Vårkänslor i mitt goa Göteborg!

Idag, när jag skriver så infaller vårdagjämningen – är det inte underbart så säg! Det är lika fantastiskt varje år, den där spirande, varma och goa känslan i kroppen som säger att nu är det vår! Jag njuter av den här tiden, då små blommor sticker upp ur jorden och allt spirar och gror. Nu kan jag börja längta. Längta efter det vackraste som finns. Vitsippor! Men också efter trädens skira grönska och fågelsång.

I lördags vandrade jag genom ett vårlikt Göteborg. Hade en del ärenden, men tog god tid på mig att stanna till och njuta av de tidiga vårblommorna.

Små gula krokusar som tittar upp längs Allén…

Åh, jag blir så glad över alla vårblommorna som är så viktiga i stadsmiljön! Såg flera som stannade upp och fotograferade. 🙂 Hann däremot inte bort mot Floras Kulle. Hoppas att jag kan ta mig dit också innan krokusarna har blommat över.

Mellan Trädgårdsföreningen och Kungsportsbron fanns lila krokusar…

Blommor gör mycket för en vackrare stadsmiljö. Även ståtliga hus och andra byggnader är tillsammans med ”vattenblänk”, viktiga för en attraktiv stadsmiljö. I bakgrunden ser du band annat Bastionsplatsen.

Grön slänt och kanalen som går under vackra Kungsportsbron! Bron går över Vallgraven och den invigdes i juli 1901 av kung Oscar II.

Vid närmre eftertanke, ska jag in till staden imorgon. Det är dags för ett besök nummer två hos optikern! Kanske det också blir ett besök till Floras kulle då! 🙂

Kram Gunilla

Örgryte – stadsdelen med de bevarade villorna från förra sekelskiftet, samt de engelskinspirerade radhusen!

Både maken och jag har Göteborg som vår födelseort och även om vi idag bor i en kranskommun, så besöker vi vår stad regelbundet. Vi stadsvandrar gärna, då det är relativt lätt att förflytta sig inom en stadsdel eller från en stadsdel till en annan. Göteborg är ”evenemangsstaden” med allt vad det kan innebära! Men staden har också vackra grönområden, närhet till hav och skärgård. Här finns stadsdelar med särskild arkitektur som är väl värda ett besök. Både för långväga turister, men även för dem som bor i eller nära Göteborg.
Några av dessa stadsdelar, vill jag presentera lite närmre här på bloggen. Områden i vår stad som har en särskild betydelse för oss, men också för alla som är intresserad av stadsarkitektur och socialhistoria.

Göteborg har 21 stadsdelar. De delas även in i s.k. Stadsdelsnämnder. Dessa är 10 till antalet. Primärområde är i Göteborgs kommun en beteckning på ett underområde till ett stadsdelsnämndsområde. De används för planering av kommunala verksamheter som har geografiska upptagningsområden.

En av de stadsdelar i Göteborg som maken och jag ofta besöker är Örgryte med underområden.
Det som jag tycker så mycket om med hela området är variationen av bebyggelsen. Här finns bevarade villor från förra sekelskiftet, samt de engelskinspirerade radhusen med sina olikfärgade träfasader längs Sankt Sigfridsgatan. I området kring Skår, finner vi de pampiga ”funkishusen” med sina kritvita putsade fasader. I Bagaregården har vi många bevarade landshövdingehus.
Blandningen av stora och små villor, radhus och flerbostadshus från flera olika epoker skapar tillsammans fina promenadstråk i en idyllisk förstadsmiljö som det är svårt att inte falla för.
Delsjöområdet gränsar också till Örgryte och det händer ganska ofta, att jag promenerar genom den sträckan av Delsjön som mynnar ut vid ”Förtroligheten” (visst är det ett vackert namn på ett villaområde) och vidare mot Skår, för att sedan ta mig vidare in mot centrala delen av Örgryte. Min mormor och morfar hade ett stort hus med tillhörande trädgård i Örgryte. De har sin grav vid gamla Örgryte kyrka. Det gör att jag också gärna besöker området och graven. Huset finns tyvärr inte kvar. Det revs för att lämna plats för ett köpcenter!! 🙁 (Gårda Focus) Men en blodbok som stod i morfars trädgård finns kvar. Den sägs vara flera hundra år gammal!

Lite kort om Örgryte

När Göteborg grundats 1621 blev Örgryte hem för stadens mest framträdande familjer som gärna byggde sig slottsliknande herrgårdar. Tidigare var området jordbruksmark och de gamla gårdarna som låg här – Skår, Bö och Jakobsdal, fick ge namn till stadsdelens olika delar när den började byggas ut i början av förra seklet. Ambitionen var att skapa en trädgårdsstad efter engelsk förebild.
Örgryte var ursprungligen namnet på en vidsträckt socken, från Partille i öster till Majorna i väster. Ett vanligt ord för grus i ortnamn är ”ör”, som till exempel i Örgryte. Namnet är äldst belagt 1485 som ”Ørgrydhæ soghen.” (Örgryte socken) Det är alltså en plats med både grus och sten som ligger bakom namnet.
Till Örgryte hör också: Olskroken, Redbergslid, Bagaregården, Kallebäck, Skår, Överås, Kärralund och Lunden. (Källa: gamlagoteborg.se)  

Vi börjar med de charmiga radhusen vid Sankt Sigfridsgatan…

Åh, jag älskar de här husen och jag är så glad över att de finns kvar med sin charm, snickarglädje och de grönskande trädgårdarna. Sankt Sigfridsgatan fick sitt namn 1925 efter Västergötlands beskyddare Sankt Sigfrid. Gatan berör stadsdelarna Bö, Skår, och Kallebäck och är närmre 2 km lång. Husen är uppförda under 1920-talet.

Inte, så mycket grönska ännu… men det kommer, det kommer!

Några tidiga vårblommor som snödroppar och krokus finns det i alla fall! 🙂

Kände mig lite som en ”paparazzifotograf”, när jag smög runt och fotograferade! 😉 Hursomhelst, så vill jag ju bara visa upp de fina husen!

I närheten av Örgryte nya kyrka ligger flera hus i sekelskiftesstil som jag bara älskar!

Det är en hel del underhåll på de här husen och här behövs det lite kärlek! Men frånsett det, är huset helt bedårande!

Det här huset ligger på samma gata…

Och det här som är ett av mina favorithus! Här är det sommar! 🙂

Samma hus, fotograferat tidigare i år. Perfekt soligt läge för balkongen och den inglasade verandan. Därtill en härlig och inbjudande altan.

Det här charmiga huset ligger snett emot det föregående.


Hur vackert är det inte med vildvuxna trädgårdar? Ljuvligt om du frågar mig! 🙂

Det här huset är också en favorit! I bakgrunden skymtar de färgglada radhusen längs Sankt Sigfridsgatan.

Nyrenoverad gångbro över Delsjöbäcken som förbinder de två delarna av Orangerigatan. Så fint det blev. På andra sidan bron ligger ett flertal charmiga hus…

Lite längre fram blommar i denna trädgård…

Magnolia! Och inte bara här, utan i ett flertal trädgårdar! 🙂

Går vi en bit till och korsar Danska vägen kommer vi till Överås.

Vid Överås, lät James Jamesson Dickson bygga en palatsliknade villa i nyrenässansstil, omgiven av en stor park. Robert Dickson som senare övertog egendomen styckade den 1906 i två delar och det var på en del av denna mark som Örgryte trädgårdsstad kom att byggas. Gatorna fick namn efter de Dicksonska trädgårdarna, som Spaljégången, Apelgången och Orangerigatan.

Villa Överås är unik där den ligger i sin park i engelsk stil. Den har ett stort värde för stadsdelen och för Göteborg. Nu finns det planer på att en stor ”byggherre”, vill bygga tre stycken femvåningshus här och det vore ju förfärligt! Att bebygga denna parkmark anser många är ett kortsiktigt ingrepp i kulturmiljön – utan tanke på historia och framtid. Området finns med i Göteborgs bevarandeprogram, Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, det ingår i Översiktsplanen för Göteborg som ett område med särskilda stora värden. (Källa: www.orgryteföreningen.se)

En bit härifrån, finns ytterligare ett gammalt hus i nationalromantisk stil som har allt det där extra…

Är det inte underbart, så säg!?

Avslutningsvis ett foto på andra fina radhus…

De har mer sammanhållen färg och har mindre förgårdar. Men inte mindre charmiga ändå!

Ja, Örgryte tillhör absolut mitt favoritområde att promenera i! Lätt att ta sig vidare mot Delsjöområden, till andra delområden i stadsdelen och vidare in mot Göteborgs centrum. Vill du inte gå, så åk spårvagn! 🙂

Kram Gunilla



Att se det stora i det lilla – det är vad jag vill inspirera till!

I stora drag handlar mina inlägg om naturupplevelser, utflykter, resor, litteraturtips, samt om fysisk och psykisk hälsa. Det är ämnen som jag ”brinner för” och som jag tycker är inspirerande att skriva om. I dessa dagar då vi ska tänka ”klimatsmart”, vill jag bland annat inspirera till att i första hand utforska sin närmiljö och i andra hand, välja utflykter/resor inom Sverige och övriga Norden. Under den senaste tiden har nog de flesta blivit medvetna om vilken negativ inverkan det har på klimatet att flyga. Men för att ta sig från punkt A till punkt B är det ibland det enda alternativet. Jag tror att många kommer att välja andra alternativ som till exempel: semestra på hemmaplan eller välja tåg för att ta sig ut i Europa. Ännu så länge verkar det både dyrt och krångligt. Men jag hoppas och tror att efterfrågan kommer att bidra till att olika researrangörer erbjuder nya koncept som är mer klimatsmarta. ”Flygskam” är något som har uppstått i spåren om debatten på att koldioxidutsläppen drastiskt måste minskas. Jag är uppriktigt orolig över hur Moder jord mår. Det är säkert du också! Men jag tror inte att ”skuld och skam” är något som bidrar till något positivt. Utan det är som alltid att komma till insikt – att vilja förändra, fundera över vilka alternativen är. Att alla bidrar på flera sätt. Återigen – det finns så mycket vackert och inspirerande att upptäcka på nära håll och går det att kombinera upplevelsen med att vara fysiskt aktiv, ja då är mycket vunnet! Både miljö och hälsa.

Göteborg är min stad. Vår stad står inför stora utmaningar på olika sätt. Att Västlänken byggs innebär stora ingrepp i olika delar av Göteborg. Meningarna går isär om dess sträckning och om den behövs överhuvudtaget! Broar repareras eller rivs och nya tillkommer. Det är och kommer vara en stad under ”belägring” under en längre tid. Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att Göteborg ändå är Göteborg. Min stad som jag vill berätta om utifrån mina perspektiv. Visa hur trivsamt det är att besöka vår stad oavsett om du bor nära eller kommer hit som turist. Jag skriver om olika stadsdelar att besöka och inte minst Göteborgs vackra skärgård. Den norra och den södra. Därtill ger jag tips på utflyktsmål som ligger nära Göteborg.

Under vintern har jag haft många sjukdagar och jag har behövt/behöver ligga lågt med skrivandet och träning. En och annan stärkande promenad är vad jag har mäktat med. Nu hoppas jag slippa fler ”baskelusker!” En sådan där stärkande promenad i veckan blev det i ett koloniområde, nära Askim i Göteborg. Jag vet inte riktigt vad just det området heter. Hursomhelst för att komma dit går man mot Marholmen och förbi den mot den lilla viken. Där ligger ett flertal små stugor på höger sida. Går man vidare, en bit upp för en backe på höger sida, kommer man så till det koloniområde som vi besökte.

Underbara små stugor som väntar på det första besöket av sin ägare! Kanske den tidiga våren har inspirerat till att redan ha varit där?

Helt klart har jag en förkärlek till röda små stugor. Kanske det väcker något ”ursvenskt” inombords!? Det här var vårt andra besök i området. Vi var här senast under sensommaren i fjol och då var det fortfarande sommarblomster i de små trädgårdarna.

Men nu har vi vår. Till glädje för många – lite jobbigt för andra som har pollenallergi! Men visst är våren vacker ändå!

Hur tänker du kring det här med att flyga? Kommer du att vara mer i din närmiljö? I Sverige? Har du eller kommer du att besöka någon eller några av de utflyktsmål som jag beskriver? Eller kanske mina tips ger inspiration till att besöka något liknande som ligger närmre dig än de platser som jag hänvisar till?

Må så gott och jag önskar dig en trevlig helg!

Gunilla

Ett vårbesök i Botaniska trädgården!

Igår, onsdag hade vi en underbar vårdag här i Göteborg och vi passade på att besöka Botaniska trädgården. Det var precis vad jag behövde – att komma ut i solen, njuta av de första vårblommorna och av medhavd fika! Med den stärkande solenergin och promenaden hoppas jag få vara frisk nu. Det ena har avlöst det andra, när det gäller sjukdagar för min del, så nu får det vara nog!

Vintergäck – visst är de underbara!? De lyser som små extra solar där bland löven. Blomman får gärna ”gäcka vintern!” 🙂

På några ställen blommade hasseln. Så vackert mot den klarblå himmelen. Det sägs bli ett värstingår för pollenallergiker! Besvärligt förstår jag… och så synd att inte kunna njuta av det vackra.

Visst blir man även glad av att se krokusar! Krokus är ett släkte i familjen irisväxter. släktet har ca: 80 arter. De förekommer i huvudsak i Medelhavsområdet, men några arter förekommer även i Mellanöstern, Centralasien, Kina och Pakistan. Mest känd är saffranskrokus, men även vårkrokus som är en mycket vanlig trädgårdsväxt i Sverige. Vet du förresten hur många krokusar det behövs till ett kilo torkad saffran? Gissa innan du läser svaret sist i inlägget!

Bra att så gott som alla blommor/växter, har skyltar i Botaniska trädgården. Alltid är det något namn som fastnar! Om inte, så kanske nästa gång! 🙂

Cyklamen som vi njuter av som krukväxt under senhösten här hos oss. Här en minicyklamen som även den är vanlig i Medelhavsområdet. Jag har sett blomman i bergen i Italien. Så söta.

Ja, vi fick njuta av en hel del vårblommor. Ett område i parken har många vackra träd och partier med berg och mossa. Även om jag uppskattar alla blommor, så är det något särskilt med det här gröna och lite ”vilda” delen av parken. Inte bara jag trivs där, utan också alla småfåglar. 🙂

Visst får vi alla energipåfyllning de här underbara solskensdagarna! Önskar innerligt nu att det blir många sådan framöver och det blir det så klart!

Här kommer svaret på frågan: Blomningen sker i oktober till december och det krävs 100 000 till 150 000 blommor som måste plockas och rensas förhand. Därav är saffran världens dyraste krydda!

I morgon blir här sol! 🙂

Gunilla

Tidiga vårkänslor och nya tag!

En av helgdagarna promenerade vi en lång promenad i området runt Majorna i Göteborg. Då och då tittade solen fram och genast kändes det lite vårligt. Inne i Göteborg var all snö borta. Inte konstigt då det och regnet och varit plusgraderna under flera dagar. När snön är borta – ja då längtar jag efter våren. Fast det är ändå lite för tidigt – det är ju ändå bara februari. Att ljuset är tillbaka märks allt tydligare och det gör skillnad för vintertrötta människor!

Vid hamninloppet, vid Älvsborgsbron syntes det tydligt både på ”lördagsflanörer” och på alla fåglarna där att det var något vårligt i luften. Måsarna skriade och duvorna kuttrade.

För några få veckor sedan var här fullt med snö, men nu ett minne blott!

Den här sträckan mellan Klippans båtförening, förbi Röda sten och bort mot Nya Varvet, har vi promenerat och cyklat hur många gånger som helst. För den som vill är det härligt att cykla ända ut till Saltholmen. Därifrån går skärgårdsbåtarna ut till den södra delen.

Tycker om ”rostiga föremål”, därför fick det vara med på den här bilden och husbåtarna. i bakgrunden ser du den stora bockkranen på Hisingen vid Eriksbergs forna båtvarv.

Några videkissar längs promenaden gav hopp om vår och om att ”ta nya tag” och så sakteliga börja träna som vanligt igen. Får pröva och hoppas på att kroppen känner sig redo för lite mer än promenaderna. Inget fel i det, men längtar efter zumba och yoga.

En vinterpromenad på naturslingan vid Jungfruviken på Hönö!

I strålande vinterväder bestämde vi oss för att promenera naturslingan på Hönö och njuta av det vackra vintervädret! Vi har gått här tidigare, för flera år sedan, men då var det sommar och det var innan vi började med vårt lilla projekt – den att promenera på alla bebodda öar i Göteborgs skärgård. De öar som hittills har fått besök av oss ligger alla i den norra skärgården och de tillhör Öckerö kommun och ligger i landskapet Bohuslän. Om du vill läsa om våra besök, så finns de beskrivna här på bloggen under kategorin, ” Göteborgs norra skärgård.”

En informativ och tydlig tavla som visar naturslingan, men också om växt – och djurriket, samt badplatser och annat som är värt att uppleva. Slingan är vacker att gå året om, men självklart så såg vi inget vid vårt tillfälle, som hör den gröna årstiden till! Däremot fick maken ett mycket nära sällskap en stund av en liten nyfiken rödhake! Den slog sig ned på armstödet på den bänk som maken satt på. Antagligen hungrig. Vi följde den gröna slingan som syns på bilden.

Längd

2,2 km beroende på hur man går.

Svårighetsgrad

Lätt, så länge man följer slingan.

Utgångspunkt

Utgå antingen från Parkeringen finns vid Hönö Kyrkogård eller längs vattnet på Bustadvägen till höger vid Fotöbron. Vi startade vid Fotöbron. Slingan går nära havet och du passerar två badplatser. Jungfruviken och Halse Långe. Slingan passerar också genom blandskog. Det finns bänkar och bord med grillplats lite varstans. Så det är bara att slå sig ned och njuta av matsäck och av utsikten. Om du har parkerat vid Fotöbron och vill gå lite längre, så promenera också över till Fotö!

Vägen hit
Det tar ca 25 minuter med bil från centrum ut till färjorna. Bussen avgår från Nils Ericsson platsen – den tar ca 45 min. ( Röd Express.)
Du kommer fram till en bilfärja som är avgiftsfri. Det går två stycken färjor – en till Öckerö/Hönö – ca 12 minuter och en till Björkö – 6 min. Från Hälsö tar du dig via färja till nordöarna Knippla, Hyppeln och Rörö. Planera din utflykt i god tid med hjälp av olika tidtabeller. För om du ska ut till nordöarna eller till Grötö och Kalvsund, så gäller det att se hur ofta båtarna går. Färjan till Grötö och Kalvsund är personfärja och är avgiftsbelagd. Om du har cykel med på bilen, så är tipset att parkera bilen längs Hjuviksvägen på någon av Västtrafiks parkeringar. Sedan kan du cykla runt på alla de underbara öarna i lugn och ro! Under delar av sommaren går det direktbåt ut till Hönö ifrån Stenpiren.

Fler tips vid besök på Hönö

Naturreservatet Ersdalen utgör den nordvästra delen av Hönö. Landskapet är bergigt och jordfattigt och präglas av väder och vind. Trots kargheten är floran relativt artrik. Strandlinjen är sönderskuren i vikar och uddar. Här finns ett rikt fågelliv.
I Ersdalen finns goda möjligheter till bad, motion, lek, fiske med mera.

Tag färja från Lilla Varholmen till Hönö. Vid första rondellen på Hönö, tag vänster. Tag höger vid Statoil. Följ Lökholmsvägen, sväng höger vid Rödvägen och vänster vid Ersdalsvägen. Parkeringsplats finns.

För den som vill kombinera promenaden med lunch eller shopping, så finns det ett flertal butiker, matställen, kaféer att välja på i områden vid Hönö Klåva som ligger vid hamnen. Hursomhelst är där trevligt att bara gå omkring och njuta av havsnära miljö.

Lite kort om Hönö

Namnet Hönö har sitt ursprung i det fornvästnordiska ordet hein, som betyder brynsten och avser öns runda, avslipade hällar. Hönö har haft gott om odlingsbar mark och var i äldre tid en utpräglad jordbruksbygd. Fram till mitten av 1800-talet var bebyggelsen på ön koncentrerad till fyra byar: Hult, Heden, Röd och Gårda. Även fisket har dock varit betydelsefullt, 1945 fanns det 123 fiskebåtar stationerade på Hönö. Under andra världskriget gick åtta båtar förlorade, 27 fiskare omkom till sjöss och 53 fiskare kom att hamna som krigsfångar i Tyskland. Ön är även känd för Hönökakan som började tillverkas här 1904. Hönö är den till ytan största av öarna och har också flest invånare. (Ca: 5 630 invånare, 2016/2017. Källa: Wikipedia.)

Vår upplevelse på Hönö Jungfruviken

Jag tror att badviken här är Halse Långe. Tänkte inte så mycket på det där med badvikar, eftersom det inte var läge för ett dopp i det blå! Om man inte vill vinterbada förstås?! 🙂 Vi njöt av vinterlandskapet, hittade en bänk nära vattnet, där vi intog vår fika. Precis när jag fikat klart och gick ned närmre mot vattnet för att ta några fler bilder, så kom den lilla rödhaken och slog sig ned alldeles nära maken. 🙂

Visst är landskapet i skärgårdsmiljö vackert även på vintern!?

Vi mötte några ”flanörer” längs slingan som verkade njuta av solskenet och vinterlandskapet. Men ändå ganska få med tanke på det vackra vädret!

Vi närmade oss Jungfruviken och de små skogspartierna. Men innan vi kom fram till lövskogsområdet, efter badplatsen, passerade vi kyrkogården. (Tog inga foton där.)

Ovanligt mycket snö för att vara i skärgården – härligt är det!

Slingan här på Hönö, går liksom de flesta andra ute i skärgården längs havet, men också genom blandskog. Tycker mycket om variationen på slingan.

Landskapet förändras verkligen med årstiden och det är just det som är tjusningen! Skulle inte vilja vara utan de här vinterdagarna, även om ”den gröna tiden” på året har sina absoluta fördelar.

Så var vi åter framme vid bron till Fotö – densamma som vi faktiskt har cyklat över och tillbaka! Det är några år sedan och till våren, kanske vi prövar på det igen! Ganska så tufft om de flesta ”växlarna” sitter i benen som det gör för oss! 🙂

Bron ser inte så brant ut, men det är en lååång stigning!

Må gott i Vintersverige!

Gunilla

Ett besök på Fotö i ett underbart vintrigt landskap!

Äntligen har vi fått lite vinter även här på västkusten! Då gäller det att passa på, den som kan, att bege sig ut i det vackra landskapet. Ännu en gång begav vi oss iväg till Göteborgs norra skärgård och det blev besök på Hönö och Fotö. På Hönö gick vi naturslingan vid Jungfruviken, så det kommer jag att skriva om i ett eget inlägg. På Fotö denna sagolikt vackra dag, gick vi en stund vid båthamnen, samt vår ”vanliga” fina runda bland husen. Fotö är en riktigt fin pärla året om!

Lite kort om Fotö

Fotö är en ö och tätort i Öckerö kommun i Göteborgs norra skärgård och ligger i den södra delen av landskapet Bohuslän. Från fastlandet vid Hjuvik färjeläge, finns vägfärja som går till dels ut till Hönö/Öckerö dels till Björkö. Därifrån tar man sig sedan vidare till de övriga öarna i den norra skärgården. Hönö och Fotö har broförbindelse.

Jag har sökt efter hur Fotö har fått sitt namn och enligt en artikel (20080721) av Kjell Wigers, Expressen, så har namnet inget med en fot att göra. Med god vilja och sett uppifrån skulle man kunna säga att Fotö ser ut precis som en fot. Dessutom heter den nordvästra delen Tå udde.
Ön hette en gång Fogdö och då kan man väl i stället tänka sig att det har med fogde att göra? Men så är inte fallet! För när ön hette Fogdö fanns ännu inga fogdar i Norden.
Nej, namnet bygger på faugh- eller fugh- som betyder blåsa. Då blir det Fughdö. Blåsa heter också på gammalsvenska fyka. Så Fotö är ön där det blåser mycket. Samma ordstam finns också högre upp i Bohuslän längst ut på Ramsvikslandet där fiskeläget Fykan var bebott in på 1980-talet.
Där blåser det också.

Den tidigast kända, permanenta bosättningen på Foto härrör sig från 1600-talet. En Lars Pedersson (1635-1695) var då gift med en kvinna som hette Berta. De hade fyra barn. Troligen fanns boplatsen i närheten av den nuvarande ”gamla hamnen.” (Källa: Wikipedia.)

På östra sidan av Fotö finns en badplats, och sydsidan hyser en skyddad hamn. Här vid hamnen är det mysigt att promenera och här finns ett kafé som faktiskt var öppet vid vårt besök, mitt under pågående vinter! Vi hade fika med, så det blev inget besök där den här gången.

Vår promenad på Fotö

Under sommarmånaderna är här säkerligen fullt av båtar och människor, men vid vårt besök, var vi ganska få som strosade runt och njöt av sol och ett vackert vinterlandskap! Jag föredrar att vara vid skärgården då det är lugnt och fridfullt. Då kan jag njuta av stillheten och nästan ha hela ”härligheten” för mig själv! Samtidigt tycker jag det är synd att inte fler – alla som kan att bege sig ut i skärgården även vintertid!

Alldeles efter det att man passerat bron från Hönö, så ligger där en liten vik på höger sida , där detta foto togs. Nästan varje gång vi passerar här, så tvingar jag maken 😉 att stanna – måste ta ett foto oavsett årstid! 🙂

Strax därefter på höger sidan skymtar ytterligare en vik med kobbar och skär. Där finns en busshållplats… där stannande vi också för vyerna här måste också förevigas.

Visst är det vackert!? Ser du djurspåren i snön? Efter viken, på höger sidan finns en idrottsplan och efter den svänger du till höger för att komma ned till hamnen. Där finns parkering på höger sidan vid hamnens början.

Isigt, vitt, stilla och krispigt! Ibland är det svårt att fotografera i motljus… inte det bästa fotot, men vackert ändå.

Många skärgårdshus är vita och syns sämre i ett vinterlandskap. Men med tanke på väder och vind, så förstår jag varför de är vita! Skärgårdshus ska vara vita och sjöbodar får gärna vara röda och väderbitna! 🙂

Du som följer mig här på bloggen vet att jag beundrar och gärna fotograferar sjöbodar! Jag är minst lika förtjust i dem som i skärgårdshusen. 🙂

Sedan kan man alltid smyga in med kameran mellan några sjöbodar och fotografera fler sådana på andra sidan viken. Sjöbodar som speglar sig i vattnet… magiskt!

Vilken fantastisk dag och så skönt att komma ut och promenera i ett vinterlandskap i skärgården. Jag är inte helt återställd i ryggen, det tycks ta sin tid den här gången! Hursomhelst så blev promenaden både här på Fotö och på Hönö uppfriskande och jag kände mig förnöjsam både i kropp och själ!

En orörd, snötäckt brygga, en båt, väderbiten sjöbod, viken och snötäckta klippor. Kan inte bli så mycket bättre och vackrare en i slutet av januari!

Vi lämnade den lilla hamnen och tog den branta trappan upp bland husen. Inte helt lätt då det inte var skottat. Men vad gör man inte för utsiktens skull!?

Längst bort vid horisonten syns Vinga Fyr med sin välkända siluett! Om du följer den lilla vägen här uppe och fortsätter framåt mellan husen och sedan nedför och går åt vänster, så komman du ut vid idrottsplatsen igen. Gå till vänster, så kommer du fram till parkeringen och tillbaka till hamnen. Sommartid kanske du som vi väljer att ta med cykeln över på färjan? Gör det! Då kan du så mycket lättare ta dig fram mellan de olika öarna!

Må gott i Vintersverige!

Gunilla

Majorna – Älvsborgsbron, Pannhuset och Sockerbruket!

Både maken och jag har Göteborg som vår födelseort och även om vi idag bor i en kranskommun, så besöker vi vår stad regelbundet. Vi stadsvandrar gärna, då det är relativt lätt att förflytta sig inom en stadsdel eller från en stadsdel till en annan. Göteborg är ”evenemangsstaden” med allt vad det kan innebära! Men staden har också vackra grönområden, närhet till hav och skärgård. Här finns stadsdelar med särskild arkitektur som är väl värda ett besök. Både för långväga turister, men även för dem som bor i eller nära Göteborg. Några av dessa stadsdelar, vill jag presentera lite närmre här på bloggen. Områden i vår stad som har en särskild betydelse för oss, men också för alla som är intresserad av stadsarkitektur och socialhistoria.

Göteborg har 21 stadsdelar. De delas även in i s.k. Stadsdelsnämnder. Dessa är 10 till antalet. Primärområde är i Göteborgs kommun en beteckning på ett underområde till ett stadsdelsnämndsområde. De används för planering av kommunala verksamheter som har geografiska upptagningsområden.

En stadsdel som vi ofta promenerar i är Majorna. Både maken och jag känner oss hemma i det här området. Vi har båda två minnen härifrån sedan barndomen, även om vi är uppväxta utanför själva området. Majorna har en mycket lång och brokig historia och jag har funnit uppgifter som omnämner de första 18 personerna fördelat på sju små stugor på en karta från 1655! Stugorna låg ganska exakt vid nuvarande Jaegerdorffsplatsen i Majorna. Stadsdelen är en av Göteborgs äldsta och redan på 1600-talet började det växa fram en förstadsbebyggelse ovanför Gamla Varvet, vilket låg ungefär där Stigbergskajen ligger idag. Här bosatte sig sjömän, timmermän, båtbyggare och andra som hade med hamn- och varvsverksamheten att göra. Majorna betyder ungefär: koja, litet hus, logi, härbärge. (Källa: majorna.nu, stadshem.se) 

Vad ingår i stadsdelen Majorna?

Majornas stadsdelsnämndsområde omfattade primärområdena: Kungsladugård, Sanna, (Sandarna) Majorna och Stigberget. 

När vi besöker Majorna så är det främst området kring, Klippan i ”Gamla Majorna.” Där vi återfinner bland annat, gamla, bevarade byggnader som: Sankt Birgittas Kapell, Sockerbruket, Carnegie, Gamla Älvsborg, Sjömagasinet med mera. Men nära har vi områden som: Älvinloppet med Röda Sten, Mariaplan, Kungssten och hela området bort mot Stigberget med bland annat Gathenhielmska huset och Olsonska gården. Så att promenera i Majorna är kanske att välja ut delområden! Bara Slottsskogen är ju värt ett eget besök som är ett av Göteborgs största grönområde!

Majorna har blivit ett restaurang – och cafétätt område. Här finns även gott om små mysiga  butiker – många av dem second hand butiker. Kulturutbudet är stort, främst ned mot Klippan. De göteborgstypiska landshövdingehusen dominerar bebyggelsen och vid Klippan ligger de kulturminnesmärkta byggnaderna.

Den vanligaste promenaden vi brukar gå startar vid Nya varvet och går via Kungssten, Sanna, Mariaplan, Jaegerdorffsplatsen, Klippan, Röda Sten och tillbaka upp mot startpunkten. 

Idag visar jag bilder vid Klippan – Gamla Majorna, över Älvsborgsbron, Pannhuset och några av de kulturminnesmärkta byggnaderna. Lite annorlunda bilder…

Jag tycker byggnaderna är så vackra och detaljrika. Allt är varsamt renoverat.

Skulle ju inte vara så dumt att bo i den översta hörnlägenheten. Utsikten härifrån över Älvinloppet är magnifikt! (Gamla sockerbruket).

Gamla sockerbruket. Man känner historiens vingslag när man går här. I området finns mycket att se oavsett om du är uppväxt i eller nära Göteborg, eller om du kommer hit som turist!

Älvsborgsbron är nära och därmed också älven.

Här är ”Pannhuset” som ett tag bara stod och förföll! Nu rymmer det olika verksamheter som olika konstutställningar och ett välbesökt café. Det är tillåtet med väggmålningar, (läs graffiti och delvis klotter) på vissa delar av huset. Det ser lite lustigt ut som om bron vilar på pannhusets tak, vilket det inte gör!

Pannhuset är i mitt tycke en ful byggnad… så på något sätt tycker jag om ”väggmålningarna här!”

Älvsborgsbron med Röda sten. I bakgrunden syns bockkranen vid Eriksberg Älvstranden. På höger sida utanför bild ligger Pannhuset och längre fram Sjömagasinet, Sankt Birgittas Kapell.

Jag har publicerat ett flertal inlägg ifrån Majorna. Vill du se dem , så återfinns de under kategorin: Göteborg

Kram Gunilla

Göteborg har 21 stadsdelar. De delas även in i s.k. Stadsdelsnämnder. Dessa är 10 till antalet. Primärområde är i Göteborgs kommun en beteckning på ett underområde till ett stadsdelsnämndsområde. De används för planering av kommunala verksamheter som har geografiska upptagningsområden.

Grötö- Det gröna lugnet!

Omkring halvklart och en vindstilla dag i mitten på oktober åkte vi ut till den ”gröna ön” som den presenteras som på Öckerö kommunen hemsida! Vi vårt besök hade det mesta av det gröna övergått till höstens färger. Men visst förstod vi att Grötö är en grönskande och lummig ö och säkert väl ett besök året om. Vi blev mycket förtjusta i ön och hann inte riktigt utforska den fullt ut. (Berodde på att det var vintertidtabell med färre avgångar, men vi hann ändå se mycket och vi hade nästan ön för oss själva!)

Grötö är för många förknippat med tv-programmet ”Mia på Grötö”, men Grötö är såklart så mycket mer. Men populariteten för programmet, har säkert inneburit att Grötö har blivit mer känt för allmänheten och turismen i synnerhet. Anläggningen Västerhav är numera Haralds på Grötö  – en konferensanläggning som vi passerade under vår promenad på ön.

Längd

Har inte kunnat hitta några uppgifter om det, men vår promenad kors och tvärs över ön, blev sammanlagt ca: 3 km, enligt stegmätaren.

Svårighetsgrad

Följer man stigar och små vägar, är det en lättillgänglig promenad. Men att försöka följa strandlinjen runt hela ön, visade sig vara en tuffare utmaning!

Utgångspunkt

Du når ön, via vägfärja (avgiftsfri) från Lilla Varholmen, över till Björkö. Vid färjeläget och strax därefter på höger sida finns bilparkering. En kort promenad leder dig till Framnäs som ligger på vänster sida. Därifrån går personfärjan över till bland annat Grötö. (Västtrafiks taxa.)

Lite kort om Grötö

Namnet kommer av gamla svenska ordet ”Gröt” som betyder ”sten, stenrammel” och syftar på den rullstensås och grova block, som utgör den västra delen av ön. Namnet på ön återfinns redan 1544 i namnformen Grödö[e]n. Den sydvästra delen av ön gör skäl för namnet medan öns inre delar utgörs av lummiga områden med ekskog och gräsbevuxna strandängar. En handikappvänlig badplats finns vid sandstränderna på öns nordvästra sida. Här finns också underbara vita sandstränder, vilket är ovanligt för att vara bohuslänsk kust. Perfekt att ta sig hit med kanot! 

Under mitten av 1970-talet bodde här endast ett fåtal familjer, men under 80-talet växte befolkningen kraftigt tack vare både inflyttning och barnafödande. Flertalet hus är från början av 1900-talet, det äldsta är byggt redan 1830. De barn som växte upp under 80-talet är nu vuxna och har alla lämnat ön för boende i Göteborg eller på andra orter. Nu börjar även ungdomar födda på 90-talet att ge sig iväg hemifrån. Numera finns här ca: 91 bofasta, men på somrarna mer än fördubblas antalet invånare. En sak som kännetecknar Grötö är avsaknaden av biltrafik, något som även gäller grannön Kalvsund. Källa: Göteborgs skärgård

Våra upplevelser på Grötö

När vi steg av i hamnen på Grötö, så möttes vi av ett totalt lugn! Vi såg inte till en endaste människa och havet kav lugnt! Men så småningom stötte vi på människor. Trevlig människor! 🙂

För att gå öns promenadslinga viker du av till höger från hamnen och kommer på den lilla stigen som leder igenom lummig lövskog. Därefter öppnar sig havet framför dig!

Vi gick först åt vänster och avslutade istället med den vackra delen genom lövskogen. Vår väg kantades av gamla underbara hus, ängar med intressant ”fotoobjekt” och vackra naturscener!

Det där med verandor och pelargonior…

Oväntat fotmotiv – En färgglad stol som sa: ”Slå dig ner en stund, vet ja!” 🙂

Klättrande murgröna på gärdsgård…

En blek, men vacker nyponros som dröjer sig kvar…

Och Bohusläns landskapsblomma…

Ganska snart därefter kom vi fram till byggarbetare som höll på att både riva och bygga nytt!

På vår högra sida låg konferensanläggningen Västerhav som numera Haralds på Grötö. Vi stannade till vid en sådan där underbar skylt och funderade på vilket håll vi skulle gå härnäst!

När vi stod där och funderade, så hojtade en av arbetarna till oss att ”Mia på Grötö, ligger åt Västerhavet!” Just då hade jag glömt bort det programmet och tänkte faktiskt inte alls på det. Men det ville vi se och framförallt Västerhavet! Men jag ville också gå på ”Ekstigen.”

Efter en liten bit såg vi så ”Mias hus” och kände igen det ifrån tv-programmet.

Roligt att se det i verkligheten och dess omgivningar. Vilket läge!

Bryggor och havet alldeles inpå. Solen som nu började att bryta igenom…

Vi hade ingen lust att gå samma väg tillbaka, utan började klättra längs stenblocken, och tänkte som så att det kommer snart någon stig som kanske leder oss vidare.

Men det dröjde ett tag och det var sannerligen inte helt rätt att balansera här med en hängande systemkamera runt halsen!

Men vackert och inget skräp, bara strandved!

Så småningom, såg vi en stig som ledde oss upp igen på den väg vi gått på tidigare och kom fram till ”vägvisaren” igen. nu följde vi riktningen mot badet.

Ganska snart kom vi ned till det handikappanpassade badet och där i solen intog vi vår fika och fick sällskap av två kvinnliga ”vandrare” till!

Vacker vy tillika vågbrytare.

Efter fikapausen, följde vi en stig åt höger (med havet framför oss) som ledde oss in i en ekskog.

Lite stenigt, men inga svårigheter för oss. vackert med höstfärgerna!

Vacker utsikt också! Det är absolut ett bra tillfälle att besöka skärgården under sensommaren och tidig höst, för att uppleva öarna under annan årstid än de intensiva sommarmånaderna. Ja, varför inte under vintern när kanske isen har lagt sig?

Färgerna sprakade verkligen…

Och vem vill inte bo här? Nära havet och den fina ekskogen.

På Grötös nordvästra sida ligger den barnvänliga badplatsen Knöten. En långgrund sandstrand med en flytbrygga att bada och fiska krabbor ifrån. Vi gick dock inte hit, eftersom vi varken tänkt att bada eller fiska krabbor! 🙂

Vi rundade spetsen och kom fram till strandängarna och det öppna landskapet…

Att gå i det öppna landskapet är bara så underbart!

Om du följer vägen genom området kommer du så småningom in i den lummigare lövskogen, men som sagt vid vårt besök var det inte så mycket gröna löv.

Mycket fin slinga som syntes ledde oss i rätt riktning mot hamnen.

Nere vid hamnen – de mysiga sjöbodarna det lilla huset – en vänthall som faktiskt var öppen då vi skulle åka hem…

Och på flera av Öckeröarna har vi sett att i de små husen finns bibliotek! Lämna en bok och ta någon annan med dig! Toppen! och i väntan på färjan eller kanske bara för en stunds avkoppling med en bok kan man ju slå sig ned en stund…

Förutom böcker, också lite allmän information.

Och så kom den då – färjan som tar oss tillbaka till Björkö…

Den här gången lämnade vi bilen hemma, vilket bra ur olika perspektiv. Du slipper köra själv, inga parkeringsbekymmer som vid högsäsong, förhållandevis billigt om du är pensionär, (make är och jag snart) och det är roligt! I vårt fall åkte vi med Röd express hela vägen ut till Lilla Varholmen, (ändhållplats för Röd express), där vi tog vägfärjan över till Björkö, och därefter personfärjan till Grötö. Buss – och båtluffning i Göteborgs norra skärgård! 🙂

Därmed har vi besökt alla tio Öckeröarna och promenerat runt och njutit av underbar och säregen natur i skärgårdsmiljö! Som jag nämnt tidigare ska vi undersöka närmare naturstigarna på Björkö, Öckerö, Hälsö och på Fotö. Är inte säker på om vi har gått på naturslingorna där i sin helhet.

Trevligt är att mina inlägg om de tio öarna har fått spridning, vilket jag ser på statistiken här på bloggen, samt på kommentarerna här på bloggen, på Instagram och Facebook. Jag gör gärna reklam för vår vackra skärgård!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Hyppeln-underbar naturslinga mot Västerhavet!

I skrivandets stund har vi besökt både Hyppeln och Grötö, men jag tycker att det är på sin plats att vardera ön får en egen presentation! Med båda dessa öar i ”upplevelsebanken”, har vi därmed besökt samtliga tio bebodda öar i Göteborgs norra skärgård, men på några av de större öarna har vi inte vandrat på dess naturstigar, även om vi har besökt dem i andra sammanhang. Så vårt trevliga ”projekt” är inte helt fullbordat! 🙂 Nu till vårt angenäma besök på Hyppeln…

Längd

Slingan är ca: 3 km lång och den tar oss runt på öns nordliga del.

Svårighetsgrad

Naturslingan är tillgänglighetsanpassad med grillplatser och passerar förbi Sandtångens badplats. Med jämna mellanrum finns utsiktsbänkar och även några grillplatser med bord.

Utgångspunkt

Till Hyppeln tar du dig med båt eller bilfärjan som går från Burö färjeläge på Hälsö. Parkering finns vid färjeläget Burö. Bilfärjan är avgiftsfri. För mer information, läs (färdsätt) här!

Lite om Hyppeln

Ön Hyppeln på lokaldialekt är en knöl, svulst eller puckel. Namnet syftar på öns profil. Den första gången i skrifter från 1600-talet då ön ägdes av skärgårdsbonden Olof Hansson. Hyppeln kallas också för makrillens paradis, men fiskenäringens blomstrande tid är över och numera finns bara ett par fiskebåtar kvar. Hyppeln var också känt som Sveriges krabbcentrum, med krabbfiske ute vid Læsø.

Hyppeln skiljs från Rörö endast via ett smalt sund. Inlandsisen har satt sina tydliga spår och från högsta punkten på ön, berget ”jättehuvud” ser man Marstrand i norr och Göteborgs hamninlopp i söder. Man ser också spår av de murar som stängde ute korna från odlingarna på den tiden det fanns jordbruk.

Hyppeln är 1,5 km lång och har ca: 166 bofasta. (Dec. 2017.) Högsta punkten Storevale mäter 43 meter över havet. Därifrån ser man Rörö och Carlstens fästning på Marstrand i norr, Stora Pölsan i väster och Vinga Fyr i söder. Mot öster finns fastlandet.

Ett flertal sällsynta och fridlysta växter återfinns på ön som: Klockljung, kustgentiana marrisp, strandvallmo och gul svärdslilja utmed stränderna. Landskapsblomman vildkaprifol frodas, liksom björnbär, nypon och slånbär.

Hyppeln är kanske mest känd för svenska folket för sin roll i en tragedi som ägde rum några sjömil nordväst om ön under andra världskriget, den 16 april 1943. Ubåten Ulven försvann efter en övning. Hon hittades den 5 maj sydväst om Stora Pölsan, på 52 meters djup, 100 meter innanför den svenska territorialgränsen. Ulven var sprängd i förskeppet av en förankrad tysk mina. Samtliga de 33 omkomna besättningsmännen kunde omhändertas. De jordfästes på Nya Varvet i Göteborg. Det skrivs att endast ubåtens kock klarade sig undan katastrofen, eftersom han satt i arrest vid det aktuella tillfället.

Våra upplevelser på Hyppeln

Vid hamnen gick vi högervarv, förbi de nybyggda lägenheterna och väl förbi dem, kom vi direkt på den natursköna slingan. Vid vårt besök var det strålande sol och friska, men ljumna vindar!

Bara att följa pilen åt vänster…

Slingan går förbi de nybyggda husen (lägenheter) som har det bästa läget och har fri sikt ut över havet och den här…

Det som jag också gärna lägger märke till är sjöbodar…

Vi var där som sagt en solig, blåsig och skön brittsommardag, närmare bestämt den 14 oktober och då kunde vi bara ana hur mycket människor här var längs den fina sandstranden under högsäsongen!

Här har det blåst upp tång, men jag är säker på att stranden är välkrattad under badsäsongen!

I bakgrunden skymtar Källö-Knippla…

i början av slingan kom vi fram till en skylt som visade en speciell händelse…

Offerkast – det ska finnas två på ön…

Offerkast, även benämnt riskast, stenkast, eller med en äldre benämning våle, är en plats där någon dött en oväntad eller våldsam död. Förbipasserande har på olycksstället offrat ett mynt, kastat en sten, granris eller en kvist, som ibland ej fått vara grön, dels för att hindra den omkomne att gå igen, men även för att skydda sig själv mot kommande olyckshändelser. I vissa områden levde man i tron att ju större sten eller gren man lade på högen, desto längre kunde man färdas utan att råka ut för en olycka. (Källa Wikipedia.)

Det är så spännande att komma till en ny ö och upptäcka såväl likheter som skillnader mellan de tio öarna i den norra skärgården.

Slingan ledde oss in i ett lika fantastiskt och föränderligt skärgårdslandskap som på de andra två nordöarna. (Rörö och Källö-Knippla).

Här ser vi den högsta punkten och härifrån en vidunderlig utsikt i 360 grader över den norra skärgården.

På ön, finns som jag nämnt fridlysta växter. Det vi såg vid vårt besök var mängder av slånbär, nypon, gentiana och en helt vanlig blåklocka som har dröjt sig kvar…

Åh, de är underbara liksom landskapsblomman kaprifol…

Tänk att de blommor så rikligt ännu!

Men att det också är höst, visar den här bilderna…

Vackert eller hur?

Prydnadsgräs bland klipporna som vajade i den friska vinden!

Landskapet blev lite kargare… och ni ser vilken vy! Här nere fanns en skylt som visade vägen till den…

Den ”klyvna stenen”, men bland de makalöst vackra berghällarna och stenblocken, såg vi den inte!? Stenen alltså! 🙂  Får väl skylla på att det ”första man blir blind på så är det på ögonen!”

Vi såg många klyvna stenar, men förmodligen inte den rätta! Hursomhelst så vad det detta vackra vi såg och som påminde oss om vårt besök på Rörö…

De oerhört vackra och skiftande bergarterna.

Kanske den sammetslena stenen framför oss var den rätta!? Det sägs att den har blivit träffad av en blixt. Därom krävs nog fler efterforskningar!

Mycket vackert eller hur!?

Efter fikapausen – som smakar så gott ute i fantastisk miljö, vandrade vi vidare…

Landskapet blev än mer kargt och vinden låg på…

Haha… ”hon har vinden i sitt hår!” Tänk om man vore en fågel och kunde flyga! Andra sidan sett, så är jag fullkomligt nöjd med att kunna vandra runt på våra vackra skärgårdsöar! 🙂

Ändlöst vackert! Tänk så många vackra öar vi har i vår skärgård! Det är inte konstigt att turister vallfärdar hit med vår tillgänglighet som vi har med Allemansrätten! Jag är innerligt tacksam över att leva i ett land som Sverige och genom att skriva och berätta om bland annat vår skärgård, så hoppas jag kunna bidra med att fler besöker och värdesätter allt det som finns så nära! Det är lätt att ta saker och ting för givna.

Tycker om att se att det inte saknas konstnärlig kreativitet på Hyppeln! 🙂

Hej då Hyppeln… vi syns nog igen!

Kram Gunilla