En vinterpromenad på naturslingan vid Jungfruviken på Hönö!

I strålande vinterväder bestämde vi oss för att promenera naturslingan på Hönö och njuta av det vackra vintervädret! Vi har gått här tidigare, för flera år sedan, men då var det sommar och det var innan vi började med vårt lilla projekt – den att promenera på alla bebodda öar i Göteborgs skärgård. De öar som hittills har fått besök av oss ligger alla i den norra skärgården och de tillhör Öckerö kommun och ligger i landskapet Bohuslän. Om du vill läsa om våra besök, så finns de beskrivna här på bloggen under kategorin, ” Göteborgs norra skärgård.”

En informativ och tydlig tavla som visar naturslingan, men också om växt – och djurriket, samt badplatser och annat som är värt att uppleva. Slingan är vacker att gå året om, men självklart så såg vi inget vid vårt tillfälle, som hör den gröna årstiden till! Däremot fick maken ett mycket nära sällskap en stund av en liten nyfiken rödhake! Den slog sig ned på armstödet på den bänk som maken satt på. Antagligen hungrig. Vi följde den gröna slingan som syns på bilden.

Längd

2,2 km beroende på hur man går.

Svårighetsgrad

Lätt, så länge man följer slingan.

Utgångspunkt

Utgå antingen från Parkeringen finns vid Hönö Kyrkogård eller längs vattnet på Bustadvägen till höger vid Fotöbron. Vi startade vid Fotöbron. Slingan går nära havet och du passerar två badplatser. Jungfruviken och Halse Långe. Slingan passerar också genom blandskog. Det finns bänkar och bord med grillplats lite varstans. Så det är bara att slå sig ned och njuta av matsäck och av utsikten. Om du har parkerat vid Fotöbron och vill gå lite längre, så promenera också över till Fotö!

Vägen hit
Det tar ca 25 minuter med bil från centrum ut till färjorna. Bussen avgår från Nils Ericsson platsen – den tar ca 45 min. ( Röd Express.)
Du kommer fram till en bilfärja som är avgiftsfri. Det går två stycken färjor – en till Öckerö/Hönö – ca 12 minuter och en till Björkö – 6 min. Från Hälsö tar du dig via färja till nordöarna Knippla, Hyppeln och Rörö. Planera din utflykt i god tid med hjälp av olika tidtabeller. För om du ska ut till nordöarna eller till Grötö och Kalvsund, så gäller det att se hur ofta båtarna går. Färjan till Grötö och Kalvsund är personfärja och är avgiftsbelagd. Om du har cykel med på bilen, så är tipset att parkera bilen längs Hjuviksvägen på någon av Västtrafiks parkeringar. Sedan kan du cykla runt på alla de underbara öarna i lugn och ro! Under delar av sommaren går det direktbåt ut till Hönö ifrån Stenpiren.

Fler tips vid besök på Hönö

Naturreservatet Ersdalen utgör den nordvästra delen av Hönö. Landskapet är bergigt och jordfattigt och präglas av väder och vind. Trots kargheten är floran relativt artrik. Strandlinjen är sönderskuren i vikar och uddar. Här finns ett rikt fågelliv.
I Ersdalen finns goda möjligheter till bad, motion, lek, fiske med mera.

Tag färja från Lilla Varholmen till Hönö. Vid första rondellen på Hönö, tag vänster. Tag höger vid Statoil. Följ Lökholmsvägen, sväng höger vid Rödvägen och vänster vid Ersdalsvägen. Parkeringsplats finns.

För den som vill kombinera promenaden med lunch eller shopping, så finns det ett flertal butiker, matställen, kaféer att välja på i områden vid Hönö Klåva som ligger vid hamnen. Hursomhelst är där trevligt att bara gå omkring och njuta av havsnära miljö.

Lite kort om Hönö

Namnet Hönö har sitt ursprung i det fornvästnordiska ordet hein, som betyder brynsten och avser öns runda, avslipade hällar. Hönö har haft gott om odlingsbar mark och var i äldre tid en utpräglad jordbruksbygd. Fram till mitten av 1800-talet var bebyggelsen på ön koncentrerad till fyra byar: Hult, Heden, Röd och Gårda. Även fisket har dock varit betydelsefullt, 1945 fanns det 123 fiskebåtar stationerade på Hönö. Under andra världskriget gick åtta båtar förlorade, 27 fiskare omkom till sjöss och 53 fiskare kom att hamna som krigsfångar i Tyskland. Ön är även känd för Hönökakan som började tillverkas här 1904. Hönö är den till ytan största av öarna och har också flest invånare. (Ca: 5 630 invånare, 2016/2017. Källa: Wikipedia.)

Vår upplevelse på Hönö Jungfruviken

Jag tror att badviken här är Halse Långe. Tänkte inte så mycket på det där med badvikar, eftersom det inte var läge för ett dopp i det blå! Om man inte vill vinterbada förstås?! 🙂 Vi njöt av vinterlandskapet, hittade en bänk nära vattnet, där vi intog vår fika. Precis när jag fikat klart och gick ned närmre mot vattnet för att ta några fler bilder, så kom den lilla rödhaken och slog sig ned alldeles nära maken. 🙂

Visst är landskapet i skärgårdsmiljö vackert även på vintern!?

Vi mötte några ”flanörer” längs slingan som verkade njuta av solskenet och vinterlandskapet. Men ändå ganska få med tanke på det vackra vädret!

Vi närmade oss Jungfruviken och de små skogspartierna. Men innan vi kom fram till lövskogsområdet, efter badplatsen, passerade vi kyrkogården. (Tog inga foton där.)

Ovanligt mycket snö för att vara i skärgården – härligt är det!

Slingan här på Hönö, går liksom de flesta andra ute i skärgården längs havet, men också genom blandskog. Tycker mycket om variationen på slingan.

Landskapet förändras verkligen med årstiden och det är just det som är tjusningen! Skulle inte vilja vara utan de här vinterdagarna, även om ”den gröna tiden” på året har sina absoluta fördelar.

Så var vi åter framme vid bron till Fotö – densamma som vi faktiskt har cyklat över och tillbaka! Det är några år sedan och till våren, kanske vi prövar på det igen! Ganska så tufft om de flesta ”växlarna” sitter i benen som det gör för oss! 🙂

Bron ser inte så brant ut, men det är en lååång stigning!

Må gott i Vintersverige!

Gunilla

Västkusten, bohuskusten, hallandskusten…Ja, vad är vad?

Ibland när jag skriver om våra utflykter mot havet, så benämner jag platsen vid olika namn som: västkusten, bohuskusten, Bohuslän eller hallandskusten. Som vår senaste utflykt mot Björholmen på Tjörn i Bohuslän. Men vad är vad egentligen? I stora drag vet jag nog, men kanske dags att uppdatera mina geografiska kunskaper!

I turistisk/folkloristisk bemärkelse används västkusten som benämning på skärgårdskusten längs Bohuslän och Göteborgs skärgård inklusive Onsalahalvön.

Sveriges västkust eller i folkmun västkusten syftar på Bohusläns, Västergötlands och Hallands kust mot Skagerrak och Kattegatt samt Bjärehalvön i nordvästra Skåne där Öresund tar över som gränsar till Danmark. Norrut har den sitt slut vid Svinesund mot gränsen till Norge.

Bohuskusten är den norra delen av den svenska västkusten, från Svinesund till Öckerö i Bohuslän. Största tätorten i kustområdet är Uddevalla, längst in i Byfjorden, om man inte räknar de delar av Göteborg som ligger inom Bohuslän. Källa: Wikipedia.

De kommuner som ligger vid havsområdena Skagerrak och Kattegatt är, räknat från norr: Strömstad, Tanum, Sotenäs, Lysekil, Uddevalla, Orust, Tjörn,Stenungsund, Kungälv, Öckerö, Göteborg, Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm, och Båstad.

Jag har nog koll på det mesta, men visste inte exakt var gränsen för bohuskusten gick i söder. Som att Öckerö tillhör Bohuslän och Öckerö kommun och inte Göteborgs kommun. Det lärde jag mig när jag började skriva om Göteborgs norra skärgård. Men Öckerö kommun är en kommun i Västra Götalands län, i före detta Göteborgs och Bohus län. 🙂 Så nu gäller det att jag postar mina inlägg i rätt kategori här på bloggen! 🙂 Men det är ju inte fel att skriva västkusten eftersom bohuskusten ligger på västkusten! 😉

Västkusten eller bästkusten 🙂 som vi göteborgare gärna vill säga, är för mig närområdet runt Göteborg. Det inkluderar vår underbara skärgård! När vi far mot Tjörn och Orust och längre norrut, ja då är vi i mitt älskade Bohuslän! Vi är på bohuskusten. När vi far söderut från Göteborg, då blir västkusten för mig, hallandskusten. Inte mindre vackert eller omtyckt! Vi har många pärlor här som Varberg med omnejd, Falkenberg och residensstaden Halmstad.

Längs bohuskusten har vi många pärlor, som jag har skrivit flera inlägg om genom åren. Den plats som har betytt mest för oss är Bovallstrand som ligger så vackert vid Bottnafjorden i mellersta Bohuslän. Vi har varit här många somrar och helger, när vi hade vår husvagn och vi har vänner som har bott här på somrarna. Många minnen. Nära Bovallstrand ligger en rad pärlor som Hunnebostrand, Ulebergshamn, Kungshamn och Smögen.

Bovalstrand med sina skärgårdshus och fiskebodar.
Badholmarna i Bovallstrand. Så många gånger vi har badat ifrån dessa holmar!

Ja, det finns många pärlor längs västkusten och vi är många som uppskattar allt vad kusten har att erbjuda! Ifrån norr till söder. Jag trivs mycket bra att bo nära ”min stad” som är Göteborg. Kan inte i nuet tänka mig att flytta någon annanstans. Tycker så mycket om staden med sina olika stadsdelarna och närheten till havet och skärgården. Men hur mycket jag än trivs i Göteborg och vår skärgård, så vill maken och jag ibland antingen ut på en utflyktsfärd med bil eller buss. Ibland en båttur som tar oss upp genom Bohuslän. Vackrast är att se och uppleva de genuina skärgårdsområdena ifrån sjösidan.

Genast kommer jag att tänka på fler pärlor som Fiskebäckskil, Grundsund och Malö Strömmar som vi besökte 2017. Då åkte vi med ångaren ”Ellen af Bohuslän.”

En åldrad dam och skönhet ifrån 1885! <3.
Grundsund är en underbar pärla!
Grundsund med båtliv, skärgårdshus och fiskebodar! Visst andas bilden sommar!?

Tillsammans med lilla familjen besökte vi Gullholmen och Hermanö 2016. För vår del var det vårt första besök där. En underbar helg i september månad och tur med vädret! Här fick jag återigen mitt lystmäte genom att fotografera ännu fler sjöbodar och skärgårdshus.

Mysiga och charmiga Gullholmen
Bäst gillar jag de röda och lite vindbitna sjöbodarna. men de här två tilltalade mitt estetiska öga! 🙂
åldrad sjöbod – en av de äldsta i Bovallstrand! Gillar skarpt!

Ja, till stora delar har jag nog mitt hjärta vid bohuskusten. Att vara i dess skärgårdsmiljö, får alltid mitt hjärta att slå lite snabbare. <3

Vy vid Björholmen, där vi var på besök i år på Trettondagsaftonen.

Vilket är ditt favoritställe? Kanske har du flera? Berätta gärna!

Önskar en trevlig och solig helg!

Kram Gunilla

Vackert som ett vykort vid Björholmen i Bohuslän!

Ibland blir längtan så stor att åka till det karga Bohuslän och blicka ut över havet, klippor, kobbar och skär! Skärgårdshusen och fiskebodarna inte att förglömma.

På trettondagsafton vaknade vi till en näst intill klarblå himmel och alldeles vindstilla morgon. En perfekt dag för en utflykt! Vi har många pärlor i Bohuslän som vi återvänder till om och om igen. Men det är också roligt att hitta nya! Vi studerade kartan och bestämde oss för att besöka Björholmen som är beläget på Tjörn vid Stigfjorden.

Att åka ut till skärgården i Göteborg eller som den här gången upp genom Bohuslän, när det är lågsäsong, är det bästa man kan göra, om man som vi vill ha härligheten för sig själv! Bada kan den hurtfriske göra oavsett årstid, men jag nöjer mig med att i lugn och ro andas in havsluften, känna doften av tång och saltvatten. Gå på bryggorna och njuta av det kristallklara vattnet.

Det var verkligen ”lugnet efter stormen” (Alfrida). Havet spegelblankt och allt vackert som ett vykort!

Det är något alldeles speciellt med solljuset den här årstiden och särskilt vid havet.

Och här ligger Idun i väntan på att åter ge sig ut på havet! 🙂

Idun från andra sidan viken och i bakgrunden Björholmens marina.

Stugor alldeles vid vattnet som man kan hyra!

Närmre vattnet är det svårt att komma!

Fotograferat i motljus. Det ser ut som om hela marinan svävar på moln!

Visst är det som ett vykort? Huden knottrar sig och jag blir alldeles varm i kropp och själ av att vistas i miljön. Mer idylliskt kan det knappast bli. Men så har det inte alltid varit! Det har funnits hårda och bistra tider i kustsamhällena. Många kustbor har fått slita hårt för brödfödan.

Här ville jag stanna länge, länge….

Solljuset var fantastiskt denna dag! De kala klipphällarna lyser som guld. De här skyddade vikarna inbjuder verkligen till paddling med havskajaker!

Jag var väldigt sugen på att ”låna” den där lilla båten, men jag nöjde mig med att föreviga vyn. Återigen vackert som ett vykort eller som en tavla!

En ensam svan kom simmande emot oss och formade sin fjäderdräkt till ett hjärta! Fantastiskt! <3

Tänk att vi hade en sådan tur att också få se en svan. Graciöst, ljudlöst och makalöst vackert!

Ja, men då har vi hittat en ny pärla och kom ihåg Björholmen mina vänner! Det finns mer att undersöka här i området. var så säker!

Kram Gunilla

Källö-Knippla – vilken liten pärla!

Slingan på Källö-Knippla, blev till en mycket positiv upplevelse! Med på turen den här gången var makens bror, och det är så roligt att ta med sig svågern på olika turer, då vi vet hur mycket han uppskattar det! Vi valde en ”perfekt dag”, så gott som vindstilla och en behaglig temperatur och strålande sol. Som gjort för en vandringstur med andra ord!

Längd

Går man från färjelägret upp till nordsidan på Knippla och tillbaka blir den totala sträckan ca 3,5 km.

Svårighetsgrad

Lätt. Slingan är tillgänglighetsanpassad, men med vissa brantare partier. Alla med normal grundkondition klarar galant av detta!

Utgångspunkt

Från färjelägret, valde vi att gå vänster varv. Alltså mot öns västra sida. Så gå åt vänster, förbi en del av skärgårdshusen mot Fiskaregårdsvägen, Roddarevägen och vidare mot Parkbacken. Det går uppför hela vägen, men det är mödan värt! Du får se en del av bebyggelsen och uppe på toppen vid Parkbacken kommer skylten som visar vägen in på slingan. Det går naturligtvis lika bra att välja ”högervarv” nerifrån hamnen. Men medsols (vänstervarv) kändes mer naturligt! Att komma ut till Källö-Knippla, är på samma sätt som till de andra nordöarna. Med färja från Burö färjeläger på Hälsö. Om du färdas i egen bil, så parkera här vid färjelägret. Du kan läsa mer om färdsätt här.

Källö-Knippla, kort tillbaka blick

Precis som många av de andra nordöarna var Källö-Knippla förr ett fiskeläge. Det första året någon bodde på Knippla var år 1778, då ett par från Hyppeln (granne med Källö-Knippla) flyttade dit. Fler familjer flyttade dit och det var som på så många andra platser längs Bohuskusten, den stora sillperioden som drog dit människor. Höjdpunkten var år 1809 då det bodde och verkade ca: 80 personer där. Därefter har befolkningen både minskat och ökat i antal, alltefter tillgång på sillen. Källö-Knippla, ibland bara Knippla är en ö, tillika tätort, som tillhör Öckerö kommun och som ligger i Göteborgs norra skärgård. De två ursprungliga öarna, Källö och Knippla, är nu sammanbyggda och sundet mellan dem är helt igenfyllt.

Vår upplevelse av Källö-Knippla

Det vi bland annat uppskattade var de många bänkar, bord och grillplatser som finns längs slingan. Så välordnat för bland annat barnfamiljer eller för de som har svårighet att välja en egen plats på någon av alla berghällar. Men det mest fantastiska är förstås den hänförande utsikten över hav, växtlighet och berghällar. Det är spännande varje gång vi stiger iland på någon av öarna och att då upptäcka liknelser, men också skillnader i bland annat naturens karaktär. Nordöarna ligger ju förhållandevis nära varandra, och man kan ju tro att den ena ön är den andra lik, men så tycker jag inte alls att upplevelsen blir. (Rörö, Hyppeln, Källö-Knippla.)

Här är vi framme vid en av de fina ”fikaställena” , med än hänförande utsikt över hav och öar. Det fanns en finfin skylt över alla småöar som låg där ute i havet. Några av dem är: Vannholmen, Gillholmen, Trollö, Bastö och Brunskär. Roligt att få lära lite nytt – så tack för den trevliga, och lärrorika informationen. Carlstens fästning, Rörö och Hyppeln, kände vi ju redan till och även de var placerade på informationstavlan. (Make och svåger kikar på skylten och läser och lär! 🙂 Det var för tidigt för fika, så vi vandrade vidare…

På håll, såg jag den lilla badbryggan och som en magnet drogs jag dit och gissa varför!?

Jag vet inte hur fort jag kom ned för trapporna och fram till viken och bryggan!

Ni ser ju – vilken plats! En liten avskild plats med brygga och badstege! Maken och svågern satte sig ned och njöt av utsikten och lugnet.

Men jag hade såklart andra planer… ”Gubbarna” fick gå upp till grillplatsen ”Stora Rödeviga” och slå sig ned där, medans jag slängde av mig kläderna och sam ut i det kristallklara och kav lugna vattnet! Under sommaren har jag badat i underbart tempererat vatten. Nu uppskattade jag temperaturen till 18 grader. En viss skillnad! Men känslan – att bada själv – naken! Kanske det blev årets sista dopp och då kan vi notera att dagens datum var måndagen den 3 september!

Det var så vackert och jag ville inte gå upp ur vattnet! Men magen kurrade och ”gubbarna” ville inte vänta längre! 🙂

Vi vandrade vidare efter fikat vid ”Stora Rödeviga” mot ”Sara Mors källa”, uppe på berget. På vägen dit noterade vi ett lite vitt hus – som visade sig vara en bastu. Olika dagar och tider för dam respektive herr. Bra att veta.

Vi tror vi fann källan – ca: en stav djup! (Såg ingen skylt). Utsikten härifrån lika hänförande som på många andra platser på ön.

Det ligger väldigt få hus utmed slingan, men de som finns – vilket läge! Därute i väster skymtar Hyppeln. Nästa ö att besöka kanske?

Förutom de fina grill – och fikaställena, fanns ett flertal bänkar utplaserade – skänkta av öbor antar jag. En del med förnamn på, andra som manade till eftertanke!

En ”tänkbänk”, är ju inte så dumt! 🙂

Vi började gå mot öns östra del – den delen som vetter bland annat mot Björkö. Jag måste säga att allt längs slingan är mycket välordnat – inte minst för öborna själva! En perfekt slinga att motionera på! Gå eller löpträna. På den östra sidan – ett utegym av bästa sort!

Självklart ville maken pröva! 🙂

Vägen hit och efter gymmet går delvis på spångar – över ”stock och sten!”

Så småningom kom vi fram till en större badplats. Men nu var det färdig badat och det var dags att gå tillbaka mot färjelägret för att fara tillbaka mot Hälsö och Burö hamn. En tur som tog lite tid kan man säga!

Jag läste turlistan noga och kunde inte se annat än att färjeturen skulle ta oss direkt till Hälsö och Burö färjeläge. Färjan kom – punktligt. På den mötte vi goda vänner, tillika goda grannar, som var på väg till Hyppeln. Så färjan hade startat från Burö, vidare till Källö-Knippla, där vi steg på. Så fortsatte den till Hyppeln och sedan till RÖRÖ och tillbaka till Hyppeln, för att så SMÅNINGOM köra till Hälsö och Burö! 🙂 Det stod inget om den lilla extra sightseeing i turlistan! 🙂 Men det var tydligen ”godstur” och då kör färjan dit som det behövs, fick vi veta lite senare. Det var lastbilar ombord, så då var det väl så!

Nere vid hamnen i väntan på den ”långa färden tillbaka”!

Kanske inte så lång slinga, men det är inte det viktigaste! Behållningen är upplevelsen och gemenskapen!

Tack Källö-Knippla, för den här gången! Ytterligare en fantastisk dag på en av nordöarna i Öckerö kommun i Göteborgs norra Skärgård! Vi kommer säkerligen tillbaka.

Tycker du om den här sortens inlägg? Glöm inte att i så fall trycka på ”gillaknappen!” Du får också gärna lämna en kommentar!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

Alaska – sten- och blomsterträdgården på Nord Långö, samt hällristningarna i Vitlycke!

För en kort tid sedan besökte vi ”Alaska” som egentligen heter Nord Långö. För att komma dit blev det en bussresa till Strömstad och därifrån vidare med båt ut till Nord Långö. Precis som det står i resebroschyren möttes vi varken av glaciärer eller farliga djur, men väl en Golden Gate-bro och av vindarnas tempel bland mycket annat vackert.

På väg in i blomsterträdgården ifrån sjösidan.

Här ute på Nord Långö, fick vi ta del av Hilma, Svedals fascinerande livshistoria. Hon sökte mycket riktigt lyckan i Alaska USA under guldruschen, levde ensam i vildmarken i femton år och återvände sedan till Sverige där hon på ön uppförde sitt livsverk. Här skapade hon trädgården gjord av stenar, snäckor och cement. Stora tempel, valv och broar för att nämna något. Enligt guiden som berättade om hennes fascinerande liv, hade hon en häst till sin hjälp ute på ön. Hästen tröttnade dock på allt ”slit och släp” och flydde simmandes därifrån! Hur nu det kunde gå till undrar jag?

Hilma Wounsch växte upp i ett nordbohuslänskt fiskarhem. På våren 1897 for hon till New York där hon arbetade som hembiträde i fyra år. På 1890-talet började en ny guldrush och hon reste till Alaska för att söka lyckan.

I staden Dawson vid Yukonfloden slog hon sig samman med några irländska ungdomar och tillsammans med dem for hon nedför floden. Efter ett par månader nådde de guldgrävarcampen Ruby. Därifrån fortsatte hon ensam med en bössa i handen mot ishavskusten där de rikaste fyndigheterna skulle finnas. Hon levde ensam i vildmarken i 15 år.

Hon träffade guldgrävaren John Svedal från Trondheim som hon gifte sig med och tillsammans besökte de Sverige 1912 och 1925. Han trivdes inte i Sverige utan återvände till Staterna, medan Hilma Svedal stannade kvar i Sverige. På sin arvslott Nord-Långö började hon i 60-årsåldern bygga sitt livsverk, turistbyn Alaska (Strömstad) med byggnadsverken i Staterna och Alaska som inspirationskälla. Hon påbörjade byggnaderna i slutet av 1920-talet och tog emot de första gästerna på 1930-talet.

Hilma Svedal dog 1965 och på hennes gravsten på Skee kyrkogård står hennes livsdevis ”Don’t worry!” ingraverad. Källa: Wikipedia.

Jag visar ett axplock ifrån vår rundvandring, denna mulna dag. Kanske bra ändå, för fotonas skull. Solen kom fram senare då vi lämnade ön för fortsatt färd mot Resö (lunch) och Vitlycke och hällristningarna där.

Grönt på vissa platser, solbränt och torrt på andra platser på ön.

Solbränd gräsyta…

Mycket blommor och framför allt; Lägg märke till alla stenar och snäckor…

Det är svårt att förstå vidden av allt arbete med att bygga alla ”byggnadsverk” av sten, snäckor och cement! Men självklart var hon inte ensam om att genomföra allt själv. Förutom den stackars hästen, måste hon ju haft annan hjälp. Hursomhelst är det ett stycke ”kvinnohistoria” om en färgstark och självständig kvinna med stor beslutsamhet!

Vindarnas tempel…

Vackert!

Visst är det fascinerande?

Hilma Svedal var enligt guiden före med att bygga sin ”Golden Gate-bro”, innan den riktiga blev klar!

Promenad på ”Golden Gate-bron”…

Utsiktplats ovanpå bostaden… som bara bestod av ett rum. Dörren in till ”bostaden” skymtar nere till höger…

Inne i ”bostaden”… Så här såg det väl inte ut då det begav sig, tänker jag. Intill ingången stod det att läsa på en skylt…

Lite kort om det…

Både Hilma och John Svedal var vana vid att bo i tält sedan tiden i Alaska. Så den första tiden var det naturligt för dem att bo i tält även här. Nästa bostad för Hilma, efter att John återvänt till Alaska, blev denna iglo. Även om det fanns en eldstad i den, så var det säkert kallt och rått här och Hilma bodde bara en vinter i denna bostad. Därefter byggde hon en ”bungalow” i flera etapper. Den låg ungefär där kiosken ligger nu.

Svägerska och svågrar som var med mig och maken på resan!

Ja, det var mulet och faktiskt lite kyligt denna dag. Så något bad blev det inte! Efter besöket här, åkte vi tillbaka mot Strömstad och för vidare färd till Resö där vi fick en mycket god lunch (havets Wallenbergare), tillagad av mästerkocken Dan Lexö. Om ni skulle åka dit på något sätt, så finns rätten på menyn. Rekommenderas!

Nära Resö ligger Vitlycke med de fantastiska hällristningarna, som finns med på Unescos världsarvslista.

Svårt att göra verkligheten rättvisa med mina bilder. Men som sagt åk dit, gå en guidad tur och ta del av ett bildspråk som sträcker sig över ca: tusen år!

En underbar dag, med många nya intryck längs vår vackra väst – och Bohuskust!

Kram Gunilla

Sommardagar vid Tanumstrand!

Lilla familjen började sin semester med att hyra stuga i Tanumstrand och vi hade den stora äran att få komma dit under några dagar och få njuta av allt som Bohuskusten har att erbjuda! Det är underbart att få vara tillsammans, men jag tycker också om att ge mig iväg på egen hand och gå på upptäcktsfärd! Hittade till strandpromenaden som gicks längs kustlinjen, in mot Grebbestad. Vackra vyer och något annat är inte att förvänta sig här!

Älskar man havet, så älskar man Bohuskusten med sina klippor, hällar, salta bad, skärgårdshus, båthus och som nu SOLIGA DAGAR!

Bilderna behöver nog ingen närmre presentation….

Och strandängar finns det också! 🙂

Men sol och bad i lagom dos är underbart och det finns mycket att se även ifrån badstranden…

Och så vår lilla sessa som tyckte att vattnet var kallt och höll sig mest vid strandkanten, sedan är det mycket mysigt att gå med ”faffa Boije” till lekparken!

En liten hand i en större hand! Tryggt!

Kram Gunilla

Bovallstrand – en pärla i vackra Bohuslän!

I mitt förra inlägg berättade jag om Valön – ett naturreservat beläget ett par km nordväst om Bovallstrand. Efter det fantastiska ”gullvivebesöket” på Valön åkte vidare till vår pärla i vackra Bohuslän – Bovallstrand! Vi var här i juni för tre år sedan och då som nu var min svåger med på turen. Som jag har längtat hit – att återse de sammetslena klipporna, känna doften ifrån havet och gå längs strandpromenaden.

Här i Bovallstrand har vi tillbringat många semesterdagar, men också spontana utflykter vår och höst. Alltid lika ljuvligt att komma hit – vi har så många minnen härifrån!

Badholmarna… inte så många badgäster vid vårt besök en vanlig vardag i Maj. Men i helgen i det underbara vädret som nu råder, kan jag tänka mig att här är fullt med sol – och badtörstiga människor! 🙂

Vi vårt besök höll en trevlig ”gubbe” på att skrapa och måla vid badhytterna! Han ville inte vara med på bild! 🙂

Vy ifrån strandpromenaden mot Badholmarna… Visst är det vackert!?

Vy ifrån Badholmarna in mot sjömagasinen…

Och som vanligt gillar jag bäst de magasin som är till åren komna! Vindbitna, solblekta, lite sneda och så underbara!

Ser ni det mindre magasinet bredvid? Älskar´t! 🙂

Så lämnade vi Badholmarna och magasinen och gick vidare längs strandpromenaden mot båtvarvet och Idrottsplatsen och campingen där vi bott så många gånger i vår husvagn!

Längs promenaden här ligger en hel del stenblock kvar ifrån den tiden då det bröts sten. Kanske inte så vackert ingrepp i naturen, men en stycke viktig historia!

Sedan kan man ju som här göra vackra stenformationer! Inspiration ifrån Mästarnas mästare kanske!? 🙂

Uppe vid campingen hade nya hus byggts och de låg insprängda vid Gullviksbergets fot. För min del hade det varit vackrare utan dem!

Tack för den här gången du vackra pärla – vårt underbara Bovallstrand!

Kram Gunilla

 

Valön – ett paradis i norra Bohuslän

För många år sedan runt Kristi himmelsfärdsdag, besökte vi Valön som är ett naturreservat som ligger ett par km nordväst om Bovallstrand. Då som nu hoppades vi på att finna gullvivor eller ”majnycklar” som några av er vet vid det här laget, att de också kallas för! Vid vårt första besök fann vi en hel äng full av gullvivor och den synen har vi aldrig glömt! Vi blev inte besvikna den här gången heller. Fantastiskt att få uppleva det här igen och ha en sådan tur med vädret!

Först möttes vi av en äng med maskrosor och med havet som bakgrund blir det som en vacker tavla…

Som en vacker svensk försommardag!

Vi fortsatte längs vägen vidare in…

Och först såg vi några gullvivor här och där och snart i mängder…

Och här sitter jag och undrar om lilla gubben har tagit det där fotot någon gång?

Om ni inte har fått se gullvivor i vår, så har ni det nu! 🙂

Överallt vackra vyer…

Valön är lättillgängligt både från land- och sjösidan. Bra möjligheter till bad och fiske finns inom reservatet. Stigar och spångar leder till de mest attraktiva delarna.

Man kan gå ut på en stig bland kullerstenarna och komma till klippstränderna och till de mjuka, kala klipporna…

Ibland pausar man och beundrar allt vackert!

Eller så kan man gå upp för de nygjorda trapporna och blicka ut över ett magiskt landskap…

Mjuka och badvänliga klippor längst ut…

Barnvänliga vikar längre in…

Det är ett rikt växt – och djurliv här. Förutom gullviva kunde jag se blodnäva, skogsviol och backsmultron. Jag kunde också läsa mig till att här finns en rad olika mossor och olika örtväxter. Strandängarna och torrängarna betas fortfarande, vilket är en förutsättning för att deras botaniska värden skall bestå.

Valön – ett utflyktsmål som jag varmt rekommenderar…

Kan inte bli mycket vackrare! Eller hur?

Vi åkte sedan vidare till Bovallstrand och Hunnebostrand. Två andra pärlor att besöka, vilket jag berättar om i ett nytt inlägg!

Må gott vänner!

Kram Gunilla

 

En härlig dag vid Tofta naturreservat med oslagbara naturvyer!

Idag sken solen och vi planerade snabbt för en utflyktsdag! Det blev Tofta naturreservat där vi har varit förut, både höst, advent och senast förra året på Valborgsmässoaftonen. Här är så vackert att vandra förbi längs strandängarna och på klipporna. Då och då går leden alldeles vid strandkanten förbi havet. Här finns så mycket att se på sin vandring av djur – och växtriket. Nere vid strandängarna såg vi både påfågelöga, blåvinge och citronfjäril. Här och var i hagarna blommar det rikt av vitsippor, styvmorsviol, svalört och det finaste av allt – gullvivor! Eller ”majnycklar” som många säger i norra Bohuslän. Som vanligt när jag går i skog och mark, håller jag ögonen öppna. Dels för allt som jag vill fota, dels för att inte trampa på en orm! Mina ögon signalerade SNOK…  och som så snällt ringlade tillbaka ner i diket. Den ville inte vara med på bild och de ville inte fjärilarna heller.

Men vackra vyer ska ni få se…

Tänk att ett foto med tång som har blåst upp från havet kan vara vackert!? Det tycker i alla falla jag! Den blå tunna som ligger och flyter är inget skräp. Det var någon slags boj. Kanske för musselodling…

Och underbara är de små styvmorsviolerna som lyser upp där på strandängarna.

Och så var det ju ”majnycklarna”! Lycka att se dem igen!

Så långt ögat når – svalört och styvmorsvioler. Åh du milde tid vad jag har längtat efter det här!

Svalört som lyser som solen självt! 🙂

Här nedför stenmuren satte vi oss med vår fika i lä för vinden och med en fantastisk utsikt över havet, klipporna och delar av strandängarna. Fokus på den vackra muren!

Naturen här påminner en del om naturreservatet vid Särö Västerskog. Åh det är så vackert!

Älskar det här karga landskapet. Det är meditativt att vandra här. Det enda ljudet är ifrån sjöfåglarna och ifrån vågorna som kluckar mot stranden och stenarna.

Och färglöst är det definitivt inte…

Jag vet inte hur många gånger vi bara stannande till och blicka ut över landskapet. Jag kan inte se mig mätt. Jag är så tacksam över att jag gång på gång får uppleva det här. Naturen.

Kram Gunilla

Ljuvlig vårdag vid Särö Västerskog!

Idag sken åter solen ifrån en klarblå himmel och jag längtade ut på en skön promenad någonstans. Vi styrde färden mot Särö Västerskog, en bit söder om Göteborg. Tycker verkligen om att gå här i terrängen, som både går genom skog och på klippor. Vinden var inte så kylig som befarat, faktiskt riktigt skönt i solen och i lä. Här var också nästintill snö – och isfritt, så ingen halka! Tyvärr hade vi ingen fikakorg med och det ångrade vi. En kopp kaffe hade suttit fint här bland klipporna och med blicken ut över havet.

Jag vill gå sakta här och känna in doften från tång och hav!

Lite solglitter! 🙂

Mycket solglitter!

Tänk att det är vårdagjämning idag! 🙂

Kram Gunilla