Området kring Sankt Veitskatedralen i Prag.

Ja, det blev ett tredje inlägg om fantastiska Prag – då det finns så mycket att visa och berätta om! Det jag upptäcker, när jag ska skriva om de här mäktiga byggnaderna, är att ”kärt barn har många namn!” Vad jag syftar på till exempel är att Pragborgen, som just är en borg och inte ett slott, och att S:t Vitus-katedralen – den mäktiga byggnaden med tinnar och torn, som många tror är slottet är i själva verket en magnifik katedral!

Den här dagen med vår guide Marcel, började med en guidad busstur då vi bland annat åkte på ”svenskgatan” minsann! Därefter vidare till Stravhovklostret. Därifrån vandrade vi sedan till bland annat Pragborgen och S:t Vitus-katedralen och så småningom ned mot floden Moldau, för att åka en tur på floden och se staden ur ett annat perspektiv.

Den mäktiga Pragborgen har en avundsvärd position på berget på ”Lillsidan.”

Men först promenerade vi till Stravhovsklostret som blev uppmärksammat år 1143, då en grupp från premonstratensorden bosatte sig här. Premonstratensordern är en romersk-katolsk order av kaniker som grundades år 1120 av S:t Norbert. Under kommunisttiden var klostret stängt och många munkar fängslades. Senare efter det att kommunistregimen fallit, återvände de hit 1990. Klosterområdet omfattar S:t Rochus kyrka, Vår Uppstigande frus kyrka, där Mozart sägs ha spelat på orgeln 1787. Tyvärr fanns det ingen tid att besöka det magnifika biblioteket som ryms i två barocksalar och är mer än 800 år gammalt. I biblioteket finns takfresker i barock stil. Det är så klart något jag också skulle velat ha sett!

Vy inom klosterområdet, vilket vi passerade ganska snabbt, så inte så många foton.

På väg in i klosterområdet hann jag få med en lite oväntad vy men helt i min smak…

Grönska och ett mindre hus bland alla tinnar och torn!

På den fortsatte vägen mot Pragborgen såg vi bland annat det här huset…

Vår käre guide Marcel, berättade att det finns berömda kvinnor också! 🙂 Madeleine Albright, född i Prag 1937, före detta utrikesminister, har bott i detta hus!

Bästa läget i Prag har Sveriges Ambassad som ligger längst ut på gatan, något kvarter från Pragborgen.

Så var vi nästan framme vid området för Pragborgen…

Pampig huvudgång. Men ingången till området sker numera till vänster genom en säkerhetsingång. Inte så konstigt i dessa tider. Men det gick snabbt och vakterna var effektiva! Ser du vakterna i blå uniform?

Vaktavlösning – på väg mot huvudingången! Alltså inte de som kontrollerade oss i säkerhetskontrollen, utan det är de som vaktar slottet! Ursäkta – borgen! 🙂

Ja, men då promenerar vi in på området då och nu ska jag försöka beskriva vad det är vi ser… du vet ”kärt barn har många namn!”

Det vi ser här är, en del av S:t Vituskatedralen. Inom Pragområdet finns fyra palats, fyra kyrkor, åtta andra större byggnader och fem trädgårdar. Byggnaderna representerar nästan varenda inriktning inom arkitekturen det senaste årtusendet. Allt detta fick vi inte se – men det vi såg var mäkta imponerande!

När jag läser på Wikipedia och försöker ”bena ut begreppen”, kommer jag fram till följande: ”Slottets historia sträcker sig tillbaka till cirka 870 då högplatån befästes av furst Bořivoj I, och han lät bygga en kyrka, Vår Frus kyrka, inne på området. I början av 900-talet uppfördes ytterligare två kyrkor, Sankt Georg och Sankt Vitus. Vid Georgskyrkan kom det första tjeckiska klostret att ligga. På 1100-talet byggdes ett slott i romansk stil, som blev väsentligt ombyggd till gotisk stil på 1300-talet av kejsar Karl IV. Han förstärkte också befästningsanläggningarna och lät ersätta Vituskyrkan med den gotiska katedralen Vituskatedralen, som färdigställdes först nästan sex århundraden senare”.

Jag läser vidare på Wikipedia…

”År 1918 blev slottet säte för Tjeckoslovakiens president Tomáš Garrigue Masaryk, och slottet och trädgårdsanläggningarna restaurerades under ledning av den slovenske arkitekten Jože Plečnik. Under ockupationstiden efter 1938 var slottet residens för den nazityske riksprotektorn Reinhard Heydrich. Efter befrielsen från den tyska ockupationen inrymdes regeringskansliet i slottet. Efter sammetsrevolutionen 1989–1990 blev Pragborgen åter säte för en demokratiskt vald president, Václav Havel”.

St. Vitus-katedralen är Tjeckiens största och viktigaste kyrka. Kyrkan grundades redan på 900-talet men började byggas sin nuvarande, gotiska stil, i mitten av 1300-talet. Huvudtornet sträcker sig hela 82 meter över marken. Den är centralt placerad på den innersta tredje borggården.

Inte så lätt att fotografera dessa höga mästerverk!

Jag tycker att vi går in i den mäktiga katedralen….

Svårt att fotografera bland alla turister, men jag ”armbågade” mig fram för att få bättre sikt! 🙂 Jag blev betagen av alla valvbågar, altaret, förgyllda figurer, golvet. Ja, allt…

Som ett av de vackra fönstren. Så betagen att jag inte såg att min grupp var på väg ut…. skynda skynda!

Tinnar och torn….

Den mäktiga byggnaden med torn och tinnar, som på håll ofta misstas för att vara själva slottet, är som sagt i själva verket en magnifik katedral. Vilket mästerverk!

Bland alla tinnar och torn, finns många andra vackra blickfång….

Något som Marcel inte visade oss var Gyllene gatan, (Zlatá ulička) med småhus intill borgmurens insida. Åh där skulle jag gärna vilja promenera…

Bilden tillhör: welcometopraugue.se Franz Kafka ska ha bott i hus nr 22!

Dessa byggdes ursprungligen av borgens gevärsskyttar och nyttjades senare av diverse hantverkare med flera, däribland alkemister – därav gatans namn. Norr om slottet, på andra sidan av en djup, delvis konstgjord dal, finns sommarslottet Belvedere och stora kungliga trädgårdar. Detta skulle jag också ha velat se!

Allt hinner man helt enkelt inte med och det tar tid att låta alla intryck sjunka in! Det är också tur att det går att inhämta information efteråt…

Vi vandrade nedför och lämnade därmed området runt Pragborgen. Mina öron fick vila lite och jag lät min blick njuta av att se staden från ett ”fågelperspektiv!”

Ja, nog kan man se att Prag är ”De hundra spirornas stad!”

Innan det blev ett skönt avbrott för turen på floden Moldau, besökte vi också Wallensteinpalatset med dess park, som har en lång historia… Palatset plundrades vid två tillfällen, i juli 1648 mot slutet av trettioåriga kriget av en svensk armé under Hans Christoffvon Königsmarck och 1742 av fransmän. Få originalkonstverk finns därför kvar. Efter andra världskriget blev palatset statlig egendom och renoverades för att bli kontorslokaler för regeringsförvaltningen. Numera disponerar landets senat huvudbyggnaderna, medan ridskolan används som konstmuseum och filial till nationalmuseet.

Pampiga byggnader och en park i barockstil.

Nu var det skönt att gå ombord på vår förbokade båt för en båttur och för LUNCH!

Det här är inte den båt som vi åkte med, men vi åkte bland annat genom ett antal slussar och på ”öppet vatten”, där vi åter fick en skymt av vackra broar och byggnader längs flodlinjen.

Vyerna är det inget fel på! Eller hur?

Något som jag inte nämnt alls är de ”Judiska kvarteren”. Vi fick en skymt av det på vår första dags guidning. Den lilla del som finns kvar! Största delen av området revs mellan 1883 och 1913. Sex synagogor, den gamla gravplatsen och det gamla judiska stadshuset var allt som blev kvar, och alla dessa platser ingår numera i Prags judiska museum. Dessa judiska byggnader klarade sig sedan ifrån rivning under den nazityska ockupationen på grund av att ockupanterna tänkte bevara området som museum över en ”utdöd ras”.

Vi lyssnar till Marcel utanför gamla synagogan. Vi besökte inte den judiska kyrkogården. Marcel betonade att det är sevärt, men entrépriset är osmakligt högt. Något som jag låter var och en att bedöma. Vid ett eventuellt återbesök till Prag, vill jag nog uppleva kyrkogården som är en av de äldsta i Europa. Begravningsplatsen har används i över 300 år fram till 1787. Här finns alla judiska Pragbor begravda som dog fram till det årtalet. Här lär finnas 12 000 gravstenar på en mycket begränsad yta.

Avslutar mitt inlägg med några bilder ifrån ”gatuvimlet”….

I Tjeckien dricker man öl och inget annat! 🙂

I utkanten av Gamla staden ligger Krutporten, i gotisk stil, en av de 13 ursprungliga portarna in till staden. Det tjeckiska namnet på tornet är Prasna brana. Från börjar var tornet kopplat till det intilliggande slottet. När staden växte hamnade tornet inne i staden och rollen som port blev överflödig. I dag markerar porten slutet på Gamla staden. Det går att komma upp 44 meter genom en brant trappa. Säkert mödan värt att blicka ut över Gamla staden!

Toppen av kruttornet.

Sa jag att jag älskar tinnar och torn!? 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0

Några av de alla vackra byggnaderna vid Gamla torget i Prag!

En stor del av Prags historia är bevarad runt Gamla stadens torg tack vare dess byggnader. Prags historiska delar, grundades på 1100-talet och här vid torget, har många historiska händelser utspelats. Alla som är intresserade av historia och arkitektur får stor behållning av att flanera här och försöka ”känna in” den speciella atmosfären!

Týnkyrkan är ett av de vackraste och mest dominerande byggnadsverken vid gamla torget och i hela Prag. Kyrkans torn som är 80 meter höga, kan ses från nästan hela stan. Jag blev helt betagen av de två tornen och fotograferade dem ifrån olika håll och vid dags – och kvällsljus.

Det fullständiga namnet på denna vackra kyrka är, Jungfru Maria kyrka framför týn. Kyrkan har anor från 1100-talet, men den nuvarande kyrkan i gotisk stil byggdes på 1400-talet. Tornen är inte symmetriska, vilket var vanligt i den gotiska arkitekturen och det representerar det manliga och det kvinnliga.

Även om Týn-kyrkan är ett mycket synligt landmärke är ingången inte lätt att hitta. Ingången är i slutet av en kort passage som leder från en arkad som går längs den östra sidan av Gamla stan. Tyvärr var vi inte inne i kyrkan. Tiden och orken räckte inte till! Dagtid är det öppet för allmänheten, men jag är inte säker på om det även är öppet kvällstid. I kyrkan vilar den danska astronomen Tycho Brahe (1546 -1601) i en marmorgrav.

På kvällen lyste det så vackert och stämningsfullt i de två tornen och jag lämnade nuet och drogs in i sagans värld. Jag var på bal i Törnrosas slott! 🙂

Vagn, kusk och häst fanns ju där vid torget, så det var ju egentligen bara till att åka iväg till slottet! 🙂

Åh, dessa vackra spiror – jag vill tillbaka i juletid någon gång! Torget lär vara väldigt vackert dekorerat då!

Den omtalade astronomiska klockan på rådhuset, fick vi också se tillsammans med en stor skara andra turister!

Föreställningen är slut! Ser du den lilla tuppen längst upp i den överta gluggen?

Höjdpunkten i den föreställning som lockar folksamling vid varje heltimme är de 12 apostlarnas procession. Först kommer Döden i form av ett skelett och drar i ett rep och vänder på ett timglas. Därefter öppnas två fönster och de 12 apostlarna rör sig sakta runt. 
Efter detta gal en tupp och klockan slår hel timme samtidigt som andra figurer uppenbarar sig i form av en turkfåfängan och girigheten. Det hela tar inte någon längre tid, innan föreställningen är slut. Så det gäller att försöka stå på en bra plats framför tornet, för att kunna se.

År 1490 byggde klockmästare Hanus om den befintliga klockan på rådhuset och det sägs att rådsherrarna blev så oroliga för att han skulle kopiera mästerverket att de gjorde den stackars mannen blind. Klockan har reparerats ett flertal gånger, men dess nuvarande urverk är detsamma som Jan Táborský fullbordade 1572.

Klockans syfte var inte att visa den exakta tiden utan att imitera solens och månens banor runt jorden. Klockan visar egentligen tre olika sorters tid. Den yttre ringen mäter gammal böhmisk tid i vilken dygnets 24 timmar räknas från solnedgången. Ringen med romerska siffror visar tiden som vi är vana att uppfatta den medan urtavlans blå del representerar den synliga delen av himlen indelad i 12 delar. 

Här ser vi Gamla stadens rådhus, med den astronomiska klockan till vänster, (syns inte här på bild) och med sitt höga torn som mäter 69.5 meter! Uppifrån tornet lär det vara fin utsikt över stora delar av Prag. Rådhusets historia går tillbaka till 1400-talet, då stadsbyggnader gradvis byggdes samman till en enda byggnad. Rådhuset har en framträdande roll i historien om Prag och om den tjeckiska staten. Ja, rådhuset och platsen bär på en lång historia och om vi blickar raskt fram till andra världskrigets slutskede, då brändes delar av det Gamla Rådhuset ned och den berömda Astronomiska klockan skadades allvarligt. Idag är det Gamla Rådhuset en populär plats för vigsel och nere i det Gotiska kapellet finns medeltida väggmålningar att beskåda!

Så förflyttar vi oss igen över torget och stannar till vid ett stort monument som vi undrar över…

Vid den ena änden av Gamla stadens torg står monumentet över Jan Hus, tjeckisk hjälte och religiös reformator som brändes på bål år 1415 efter att ha förklarats för kättare. Monumentet visar två folksamlingar där den ena består av triumferande husitkrigare och den andra av de protestanter som 200 år senare tvingades i exil. En ung mor symboliserar den nationella pånyttfödelsen. 

Här nedan ser vi till vänster i bild, Kinskýpalatset i rokokostil och till höger skymtar det gotiska borgarpalatset Huset vid stenklockan. I Kinskýpalatset gick Kafka i gymnasiet. En berömd, tjeckisk-österrikisk författare av judisk börd.

Borgarpalatset ”Huset” vid stenklockan. Ser du klockan till höger, nedanför det sista fönstret?

Ja, här finns många vackra byggnader och kyrkor runt torget. En stor mäktig kyrka med vit fasad är S:t Nikolauskyrkan som ligger i ena hörnet. Den kan ingen missa!

Sankt Nikolauskyrkan var den Gamla stadens församlingskyrka och mötesplats från 1100-talet till 1300-talet då Týnkyrkan fullbordades. Kyrkans vita fasad är full med statyer av Antonin Braun. I den magnifika kupolen finns freskomålningar med bilder ur S:t Nikolaus och S:t Benedikt liv. Vidare finns det en enorm ljuskrona i mittskeppet.  Den nuvarande kyrkan, som ritades av Dientzenhofer, fullbordades 1735. Tyvärr missade vi även ett besök i den här kyrkan.

Ett hus som jag beundrade mycket och som jag inte vet något om är huset nedan…

Huset – en fröjd för ögat med sin dekorativa målningar och andra utsmyckningar.

Vi promenerade runt torget, de tre kvällarna då vi var här och även om vi inte hann allt, som vi ville, så fick vi ändå se mycket! Både här och i övriga Prag. Den sista kvällen firade vi maken lite mer (bemärkelsedag dagen därpå) och det blev ett mycket trevligt restaurangbesök. Vi valde att äta tjeckisk mat…

Anka i rödvinsås, med syrad rödkål och olika dumplings. Franskt rött vin därtill. Allt mycket gott! 🙂 Alltså vi hade sådan tur med vädret… ljuvliga ljumna kvällar!

En mycket nöjd bloggerska med de tre kvällarna och de två dagarna i Prag!

Men mer finns det att berätta om, och då tänkte jag att ta med dig till bland annat Sankt Veitskatedralen.

Vi har också gjort ett nytt besök i vår vackra skärgård. En skärgårdsö, med speciell karaktär, som vi hittills har åkt förbi. Det blir ett inlägg om det också! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0

Prag – de hundra spirornas stad!

För några dagar sedan kom vi hem ifrån Prag, som oftas benämns som ”de hundra spirornas stad!” Prag är en fantastisk stad och på våra drygt två dagar hann vi bara se en liten del av alla sevärdheter. Vi har vandrat i genom gamla stan med stadens gamla torg, de judiska kvarteren, promenerat på pampiga Karlsbron. Vi har också besökt Strahovklostret, Sankt Veitskatedralen och kungliga slottet. Det blev även en båttur på floden Moldau och då fick vi chansen att se några av alla de sjutton broarna som sträcker sig över floden. Allt fantastiskt vackert och sevärt och vi hade en mycket kunnig och underhållande guide med oss. Marcel – vår tjeckiske svensktalande vän, gjorde helt enkelt en lysande guidning! Vi bodde på hotell Astoria i hjärtat av Prag, bara ett stenkast från gamla stadens torg, omgärdade av fantastiska byggnader som jag ska berätta mer om i ett annat inlägg.

Det behövs ett antal dagar, för att alla upplevelser ska sjunka in och det tar tid att gå igenom ca: 350 foton! Men en bit på vägen har jag kommit med arbetet att redigera och sortera bilderna och med dagens inlägg, vill jag gärna börja med att visa bilder på några av de vackra broarna.

Karlsbron är den mest berömda bron som byggdes under Karl IV:s regeringstid. Bygget påbörjades år 1357 som ersättning för den äldre Judithbron som rasade under högvattnet 1342. Den nya bron öppnades 1402. Det har utkämpats hårda strider på bron bland annat 1648 mellan den svenska armén och Gamla stans befolkning. Fram till 1841 var Karlsbron den enda vägen över Moldau inom Prag. Efter Karlsbrons 650-årsjubileum, inleddes en restaurering av bron mellan åren 2007 till 2010. Arbetet har dock kritiserats en del för att dussintals utbytesstenar utgör stilbrott mot intilliggande gamla stenar.

Ansvarig för bygget var arkitekten Petr Parléř vars andra verk inkluderar St Vitus-katedralen vid Pragslottet. Karlsbron är byggd i gotisk stil och bron är 621 meter lång och nästan 10 meter bred och vilar på 16 valv skyddade av isbrytare. Bron skyddas också av tre brotorn, två av dom på Malá Strana-sidan och ett på Gamla stans sida. Gamla stans torn anses vara ett av det mest storslagna exemplen på gotisk byggnadsstil i världen. Det sägs att äggulor blandades i murbruket för att förstärka konstruktionen av bron.

Brovalven är utsmyckade med 30 statyer, varav många i barockstil. Den mest kända statyn är av St. Jan av Nepomuk. Statyerna är från slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. Statyerna föreställer olika helgon eller skyddhelgon. Alla är nu ersatta av exakta kopior. Originalen återfinns i stadens nationalmuseum.

Utbytta isbrytare – stockarna som syns på bilden…

Betänk att bron är över 600 år gammal, det är något att jämföra med Götaälvbron i Göteborg! Den invigdes 26 november 1939. Den närmar sig en ålder av åttio år! Några ser fram emot den nya bron, andra inte. Men det är en lång historia och hör inte hit! Kanske jag skriver om det när vår nya bro är på plats… bygget är igång.

Ett av brotornen…

Tornen lika pampiga som bron! Många turister som synes….

En av dem var ju jag! Fullkomligt nöjd med att vara här i Prag – staden som jag har velat se och uppleva så länge! 🙂

Fullkomligt nöjd var även maken som valde Pragresan, för att fira sin bemärkelsedag! (Även om vi på själva födelsedagen var på väg tillbaka mot Berlin). Som du ser hade vi ”whispers”, under våra guideturer. Det går utmärkt att lyssna till guidens berättande, samtidigt som du kan njuta av utsikten! Så bra!

Ja, det är en fantastisk bro, Karlsbron! Men låt oss titta på några av de andra broarna också. I bakgrunden skymtar Mánes Bridge som är en väg- och spårvägsbro över floden Vltava som floden Moldau heter på tjeckiska. Bron är uppkallad efter den tjeckiska målaren Josef Mánes. Bron är den nionde bron i ordning.

Mánes Bridge som är uppkallad efter den tjeckiska målaren Josef Mánes. Mycket vacker bro!

Nästa bro som jag vill nämna något om och som vi också promenerade på är Palacký-bron. En i mitt tycke otroligt vacker bro gjord i granitblock i olika färger och den är 228 meter lång. Bron byggdes 1876 och är den tredje äldsta som fortfarande fungerar som stenbro i Prag. Före 1945 dekorerades bron med det statyer med motiv från den tjeckiska mytologin gjord av den utmärkta tjeckiska skulptören Josef Václav Myslbek. Tyvärr skadades statyerna vid andra världskrigets slut och togs bort. Bron fick sitt namn efter František Palacký, en berömd tjeckisk historiker och politiker. 

Palacký-bron i vacker granit. I bakgrunden skymtar nationalteatern med det vackra taket. Tyvärr hann vi inte med något teaterbesök!

Jodå, det finns spårvagnar i Prag och den vackra stenbron håller för spårvagnstrafik! 🙂

Palacký-bron, blev nog min favorit, tätt efter Karlsbron. Den vackra graniten gör sig inte riktigt rättvisa här på mina foton. Men de olika färgerna syns ändå. Till höger i bild ser du ett lustigt hus – ”Det dansande huset”!

Tančící dům (”Det dansande huset”) är det i folkmun vedertagna namnet på en byggnaden. Huset, som blev färdigt 1996, ritades av den jugoslavienfödde tjecken Vlado Milunić i samarbete med Frank Gehry. De tidigare byggnaderna på platsen hade rasat under amerikansk flygbombning av Prag i februari 1945. Det egentliga namnet på byggnaden var Fred och Ginger, efter de berömda dansarna Fred Astaire och Ginger Rogers – huset påminner vagt om ett dansande par.

Det ”dansande huset”, längst till vänster i bild. Huset till höger efter ”det dansande huset, där lär president Václav Havel, ha bott!

Sist ut i min brokavalkad blir, Čechův-bron som är den tionde och kortaste bron, den är 169 meter lång och byggdes mellan 1905-1908 av arkitekten Jan Koula. Bron består av järnbågar, samt snidade stenpelare. På bron finns också fyra otroligt vackra bronsskulpturer av av Antonin Popp. Bron förbinder Letnáparken med Prags judiska kvarter och är den enda i jugendstil i Tjeckien. Namnet har bron fått efter en tjeckisk författare, journalist och poet Svartopluck Čech.

Svartopluck Čech, med två av sina fyra bronsskulpturer. Bron lär vara mycket vacker om kvällen då alla lamporna lyser uppe och på brovalven. Tyvärr räckte inte tiden och orken till, för att se alla broarna i kvällsljuset! men om jag kommer till Prag igen så….

På bron finns även mycket dekorativ belysning.

Ett avslutande foto på några av alla vackra byggnader som finns i Prag. Mer om det i ett annat inlägg! Foto är taget då vi åkte båt på floden Moldau.

Några av er har säkert besökt Prag och har förhoppningsvis fina minnen därifrån. Jag hoppas att du har behållning av mitt inlägg ändå, då vi uppfattar och uppskattar kanske lite olika sevärdheter! Hursomhelst så är alla välkomna att ta del av våra upplevelser och det här var ju bara början!

Vi ses igen!

Kram Gunilla

0

Sorrento – staden som ligger högt över Neapelbukten i Italien!

Idag vill jag berätta om vår sista dag, där vi bekantade oss lite mer med Sorrento. Staden som vi bodde i efter det vi lämnat Rom. 

Sorrento är en stad i Kampanien i Italien, belägen på nordsidan av den udde som avslutar Neapelbukten i söder. Staden ligger på en bergsplatå med branta stup ned mot havet. I stadens närhet ligger ett flertal kända sevärdheter såsom: Capri och Ischia, vulkanen Vesuvius, den antika staden Pompeji och orterna Positano och Amalfi.

Foto: Sorrento – staden som ligger högt uppe på en klippa.

Vi var en grupp som tillsammans med vår guide Ulla, promenerade från hotellet ned till stadens centrum. Lite snårigt att hitta den närmaste och säkraste vägen på egen hand. Bitvis smala och trafikerade vägar!

På vår vandring mot stadens centrum, berättade Ulla om de olika byggnaderna som vi passerade. Utsikten här uppifrån var fantastisk! 

Vid centrum skildes den stora gruppen åt, men maken och jag spenderade ytterligare en dag med Kerstin och Gunlög. Vår dag blev lika trevlig och givande som de övriga dagarna under veckan! Vi hade inga direkta planer för dagen. Utan mest strosa runt i lagom takt. Faktum var att vi var ganska trötta efter en mycket intressant vecka med många intryck! Så vi såg fram emot en dag i ett lugnare tempo.

Ingen av oss var intresserade av att gå i affärer. 
Vi gick ändå lite inne i de smala gränderna eftersom vi letade efter en speciell antikvitetsaffär, men fann den inte! 

Ganska mycket turister i de trånga och charmiga gränderna, trots eftersäsong! Så vi drog oss därifrån och letade efter en ”go plats” att inta vår lunch.

Man blir mycket hungrig och törstig av att traska runt! Skönt och sitta ned och äta GOD PASTA och släcka törsten med en kall ÖL! 🙂 Efter lunch kom vi ut på huvudgatan och våra blickar drogs mot en vacker och ståtlig kyrka. ”Dumo dei San Filippo!” Sorrentos katedral.

Ser du kyrktornet längst bort i bild?

Kyrkan var öppen och naturligtvis ville vi besöka den…

Utifrån sett, verkar det inte se ut som en katedral. Utan det är först när man kommer in på innergården och sedan in i katedralen som du förstår storheten! Själva kyrkobyggnaden är lite dold och är beläget bakom ett staket och innanför en parkeringsplats. När du väl har hittat in i katedralen möts du av fantastiska tak – och väggmålningar och pelare och valv av marmor med detaljrika utsmyckningar.

Tänk att vi fick se och uppleva ännu fler vackra målningar! Så detaljrika att jag har svårt att beskriva dem. 

Takmålning i närbild…

Höjdpunkten var den stora, invecklade ”nativity scene” – en julkrubba som innehöll en scen av vardagslivet. Med mycket detaljerade och naturtrogna människor och djur. Vackert även med de svävande och detaljrika änglarna som hängde ovanför.

Besöket i katedralen varade länge, utanför såg vi att molnen kring bergen tornade upp sig och vi bestämde oss för att promenera tillbaka mot hotellet. Tanken var också att utforska hamnen lite mer. Där finns det många fisk – och skaldjursrestauranger. Men det fanns varken tid eller ork till att promenera mera. Beträffande bad, såg jag endast en lite smal strand. Inte så inbjudande. Tänker att de flesta väljer de närbelägna öarna och Amalfikusten.

På vår promenad tillbaka tog jag ytterligare ett par foton som visar den vackra utsikten…

I förgrunden en del av en trädgård som de höll på att fräscha upp. Det tillhörande  gamla och anrika hotellet renoverades också. Vilken utsikt hotellgästerna kommer att få!

 Vackra vyer överallt!

Plantaner… det finns det gott om i länderna kring medelhavet! Kanske du har sett träden, men inte känt till namnet?

De fanns bland annat alldeles utanför vårt hotell. Första gången jag såg ett sådant här träd var i Provence i Frankrike.

Väl tillbaka på hotellet, bestämde Kerstin och jag oss för att bada i poolen. Vi kunde ju inte åka hem utan ett endaste bad! ”Trädgårdskillen”, såg mycket nöjd ut när han såg att vi badade och var i en stund. Inte så värst många badgäster så här i slutet av säsongen, men välskött pool, hyfsad temperatur och trötta kroppar lockade ned oss i vattnet och några till! Vi hann precis bada klart, så kom åskregnet med besked! Inget foto på det, men väl på den sköna poolen…

En liten del av den syns mellan de vackra magnoliaträden. Så vackert det måste vara på våren då de blommar!

Efter skönt bad välbehövlig vila, var det dags att göra sig fin inför den avslutande middagen. Tråkigt på sätt och vis att resan därmed gick mot sitt slut. Men nog skulle det bli skönt att också komma hem och låta alla intryck sjunka in. Så mycket som vi sett och upplevt!

Till sist vill jag visa några bilder ifrån hotellets vackra trädgård. Inte så mycket blommor, men vackert ändå och förhållandevis ganska grönt.

Vårt hotell mot trädgårdssidan. Vårt rum på andra sidan, mot entrén och poolen.

I trädgården växte både citroner och limefrukter. Även örter som användes i hotellets kök.

Den här bilden i trädgården får avsluta vår rundresa i Italien. Vår resa som började med två dagar i Rom, vidare till Pompeji och Sorrento. Därifrån gjorde vi utflykt till Capri och Amalfikusten. 

Ja, det här var den sista delen av vår resa till Italien. För den här gången! 

Kram Gunilla

0

Amalfikusten – Sägs vara Italiens vackraste kuststräcka!

Amalfikusten – den dramatiska kuststräckan med branta klippor som stupar ned i det turkosblå havet. Amalfikusten är en kuststräckning på sydsidan av Sorrentohalvön och sägs vara Italiens vackraste! Kusten sträcker sig från Positano i väst till Vietri sul Mare i öst. Amalfikusten – Costeiera Amalfitana finns med på listan över världsarv. Längs kuststräckningen ligger städerna: Cetara, Maiori, Minori, Ravello, Atrani, Amalfi, Praiano, Positano och Scala.

Högst på önskelistan på vår resa till Italien var besöket i Rom och att åka längs Amalfikusten. Jag blev inte besviken – det var en fantastisk upplevelse! En dröm som jag har kvar att uppleva här är, att vandra delar av Amalfikusten och en sträcka som jag hört mycket om och som ska vara sagolikt vacker är, ”Gudarnas stigar”. Det tar ungefär tre timmar att vandra högt över havet på leden som sträcker sig från Nocelle strax öster om Positano, förbi Praiano och vidare till Bomerano.

Foto: Vy över Positano.

Positano står också på önskelistan som beskrivs som kronjuvelen bland byarna, som ligger ungefär i mitten av kuststräckan. Det blev ett buss-stopp ifrån en utsiktsplats där utsikten var hänförande åt alla håll! Positano, kusten, havet.

Bild: Positano.

De branta klipporna…

Segelbåten i bakgrunden följde med oss längs hela kusten…

Utsiktsplatsen i sig var nästan lika vacker som omgivningarna! Borta i öster har vi Capri!

Det är verkligen en hisnande upplevelse att åka längs kuststräckan på de smala vägarna och vi förstod ganska snart varför det tog sin ”lilla tid” att komma fram till staden Amalfi! Trafiken är tät och bitvis blev det kö vid vissa passager. Otroligt skickliga chaufförer. Jag skulle definitivt inte vilja köra här – inte ens en liten personbil!

Foto: Smal väg genom en av byarna… takterrass är givit, då trädgårdarna är obefintliga i storlek.

Vårt längre stopp längs kuststräckan blev som sagt Amalfi som är kustens största stad med sina anor ifrån romartiden. Stadens arkitektur är präglad av de många olika folkslag som har huserat vid kusten och bland annat finns det många arabiska influenser med små övertäckta gator som slingrar sig i alla riktningar. Staden har alltså givit sitt namn åt hela kustremsan som också kallas den gudomliga kusten och är områdets kulturella centrum.

Bild:  Duomo di Amalfi, Cattedrale di Sant’Andrea. En romersk-katolsk katedral på Piazza del Duomo.

Domkyrkan Santa Andrea syns på långt håll då man närmar sig staden. Även utifrån havet. Den pampiga katedralen är från 500-talet och dess västra fasad som är från 1200-talet, ger ett nästan sagolikt intryck med sina mosaiker, guldinläggningar och flätade valvbågar. Den dominerar, förgyller den vackra stadskärnan och ger hela torget dess atmosfär. Många av byggnaderna utmed klippan var en gång kyrkor, idag ombyggda till hotell och butiker. Under Amalfis tidiga historia, hade nästan varje nobel familj sin egen kyrka för att visa upp sin status.

Från hamnen: Vy in över Amalfi med kyrkan i bakgrunden och med den lilla steniga stranden.

Naturligtvis besökte vi den mäktiga och sagolikt vackra katedralen. Vi promenerade också runt lite i de pittoreska gränderna och vi fann en mysigt ställe där vi intog vår lunch. Gud så hungrig man blir av allt gåendet och av all intryck! 🙂

Närbild på den vackra katedralen med mosaiken och valven…

Trappan, som lär ha 62 steg upp till porten, har kommit att bli en naturlig samlingspunkt för stadens invånare och dess många besökare. Åtskilliga bröllopsbilder tas årligen på trappstegen. Inget bröllop vid vårt besök…

Men en pausbild på mig får duga. 🙂

Vill gärna visa några bilder inifrån den mäktiga kyrkan och efter besöket I Rom, trodde jag kanske inte att jag skulle få se ännu mer att bli hänförd av!

Målningar, valv, marmor, mosaik – allt helt fantastiskt!

Som i alla stora kyrkor finns det ett flertal altaren.

Kan inte se mig mätt på alla vackra detaljer. Vilken byggkonst!

I mitt tycke var det här det vackraste altaret med det nötta taket, den inramade målningen framför altaret och ljuskronan. Här stod jag länge och betraktade allt det vackra.

Att komma till Italien och besöka någon av alla dessa kyrkor vid någon av de stora högtiderna, som vid påsk eller jul, är något jag skulle vilja uppleva.

Ja, det var fantastiskt vackert här inne, i La Cattedrale di Sant’Andrea, så kom ihåg att göra ett besök här när du reser längs Amalfikusten.

Vy ifrån trappan ut över Piazza del Duomo.

Några bilder ifrån hamnen i Amalfi…

Högt uppe på klippan finns det ett vackert gammalt kloster som är omgjort till ett hotell, (skymtar uppe till höger i bild) The Capuchin Convent. Legenden säger att Capuchinmunkarna som levde där, var de första med att hälla mjölk i kaffet, och skapade det som vi idag känner till som Cappuccino. 🙂 

Väldigt annorlunda vågbrytare…

Vi hade tur med vädret även den här dagen. Mörka moln skymde solen ibland, men regnet höll sig borta!

Ännu en fantastisk dag på vår resa i Italien, där vi i tur och ordning har besökt: Rom,  Pomeji, Capri och Amalfi. Kvar att visa är lite bilder ifrån Sorrento där vi bodde resterande tiden efter att vi lämnat Rom. Om du har missat något inlägg om vår resa är  det bara att gå tillbaka och börja här.

Kram Gunilla

0

Capri – den mytomspunna ön i Medelhavet!

Vårt besök på Capri varade under en dag och vår lokalguide och vår reseledare ville så klart att vi skulle få en glimt av det bästa! Den mesta tiden tillbringade vi i Anacapri. Vår båttur till Capri utgick ifrån Sorrento hamn och la till vid Marina Grande på öns nordöstra sida. Hade vår vistelse varat längre, så hade jag gärna vandrat delsträckor på ön, kanske antagit utmaningen att gå de 777 stegen från Marina Grande till Villa San Michelle. Axel Munthes hus. Det lär finnas många väl utmärkta stigar som tar dig till platser på ön där turisterna inte vistas och det är sådana platser som jag helst skulle vilja ha kommit till! Jag skulle säkert också besökt ”Augustus trädgård” och andra gröna oaser, utsiktsplatser och kyrkor som finns på ön.

Bild: Vid denna plats låg ett ”flashigt” hotell, (Luna) varifrån gästerna har en sagolik utsikt över bland annat hotellets parkanläggning och de berömda raukarna, Faraglioni.

Runt förra sekelskiftet trängdes dåtidens intellektuella giganter på Capri, ditlockade av den natursköna klippön med sitt härliga klimat. När Jacqueline Kennedy i slutet av 1960-talet promenerade runt i Anacapris gränder i sina trendiga stora solglasögon följde en våg av besökare hit. Men Capri är känt för så mycket mer än lyxiga butiker, restauranger och hotell! Till det hör bland annat, Villa San Michelle och öns skiftande natur. Vill du uppleva Capris ”äkta magi” där öns skönhet och natur är i fokus och då tillströmningen är mindre, är den bästa tiden, i april, maj eller sen höst i slutet av september eller oktober. Vi var här en solig och skön dag i oktober, närmre bestämt den 5 oktober 2018. Vi hade också turen att kunna åka på en guidad tur med båt runt ön. Detta är bara möjligt när havet är någorlunda lugnt.

Bild: Otroliga vyer att se Capri från sjösidan!

Lite om Capri…

Capri är kanske Medelhavets mest kända ö och den har en lång historia. De romerska kejsarna Augustus och Tiberius bodde redan på ön runt Kristi födelse. Capri är känt för sin skönhet och många myter och drömmar är länkade till denna ö som även kallas för ”kärlekens ö”.  På Capri bor ca 12.000 personer uppdelade på två kommuner, Capri och Anacapri. Capri (ca 7000) och Anacapri (ca 5000) Namnet Capri kan spåras till grekerna, som är de första som bosatte sig på ön. Det innebär att namnet troligen inte kommer från latinets Capreae (getter) utan från grekiskans Kapros (vildsvin). Enligt den grekiske geografen Strabon var Capri en gång en del av fastlandet. Detta har bekräftats av geologiska undersökningar och arkeologiska fynd. Den förste berömde besökaren på ön var den franske antikvarien Jean Jacques Bouchard under 1600-talet och kan anses vara Capris första turist. Hans dagbok, som återfanns 1850, är en viktig informationskälla om Capri. Axel Munthe testamenterade sitt livsverk till svenska staten, och som sedermera ägs av en stiftelse med anknytning till Svenska institutet i Rom. I San Michele finns ett museum och ett gästhem för svenskar som vill studera i Italien. (Källa: Wikipedia.)

Dagens höjdpunkter blev besöket i Axel Munthes San Michele och båtturen runt ön. Man kan om man vill, har tid, och ork, gå upp de 777 stegen, eller som vi gjorde åka upp i minibussarna, (trångt som attan i bussen!) längs en serpentinväg och samtidigt få en fantastisk utsikt!

Foto: Vy uppifrån Axel Munthes hus.

Efter det att vi stigit av minibussarna, gick vi också en bit längs en gågata ”turiststråk”, kantad av butiker och restauranger. Inget som jag är road av, men här och var, vackra hus och utsiktsplatser.

Och så var vi framme…

Axel Munthe, som föddes den 31 oktober 1857 i Oskarshamn, är en av historiens mest kända och färgstarka svenskar – läkare, författare, filantrop, kosmopolit, naturälskare,”byggherre” och musikälskare. Axel Munthe levde på Capri under mer än 50 år innan han återvände till Sverige 1943. Han avled i Stockholm 1949. Han gjorde sig snabbt populär bland öborna genom att erbjuda gratis sjukvård.

Axel Munthe som med tiden blev drottning Victorias livmedikus, skapade sitt livsverk uppe på Anacapri. Det var vid ruinerna från en av kejsaren Tiberius gamla palatsvillor, som han lät bygga sitt drömhus, Villa San Michele, vars berömmelse snabbt spreds över världen då han gav ut ”Boken om San Michele” år 1929. Huset har en fantastisk trädgård med utsikt över Capri, havet och fastlandet. Trädgården han skapade vann för några år sedan pris som Italiens vackraste, vilket är lätt att förstå.

”Mitt hem skall vara öppet för sol och vind och havets röster, liksom ett grekiskt tempel och ljus, ljus, ljus överallt”. (Axel Munthe.)

Kan tänka mig att här är mer blommor på våren och under högsommaren, men inte mindre vackert nu med alla gröna och ”palettfärgade” växter!

Munthe köpte hela berget som villan står på för att kunna skydda flyttfåglarna från den hänsynslösa jakt som varje år var ett stort folknöje på Capri. Ett bland flera tecken på att han var en djurvän.

Att besöka Munthes hus och trädgård är väl värt besöket. (På vår resa ingick entréavgiften, i resans grundpris) Några tycker att det är överreklamerat… det är inte min uppfattning. Jag skulle ha velat ha mer tid här…

En liten rundvandring inne i huset…

Vackra möbler och detaljer. Särskilt spegellampetterna.

Och en vy ifrån köket. Att Munthe hade sinne för antikviteter och estetik tycker jag att man kan se tydligt.

Bild: Vy ifrån Munthes trädgård.

Det blev lite tid för lunch och rundvandring på egen hand och då skulle jag bland annat ha velat se mera av San Michele kyrka inuti som lär vara väldigt vacker! Här finns bland annat ett mycket vackert marmorgolv. När vi var där var det bröllop, så det var inte läge att gå in…

Välklädd och snygg chaufför och en tillika snygg och läcker bil väntade på brudparet!

 Så missa inte att besöka kyrkan om du är på Capri!

Bild: Kerstin tar sig tid att slå sig ned en stund för att lapa lite sol tillsammans med en ”gato nero!” 🙂

Vi letade oss tillbaka och fann en genväg tillbaka dit där vi steg av vår minibuss, för återfärd ned igen mot staden Capri och hamnen för vidare färd runt ön.

Vår båtupplevelsen runt Capri, blev något av det vackraste, häftigaste jag upplevt, beträffande båtfärder! En glad, skojfrisk och skicklig kapten tog oss så nära klippor och grottor som bara var möjligt. Allt för att vi skulle få valuta för pengarna – och det fick vi! Vyerna fantastiska och mäktiga!

Den blå lagunen…

Den blå lagunen eller på italienska: Grotta Azzurra, är en av Capris populäraste sevärdheter, tillsammans med de tre raukarna Faraglioni.
Den blå grottan är en havsgrotta med lysande blått ljus som användes som en plats för dyrkan under romartiden. Under efterföljande århundraden vägrade öns invånare att ta sig in i grottan, fram till det att den återupptäcktes år 1826. De var rädda för de häxor och monster som man trodde vistades i grottan. Idag är grottan en stor turistattraktion! Det är populärt att ta sig dit och igenom med små båtar. Att simma igenom rekommenderas inte av säkerhetsskäl! Den naturliga håligheten är omkring 60 meter lång och 25 meter bred. Grottan får sin färg från solljus som lyser in genom havsvattnet via en öppning under havsytan nedanför grottans ingång. Vattnet är som blåast tidigt på eftermiddagen.

När du åker in i grottan måste du lägga dig ner på botten i båten, eftersom den smala, låga ingången bara är en meter ovanför havsytan. Väl inne i grottan kan du sätta dig upp igen. Nu gjorde vi inte detta, utan färdades i stor båt och ändå kom vi så nära!

Jag lyckades fånga en person på bild som tog risken att simma igenom! Det är dumdristigt! Vattnet är djupt och det finns inga avsatser eller plattformar där man kan vila. Men jag förstår att det är svårt att motstå!

Det är svårt att med mina bilder försöka förmedla känslan… att komma så nära klipporna som sluttar brant ned i havet!

Vår kapten närmade sig ett antal grottor – alla vackra på sitt sätt! Med stor skicklighet backade kaptenen in mot en grotta för att vi skulle få närbild och för att visa sin skicklighet förstås! 🙂

Att jag överhuvudtaget fick några bilder, får jag tillskriva mig själv! Bra balans, envishet och ett stort fotointresse var vad som krävdes, för helt stilla var inte havet! Dyningar!

Det här är också en mytomspunnen grotta! Tyvärr kunde jag inte zooma in tillräckligt i grottans mynning. Det som uppenbarade sig här var ”Jungfru Maria!” Ja, du läste rätt! Jag vill minnas att grottan heter den ”Vita grottan” och utav Stalagmiter bildades en form som såg ut som Jungfru Maria! Med tanke på att vara i Italien, så va det en fin upplevelse om än lite ”turistiskt!”

Våra två goa systrar som vi hade så trevligt tillsammans med under hela resan!

Vi närmade oss Faraglioni… och jag funderade på om vi skulle genom öppningen?

Jodå, det gjorde vi! Häftigt! Nu syns det inte på bilden att båten var stor… så det var precis att båten tog sig igenom! Men självklart visste den humoristiske kapten vad han gjorde! 🙂

Om man nu inte har turen att kunna åka båt runt ön, så kan man ta en promenad längs Cala Ventrosos hiskeliga avsatser på stigen Via Tragara som leder mot jätteraukarna ute i havet.

Innan vi åter nådde hamnen efter vår rundtur runt Capri fotade jag en mäktig fyr…

Bild: Fyr: Faro Di Punta Carena

Ståtligt står hon där och visar sjöfarare vägen i alla väder!

Efter en liten glasspaus nere i Capri, var det så åter dags att kliva på båten för en ny båtfärd mot mot Sorrento.

Bild: Sorrento hamn.

Vilken dag, vilka upplevelser! 

Nästa utflykt på vår rundresa, blev Amalfikusten… ännu fler vackra vyer väntade oss!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

Pompeji – Den romerska staden som blev begravt under ett sex meter djupt lager av aska och pimpsten!

Efter två intensiva dagar i Rom, begav vi oss vidare mot Sorrento med ett stopp i Pompeji. Sorrento utforskade vi vår sista dag, och härifrån blev det också utflykt till Capri och Amalfikusten.

Efter det att vi kommit hem ifrån vår rundresa, så sändes ett program om Pompeji på Kunskapskanalen. Mycket intressant program som innebar att vi fick en bredare och djupare kunskap om Pompeji och om romarriket. Genom programmet fick man en god inblick i hur livet var för invånarna. Från de rikaste och mäktigaste till de fattigaste och slavarna.

Tänk om inte vulkanutbrottet hade skett… Då kanske vi aldrig hade fått veta hur det såg ut i en romersk stad vi den tiden. En hemsk tanke beträffande hur fasansfullt det måste ha varit för invånarna, men samtidigt en ovärderlig kunskap om romarriket!

Tänk att jag och de övriga i gruppen har vandrat omkring på gator som är från romartiden! Så mycket att betrakta och förstå…Vi såg bland annat: rester av målningar, (fresker) tempel, ståtliga hus, trädgårdar, butiker, skulpturer, teatrar, badanläggningar, bordeller, gravkomplex… Ja, som du förstår finns det väldigt mycket att se i Pompeji och allt är inte utgrävt ännu. Det finns mycket kvar att upptäcka både för oss besökare, men även för arkeologer och andra viktiga nyckelpersoner!

Bild: Vesuvius i bakgrunden

Pompeji – en tillbakablick

Den lilla staden Pompeji låg 24 mil sydöst om Rom, nära Neapelbukten och i närheten av den 1277 meter höga vulkanen Vesuvius. Vulkanen hade inte haft ett utbrott på 800 år och de som bodde bredvid den trodde att den var ett vanligt berg. Pompeji var en idyllisk romersk sommarstad för rika romare.

År 79 e. Kr torkade alla stadens brunnar, men varningarna var inte tillräckligt skarpa, och den romerska världen slogs med häpnad när det katastrofala vulkanutbrottet skedde den 24 augusti samma år. Märkligt nog råkade datumet vara detsamma som när staden firade Vulcania, festivalen för den romerska eldguden.

Enbart i Pompeji dödades omkring 2000 människor, mer än en tiondel av hela befolkningen. När Vesuvius tystnade efter 28 timmar, låg Pompeji begravt under ett sex meter djupt lager av aska och pimpsten. Pompeji och dess tragiska öde föll i glömska. Det gick många år och det började växa gräs, buskar och träd ovanpå asklagret. Till sist var Pompeji försvunnet. På 1700-talet upptäcktes den begravda staden igen och arkeologer grävde fram hus, gator och tempel. Pompeji och Herculaneum finns idag med på UNESCO:s världsarvslista. (Källa Wikipedia.)

Bild: Wikipedia.

Pompeji efter andra världskriget

Under tiden som jag skrev detta inlägg, fann jag uppgifter om Pompeji som jag tycker är viktiga att redovisa, eftersom det ger en nyanserad bild av ruinstaden Pompeji.

Den 24 augusti 1944, samma datum som Vesuvius traditionellt anses ha fått sitt utbrott nästan två tusen år tidigare, inträffade en katastrof som kanske mer än något annat har skadat Pompeji. Andra världskriget pågick för fullt i Italien och striderna kom att intensifieras allt mer, vartefter de allierade närmade sig Rom. Uppgifter nådde de allierade om att det skulle finnas vapenförråd för tyska trupper i Pompeji och under två dagar fälldes 150 bomber över ruinstaden. Ett stort antal hus och andra byggnader inne i Pompeji blev nu totalförstörda. Skadorna blev omfattande och något av det mest tragiska var att bombfällningarna även hade träffade stadens sydvästra hörn, där Pompejis dåvarande museum låg. Här inne förvarades många ovärderliga fynd, betydligt fler än vanligt då man nu även valt att flytta in många lösa föremål från husen dit, i tron att de skulle vara bättre skyddade på museet. Naturligtvis hade det aldrig funnits några vapenförråd i Pompeji. (Källa: Linnéa Johansson, doktorand i antikens kultur och samhällsliv.)

Linne’a Johansson påpekar att de allierades bombningar av Pompeji måste vara en av den modernaste tidens förstörelser av ett kulturarv, men också bland de mest nedtystade. Man vill låta turisterna tro att de går runt i en antik stad som är oförändrad, snarare än att de vandrar runt på en krigsplats som blivit återuppbyggd på 1950-talet. Det påpekas i artikeln att det finns mycket kvar som är original, men då det inte finns någon information om vad som är original, så är det omöjligt för en icke arkeologiutbildad besökare att avgöra detta.

Jag kan inte minnas att vår guide sa någonting om eventuella bombningar under andra världskriget, samt vilka skador som då skulle ha uppstått. Hursomhelst så är resterna av det som en gång var Pompeji högst fascinerande. Den återuppbyggnad som alltjämt har pågått sedan Pompeji återupptäcktes har ett stort värde. Det tror jag alla är överens om!

Bild: Framgrävda föremål och avgjutningar av offer.

Några av de 2000 pompejibor som inte lyckades fly från staden, har återuppstått på ett mirakulöst sätt. Deras kroppar har förmultnat och lämnat kvar hålor i den stelnade vulkaniska massan. Genom att hälla flytande gips i dessa håligheter har arkeologer gjort avgjutningar av offren. Avgjutningarna har avslöjat vad de gjorde de sista ögonblicken innan de dog. En mamma höll sin dotter hårt intill sig i famnen när de dog tillsammans. En skara gäster vid en begravningsfest förgiftades av gas innan de hann lämna lokalen. En familj bröt sig igenom väggen i ett rum där de var instängda, endast för att kvävas till döds i en trädgård. Det här scenariot beskrevs ingående I programmet om Pompeji på Kunskapskanalen.

Låt oss vandra runt lite i den antika staden…

Det var husägarna som ansvarade för trottoarerna. De varierade av kvalitet från grustrottoarer till sådana av marmor. Det var staden som anlade gatorna. Överst på dessa fanns det stora flata stenar. Här lite slätare och lättare att gå på!

Här kan man ju faktiskt se att det ligger nytt tegeltak, vilket jag inte la märke till då vi gick runt på plats. Mina ögon vilade mer på det som guiden berättade om, bland annat om de fantastiska målningarna, vilka anas något här på bilden.

Här är vi på väg in i ett av de pampiga husen med mycket vackra målningar. Både på tak och väggar…

Så svårt att göra målningarna rättvisa på grund av dåligt ljus. Men kanske du anar fantastiska målningar?

Många hus saknade kök. Man köpte mat i barer och restauranger. Det lär ha funnits tre varmbadhus och ett flertal hotell. Vidare fanns det en konserthall samt en amfiteater som kunde ta emot 15 000 åskådare! Vilka moderniteter!

Vi kikade in i en av bordellerna och det fanns målningar även här som antydde vilken sorts ”verksamhet” som försiggick! Utgrävningarna i Pompeji avslöjade så mycket erotisk konst att staden kallades ”ett syndens näste!” De flesta prostituerade var slavar av alla möjliga nationaliteter som hämtats till staden från olika områden i det väldiga riket. Och de flesta kunde köpas för mindre än priset av ett glas vin.

När forskarna gjorde sina utgrävningar i Pompeji fann man att klotter på väggarna var lika vanligt då som nu. Både vuxna som barn hade klottrat lika friskt. En stor del av klottret är detsamma som nu finns i våra nutida offentliga lokaler. Men för en lekman som jag var det svårt att tyda bilderna.

Den öppna platsen – där Jupitertemplet ligger. Där kunde man ana den romerska storheten…

Jupitertemplet rakt fram i bild….

Vår reseledare med flagga i hand som så skickligt höll ihop gruppen!

Lite mer av det numera gröna Pompeji

Genom pollenanalyser, avgjutningar av rothål fyllda av vulkaniskt grus, förkolnade stjälkar och rötter, frön, frukter och bakterier har arkeologerna dragit slutsatsen att följande träd växte i Pompeji: kastanjer, oliver, fikon, lager, oleander och fruktträd som granatäpple, kvitten, päron, äpple, mandel och körsbär. Det är inte helt klart enligt forskarna vilka växter som fanns i Pompeji, utöver vintergröna växter som murgröna och buxbom.

Ja, så mycket vi såg och upplevde i Pompeji, men vi hann förstås bara att ta del av en  en lite bråkdel av stadens fascinerande historia.

På tur står vår utflykt till Capri…. missa inte det!

Kram Gunilla

 

 

 

 

0

Fortsättning dag två – Colosseum samt Forum Romanum!

Efter lunch och behövlig vila… man går mycket under en dag… så blev det ny taxifärd till Colosseum. Proceduren upprepade sig… en guide ville erbjuda oss biljett som gav oss möjligheten att slippa kön. Det visade sig dock vara bra att vi tackade nej, för vi kom in efter en kort väntan. Det löpte på hur bra som helst! Kanske att de värsta köerna hade varit på förmiddagen?

Colosseum

Den del av den ”fjärde väggen” som fortfarande finns kvar.

Lite kort om Colosseum

Colosseum fick sitt namn efter en koloss, det vill säga en enorm staty av kejsare Nero som stod vid sidan om byggnaden, i riktning mot Forum Romanum. Colosseum är en ellipsformad amfiteater och byggandet inledes år 76. Den valda platsen var ett platt område på botten av en låg dal mellan kullarna Caelius, Esquilinen och Palatinen.

Kejsar Vespasianus började bygget som slutfördes av hans son Titus. Under romerska rikets tid hade man strid mellan vilda djur, (vid invigningen som pågick under 100 dagar, dödades 11 000 vilda djur!) avrättningar, gladiatorspel och teater där för en stor publik, som mest 87 000 åskådare. Många djurhetsningar och gladiatorspel utfördes emellertid på Circus Maximus söder om Palatinen. Colosseum har en omkrets på 524 meter och är 48 meter hög.

Colosseum har varit utsatt för både brand, jordbävning och *plundring. År 217, skadades byggnaden svårt av en brand, orsakad av blixtnedslag. Branden förstörde de övre delarna av trä. Reparationer utfördes i omgångar mellan år, 250 till 320. Även armeringen till Colosseum drogs ut och smältes ner till vapen, vilket ledde till att en stor del av byggnadens yttre del rasade samman vid ett jordskalv. Efter detta har även stora mängder vit marmor bortförts från byggnaden, bland annat till bygget av Peterskyrkan och Fontana di Trevi. Den del av byggnaden som återstår, är ändå en mäktig syn och ett populärt turistmål!

*Det jag syftar på beträffande plundring är hur stora mängder av marmor som forslades bort till bygget av Peterskyrkan och Fontana di Trevi. Stora hål syntes i väggarna runt hela Colosseum. Först på 1700-talet blev det stopp för skövlingen. Vid 1800-talets början var vissa delar av Colosseum helt överväxta. Senare hittade man växter som tidigare inte funnits i Italien. De hade antagligen följt med som frön i djurens päls från Afrika och andra världsdelar. (källa: ”Resa till Rom”, Ann-Louice Dahlgren.)

Det vi ser här är den nedre delen, som låg under själva arenan. Ett system med gångar.

Här ytterligare en bild över den ”fjärde våningen”. Fasaden var klädd med travertin- block (typ av kalksten) och dekorerad med pilastrar och halvkolonner. Colosseum hade väl konstruerade skjutdörrar och hissar som transporterade djur och slavar. För att skydda mot den starka solen spändes en jättelik segelduk över åskådarplatserna. (Det fanns alltså markiser redan då!).

Kerstin och Roger betänker allt som vi får se – om allt som har hänt på den här historiska platsen.

Hus som skymtar utanför Colosseum och som synes, många turister runtom hela byggnaden.

Renoveringar, stabilisering och framgrävningar pågår ständigt…

Det tog en stund att promenera runt på insidan längs hela Colosseum. Kom ihåg att den har en omkrets på 524 meter! Skönt att det var lite molnigt… kan tänka mig hur hett här är under sommarmånaderna.

En vy utifrån Colosseum…Konstantins triumfbåge…

Konstantinbågen är den största och bäst bevarade i Rom och den restes på dåvarande Via Triumfalis, tre år efter slaget vid Ponte Milvio 312, då Konstantin besegrade Maxentius. Den påminner om den hundra år äldre Septimius Severusbågen, som förmodligen fått fungera som förebild. Konstantinbågen är belägen mellan Colosseum och Palatinen.

En avslutande vy över delar av Palatinen och därmed lämnar vi Colosseum och beger oss tvärsöver mot Forum Romanum.

Jag får villigt erkänna att jag var trött i både ben, fötter och huvud och var lite tveksam till att besöka även Forum Romanum. Gunlög ville absolut dit och och eftersom jag under dagen insåg, att här är det någon som både är intresserad och kunnig beträffande ämnet historia, så är det förmodligen värt att ta sig dit. Vilken tur att jag gjorde det! Jag blev nästintill mållös när vi strax därefter var på plats. Biljetten från Colosseum gällde även här, men man får ändå stå i kö, för biljett – och säkerhetskontroll. Det gick snabbt.

Palatinen

Palatinen är en av Roms sju kullar och kallas ibland den romerska civilisationens vagga. Enligt legenden var det här som Romulus och Remus diade varghonan och det var här som Roms historiska stadsgräns drogs 753 f. Kr. man vet att Palatinen var bebodd på 800-talet före Kristi födelse, då man funnit rester från järnåldersbosättningar. Uppe på kullen är det idag grön och frodigt med bland annat de vackra pinjeträden. Här finns också inte minst de gamla ruinerna från antikens kejsarpalats.

Forum Romanum

Forum Romanum är belägen mellan två av Roms sju välkända kullar – Quirinalen och Palatino. Forum Romanum användes för att hålla val. Det fanns otaliga byggnader här förr, bland annat en mängd tempel och senare även kyrkor och triumfbågar. Hit kom romarna i mängder för att diskutera politik, sluta avtal gällande affärer, samt även föra religiösa diskussioner. Härifrån spreds den romerska livsstilen med dess fria tänkare och forumet togs verkligen på allvar. Beslut togs här som skulle avgöra rikets styre, beslut som påverkade otaliga människor. (källa: Romportalen.se.)

Bild, Antonius Pius och Faustins tempel.

Det är fantastiskt att så mycket ändå är bevarat! Känslan att gå omkring här är obeskrivlig… närmre Roms historia och romarriket kan man inte komma! Man kan verkligen känna hur stort allting var här en gång i tiden. Tre stora män hade speciellt stor betydelse för dess utformning – kejsarna Augustus, Ceasar, samt Tiberius.

Här ser vi en skymt av Konstantins triumfbåge och längst bak i bilden skymtar Victor Emanuel-monumentet.

Bild, Det vi ser i bildens mitt är: Castor – och Polluxtemplet.

För att få så bra utsikt som möjligt över det stora området, gick vi upp för trapporna som ledde oss till Farnesinska trädgårdarna. Väl uppe en fantastisk vy över Forum Romanum. Men den botaniska trädgården är väl värt ett besök i sig – den första botaniska trädgården i Europa. Bara det!

Så vackert att blicka ut över delar av området… eftermiddagen började bli sen, så vi hann inte att promenera runt härnere. Vi hade behövt mer tid här.

Lite vila i skuggan…

Det som skymtar till vänster i bild är, Curia Iulia  som var den romerska senatens tredje mötesplats. Men som alla kan se kunde jag inte släppa blicken på Victor Emanuel-monumentet. Vad är det för enorma och pampiga statyer vi ser på dess tak? Jag såg också att det gick människor däruppe på taket…

Avståndet dit från där jag stod uppe vid Farnesinska trädgårdarna, är långt kan jag intyga. Men med min systemkamera och med ett bra objektiv, lyckades jag zooma in! När jag kom hem gjorde jag efterforskningar och det var inte så lätt att hitta information om just figurerna, men dock på själva Victor Emanuel monumentet.

Lite kort om Viktor Emanuel-monumentet samt bronsfigurerna.

Monumentet som fått smeknamnet Il Vittoriano, byggdes som hyllning till den kung som förenade landet Italien år 1861. Den gigantiska konstruktionen är byggd i marmor och reser sig 70 meter över marken – den kan ses från många håll runt om i staden.

Det är en av Roms mest igenkännliga byggnader och har länge skapat delade meningar. Vissa älskar den massiva ryttarstatyn i brons som står framför monumentet som är tolv meter hög och står på ett altare som pryds av reliefer, föreställande fjorton av Italiens viktigaste städer. Andra tycker att den är stor och skrytsam. Här finns också den eviga elden som brinner framför altaret som en hyllning till alla Italiens krigshjältar och offer. Här ligger en okänd soldat från första världskriget begravd, och det är en påminnelse om alla dem som dog och aldrig kunde identifieras. Om man tar sig upp för den breda trappan och sedan vidare upp på taket så har man en magnifik utsikt över delar av Rom, samt Forum Romanum. Skulpturerna som jag var så nyfiken på, är två triumfvagnar i brons som styrs av den romerska segergudinnan Viktoria. De här bronsskulpturerna symboliserar enighet och frihet i hela landet. (Källa: expedia.se.)

Hit hade jag förstås också velat komma och komma nära bronsfigurerna och blicka ut över den eviga staden! Men efter det storslagna besöket vid Colosseum och Forum Romanum, så var orken definitivt slut! Det blev en ny taxifärd tillbaka till hotellet och väl där slog vi oss ned i hotellets bar och det blev både kaffe och ett glas kallt, vitt, vin! Åh, det smakade himmelskt! Efter siesta och dusch, var vi flera i gruppen som gick med vår guide till en närbelägen kvarterskrog som hon kände till. Här blev det för min del en supergod spagetti Frutti di mare!

Dagens höjdpunkt

Det är helheten – skulle inte vilja välja bort något av allt det vi fick uppleva under dagen. Men jag nämner ändå Sixtinska kapellet på förmiddagen, samt Forum Romanrum på eftermiddagen. Det första hade jag stora förväntningar på och det infriades kan jag lova! Det andra – Forum Romanum som jag inte alls hade någon kunskap om och som jag var tveksam till att besöka, gjort ett stort intryck på mig! Så, vilken tur att jag lyssnade på Gunlög och följde med! 🙂

Efter två fantastiska dagar i Rom, for vi vidare till Pompeji och Sorrento. Jag är övertygad om att du inte vill missa det inlägget… 🙂

Avslutar med ett foto på de vackra Pinjeträden…

Bilden är tagen uppifrån Colosseum.

Väl mött!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

En oförglömlig dag i Vatikanmuseerna, Sixtinska kapellet och Peterskyrkan

Efter en ganska tidig frukoststart, begav vi oss iväg tillsammans med två systrar som också var med på resan, för att utforska Rom på egen hand. Det blev en fantastisk dag tillsammans med Gunlög och Kerstin. De liksom vi insåg – att det bästa sättet för att hinna se så mycket som möjligt av Rom, är att åka taxi mellan sevärdheterna. Det visade sig vara ett bra val. Delat på fyra blev inte taxinotorna så dyra… Och så mycket vi hann uppleva! 🙂

Av vår guide fick vi veta att om vi ville besöka Vatikanmuseerna, Sixtinska kapellet och Peterskyrkan, så skulle vi vara där så tidigt som möjligt på morgonen. Gärna en timme före öppning, vilket betyder 8.00. Vi var där runt 10.00 på förmiddagen och då var köerna redan långa. Bara att gå och ställa sig i kön! Vi hann dock inte att stå i någon kö, innan någon ”legitimerad guide”, föreslog för oss, att boka biljett genom honom för att på så sätt komma förbi kön. Priset vi erbjöds 53 € per person. Vi skulle då komma snabbt in till Vatikanmuseerna och vidare till Sixtinska kapellet och slutligen direkt till Peterskyrkan. En biljett kostar normalt 17€ per person. Vi tyckte att priset var alldeles för högt. Tackade nej, gick runt kvarteret och ställde oss i kön. Efter en kort stund kom en annan guide och erbjöd samma sak till ett något lägre pris, men även denna gång avböjde vi. Vi såg hur lång kön var, men det gick ändå framåt. Så kom en tredje guide och erbjöd oss en biljett för 35 € per person. Vi tittade på varandra och på kön och slog till! Följde med till ett biljettkontor, betalade, fick vänta en stund, sedan promenerade vi förbi den långa kön tillsammans med guiden och några till, som valt detsamma som oss, och vidare in till huvudbyggnaden. Där fick vi våra biljetter och passerade säkerhetskontrollen. Vi tittade på varandra och log – vi var inne! Det var absolut värt att betala mer och slippa minst två timmars kö! DET VAR JU NU VI VAR HÄR !

Vill berätta om hur det kan gå till, att vara på sin vakt och inte ”tacka ja till allt som erbjuds!” Varken via guider (hur trevliga de än är), eller via nätbokning. Vi hade kunnat få guidning där inne, men vi avböjde det, då vi resonerade som så, att det skulle ta för mycket av vår dyrbara tid. Självklart missar man en del av väsentligheterna… men så fick det bli!

Vatikanmuseerna är ett museikomplex i Vatikanstaten. Vatikanmuseerna hyser en omfattande samling målningar, skulpturer och gobelänger. Michelangelo, Rafael, Botticelli, Perugino, Ghirlandaio – alla de stora finns representerade här. Även Sixtinska kapellet som alla talar om är en del av museikomplexet. Vatikanmuseet innefattar flera olika museisalar inhysta i flera palats från olika tidsperioder. Ett enda besök räcker inte till för att se allting, det ska man ha klart för sig. Så vårt besök bestod i att vandra igenom och stanna till, njuta så gott det gick, samt hålla koll på varandra och skyltarna som visade vägen mot Sixtinska kapellet. Det som jag hade mest förväntningar på!

Lite kort om gallerierna

Kandelabergalleriet som namnet förtäljer, här såg vi ståtliga marmorkandelabrar, samt romerska skulpturer.

Gobellänggalleriet med tio stora gobelänger. De på vänster sida är vävda i Bryssel på 1500-talet efter ritningar av elever till Rafael. Gobelängerna på motsatta sida är från 1600-talet.

Kartgalleriet där väggarna är täckta av kartfresker målade på 1580-talet av Antonio Danti, med hjälp av hans bror Ignatius som var matematiker och kartograf. Kartorna visar alla Italiens regioner.

Vandringen fortsätter sedan in i Pius V där det finns vävda tapeter av belgiskt ursprung från 1400-talet. Vidare in i Sobieskirummet som helt domineras av Jan Matejkos 1800-tals målning av den polske kungen Johan III.

Så till dagen…

”Titta upp, titta ned och titta åt sidorna! ” Allt lika fantastiskt! Det är tillåtet att fotografera utan blixt, men inne i Sixtinska kapellet råder totalförbud!

Till vänster i bild, Kerstin och Gunlög och många fler som har hittat hit! 🙂

Titta på takmålningarna!

Gobelänggalleriet… Taken vackert upplysta och tunna gardiner för fönstren som bara silade in ljus…

Gobelängerna – vackra och mästerligt utförda!

Här står jag inne i Kartgalleriet och beundrar något intressant i taket. Lägg märke till kartan över Italien i bakgrunden. Där vi nu har varit åtta gånger i olika regioner i Italien.

Jag tittade mycket på själva arkitekturen med de fantastiska utsmyckningarna.

Det förnämsta rummet är La stanza della Segnatura. Det är här de världsberömda freskerna finns.

Det här fotot tror jag var en av de sista innan vi nådde fram till Sixtinska kapellet…

Så står man då slutligen där… vi har gått igenom de flesta gallerierna på vår väg mot Sixtinska kapellet. Njutit, beundrat och förundrats över det vi har beskådat. Orden räcker inte till. Kan det blir vackrare? Kan man bli mer hänförd? Är det så makalöst vackert inne i Sixtinska kapellet? Svar: JA! 

Tätt, tätt, stod vi och alla övriga turister inne i Sixtinska kapellet, så gott som tysta! Människor från hela världen tittade förundrat mot taket och väggarna och försöker förstå (i alla fall jag) hur någon kan åstadkomma något så mästerligt!? Ibland tilltar det ett sorl, och vi uppmanas av de manliga vakterna, ”Silenzio per favore”! ” Tystnad tack!” Vi är nog många som frestas till att ta bilder, men vad jag kan se finns inte en enda kamera uppe! Under tystnad kommer en präst in i den stora salen, håller en kort predikan och ger oss alla i rummet sin välsignelse. Vilken upplevelse! Nej, orden räcker inte till för att beskriva takmålningarna, kapellets väggar och altarväggen. Detaljrikedomen i målningarna är ofattbara!

Sixtinska kapellet uppfördes åt påven Sixtus IV i slutet av 1400-talet – därav kapellets namn. Det har ritats av Baccio Pontelli mellan 1477 och 1480. I det kontrakt som skrevs den 27 oktober 1481, stod att tio fresker skulle målas på kapellets väggar. Långsidorna dekorerades av 1400- och 1500-talets främsta konstnärer: Cosino Rosselli, Sandro Botticelli, Domenico Signorelli. Deras målningar skildrar berättelser ur Gamla testamentet på ena sidan och ur Nya testamentet på den motsatta sidan. Michelangelo blev inkallad för att måla kapellets tak, vilket skedde 1508. Taket var ursprungligen målat i blått. Men när Michelangelo tog sig an det och började skapa den fresk som skulle bli en av världens mest berömda. Det tog honom fyra år och han lär ha ådragit sig en rad krämpor där han låg på rygg upphissad på en bårliknande anordning.

Fresken berättar skapelsens historia från när Gud skiljer ljus ifrån mörker fram till Noas berusning. Drygt 20 år senare fick Michelangelo komma tillbaka och måla Yttersta domen på kapellets altarvägg. Det ska då tilläggas att Perugino redan målat två fresker som Michelangelo målade över! Yttersta domen som avtäcktes 1541, fick ett blandat mottagande. Bland annat för att det var lite för mycket naket för en del påvar. Så tidvis var vissa delar av målningen övertäckt.  Det vi la märke till var det som vår guide sagt till oss om att Michelangelo inte var särskilt förtjust i kvinnor. Varför vet jag inte, men hans sätt att porträttera dem påminde mer om en mans anatomi. Jag har som sagt inga egna bilder att visa inifrån Sixtinska kapellet, men du kan kika här!

Efter dessa fantastiska upplevelser, väntade mera. Peterskyrkan!

Ett antal gånger har jag sett kyrkan utifrån och någon enstaka gång inifrån via tv – sändningar. Nu var jag här på plats och fick tillsammans med de andra se den kolossala kyrkan i verkligheten! San Pietro Vaticano är definitivt en av Roms mest berömda sevärdheter.

Kyrkobyggnaden är belägen i Vatikanstaten i Rom och är katolicismens huvudkyrka. Peterskyrkan är uppkallad efter aposteln Petrus, som led martyrdöden omkring 64 e. Kr. och som antas ha blivit begravd på denna plats. Den nuvarande kyrkan grundsten lades den 18 april 1506, och 120 år senare, den 18 november 1626, invigdes den av påve Urban VIII. Flera kända arkitekter har satt sitt avtryck på kyrkan: Donato Bramante, Rafael och Michelangelo. Det var dock Carlo Madernos förslag som realiserades. Han ritade långhuset och fasaden i början av 1600-talet. I Peterskyrkan inre finns ca: 800 kolonner, 390 kolossala skulpturer som är framställda av travertin, (en typ av kalksten) carraramarmor, eller brons. samt 45 altaren.

Högaltarrummet med Berninis 29 meter höga bronsbaldakin. Mäktigt!

Högaltaret är ett verk av Bernini, vid vilket endast påven får celebrera mässan.

Den mäktiga kupolen består av två skikt och är den största fribärande byggnaden av tegelsten i världen! Den har en diameter av 42,34 meter (86 cm mindre än kupolen över Phantheon men med 43,20 meter högre än denna) och bärs av fyra femkantiga pelare med en diameter av cirka 24 meter! Ofattbart!

Och så ser kupolen så futtig ut på min bild!

Hursomhelst var känslan hisnande att stå där under i dess mitt!

Faktatexten i inlägget har jag hämtat ifrån Wikipedia, samt ur boken ”Resa till Rom”, skriven av Ann-Louise Dahlgren. En mycket bra bok.

Efter dessa fantastiska intryck och upplevelser, behövde vi en paus, för att låta intrycken smälta in och få något gott i magen! Efter lunch väntade en lika fantastisk eftermiddag. Jag kan lova att den inte blev mindre intressant och spännande!

Avslutar detta inlägg med några foton från Petersplatsen…

Peterskyrkans fasad med dess krönande statyer föreställande Kristus, elva apostlar samt Johannes Döparen.

Att skriva finner jag både lärorikt och inspirerande! Jag har lärt mig mycket i efterhand, nu när jag går igenom alla mina bilder och söker efter fakta. Kanske mitt minne sviker mig och att någon bild ifrån Vatikanmuseet har hamnat ”fel!” Du får gärna korrigera mig i så fall! Hursomhelst hoppas jag att du finner mitt inlägg intressant och vill läsa mer! 

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

Följ med på vår första dag i Rom – den eviga staden!

Vår första dag i Rom, bestod av en guidad tur med buss och till fots. Denna första dag, frånsett resdagen, var en blandad kompott, både beträffande väder och upplevelser. Vår lokalguide Birgitta, tog oss bland annat med till Vatikanen med Petersplatsen, Spanska trappan, Fontana di Trevi, Pantheon och förbi Colosseum.

Lite kort om Rom – den eviga staden

Roms historia spänner över 2 800 år och var ifrån början en liten italiensk by på 800-talet f. Kr. Romulus var enligt romersk mytologi den som tillsammans med sin tvillingbror Remus grundade Rom den 21 april 753 f.Kr och, efter att ha dödat sin bror, blev Romulus det romerska kungadömets första kung. Enligt legenden var tvillingarna söner till krigsguden Mars och vestalen Rhea Silvia. Som nyfödda sattes de ut för att dö men blev räddade av en varginna som gav dem di.

I flera hundra år var Rom, som var huvudstad i Kungariket Rom, Romerska republiken och Romerska riket, den viktigaste staden i Västvärlden. Rom blev också en viktig stad som centrum för den katolska kyrkan och som residensstad för Kyrkostatens, sedermera Vatikanstatens, påvar.

Staden ligger som lägst 13 meter över havet vid piazza del Popolo och som högst 121 meter över havet på Monte Mario. Rom lär vara den grönaste staden i Europa tack vare dess många parker. Appia Antikas park är den största stadsparken i världen och den med flest monument. Den sträcker sig från Colosseum till Ciampino. Andra parker är Villa Doria Pamphili, Villa Borghese, Villa Ada, Villa Glori och Gianicolo. (Källa Wikipedia.)

Det vi tyvärr inte hann med på våra två dagar i Rom, var bland annat just dess gröna, stora parker. Men den eviga staden finns förhoppningsvis kvar och kanske vi återvänder någon dag!

I Rom finns tusentals fontäner, både stora och små. Enligt vår guide uppfördes de flesta under renässansen och barocken.

Roms kanske mest kända fontän, Fontana di Trevi  som är byggd mot Palazzo Poli. En skärmfasad utformad som en triumfbåge med en stor nisch i mitten, bildar fond. Bassängen anlades av Bernini omkring 1640, men fullbordades i enlighet med ett projekt av Nicola Salvi 1732-1762. Uppförda akvedukten Aqua Virgo, förser Fontana di Trevi med vatten.

Min spontana reaktion när jag kom fram till fontänen var hur stor den är! Min ”svartvita” bild ifrån filmen, ”Det ljuva livet”, med Anita Ekberg, (1960) stämde inte överens med verkligheten. Verkligheten imponerade stort!

Som ni ser… regn, men inte ihållande regn som tur var.

Det sägs att fontänens vatten är magiskt. I slutet av 1800-talet började man tro att en klunk av vattnet i fontänen skulle garantera ens återkomst till Rom. Man skulle även kasta ett mynt i vattnet. En tradition som kommer från det antika Rom då man kastade ett mynt i vattnet för att be till Gudarna att man skulle få en säker resa hem. Varje dag rensar man nu på fontänen på över 3000 euro, pengar som ges till välgörenhet. Det är ett brott att stjäla mynt från fontänen.

I min iver att njuta av den mytomspunna platsen och det turkosa vattnet, så glömde vi att lägga mynt i vattnet… välgörenhet behövs – det kunde vi se…

Vi fick en säker resa hem ändå och kanske vi återvänder en dag till den eviga staden! 🙂

Den gigantiska figur som är placerad i mitten av fontänen är guden Oceanus. Vid sin sida har Oceanus sjöhästar och tritons (hälften människa, hälften havsman). De olika figurerna symboliserar olika saker och händelser i havet.

Spanska trappan…

Trappan upp till kyrkan Trenit’a dei Monti är en av Roms mest besökta attraktioner. Spanska trappan som inte alls är spansk, utan platsen har fått sitt namn från det intilliggande torget Paalazzo di Spagna (spanska torget). Här finns den spanska ambassaden sedan 1600-talet. Här var så mycket turister vid vårt besök att det var svårt att fotografera. Men några foton blev det.

Mörka moln… Spanska trappan och Trenit’a dei Monti i bakgrunden.

Många vackra byggnader omger trappan och jag är särskilt förtjust i terrakottafärgade hus!

Vy ifrån Spanska trappan ned mot den båtformade barock-fontänen La Barcaccia som betyder ”båtskrället”. Den ska vara en symbol för när floden Tibern en gång svämmade över så mycket att vattnet steg ända upp till platsen där den står. Många båtar flöt alltså med vattnet ända upp till trappan.

Vi blev varnade för ficktjuvar – att vara mycket observanta och ha rejäl koll över våra väskor och inte förfara något värdefullt i fickorna! I trängseln är det lätt hänt att råka ut för stöld. Vet inte om det här kan vara ett bra sätt…

Plånboken i stövelskaftet! 🙂 En polis måste väl ändå veta vad hen gör! I det här fallet en han. Vad jag vet så klarade sig vår grupp, men gruppen innan oss hade någon blivit bestulen. Men tyvärr så händer det i alla städer, inte bara i Rom, utan även på hemmaplan! 🙁

Mitt på dagen blev det lite tid för lunch och vi i gruppen gick lite åt olika håll. Vår lunch blev en trist historia, för att vara i Italiens huvudsäte – ”Den eviga staden!” Drömmen om den godaste pastarätten, blev en mycket trist smörja! Nåväl… det är glömt nu och innan gruppen återsamlades, slog vi oss ned en stund framför statyn här nedan och betraktade den och alla unga, vackra kvinnliga turister som poserade framför den! Inte någon gång såg jag en man posera ensam framför en staty under guidningen? 😉 Men det går lika bra att sitta ned tillsammans med en glass och titta ut över piazzan istället, som paret på mitt foto.

Foto: Jag tror att det vi ser är: ”Fotana del Nettuto”, på piazza Navona. Den romerska guden av vatten och hav.

Fotana dei Quattro Fiumi  ”De fyra flodernas fontän”.

Efter lunchen återsamlades gruppen och vi vandrade till Pantheon vid Piazza della Rotonda. Phanton lär vara Roms mest välbevarade antika byggnad med sina kolonner och stora kupol. Dessutom är det gratis att gå in! Tyvärr lyckades jag inte få till någon ingångsbild, men några därinne…

Lägg märke till helheten. Golvet, kolonnerna, målningarna…

Här vill jag visa de fantastiska kolonnerna som och lite av målningarna som finns runtom i hela kyrkan…

Den vackra tegelväggen… makalöst hantverk!

Öppningen i kupolen… lite suddig tyvärr…

På väg ut… lägg märke till kolonnerna och statyn i förgrunden Fotana dei Quattro Fiumi  ”De fyra flodernas fontän”.

Lite kort historik om Pantheon

Det nuvarande byggnadsverket som vi benämner Pantheon, stod klart någon gång runt år 120 e. Kr.  och är byggt av kejsare Hadrianius. Det ersatte då det tidigare templet som stod på platsen som byggdes 27 f. Kr. av kejsare Augustus närmaste man, Marcus Vipsanius Agrippa. Sedan 600-talet brukas Pantheon som en kyrka, Santa Maria ad Martyres, efter det helgon den är tillägnad. Men det vanliga är att templet – kyrkan benämns vid Panheon.

När man går in i Pantheon så passerar man 16 massiva kolonner som är 11,8 meter höga med en diameter på 1,5 meter och lär väga 60 ton styck! Pantheons kupol mäter 43,30 meter och var i 1300 år världens största kupol. Interiören i Pantheon är format som en cylinder och har sedan en halv sfär ovanför sig – själva kupolen. Höjden på cylindern är exakt densamma som radien på kupolen. (Källa Wikipedia).

En del fakta ger bara en liten fingervisning om vilket mästerverk Pantheon är! Det måste naturligtvis bevittnas med egna ögon. Det är först nu efteråt, när jag skriver och berättar om allt vi såg den här första dagen, som jag också försöker ”ta in” allt som Rom har att uppvisa! Det är en fantastisk kulturstad – ja en enda stor kulturskatt!

Det är lätt att förivra sig när man besöker en stad som Rom. Staden är ju full av pampiga och historiska byggnader och kyrkor. Likaså alla dessa statyer och fontäner som får det mesta i jämförelser att blekna. Vår guide tog oss till fantastiska platser – vi fick en liten glimt av ”den eviga staden”, och dess långa fascinerande historia. Men jag har svårt att vara i en stor grupp, lyssna på all information (via hörlurar) samtidigt som vi förflyttar oss, och hålla koll på var guiden går härnäst. Jag ville stanna upp och få mer tid till att SE och UPPLEVA och fotografera. Men så är det – researrangören och guiden vill så klart att vi ska få se det mesta och det bästa! Samtidigt är det ju som så att jag hade inte fått se allt denna första dag, utan tempo!

En grupp nunnor passerade oss och inte ens de hade tid att stanna upp! Jag såg hur nyfikna och intresserade några av dem var, men de hastade snabbt vidare.

Hoppas att du som inte har varit i Rom, nu skulle vilja resa dit på egen hand och uppleva och utforska. Eller så nöjer du dig med att få ”resa med mig” och på så sätt få en första inblick utav Rom. Du som redan har varit här – en eller flera gånger, för dig hoppas jag att du upplever ett ”kärt återseende” av staden! 🙂

Den andra dagen i Rom, utforskade vi tillsammans med två systrar som också var med på resan. Dagen blev intensiv och bjöd på fantastiska upplevelser, vilket jag önskar återkomma till.

Dagens höjdpunkt får bli: Fontana di Trevi för dess symbolik och rent bildmässigt vackert! Ur historiskt perspektiv blir det Pantheon. Ett byggnadskonstverk som ännu finns kvar i vår tid!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0