Följ med på vår första dag i Rom – den eviga staden!

Vår första dag i Rom, bestod av en guidad tur med buss och till fots. Denna första dag, frånsett resdagen, var en blandad kompott, både beträffande väder och upplevelser. Vår lokalguide Birgitta, tog oss bland annat med till Vatikanen med Petersplatsen, Spanska trappan, Fontana di Trevi, Pantheon och förbi Colosseum.

Lite kort om Rom – den eviga staden

Roms historia spänner över 2 800 år och var ifrån början en liten italiensk by på 800-talet f. Kr. Romulus var enligt romersk mytologi den som tillsammans med sin tvillingbror Remus grundade Rom den 21 april 753 f.Kr och, efter att ha dödat sin bror, blev Romulus det romerska kungadömets första kung. Enligt legenden var tvillingarna söner till krigsguden Mars och vestalen Rhea Silvia. Som nyfödda sattes de ut för att dö men blev räddade av en varginna som gav dem di.

I flera hundra år var Rom, som var huvudstad i Kungariket Rom, Romerska republiken och Romerska riket, den viktigaste staden i Västvärlden. Rom blev också en viktig stad som centrum för den katolska kyrkan och som residensstad för Kyrkostatens, sedermera Vatikanstatens, påvar.

Staden ligger som lägst 13 meter över havet vid piazza del Popolo och som högst 121 meter över havet på Monte Mario. Rom lär vara den grönaste staden i Europa tack vare dess många parker. Appia Antikas park är den största stadsparken i världen och den med flest monument. Den sträcker sig från Colosseum till Ciampino. Andra parker är Villa Doria Pamphili, Villa Borghese, Villa Ada, Villa Glori och Gianicolo. (Källa Wikipedia.)

Det vi tyvärr inte hann med på våra två dagar i Rom, var bland annat just dess gröna, stora parker. Men den eviga staden finns förhoppningsvis kvar och kanske vi återvänder någon dag!

I Rom finns tusentals fontäner, både stora och små. Enligt vår guide uppfördes de flesta under renässansen och barocken.

Roms kanske mest kända fontän, Fontana di Trevi  som är byggd mot Palazzo Poli. En skärmfasad utformad som en triumfbåge med en stor nisch i mitten, bildar fond. Bassängen anlades av Bernini omkring 1640, men fullbordades i enlighet med ett projekt av Nicola Salvi 1732-1762. Uppförda akvedukten Aqua Virgo, förser Fontana di Trevi med vatten.

Min spontana reaktion när jag kom fram till fontänen var hur stor den är! Min ”svartvita” bild ifrån filmen, ”Det ljuva livet”, med Anita Ekberg, (1960) stämde inte överens med verkligheten. Verkligheten imponerade stort!

Som ni ser… regn, men inte ihållande regn som tur var.

Det sägs att fontänens vatten är magiskt. I slutet av 1800-talet började man tro att en klunk av vattnet i fontänen skulle garantera ens återkomst till Rom. Man skulle även kasta ett mynt i vattnet. En tradition som kommer från det antika Rom då man kastade ett mynt i vattnet för att be till Gudarna att man skulle få en säker resa hem. Varje dag rensar man nu på fontänen på över 3000 euro, pengar som ges till välgörenhet. Det är ett brott att stjäla mynt från fontänen.

I min iver att njuta av den mytomspunna platsen och det turkosa vattnet, så glömde vi att lägga mynt i vattnet… välgörenhet behövs – det kunde vi se…

Vi fick en säker resa hem ändå och kanske vi återvänder en dag till den eviga staden! 🙂

Den gigantiska figur som är placerad i mitten av fontänen är guden Oceanus. Vid sin sida har Oceanus sjöhästar och tritons (hälften människa, hälften havsman). De olika figurerna symboliserar olika saker och händelser i havet.

Spanska trappan…

Trappan upp till kyrkan Trenit’a dei Monti är en av Roms mest besökta attraktioner. Spanska trappan som inte alls är spansk, utan platsen har fått sitt namn från det intilliggande torget Paalazzo di Spagna (spanska torget). Här finns den spanska ambassaden sedan 1600-talet. Här var så mycket turister vid vårt besök att det var svårt att fotografera. Men några foton blev det.

Mörka moln… Spanska trappan och Trenit’a dei Monti i bakgrunden.

Många vackra byggnader omger trappan och jag är särskilt förtjust i terrakottafärgade hus!

Vy ifrån Spanska trappan ned mot den båtformade barock-fontänen La Barcaccia som betyder ”båtskrället”. Den ska vara en symbol för när floden Tibern en gång svämmade över så mycket att vattnet steg ända upp till platsen där den står. Många båtar flöt alltså med vattnet ända upp till trappan.

Vi blev varnade för ficktjuvar – att vara mycket observanta och ha rejäl koll över våra väskor och inte förfara något värdefullt i fickorna! I trängseln är det lätt hänt att råka ut för stöld. Vet inte om det här kan vara ett bra sätt…

Plånboken i stövelskaftet! 🙂 En polis måste väl ändå veta vad hen gör! I det här fallet en han. Vad jag vet så klarade sig vår grupp, men gruppen innan oss hade någon blivit bestulen. Men tyvärr så händer det i alla städer, inte bara i Rom, utan även på hemmaplan! 🙁

Mitt på dagen blev det lite tid för lunch och vi i gruppen gick lite åt olika håll. Vår lunch blev en trist historia, för att vara i Italiens huvudsäte – ”Den eviga staden!” Drömmen om den godaste pastarätten, blev en mycket trist smörja! Nåväl… det är glömt nu och innan gruppen återsamlades, slog vi oss ned en stund framför statyn här nedan och betraktade den och alla unga, vackra kvinnliga turister som poserade framför den! Inte någon gång såg jag en man posera ensam framför en staty under guidningen? 😉 Men det går lika bra att sitta ned tillsammans med en glass och titta ut över piazzan istället, som paret på mitt foto.

Foto: Jag tror att det vi ser är: ”Fotana del Nettuto”, på piazza Navona. Den romerska guden av vatten och hav.

Fotana dei Quattro Fiumi  ”De fyra flodernas fontän”.

Efter lunchen återsamlades gruppen och vi vandrade till Pantheon vid Piazza della Rotonda. Phanton lär vara Roms mest välbevarade antika byggnad med sina kolonner och stora kupol. Dessutom är det gratis att gå in! Tyvärr lyckades jag inte få till någon ingångsbild, men några därinne…

Lägg märke till helheten. Golvet, kolonnerna, målningarna…

Här vill jag visa de fantastiska kolonnerna som och lite av målningarna som finns runtom i hela kyrkan…

Den vackra tegelväggen… makalöst hantverk!

Öppningen i kupolen… lite suddig tyvärr…

På väg ut… lägg märke till kolonnerna och statyn i förgrunden Fotana dei Quattro Fiumi  ”De fyra flodernas fontän”.

Lite kort historik om Pantheon

Det nuvarande byggnadsverket som vi benämner Pantheon, stod klart någon gång runt år 120 e. Kr.  och är byggt av kejsare Hadrianius. Det ersatte då det tidigare templet som stod på platsen som byggdes 27 f. Kr. av kejsare Augustus närmaste man, Marcus Vipsanius Agrippa. Sedan 600-talet brukas Pantheon som en kyrka, Santa Maria ad Martyres, efter det helgon den är tillägnad. Men det vanliga är att templet – kyrkan benämns vid Panheon.

När man går in i Pantheon så passerar man 16 massiva kolonner som är 11,8 meter höga med en diameter på 1,5 meter och lär väga 60 ton styck! Pantheons kupol mäter 43,30 meter och var i 1300 år världens största kupol. Interiören i Pantheon är format som en cylinder och har sedan en halv sfär ovanför sig – själva kupolen. Höjden på cylindern är exakt densamma som radien på kupolen. (Källa Wikipedia).

En del fakta ger bara en liten fingervisning om vilket mästerverk Pantheon är! Det måste naturligtvis bevittnas med egna ögon. Det är först nu efteråt, när jag skriver och berättar om allt vi såg den här första dagen, som jag också försöker ”ta in” allt som Rom har att uppvisa! Det är en fantastisk kulturstad – ja en enda stor kulturskatt!

Det är lätt att förivra sig när man besöker en stad som Rom. Staden är ju full av pampiga och historiska byggnader och kyrkor. Likaså alla dessa statyer och fontäner som får det mesta i jämförelser att blekna. Vår guide tog oss till fantastiska platser – vi fick en liten glimt av ”den eviga staden”, och dess långa fascinerande historia. Men jag har svårt att vara i en stor grupp, lyssna på all information (via hörlurar) samtidigt som vi förflyttar oss, och hålla koll på var guiden går härnäst. Jag ville stanna upp och få mer tid till att SE och UPPLEVA och fotografera. Men så är det – researrangören och guiden vill så klart att vi ska få se det mesta och det bästa! Samtidigt är det ju som så att jag hade inte fått se allt denna första dag, utan tempo!

En grupp nunnor passerade oss och inte ens de hade tid att stanna upp! Jag såg hur nyfikna och intresserade några av dem var, men de hastade snabbt vidare.

Hoppas att du som inte har varit i Rom, nu skulle vilja resa dit på egen hand och uppleva och utforska. Eller så nöjer du dig med att få ”resa med mig” och på så sätt få en första inblick utav Rom. Du som redan har varit här – en eller flera gånger, för dig hoppas jag att du upplever ett ”kärt återseende” av staden! 🙂

Den andra dagen i Rom, utforskade vi tillsammans med två systrar som också var med på resan. Dagen blev intensiv och bjöd på fantastiska upplevelser, vilket jag önskar återkomma till.

Dagens höjdpunkt får bli: Fontana di Trevi för dess symbolik och rent bildmässigt vackert! Ur historiskt perspektiv blir det Pantheon. Ett byggnadskonstverk som ännu finns kvar i vår tid!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Underbara dagar i Italien – ett litet smakprov!

Det är underbart att resa, få uppleva nya vyer och annan kultur. Men också träffa trevliga medresenärer och så blev det även den här gången! Två systrar blev våra följeslagare, varav den ena var född på samma dag, månad och år som jag. Fantastiskt – en tvillingsjäl! 🙂

Det här var vår åttonde resa till Italien, om jag räknar med Venedig, där vi var redan 1978. Så det är inte så svårt att förstå att vi tycker om Italien! Vi har också varit i Toscana, Cinque Terre, (de fem bergsbyarna) Gardasjön, Apulien, Kalabrien, och Sicilien. Alla fantastiska resor med lite olika innehåll. Gemensam nämnare är ändå VYERNA! Den här gången blev det Rom, Pompeji, Sorrento, Capri och Amalfikusten. Mycket kultur och historia, men även fantastiska vyer! Rom och Amalfikusten har länge stått på min önskelista och nu har jag varit där.

Att resa så här på höstkanten tycker vi är att föredra. I medelhavsområdet, råder vanligtvis sol och behaglig värme. Dessutom brukar den värsta turistsäsongen var över. Men när det gäller Rom, så ska man helst vänta till vintermånaderna, om man vill få mer utrymme och slippa långa köer.

Rom är en enda stor kulturskatt och två dagar räcker inte så långt, då det finns så mycket att uppleva där! Men det är en god början. Nu har jag en hel del bilder att sortera och redigera och allteftersom kommer jag att dela med mig utav våra intryck och upplevelser.

Ett litet smakprov…

Sankt Peterskyrkan – Basilica di San Pietro in Vaticano som är belägen i Vatikanstaten och är katolicismens huvudkyrka. Peterskyrkan är en av Roms fyra patriarkalbasiliokor. Basilikans grundsten lades april 1506 och 120 år senare, den, den 18 november, 1626, invigdes den av påve Urban VIII. Platsen heter Petersplatsen. Att stå här framför denna mäktiga, välkända byggnad var en hisnande känsla. Att stå inne i den välkända kyrkan, under kupolen och framför huvudaltaret, var än mer hisnande! Det är rent av svårt att på plats ta in alla synintrycken. Bilder inifrån kyrkan och övriga platser i Rom, som vi besökte, kommer i ett senare inlägg.

Capri… denna fantastiska ö..

Axel Munthes hus och trädgård var fantastiskt vackert! Jag har sett en del bilder därifrån, men det är något annat att uppleva det i verkligheten. Utsikten ifrån huset var lika fantastisk! Det kommer fler bilder… var så säker!

Här istället en vy ifrån Amalfikusten!  Amalfikusten är en sträckning på sydsidan av Sorrentohalvön. Kusten sträcker sig från Positano i väst till Vietri sul Mare i öst.  Kusten finns på listan över världsarv. Vi stannade till i stade Amalfi, med det är inte det vi ser på fotot. Det vi ser på bilden tror jag är: Spiaggia Grande. Fantastiskt vackert och lite läskigt! Skicklig busschaufför som tog oss fram på serpentinvägarna med alla dessa möten av andra stora och små fordon. Man vet liksom inte i vilken kurva man får möte!

Ja, det var ett litet smakprov…

Må gott och njut av dagen som är och som kommer!

Kram Gunilla

 

Vår nyårsresa till Wismar!

Wismar – visade sig vara en sevärd och promenadvänlig liten stad! En stad med rik historia och inte för allt längesedan i svensk ägo!

En kort historisk tillbakablick…

Vid den Westfaliska freden i 1648, som avslutade det trettioåriga kriget, så tillföll staden Wismar kungariket Sverige. Sverige anlade den största befästningen på den nordtyska kusten och staden blev navet för den hanseatiska handeln mellan Sverige och Tyskland.

Tittar vi så raskt framåt i tiden…

År 1795, bröt kung Gustav den IV Adolf sin förlovning med en mecklenburgsk  prinsessa, vid namn Louise Charlotte. Detta accepterades dock inte så där utan vidare av prinsessans far, den mecklenburgska hertigen. Konflikten slutade med att Sverige som plåster på såren överlämnade Wismar åt Mecklenburg-Schwerin mot en pantsumma av 1 250 000 riksdaler. Detta skedde i ett fördrag i Malmö i juni 1803. Det var mycket pengar, och affären hade nära nog betytt att det fattiga hertigdömet ruinerats, såvida inte banker i Hamburg, Hannover och Braunschweig samt en och annan privatperson hade skjutit till medel för att bestrida kostnaden. Sverige kunde – om så önskades – lösa tillbaka staden efter hundra, alternativt tvåhundra, år. När de hundra första åren gått blev det praktiskt taget omöjligt för Sverige att lösa in den höga pantsumman som hade belagts med en ränta på fem procent. I ett fördrag i Stockholm i juli 1903 avstod följaktligen Sverige helt från Wismar och staden blev först då helt tysk. Wismar är, tillsammans med staden Stralsund, listade på UNESCO:s världsarvslista sen år 2002.

Vår resa gick med buss genom Sverige och vidare via Öresundsbron till Danmark och därefter färja via Rödby-Puttgarden och så tog bussen oss fram till Wismar. Väldigt vackert att åka över Öresundsbron och när vi passerade var det klart väder! På vägen hem på nyårsdagen var det rejält blåsigt. Otäckt! Vi anlände till Wismar på eftermiddagen den 29 december och då hann vi bara efter middagen gå en runda i de närmaste kvarteren. Vi såg fram till de kommande dagarna – att bekanta oss mer med staden!

En mycket vacker gran på ett mysigt torg, som heter Am Markt. Av julmarknaden fanns inte mycket kvar, men några stånd som höll öppet fram till nyårsaftonen. I bakgrunden skymtar det mäktiga tornet på Mariakyrkan (S:ta Marienkirche)

Tornet som är 80 meter högt syns vida omkring. Kyrkan skadades svårt under andra världskriget och tyvärr sprängdes resten bort 1960. Kvar är endast tornet som håller på att restaureras. (Bilden togs nyårsdagen, strax innan vi lämnade Wismar och då var alla stånd och karuseller borttagna. Kvar var bara den vackra julgranen.)

Många gågator och här smyckade med julbelysning.

Som sagt många vackra och ståtliga byggnader runt torget. Det som skymtar till höger i bild är den berömda brunnen ”Wismarer Wasserkunst” som är ett verk från 1602 av holländaren Philipp Brandin. Fram till 1897 försörjdes staden med vatten från denna brunn.

Wismarer Wasserkunst i närbild.

En vy över torget – Am markt. Vårt hotell skymtar bakom julgranen. Här ligger stadens äldsta byggnad Alter Schwede med sin karakteristiska tegelstensfasad med fönster ut i intet. Det är det mörkaste huset på bilden.

 Imponerande byggnadskonst!

”Alter Schwede” betyder ju ”gammal svensk” och används som ett uttryck när något är riktigt bra om jag har förstått det rätt.  Det finns en teori om att talesättet kom till någon gång under det trettioåriga kriget, då många svenska soldater tillfångatogs här. Efter ett tag fick de börja jobba för den tyska armén, och eftersom de visade sig vara så duktiga och lojala blev flera utnämnda till korpraler. När folk sen pratade om de svenska korpralerna kallade man dem ofta för ”de gamla svenskarna” och uttrycket blev kvar i tyska språket.

En av de vackraste kyrkorna i Wismar är, St Georgen kyrka. När vi kom hit var vi på guidad tur med en mycket kunnig guide. Problemet var bara att han i allt sitt kunnande inte såg hur frusna vi var. Det var råkallt och alla frös av att stå stilla så mycket. Så när vi kom in i den vackra och förhållandevis varma kyrkan, vek vi fyra av den guidade turen! Inte snällt – jag vet! Men så blev det. I kyrkan stannade vi länge och begrundade och beundrade återigen byggnadskonsten! Så mäktigt!

Åh, den där stjärnan som hängde ned från taket var så vacker och syntes väl från olika håll.

Så svårt att förmedla något så vackert!

En annan kyrka som vi hittade fram till var; ”Heiligen Geist Kirche”. En helt annan typ av kyrka och vacker på ett annat sätt än den föregående…

Takmålningen – helt fantastiskt!

Likaså de här fantastiska kristna ”figurerna” i trä… Jungfru Maria, Jesusbarnet och Josef.

Två av de vise männen…? Enligt bibeln finns det inget bevis på att de vise männen var tre. I den kristna traditionen utgår man ifrån det eftersom gåvorna var tre. Guld, rökelse och myrra.

 De stod tillsammans framför ett vackert glasparti.

Efter kyrkobesöken vandrade vi ned mot den gamla delen av hamnen och trots årstiden var där lite liv och rörelse.

Gamla båtar, magasin och vatten skapar en sådan där atmosfär som jag trivs i! Samtidigt är det en fin brytning med de nybyggda husen på andra sidan som harmonierar så fint med det gamla.

Vid ån som jag tror heter; Frische Grube, låg ett underbart gammalt hus….

Det låg tvärs över ån med den gamla hamnen på andra sidan gatan…

Har försökt göra lite efterforskningar vad korsvirkeshuset har använts till och kommit fram till att det byggdes i mitten av 1700-talet, men att det fanns en föregångare som dateras till 1400-talet. I huset har det testats vinkvalité, innan det nådde rådhuset och öl har serverats till gäster. År 1864 flyttade Wesenberg in med sin verksamhet. Fisk – och ålrökeri. Därefter har huset varit utsatt för brand och restaurerades och återuppbyggdes 2003.

Förutom ån låg det här huset vid ett förtjusande litet torg med andra mysiga hus…

Åh, vad de här husen är fina! Har sett andra foton på platsen och då var det sommar med uteservering här.

Den här bilden är ifrån nyårsaftonens förmiddag och som synes regnade det. Men inte värre än att vi kunde njuta av allt som vi passerade.

Avslutar med en vacker vy över kanalen och några av alla hus med de olikfärgade fasaderna. Ja, det där var en liten rundvandring i sevärda Wismar! Det finns så mycket mer att visa – men att se mer överlåter jag till vara och en! 🙂

Själva nyårsfirandet höll till på vårt hotell som låg som sagt centralt och bra vid Am Markt. Det blev en trevlig kväll med start kl.18.00 med lite bubbel. Sedan serverades en fyrarätters måltid. Det blev dans, lotteri och vid tolvslaget fylldes torget av festglada människor. Det blev ett rejält fyrverkeri – så rejält att automatlarm utlöstes och räddningstjänst var på plats och övervakande det hela noggrant! De var nog oroliga för att rådhuset ytterligare en gång skulle eldhärjas! Det blev nattamat i form av en god gulaschsoppa med tillbehör. Därefter var det hög tid att gå till sängs för att orka åka hem nästa dag!

Kram Gunilla

 

 

Underbara dagar på Sicilien!

Dagarna går så fort och de gjorde de även på Sicilien! Det blev Italien den här gången också – hela fjorton dagar med underbara vyer med allt det som ger mig njutning, avkoppling och energipåfyllning. Vi bodde i Giardini-Naxos och vårt hotell Arathena Rocks låg alldeles vid havet. Nu var det inte i första hand en sol – och badresa som vi valt, men det fick vi en hel del av på köpet!

En liten vy över hotellets vackra trädgård!

En vy över havsvattenpoolen och alldeles nedanför kunde vi bada i havet.

Det här med att åka iväg på hösten är verkligen något som jag rekommenderar om möjligheten finns. Det blir en förlängning av sommaren och i oktober har den värsta turistströmmen lagt sig. Så det är bara fördelar som jag ser det. Jag vill njuta av sommaren här hemma och jag vill också uppleva den vackra hösten med alla vackra färger. Och så blev det.

Vyerna är som sagt underbara och som alltid har jag fotograferat en hel del. Men ändå försökt begränsa mig för jag har lärt mig vilka foton som jag kommer att behålla och vilka slags foton som hamnar i ”papperskorgen!”

Inne i Giardini-Naxos gick vi strandpromenaden så gott som varje dag. Vyerna med havet och de höga bergen runtomkring gjorde promenaden till ett sant nöje. Många restauranger och butiker. Men någon shopping var vi inte roade av, mest ett och annat besök i någon av alla restaurangerna eller för att köpa ömsom italienskt vin eller ”sparkling water”. Inget fel på deras vatten, men vi blev rekommenderade att köpa vatten på flaska så…

Lite mer av Giardini-Naxos

En morgon när vi hade vaknat och kikade ut från vår balkongen, såg vi att det låg snö på Etnas topp. Så otroligt vackert! Här en vy över Etna ifrån strandpromenaden.

Vy ifrån vår balkongen och det är Etnas nordöstra sida som vi ser.

Att vara uppe på 1800 meter som vi var på Etna var såklart en ”häftig känsla” och om vi fortsatt med linbanan och ytterligare en bit med jeep hade vi nått 3000 meter. Men vi avstod och höll oss på platån där utsikten så klart var magnifik! Men jag kan inte tycka att det var vackert uppe på själva platån. Etna är Europas största aktiva vulkan och dess sidor är täckta med bördig vulkanisk jord och på de lägre höjderna växer citrusfrukter, fikon, mandel, vindruvor och olivträd.

Av vår guide fick vi veta att Etna är en hon – just för att hon är aktiv och oberäknelig! 🙂

Hon har varit särskilt aktiv ungefär var tionde år… men det har gått några fler år sedan sista större utbrottet. 🙂

Inte så vackert eller hur? Men imponerande! Vackert var det på vägen upp förbi ek – bokskogarna i höstfärger.

Färgprakten var oerhörd vacker här uppifrån!

Siracusa, Isolabella, Taoromina, Castelmola, Savoca och Forza di Agro, några av de underbara platser som vi besökte. Siracusa låter kanske bekant? Det är Santa Lucias hemstad. Helgonet Santa Lucia led martyrdöden den 13 december år 310.

Isolabella – den lilla ön och orten som vi åkte lokalbussen till. Det visade sig vara ett bra val! Hit ut vadade vi och promenerade runt på den lilla ön och beundrade utsikten åt alla håll.

Vi valde en bra dag för en del dagar var vågorna höga och det blev bad varken man ville eller ej! 🙂

Mitt på den lilla ön växte ett gammalt knotigt olivträd som var vackert som ett konstverk! Allt runtomkring bleknade i jämförelse. Så otroligt vackert!

Men de platser och vyer som jag förälskade mig i – som alltid – är bergsbyarna. Från strandpromenaden kunde vi se två av dem högt uppe där bland bergstopparna.

Taormina – trevlig by med alla möjligheter till shopping. För den som vill det.

Men jag beundrade mest all vackra hus och dess balkonger med alla blommor och grönska.

Vackert överallt! Så många trevliga uteserveringar och vi var välkomna överallt eftersom turistsäsongen började gå mot sitt slut.

Och när vi lämnade Taormina och fortsatte med taxi upp till den högsta toppen för att nå Castelmola, var utsikten helt fantastisk! 🙂

I Castelmola fanns bara en huvudgata och en mycket välkänd bar!

 Man kan säga att inredningen där präglades av fruktsamhet! 🙂 En historia vi hörde och som gärna berättades, var att barnlösa kvinnor begav sig upp i bergen och passade då på att ha ärenden förbi munkarnas kloster och rätt antal månader senare var dessa kvinnor ej barnlösa längre! 🙂

Nåväl… några bilder inifrån ska jag inte visa er, men väl ifrån barens balkong!

Jag beundrade utsikten över det vackra golvet därnere vid det lilla torget, samt över kyrkan och nejden.

Vackert eller hur? Lite regnigt men alldeles ljummet.

En annan utflyktsdag… På väg upp till Savoca

Och så till sist – det vackraste av allt! Savoca och Forza di Agro. Bergsbyarna som hade allt jag kunde önska mig! Kanske ni också känner till dem för att filmerna om ”Gudfadern” har spelats in här. Framför allt i Forza di Agro. Om jag minns rätt. Vi hade turen att träffa på en italienare som hade varit med under inspelningarna och hade hur mycket som helst att berätta om den välkända regissören och skådespelarna. Vi får nog ta och se om filmerna nu när vi har varit i byarna! Dock inte att förglömma att det handlar om maffian!

På slingriga vägar tog vi oss upp med buss och promenerade sedan bort mot kyrkan som ni kan se på bilden längst upp.

Jag kan inte se mig mätt på dessa vyer…

Så varför inte sätta sig ned och själv bli förevigad i en sådan vacker miljö!

Under samma dag åkte vi vidare till den vackraste av dem alla – byn  Forza di Agro.

Här gick vi runt på de smala gatorna och trånga gränderna ända till mörkret föll. Obeskrivligt vackert och charmigt! Bedöm själv!

Någon som känner igen trappan och kyrkan som var en del av inspelningsplatsen i ”Gudfadern?”

Ja, våra upplevelser tillsammans på Sicilien är oförglömliga och det bästa är att vi också delar en del av våra minnen med flera nyfunna vänner! 🙂

November är en hektisk månad för oss i familjen. Tre födelsedagar och fars dag som har blivit firad. Nu ser jag fram emot Advent, med alla vackra ljus och stjärnor som ska tändas och lysa upp i mörkret.

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

Resan till Berlin var egentligen inte planerad…

Det här blir ett långt inlägg…

Resan till Berlin över nyår var egentligen inte alls planerad, utan maken och jag hade tänkt att vara hemma själva i lugn och ro äta en middag tillsammans. Möjligen hade vi tänkt att åka in till Göteborg för att se GP:s fyrverkeri, tidig kväll. Vi har med två par, under många år träffats för att fira midsommar och nyår tillsammans. Vi har turats om och jag har sett fram emot att antingen ta emot gäster eller själv få vara gäst! Men jag har under de senaste åren upplevt att de här ”bjudningarna” har gjort sitt. I somras då vi hade midsommarfirandet hos oss, så berättade jag om hur både maken och jag upplevde det. Att det inte handlade om att inte träffas mer – mina vänner är viktiga för mig, utan behovet av förnyelse och lyssna till de egna behoven.

Så i november, hörde det ena paret av sig och frågade om vi ville följa med till Berlin över nyår. Min första tanke var att nej det vill vi inte! Men efter en kortare betänketid, så bestämde vi oss ändå för att åka med. Och det beslutet ångrar vi inte. Resan blev lyckad! Hotellet bra, mat och service utmärkt under själva nyårskvällen, vilket vi kanske inte trodde att det skulle bli, med tanke på hur många vi var i ”balsalen” den kvällen.

Nyårsfirandet blev verkligen festligt på många sätt och som sagt det var roligt och mycket skönt att komma och sätta sig till ett vackert dukat bord och bli uppassad hela kvällen. Njuta av en god buffé, dansa, samtala med vänner, träffa nya människor och så finalen – beskåda fyrverkeriet ifrån en stor terass med ett glas bubbel i handen! Så det där med lugn och ro… uteblev, men jag bär med mig nya minnen tillsammans med goda vänner. Det andra paret valde att inte följa med, de ska snart iväg på en fjällresa.

Under förmiddagen på nyårsaftonen var vi på en buss-guidning och då insåg vi hur stor stad Berlin är. Vi hade aldrig fått se och höra så mycket om vi försökt ta oss runt själva. Guidning var dessutom en av de bästa jag upplevt – en mycket kunnig och inspirerande guide som var född i Sverige, men boende i Berlin sedan många år. Vi valde även att åka på busstur på nyårsdagen och den turen var också mycket bra.

Jag fotograferade en del med min mobilkamera, men det blev inte så många bilder, eftersom det inte blev så många stopp. Tiden räckte inte till för det. Och i ärlighetens namn ville jag inte fotografera, utan mer vara i stunden och lyssna på det som vår guide förmedlade. Vidare har jag också i efterhand funderat över vad det är som jag egentligen vill förmedla med vår resa.

Kanske det är tiden med många pågående krig och terroristhandlingar som påverkar mig att se och förstå min omvärld med andra ögon. Berlin var utsatt för en terrorhandling strax före jul och naturligtvis påverkades vi av det inför vår resa, men vi valde att resa ändå. När vi var på vår guidning och bevittnade spår ifrån bland annat andra världskriget, så insåg jag hur mycket hemskheter människor har utfört mot varandra genom hela den mänskliga historien. Naturligtvis har jag varit medveten om det hela mitt vuxna liv, men det blev så uppenbart på något sätt när vår guide tog med oss till ”betydelsefulla platser.” Den här känslan och insikten infann sig även då vi på en tidigare resa besökte Krakow och vidare Auschwitz och Birkenau.

Vi stannade till vid slutändan av det som en gång var berlinmuren. En mur som sedan en tid tillbaka håller på att restaureras ( bli fri från klotter ) och som är kulturminnesmärkt. Många gånger har jag sett berlinmuren på tv, men att förstå vad muren egentligen har inneburit för människor som levde där är svårt att förstå och är det på sätt och vis fortfarande. Jag har inte tvingats leva åtskild ifrån familjemedlemmar och/eller vänner. Jag har inte blivit tvingad att leva inspärrad och förbjuden att lämna ett bestämt område. Och nu stod vi där som turister och bevittnade guidens berättelser om hur och varför muren kom till och om olika flyktförsök. Och om hur det blev när muren skulle rivas. Idag är muren ett stycke kulturhistoria som ska påminna oss om hur det var och blev. Men gör den det?

Förstod omvärlden verkligen det maktspel mellan öst och väst som pågick och hur kunde det accepteras att människor berövades sin frihet?

Vi fick bara tid till att se en del och jag skulle behövt mycket mer tid för att förstå allt det som olika människor har velat förmedla med sina målningar.

Galler på avstånd mot muren för att förhindra nytt klotter!

Checkpoint Charlie var en av de mest kända gränsövergångarna mellan öst – och västberlin mellan 1945 och 1990. Den låg på gränsen mellan Berlins amerikanska och sovjetiska sektor samt stadsdelarna Mitte i östra Berlin och Kreuzberg i västra Berlin. Kontrollpunkten befann sig på Friedrichstraße i Mitte och endast anställda vid de allierades militärorganisationer eller deras ambassader, icke-tyska utlänningar samt medarbetare vid den ständiga representationen för Västtyskland och östtyska funktionärer fick passera den.

Kontrollpunkten var skådeplats för ett antal uppseendeväckande flyktförsökt från Östberlin. Mycket berömd var flyktingen Peter Fechters död. Tillsammans med sin kamrat Helmut Kulbeik försökte han den 17 augusti 1962 att klättra över muren i kontrollpunktens omedelbara närhet. Kulbeiks flyktförsök lyckades men Fechter träffades av skott som avlossades emot honom. Inför ögonen på civila åskådare från väst, amerikanska soldater och östtyska gränsvakter förblödde han på den delen av gränsbefästningarna som kallades för dödsremsan (Todesstreifen).

Kontrollpunkten revs den 22 juni 1990, som en del i processen som ledde till Tysklands återförening, och nu återstår endast ett så kallat murmuseum, Mauermuseum, om denna en gång så viktiga gränsövergång. Idag räknas Checkpoint Charlie till de mest kända sevärdheterna i Berlin. Samtidigt som det är viktigt att funktioner – historiska platser bevaras för eftervärlden, så vänder det sig i min mage att det blir till en skådeplats – en turistattraktion.

Många turister stannade till här och fotograferade och tittade på statisterna. Jag hoppas att de också tänkte att det en gång var verklighet.

Det finns mycket historia att inhämta för den som vill beträffande Olympiastadion som byggdes inför sommar-OS 1936. Det första arena stod klar 1909, men första världskriget kom emellan och det blev inga olympiska spel. Redan innan nazisterna kom till makten hade Berlin tilldelats de olympiska sommarspelen 1936 och en stor satsning på området inleddes då man skapade Olympiastadion på det befintliga området. Istället för att renovera den existerande stadion beslöt Hitler att bygga ett nytt stort stadion som skulle imponera på besökarna.

Hur många platser arenan rymmer idag vet jag inte, men vid invigningen fanns det plats för ca: 100 000 ståplatser.

Det känns angenämt att stadion används till betydligt trevligare sportevenemang än under Hitlers maktdemonstration.

Platsen här är ett minnesmonument över Europas mördade judar under förintelsen. Holocaust-Mahnmal – eller Förintelsemonumentet som det kallas för i folkmun.

Minnesmärket byggdes efter ritningar av arkitekten Peter Eisenman mellan 2003 och 2005 och upptar en yta av 19 000 kvadratmeter i närheten av Brandenburger Tor. Invigningen ägde rum den 10 maj 2005.

Minnesmärket består av 2711 betongpelare med olika höjd. Mellan dessa pelare finns 0,95 meter breda gångar. Till minnesmärket hör ett underjordiskt museum som visar bland annat en lista över alla judar, som man vet blev mördade under förintelsen. Enligt vår guide har arkitekten inte angivit varför det just är 2711 betongpelare. Det finns kopplingar, med de är inte bekräftade.

Om man inte har varit på platsen, så är det kanske svårt att förstå min känsla som uppstod då jag gick in i en pelargång. Jag kände mig instängd och ville komma ut ur ”labyrinten!” Ut i solen och friheten.

Efter fyra timmars guidning var det skönt att komma tillbaka till vårt hotell beläget vid Alexanderplatz och därifrån gå vidare mot Nikolaikyrkan. Den är en av de äldsta byggnaderna i Berlin, uppförd omkring 1230, skades som de flesta andra byggnader under andra världskriget och återuppbyggdes under 1980-talet. Tyvärr var kyrkan inte öppen vid vårt besök, men rymmer numera både museum och konsertlokal.

I området fanns det mysiga restauranger och småbutiker – lite av ”gamla stan” i miniatyr.

Här inne åt vi en mycket god lunch och här lät jag alla förmiddagens intryck få sjunka in.

En mycket solig och skön nyårsafton som synes.

På flera platser fanns det julmarknader kvar…även den plats som blev utsatt för terrorhandling. Vi såg ett hav av blommor….

Det kändes befriande att staden trots eller kanske på grund av det som hade hänt, sjöd av liv och rörelse.

Vårt hotell – en skyskrapa på 37 våningar. Vi bodde på vån 12. I förgrunden den mäktiga Radio – och tv-masten som även är ett utsiktsplats.

Härifrån är det visst en fantastisk utsikt över stora delar av Berlin. Eftertraktat att komma upp hit, så förhandsbokning var det som gällde! Inget för oss alltså!

Dagen går sakta över till sen eftermiddag…då blev det dags att smälta intryck och vila inför nyårskvällen.

På nyårsdagen blev det som sagt en ny tur och vi åkte ut ifrån Berlin mot Potsdam. Vi åkte den gamla vägen, vilket jag rekommenderar för att uppleva allt på den vackra och märkliga på vägen. Den så kallade jaktstigen. Potsdam är ju dels en lite stad och ett enormt rekreationsområde med alla gamla jaktslott och dess bevarade parker.

En av de mest berömda slotten är; Sassouci Palace. Fredrik den Stores sommarresident.

Slottsbyggnad var under restaurering med en del avspärrningar som följd. Men det vi såg – otroligt pampigt!

Svårt att visa när de råder kal och kall vinter, men längs hela muren klänger sommartid prunkande vinrankor!

Bild lånad från internet.

Men återigen det som berörde mig mest var berättelserna som vi fick höra på vägen till Potsdam och om husen inne i själva staden. Staden ligger i regionen Berlin/Bradenburg och angränsar i nordost direkt till Berlin.

Alexandrowka är ett område bestående av hus i rysk stil i norra Potsdam och som blev hem för ryska soldater och har en lång historia tillbaka i tiden.

Som alla kan se har jag lånat bilden ifrån Internet och visar rysk stil och sommaridyll. Men det som jag ville visa er och som jag inte har funnit några foton på är både de total- renoverade husen och de sönderskjutna och övergivna husen. Ytterligare ett perspektiv på motsatsförhållanden.

Potsdam tillföll DDR vid kriget slut, men när Tyskland skulle enas och bli ett land, blev bland annat Potsdam ett ”ingenmansland”! Staten ägde tidigare allt – husen hyrdes, få ägde sina hus. Ryssar och andra som under kriget verkat här fick lämna allt och tog med sig allt! Husen tömdes helt sonika på allt som gick att ta med sig.

Husen tillhörde inte längre staten, utan de flesta tillhörde den judiska befolkningen som hade fått fly eller gripits. Ett sökande inleddes sedermera av stora mått för att hitta husens ägare eller som i de flesta fall dess ättlingar spridda över hela världen.

Det här är ett axplock av mina upplevelser och som jag har nämnt så är det inte resmålet i sig som är det viktigaste utan om upplevelserna, intrycken – hur de påverkade mig och vikten av att inte glömma bort det – det som hände för inte alls så längesedan!

Resan till Berlin var inte alls planerad – jag och även maken var som sagt inställda på att inte göra något särskilt utöver att vi två skulle vara tillsammans och fira in det nya året. Men min nyfikenhet väcktes och något inom mig sa att åka. Och vet ni – det bästa med att resa är att ha ett hem att återvända till!

Det blev ett långt inlägg…

Kram, Gunilla

 

Resan gick till Torbole sul Garda!

Efter en underbar semestervecka i Italien är vi nu åter hemma. Det här var vår femte resa till Italien och förmodligen inte den sista! Den här gången blev det en cykelresa och utmaningarna och upplevelserna är svårslagna! På fem dagar har vi cyklat ungefär 20 mil förbi byar, små städer, genom oliv – och vinlundar och avslutningsvis en bit utmed Gardasjöns ena sida. Med elcykel blir det bra mycket lättare att ta sig upp för de branta sluttningarna, men nog behövdes det ändå god benstyrka och teknik! Och om det var en utmaning att ta sig uppför en serpentinväg, så var det minst sagt läskigt att rulla utför på andra sidan sluttningen!

Varje morgon efter frukost vid niotiden samlades vi för att bege oss iväg i samlad trupp. Vi var över femtio personer i gruppen, vilket var i mesta laget! De första dagarna cyklade vi därför i två grupper med två guider i varje grupp. Men sedan blev det en grupp, då alla inte cyklade varje dag, samt att deltagarnas teknik förbättrades. De här guiderna kunde sin sak och var behjälpliga på olika sätt. För nog inträffade det olika ”tillbud” – men dessbättre inget allvarligt!

Ja, upplevelserna har för vår del varit fantastiska och både maken och jag kan tänka oss att göra fler cykelresor. Det är en mycket speciell känsla att ”glida fram” genom ett landskap och vara så nära naturen. Och har man som vi cyklat på en elcykel av högsta kvalitet så duger inget annat! 🙂

Att både cykla och fotografera går inte så bra och lättast har ju varit att använda mobilkameran och vid några tillfällen den vanliga kameran.

Det blir några foton idag…har bara börjat att sortera och redigera!

thumb_dsc_0240_1024

En vy över Garda Torbole där vi bodde hela veckan.

14350780_1774853829451198_2044536022_n

Ett stopp vid den första cykeldagen och jag tror inte det är sant så vackert det är! Är jag i paradiset!?

thumb_dsc_0127_1024

En underbar by utmed Gardasjön som heter Malcesine. Här var vi sista dagen och efter en god lunch blev det en båttur tillbaka till Torbole sul Garda.

thumb_dsc_0131_1024

I samma by…här gillar man dekoration och färg! 🙂

14280649_546459698887568_3382075867000733696_n

Ett litet collage över hamnstaden Riva, serpentinvägar, Gardasjön i skymningen och en av alla bergsbyar som vi passerade.

thumb_dsc_0045_1024

En av de vackraste byarna…Arco. Här var vi första dagen och hit återvände maken och jag på vår ”lediga dag!” Mycket pittoreskt!

En liten försmak…

Kram, Gunilla

Jag drömmer mig tillbaka till Kalabrien….

Jag har nu redigerat de flesta bilderna ifrån vår resa och på så sätt färdas jag ytterligare en gång genom ett grönt och frodigt landskap omgivet av två hav och de mäktiga bergen.

Jag blundar och minns hur jag satt ned och blicka ut över havet och kände solens varma strålar mot min hud…allt är vackert och jag känner tacksamhet.

DSC_0255

Nedanför mig ett mäktigt stup och ett blånande hav…

DSC_0256

DSC_0252

DSC_0249

Jag tänker också på de vackra skogarna och kullarna och på serpentinvägarna som slingrade sig över och genom kullarna…

DSC_0194

DSC_0157

Grönt och frodigt med oändliga vidder!

Jag tänker på alla byarna, husen, gränderna och balkongerna…

DSC_0123

DSC_0054

Havet skymtar som oftast i bakgrunden. Det Joniska eller det Tyrrenska havet. Luften är het och så kom åskregnet och det med besked!

DSC_0146

Men solen är aldrig långt borta!

DSC_0186

Här ville jag gå sakta, sakta och helst stoppa tiden. Där borta genom porten skymtade en annan stad och havet.

Tegelpannor…terrakotta så vackert och är som ett smycke på husen.

DSC_0147

DSC_0072

Gammalt och nytt, lite huller om buller och med hederliga antenner som blir till utropstecken! Jag slås av tanken att här i byarna är det charmigt med antenner på taken och med balkonger där tvätten hänger på tork. Det hör liksom till. Men jag föredrar en balkong som är en grön oas.

DSC_0154

DSC_0311

Blommorna…som vill att vi ska stanna till och lukta och beundra…

DSC_0019

DSC_0017

DSC_0220

Och de små kvicka ödlorna som ser ut som en minikrokodiler! 🙂

DSC_0277

Vilka fantastiska färger och tänk att jag lyckades att fånga några på bild! 🙂

Det är lätt att vara förälskad i Italien…

Tack för att ni ville följa med mig en liten bit i ett fantastiskt landskap!

Kram Gunilla

Vi tog en paus och flög till Kalabrien i Italien!

Buana sera!

Nu är vi hemma igen efter vår resa längst ner i södra Italien! Därmed har vi varit både i Toscana, Ligurien, Apulien och nu i Kalabrien. Italien är ett underbart land på många sätt och jag önskar att jag kunde tala italienska. Har försökt lära mig ”artighetsfraserna” och det uppskattas alltid av italienarna. Nu hade vi ju en guide med oss som talade flytande italienska – inte konstigt då Katarina vår guide, har bott där i fyrtio år. Bättre guide kunde vi inte få, hon överraskade oss några gånger med italienska matupplevelser, i den lilla staden eller byns ”ristorante”! Sådana ställen som man själv har svårt att hitta. Hon berikade också våra upplevelser med att vara kunnig om Italiens fantastiska historia. Italien är en enda stor kulturskatt! Så det är högst troligt att vi återvänder hit, då det finns så mycket kvar att utforska av alla regioner och öar!

Vi landade i Neapel och på vägen ner till Catanzaro Lido, där vi skulle bo de första fem dagarna, blev det först ett stopp vid en buffelfarm, strax söder om Salerno. Det blev en guidad rundvandring bland bufflar, olivlundar och vinproduktion. Därefter bjöds vi på en smakrik lunch, bestående av krämig mozzarella i olika former, sallad, bröd och farmens egen olivolja och vin. Jag vill minnas att farmen heter ”Statti” och den har funnits i familjens ägo långt tillbaka i tiden. Hon som guidade oss runt var svenska…som träffade en italienare!

Salerno en otroligt vacker kuststad. Tyvärr fanns det ingen tid att utforska den, utan vi fick nöja oss att beskåda staden en bit från ”ovan!”

DSC_0001

DSC_0003

DSC_0005

Farmen hade sexhundra bufflar och även mjölkkor! Därtill stor produktion av olivolja och vin. Spännande att få se själva produktionen och därefter njuta av resultatet!

DSC_0010

DSC_0015

Alla bufflarna hade personliga namn – allt för att veta hur produktiva de var. Inte läge för att smeka nosen…hornen är inte att leka med! Djuren verkade ha det bra under sin ”livstid” på farmen. Det fanns ytor att röra sig på, men allt är relativt.

DSC_0007

Mozzarella i olika spännande smaker. Vinet var mjukt och smakrikt…kanske inte det bästa att dricka ur en plastmugg! Men vid provsmakningen innan, då serverades vinet i riktiga glas.

Det bästa på hela resa var besöket i Tropea. Staden som hade allt och det Tyrrenska havet skimrade i olika turkosa färger.

DSC_0297

DSC_0314

DSC_0307

DSC_0298

Borgen som ligger på sandstensklippan omgärdat av det kristallklara vattnet! Oktober – och vattentemperaturen är ca: 23 grader! 🙂

DSC_0294

DSC_0302

När jag är i Italien smakar jag gärna på pasta och havets läckerheter! En iskall öl till är inte heller så dumt!

DSC_0304

DSC_0181

Här sitter vi på en uteservering och tar en cuppuccino, solen värmer gott, det är 27 grader och det finns inget att klaga på! Ja, det var ett litet smakprov ifrån allt som vi upplevde den här gången. Det tar tid att smälta allt och redigera ca: 300 foton! Så jag säger…

På återseende…Arrivederci!

Kram, Gunilla