Fotograferandet – tar det bort det fina i att vara närvarande i stunden?

Idag när jag redigerade mina bilder ifrån gårdagens cykeltur, så tänkte jag dels på den underbara dagen i sig och dels på om fotograferandet tar bort det fina i att vara närvarande i stunden! Min mobil har jag alltid med mig och systemkameran har jag med mig främst då vi åker på en längre resa eller när jag besöker en plats för första gången. Jag fotograferar mycket – för att jag tycker det är roligt – för att jag vill utveckla mitt kunnande. Jag ser det mesta i bilder nu för tiden! Fotograferande hör ju också ihop med att bedriva en blogg. Det är lättare att förmedla en känsla, åsikt eller vad det nu är med både bild och text. Men frågan är om fotograferandet är viktigare än själva upplevelsen. Är det en jakt på ”perfekta bilder?”

Hundkex, blå himmel, blått hav. Allt fångat i den vackra stunden!

Jag ska berätta om ett minne om en elev ifrån min tid som pedagog i grundskolan.

Den här killen, vi kan kalla honom för Pelle, vill jag minnas gick i årskurs 3 och var en kille som älskade att berätta om vad han hade gjort i helgen till exempel, vilket ofta handlade om att vara ute på äventyr i naturen med sina föräldrar. I skolan tyckte han också om när vi hade utflykter, och han var duktig på att rita och skriva och gillade även det. Men plötsligt vid ett tillfälle, så ville Pelle inte gå på utflykt, det hade plötsligt blivit tråkig och jobbigt! Jag och min kollega blev förstås fundersamma över förändringen. Vid det aktuella tillfället, då vi var på väg till skogen (vill jag minnas att det var), så följde han motvilligt med. Men det var inte samma glada Pelle! Många tankar for i mitt och kollegans huvud. Vad hade hänt som påverkade honom så?

Pelle lekte med sina kompisar och verkade ändå glad i stunden. När det var dags för att äta utav vår utflyktsmackor, försökte jag luska lite. Pelle och jag samtalade om allt roligt man kan göra i naturen. Både med kompisarna i skolan och med föräldrarna. Så frågade jag om det var något som han inte tyckte om. Och då fattade jag! Pelle tyckte det var tråkigt att rita och skriva om sina upplevelser efteråt i skolan! Nu var det ju inte så att det var något tvång, men Pelle upplevde det uppenbarligen så. Det blev ett bra samtal med Pelle om att stunden – upplevelsen i att vara ute i naturen inte skulle innebära att allt måste dokumenteras i efterhand. Att uttrycka sig går ju att göra på så olika sätt och vid olika tillfällen. Nu många år senare bär jag fortfarande med mig den här händelsen och vad jag lärde mig då.

Så till mina tankar kring fotograferandet och medveten närvaro.

Att fotografera har intresserat mig, så länge jag kan minnas. Kanske ett arv ifrån mitt morfar som bland annat var fotograf. Jag har alltså fotograferat långt innan jag började att blogga och innan Instagram fanns! För de är mina kanaler numera. För min del fungerar det så att fotograferandet är en slags ”förlängning” av ögonblicket. Jag upplever och ser något som påverkar mig och njuter av ögonblicket och i de flesta fall, vill jag föreviga ögonblicket om det går vill säga, för det är ju inte alltid det är möjligt. Ibland kan jag ju tänka och säga ”att nu skulle jag ha haft en kamera redo!”

Många av mina bilder ger mig idéer till att skriva ett inlägg. Oftare faktiskt än tvärtom. Jag fotograferar mer när jag är själv och när min make är med mig. Han vet vad mina bilder betyder för mig och han läser vanligtvis mina inlägg på bloggen och uppskattar det ”färdiga resultatet!” Är jag med personer som inte själv fotograferar, så är jag mer återhållsam. Då är närvaron med dem mer i fokus. Jag redigerar mina bilder på så sätt att jag vill att de ska ha så bra ljussättning och skärpa som möjligt. Ibland behöver de beskäras. Mer är det inte.

Både här på bloggen och på Instagram, vill jag att mina bilder tillsammans med mina texter, ska förmedla något som väcker tankar, känslor, lust, hos betraktaren. Men bild och text uttrycker kanske mest mina egna upplevelser. Att det är något som jag med bild och text vill förstärka! Att fotografera är för mig att måla med hjälp av kameran.

Då och då tänker jag på Pelle och undrar vad det har blivit av honom. Vad han gör idag? Har han blivit fotograf? Lärare? Hur tänker han om bilder?

Jag kan le ibland när jag fotograferar och tänka att jag ska minsann inte skriva en endaste rad om den här cykelturen, eller promenaden, eller skärgårdsbesöket eller vad det nu är! Jag ska inte ta en endaste bild, om det är med tanke på att det ska dokumenteras efteråt! Naturligtvis ska det vara lustfyllt och inte upplevas som något tvång.

En bild sägs ju också kunna förmedla mer än ord och visst är det så! Avslutar med några bilder som fick mig att både vara i stunden – i nuet. Men också med en närvaro att vilja föreviga ögonblicket.

En härlig dag på cykel mellan Apelviken, Varberg till Gamla Köpstad som vi gjort så många gånger och förhoppningsvis kommer att göra snart igen!

Kram Gunilla

2+

Det stod om en gammal ek i Göteborgsposten!

Enligt uppgift från GP (20200513) finns det drygt 400 skyddsvärda ekar i Göteborg. Alla är gamla och pampiga! Men bara ett av träden har en egen tomt. Den tomten är belägen på Skårsgatan i Göteborg. Många gånger har vi promenerat här i Skår för att bland annat beundra funkishusen, trädgårdarna och den ståtliga eken! En annan stor pampig ek i närheten som jag har skrivit om, finner du här!

Huset till höger är ett robust funkishus i tre våningar. Då kanske du förstår hur högt trädet är! En murgröna slingrar sig hela vägen upp till toppen och någon annan grön klätterväxt har bäddat in nästan hela stammen. Det är inte bra! Eken kommer att kvävas om man inte ser till att befria den från ”snyltgästerna!” Eken står på Göteborgs minsta parktomt och markerar den gamla gränsen mellan Stora Gårda och Skår. Att åldersbestämma en växande ek är så klart svårt. Men man tror att två ekar i området är så kallade ”gränsmarkörer.” Dessa två belägna vid Bö/Gårda och Skår/Gårda, bildar ett ”trubbigt hörn” på gränslinjen. Om de är planterade som en gränsmarkering så skedde det tidigt 1500-tal. Sådär hundra år före Göteborgs grundande! Alltså kan de vara ca: 500 år eller mer!

Bladen har precis börjat grönska, så grönare kommer det att bli!

Det är svårt att ta in både dess storlek och ålder!

Eken är inte bara ”lövskogens konung”, viktig för den ekologiska mångfalden och en välkänd symbol för ekonomisk trygghet och sparande. Sparbankseken! Förr i tiden var eken skyddad av Kronan. Efter att Gustav Vasa i februari 1558 infört kunglig äganderätt till alla ekar i Sverige var det förbjudet för bönderna att hugga ned träden utan tillstånd. Men vi vet ju att det har byggts stora fartyg där huvuddelen av virket är ek. Det lär gå åt ca: 2000 ekar till ett hyfsat stort regalskepp. 1832 beslutade Sveriges riksdag att det skulle planteras ek på 125 hektar varje år under 200 år. 300 000 tusen ekar planterades på Visingsborgs kungsgård på Visingsö i Vättern. Ostindiefararen och briggen Gerda har använt dem i sina byggen, liksom Vasamuseet och sist, men inte minst; en del av ekfaten som rymmer svensk whisky från Mackmyra är tillverkade av svensk ek från Visingsö.

I Göteborg med omnejd finns det många gamla träd av ek och du som vill leta vidare finner dem framförallt i Örgryte-Härlanda, Slottsskogen, den norra delen av Hisingen samt Lillhagsparken och i Lärjeåns dalgång mellan Linnarhult och Ekered.

Tänk om träd kunna tala!

Kramar Gunilla

4+

Frivillighet, försiktighet och omtanke!

I vårt land är ännu så länge ingen satt i karantän. Allt bygger på frivillighet, till försiktighet och vi har några restriktioner att följa. Till en del känner jag mig begränsad. En del av min vardag ser annorlunda ut. Jag träffar inte barn och barnbarn och heller inte vänner på tu man hand. Jag undviker definitivt platser och butiker som jag annars besöker. Så är det för mig. För andra är begränsningen och ensamheten mer närvarande.

Vi lider ingen nöd. Vi har egentligen allt vad vi behöver. Vi har varandra och vi har naturen att tillgå! Moder jord har bjudit oss på underbara solskensdagar och att vara ute i naturen är just vad vi uppmanas till! Vilken frihet och möjlighet! Igår cyklade vi årets första långtur på tre mil. Vår tur utgick hemifrån, längs vackra sjöar, på småvägar och genom skogspartier. Ibland motvind, ibland medvind. Punktering blev det också på hemvägen. Men ändå, vilken frihet det är att bege sig ut, till fots eller på cykel!

På cykel kommer man ju längre och man hinner se och uppleva det vackra. Stanna till där man kan och vill. Sätta sig i lä, njuta av den medhavda matsäcken och lyfta ansiktet mot solen.

Hur det kommer att bli de närmaste dagarna eller längre fram vet vi inget om. En dag i sänder och var rädd om dig och om varandra.

Kram Gunilla

5+

En tillbakablick på 2019!

Hej alla trevliga läsare och god fortsättning på 2020!

Det blev en bussresa till Köpenhamn över nyåret – en resa som blev en positiv avslutning på vårt 2019. Köpenhamn är verkligen en mysig och promenadvänlig stad och vi har sannerligen promenerat mycket under de två dagarna som vi var där. I nästa inlägg hoppas jag kunna visa bilder och berätta mer om vår trevliga weekendresa. Året som har gått – 2019 kan jag se tillbaka på med glädje, sorg, oro, resor och många fina upplevelser i vår natur! Vanligtvis brukar jag inte göra årskrönikor, men året som har passerat, har innehållit så många glädjestunder och sorgen som jag tidigare inte nämnt, behöver också få utrymme. Att sätta ord på det som också är svårt är nödvändigt och hjälpsamt.

Glädje

Under försommaren blev det en romantisk vigsel i vackra Bohuslän mellan vår äldsta son och hans sambo. Lilla Olivias föräldrar. Ett litet intimt bröllop på en brygga och där middagen intogs i en intilliggande sjöbod. En underbar och oförglömlig dag!

Vår familj har utökats med Arvid, eller ”Lill-Boije” som vi också kallar honom för. Tänk efter lång, lång, väntan har vi nu två barnbarn. Olivia, Arvid och vårt bonusbarnbarn William. Min make och Arvids gammelfarfar heter Boije! Roligt att det namnet också kom med! 🙂 Glädje är också att yngsta sonen med sambo flyttade in i sitt nya fina hus i maj månad! Där bor de nu den lilla familjen som också rymmer två katter!

Ohälsa och sorg

Som Jag skrev inledningsvis, så har 2019 bjudit på många och olika glädjeämnen. Men oro och sorg har också drabbat vår familj och för mig är det omöjligt att inte nämna något om det. Det vore ett svek mot de drabbade mot oss runtomkring, och mot livet självt. Vi har vänner och bekanta som på olika sätt har drabbats av ohälsa. Man berörs, försöker finnas till, uppmuntra och stötta, efter bästa förmåga. En svår förlust drabbade familjen i november, då min ena svärdotters bror avled, efter en längre tids sjukdom. Så oerhört svårt att förstå och acceptera att en älskad make, pappa, son, bror, svåger, kollega med mera, avlider när livet egentligen kan och bör vara som vackrast! <3

Resor

I juli månad blev det en fantastisk bussresa till vårt vackra grannland Norge. Höjdpunkten på den resan var båtturen på Lysefjorden. Min makes bror följde med!

I augusti firade maken jämna år och en ny bussresa tog oss till broarnas stad, Prag! En oförglömlig resa med många fina upplevelser och minnen!

Utflykter

I vårt pågående projekt om Göteborgs skärgård, så blev det nya utflykter och promenader, bland annat till Asperö, Brännö, Galterö och Köpstadsö, som alla ligger i den södra skärgården. Fantastiska naturupplevelser här ute på öarna, men också på flera andra platser runtomkring vårt närområde.

Gemenskap

Familjen och gemenskapen med dem är ju så viktig och värdefull. Att ha varandra, att hjälpa och stötta varandra. Vänner – några få vänner som finns där i vått och torrt. Vänner som lyssnar och tröstar. Vänner som man kan skratta med och uppleva ”roligheter” med! 🙂 Vad vore livet utan vänner?

Bloggen

Då och då förnyar jag bloggens utseende och innehåll. Allt efter egna intressen, men också om sådant som jag tror och hoppas intresserar mina läsare. Inga läsare – ingen blogg! Mina inlägg om Göteborgs stad och om dess skärgård, är populära inlägg! Men också alla de inlägg som handlar om naturupplevelser och om att leva ett sunt och hållbart liv. Och hur gör man bäst det?

Inför 2020

Inför det nya året som både är ett skottår och ett år till ett nytt decennium, hoppas jag blir ett ”omställningens år!” Både på det personliga planet, men också ur ett globalt perspektiv. Att livet innehåller både glädje, sjukdom och sorg är något som vi vet. Men vi vet inte när det drabbar oss och i vilken omfattning. Det jag önskar är att glädjen ska vara så mycket större än oro, sjukdom och sorg. Jag tror mycket går att påverka – inte allt, men väldigt mycket! Det gäller både hälsa, glädje och omställningen till ett mer hållbart och ansvarsfullt liv.

Tack för att du tittar in här och jag önskar dig varmt och välkommen tillbaka! Jag hoppas på ett nytt givande bloggår!

Kram Gunilla

2+

Biomimetik – att lära från naturen

I boken om wabi sabi, skriver av Agneta Nyholm Winqvist, att det är i naturens intelligens som vi kan hitta svaren på våra mänskliga problem. Ju längre in i naturens visdom vi kommer, desto mer spännande blir det. Det som författaren syftar på är biomimetik som betyder, läran om hur naturen skapar hållbart liv och hur vi kan imitera naturen för att designa sådant som inte tär på systemet utan skapar liv på bästa tänkbara sätt. Wabi sabi säger alltid: Titta noga, titta bakom, titta igenom – allt är inte vad det synes vara.

Vi har mycket att lära av naturen beträffande energiförbrukning. I naturen går inget till spillo. Naturen använder bara den energi den behöver. När vi människor ska tillverka saker har vi i princip använt oss av en och samma metod. Det beskriver Agneta Nyholm Nyqvist som ”heat, beat and treat”, dvs att vi hettar upp saker, trycker ihop dem och behandlar dem. I en sådan process använder vi i snitt 4 procent av den energi som vi åstadkommer, vilket innebär att 96 procent går till spillo! I naturen går inget till spillo utan allt vandrar vidare i nästa kretslopp.

En av förgrundsgestalterna inom biomimetiken är Janine Benyus, som 1998 skrev boken, ”Innovation inspired bu nature”, där biologer, ingenjörer, arkitekter, designer, och entreprenörer i naturen sökte och fann lösningar på problem. Janine Benyus satte ord på det som många tänkt: Naturen har redan löst de problem som vi nu försöker lösa. Så varför uppfinna hjulet på nytt?

Ett klassiskt exempel på en imitation från naturen är kardborrebandet, vars snillrika hakar och öglor utvecklades ur vad upphovsmannen George de Mestral såg när han studerade frön från en kardborreväxt i mikroskop. Så genialt!

Andra exempel är, syntetisk spindeltråd av den äkta motsvarigheten, samt det japanska snabbtågets lokform (shinkansen) av kungsfiskarens näbb. Fågeln kan dyka ner i vatten nästan ljudlöst – och tåget kan passera genom tunnlar utan att det låter så mycket som det gjorde med en tidigare lokform, då kraftiga ljudvågor bildades. Leonardo DA Vinci, lät sig inspireras av fågelvingar i sin sina ritningar till sina flygande maskiner i början av 1500-talet.

Att göra vindkraftsrotorblad knöliga istället för släta, som knölvalens fenor, visar sig kunna minska luftmotståndet och öka effekten. En ny vindturbinsdesign som prövas i Tunisien simulerar vingrörelserna hos en kolibri. En annan vindturbin utvecklad av Siemens bullrar mindre men ger samma effekt, genom att bladen fått en vågig kant som efterliknar vingarna hos de tyst flygande ugglorna.

Det här är några exempel på uppfinningar som ”härmat naturen.” Biomimetik betyder just att ”härma liv”, en innebörd som skiljer sig från att försöka förbättra naturen, utvinna användbara produkter eller anpassa den efter våra behov. Biomimik handlar om att se naturen med ”nya ögon”, att den inte bara är en resurs för oss människor utan en värdefull och spännande inspirationskälla till hållbara idéer och uppfinningar inom områden som teknik och hälsa.

Samarbete är ett av wabi sabis ledord. Det är uppenbart att vi inte längre kan köra vårt eget lopp genom tillvaron, för vi vet nu att det kommer att sluta i en katastrof. Vi kan inte längre förbruka energi, utan att återanvända! Vi måste och ska samarbeta precis så som det sker i naturens eget energisystem. Naturen drar nytta av mångfald och wabi sabi påminner oss alltid om mångfaldens tjusning framför massproducerad likhet. För att förstå naturens uppfinningsrikedom, behöver vi ställa våra frågor annorlunda. Biologer har till exempel studerat varför djur gör på ett visst sätt, men de har sällan ställt sig frågan hur de gör det. Det är en stor skillnad. Det saknas alltså olika samarbeten mellan olika yrkeskategorier för att bättre förstå hur naturen löser problem, utan att gör skada på naturens energisystem.

Tycker du om humlesurr? Har du tänkt på hur stor humlans kropp är i förhållande till humlans vingar? Älskar humlesurr och fredliga är de! Men inte har jag funderat så mycket på humlans teknik!

Det var först när fysiker och biologer började samarbeta som man insåg att det var vingtekniken som gav humlan dess lyftkraft! Tänk på det nästa gång du ser en humla flyga från blomma till blomma! Fast humlesurr lär ju dröja ett tag! 🙂 Nu har vi underbar höst och jag njuter av det som är nu – av fina utflykter i vårt närområde. Inlägg om det kommer. Fler inlägg om wabi sabi kommer nog också.

Tänk så mycket vi har att lära av naturen. Inte ta ifrån naturen, utan att lära och imitera! Biomimetik – fantastiskt!

Kram Gunilla

3+

Funderingar kring lycka, glädje, oro…

Det där med lycka och glädje funderar jag över då och då. Vad är lycka respektive glädje? Hur känns det i kroppen? Är det något som jag kan skapa själv? Vad gör mig lycklig och glad? Är det någon skillnad på begreppen?

Det finns en viktig skillnad mellan lycka och glädje. Den som påpekar det är Patricia Tudor Sandahl som bland annat är känd författare, psykolog och psykoterapeut. Hon beskriver det som att lyckan kommer och går. Lyckan är bortom vår kontroll. Men glädje kan vi känna och skapa oavsett vad som händer runt oss. Glädje är något som kommer inifrån, det är inte beroende av vad som sker runt omkring dig. Glädje är något hållbart, långvarigt och äkta. Sammanfattningsvis kan skillnaden uttryckas så här: Lycka är mer tillfällig, eftersom det är ett resultat av kortsiktig belåtenhet, medan glädje är långvarigt. Lycka behagar bara en person, medan glädje värmer personens hjärta. Visst stämmer det bra med upplevelsen av ett ”lyckorus” och att det i sin tur kan få hjärtat att sjunga av glädje!

Jag känner mig som oftast…. ska vi kalla det för att ha en känsla av förnöjsamhet. En ”neutral känsla” av att känna mig nöjd med tillvaron. Den känslan kan snabbt övergå till att uppleva ett ”lyckorus”, då något oväntat sker som har påverkat mig positivt. Den känslan är fantastisk – blodet liksom strömmar i kroppen och jag blir varm i hjärtat och i själen. Känslan – lyckoruset övergår sedan till att känna en varm och sann glädje. Den där känslan av glädje, stannar i regel kvar en tid. För att därefter övergå till den mer ”neutrala känslan” av förnöjsamhet.

Ibland, upplever jag något som jag skulle vilja beskriva som en känsla av ”tomhet.” Synonymer till tomhet är: saknad, brist, frånvaro, avsaknad, sorg, längtan, vemod och meningslöshet. Jag kan uppleva dem alla, var för sig. Starkast är upplevelsen av saknad, längtan och vemod! Ibland är det uppenbart varför jag upplever det så. Ibland är det mer subtilt.

Ett uttryck som jag anammade under min utbildning i sorgbearbetning är: ”Under sorgen väntar glädjen!” Ilska, tomhet, saknad, vemod, nedstämdhet är ofta en förklädnad av obearbetad sorg. Sorg som inte alltid handlar om att ha förlorat någon närstående, utan all slags förlust! Ofta förknippas sorg med dödsfall och skilsmässor. Sorgereaktioner kan dock utlösas av en rad olika förluster och förändringar. Exempel på händelser som kan utlösa sorg är separationer, övergrepp av olika slag, relationsproblematik (till partner, föräldrar, barn, vänner, kollegor), egen eller annans sjukdom, att förlora ett husdjur eller att livet inte blev som man hade tänkt sig. Det är viktigt att ge sorgen utrymme – att inte försöka ”stoppa undan den”, för då växer den sig starkare. Sorg och glädje är delar av livet. Jag ser dem som moln på himmelen. En del är mörka och kompakta. Andra ljusa och lätta. De är alla moln. Tiden läker inte några sår – det är vad vi gör under tiden som ger läkning.

Oftast upplever jag lycka och glädje i samvaron med andra människor och när jag vistas i naturen. Att kunna glädja någon annan eller att själv bli uppmärksammad på ett positivt sätt kan skapa starka och varma känslor. Naturens mångfald – dess skönhet, har allt som oftast en stark positiv påverkan på mig. Här är det verkligen att uppfatta ”det stora i det lilla”, som min blogg bland annat handlar om!

Den där känslan av ”tomhet”, tror jag också kan vara en förklädnad för rädsla. En stark rädsla om Moder jord och människornas framtid. Jag påverkas mycket av den pågående klimatdebatten och känner emellanåt en stor oro! Främlingsfientlighet – människors lidande världen över är också något som påverkar mig. Liksom människors ondska och likgiltighet inför sina medmänniskor. Rädslan och oron handlar förstås också om nära och kära. En oro som ibland är befogad, då den är uppenbar. Men oron är inte konstant.

Nu lever jag i ett förhållandevis tryggt land. Det finns kan man säga ett globalt hot mot oss alla. Både klimatmässigt och ur ett säkerhetsmässigt perspektiv. Men ur ett mer personligt perspektiv, där jag lever och bor, där känner jag mig trygg och säker. Ännu så länge.

I våra olika mediekanaler matas vi med information om allt det som jag har beskrivit. På Instagram och Facebook, flödar det med bilder som mest har med lycka och glädje att göra. Nyhetskanalerna på televisionen, handlar mer om olyckor, krig, terror, klimathot, flyktingpolitik och om psykisk ohälsa. Att människors mående påverkas både hur det är att leva i det egna landet och att vi påverkas av det som händer globalt är uppenbart.

Hur ser lyckan ut ur ett världsligt perspektiv?

Finland låg i topp redan förra året och grannländerna Danmark och Norge kommer på andra och tredje plats. Sverige ligger lite sämre till, men har avancerat uppåt. Förra året låg Sverige på nionde plats men i år tar vi sjunde plats på listan över världens lyckligaste länder. Det är för mig lite förvånande att Sverige ligger efter våra övriga nordiska länder! Vi som inte har upplevt några världskrig. Har ett utbrett välfärdssystem. Förhållandevis låg arbetslöshet – lägst i EU under 2000-talet.

Det här är statistik ifrån FN:s ”lyckorapport” och som i år har publicerats för sjunde gången. Undersökningen omfattar 156 länder och rapporten mäter invånarnas lycka i respektive land utifrån faktorer som ländernas BNP, sociala skyddsnät, förväntad frisk livslängd, frihet, teknisk utveckling, sociala normer, konflikter, politiskt styre och frånvaro av korruption. Minst lyckliga är de som bor i Sydsudan, landet hamnar på sista och 156:e plats, tätt följt av Centralafrikanska republiken och Afghanistan.

Enligt samma rapport, blir vi dock globalt sett allt olyckligare. Man ser en global trend av ökad oro, sorg och ilska, vilket inte anses vara så konstigt utifrån det som jag redan har nämnt. Alla globala utmaningar och rådande konflikter. Därtill lyfts även beroendeproblematiken fram till att vara en bidragande orsak till psykiskt och fysiskt lidande. Som drog-, alkohol- och spelberoende, samt beroendet av vårt ökande behov av sociala medier.

Nu blev det här inlägget både längre och bredare än vad jag hade tänkt mig från början. Det är lätt att det blir så, eftersom ett ämne lätt går samman med ett intilliggande.

Sammanfattningsvis anser jag att det inte är så konstigt att uppleva oro inför framtiden. Människan har alltid ställts inför olika hot. Krig, klimatförändringar och epidemiska sjukdomar är hot som alltid har funnits där över tid och rum. Samtidigt som jag känner oro inför de globala problemen, så känner jag också hopp om en bättre värld. Här och nu och inför framtiden. Medvetenheten har ökat på flera plan och jag upplever en vilja hos allt fler att ”göra medvetna val!” Det tycker jag definitivt är något som jag ser på Instagramflödet. Allt jag gör och säger har en betydelse. Allt du gör och säger har också en betydelse. Allt vi gör får ringar på vattnet, men låt oss se till att det blir positiva ringar som sprids från mig till dig och vidare världen över! Vi behöver få med oss världens ledare på tåget… och det är väl just det som är den största utmaningen! Men kom ihåg… vi kan alla göra skillnad – vi kan påverka globalt – allt börjar hos var och en!

Kram Gunilla

0

”Göteborgs garderob” – en liten titt in i den pågående utställning på stadsmuseet i Göteborg!

I Göteborgs stadsmuseums pågår just nu en modeutställning, där det gläntas på dörren till en annan tid. Här möter vi allt ifrån ateljésydda drömklänningar i siden till en liten lappad barnjacka, som slutat sina dagar som isolering i ett torp. Utställningen fokuserar på tiden runt 1880-1930. Mest fokus ligger på kläder för de mer välbeställda i det dåvarande samhället. Inte så konstigt med tanke på att ”arbetarklassens kläder”, slets ut. Det finns inte mycket bevarat helt enkelt! Eventuella tygrester blev till trasmattor eller till något liknande. Men även människorna tillhörande societeten, återanvände sina kläder. Vackra klänningar, dräkter, kostymer, syddes om, när till exempel modebilden förändrades. Hållbar utveckling!

Om du som jag tycker om mode – och särskilt modet ifrån just tiden 1880-1930, så är utställningen en fröjd för ögat. Det finns även herrmode representerat. Nu ska jag inte visa dig alltför mycket, för då blir det inte så spännande för dig att gå på utställningen. Några godbitar bjuder jag på!

Håll tillgodo med mobilbilder!

”Den nya kvinnan” – hon som nu ska slippa hårt åtdragna korsetter och liknade under sina kläder. Ett friare mode, där också vaderna får synas! Den här klänningen är fantastiskt i färg och utförande. Klänning är sydd i rosa sammet, med tidstypisk v-formad urringning och med isättning av rosa chiffong, samt broderade ornament med vita och silverfärgade glaspärlor. Fantastiskt vackert! Klänningen har tillhört: Helfrid Kanold, och bars första gången på ett bröllop omkring 1925. (Kanold: Känt företag i Göteborg, chokladfabrik.)

Mycket vacker som sagt, men nu är jag inte direkt någon ”rosa person”, så min bröllopsfavorit blir den här…

Fantastiskt vacker och tidlös. Den skulle är lika användbara idag enligt mitt tycke!

Någon som hade ”känsla för stil”, var
Blanche Bondes. . Det fanns en hel del bevarat ifrån hennes garderob. (Änkan efter James Fredrik Dickson, Tjolöholms slott).
Jag vill minnas att den här klänningen tillhörde henne.

Den här klänningen gjorde det i alla fall…

Jag är svag för bruna och ”guldiga” toner… så den här vill jag ha! Kanske lite för smal i midjan dock! 😉

Accessoarer var och är också viktiga detaljer…

Blanche (vilket fantastiskt vackert namn) hade kläder för alla tillfällen. Den bruna yllekjolen tillsammans med den benvita sidenblusen – så vackert och snyggt! Till höger skymtar en underbar dräkt – också i min färg! 🙂

När jag började skriva på det här inlägget, kom jag tänka på min mormor och på några underbara foton som jag har på henne. De passar så bra in i sammanhanget! Fotograf är min morfar som hade fotoateljé.

Visst är hon både vacker och ”rätt klädd” i sin charlestonklänning à 1920-tal! Min fina, goa mormor! <3

Om du går till utställningen, (något att också göra för den som turistar vår stad) så missa inte heller utställningen om ”skolplancherna!” Ja, det fanns mycket att se!

Ja, ett litet axplock av en intressant utställning!

Kram Gunilla

0

Saint Andrew´s Church – Följ med till Engelska kyrkan i Göteborg!

Påskdagen 2019 – Maken och jag promenerade i ett vårlikt och behagligt Göteborg. Vi ville gärna se körsbärsträdens blomning vid Järntorget. Det fick vi! Promenaden gick sedan vidare mot ”Fiskekörkan”, vid Rosenlundsgatan och en bit därifrån, ligger Engelska kyrkan och till vår glädje var den öppen! Många, många, gånger har vi promenerat här, stannat till och beundrat kyrkan, men inte kunnat se den inifrån, förrän idag – den aktuella dagen! Det är svårt att förklara varför – men det är något alldeles speciellt med kyrkor. Oavsett storlek – allt ifrån mäktiga katedraler, till en liten bykyrka. Alla väcker de något inom mig. Det har inte direkt med någon ”gudstro” att göra, utan mer kyrkornas historiska värde, samt att det representerar ”det heliga rummet”. Vare sig det gör det eller inte! Var jag än är, när jag är på resande fot, så besöker jag gärna en kyrka. Känslan jag har när jag träder in i en kyrka är, vördnad, andlighet och respekt. Precis som jag upplever inför alla byggnader och enklare hus som har en ”betydande ålder och ett historiskt värde”, för oss människor.

Vid vårt besök, var det knappt en vecka efter den katastrofala branden i
”Notre-Dame de Paris.” (15 april 2019). En brand i en historisk byggnad som påverkade en hel värld! De scenerna som jag såg på tv, är något som jag aldrig glömmer! Att se tusentals parisare bevittna branden från ”Pont de la Tournelle”, påverkade mig djupt. Katedralen fick svåra skador, men en otrolig räddningsinsats, bidrog till att delar av den mäktiga katedralen kunde räddas och även oersättliga föremål inuti kyrkan. Att jag nämner detta – hur sörjande parisare stod tätt, intill varandra och vi andra som fick bevittna det hela via tv-skärmarna är just det som jag försöker beskriva – hur viktig kyrkan är för oss människor oavsett om vi är troende eller inte! Kyrkan som byggnad, som ett ”heligt rum”, är mycket betydelsefullt för många. Därtill det historiska värdet – vårt kulturarv. Notre Dame historia sträcker sig över 800 år. Den har överlevt både revolutioner, två världskrig, och nedsmutsning på grund av miljöpåverkan. Som många parisare sa: ”Notre Dame har alltid funnits. Den ska alltid finnas. Generation efter generation!”

Så åter till vårt kyrkobesök i Göteborg…

Saint Andrew’s Church, även kallad för, Engelska kyrkan, är en kyrkobyggnad som tillhör Engelska kyrkan, där den är en del av Europas stift (Diocese in Europe). Den ligger i centrala Göteborg inom Vallgraven. Den invigdes 1857 och är ett byggnadsminne sedan 30 januari 1978 med skydd för omgivande tomt, interiör och exteriör. Redan 1691 fanns i Göteborg en engelsk församling som 1741 fick religionsfrihet och rätten att bygga en kyrka. År 1759 uppförde församlingen ett trevåningshus vid Östra Hamngatan, senare kallad för det ”Hallska huset”, efter John Hall den äldre. John Hall var vid tiden en känd grosshandlare i Göteborg, invandrad ifrån Storbritannien, född 1735. John Hall lät bygga Gunnebo slott i Mölndal. Hallska huset finns kvar, men går knappast att känna igen som det 1700-tals hus det en gång var. Huset är beläget i hörnet av Östra Hamngatan/Postgatan.
Den första stenen i grunden lades den 19 juni 1855, av en annan känd göteborgare – industrimannen och politikern Robert Dickson.
Robert Dickson (1782-1858) skänkte bland annat 330 000 riksdaler till uppförande av arbetarbostäder i stadsdelarna Haga och Majorna i Göteborg. Släkten Dickson kommer ursprungligen från Skottland. Nuvarande Tjolöholms slott, lät byggas av James Dickson (bror till Robert Dickson) och dennes hustru Blanche Dickson. James Dickson avled strax efter byggstart, så det var Blanche Dickson som färdigställde slottet.

Kyrkan är byggd i en nygotisk stil med fialer, (italienska ”foglia” som betyder nålformig spets, avslut på till exempel en spira). Kyrkan är 24 meter lång och 10,5 meter bred. Det finns fem fönstermålningar i kyrkans östra ände som föreställer, Matteus, Markus, Petrus, och Johannes. De utformades i Skottland och skänktes till kyrkan i slutfasen av byggnationen. Fasaden är uppförd i gult tegel och fönster och portalen är av sandsten. Kyrkan bekostades till hälften genom frivilliga bidrag från församlingsmedlemmar och till hälften av den engelska staten. (Källa: Wikipedia).

När vi kom, så var gudstjänsten avslutad och kyrkan tom på besökare. Men vi välkomnades varmt in att titta in i kyrkorummet!

Redan vid entrén la vi märke till de vackra fönstermålningarna. Men också taket som är målad i en ljusblå himmelsliknande färgton. Vackert!

Fönstren ifrån vänster sida…

Altaret rakt framifrån. Vi ville inte uppehålla dem allt för länge, så i brådskan glömde jag fotografera mot utgången. (Du ser lite av mittgången i den första bilden). Kyrkan rymmer inte så många platser, i förhållande mot många andra stadskyrkor i Göteborg. Jag upplevde den vacker, varm och omhuldande!

Vad betyder en kyrka för dig? Har du någon speciellt minne av ett kyrkobesök? Är det någon kyrka som du gärna skulle vilja besöka? Berätta gärna! Så givande för mig att ta del av just din berättelse.

Kram Gunilla

0

Fotograf, stylist, yogalärare…

Drömyrken – ja, i alla fall i tanken och i känslan! Under mitt yrkesliv har jag ägnat halva tiden åt modebranschen och den andra halvan inom pedagogyrket. Två helt skilda arbetsområden. Under en kortare tid hade jag eget företag med inriktning på stresshantering och sorgbearbetning. De här åren har varit givande och utvecklande och inget jag på något sätt ångrar. Men om jag stod vid det vägskäl som jag gjorde för 30 år sedan. Vad skulle jag göra då? Samma resa? Eller hade jag vågat gå en annan väg?

Jag har alltid tyckt om att vara i naturen och jag har minnen ifrån det jag var liten hur jag betraktade naturen på ett sätt som inte mina kamrater gjorde. På något sätt tror jag att jag såg naturen med en ”vuxens ögon.” Lite svårt att förklara. Naturen är fortfarande den plats där jag bäst hämtar ny energi och där jag kommer till ro. Fotograferandet tog fart så fort jag hade råd att köpa en kamera och accelererade den dag då jag fann alla morfars album, efter min mammas bortgång. Skrivandet – jag har skrivit dagbok, poesi och dikter sedan den dag jag lärde mig att skriva. Idrott har alltid varit mitt bästa ämne i grundskolan. Jag ville bli Idrottslärare, men så blev det inte. Intresset för ”hälsofrågor” finns kvar och har mer övergått till att vilja utbilda mig till hälsopedagog och/eller yogalärare. Nu blev det fritidspedagog istället (där mina intresseområden ingår i utbildningen och i yrkesutövningen) och ett stort intresse för att ”bara vara” en yogautövare! 🙂

Fotograf/författare: Naturälskare som jag är, så skulle jag vilja skildra något i min närmiljö. Göteborg och skärgården. Nu gör jag redan det på sätt och vis här på min blogg. Men någon bok…. det vore drömmen, även om det redan finns ett flertal böcker som beskriver Göteborg stad, skärgården, västkusten och Bohuslän. Men MIN bok finns inte! 😉 Boken skulle också kunna handla om naturens läkande kraft eller om att leva i harmoni med naturen. Idéer saknas inte, men däremot är jag osäker på om jag har den ”rätta ambitionen?” Kanske den kommer…

Min morfar var bland annat fotograf och har tagit många fina porträttbilder. Tänk att få fotografera barn, vuxna och djur i naturen, vilket jag gör. Men att ha det som yrke…att kunna leva på att vara fotograf. Ljuvlig tanke!

Om den här bilden fanns i min bok, vad skulle jag vilja säga med den? Att det tar tid och kraft att skapa något? Att uppskatta tiden som har varit? En beskrivning av vårt kulturarv? Att låta saker och ting få vara som det är? Att gå på upptäcktsfärd i naturen?

Att fotografera djur är en konst – särskilt de vilda djuren i skog och mark. Men jag tycker också om den där känslan av närhet och trygghet som uppstår mellan ett ”tamdjur” och människa. Den här hästen känner inte på något sätt till mig och stod en bit in i hagen, då jag närmade mig. Jag stod stilla och ”språkade” lite kärvänligt med den. Den kom fram, luktade och hälsade på mig och jag fick klappa den lena mulen. Den där mjuka mulen och blicken…. som säger: ”Du verkar ok!” 🙂

Den här bilden på lilla O, tycker jag så mycket om! Hon sitter där på stranden, försjunken i egna tankar och är inte medveten om att jag fotograferar. De bilderna blir oftast de bästa!

Stylist:
Att arbeta som stylist skulle vara mycket roligt och särskilt om jag fick styla i gamla lägenheter med stuckaturer, gamla kakelugnar, rum i fil och med pardörrar. Tittar ofta in på Hemnet på gamla lägenheter till salu i Göteborg. Därifrån hämtar jag mycket inspiration. Inreda gamla hus – sådana där hus med snickarglädje… underbart! Men återigen – det är vackrast att blanda gammal och nytt! Om allt är gamla ting, kan det lätt bli museumkänsla. Här nedan är allt gammalt och jag skulle nog addera till några andra tavlor och byta ut kontorsstolen till något annat. Det fattas något mer. Kan du säga vad?

Min bloggplats! 🙂

Gammalt och nytt! En bild som andas lugn och harmoni enligt mitt tycke! Visst är det vackert med linnelakan!?

Bokskåp eller tittskåp…

I mitt bokskåp förvarar jag kära ting. Då och då byter det utseende – allt efter årstid och humör! 🙂 Ett tittskåp! Enligt läran om ”Feng Shui”, är det bland annat viktigt att omge sig med föremål som har någon betydelse för den/de som lever där. Det är också viktigt med ordning. Allt som ligger framme och som inte hör hemma där, är en stressfaktor.

Yogalärare: Ja, att vara utbildad yogalärare med egen studio och kombinera med det som jag redan är utbildad i. Stresshantering och sorgbearbetning. Vidare i tankens värld… att ha yogaklasser ute i vår vackra skärgård!

Vid närmre eftertanke, så är det inte så långt mellan dröm och verklighet, för min del! 🙂 Jag lever ganska nära mina drömmar ändå!

Vad tänker och känner du? Om du fick välja igen din yrkesbana – hur skulle den se ut? Skulle du välja densamma? Lever du din dröm? Berätta gärna – det är så roligt att läsa om dina val och om dina drömmar.

Lev din dröm!

Gunilla

0

Att se det stora i det lilla – det är vad jag vill inspirera till!

I stora drag handlar mina inlägg om naturupplevelser, utflykter, resor, litteraturtips, samt om fysisk och psykisk hälsa. Det är ämnen som jag ”brinner för” och som jag tycker är inspirerande att skriva om. I dessa dagar då vi ska tänka ”klimatsmart”, vill jag bland annat inspirera till att i första hand utforska sin närmiljö och i andra hand, välja utflykter/resor inom Sverige och övriga Norden. Under den senaste tiden har nog de flesta blivit medvetna om vilken negativ inverkan det har på klimatet att flyga. Men för att ta sig från punkt A till punkt B är det ibland det enda alternativet. Jag tror att många kommer att välja andra alternativ som till exempel: semestra på hemmaplan eller välja tåg för att ta sig ut i Europa. Ännu så länge verkar det både dyrt och krångligt. Men jag hoppas och tror att efterfrågan kommer att bidra till att olika researrangörer erbjuder nya koncept som är mer klimatsmarta. ”Flygskam” är något som har uppstått i spåren om debatten på att koldioxidutsläppen drastiskt måste minskas. Jag är uppriktigt orolig över hur Moder jord mår. Det är säkert du också! Men jag tror inte att ”skuld och skam” är något som bidrar till något positivt. Utan det är som alltid att komma till insikt – att vilja förändra, fundera över vilka alternativen är. Att alla bidrar på flera sätt. Återigen – det finns så mycket vackert och inspirerande att upptäcka på nära håll och går det att kombinera upplevelsen med att vara fysiskt aktiv, ja då är mycket vunnet! Både miljö och hälsa.

Göteborg är min stad. Vår stad står inför stora utmaningar på olika sätt. Att Västlänken byggs innebär stora ingrepp i olika delar av Göteborg. Meningarna går isär om dess sträckning och om den behövs överhuvudtaget! Broar repareras eller rivs och nya tillkommer. Det är och kommer vara en stad under ”belägring” under en längre tid. Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att Göteborg ändå är Göteborg. Min stad som jag vill berätta om utifrån mina perspektiv. Visa hur trivsamt det är att besöka vår stad oavsett om du bor nära eller kommer hit som turist. Jag skriver om olika stadsdelar att besöka och inte minst Göteborgs vackra skärgård. Den norra och den södra. Därtill ger jag tips på utflyktsmål som ligger nära Göteborg.

Under vintern har jag haft många sjukdagar och jag har behövt/behöver ligga lågt med skrivandet och träning. En och annan stärkande promenad är vad jag har mäktat med. Nu hoppas jag slippa fler ”baskelusker!” En sådan där stärkande promenad i veckan blev det i ett koloniområde, nära Askim i Göteborg. Jag vet inte riktigt vad just det området heter. Hursomhelst för att komma dit går man mot Marholmen och förbi den mot den lilla viken. Där ligger ett flertal små stugor på höger sida. Går man vidare, en bit upp för en backe på höger sida, kommer man så till det koloniområde som vi besökte.

Underbara små stugor som väntar på det första besöket av sin ägare! Kanske den tidiga våren har inspirerat till att redan ha varit där?

Helt klart har jag en förkärlek till röda små stugor. Kanske det väcker något ”ursvenskt” inombords!? Det här var vårt andra besök i området. Vi var här senast under sensommaren i fjol och då var det fortfarande sommarblomster i de små trädgårdarna.

Men nu har vi vår. Till glädje för många – lite jobbigt för andra som har pollenallergi! Men visst är våren vacker ändå!

Hur tänker du kring det här med att flyga? Kommer du att vara mer i din närmiljö? I Sverige? Har du eller kommer du att besöka någon eller några av de utflyktsmål som jag beskriver? Eller kanske mina tips ger inspiration till att besöka något liknande som ligger närmre dig än de platser som jag hänvisar till?

Må så gott och jag önskar dig en trevlig helg!

Gunilla

0