan är ”Schwartzka huset”, byggt år 1632. Här fanns en skylt uppsatt som berättade om alla som bott och ägt huset. Fastighetens namn kommer av lärarinnan Anna Schwartz som ägde huset 1957. Huset är byggnadsminnesförklarat år 1981 och är fortfarande privat bostad.

En liten glimt in i dess trädgård!

Efter promenaden på Västra gatan, gick vi vidare mot villakvarteren och vidare längs Nordre älv, där vid intog vår fika. Härifrån är det fin utsikt mot Kungälvs fästning.

Bohus fästning som norrmännen började anlägga på 1300-talet. Denna en gång så strategisk placerade kungaborg, ses redan på långt håll trona på sin holme där Nordre och Göta Älv delar sig. Bohus fästning har gett namn åt landskapet Bohuslän. Den har under sin 700-åriga historia kontrollerats av Norge, Danmark-Norge och Sverige. Den har varit belägrad minst fjorton gånger, men aldrig erövrad i strid. Fästningen är statligt byggnadsminne sedan 25 januari 1935. (Källa. Wikipedia.)

Vilken härlig dag tillsammans och allt vackert som finns förhållandevis nära!

Kram Gunilla

0

Det gamla vackra huset med en sagolik trädgård!

Du som följer mig här på bloggen vet vid det här laget att jag har en förkärlek för äldre hus. Gärna hus som har snickarglädje och en tillhörande trädgård som är som en enda stor blommande oas! Trädgården får gärna vara välskött, men samtidigt lite vildvuxen! Runt om, vid våra promenad – och cykelstråk finns sådana hus och ett av dem, ska du få se nu!

Det här huset kan jag inte gå förbi utan att stanna och beundra det! Under alla årstider, är det lika vackert i den välskötta, men ändå lite vildvuxna trädgården. Det är ett äldre par som bor där och vid något av besöken har jag kunnat framföra min beundran till husets ägare. Vid dagens besök, såg jag endast till kvinnan som satt på en pall, pysslandes med sina blommor. Jag lät henne vara ifred. Ville inte störa henne.

Nu är det tidig vår och alla lökväxter är små och syns inte så tydligt på bilden. Men när man står där framför trädgården i verkligheten och ser en mängd av blommor i olika färger, då blir det mycket effektfullt!

Det är en stor trädgård att sköta om… för att inte tala om huset!

Tänk att få sitta här på bänken och blicka ut över sin vackra trädgård! 🙂

Åh, jag älskar de där gamla nötta trädgårdsmöblerna som förmodligen står ute året runt.

När vi kommer in i maj månad brukar, trädgården se ut så här…

Då blommar bland annat tulpaner i olika färger….

Den vackra balkongen smyckas med pelargonior! 🙂

Avslutningsvis så blommar också äpple – och körsbärsträden i trädgården!

Mr R säger att jag är född under fel århundrade! Kanske det!? Vi kan väl säga så här… att jag gärna vill bo i ett sekelskifteshus och ha en sådan trädgård. Jag tänker att jag går där i min långa, vackra klänning och har ett vitt och skirt solparasoll i handen. Vill ju skydda mig mot solen. 😉 Jag slår mig ned i en vitmålad trädgårdsstol, eller varför inte i hammocken och tittar ut över vår vackra trädgård som är i perfekt skick tack vare vår trädgårdsmästare Johan! Klara – vårt hembiträde kommer ut med ett glas kall lemonad. 🙂

Nja… jag trivs allt bra i nutid också! I vårt radhus med tillhörande trädgård, där jag och Mr R, gör jobbet själva och njuter av resultatet! 🙂 Lemonaden eller varför inte ett glas kallt vitt, sitter fint i kvällssolen och det är både inhandlat och serverat av Mr R! 🙂

Är du också förtjust i gamla hus med snickarglädje eller föredrar du ett modernt hus? Kanske du bor i lägenhet? Berätta gärna – så roligt att läsa era svar!

Kram Gunilla

0