Asperö – en av många pärlor i den södra skärgården i Göteborg!

I fjol startade vi vårt ”projekt” som innebär att besöka alla öarna i Göteborgs skärgård, som går att nå med någon av skärgårdsbåtarna. I fjol besökte vi de flesta öarna i den norra skärgården. Har du missat något inlägg om det så är det bara att gå in och kika under ”Kategorier” och klicka vidare på ”Göteborgs norra skärgård!” Nu är det hög tid för att besöka öarna i den södra skärgården. Flera av öarna, både i den norra och södra skärgården har vi naturligtvis besökt många gånger genom åren. Maken och jag är ju födda och uppväxta i Göteborg! 🙂 Men det finns öar som vi aldrig besökt och det är dem som vi i första hand kommer att besöka. Jag vill undersöka dem på ett nytt sätt, som att följa promenadstigar på respektive ö, komma nära naturen och utforska dess historia. Hoppas att du som läser, blir inspirerad av att besöka någon av skärgårdens alla pärlor!

Södra Skärgårdens öar består av ca 30 st öar.

Öarna sträcker sig från Rivö i norr till Vrångö i söder. Vissa öar kommer du endast till under sommaren – om du inte har egen båt. Alla öar är bilfria. De största öarna är: Brännö, Styrsö, Donsö, Vrångö och Asperö. 
Några av de övriga är: Köpstadsö, Stora Förö, Knarrholmen, Kallö, Kårholmen, Vargö, Sjumansholmen.

Att ta sig till Saltholmen och till skärgårdsbåtarna

Från centrala Göteborg tar du dig ut till Saltholmen med spårvagnslinje 11 (och 9 under sommaren) – restid cirka 35 minuter, samt buss 114, Ö-snabben – restid cirka 25 minuter. Färjorna från Stenpirens resecentrum i stan till de större öarna i södra skärgården går numera året runt. Hela turen Stenpiren–Styrsö–Donsö–Vrångö tar cirka 1 timme och 35 minuter och är ett smidigt alternativ till att ta spårvagn/buss till Saltholmen och där byta till båt. Vid Saltholmen byter du sedan till den skärgårdsbåt som tar dig till målet för resan! Styrsöbolagets båtar ingår i den normala kollektivtrafiken, så samma biljett gäller för såväl buss och spårvagn! Planera din resa efter Västrafiks reseplanerare och Styrsöbolagets tidtabeller! Glöm inte att också planera för återresan!

Vårt mål för dagen, blev Asperö som är den ö som ligger närmast Saltholmen och som är en av de öar som vi aldrig har besökt! Asperö visade sig vara en fin pärla och höjdpunkten blev utsiktsplatsen ifrån ”Valen!” Det namnet känner vi också igen ifrån Kalvsund i den norra skärgården.

Utgångspunkt

Styrsöbolagets båtar trafikerar två bryggor, Asperö Norra som ligger vid byn intill Asperö ränna och Asperö Östra, som också kallas Alberts brygga, vilken ligger på den obebyggda delen av ön. Vi valde Asperö Norra och promenerade högervarv, för att via Källdalsvägen och Korshamnsvägen, nå promenadslingan som kort och gott heter, ”Slingan!”

Längd

Det finns inga uppgifter om slingans längd, men vi uppskattar den till 4-5 km, beroende lite på hur man går.

Svårighetsgrad

Den första delen går på asfalterad väg. Därefter, mindre väg som smalnar av och som delvis löper genom blandskog. Lite kuperat och snårigt, med en del stigningar som vid utsiktsplatsen Valen som ligger på nordöstra delen av ön. Där ligger också en badplats ”Kvistevik” som är tillgänglig för allmänheten.

Kort historia

Redan under stenålderstid fanns det boplatser på Asperö men det var först på 1500-talet som en bebyggelse växte fram som vi vet något om. Det är den så kallade Gården som omfattade ett tiotal hus och som låg på en ås söder om den nuvarande byn. I samband med sillfiskeperioden i början av 1700-talet växte en by fram intill stranden på Asperös norra sida. Byggnaderna var små, låga enkelhus och mellan dessa låg rader av ladugårdar och uthus. Delar av denna bebyggelse finns ännu kvar. Den modernare bebyggelsen dateras till perioden efter det laga skiftet 1959.

Namnet Asperö förekommer i skriftliga källor redan på 1200-talet, då i formen Aspærø, vidare Assperöö 1565 och Asparö 1737. Betydelsen är av trädnamnet asp, som växte på ön. Ett gammalt öknamn på öborna var ”Krabbor”. Bofasta är ca: 400 personer.

Den näraliggande grannön Rivö är obebodd med undantag för betande hästar och får. Ön är ett populärt utflyktsmål för besökare med egna båtar och här finns även fornminnen, bland annat en gravplats.

Vår upplevelse av Asperö

Slingan är vacker att gå, med några sköna sittbänkar här och var. Däremot är inte slingan lika framkomlig och välskyltat så som vi upplevde det i den norra skärgården. men inga svårigheter att gå, men däremot borde det sättas ut skyltar som märker ut slingan bättre och framförallt stigen upp till Valen! Men väl däruppe och ön i sin helhet är en trevlig upplevelse! Vi fick god hjälp av ö-bor för att hitta rätt!

Efter det att vi tagit in på Korshamnsvägen fanns mycket fint att titta på som alltid i skärgården!

De där vyerna som jag aldrig tröttnar på! Så småningom kom vi in i en blandskog och nu när det grönskar är det också vackert!

Vi kom fram till en dansbana… kan tänka mig att det går att ta sig en svängom här bland annat till midsommar! 🙂 Av min äldre bror fick jag veta att min far i sin ungdom har arbetat här som vakt och säkerligen också tagit sig en ”svängom!”

Vackert där inne i blandskogen 🙂 och då och då hörde vi fågelsång…

Vi gick förbi en fantastisk bergvägg som var ganska lång och lite ”trolsk” i sitt utseende.

Vi nådde fram till en utsiktsplats på vår höger sida och det ville vi ju inte missa! Men inga skyltar som talade om var vi befann oss. Det fick vi googla fram på våra mobiler!

Nedanför oss ser vi enligt kartan, Korshamnsskären och Lösa pinneskär. Vi såg också in mot Göteborgs yttre västra delar. Här åt vi av den medhavda matsäcken! Sämre lunchställe kan man ju ha! 🙂

Några vågade sig på att bada. Det gjorde inte vi! 🙂

Vi mötte en trevlig och hjälpsam kvinna och med hjälp av hennes anvisningar förstod vi att vi var på rätt väg mot Kvisteviksbadet och vidare mot Musta – ett tjärn och höjdpunkten Valen! Vi gick inte ned till badet, utan letade oss fram till utsiktsplatsen Valen, men missade den stigen som skulle ta oss dit och hamnade istället vid Musta!

Det gjorde inte så mycket för där blommade vita näckrosor och runtomkring slingrade sig…

Kaprifol… redo att slå ut! Vi missade stigen på höger sida, strax innan Musta! Tänk så bra om det stod en skylt där med texten VALEN! Vi var ända nere vid hamnen innan vi insåg att vi var tvungna att promenera tillbaka upp för backen för att komma rätt! Utsiktstornet syns nere ifrån hamnen, men det finns ingen väg därifrån som leder upp. Utan det är den stigen som finns efter det att du har gått förbi badet och upp mot Musta som leder till utsiktsplatsen! Nåväl… motion har ju aldrig skadat någon och väl däruppe fick vi lön för mödan!

Här ser vi ut över hamnen där vi kom in med skärgårdsbåten. Piren ligger som två längst upp i bild! En fantastisk utsikt åt alla håll!

En lastfärja med gods på väg kanske till den närbelägna ön Brännö. På andra sidan Rivöfjorden ser vi just Rivö. En obebodd ö, men där det finns sommarbete för får och hästar!

Rivö – så makalöst vackert!

Rivö är cirka 0,8 km² stor och sparsamt beväxt. Den är obebodd, men används av de boende på närliggande Asperö för bete för frigående får och hästar. På ön finns flera tomtningar och även en ödekyrkogård. Eftersom Rivö ligger ganska nära Saltholmen, så är det många som paddlar hit ut.

Här uppe vid Valen, hade jag kunnat stanna hur länge som helst! Jag följde lastfärjan med blicken en bit och jag tittade ut över Rivö. Tittar du noga en bit ut över klipporna, så ser du Böttö fyr!

Böttö är en fyrplats nordväst om Galterö i hamninloppet till Göteborg.

Du ska ha gott om tid att vara här och blicka runt, för det är mycket att se och upptäcka även in mot Göteborg.

Ja, ta god tid på dig här uppe!

Till höger på väg ned från Valen går en stig (ingen skylt) som ledde oss förbi Musta från ovansidan och som mynnar ut nere vid kyrkan. Så var vi nere vid byn och hamnen igen! Nu promenerade vi en bit till affären och belönade oss med en glass i solen! Lite tid kvar innan vi tog färjan åter. Glöm inte att kolla tidtabellen, så du vet hur mycket tid du vill spendera på ön! Vi var här lite mer än 3 timmar!

En ”äkta bohuseka” – det är grejer det! 🙂

Många vackra miljöer nere i och runt byn…

En vy som möter dig ifrån piren, då du stiger av skärgårdsbåten!

Ja, det var vår ”lilla tur” som gick till Asperö! Nu får vi se vart vi åker härnäst? Sommaren har precis börjat och hösten kommer snart… det går med vindens fart! Sensommaren och hösten är också en bra tid för skärgårdsidyll! 🙂

En helt underbar dag som avslutades med grillning här hemma!

Kram Gunilla

En vinterpromenad på naturslingan vid Jungfruviken på Hönö!

I strålande vinterväder bestämde vi oss för att promenera naturslingan på Hönö och njuta av det vackra vintervädret! Vi har gått här tidigare, för flera år sedan, men då var det sommar och det var innan vi började med vårt lilla projekt – den att promenera på alla bebodda öar i Göteborgs skärgård. De öar som hittills har fått besök av oss ligger alla i den norra skärgården och de tillhör Öckerö kommun och ligger i landskapet Bohuslän. Om du vill läsa om våra besök, så finns de beskrivna här på bloggen under kategorin, ” Göteborgs norra skärgård.”

En informativ och tydlig tavla som visar naturslingan, men också om växt – och djurriket, samt badplatser och annat som är värt att uppleva. Slingan är vacker att gå året om, men självklart så såg vi inget vid vårt tillfälle, som hör den gröna årstiden till! Däremot fick maken ett mycket nära sällskap en stund av en liten nyfiken rödhake! Den slog sig ned på armstödet på den bänk som maken satt på. Antagligen hungrig. Vi följde den gröna slingan som syns på bilden.

Längd

2,2 km beroende på hur man går.

Svårighetsgrad

Lätt, så länge man följer slingan.

Utgångspunkt

Utgå antingen från Parkeringen finns vid Hönö Kyrkogård eller längs vattnet på Bustadvägen till höger vid Fotöbron. Vi startade vid Fotöbron. Slingan går nära havet och du passerar två badplatser. Jungfruviken och Halse Långe. Slingan passerar också genom blandskog. Det finns bänkar och bord med grillplats lite varstans. Så det är bara att slå sig ned och njuta av matsäck och av utsikten. Om du har parkerat vid Fotöbron och vill gå lite längre, så promenera också över till Fotö!

Fler tips vid besök på Hönö

Naturreservatet Ersdalen utgör den nordvästra delen av Hönö. Landskapet är bergigt och jordfattigt och präglas av väder och vind. Trots kargheten är floran relativt artrik. Strandlinjen är sönderskuren i vikar och uddar. Här finns ett rikt fågelliv.
I Ersdalen finns goda möjligheter till bad, motion, lek, fiske med mera.

Tag färja från Lilla Varholmen till Hönö. Vid första rondellen på Hönö, tag vänster. Tag höger vid Statoil. Följ Lökholmsvägen, sväng höger vid Rödvägen och vänster vid Ersdalsvägen. Parkeringsplats finns.

För den som vill kombinera promenaden med lunch eller shopping, så finns det ett flertal butiker, matställen, kaféer att välja på i områden vid Hönö Klåva som ligger vid hamnen. Hursomhelst är där trevligt att bara gå omkring och njuta av havsnära miljö.

Lite kort om Hönö

Namnet Hönö har sitt ursprung i det fornvästnordiska ordet hein, som betyder brynsten och avser öns runda, avslipade hällar. Hönö har haft gott om odlingsbar mark och var i äldre tid en utpräglad jordbruksbygd. Fram till mitten av 1800-talet var bebyggelsen på ön koncentrerad till fyra byar: Hult, Heden, Röd och Gårda. Även fisket har dock varit betydelsefullt, 1945 fanns det 123 fiskebåtar stationerade på Hönö. Under andra världskriget gick åtta båtar förlorade, 27 fiskare omkom till sjöss och 53 fiskare kom att hamna som krigsfångar i Tyskland. Ön är även känd för Hönökakan som började tillverkas här 1904. Hönö är den till ytan största av öarna och har också flest invånare. (Ca: 5 630 invånare, 2016/2017. Källa: Wikipedia.)

Vår upplevelse på Hönö Jungfruviken

Jag tror att badviken här är Halse Långe. Tänkte inte så mycket på det där med badvikar, eftersom det inte var läge för ett dopp i det blå! Om man inte vill vinterbada förstås?! 🙂 Vi njöt av vinterlandskapet, hittade en bänk nära vattnet, där vi intog vår fika. Precis när jag fikat klart och gick ned närmre mot vattnet för att ta några fler bilder, så kom den lilla rödhaken och slog sig ned alldeles nära maken. 🙂

Visst är landskapet i skärgårdsmiljö vackert även på vintern!?

Vi mötte några ”flanörer” längs slingan som verkade njuta av solskenet och vinterlandskapet. Men ändå ganska få med tanke på det vackra vädret!

Vi närmade oss Jungfruviken och de små skogspartierna. Men innan vi kom fram till lövskogsområdet, efter badplatsen, passerade vi kyrkogården. (Tog inga foton där.)

Ovanligt mycket snö för att vara i skärgården – härligt är det!

Slingan här på Hönö, går liksom de flesta andra ute i skärgården längs havet, men också genom blandskog. Tycker mycket om variationen på slingan.

Landskapet förändras verkligen med årstiden och det är just det som är tjusningen! Skulle inte vilja vara utan de här vinterdagarna, även om ”den gröna tiden” på året har sina absoluta fördelar.

Så var vi åter framme vid bron till Fotö – densamma som vi faktiskt har cyklat över och tillbaka! Det är några år sedan och till våren, kanske vi prövar på det igen! Ganska så tufft om de flesta ”växlarna” sitter i benen som det gör för oss! 🙂

Bron ser inte så brant ut, men det är en lååång stigning!

Må gott i Vintersverige!

Gunilla

Västkusten, bohuskusten, hallandskusten…Ja, vad är vad?

Ibland när jag skriver om våra utflykter mot havet, så benämner jag platsen vid olika namn som: västkusten, bohuskusten, Bohuslän eller hallandskusten. Som vår senaste utflykt mot Björholmen på Tjörn i Bohuslän. Men vad är vad egentligen? I stora drag vet jag nog, men kanske dags att uppdatera mina geografiska kunskaper!

I turistisk/folkloristisk bemärkelse används västkusten som benämning på skärgårdskusten längs Bohuslän och Göteborgs skärgård inklusive Onsalahalvön.

Sveriges västkust eller i folkmun västkusten syftar på Bohusläns, Västergötlands och Hallands kust mot Skagerrak och Kattegatt samt Bjärehalvön i nordvästra Skåne där Öresund tar över som gränsar till Danmark. Norrut har den sitt slut vid Svinesund mot gränsen till Norge.

Bohuskusten är den norra delen av den svenska västkusten, från Svinesund till Öckerö i Bohuslän. Största tätorten i kustområdet är Uddevalla, längst in i Byfjorden, om man inte räknar de delar av Göteborg som ligger inom Bohuslän. Källa: Wikipedia.

De kommuner som ligger vid havsområdena Skagerrak och Kattegatt är, räknat från norr: Strömstad, Tanum, Sotenäs, Lysekil, Uddevalla, Orust, Tjörn,Stenungsund, Kungälv, Öckerö, Göteborg, Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm, och Båstad.

Jag har nog koll på det mesta, men visste inte exakt var gränsen för bohuskusten gick i söder. Som att Öckerö tillhör Bohuslän och Öckerö kommun och inte Göteborgs kommun. Det lärde jag mig när jag började skriva om Göteborgs norra skärgård. Men Öckerö kommun är en kommun i Västra Götalands län, i före detta Göteborgs och Bohus län. 🙂 Så nu gäller det att jag postar mina inlägg i rätt kategori här på bloggen! 🙂 Men det är ju inte fel att skriva västkusten eftersom bohuskusten ligger på västkusten! 😉

Västkusten eller bästkusten 🙂 som vi göteborgare gärna vill säga, är för mig närområdet runt Göteborg. Det inkluderar vår underbara skärgård! När vi far mot Tjörn och Orust och längre norrut, ja då är vi i mitt älskade Bohuslän! Vi är på bohuskusten. När vi far söderut från Göteborg, då blir västkusten för mig, hallandskusten. Inte mindre vackert eller omtyckt! Vi har många pärlor här som Varberg med omnejd, Falkenberg och residensstaden Halmstad.

Längs bohuskusten har vi många pärlor, som jag har skrivit flera inlägg om genom åren. Den plats som har betytt mest för oss är Bovallstrand som ligger så vackert vid Bottnafjorden i mellersta Bohuslän. Vi har varit här många somrar och helger, när vi hade vår husvagn och vi har vänner som har bott här på somrarna. Många minnen. Nära Bovallstrand ligger en rad pärlor som Hunnebostrand, Ulebergshamn, Kungshamn och Smögen.

Bovalstrand med sina skärgårdshus och fiskebodar.
Badholmarna i Bovallstrand. Så många gånger vi har badat ifrån dessa holmar!

Ja, det finns många pärlor längs västkusten och vi är många som uppskattar allt vad kusten har att erbjuda! Ifrån norr till söder. Jag trivs mycket bra att bo nära ”min stad” som är Göteborg. Kan inte i nuet tänka mig att flytta någon annanstans. Tycker så mycket om staden med sina olika stadsdelarna och närheten till havet och skärgården. Men hur mycket jag än trivs i Göteborg och vår skärgård, så vill maken och jag ibland antingen ut på en utflyktsfärd med bil eller buss. Ibland en båttur som tar oss upp genom Bohuslän. Vackrast är att se och uppleva de genuina skärgårdsområdena ifrån sjösidan.

Genast kommer jag att tänka på fler pärlor som Fiskebäckskil, Grundsund och Malö Strömmar som vi besökte 2017. Då åkte vi med ångaren ”Ellen af Bohuslän.”

En åldrad dam och skönhet ifrån 1885! <3.
Grundsund är en underbar pärla!
Grundsund med båtliv, skärgårdshus och fiskebodar! Visst andas bilden sommar!?

Tillsammans med lilla familjen besökte vi Gullholmen och Hermanö 2016. För vår del var det vårt första besök där. En underbar helg i september månad och tur med vädret! Här fick jag återigen mitt lystmäte genom att fotografera ännu fler sjöbodar och skärgårdshus.

Mysiga och charmiga Gullholmen
Bäst gillar jag de röda och lite vindbitna sjöbodarna. men de här två tilltalade mitt estetiska öga! 🙂
åldrad sjöbod – en av de äldsta i Bovallstrand! Gillar skarpt!

Ja, till stora delar har jag nog mitt hjärta vid bohuskusten. Att vara i dess skärgårdsmiljö, får alltid mitt hjärta att slå lite snabbare. <3

Vy vid Björholmen, där vi var på besök i år på Trettondagsaftonen.

Vilket är ditt favoritställe? Kanske har du flera? Berätta gärna!

Önskar en trevlig och solig helg!

Kram Gunilla

Vackert som ett vykort vid Björholmen i Bohuslän!

Ibland blir längtan så stor att åka till det karga Bohuslän och blicka ut över havet, klippor, kobbar och skär! Skärgårdshusen och fiskebodarna inte att förglömma.

På trettondagsafton vaknade vi till en näst intill klarblå himmel och alldeles vindstilla morgon. En perfekt dag för en utflykt! Vi har många pärlor i Bohuslän som vi återvänder till om och om igen. Men det är också roligt att hitta nya! Vi studerade kartan och bestämde oss för att besöka Björholmen som är beläget på Tjörn vid Stigfjorden.

Att åka ut till skärgården i Göteborg eller som den här gången upp genom Bohuslän, när det är lågsäsong, är det bästa man kan göra, om man som vi vill ha härligheten för sig själv! Bada kan den hurtfriske göra oavsett årstid, men jag nöjer mig med att i lugn och ro andas in havsluften, känna doften av tång och saltvatten. Gå på bryggorna och njuta av det kristallklara vattnet.

Det var verkligen ”lugnet efter stormen” (Alfrida). Havet spegelblankt och allt vackert som ett vykort!

Det är något alldeles speciellt med solljuset den här årstiden och särskilt vid havet.

Och här ligger Idun i väntan på att åter ge sig ut på havet! 🙂

Idun från andra sidan viken och i bakgrunden Björholmens marina.

Stugor alldeles vid vattnet som man kan hyra!

Närmre vattnet är det svårt att komma!

Fotograferat i motljus. Det ser ut som om hela marinan svävar på moln!

Visst är det som ett vykort? Huden knottrar sig och jag blir alldeles varm i kropp och själ av att vistas i miljön. Mer idylliskt kan det knappast bli. Men så har det inte alltid varit! Det har funnits hårda och bistra tider i kustsamhällena. Många kustbor har fått slita hårt för brödfödan.

Här ville jag stanna länge, länge….

Solljuset var fantastiskt denna dag! De kala klipphällarna lyser som guld. De här skyddade vikarna inbjuder verkligen till paddling med havskajaker!

Jag var väldigt sugen på att ”låna” den där lilla båten, men jag nöjde mig med att föreviga vyn. Återigen vackert som ett vykort eller som en tavla!

En ensam svan kom simmande emot oss och formade sin fjäderdräkt till ett hjärta! Fantastiskt! <3

Tänk att vi hade en sådan tur att också få se en svan. Graciöst, ljudlöst och makalöst vackert!

Ja, men då har vi hittat en ny pärla och kom ihåg Björholmen mina vänner! Det finns mer att undersöka här i området. var så säker!

Kram Gunilla

Källö-Knippla – vilken liten pärla!

Slingan på Källö-Knippla, blev till en mycket positiv upplevelse! Med på turen den här gången var makens bror, och det är så roligt att ta med sig svågern på olika turer, då vi vet hur mycket han uppskattar det! Vi valde en ”perfekt dag”, så gott som vindstilla och en behaglig temperatur och strålande sol. Som gjort för en vandringstur med andra ord!

Längd

Går man från färjelägret upp till nordsidan på Knippla och tillbaka blir den totala sträckan ca 3,5 km.

Svårighetsgrad

Lätt. Slingan är tillgänglighetsanpassad, men med vissa brantare partier. Alla med normal grundkondition klarar galant av detta!

Utgångspunkt

Från färjeläget, valde vi att gå vänster varv. Alltså mot öns västra sida. Så gå åt vänster, förbi en del av skärgårdshusen mot Fiskaregårdsvägen, Roddarevägen och vidare mot Parkbacken. Det går uppför hela vägen, men det är mödan värt! Du får se en del av bebyggelsen och uppe på toppen vid Parkbacken kommer skylten som visar vägen in på slingan. Det går naturligtvis lika bra att välja ”högervarv” nerifrån hamnen. Men medsols (vänstervarv) kändes mer naturligt! Att komma ut till Källö-Knippla, är på samma sätt som till de andra nordöarna. Med färja från Burö färjeläge på Hälsö. Om du färdas i egen bil, så parkera här vid färjeläget.

Källö-Knippla, kort tillbaka blick

Precis som många av de andra nordöarna var Källö-Knippla förr ett fiskeläge. Det första året någon bodde på Knippla var år 1778, då ett par från Hyppeln (granne med Källö-Knippla) flyttade dit. Fler familjer flyttade dit och det var som på så många andra platser längs Bohuskusten, den stora sillperioden som drog dit människor. Höjdpunkten var år 1809 då det bodde och verkade ca: 80 personer där. Därefter har befolkningen både minskat och ökat i antal, alltefter tillgång på sillen. Källö-Knippla, ibland bara Knippla är en ö, tillika tätort, som tillhör Öckerö kommun och som ligger i Göteborgs norra skärgård. De två ursprungliga öarna, Källö och Knippla, är nu sammanbyggda och sundet mellan dem är helt igenfyllt.

Vår upplevelse av Källö-Knippla

Det vi bland annat uppskattade var de många bänkar, bord och grillplatser som finns längs slingan. Så välordnat för bland annat barnfamiljer eller för de som har svårighet att välja en egen plats på någon av alla berghällar. Men det mest fantastiska är förstås den hänförande utsikten över hav, växtlighet och berghällar. Det är spännande varje gång vi stiger iland på någon av öarna och att då upptäcka liknelser, men också skillnader i bland annat naturens karaktär. Nordöarna ligger ju förhållandevis nära varandra, och man kan ju tro att den ena ön är den andra lik, men så tycker jag inte alls att upplevelsen blir. (Rörö, Hyppeln, Källö-Knippla.)

Här är vi framme vid en av de fina ”fikaställena” , med än hänförande utsikt över hav och öar. Det fanns en finfin skylt över alla småöar som låg där ute i havet. Några av dem är: Vannholmen, Gillholmen, Trollö, Bastö och Brunskär. Roligt att få lära lite nytt – så tack för den trevliga, och lärrorika informationen. Carlstens fästning, Rörö och Hyppeln, kände vi ju redan till och även de var placerade på informationstavlan. (Make och svåger kikar på skylten och läser och lär! 🙂 Det var för tidigt för fika, så vi vandrade vidare…

På håll, såg jag den lilla badbryggan och som en magnet drogs jag dit och gissa varför!?

Jag vet inte hur fort jag kom ned för trapporna och fram till viken och bryggan!

Ni ser ju – vilken plats! En liten avskild plats med brygga och badstege! Maken och svågern satte sig ned och njöt av utsikten och lugnet.

Men jag hade såklart andra planer… ”Gubbarna” fick gå upp till grillplatsen ”Stora Rödeviga” och slå sig ned där, medans jag slängde av mig kläderna och sam ut i det kristallklara och kav lugna vattnet! Under sommaren har jag badat i underbart tempererat vatten. Nu uppskattade jag temperaturen till 18 grader. En viss skillnad! Men känslan – att bada själv – naken! Kanske det blev årets sista dopp och då kan vi notera att dagens datum var måndagen den 3 september!

Det var så vackert och jag ville inte gå upp ur vattnet! Men magen kurrade och ”gubbarna” ville inte vänta längre! 🙂

Vi vandrade vidare efter fikat vid ”Stora Rödeviga” mot ”Sara Mors källa”, uppe på berget. På vägen dit noterade vi ett lite vitt hus – som visade sig vara en bastu. Olika dagar och tider för dam respektive herr. Bra att veta.

Vi tror vi fann källan – ca: en stav djup! (Såg ingen skylt). Utsikten härifrån lika hänförande som på många andra platser på ön.

Det ligger väldigt få hus utmed slingan, men de som finns – vilket läge! Därute i väster skymtar Hyppeln. Nästa ö att besöka kanske?

Förutom de fina grill – och fikaställena, fanns ett flertal bänkar utplaserade – skänkta av öbor antar jag. En del med förnamn på, andra som manade till eftertanke!

En ”tänkbänk”, är ju inte så dumt! 🙂

Vi började gå mot öns östra del – den delen som vetter bland annat mot Björkö. Jag måste säga att allt längs slingan är mycket välordnat – inte minst för öborna själva! En perfekt slinga att motionera på! Gå eller löpträna. På den östra sidan – ett utegym av bästa sort!

Självklart ville maken pröva! 🙂

Vägen hit och efter gymmet går delvis på spångar – över ”stock och sten!”

Så småningom kom vi fram till en större badplats. Men nu var det färdig badat och det var dags att gå tillbaka mot färjelägret för att fara tillbaka mot Hälsö och Burö hamn. En tur som tog lite tid kan man säga!

Jag läste turlistan noga och kunde inte se annat än att färjeturen skulle ta oss direkt till Hälsö och Burö färjeläge. Färjan kom – punktligt. På den mötte vi goda vänner, tillika goda grannar, som var på väg till Hyppeln. Så färjan hade startat från Burö, vidare till Källö-Knippla, där vi steg på. Så fortsatte den till Hyppeln och sedan till RÖRÖ och tillbaka till Hyppeln, för att så SMÅNINGOM köra till Hälsö och Burö! 🙂 Det stod inget om den lilla extra sightseeing i turlistan! 🙂 Men det var tydligen ”godstur” och då kör färjan dit som det behövs, fick vi veta lite senare. Det var lastbilar ombord, så då var det väl så!

Nere vid hamnen i väntan på den ”långa färden tillbaka”!

Kanske inte så lång slinga, men det är inte det viktigaste! Behållningen är upplevelsen och gemenskapen!

Tack Källö-Knippla, för den här gången! Ytterligare en fantastisk dag på en av nordöarna i Öckerö kommun i Göteborgs norra Skärgård! Vi kommer säkerligen tillbaka.

Kram Gunilla

Alaska – sten- och blomsterträdgården på Nord Långö, samt hällristningarna i Vitlycke!

För en kort tid sedan besökte vi ”Alaska” som egentligen heter Nord Långö. För att komma dit blev det en bussresa till Strömstad och därifrån vidare med båt ut till Nord Långö. Precis som det står i resebroschyren möttes vi varken av glaciärer eller farliga djur, men väl en Golden Gate-bro och av vindarnas tempel bland mycket annat vackert.

På väg in i blomsterträdgården ifrån sjösidan.

Här ute på Nord Långö, fick vi ta del av Hilma, Svedals fascinerande livshistoria. Hon sökte mycket riktigt lyckan i Alaska USA under guldruschen, levde ensam i vildmarken i femton år och återvände sedan till Sverige där hon på ön uppförde sitt livsverk. Här skapade hon trädgården gjord av stenar, snäckor och cement. Stora tempel, valv och broar för att nämna något. Enligt guiden som berättade om hennes fascinerande liv, hade hon en häst till sin hjälp ute på ön. Hästen tröttnade dock på allt ”slit och släp” och flydde simmandes därifrån! Hur nu det kunde gå till undrar jag?

Hilma Wounsch växte upp i ett nordbohuslänskt fiskarhem. På våren 1897 for hon till New York där hon arbetade som hembiträde i fyra år. På 1890-talet började en ny guldrush och hon reste till Alaska för att söka lyckan.

I staden Dawson vid Yukonfloden slog hon sig samman med några irländska ungdomar och tillsammans med dem for hon nedför floden. Efter ett par månader nådde de guldgrävarcampen Ruby. Därifrån fortsatte hon ensam med en bössa i handen mot ishavskusten där de rikaste fyndigheterna skulle finnas. Hon levde ensam i vildmarken i 15 år.

Hon träffade guldgrävaren John Svedal från Trondheim som hon gifte sig med och tillsammans besökte de Sverige 1912 och 1925. Han trivdes inte i Sverige utan återvände till Staterna, medan Hilma Svedal stannade kvar i Sverige. På sin arvslott Nord-Långö började hon i 60-årsåldern bygga sitt livsverk, turistbyn Alaska (Strömstad) med byggnadsverken i Staterna och Alaska som inspirationskälla. Hon påbörjade byggnaderna i slutet av 1920-talet och tog emot de första gästerna på 1930-talet.

Hilma Svedal dog 1965 och på hennes gravsten på Skee kyrkogård står hennes livsdevis ”Don’t worry!” ingraverad. Källa: Wikipedia.

Jag visar ett axplock ifrån vår rundvandring, denna mulna dag. Kanske bra ändå, för fotonas skull. Solen kom fram senare då vi lämnade ön för fortsatt färd mot Resö (lunch) och Vitlycke och hällristningarna där.

Grönt på vissa platser, solbränt och torrt på andra platser på ön.

Solbränd gräsyta…

Mycket blommor och framför allt; Lägg märke till alla stenar och snäckor…

Det är svårt att förstå vidden av allt arbete med att bygga alla ”byggnadsverk” av sten, snäckor och cement! Men självklart var hon inte ensam om att genomföra allt själv. Förutom den stackars hästen, måste hon ju haft annan hjälp. Hursomhelst är det ett stycke ”kvinnohistoria” om en färgstark och självständig kvinna med stor beslutsamhet!

Vindarnas tempel…

Vackert!

Visst är det fascinerande?

Hilma Svedal var enligt guiden före med att bygga sin ”Golden Gate-bro”, innan den riktiga blev klar!

Promenad på ”Golden Gate-bron”…

Utsiktplats ovanpå bostaden… som bara bestod av ett rum. Dörren in till ”bostaden” skymtar nere till höger…

Inne i ”bostaden”… Så här såg det väl inte ut då det begav sig, tänker jag. Intill ingången stod det att läsa på en skylt…

Lite kort om det…

Både Hilma och John Svedal var vana vid att bo i tält sedan tiden i Alaska. Så den första tiden var det naturligt för dem att bo i tält även här. Nästa bostad för Hilma, efter att John återvänt till Alaska, blev denna iglo. Även om det fanns en eldstad i den, så var det säkert kallt och rått här och Hilma bodde bara en vinter i denna bostad. Därefter byggde hon en ”bungalow” i flera etapper. Den låg ungefär där kiosken ligger nu.

Svägerska och svågrar som var med mig och maken på resan!

Ja, det var mulet och faktiskt lite kyligt denna dag. Så något bad blev det inte! Efter besöket här, åkte vi tillbaka mot Strömstad och för vidare färd till Resö där vi fick en mycket god lunch (havets Wallenbergare), tillagad av mästerkocken Dan Lexö. Om ni skulle åka dit på något sätt, så finns rätten på menyn. Rekommenderas!

Nära Resö ligger Vitlycke med de fantastiska hällristningarna, som finns med på Unescos världsarvslista.

Svårt att göra verkligheten rättvisa med mina bilder. Men som sagt åk dit, gå en guidad tur och ta del av ett bildspråk som sträcker sig över ca: tusen år!

En underbar dag, med många nya intryck längs vår vackra väst – och Bohuskust!

Kram Gunilla

Sommardagar vid Tanumstrand!

Lilla familjen började sin semester med att hyra stuga i Tanumstrand och vi hade den stora äran att få komma dit under några dagar och få njuta av allt som Bohuskusten har att erbjuda! Det är underbart att få vara tillsammans, men jag tycker också om att ge mig iväg på egen hand och gå på upptäcktsfärd! Hittade till strandpromenaden som gicks längs kustlinjen, in mot Grebbestad. Vackra vyer och något annat är inte att förvänta sig här!

Älskar man havet, så älskar man Bohuskusten med sina klippor, hällar, salta bad, skärgårdshus, båthus och som nu SOLIGA DAGAR!

Bilderna behöver nog ingen närmre presentation….

Och strandängar finns det också! 🙂

Men sol och bad i lagom dos är underbart och det finns mycket att se även ifrån badstranden…

Och så vår lilla sessa som tyckte att vattnet var kallt och höll sig mest vid strandkanten, sedan är det mycket mysigt att gå med ”faffa Boije” till lekparken!

En liten hand i en större hand! Tryggt!

Kram Gunilla

Bovallstrand – en pärla i vackra Bohuslän!

I mitt förra inlägg berättade jag om Valön – ett naturreservat beläget ett par km nordväst om Bovallstrand. Efter det fantastiska ”gullvivebesöket” på Valön åkte vidare till vår pärla i vackra Bohuslän – Bovallstrand! Vi var här i juni för tre år sedan och då som nu var min svåger med på turen. Som jag har längtat hit – att återse de sammetslena klipporna, känna doften ifrån havet och gå längs strandpromenaden.

Här i Bovallstrand har vi tillbringat många semesterdagar, men också spontana utflykter vår och höst. Alltid lika ljuvligt att komma hit – vi har så många minnen härifrån!

Badholmarna… inte så många badgäster vid vårt besök en vanlig vardag i Maj. Men i helgen i det underbara vädret som nu råder, kan jag tänka mig att här är fullt med sol – och badtörstiga människor! 🙂

Vi vårt besök höll en trevlig ”gubbe” på att skrapa och måla vid badhytterna! Han ville inte vara med på bild! 🙂

Vy ifrån strandpromenaden mot Badholmarna… Visst är det vackert!?

Vy ifrån Badholmarna in mot sjömagasinen…

Och som vanligt gillar jag bäst de magasin som är till åren komna! Vindbitna, solblekta, lite sneda och så underbara!

Ser ni det mindre magasinet bredvid? Älskar´t! 🙂

Så lämnade vi Badholmarna och magasinen och gick vidare längs strandpromenaden mot båtvarvet och Idrottsplatsen och campingen där vi bott så många gånger i vår husvagn!

Längs promenaden här ligger en hel del stenblock kvar ifrån den tiden då det bröts sten. Kanske inte så vackert ingrepp i naturen, men en stycke viktig historia!

Sedan kan man ju som här göra vackra stenformationer! Inspiration ifrån Mästarnas mästare kanske!? 🙂

Uppe vid campingen hade nya hus byggts och de låg insprängda vid Gullviksbergets fot. För min del hade det varit vackrare utan dem!

Tack för den här gången du vackra pärla – vårt underbara Bovallstrand!

Kram Gunilla

 

Valön – ett paradis i norra Bohuslän

För många år sedan runt Kristi himmelsfärdsdag, besökte vi Valön som är ett naturreservat som ligger ett par km nordväst om Bovallstrand. Då som nu hoppades vi på att finna gullvivor eller ”majnycklar” som några av er vet vid det här laget, att de också kallas för! Vid vårt första besök fann vi en hel äng full av gullvivor och den synen har vi aldrig glömt! Vi blev inte besvikna den här gången heller. Fantastiskt att få uppleva det här igen och ha en sådan tur med vädret!

Först möttes vi av en äng med maskrosor och med havet som bakgrund blir det som en vacker tavla…

Som en vacker svensk försommardag!

Vi fortsatte längs vägen vidare in…

Och först såg vi några gullvivor här och där och snart i mängder…

Och här sitter jag och undrar om lilla gubben har tagit det där fotot någon gång?

Om ni inte har fått se gullvivor i vår, så har ni det nu! 🙂

Överallt vackra vyer…

Valön är lättillgängligt både från land- och sjösidan. Bra möjligheter till bad och fiske finns inom reservatet. Stigar och spångar leder till de mest attraktiva delarna.

Man kan gå ut på en stig bland kullerstenarna och komma till klippstränderna och till de mjuka, kala klipporna…

Ibland pausar man och beundrar allt vackert!

Eller så kan man gå upp för de nygjorda trapporna och blicka ut över ett magiskt landskap…

Mjuka och badvänliga klippor längst ut…

Barnvänliga vikar längre in…

Det är ett rikt växt – och djurliv här. Förutom gullviva kunde jag se blodnäva, skogsviol och backsmultron. Jag kunde också läsa mig till att här finns en rad olika mossor och olika örtväxter. Strandängarna och torrängarna betas fortfarande, vilket är en förutsättning för att deras botaniska värden skall bestå.

Valön – ett utflyktsmål som jag varmt rekommenderar…

Kan inte bli mycket vackrare! Eller hur?

Vi åkte sedan vidare till Bovallstrand och Hunnebostrand. Två andra pärlor att besöka, vilket jag berättar om i ett nytt inlägg!

Må gott vänner!

Kram Gunilla

 

En härlig dag vid Tofta naturreservat med oslagbara naturvyer!

Idag sken solen och vi planerade snabbt för en utflyktsdag! Det blev Tofta naturreservat där vi har varit förut, både höst, advent och senast förra året på Valborgsmässoaftonen. Här är så vackert att vandra förbi längs strandängarna och på klipporna. Då och då går leden alldeles vid strandkanten förbi havet. Här finns så mycket att se på sin vandring av djur – och växtriket. Nere vid strandängarna såg vi både påfågelöga, blåvinge och citronfjäril. Här och var i hagarna blommar det rikt av vitsippor, styvmorsviol, svalört och det finaste av allt – gullvivor! Eller ”majnycklar” som många säger i norra Bohuslän. Som vanligt när jag går i skog och mark, håller jag ögonen öppna. Dels för allt som jag vill fota, dels för att inte trampa på en orm! Mina ögon signalerade SNOK…  och som så snällt ringlade tillbaka ner i diket. Den ville inte vara med på bild och de ville inte fjärilarna heller.

Men vackra vyer ska ni få se…

Tänk att ett foto med tång som har blåst upp från havet kan vara vackert!? Det tycker i alla falla jag! Den blå tunna som ligger och flyter är inget skräp. Det var någon slags boj. Kanske för musselodling…

Och underbara är de små styvmorsviolerna som lyser upp där på strandängarna.

Och så var det ju ”majnycklarna”! Lycka att se dem igen!

Så långt ögat når – svalört och styvmorsvioler. Åh du milde tid vad jag har längtat efter det här!

Svalört som lyser som solen självt! 🙂

Här nedför stenmuren satte vi oss med vår fika i lä för vinden och med en fantastisk utsikt över havet, klipporna och delar av strandängarna. Fokus på den vackra muren!

Naturen här påminner en del om naturreservatet vid Särö Västerskog. Åh det är så vackert!

Älskar det här karga landskapet. Det är meditativt att vandra här. Det enda ljudet är ifrån sjöfåglarna och ifrån vågorna som kluckar mot stranden och stenarna.

Och färglöst är det definitivt inte…

Jag vet inte hur många gånger vi bara stannande till och blicka ut över landskapet. Jag kan inte se mig mätt. Jag är så tacksam över att jag gång på gång får uppleva det här. Naturen.

Kram Gunilla