Vackra augustidagar!

Sommaren går mot sitt slut och ett visst vemod upplever jag över det. Men samtidigt njuter jag av nuet – av att vara farmor och av vackra och blomsterrika augustidagar! Sensommarblommorna är praktfulla och höstfärger skymtas här och var.

Juli stod för mycket sol, bad och för en trevlig och minnesrik resa till grannlandet i väster! Augusti – kommer att stå för glädjen för vår lille prins födelse och för en kommande resa där vi ska fira ett annat födelsedagsbarn!

Augustidagar med ömsom regn och ömsom sol. Lite av varannan dags väder där jag har läst en del och promenerat runt i olika omgivningar och njutit av blomsterprakten! Huset och trädgården här ovan är en av de vackraste här där jag bor. Jag skulle mycket gärna vilja sitta i bersån och titta ut över trädgården…

Igår promenerade vi i Örgryte med omnejd och såg mer av dessa underbara blommor. Stora klasar med blommor som skiftar i vitt och rosa.

Eller som här i vitaste vitt! Syrenhortensia så skir och praktfulla på samma gång och ger oss blomsterfägring.

Blå hortensia – färgen är inte favorit, men de här var vackra! Gillar att det finns en violett ton i.

Det här tror jag är höstanemoner, de blommade rikligt i den här trädgården.

Jag njuter verkligen av varje stund – att äga min tid och förvalta den efter bästa förmåga! Det finns orosmoln även på min himmel och jag påminns då och då om hur skört livet kan vara. Jag har drömmar och önskemål, men jag har också förmågan att uppskatta det som redan finns i mitt liv!

En vit nyponros eller en vit åkervinda – det vackra finns både ute i naturen och i vår trädgårdar.

En lite ruffig solros, men så vacker ändå! Sist ut i min blomsterfägring blir röd solhatt…

Åh, visst är det en läcker färg och blomma!?

Må så gott!

Kram Gunilla

0

Jonsereds strömmar och brukssamhälle!

I det förra inlägget visade jag bilder ifrån Jonsereds trädgårdar. Om du är där, och har möjlighet, så lägg till en promenad längs Säveån och Jonsereds brukssamhälle.

Vi började vår utflyktsdag med rundvandring I Jonsereds trädgårdar och därefter är det bara att köra tillbaka en liten bit och parkera bilen vid Jonsereds fabriker. Därifrån går du bakom den ena fabrikslängan mot den gamla kraftstationen, där vår promenad vid Säveåns naturreservat börjar.

På den här bilden ser vi Säveån vid Jonsereds fabriker. Bilden är ifrån april i år, innan lövsprickning…

Den gamla bron, vid infarten till området som man numera bara kan ”gå över”. Biltrafiken leds in bredvid på annan bro.

Här inne på området kan du parkera om du vill gå längs med vackra Säveån… missa inte det!

Bakom en av fabrikslängorna ligger alltså den gamla kraftstationen och framför den en gammal träbro som man kan gå över. Den ser ”skruttig ut”, men ingen fara… den är rejäl!

Här står mina ”promenadkompisar” och tittar ned i Säveån! Efter bron kommer en nyare bro till höger, gå över den och sedan följer man ån till vänster! Efter en kort sträcka kommer en spång på vänster sidan som leder ut till en härlig sittplats alldeles vid vattnet. Där är en bra plats för den medhavda matsäcken!

Vi hade tur… Här finns tre sittbänkar och alla var lediga! 🙂 Här kommer du så nära vattnet att du kan till exempel kan se laxöring simma i vattnet och hur strömstaren far fram över vattenytan. Här finns också gulärlor, knipor, drillsnäppa och storskrakar. En och annan bäver kan ses om man kommer i gryningen eller skymningen.

Här står jag och poserar och som alla kan se är det en fantastisk grönska vid ån…

Så vackert ljus den här dagen!

Ja, det är vackert att både promenera och cykla här! Det var första gången som våra ”promenadkompisar” gick sträckan och de tyckte verkligen om det. Vi fortsatte vägen fram som också löper längs järnvägen mellan Göteborg och Alingsås. (Järnvägen är på din högra sida.) Så delar sig promenadslingan åt vänster (Jonsered) och åt höger (Kåhög). Välj vänster och lite längre fram nere vid Säveån ligger det en grillplats om man önskar gå ned dit från bron. Vi gick förbi den rakt fram uppe på bilbron och viker vänster igen, så att man följer ån mot Jonsereds brukssamhälle. Efter en bit går en asfalterad väg ner bland de gamla husen och där ska man absolut gå ned och kika bland ”arbetarbostäderna”, där alla husen är rödmålade! Det är fröjd för ögat, både med husen och med trädgårdarna!

Idyll eller hur!? Vovven ser lite suddig ut, men reste precis på sig då jag tog bilden. 🙂 Var hur snäll som helst!

Husen är i varierande storlek och alla charmiga och välbevarade!

Lite kort om Jonsereds brukssamhälle

Jonsereds brukssamhälle är en av Sveriges bäst bevarade industrimiljöer från 1800-talets andra hälft. Samhället präglas fortfarande av den industriella storhetstid som satte Jonsered på världskartan.

Jonsered var från 1830-talet och fram till 1970-talet ett utpräglat brukssamhälle. År 1833 köptes egendomen Jonsered av skotten och affärsmannen William Gibson tillsammans med Alexander Keiller i syfte att där anlägga en textilindustri. Läget vid Säveån innebar bättre tillgång på vattenkraft och även möjlighet till att kunna expandera. Gibson anlade även gjuteri och verkstadsindustri. På 1860-talet inleddes framgångsrik produktion av träbearbetningsprodukter.

Transporterna löstes genom pråmar i Säveån. År 1856 invigdes den första sträckan på Västra stambanan mellan Göteborg och Jonsered och år 1903 invigdes kraftverket av kung Oscar den II. År 1913 skedde ett ras vid järnvägsbanken vid Aspen som blev känt som Jonseredsraset. Kring 1914 stod dagens dubbelspåriga järnvägstunneln klar som ersatte det tidigare spåret som korsade fabriksområdet. Ett stickspår ledde in till fabriksområdet.

Bruket expanderade och samhället byggdes ut med nya arbetarbostäder som delades in efter alfabetet som till exempel Littera A. I folkmun fick de ofta andra namn som till exempel Smålänningegården. Många flyttade till Jonsered från Västsverige. De unga kvinnor som flyttade till orten fick bo på Flickhemmet. Många inflyttade inackorderades hos familjer i arbetarlängorna. Då bruket även ägde bostäderna på orten var anställning och boendet knutet till varandra – förlorades anställningen förlorade den anställde även boendet. I Jonsered arbetade många i 40-50 år på bruket där de började i unga år. Efter skolgången väntade en plats på bruket för eleverna där bruket valde ut vad eleverna var lämpliga att arbeta med. Typiskt var också de många smeknamnen som kunde baseras på ursprung, sysselsättning eller släktskap och i Jonsered användes många lokala slanguttryck. Efterhand utvecklades ett socialt system i brukets regi med bland annat sjukstuga och tandläkarvård. 1899 stod ett ålderdomshem klart som ritats av ingenjören vid Jonsereds fabriker Sven Wingquist.

Gamla fabriksbyggnader och arbetarbostäderna, bland annat de unika tegellängorna med tillhörande trädgårdar, de nationalromantiska trähusen i Hallebacken liksom Sveriges första radhus, Nybygget från 1841, finns fortfarande kvar. Vid fabrikens finns Porthuset, den ursprungliga ingången till fabriksområdet, kvar. I Jonsered finns även koloniområdet Amerika som delas av motorvägen E20 samt Jonsereds kyrka. Riksantikvarieämbetet har utsett Jonsered till kulturmiljö av riksintresse. Jonsered är omgärdat av vacker natur längs med Säveån och sjön Aspen, här finns Bokedalens naturreservat och Natura 2000-området Jonsereds strömmar.

Många av 1800-talsmiljöerna finns bevarade och Gibsons arv lever vidare i alla de vackra tegelbyggnaderna som går i brittisk stil. (Källa: Wikipedia.)

Här i området finns också Franciskusgården som är en vacker trevåningsbyggnad av rött tegel som tjänar både som brödernas konvent och gästhus. Byggnaden uppfördes år 1899, ursprungligen som ett ålderdomshem i det lilla brukssamhället som då tillhörde Jonsereds Fabriker. En flygel som rymmer Kristi Förklarings Kapell blev tillbyggd år 1990.

Mycket vacker och intressant byggnad! Kommuniteten består av fyra bröder under eviga löften, och tre bröder under tidsbundna löften. Bröderna lever en ”öppen” form av klosterliv med betoning på mässfirande, tideböner och praktiskt arbete som tillåter dem att ägna sig åt barmhärtighetsgärningar, vilket i huvudsak tar sig i uttryck i en gästverksamhet riktad till såväl kyrkligt förankrade människor som andliga sökare och hjälpsökande som kan vara i behov av socialstöd och/eller viss vård. Brödernas livsrytm tillåter också att de åtar sig pastorala uppgifter, ungdomsarbete och evangeliserande uppgifter.  En av bröderna har vi träffat i boken, ”De fann vägen” av Kjell Andersson och Tore Hagman. Det var en intressant bok om olika männiksor som bestämde sig för att välja en ny livsinriktning. Boken finns presenterad här på min blogg.

Och så några glimtar ifrån arbetarlängorna som är bevarade och mycket populära att bo i.

Så många vackra detaljer på husen…

En glimt in i en trädgård. Så var vi tillbaka vid den ena fabrikslängan där vi startade vår promenad…

De vackra tegelfabrikerna har idag blivit populära lokaler för nya företagare som letar unika kontorsmiljöer.

Jonsereds herrgård som jag skrev om i det föregående inlägget har anor ändå ifrån medeltiden och var då ett kronogods. Om vi förflyttar oss raskt framåt i tiden till år 1839, som var året då W. Gibson köpte ut sin kompanjon A. Keiller ur firman och herrgården kom att tillhöra enbart W. Gibson. År 1868 revs den gamla byggnaden av David Gibson, som var son till W. Gibson och byggnaden fick sitt nuvarande utseende. På herrgården samlades Gibsonsönernas familjer och vänner, bland annat kulturpersonligheter som Viktor Rydberg, Ellen Key och Wilhelm Stenhammar. Här fanns också ett jordbruk tillhörande godset samt trädgårdar med exotiska växter. Godset förblev Gibsonsönernas säte fram till 1954, då den siste avled. Blickar vi lite till framåt så blev det fastställt den 29 januari 2003 att herrgården med sina 20 rum skulle bli Göteborgs universitets mötesplats för samverkan med Sigtunastiftelsen och San Michele på Capri som förebilder. Därefter är det några turer mellan Partille kommun, fastighetsbolaget Wallenstam och Göteborgs universitet. Men slutklämmen är att fastigheten ägs av fastighetsbolaget Partillebo och att fastigheten fortfarande hyrs av Göteborgs universitet. Källa: Wikipedia).

Puh, nu blev det ett långt inlägg igen… men förhoppningsvis intressant! Personligen tycker jag det är så roligt nu på äldre dar att bland annat lära mer om alla våra kulturskatter som de här brukssamhällena är! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0

Billdals Gård – ett sommarhus för Göteborgssocieteten!

I mitten på April, då maken och jag promenerat ute på Stora Amundsön, så passade vi också på att besöka Billdals herrgård. Sist vi besökte herrgården renoverades den utvändigt och det arbetet blev klart under 2017. Sedan en tid tillbaka pågår även renovering inne i det vackra huset! Vid dagens besök togs en hel del foton och som du kommer att märka, har löven vid det här tillfället ännu inte slagit ut. Fördelen med det är att många detaljer blir mer synliga. Men nog föredrar jag grönskande bokträd!

Du som följer mig här på bloggen, förstår förmodligen redan nu varför jag vill berätta och visa bilder på det här huset! Givetvis handlar det om att huset har en själ, en intressant historia och är alldeles underbart! 🙂

Om Billdals herrgård

Billdals herrgård ligger i naturområdet Billdals park i stadsdelen Askim som i sin tur ligger kustnära. I min efterforskningar om herrgården, noterar jag att det första huset revs. Därefter byggdes det ett nytt hus, det som vi ser idag, och som har haft ett flertalet ägare genom alla år. Vi tar det från början…

År 1663 blev familjen Prytz egendomens första kända ägare och därefter köpte grosshandlaren och kommunpolitikern James R Dickson egendomen 1862. Dickson lät först riva den ursprungliga byggnaden och därefter spenderade han hundratusentals kronor på att uppföra den nuvarande byggnaden, samt utvidga trädgården. Det anlades också en park i engelsk stil. Herrgården användes av Dickson som sommarbostad. Då Dickson avlidit år 1873, övertogs egendomen av arkitekten och byggmästaren August Krüger. Därefter köptes den av grosshandlaren Charles Felix Lindberg. Han bodde året runt på gården och ägde den fram till sin död 1909. Efter tjugo år var det ytterligare en grosshandlare som övertog huset och det var industrimannen Gustav Werner som blev ny ägare fram till sin död år 1948. Även han utvidgade anläggningen, genom att bland annat bygga ett stort växthus och arbetarbostäder, samt ett stall och en ladugård. Även en byggnad innehållande en tvättstuga nämns!
Efter hans död tog hans släktingar hand om byggnaden, innan hela egendomen köptes av Göteborgs kommun 1963. Den dåvarande hyresgästen Brita Norling gavs då hyresrätt fram till sin död vilket inträffade 2001. Huvudbyggnaden stod sedan tom fram till 2014 när Higab – ett kommunalt bolag inom Göteborg, fick i uppdrag att rusta upp Billdals Gård. När Higab tog sig an herrgården var byggnaden i mycket dåligt skick och hade också blivit utsatt för skadegörelse. Något som vi bevittnade vid vårt först besök i början på 2000-talet. Eftersom man i nuläget inte riktigt vet vad byggnaden ska användas till har renoveringen av insidan avstannat tills vidare. Det finns en tanke om att öppna upp för allmänheten och att bedriva kafé – och restaurangverksamhet i huset.

Parken är numer friluftsområde och i anslutning till parken finns bland annat Billdals ridhus. Parken har många vackra lövträd och Krogabäcken slingrar genom området. Parken omges av både berg och skog. Den promenad – och cykelvänliga Säröbanan ligger nära. Det var just vid en av våra cykelturer som vi blev nyfikna på herrgården!

Vy nedanför byggnaden i den vackra parken som gränsar mot berg och lövskog. Krogabäcken skymtar. Varför bäcken heter så vet jag inte! Det finns visst en laxtrappa någonstans i bäcken, men den såg vi inte till.

Vy från den lilla stenbron upp mot herrgården. Det är tidig vår och vitsipporna har börjat slå ut….

Vitsippor – det känns redan längesedan!

Här ser vi ena gaveln på huset, ifrån den lilla stenbron. Den översta tredje våningen består av en påbyggnad i mitten som skjuter upp över byggnadskroppen, vilket ger ett pampigt uttryck! Jag förmodar att det är en terrass?

Blev visst förälskad i den lilla bron! 🙂 Vid sidan om bron låg en liten byggnad som vi trodde var en grindstuga….

Men det var det inte! Det visade sig var ett utedass med plats för två samtidigt! 🙂

Tänker att dasset tillhörde tjänstefolket! Eller vad tro du? 🙂 Tyvärr verkade inte detta ”lilla viktiga hus”, ha blivit renoverat! Det vore ju väldigt synd om inte det också får en ”makeover!” 🙂 Alldeles nedanför bron låg en något större byggnad som verkade vara något av en mindre tjänstebostad eller något förråd? Hittade ingen information.

På dess baksida av det charmiga huset, såg vi ett igensatt fönster. Hoppas att Higab renoverar och återställer även de här två mindre byggnaderna! Bilderna togs ju för nästan exakt en månad sedan. Så mycket grönare det är nu i naturen! Det blir säkerligen en tur till hit under sommaren och hösten!

Här på terrassen stod vi och tittade ut över parken mot de vackra bokträden. Vi passade också på att kika in genom de stora fönstren. Vi såg vackra brädgolv, kakelugnar, samt höga pampiga pardörrar mellan rummen. Allt kunde vi ju inte se utifrån, men varje rum i huset lär ha fått sin karaktär med hjälp av olika träslag, dekorativt snickeri, kulörer och ornamentariskt snickeri och stuckatur. Allt med inspiration av nyrenässansens engelska ideal. (Källa: Higab hemsida.)

Vy ut över trädgården och parken ifrån den stora terrassen. Då bilden togs hade ju bokträden inte fått sina gröna blad, men nu lär här vara grönt och lummigt! Kanske även någon blodbok finns?

Vid infarten till parken ligger också en mindre byggnad och det lär vara en tjänstebostad…

Ja, det är spännande att upptäcka ett ”ödehus” som detta hus var då vi såg det första gången. Sedan flera år senare, läste vi en artikel i GP, om att Higab övertagit ansvaret om byggnaden och att en renovering skulle påbörjas. Det föranledde till nästa besök och därefter ytterligare ett, då den yttre renoveringen stod klar. Och så bestämde jag mig för att ta reda på vilka som bott och levt här och nu är den sagan all! 🙂

Ser bland mina foton att jag glömt att fotografera byggnadens entrésida! Det föranleder definitivt att göra ett återbesök! 🙂

Nu tar jag och bloggen helg! Så…

Trevlig helg!

Kram Gunilla

0

Huset och björkskogen vid sjön!

Det diskuteras mycket om vädret just nu i sociala medier – om hur kallt det är! Runt påsk var det soligt med behaglig försommarvärme. Nu råder det isande vindar, nattfrost och här och var har det till och med fallit lite hagel eller snö. Det är nog inte vad de flesta längtar efter nu. Snö! Jag kan välja att vara inne eller så klär jag mig varmt och trotsar isande vindar. Jag kan skydda mig, men det som oroar mig är hur naturen – alla blomknoppar och våra små insekter som humlor, bin och nyckelpigor klarar sig?

Från bokskog till björkskog – det är ljuvligt med den skira grönskan och det är som min bloggvän Christina skrev till mig ” Otroligt vackert och helande på något vis!” Ja, naturen är energi – och rogivande på en och samma gång!

De vita stammarna mot grönskan och här vitsippor som dröjer sig kvar! Visst är det vackert!?

Nere vis vår sjö, ligger också ett gammalt hus med namnet ”Annero.” Visst låter det också vackert!? Och jag kan lova er att huset gör skäl för namnet! Ett hus med själ!

Trädgårdssidan som vetter mot sjön.
Huset ligger nära sjön och de har underbar utsikt över sjön!

Det må vara lite kylslaget, men jag längtar ingenstans just nu! Jag njuter av den skira grönskan, även om det är lite kallt om näsan! Det som oroar mig är att vattennivåerna är under det normala – det får bara inte bli torka!

Kram Gunilla

0

Ett besök i Bergfeltska trädgården i Kungälv

Det där med att ”fånga ögonblicket” är Mr R och jag bra på! Vi fick en idé om att åka buss till Kungälv för att bland annat titta på alla vårblommor i Bergfeltska trädgården som ligger på Västra gatan. Att vi valde buss är för att det är bekvämt, miljövänligt, samt bra mycket billigare än att åka i egen bil. Det blev en solig och skön promenad genom Kungälv, även om vinden var kylig minst sagt! Men bland husen var det lä för den kalla vinden.

När man går mot Västra gatan, ser man den fina vita kyrkan…


Åren 1658-1662 hade man på den nuvarande kyrkans plats byggt en kyrka, som under Gyldenlövefejden brändes av norrmännen den 12 augusti 1676. Arbetet med att uppföra en ny kyrka pågick mellan 1679 och 1688. Väl förbi kyrkan kommer man in på Västra gatan som är en del av den gamla träbebyggelsen i Kungälv.
Det räcker med en promenad på kullerstenarna mellan de gamla trähusen på Västra gatan för att känna historiens vingslag. Vilandes på grundstenar som plockades från fästningen redan på 1600-talet förmedlar husen trästadens sköna känsla av lugn och harmoni.

På en del av husen längs gatan finns det skyltar uppsatta som berättar om husets historia. Detta hus som vi tycker är det vackraste, saknade tyvärr en skylt med information. Vad vi kunde se är det en bostadsrättsförening som äger huset och återigen, vem vill inte bo här!? Lägg märke till de vackra dörrarna…

Längs delar av gatan finns branta sluttningar och det ser man dels på den här vackra muren (kallmurar) som utgör stöd till det charmiga huset, dels vid Bergfeltska trädgården.

Lite kort om Bergfeltska trädgården

Trädgården har anor från 1600-talet och fanns markerad på en karta som ”Magister Rattreijs trädgård”. Sin storhetstid hade den de första decennierna på 1900-talet. Nu är den en öppen, restaurerad visningsträdgård – en del av den kulturskyddade Västra gatan. Den tomt som trädgården är anlagd på har alltid använts som en privat trädgård. Det karaktäristiska för denna trädgård, som jag redan har nämnt är dess kallmurar som håller uppe den starkt sluttande terrängen i terrasser. Dessa anlades i början på 1800-talet. Trädgården ägdes under åren 1899-1926 av den mycket trädgårdsintresserade prosten Bengt Martin Bergfelt. När kommunen tog över trädgården 1997 fanns inte mycket kvar av den forna blomsterprakten. År 2006 började så en rejäl röjning i trädgården och därefter påbörjades restaureringen av trappor och mur. Kungälvs trädgårdsförening har varit med att återskapa trädgården till forna tidens glans och det arbete fortgår alltjämt. För den växtintresserade är det en liten fantastisk oas som blommar från vår till sen höst. Här finns också vackra olika träd som valnötsträd, äkta röd kastanj, Ginkoträd och aprikosträd. Nu kikar vi in i trädgården…

Västra gatan skymtar där nere…

Här ser man mer av muren och hur det sluttar och en skymt av gatan med de gamla husen.

Ja, trädgården är fullkomligt översållad med lökväxter! Magnolian var på gång och sedan kommer alla tulpaner och rosor…

De äldsta huset på Västra gatan är ”Schwartzka huset”, byggt år 1632. Här fanns en skylt uppsatt som berättade om alla som bott och ägt huset. Fastighetens namn kommer av lärarinnan Anna Schwartz som ägde huset 1957. Huset är byggnadsminnesförklarat år 1981 och är fortfarande privat bostad.

En liten glimt in i dess trädgård!

Efter promenaden på Västra gatan, gick vi vidare mot villakvarteren och vidare längs Nordre älv, där vid intog vår fika. Härifrån är det fin utsikt mot Kungälvs fästning.

Bohus fästning som norrmännen började anlägga på 1300-talet. Denna en gång så strategisk placerade kungaborg, ses redan på långt håll trona på sin holme där Nordre och Göta Älv delar sig. Bohus fästning har gett namn åt landskapet Bohuslän. Den har under sin 700-åriga historia kontrollerats av Norge, Danmark-Norge och Sverige. Den har varit belägrad minst fjorton gånger, men aldrig erövrad i strid. Fästningen är statligt byggnadsminne sedan 25 januari 1935. (Källa. Wikipedia.)

Vilken härlig dag tillsammans och allt vackert som finns förhållandevis nära!

Kram Gunilla

0

Det gamla vackra huset med en sagolik trädgård!

Du som följer mig här på bloggen vet vid det här laget att jag har en förkärlek för äldre hus. Gärna hus som har snickarglädje och en tillhörande trädgård som är som en enda stor blommande oas! Trädgården får gärna vara välskött, men samtidigt lite vildvuxen! Runt om, vid våra promenad – och cykelstråk finns sådana hus och ett av dem, ska du få se nu!

Det här huset kan jag inte gå förbi utan att stanna och beundra det! Under alla årstider, är det lika vackert i den välskötta, men ändå lite vildvuxna trädgården. Det är ett äldre par som bor där och vid något av besöken har jag kunnat framföra min beundran till husets ägare. Vid dagens besök, såg jag endast till kvinnan som satt på en pall, pysslandes med sina blommor. Jag lät henne vara ifred. Ville inte störa henne.

Nu är det tidig vår och alla lökväxter är små och syns inte så tydligt på bilden. Men när man står där framför trädgården i verkligheten och ser en mängd av blommor i olika färger, då blir det mycket effektfullt!

Det är en stor trädgård att sköta om… för att inte tala om huset!

Tänk att få sitta här på bänken och blicka ut över sin vackra trädgård! 🙂

Åh, jag älskar de där gamla nötta trädgårdsmöblerna som förmodligen står ute året runt.

När vi kommer in i maj månad brukar, trädgården se ut så här…

Då blommar bland annat tulpaner i olika färger….

Den vackra balkongen smyckas med pelargonior! 🙂

Avslutningsvis så blommar också äpple – och körsbärsträden i trädgården!

Mr R säger att jag är född under fel århundrade! Kanske det!? Vi kan väl säga så här… att jag gärna vill bo i ett sekelskifteshus och ha en sådan trädgård. Jag tänker att jag går där i min långa, vackra klänning och har ett vitt och skirt solparasoll i handen. Vill ju skydda mig mot solen. 😉 Jag slår mig ned i en vitmålad trädgårdsstol, eller varför inte i hammocken och tittar ut över vår vackra trädgård som är i perfekt skick tack vare vår trädgårdsmästare Johan! Klara – vårt hembiträde kommer ut med ett glas kall lemonad. 🙂

Nja… jag trivs allt bra i nutid också! I vårt radhus med tillhörande trädgård, där jag och Mr R, gör jobbet själva och njuter av resultatet! 🙂 Lemonaden eller varför inte ett glas kallt vitt, sitter fint i kvällssolen och det är både inhandlat och serverat av Mr R! 🙂

Är du också förtjust i gamla hus med snickarglädje eller föredrar du ett modernt hus? Kanske du bor i lägenhet? Berätta gärna – så roligt att läsa era svar!

Kram Gunilla

0

Tollered – ett trevligt och intressant utflyktsmål!

Nääs fabriker är det många som åker till, för att shoppa i någon av de mysiga butikerna. Här finns också restauranger och hotell för den som vill övernatta i historisk miljö. På andra sidan motorvägen, mittemot Nääs fabriker ligger Tollered, som likt Nääs fabriker, är en bevarad bruks – och industriort. Både Nääs fabriker och Tollered ligger i Lerums kommun, 32 km öster om Göteborg i en förkastningsbrant mellan sjöarna Sävelången och Torskabotten. Det är en bilfärd på ca: 30 minuter ifrån Göteborg i riktning mot Alingsås.
Maken och jag brukar promenera runt både vid Nääs fabriker och ibland vidare under motorvägen till Tollered. Det är ingen lång promenad! De bilder som jag visar idag är ifrån ett besök sensommaren 2018. Det har inte blivit av att visa bilderna tidigare, men nu när det våras kanske du blir lockad att göra ett besök! Maken och jag åker gärna till de två orterna – som ett trevligt utflyktsmål. Men tyvärr tror jag att många missar att besöka Tollered och därmed en promenad i historisk miljö!

Lite historik om Tollered

Orten har gamla anor. Runt 1000-talet beräknas de första gårdarna ha legat på platsen. Senare fanns i Tollered två bondgårdar, Skattegården och Nedergården. Frälsehemmanet Nedergården hörde från år 1750, till Nääs slott och kom att omfatta det som senare skulle bli fabriksområdet.
Frälseskattehemmanet Skattegården var delat i sex brukningsdelar kring Herreslia som då var bygatan. Till båda gårdarna hörde endast små arealer brukningsbar mark och därför var andelarna i vattenfallen i Tollereds Ström mycket viktiga för bönderna. 1835 låg fyra sågar, sex kvarnar och fyra brännerier vid strömmen.
Bruksorten Tollered formades kring Nääs Fabriker, och här fanns: bomullsspinneri, yllespinneri och väveri, som grundades 1833 av ägarna till Nääs Slott, på andra sidan sjön Sävelången. Här finns också en kraftstation.

Under kriget 1612 mot danskarna, byggde bönderna upp ett försvar vid den smalaste passagen längs det långa berget. De stod emot den danska armén en kort tid innan de drog sig tillbaka. Det gav danskarna fritt spelrum att plundra och bränna Nääs slott och de omkringliggande gårdarna. Det var och är ganska brant sluttande mark ner mot Sävelången så det blev svårt för danskarna. Branterna ger utrymme för det som idag är den stora resursen i Tollered, vattenkraften. I historisk tid var bönderna noga med sina andelar i forsen, som föll 60 meter på en sträcka på ca 800 meter från Torskabotten till Säven. Det insåg godsherren på Nääs, Peter Wilhelm Berg, som 1825 skaffade sig rättigheterna till vattenkraften. När detta var klart grundande han Nääs fabriker 1833.

Tollered var ursprungligen namnet på en gård, där ”red” betyder röjning och det var Torill som röjde.
Bycentrum ligger på cirka 70 meters höjd medan den högst belägna bebyggelsen ligger på cirka 140 meters höjd cirka 1 km österut. Huvuddelen av bebyggelsen ligger öster om E20. Väster om motorvägen ligger dock den yngre industriella bebyggelsen som idag främst används som hotell och företagarcentrum. Källa: Wikipedia.

Följ med på en liten rundtur…

Här är vi på väg från det nedre området kring Nääs fabriker upp mot Tollered och längs promenadvägen ser man också ”vattnets väg” ner mot Sävelången.

Här har vi kommit en bit upp mot kraftstationen och i bild skymtar ”tuben.” Den 335 meter långa ståltuben byggdes 1908-1909. Delarna kom med järnväg till Floda station och sedan vidare till Tollered med hästskjuts.

Tuben användes för att transportera vatten till Tollereds övre och nedre kraftstationer via en kanal som gick från Torskabotten. Den rengjordes varje år, och detta skedde på somrarna när fabriken stod stilla.
”Det var ett slitsamt, smutsigt och farligt arbete som senare utfördes nattetid för att slippa den värme som uppkom av solstrålningen på de svarta ytorna”, skriver team Tollered på skylten intill en utställd bit av tuben.
Efter nedläggningen av kraftstationen och fabriken, såldes största delen av tuben och endast en liten del nära kraftstationen bevarades.
Tollereds ”öfvre” kraftstation är ett av landets äldsta vattenkraftverk, och är välbevarat tack vare de ideella eldsjälarna. De söker pengar för restaurering när detta krävs, och brukar få pengar från främst länsstyrelsen och Sparbanken Alingsås.

Här ser vi fabriken och tuben från ett annat håll…

Det är så trevligt med vägskylten som anger vad de olika husen ligger och vad de användes till. Biografen används än idag och lär vara den enda biografen med en kakelugn! Vidare ser vi var ”kontoret” låg…

”Kontoret”, ligger längs huvudgatan som går genom byn. Byggnaden uppfördes som kontor – och lagerbyggnad för bomull och färdigt garn. Det fanns en gångbrygga ca: 7 metr över marken mellan kontoret och fabriken. Idag används kontoret som festlokal. Bygatan som kontoret ligger på heter: ”Volrath Bergs väg” och vi åker den här vägen, då vi far mot Alingsås. Bygatan, mynnar så småningom ut på en mindre väg, genom ett underbart kulturlandskap.

De röda trähusen…

De gamla arbetarbostäderna ser lite olika ut.

Göta / Svea / Dana är en trio gamla trähus som var arbetarbostäder. Svea är äldst och byggdes år 1897, Göta 1899 och Dana uppfördes 1910. De har tillsammans 20 lägenheter som är renoverade till en modern standard. Byggnaderna tillmäts ett stort byggnads-, samhälls- och socialhistoriskt värde då de speglar industrins utveckling. Arkitekturens formspråk med brokvistarnas detaljer räknas till nationalromantiken.
”Stora Stenhagen”, tegelhuset från år 1853 är Tollereds äldsta bevarade arbetarbostad. Tyvärr har jag inget foto att visa på det.


Bakom Göta, Svea och Dana finns längor med förrådsutrymmen som förr i tiden användes som vedförråd. Dessa används idag som extra lägenhetsförråd.

Visst är de fina de dekorativa skyltarna!

På vår promenad fick vi syn på, Nedergården eller ”Båt-Johans” hus. Huset har anor från 1700-talet och här bodde en tid den tidigare ångbåtskaptenen Johan Eriksson som skötte ångbåten som trafikerade sträckan Nääs – Floda station. Det här huset är det enda bevarade huset från den tiden i Tollered.

Åh, det är så underbart att så gamla hus är bevarade!

Här ser vi den gamla byskolan. I rött så klart! 🙂 Enligt uppgift så är huset från 1800-talet och sedan 2012 bor här en barnfamilj! 🙂

På vår vandring såg vi även det här charmiga tegelhuset och även här såg det ut att bo en barnfamilj. Hur gammalt huset är känner jag inte till. Frånsett det nylagda taket ser ju huset gammalt ut. Tidigt 1900-tal?

De flesta husen i området är röda, men ett hus skilde sig från övriga och så ska det vara enligt traditionen! Ett gult hus som när det begav sig utgjorde bostäder åt förmännen och deras familjer.

Jag tycker det är så roligt och intressant med de här bruksorterna som är ett stycke historiskt kulturarv. Det som fascinerar mig mycket är hur välutvecklade de här bruksorterna var, beträffande omsorg och samhällsfunktioner. De som levde, arbetade och bodde här hade i regel allt vad som behövdes. Arbete, skola, läkare, diverse handel och så vidare. Men visst var arbetet slitigt och ibland farligt och bostäderna kanske inte de rymligaste för arbetarna.

I närheten ligger Jonsereds fabriker, lika charmigt och välbevarat. Men det får bli ett annat inlägg!

Kram Gunilla

0

Vill du kika in i ett 1700-tals soldattorp, med en inredning du bara kan drömma om?

Tillsammans med goda vänner blev vi inbjudna att kika in i ett gammalt soldattorp ifrån 1700-talet. Ett soldattorp som kanske hade blivit jämnat med marken om inte dess ”räddare” köpt det, monterat ned det och flyttat det till egen mark och där återuppbyggt det! Återuppbyggnaden tillsammans med att inreda torpet i gammal stil, men ändå med moderna finesser, har tagit sex år! Det kan låta mycket, men när man ser det omsorgsfulla arbetet, både på ut – och insidan, är sex år ingenting! Till sensommaren kommer ”hyresgästen” att flytta in här och den personen kan skatta sig lycklig! För alla som är intresserad av svensk historia och som är lika inredningsintresserad som jag, vill flytta in här omgående! Allt är så genomtänkt in i minsta detalj. Vill du kika? Klart du vill!

Soldattorpet har fått en tillbyggnad och entrén som används ligger på husets andra långsida. Lägg märke till taket!

Entrésidan! Det som återstår är att skapa en uteplats runt huset.

Så vackert och gediget med de tjocka timmerstockarna! Då knackar vi på!

I hallen doldes alla ”finesser” som hade med modern teknik att göra. Men fina detaljer som här ovan, får gärna synas!

Direkt till höger från den lilla hallen, ligger köket och storstugan…

Lägg märke till alla detaljer! Golvplanken med spiken, takbjälkarna, den murade och välputsade spisen. Hyllan till vänster… ett lönnfack minsann! Till höger skymtar köket.

Detaljer… den murade spisen, gammalt möter nytt! Diskhon och köksblandaren i gammal stil. Underskåpen från det stora varuhuset, laserade i samma mörka ton som de gamla väggfasta överskåpen.

Här gömmer sig både diskmaskin, kyl, frys och Smeg spis med både ugn och mikro! Genialiskt! 🙂

Inne i storstugan med moderna skinnmöbler, en underbar matta och fräckt litet bord. Gamla och ommålade gamla skåp i vardera hörnet.

Så snyggt och genomtänkt. Stilsäker blandning som passar i ett gammalt soldattorp!

Mittemot köksavdelningen finns matplatsen. Bordet och de väggfasta bänkarna är ett gediget hemarbete av soldattorpets räddare! Naturligtvis finns det förvaringsutrymmen i sittbänkarna! Stolarna är loppisfynd och allt är målat i samma färg. Hörnskåpet är gammalt. Innan vi går upp för trappan till övervåningen, ska vi kika in i BADRUMMET!

Vi blev helt mållösa när vi kikade in här! Återigen titta på alla detaljer!

Vem vill inte bada här!?

Så snyggt och genomtänkt med alla detaljer och färgval huset igenom! Här inne bakom snygga skåp, dolde sig också tvättmaskin och torkskåp. Fantastiskt!

Då går vi upp för trappan….

Vilken trappa sedan! Titta också på golvet och taket! I trappan hängde en stor målning, föreställande Karl den XII:s likfärd. Ni vet målningen av Gustav Cederström… Nu är det inte originalet som hänger här! 😉 Men stor och pampig är kopian… och jag glömde att fotografera den! 🙁 Men alla vet ju hur tavlan ser ut… om inte så finns den ju på Göteborgs konstmuseum! 🙂

Precis ovanför trappan fanns i en liten hall en skrivbordsplats…

Bra att nyttja platsen vid trappan och samtidigt få naturligt ljus. På vardera sidan om hallen låg de två rummen…

Rakt fram från hallen återfinns master bedroom! 🙂 Titta på dörrarna!

Vy från master bedroom, genom den lilla hallen mot det andra rummet.

Givetvis utnyttjas utrymmena på sidorna under snedtaket! 🙂


Det finns en nedskriven berättelse om vilka av Kronans soldater som har verkat och/eller bott här. Jag hann kika lite grand i det häftet och kom fram till att tretton soldater fanns beskrivna. Den första som nämns tjänstgjorde mellan åren 1685-1701 och den sista soldaten som nämns och där det kunde fastställas att han bott i soldattorpet var åren, 1855-1884. Så vill jag tacka för att vi fick komma hit och titta på detta underbara soldattorp, både på ut och insidan! Det var en riktig högtidsstund.

Visst var det här något utöver det vanliga!?

Kram Gunilla

0

I en röd liten stuga!

Idag är det en mulen dag och energin är inte på topp. Kanske jag gick lite för mycket där ute i skärgården och i skogen dagen därpå. Nåväl, jag tar det lugnt idag, redigerar lite bilder och skriver en stund då och då. Får ju inte anstränga ryggen!

Snön ligger kvar och det gillar jag. Det ska vara vinter i februari och mars och gärna med många solskensdagar! Våren kommer så småningom… Vinterlandskapet är så vackert var man än befinner sig. Ena dagen vid havet. Den andra dagen i skogen.

Visst är det vackert i ”min skog?” 🙂 Bäcken som nu håller på att frysa till. I somras var den tömd på vatten, på grund av den långvariga torkan. Skönt att balansen är återställd!

Gärdsgårdsmuren är täckt av orörd snö, himlen lite rosafärgad av januarisol. Fotsteg finns vid sidan om den gamla muren och lite längre fram ligger några röda stugor… och en vit.

Här syns stugan lite bättre! Fotsteg, men ingen hemma. I en röd lite stuga vill jag bo! 🙂

I den andra röda stugan lyste en elektrisk ljusstake och utanför ytterdörren såg jag till fler ”spår” av mänsklig art! Precis när jag skulle ta ett foto på stugan, kom en ung kvinna ut, väl påklädd, och med en lika påpälsad liten baby i en bärsele på magen. Vi kom i samspråk, jag hälsade på dem och jag berättade för mamman hur glad jag är över att sommarstugorna finns kvar! (De har många år på nacken) Hon i sin tur berättade att de har vinterbonat stugan och byggt ut den lite, för att kunna bo där året om. Tankarna for runt i mitt huvud och cirkulerade mest i hur de ändå får plats och att det är en bit ifrån samhällets alla bekvämligheter. Och har de varmt och kallt vatten inomhus? Toalett? Hursomhelst – den lilla babyn och kvinnan verkade vara nöjda och hon betonade hur skönt det är att bo så nära naturen. De bor sannerligen mitt i den! Naturen framför bekvämlighet tänkte jag vidare. Jag fick gärna fotografera, men jag ville inte tränga mig på dem. Jag vandrade vidare på min vinterpromenad…

En liten björkskog. I somras tog jag en bild här på ”änglahår” som då växte mellan de grönklädda björkarna.

Mellan träden skymtar den lilla skogstjärnet och solen ger ett mjukt januariljus. Vassen ger en fin kontrast och lite färg åt bilden. Jag bor inte mitt i naturen, men jag har den väldigt nära mig och det är jag tacksam över!

Må väl!

Gunilla

0

De där husen som får mitt hjärta att slå lite snabbare!

I vårt närområde finns – ja i hela kommunen finns ett antal hus som andas nationalromantik eller som har det där utseendet som känns gediget och ombonat! Några av dem går jag förbi, då jag är ute på mina turer. Husen, trädgårdarna får mitt hjärta att slå lite snabbare och jag skulle vilja flytta in på en gång! Maken min som är snickare, är inte lika betagen då han ser allt arbete med underhåll. Men gillar dem de gör han!

Nåväl, att drömma kostar ju inget och man kan njuta utan att äga!

En liten glimt in i trädgården och jag älskar den här bersån som omgärdar de fina trädgårdsmöblerna. Tänk och sitta där med sitt morgonkaffe omgiven av syrenhortensia! Av förklarliga skäl, (långvarig torka) är inte trädgården lika grön och frodig som vanligt.

Alltså den där grusgången som leder fram till pardörrarna…

Underbart vackert och charmigt!

Sidan om huvudingången där det året om står ett ”årstidsbord” i form av ett gammalt symaskinsbord.

Jag är så glad att en del hus bevaras och inte moderniseras för mycket. Det är så viktigt att husets själ bevaras!

Lite vildvuxet och så ska det vara…

En liten sittgrupp utan för köksfönstret. Till höger skymtar en altan från kökssidan. Året om är det så fint i fönstret…

Garaget… som nog fungerar som ett förråd numera. Men följer husets charm och själ.

Jag lär nog återkomma till detta hus fler gånger när det blir höst och vinter. Det är alltid lika charmigt!

Må gott!

Gunilla

 

 

0