En tidig höstdag på Brännö och Galterö i Göteborgs södra skärgård!

I ett tidigare inlägg i juli, skrev jag om vårt sommarfagra besök på Brännö! Tanken var då, att vi skulle vandra ut till Galterö. Men det var en av de varmaste dagarna i juli, och det var nog ett klokt beslut att vänta med det besöket, då det är en bit att vandra! Men nu har vi varit där – både ett andra besök på Brännö och på Galterö.

För en vecka sedan – en skön och tidig höstdag i september blev det ett angenämt besök på de två öarna.

Utgångspunkt

Galterö, når du via Brännö Rödstenvägen/Husviksvägen. Följer den rakt fram i ca: 2 km och tar höger in på Galterövägen, via en nyanlagd grusväg.

Där Galterövägen tar slut leder trappor ned vidare till fina bron över till Galterö.

Bild: I minst 150 år har en stenbank i Galterösunds grundaste del bundit samman Brännö och Galterö. På den har man kunnat ta sig torrskodd över till Galterö, bland annat för att kunna ta dit och släppa får på bete på ön. Hösten 2010 röjdes den gamla stenbanken bort och en stenbro för gående byggdes. Bron heter ”Türks bro”, efter initiativtagaren till projektet, Thomas Türk som själv vuxit upp på Brännö.

Längd

Hittar inga uppgifter om det. Själva slingan kanske är 4 km och lägger vi till promenade fram och tillbaka till färjan på Brännö, så blir det ca: 8 km. Sedan gick vi ju även en del på Brännö. Vår stegmätare visade på ca: 1,5 mil denna dag!

Svårighetsgrad

Från Brännö Rödsten och fram till trappan, är det bara ”raka spåret”! Men sedan ska du alltså nedför en trappa och slingan tar dig ut på små stigar, ibland kuperat, ibland på spångar.

Kort historia

Galterö har historiskt fungerat som betesmark för Brännöbornas får. Även på 2000-talet bedrivs fårskötsel på Brännö i kombination med fårbete hela eller delar av året på Galterö. På ön finns gott om kulturlämningar, och runt ön finns en stor mängd ”tomtningar” – resta efter tillfälliga bosättningar.

Ulliga, krulliga och gulliga betande får, mötte vi på vår vandring!

Galterö är en obebodd ö väster om Brännö i Göteborgs södra skärgård. Den är 120 hektar stor. Större delen av ön är sedan 2015 del av ett naturreservat med samma namn, medan Galterö huvud längst i väster är militärt område. På ön finns ett par sommarstugor. I övrigt betar en mängd får på ön och det är populärt bland fågelskådare att vistas här. De grunda vikarna runt ön är barnkammare för fiskar och bottenlevande djur. Ålgräsängarna, som finns runt hela Galterö, är livsmiljö för många fiskar och andra arter. På djupare bottnar finns fina hummermiljöer. Sommaren 2016, härjade en stor brand på Galterö, inget som vi direkt såg några spår av.

Våra upplevelser

En ”perfekt dag” att vandra både på Brännö och Galterö, lagom med andra turister och behaglig temperatur. Vi åkte ut en söndag och det var nära ögat att vi missade skärgårdsbåten, då det bara var 10 minuter mellan spårvagnens ankomst och färjans avgång. Spårvagnen var på ren göteborgska ”knökfull”, med alla som ville ut i skärgården den här dagen, så de där tio minuterna som var tillgodo, försvann och alla i vagnen satt som på nålar! De som kom av vagnen sprang så gott de kunde -alla vi andra kutade på så gott vi kunde! Nåväl – god Göteborgsanda rådde denna dag! Skärgårdsbåtarna inväntade den stora springande skaran! tack för det – slapp att vänta en timme till nästa avgång!

Väl ombord på skärgårdsbåten, kunde vi andas ut och njuta av den korta turen ut till Brännö Rödsten. Återigen promenerade vi förbi de mysiga, röda gårdarna….

Museet var inte öppet den här dagen, men dock det lilla biblioteket i samma byggnad.

På vår väg ut mot Galterö, möttes vi snart av ett öppet landskap med vackra vyer…

I bakgrunden ser vi inloppet till Göteborgs hamn.

Snart var vi framme vid trappan och Den fina bron. Nu kunde äventyret börja på Galterö.

Inga problem alls att hitta – här på Galterö är det välskyltat! Bara till att följa en blåvit markering…

Här valde vi att gå vänstervarv, för att gå runt hela ön. Det blev lite längre än vi tänkt oss och därför gick vi inte ut till…

Galterö huvud, eftersom det är en avstickare ifrån slingan. Vi tar högervarv nästa gång istället och går direkt dit!

Hela slingan mycket vackert och två grillplatser gick vi förbi och som här ovan en fin badvik med sanddynor minsann!

Inte förväntade jag mig ”klitter” här ute på Galterö! Den här viken fann vi i slutet på slingan och jag var mycket badsugen, men tiden började rinna iväg och vi ville inte missa färjan hem. så bad får det bli en annan gång. Lita på det!

Ja, vackra vyer, under hela slingan och dess karaktär förändrades under vandringen….

Det är lika spännande varje gång som vi kommer ut till en ö för första gången. Att uppleva ön för första gången. Även om öarna ligger tätt i skärgården, så både skiljer de sig åt, men också finns såklart likheter. Varje ö bär på sin historia och har formats av människor genom tiden och inte minst genom väderpåverkan och geografisk placering. Förutsättningarna för liv har förändrats med tiden. Både gällande människor och djur.

Jag tycker vårt ”projekt” är givande på olika sätt. Jag lär mig om min närmiljö, som i det här fallet är Göteborgs skärgård. Jag uppskattar tillgängligheten och vår allemansrätt som vi har i vårt land. Vilka möjligheter vi har att komma så nära naturen och uppleva dess mångfald. Året om!

Sedan är det förstås roligt att dela sina upplevelser med någon – min make uppskattar ju utflykterna lika mycket som jag! 🙂 Och så är det roligt att dela med sig av upplevelserna med dig som läser!

Efter lunchpaus med utsikt över vackra vyer, var vi åter tillbaka vid bron som förbinder de två öarna…

Så vacker bro som ser ut att ha legat där i många, många år. men så är det ju inte, den är ju ny sedan 2010.

Så var det dags att lämna Galterö och promenera tillbaka mot färjan på Brännö. ja, vyerna ifrån den nyanlagda grusvägen är så vacker och jag råkade vända mig om mot Galterö precis då Stena Danica uppenbarade sig!

Det kändes som om färjan skulle ta en genväg över ön – så stor och så nära – men ingen fara!

När vi passerade sträckan där det finns lite skog vid sidan av grusvägen, blev vi attackerade av en myggsvärm! Du milde tid vad många bett vi fick! Korta byxor var inget bra val den här dagen…. men detta hände ju på väg därifrån, så vi var väl ett ”gott byte”, lite trötta och svettiga! 🙂 De närmaste nätterna var ju inte så roliga kan jag säga… de kliade något vansinnigt! Men värre saker kan väl hända… inte tänker jag sluta åka ut till skärgården!

På Brännö finns ett trevligt värdshus i mysig miljö. Där finns både mat och dryck! Ett enklare alternativ, tror jag att hamnkaféet är. Vi gick ned dit för att låna toalett (det var däremot egen fröjd), men kaféet, verkade vara populärt…

Här satt flera vuxna och barn med enklare mat och dryck. Kanske det också fanns fräschare toaletter här, än vid båthamnen!

På Brännö och Galterö, är det underbart att flanera och njuta och bara ta det lugnt! Att göra så, mår vi alla så bra av!

Kram Gunilla

Vilken härlig dag på Köpstadsö i Göteborgs södra skärgård!

Utgångspunkt

Vårt utflyktsmål för dagen blev Köpstadsö eller Kössö, som vi göteborgare och lokalbefolkningen säger! Köpstadsö ligger mellan Asperö och Donsö och mittemot lilla Knarrholmen. När du kommer i land med båten vid Ångbåtsbryggan står öbornas skottkärror uppradade vid väntkuren. Skottkärran är nämligen det främsta transportmedlet på ön. Cyklar gör du inte heller under sommarhalvåret. Köpstadsö har en småbåtshamn, mer känt som lilla Båtbryggan, där det även finns toaletter. Här finns fina små badplatser och promenadslingor att vandra på i skogen. Till Köpstadsö tar du med egen matsäck och förnödenheter eftersom det inte finns någon butik eller kiosk på ön. Om du har tur har däremot ett trevligt litet fik öppet vissa dagar i skolbyggnaden.

Längd

Efter det att vi kommit förbi husen på de små asfalterade vägarna, följde vi en blåvit markerad sträcka, genom kuperad terräng. Vi uppskattar att vi gick cirka 6 km.

Svårighetsgrad

Håller man sig på de små vägarna är det inga problem att ta sig fram. Men följer du vår blå/vita slinga, så är det partier som innebär att klättra över berg och i snåriga skogspartier. Men är du van att röra dig i blandat terräng är det inga problem och här och var följer du strandlinjen med vacker utsikt!

Kort historia

Köpstadsö är en liten ö med cirka 100 personer som är helårsboende. Under sommaren ökar den siffran betydligt och det bor då cirka 300 personer på ön. På ön ligger några gårdar från den tid ön var ett centrum för skeppsfart, så den tidiga befolkningen på Köpstadsö var inte fiskare utan skeppare och ägare till små skutor. Från slutet av 1800-talet fram till 1930 fanns 27 båtar registrerade som hemmahörande på ön. Dessa transporterade alla slags varor till svenska och de närmsta ländernas kuster. Men Köpstadsö har också varit en badort i skärgården och som ett minne utav det finns societetshuset ”Smutten” kvar.

”Tjösö” – en gammal stavning av Kössö/Köpstadsö med oklart ursprung – nämns i Hallands historia och beskrivning (1931) av Sven Petter Bexell. 1597 beskrivs ön (i Ortnamnsregistret) under namnet ”Kiöbstedsöen”. Från 1691 finns stavningen ”Tiösöö” noterad. Allt enligt Wikipedia. Min gissning är att öns namn sannolikt har med skeppshandel att göra.

Vår upplevelse av Köpstadsö

Många gånger på vår väg ut till södra skärgården, har vi passerat förbi Köpstadsö och sett alla de uppradade skottkärrorna, som är ett karaktäristiskt kännetecken för ön! Men den här soliga, sista lördagen i augusti, klev vi av båten! Köpstadsö visade sig vara en liten pärla! Från båtbryggan leder vägen oss upp för en backe, förbi ett stort antal uppradade skottkärror. Någonstans läste jag att det lär finnas ungefär 73 stycken!

Åh, vad jag gillar de här enkla och självklara skyltarna som passar så bra in på en skärgårdsö. Kössö Bryggväg är vägens namn från bryggan. Uppe på toppen vid backens slut, ligger en helikopterplatta på vänster sida med fin utsikt. Därefter ligger många av öns gamla gårdar. Inte så dumt att mötas av svenska flaggan och ett flaggspel! 🙂

Utsiktsplats bredvid helikopterplattan.

Husen ligger tätt nere i byn och runt de flesta boningar finns vackra trädgårdar med gamla kulturväxter.

Vid de här röda husen fortsatte vi åt vänster, på Strannevägen, för att gå vidare ned mot den lilla gästhamnen och toaletterna. Båthamnen som ligger i en vik har klippor på vardera sidan.

I det gula huset fanns det toaletter och lite här och var badstegar. Men för oss var det lite för tidigt med ett dopp! Vid ”lillbryggan”, förbi det bortre röda huset, finns en badstege, för ett dopp i det blå!

Perfekt läge för en fikapaus nere vid hamnen.
Det är klart att vår lilla solstråle har en båt uppkallad efter sig! 🙂
Vy från hamnen ut mot havsviken där det fins fina, rostiga, ”skulpturer” i vattnet.

Nere vid hamnen ligger ett stort förråd som vi passerade och kort därefter kom vi fram till en ny skylt…

Här gick vi ned, för här skulle det finnas både badvik och möjlighet till klippbad.

Slingrig, grön stig ned mot havet. Som tur var såg jag inget annat slingrigt på stigen! 😉 Badviken lockade inte till bad, eftersom det var så grunt. Men vi såg en badstege från en av klipporna, med perfekt läge rakt ut i havet. Här badade jag näck – vi var ju helt själva – en stund. Sedan kom två kvinnor som inte brydde sig om maken min, utan de hoppade också i! 🙂 Efter bad, intog vi vår matsäck och njöt av omgivningarna.

Mätta och belåtna vandrade vi vidare och gick förbi en tennisbana och kom fram till det som jag antar är ”Societetshuset.”

Vi följde ”Källstigen”, utmed havet och kom så småningom ut bland sommarstugor, innan vi nådde fram mot skogspartier.

Vad säger du om det här läget? Här stod vi och blickade ut över några av de andra närbelägna öarna. Fantastiskt vackert!

”Röda stugor tågade vi förbi” och in mot skogen…och där höll vi sedan utkik efter blå/vita markeringar hela vägen.

Och det gällde att titta sig noga omkring efter dem…

På stock och på sten! 🙂

Ibland var skogen tät, ibland lite bredare stig och mycket vackert! Ibland kom vi mycket nära havet och vyerna – ja vad tycker du?

Efter det att vi rundade den norra delen kom vi så småningom ut på…

Då började vi närma oss bebyggelsen igen…

Jag mår alltid som bäst när jag får vara så här nära naturen! Att vandra både genom hagar, ängsmark, förbi gamla gårdar och blicka ut över havet och skärgården. Det är svårslaget! Skärgården är en stor kontrast till storstadens puls som i Prag med alla turister. Men jag har förmånen att jag inte behöver välja bort någotdera och det gör mig ytterst tacksam. Vi kom ut i korsningen där vi började vid Kössö bryggväg bland de röda husen…

Ja, vilken idyll – som i Bullerbyn! Vår härliga dag på Kössö närmade sig sitt slut. Vi promenerade åter förbi alla skottkärror…

Hade precis missat en färja 🙂 Men hade koll på när nästa skulle komma och då är det bara att ta det med ro…

Man kan vila en stund och man kan blicka ut över havet…

Ja, vilken fantastisk dag och kvällen här hemma blev inte sämre. Vi grillade och satt ute länge i den kanske sista ljumna sommarkvällen! För nu går vi in i september månad som tillsammans med maj är mina favoritmånader. Hoppas september inbjuder till fler skärgårdsdagar!

Kram Gunilla

Det var dans på Brännö brygga!

Vilket fantastiskt väder vi har som bjuder in till sol, bad och utflykter! Idag, vid skrivandets stund, är det dock mulet och det väntas lite åskregn. En av våra utflykter gick till Brännö i Göteborgs södra skärgård. Jag tror att jag har varit på dans vid Brännö brygga, men jag är osäker på om vi steg i land eller om det kanske ”bara var” en kvällstur med skärgårdsbåt som la till där ute en stund. Så Brännö är helt klart en outforskad ö för min del och även för maken. Våra goda vänner har däremot varit här tidigare och då på fest i lotsutkiken!

Den här dagen hade vi med våra goaste vänner och på schemat stod sol och bad! Eftersom det var så varmt, så insåg vi att den planerade promenaden ut till Galterö naturreservat, får sparas till ett annat tillfälle. Det var knappt att vi orkade att promenera upp till lotsutkiken i värmen! Dessutom promenerade vi också från Brännö Rödsten, där färjan la till och tvärs över ön till Brännö Husvik, där Ramsdals bad ligger. Promenaden till badet från färjan tar ca: 30 minuter och det var precis vad vi orkade med i värmen! Ett stopp hos den lokale handlaren blev det på vägen till badet och det var vi inte ensamma om! Alla som hade åkt med färjan skulle tydligen handla något ätbart först! 🙂

Om Brännö

Typiskt för Brännö är att det är ett äldre jordbrukslandskap med bitvis välbevarad bebyggelse med bykaraktär, samt med flera bostadshus och ekonomibyggnader som lador byggda på 1700-talet samt 1800-talet. Kännetecknade för många av dessa bostadshus är att de är förhållandevis små och lågt byggda. Detta la jag direkt märke till på vår promenad från färjan till badet.

Spår av gamla gårdar…

och så de där charmiga små husen med glasverandor som jag är så förtjust i! Ser du klädstången utanför huset? Vi såg många ”loppisar” på vår promenad!

Namnet Brännö förekommer flera gånger i de isländska sagorna, bland andra i Olav Tryggvasons saga (Brenneyia), Egil Skallagrimssons saga (Brenneyja) och i Laxdøla saga (Brenneyjar). I Kung Valdemars jordebok på 1200-talet skrevs namnet Brænnø, vidare Bränöö 1600 och Brännö 1777. Förleden Bränn- anses komma av ordet ”bränning”, alltså en brottsjö från havet. Till skillnad från andra kringliggande öar Har jordbruket varit den dominerande livsnäringen och inte fisket som på det kringliggande öarna. Under 1600-talet ökade behovet av lotsar för Göteborgs framväxt och Brännö kom att bli en betydande lotsö med egen lotsutkik. Först i samband med att en byggnadsplan från 1952 antagits började även pensionat och sommarstugor att växa fram på ön. Det sista jordbruket på ön lades ned vid mitten av 1900-talet. Vintertid bor det ca: 900 personer på Brännö och på sommaren – ja, då blir det fler! Sommartid bor här ca: 5000 personer! (Källa: Wikipedia.)

Efter sol, bad och fika på klipporna, packade vi ihop och gick ned till Brännö brygga som ligger alldeles intill badet. Om det ni var ”knôkfullt” på stranden och klipporna, så var det tomt på Brännö brygga! 🙂

Så i väntan på att bli uppbjuden, tog jag mig en svängom på egen hand!

Plötsligt blev det konkurrens på dansbanan…

Det var visst damernas tjuvdans! 🙂

Det är dans på Brännö brygga på torsdagar under sommaren och det var TORSDAG, då vi var där! Men vi var kanske lite för tidiga! ¨:)

Under sex torsdagskvällar och en lördagskväll arrangeras den välkända ”Dans på Brännö brygga”. Här möts du av full aktivitet med dans till levande musik, korv- och lotteriförsäljning. Det är fri entré till, men lägg gärna ett bidrag till Brännöföreningen vid entrén till dansen!

Foto: tillhör brannoforeningen.se
Så här ser det ut när det är fullt med glada och danssugna sommarfirare!

Nere vid bryggan såg vi en av de vackra så kallade ”lotsvillorna” från sent 1800-tal, tidigt 1900-tal. I samband med lotsförordningarna 1862 och 1881 erhöll lotsarna nära nog fasta löner. Detta medförde att de hade möjlighet att bygga bättre och större bostäder, Husen beställdes från fastlandet och fraktades ut till Brännö, bland annat från Risveden i Skepplandatrakten. Ett större antal av dessa ”lotsvillor” byggdes vid Husviksvägen mellan den gamla bygatan och Husviks brygga.

Kan huset med grönt tak vara en av dem?

Vilken dag, vilka vyer…

Efter dans och bad, blev vi törstiga och började promenera mot värdshuset. Vi var mätta, men vätska behövde vi…

Värdshusets egna öl som var så god så den slank ned ganska fort! Jag hann före ”pôjkarna!” Den gamla anrika byggnaden som syns i bakgrunden, är det ursprungliga värdshuset och där inne finns flera små trevliga rum inredda i Lasse Dahlquist anda! Lasse Dahlquist bodde aldrig på ön, men var som barn ofta på besök hos sin morfar, mästerlotsen Rudolf. Dahlquists morfars hus, Langegården, finns bevarat på ön. Flera av Lasse Dahlquists visor har innehåll som anknyter till ön.

Innan det var dags att åka tillbaka mot Saltholmen, ville vi såklart besöka lotsutkiken! Inga svårigheter att hitta. Skyltar visade vägen…

Väl uppe – pust, pust! Så fick vi lön för mödan…

Ett trevligt ungt par, (turister från Frankrike och Tyskland som kunde lite danska! ) gjorde oss sällskap och vi fotograferade för varandra. Magnifik utsikt här uppifrån….

Jag hade inte med min digitalkamera… svårt att fånga utsikten med mobilkameran. Men vackert är här och härifrån ser man bland annat Vinga fyr och hamninloppet mot Göteborg med Älvsborgs fästning. Bredvid ser man också Asperö, som vi nyligen besökte och Kännsö syns också bra. Dock inte på den här bilden.

Det är verkligen underbart och värt besväret att ta sig upp till högsta punkten. Och skönt att vila sina trötta ben!

På Brännös högsta punkt, 47 meter över havet, ligger ”lotsutkiken”. Detta är en enkel stuga där lotsar som bemannade den så kallade ”frivakten” (vanligtvis tjänstgjorde brännölotsarna på Vinga) uppehöll sig. Byggnaden anlades 1918, men brann ned 1960 och återuppbyggdes senare. Vilken tur! Det går alltså att hyra lotsutkiken… våra goda vänner gjorde det och de tio stycken som samsades här inne! 🙂

En underbar dag blev det tillsammans med goa vännerna Leif och Gun! Nu ser jag fram emot ytterligare ett besök på Brännö, för att titta närmare på naturslingan som går ut mot Sundholmen och vidare över till Galterö. Det finns alltså mer att berätta och visa om det vackra och mysiga Brännö.

Så vill jag avsluta mitt inlägg med att uttrycka att jag tycker det är så roligt att flera av mina bloggvänner, ”vanliga vänner” och okända också har besökt ett flertal av de ”pärlor” som jag har skrivit om. Det är så kul att kunna inspirera andra och självklart blir jag glad över att få återkoppling!

Må gott!

Kram Gunilla

Att vara turist i Göteborg – mina tio bästa utflyktsmål!

Mina inlägg om utflyktsmål i Göteborg är mycket uppskattade, så därför har jag skrivit ihop en snabbguide om de platser som jag tycker att du ska känna till och som jag själv gärna besöker! Liseberg, Avenyn, och hamnen i all ära… det finns så mycket mer!

Göteborgs södra skärgård. Här finns en rad pärlor av öar att välja bland som: Asperö, Brännö, Köpstadsö, Styrsö, Donsö och Vrångö. Här ute är öarna bilfria och i mån av plats kan cykel (inga cyklar på Köpstadsö) medtagas. Innan du ger dig ut i skärgården…planera ut – och hemresa noga innan du ger dig iväg, så att du vet vilka tidsramar som gäller för dig! Införskaffa också gärna en karta över den ö du ägnar besöka på till exempel någon turistinformation i centrala Göteborg. Bra information som ger svar på de flesta frågor som du tänkas har är: https://www.goteborg.com/bra-att-veta/ta-dig-till-skargarden/ Läs också gärna om våra besök som finns beskrivna här på bloggen! Du finner dem under ”Kategorier”, sök sedan vidare bland olika utflyktsmål!

Styrsö är en av mina favoriter – här har jag tillbringat mina första barndomsår och så även på Vargö. Längst ut i den södra skärgården ligger Vrångö. Här är mycket vacker natur med härliga promenadslingor och flera badmöjligheter! Vrångö är favoriten nummer två. Särskilda skärgårdsbåtar gäller ut till Vinga fyr! Annan taxa. Vinga är ju starkt förknippad med Evert Taube – en underbar ö som ger det där lilla extra!

Vy ifrån Styrsö Bratten. Mitt förslag är att åka till Styrsö Tången och därifrån vandra ut på några av naturslingorna och därefter vidare mot Styrsö Bratten som ligger mitt på ön. Därifrån kan du gå mot Styrsö Skäret och gå över till Donsö.

Göteborgs norra skärgård. Hit ut kan du åka både kommunalt och med egen bil. Under turistsäsongen är det klokt att åka kommunalt, för att slippa hamna i bilköer! Alternativt om du har cykel med, så parkerar du bilen vid några av ”Västtrafiks pendelparkeringar” som ligger en bit ifrån Lilla Varholmen där båttrafiken utgår. Ett smart val, för då kan du lättare ta dig runt på flera av öarna! Vid Lilla Varholmen finns två alternativ. Den ena bilfärjan tar dig till Hönö och Fotö åt ena hållet. Åt det andra hållet efter Hönö är det: Öckerö och Hälsö. Vid Burö hamn, kan du ta dig vidare mot de tre ”nordöarna”, Källö-Knippla, Hyppeln och Rörö. Samtliga färjor här är avgiftsfria. Från Lilla Varholmen tar du dig också till Björkö och därifrån personfärjor till Kalvsund och Galterö. på dessa gäller Västtrafiks taxa!

Vy ifrån Hälsö mot Björkö. På Hälsö råder mer lugn och det är ”porten” för vidare färd ut mot de ”tre nordöarna.” På Öckerö och särskilt Hönö, finns gott om butiker och matställen för den som inte har egen matsäck! Från Hönö tar du dig vidare till Fotö. Vill du bort ifrån shopping och ”folklivet” vid hamnarna, så finns det naturslingor på alla öarna! Rörö som ligger längst ut med utsikt mot bland annat Carlstens fästning på Marstrand. Vyerna och naturslingorna är fantastiska här ute. Vi gjorde en vandring här i september 2018. Vyerna och vidderna imponerade djupt på mig.

Källö-Knippla besökte vi också på sensommaren 2018 och där fanns det så fina bad – och grillplatser!

Saltholmen och Långedrag. Om du inte kan eller vill åka ändå ut till skärgården, så är det möjligt att ta någon av skärgårdsbåtarna ut till Saltholmen, där det finns goda badmöjligheter. Det går även spårvagn och buss ut hit. För att komma ut till klipporna, går man förbi själva färjeterminalen. Fina vyer och med sammetslena klippor! Innan Saltholmen ligger Långedrag. Absolut värt ett besök!

Foto: Vy vid Saltholmen.

Slottsberget och Älvstranden. Det här är en oas på Hisingen som du når med buss eller båt ifrån centrala Göteborg. Att åka med ”Älvsnabben” över till Hisingen är ett enkelt och snabbt sätt att se Göteborg och inloppet ifrån sjösidan! Lämpligt är att stiga på Västtrafiks båtar ifrån Lilla Bommen. (Nära Operan och barken Viking.) Hållplatsen heter Slottsberget. Promenera upp hit och njut av kulturmärkta hus och av utsikten mot Älvsborgsbron.

Nedanför ligger Älvstranden och på din promenad mot Färjenäs, så kan du bland annat bekanta dig med Ostindiefararen Götheborg! Utsikten ifrån Sörhallsberget är också fantastiskt! (Googla så hittar du!)

Älvstranden, så mysigt att flanera här…

Klippan – en del av stadsdelen Majorna. Hit kan man också åka med Västrafiks båtar, buss eller spårvagn. Enkelt är ju att fortsätta över till Klippan från Älvstranden (Eriksberg) när du ändå är i farten! Vid klippan finns också kulturmärkta hus med intressant historia, ångbåtsföreningen med de bevarade båtarna och S:ta Birgittas Kapell som är nyrenoverat. I närheten finns ”Röda sten” och ”Pannhuset” som också kan vara intressant att besöka för den konstintresserade.

Klippan – en idyll på kullerstensgator!

I Pannhuset finns både kafé och konsthall. Här får alla graffitimålare ”skapa fritt!” Över Pannhuset ser du Älvsborgsbron som ser ut att ”ligga på” Pannhuset, vilket den inte gör! 🙂 På andra sidan älven, Eriksbergs bockkran och Älvstranden.

I centrala Göteborg….

Trädgårdsföreningen – göteborgarnas oas mitt i staden! Här promenerar vi flera gånger om året och nu i skrivandets stund är det rosorna tid! Här är verkligen vackert att strosa omkring bland det gröna, all blomsterfägring, bland byggnader och längs kanalen. Här kan du koppla av ifrån stadens brus en stund!

Mäktiga, gamla träd finner du här inne och även blommande sådana under försommaren.

Feskekôrkan” vid Rosenlundskanalen är göteborgarnas unika saluhall för fisk och skaldjur! En kulturminnesmärkt byggnad som ska genomgå en grundlig renovering och där framtida verksamheten är hotad! Göteborgarna vill inte ha någon annan verksamhet här än just fisk – och skaldjurshandel! Må förnuftet segra!

Inte långt ifrån ”Feskekôrkan”, ligger Magasinsgatan där du finner flera trevliga butiker och serveringar. Artilleriet, The Kitchen, Grandpa Store och Norrgavel, behöver ingen närmre presentation! Gör gärna också ett besök hos Floramor och Krukatös, vid Kaserntorget. Bara deras innergård är värt ett besök! Butiken drivs av en florist och en keramiker – älskar den butiken!

Haga – men visst ska du promenera här i ”Albert och Herberts” spår bland underbara hus, trevliga butiker och kaféer och matställen. Promenera också gärna in på ”Långgatorna” som ligger parallellt med Linnégatan. Går du hela Linnégatan fram kommer du så småningom till Slottsskogen! Linnégatan i sig är kantad av fina hus, butiker och en mängd restauranger!

Men är du här, så gör dig besväret att gå upp för alla trappor till Skansen Krona!

Utsikten härifrån över delar av Göteborg, vill du inte missa!

Örgryte – här finner du de vackra trähusen med de grönskande trädgårdarna! Området ligger en bit ifrån Örgryte gamla kyrka och Liseberg. Här i området promenerar vi ofta och utgår som oftast ifrån Sankt Sigfridsgatan.

Området är stort och närbelägna områden som tillhör stadsdelen är bland annat Skår, Bö och Jakobsberg med blandad bebyggelse.

Botaniska trädgården och Änggården. Botaniska trädgården besöker vi flera gånger om året. Det brukar börja vid tidig vår, då vi längtar efter att se de tidigaste vårblommorna och det sista besöket brukar bli sent på hösten och då njuta av alla höstfärger bland blommor och träd. Nu och framåt finns här dahlior i alla de färger och former!

En underbart ”ruffsig” dahlia vid vårt senaste besök på Botaniska! Området är stort och du kommer att älska att gå och botanisera bland alla blommor, men också bland alla träden vid den ”vilda delen!”

När du är här, så gå också en promenad bland de vackra husen, vid Änggården. Här finns också bevarad träbebyggelse och vackra trädgårdar. Det området ligger till höger om ingången till Botaniska trädgården. Om du parkerar vid Slottsskogsvallen, (fler parkeringar där, några fria!) så kan du gå till husen vid Änggården och sedan vidare till Botaniska trädgården. På andra sidan motortrafikleden (Dag Hammarskjölds-leden) ligger hela Slottsskogen och väntar på dig! En stor grön oas med promenadstråk, lekpark, djur och uppe vid vattentornet en fantastisk utsikt över delar av Göteborg!

Så fint att gå här och beundra husen och trädgårdarna!

Några utsiktspunkter att lägga till är: Masthuggskyrkan som är ett välkänt landmärke på väg in mot Göteborg, samt Ramberget på Hisingen! Paddanbåtarna… glömde jag! Om du vill åka på guidad tur inne i Göteborgs kanaler! 🙂

Ja, det var några av mina”pärlor” och som jag hoppas ska vara intressanta nog för att vilja turista Göteborg. 🙂 På min blogg finns fler tips även utflyktsmål som ligger nära Göteborg!

Kram Gunilla

Asperö – en av många pärlor i den södra skärgården i Göteborg!

I fjol startade vi vårt ”projekt” som innebär att besöka alla öarna i Göteborgs skärgård, som går att nå med någon av skärgårdsbåtarna. I fjol besökte vi de flesta öarna i den norra skärgården. Har du missat något inlägg om det så är det bara att gå in och kika under ”Kategorier” och klicka vidare på ”Göteborgs norra skärgård!” Nu är det hög tid för att besöka öarna i den södra skärgården. Flera av öarna, både i den norra och södra skärgården har vi naturligtvis besökt många gånger genom åren. Maken och jag är ju födda och uppväxta i Göteborg! 🙂 Men det finns öar som vi aldrig besökt och det är dem som vi i första hand kommer att besöka. Jag vill undersöka dem på ett nytt sätt, som att följa promenadstigar på respektive ö, komma nära naturen och utforska dess historia. Hoppas att du som läser, blir inspirerad av att besöka någon av skärgårdens alla pärlor!

Södra Skärgårdens öar består av ca 30 st öar.

Öarna sträcker sig från Rivö i norr till Vrångö i söder. Vissa öar kommer du endast till under sommaren – om du inte har egen båt. Alla öar är bilfria. De största öarna är: Brännö, Styrsö, Donsö, Vrångö och Asperö. 
Några av de övriga är: Köpstadsö, Stora Förö, Knarrholmen, Kallö, Kårholmen, Vargö, Sjumansholmen.

Att ta sig till Saltholmen och till skärgårdsbåtarna

Från centrala Göteborg tar du dig ut till Saltholmen med spårvagnslinje 11 (och 9 under sommaren) – restid cirka 35 minuter, samt buss 114, Ö-snabben – restid cirka 25 minuter. Färjorna från Stenpirens resecentrum i stan till de större öarna i södra skärgården går numera året runt. Hela turen Stenpiren–Styrsö–Donsö–Vrångö tar cirka 1 timme och 35 minuter och är ett smidigt alternativ till att ta spårvagn/buss till Saltholmen och där byta till båt. Vid Saltholmen byter du sedan till den skärgårdsbåt som tar dig till målet för resan! Styrsöbolagets båtar ingår i den normala kollektivtrafiken, så samma biljett gäller för såväl buss och spårvagn! Planera din resa efter Västrafiks reseplanerare och Styrsöbolagets tidtabeller! Glöm inte att också planera för återresan!

Vårt mål för dagen, blev Asperö som är den ö som ligger närmast Saltholmen och som är en av de öar som vi aldrig har besökt! Asperö visade sig vara en fin pärla och höjdpunkten blev utsiktsplatsen ifrån ”Valen!” Det namnet känner vi också igen ifrån Kalvsund i den norra skärgården.

Utgångspunkt

Styrsöbolagets båtar trafikerar två bryggor, Asperö Norra som ligger vid byn intill Asperö ränna och Asperö Östra, som också kallas Alberts brygga, vilken ligger på den obebyggda delen av ön. Vi valde Asperö Norra och promenerade högervarv, för att via Källdalsvägen och Korshamnsvägen, nå promenadslingan som kort och gott heter, ”Slingan!”

Längd

Det finns inga uppgifter om slingans längd, men vi uppskattar den till 4-5 km, beroende lite på hur man går.

Svårighetsgrad

Den första delen går på asfalterad väg. Därefter, mindre väg som smalnar av och som delvis löper genom blandskog. Lite kuperat och snårigt, med en del stigningar som vid utsiktsplatsen Valen som ligger på nordöstra delen av ön. Där ligger också en badplats ”Kvistevik” som är tillgänglig för allmänheten.

Kort historia

Redan under stenålderstid fanns det boplatser på Asperö men det var först på 1500-talet som en bebyggelse växte fram som vi vet något om. Det är den så kallade Gården som omfattade ett tiotal hus och som låg på en ås söder om den nuvarande byn. I samband med sillfiskeperioden i början av 1700-talet växte en by fram intill stranden på Asperös norra sida. Byggnaderna var små, låga enkelhus och mellan dessa låg rader av ladugårdar och uthus. Delar av denna bebyggelse finns ännu kvar. Den modernare bebyggelsen dateras till perioden efter det laga skiftet 1959.

Namnet Asperö förekommer i skriftliga källor redan på 1200-talet, då i formen Aspærø, vidare Assperöö 1565 och Asparö 1737. Betydelsen är av trädnamnet asp, som växte på ön. Ett gammalt öknamn på öborna var ”Krabbor”. Bofasta är ca: 400 personer.

Den näraliggande grannön Rivö är obebodd med undantag för betande hästar och får. Ön är ett populärt utflyktsmål för besökare med egna båtar och här finns även fornminnen, bland annat en gravplats.

Vår upplevelse av Asperö

Slingan är vacker att gå, med några sköna sittbänkar här och var. Däremot är inte slingan lika framkomlig och välskyltat så som vi upplevde det i den norra skärgården. men inga svårigheter att gå, men däremot borde det sättas ut skyltar som märker ut slingan bättre och framförallt stigen upp till Valen! Men väl däruppe och ön i sin helhet är en trevlig upplevelse! Vi fick god hjälp av ö-bor för att hitta rätt!

Efter det att vi tagit in på Korshamnsvägen fanns mycket fint att titta på som alltid i skärgården!

De där vyerna som jag aldrig tröttnar på! Så småningom kom vi in i en blandskog och nu när det grönskar är det också vackert!

Vi kom fram till en dansbana… kan tänka mig att det går att ta sig en svängom här bland annat till midsommar! 🙂 Av min äldre bror fick jag veta att min far i sin ungdom har arbetat här som vakt och säkerligen också tagit sig en ”svängom!”

Vackert där inne i blandskogen 🙂 och då och då hörde vi fågelsång…

Vi gick förbi en fantastisk bergvägg som var ganska lång och lite ”trolsk” i sitt utseende.

Vi nådde fram till en utsiktsplats på vår höger sida och det ville vi ju inte missa! Men inga skyltar som talade om var vi befann oss. Det fick vi googla fram på våra mobiler!

Nedanför oss ser vi enligt kartan, Korshamnsskären och Lösa pinneskär. Vi såg också in mot Göteborgs yttre västra delar. Här åt vi av den medhavda matsäcken! Sämre lunchställe kan man ju ha! 🙂

Några vågade sig på att bada. Det gjorde inte vi! 🙂

Vi mötte en trevlig och hjälpsam kvinna och med hjälp av hennes anvisningar förstod vi att vi var på rätt väg mot Kvisteviksbadet och vidare mot Musta – ett tjärn och höjdpunkten Valen! Vi gick inte ned till badet, utan letade oss fram till utsiktsplatsen Valen, men missade den stigen som skulle ta oss dit och hamnade istället vid Musta!

Det gjorde inte så mycket för där blommade vita näckrosor och runtomkring slingrade sig…

Kaprifol… redo att slå ut! Vi missade stigen på höger sida, strax innan Musta! Tänk så bra om det stod en skylt där med texten VALEN! Vi var ända nere vid hamnen innan vi insåg att vi var tvungna att promenera tillbaka upp för backen för att komma rätt! Utsiktstornet syns nere ifrån hamnen, men det finns ingen väg därifrån som leder upp. Utan det är den stigen som finns efter det att du har gått förbi badet och upp mot Musta som leder till utsiktsplatsen! Nåväl… motion har ju aldrig skadat någon och väl däruppe fick vi lön för mödan!

Här ser vi ut över hamnen där vi kom in med skärgårdsbåten. Piren ligger som två längst upp i bild! En fantastisk utsikt åt alla håll!

En lastfärja med gods på väg kanske till den närbelägna ön Brännö. På andra sidan Rivöfjorden ser vi just Rivö. En obebodd ö, men där det finns sommarbete för får och hästar!

Rivö – så makalöst vackert!

Rivö är cirka 0,8 km² stor och sparsamt beväxt. Den är obebodd, men används av de boende på närliggande Asperö för bete för frigående får och hästar. På ön finns flera tomtningar och även en ödekyrkogård. Eftersom Rivö ligger ganska nära Saltholmen, så är det många som paddlar hit ut.

Här uppe vid Valen, hade jag kunnat stanna hur länge som helst! Jag följde lastfärjan med blicken en bit och jag tittade ut över Rivö. Tittar du noga en bit ut över klipporna, så ser du Böttö fyr!

Böttö är en fyrplats nordväst om Galterö i hamninloppet till Göteborg.

Du ska ha gott om tid att vara här och blicka runt, för det är mycket att se och upptäcka även in mot Göteborg.

Ja, ta god tid på dig här uppe!

Till höger på väg ned från Valen går en stig (ingen skylt) som ledde oss förbi Musta från ovansidan och som mynnar ut nere vid kyrkan. Så var vi nere vid byn och hamnen igen! Nu promenerade vi en bit till affären och belönade oss med en glass i solen! Lite tid kvar innan vi tog färjan åter. Glöm inte att kolla tidtabellen, så du vet hur mycket tid du vill spendera på ön! Vi var här lite mer än 3 timmar!

En ”äkta bohuseka” – det är grejer det! 🙂

Många vackra miljöer nere i och runt byn…

En vy som möter dig ifrån piren, då du stiger av skärgårdsbåten!

Ja, det var vår ”lilla tur” som gick till Asperö! Nu får vi se vart vi åker härnäst? Sommaren har precis börjat och hösten kommer snart… det går med vindens fart! Sensommaren och hösten är också en bra tid för skärgårdsidyll! 🙂

En helt underbar dag som avslutades med grillning här hemma!

Kram Gunilla

En idyll – Slottsskogskolonin i Majorna!

Fast text.

Både maken och jag har Göteborg som vår födelseort och även om vi idag bor i en kranskommun, så besöker vi vår stad regelbundet. Vi stadsvandrar gärna, då det är relativt lätt att förflytta sig inom en stadsdel eller från en stadsdel till en annan. Göteborg är ”evenemangsstaden” med allt vad det kan innebära! Men staden har också vackra grönområden, närhet till hav och skärgård. Här finns stadsdelar med särskild arkitektur som är väl värda ett besök. Både för långväga turister, men även för dem som bor i eller nära Göteborg. Några av dessa stadsdelar, vill jag presentera lite närmre här på bloggen. Områden i vår stad som har en särskild betydelse för oss, men också för alla som är intresserad av stadsarkitektur och socialhistoria.

Göteborg har 21 stadsdelar. De delas även in i s.k. Stadsdelsnämnder. Dessa är 10 till antalet. Primärområde är i Göteborgs kommun en beteckning på ett underområde till ett stadsdelsnämndsområde. De används för planering av kommunala verksamheter som har geografiska upptagningsområden.

Inledning

Det har varit lite av varann dags väder ett tag och när solen tittar fram och himmelen blir blå, då passar vi på att göra en utflykt! Den här gången promenerade vi runt i en idyll – Slottsskogskolonin i Majorna!

Lite historik

Slottsskogskolonin, ibland kallas den Slottsskogskolonien, är en koloniträdgård i Västra Göteborg. Området har ett stort kulturhistoriskt värde. Kolonin grundades 1916, då under namnet Godhemskolonien. Detta var under första världskriget, och matbristen under första världskriget gjorde koloniträdgårdar till viktiga hjälpmedel för städernas livsmedelsförsörjning. Därefter bytte området namn till Kungsladugårdskolonien, ett namn det kom att ha fram till 1969. Det året bytte man till nuvarande namn, eftersom kopplingen till Slottsskogen ansågs värdefull för koloniträdgårdens fortlevnad. I området finns 154 stugor och ligger vackert inbäddat mellan Majornas landshövdingehus och Slottsskogen. Under maj till september, dagtid är man välkommen att besöka området!

Då kikar vi runt lite…

Nu när det har blivit så grönt och frodigt, så är det verkligen en fröjd för ögat att gå runt här!

Bland allt det gröna, finns blomster av alla de slag och sköna sittplatser förstås!

Så mysigt, lummigt och vackert!

Är mycket förtjust i de trädgårdar som ser lite ”vildvuxna ut!” Samtidigt som känslan ändå är harmoni! 🙂

Som du kanske kommer ihåg är jag särskilt förtjust i de röda små stugorna… det är väl något med folksjälen….Vi kikar på några…

Visst är det en idyll!?

Den här röda stugan var förhållandevis stor och hade också en stor grönskande trädgård. Rhododendron och azaleor blommande för fullt!

En mindre stuga och med den där lite ”vildvuxna” trädgården. Underbart! 🙂

Vid en av utgångarna tog jag så det sista kortet, innan vi promenerade vidare…

Är du i Göteborg, så promenera gärna i någon av alla koloniområden som finns runt om i staden. Den här ligger som sagt nära Slottsskogen som många turister och göteborgare besöker.

Kram Gunilla

Varsågoda – en färgsymfoni bland tulpaner och röd kastanj!

En kär tradition som vi har, är en försommarträff med några goa vänner. Först äter vi en god bit mat, tar något glas därtill och sedan besöker vi Trädgårdsföreningen för att där njuta av blomsterprakten! Vi har hittills haft tur med vädret på våra träffar – solsken även denna gång, om än lite blåsigt!

Det var många besökare den här soliga torsdagen i Trädgårdsföreningen och det är lätt att förstå varför så många söker sig hit! Färgprakten bland tulpanerna är magnifikt!

Nästan på väg att blomma ut, men så vackra ändå! Tänk att få vara en humla och få flyga runt inne i blomsterprakten! 🙂

Det fotograferades flitigt här vid den stora och välfyllda tulpanrabatten. Det är verkligen är fröjd för ögat! Men det som också står för färg, lugn och harmoni är de röda blommande kastanjeträden. De vita är fantastiskt vackra, men de röda är något enastående…

Visst är de röda blommorna på kastanjeträden något alldeles extra fantastiskt!?

Må gott!

Kram Gunilla

Billdals Gård – ett sommarhus för Göteborgssocieteten!

I mitten på April, då maken och jag promenerat ute på Stora Amundsön, så passade vi också på att besöka Billdals herrgård. Sist vi besökte herrgården renoverades den utvändigt och det arbetet blev klart under 2017. Sedan en tid tillbaka pågår även renovering inne i det vackra huset! Vid dagens besök togs en hel del foton och som du kommer att märka, har löven vid det här tillfället ännu inte slagit ut. Fördelen med det är att många detaljer blir mer synliga. Men nog föredrar jag grönskande bokträd!

Du som följer mig här på bloggen, förstår förmodligen redan nu varför jag vill berätta och visa bilder på det här huset! Givetvis handlar det om att huset har en själ, en intressant historia och är alldeles underbart! 🙂

Om Billdals herrgård

Billdals herrgård ligger i naturområdet Billdals park i stadsdelen Askim som i sin tur ligger kustnära. I min efterforskningar om herrgården, noterar jag att det första huset revs. Därefter byggdes det ett nytt hus, det som vi ser idag, och som har haft ett flertalet ägare genom alla år. Vi tar det från början…

År 1663 blev familjen Prytz egendomens första kända ägare och därefter köpte grosshandlaren och kommunpolitikern James R Dickson egendomen 1862. Dickson lät först riva den ursprungliga byggnaden och därefter spenderade han hundratusentals kronor på att uppföra den nuvarande byggnaden, samt utvidga trädgården. Det anlades också en park i engelsk stil. Herrgården användes av Dickson som sommarbostad. Då Dickson avlidit år 1873, övertogs egendomen av arkitekten och byggmästaren August Krüger. Därefter köptes den av grosshandlaren Charles Felix Lindberg. Han bodde året runt på gården och ägde den fram till sin död 1909. Efter tjugo år var det ytterligare en grosshandlare som övertog huset och det var industrimannen Gustav Werner som blev ny ägare fram till sin död år 1948. Även han utvidgade anläggningen, genom att bland annat bygga ett stort växthus och arbetarbostäder, samt ett stall och en ladugård. Även en byggnad innehållande en tvättstuga nämns!
Efter hans död tog hans släktingar hand om byggnaden, innan hela egendomen köptes av Göteborgs kommun 1963. Den dåvarande hyresgästen Brita Norling gavs då hyresrätt fram till sin död vilket inträffade 2001. Huvudbyggnaden stod sedan tom fram till 2014 när Higab – ett kommunalt bolag inom Göteborg, fick i uppdrag att rusta upp Billdals Gård. När Higab tog sig an herrgården var byggnaden i mycket dåligt skick och hade också blivit utsatt för skadegörelse. Något som vi bevittnade vid vårt först besök i början på 2000-talet. Eftersom man i nuläget inte riktigt vet vad byggnaden ska användas till har renoveringen av insidan avstannat tills vidare. Det finns en tanke om att öppna upp för allmänheten och att bedriva kafé – och restaurangverksamhet i huset.

Parken är numer friluftsområde och i anslutning till parken finns bland annat Billdals ridhus. Parken har många vackra lövträd och Krogabäcken slingrar genom området. Parken omges av både berg och skog. Den promenad – och cykelvänliga Säröbanan ligger nära. Det var just vid en av våra cykelturer som vi blev nyfikna på herrgården!

Vy nedanför byggnaden i den vackra parken som gränsar mot berg och lövskog. Krogabäcken skymtar. Varför bäcken heter så vet jag inte! Det finns visst en laxtrappa någonstans i bäcken, men den såg vi inte till.

Vy från den lilla stenbron upp mot herrgården. Det är tidig vår och vitsipporna har börjat slå ut….

Vitsippor – det känns redan längesedan!

Här ser vi ena gaveln på huset, ifrån den lilla stenbron. Den översta tredje våningen består av en påbyggnad i mitten som skjuter upp över byggnadskroppen, vilket ger ett pampigt uttryck! Jag förmodar att det är en terrass?

Blev visst förälskad i den lilla bron! 🙂 Vid sidan om bron låg en liten byggnad som vi trodde var en grindstuga….

Men det var det inte! Det visade sig var ett utedass med plats för två samtidigt! 🙂

Tänker att dasset tillhörde tjänstefolket! Eller vad tro du? 🙂 Tyvärr verkade inte detta ”lilla viktiga hus”, ha blivit renoverat! Det vore ju väldigt synd om inte det också får en ”makeover!” 🙂 Alldeles nedanför bron låg en något större byggnad som verkade vara något av en mindre tjänstebostad eller något förråd? Hittade ingen information.

På dess baksida av det charmiga huset, såg vi ett igensatt fönster. Hoppas att Higab renoverar och återställer även de här två mindre byggnaderna! Bilderna togs ju för nästan exakt en månad sedan. Så mycket grönare det är nu i naturen! Det blir säkerligen en tur till hit under sommaren och hösten!

Här på terrassen stod vi och tittade ut över parken mot de vackra bokträden. Vi passade också på att kika in genom de stora fönstren. Vi såg vackra brädgolv, kakelugnar, samt höga pampiga pardörrar mellan rummen. Allt kunde vi ju inte se utifrån, men varje rum i huset lär ha fått sin karaktär med hjälp av olika träslag, dekorativt snickeri, kulörer och ornamentariskt snickeri och stuckatur. Allt med inspiration av nyrenässansens engelska ideal. (Källa: Higab hemsida.)

Vy ut över trädgården och parken ifrån den stora terrassen. Då bilden togs hade ju bokträden inte fått sina gröna blad, men nu lär här vara grönt och lummigt! Kanske även någon blodbok finns?

Vid infarten till parken ligger också en mindre byggnad och det lär vara en tjänstebostad…

Ja, det är spännande att upptäcka ett ”ödehus” som detta hus var då vi såg det första gången. Sedan flera år senare, läste vi en artikel i GP, om att Higab övertagit ansvaret om byggnaden och att en renovering skulle påbörjas. Det föranledde till nästa besök och därefter ytterligare ett, då den yttre renoveringen stod klar. Och så bestämde jag mig för att ta reda på vilka som bott och levt här och nu är den sagan all! 🙂

Ser bland mina foton att jag glömt att fotografera byggnadens entrésida! Det föranleder definitivt att göra ett återbesök! 🙂

Nu tar jag och bloggen helg! Så…

Trevlig helg!

Kram Gunilla

Trädgårdsföreningen – göteborgarnas gröna rum!

Egentligen är jag ingen stadsmänniska – jag trivs bäst vid havet eller vid skogsområden. Men i Göteborg är jag född och delvis uppvuxen och jag har mina rötter där. Under våren har det blivit flera angenäma besök till staden, för att bland annat träffa vänner på en lunch, eller som häromdagen då maken och jag var på utställningen ”Göteborgs garderob.” Är jag i centrala Göteborg, så slinker jag gärna in en stund i göteborgarnas gröna rum som är Trädgårdsföreningen! Om jag har uträttat några ärenden eller suttit och avnjutit en god lunch med vänner, så är ändå behovet att vara för mig själv en stund. Nu är man inte ensam i Trädgårdsföreningen, men en vanlig vardag finns det gott om plats för var och en!

Under vårvintern har jag lagt märke till att det pågår ett arbete med att skapa ett nytt ”grönområde” i Trädgårdsföreningen. Nya träd, buskar, perenner och ängsväxter planteras i den lund som ska spegla det sena 1800-talets stilideal. Nu tar det några år innan det nyplanterade har hunnit växa till sig, men vid mitt besök la jag direkt märke till de nya mjuka formerna på gångstråken. Så som det en gång var i parken då den anlades. Några träd har fällts, för att skapa plats åt den nya lunden. Men samtidigt har det planterats nya träd som Vinnlönn och Amerikansk strimlönn som bättre passar in. Det här området är beläget till vänster om den stora gräsmattan i mitten vid entrén från Bältespännarparken. Enligt deras hemsida så har det sedan 2010 planterats 165 nya träd i Trädgårdsföreningen. Totalt finns det 600 träd i parken av cirka 170 olika trädarter och sorter. För mig och säkert många andra besökare är träden, själva stommen i parken. Träden bildar ett ”grönskande tak” och de är också till stor del stadens lungor!

Trädgårdsföreningen är en av Europas bäst bevarade 1800-talsparker och blev som första park i landet förklarad som byggnadsminne 1992. Tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götaland arbetar Trädgårdsföreningen för att bevara och utveckla delar av parken med det sena 1800-talets stilideal som förebild. I detta är 1800-talslunden en viktig del.

Vid entrén från Bältesspännarparken möttes jag först av en blomsterprakt…

Mycket vacker plantering som gör sig så fint mot den gröna bakgrunden.

Så gick jag åt vänster mot kanalen, där också den nya 1800-tals lunden tar form. Den här sidan av parken där bland annat kastanjeträden står nere mot kanalen är min favoritplats. Nu blommade kastanjeträden…

Som synes, så regnade det, men jag lyckades fota med mobilen samtidigt som jag höll i paraplyet över mig och kameran!

Älskar verkligen den här platsen och särskilt vyerna ut över kanalen. Träden är vackra året om, men nog har jag längtat efter grönskan!

Så till sist promenerade jag en liten bit fram till den nya lunden som börjar ta form…

Nu var det vid fotoögonblicket en del maskiner igång, och det planterades för fullt, så jag får återkomma med fler bilder härifrån då arbetet med lunden har kommit längre. Men mitt intryck är mycket positivt! Den nya 1800-tals lunden passar så väl in!

Nu stundar en välfylld helg, för vår del. Yngsta sonen med sambo flyttar till ny ort, så jag vet vad jag har att göra! 🙂

Därmed önskar jag mina läsare en god och angenäm helg!

Kram Gunilla

”Göteborgs garderob” – en liten titt in i den pågående utställning på stadsmuseet i Göteborg!

I Göteborgs stadsmuseums pågår just nu en modeutställning, där det gläntas på dörren till en annan tid. Här möter vi allt ifrån ateljésydda drömklänningar i siden till en liten lappad barnjacka, som slutat sina dagar som isolering i ett torp. Utställningen fokuserar på tiden runt 1880-1930. Mest fokus ligger på kläder för de mer välbeställda i det dåvarande samhället. Inte så konstigt med tanke på att ”arbetarklassens kläder”, slets ut. Det finns inte mycket bevarat helt enkelt! Eventuella tygrester blev till trasmattor eller till något liknande. Men även människorna tillhörande societeten, återanvände sina kläder. Vackra klänningar, dräkter, kostymer, syddes om, när till exempel modebilden förändrades. Hållbar utveckling!

Om du som jag tycker om mode – och särskilt modet ifrån just tiden 1880-1930, så är utställningen en fröjd för ögat. Det finns även herrmode representerat. Nu ska jag inte visa dig alltför mycket, för då blir det inte så spännande för dig att gå på utställningen. Några godbitar bjuder jag på!

Håll tillgodo med mobilbilder!

”Den nya kvinnan” – hon som nu ska slippa hårt åtdragna korsetter och liknade under sina kläder. Ett friare mode, där också vaderna får synas! Den här klänningen är fantastiskt i färg och utförande. Klänning är sydd i rosa sammet, med tidstypisk v-formad urringning och med isättning av rosa chiffong, samt broderade ornament med vita och silverfärgade glaspärlor. Fantastiskt vackert! Klänningen har tillhört: Helfrid Kanold, och bars första gången på ett bröllop omkring 1925. (Kanold: Känt företag i Göteborg, chokladfabrik.)

Mycket vacker som sagt, men nu är jag inte direkt någon ”rosa person”, så min bröllopsfavorit blir den här…

Fantastiskt vacker och tidlös. Den skulle är lika användbara idag enligt mitt tycke!

Någon som hade ”känsla för stil”, var
Blanche Bondes. . Det fanns en hel del bevarat ifrån hennes garderob. (Änkan efter James Fredrik Dickson, Tjolöholms slott).
Jag vill minnas att den här klänningen tillhörde henne.

Den här klänningen gjorde det i alla fall…

Jag är svag för bruna och ”guldiga” toner… så den här vill jag ha! Kanske lite för smal i midjan dock! 😉

Accessoarer var och är också viktiga detaljer…

Blanche (vilket fantastiskt vackert namn) hade kläder för alla tillfällen. Den bruna yllekjolen tillsammans med den benvita sidenblusen – så vackert och snyggt! Till höger skymtar en underbar dräkt – också i min färg! 🙂

När jag började skriva på det här inlägget, kom jag tänka på min mormor och på några underbara foton som jag har på henne. De passar så bra in i sammanhanget! Fotograf är min morfar som hade fotoateljé.

Visst är hon både vacker och ”rätt klädd” i sin charlestonklänning à 1920-tal! Min fina, goa mormor! <3

Om du går till utställningen, (något att också göra för den som turistar vår stad) så missa inte heller utställningen om ”skolplancherna!” Ja, det fanns mycket att se!

Ja, ett litet axplock av en intressant utställning!

Kram Gunilla