Höstfägring i mysiga caféstaden Alingsås!

Det spelar ingen roll hur många gånger jag har varit på en plats, för det finns i regel något nytt att upptäcka eller ”bara åka dit”, för att man tycker om platsen, staden, orten eller vad det nu är. Alingsås – caféstaden nummer ett, återvänder vi till flera gånger om året! Att åka hit en ”vanlig vardag”, är underbart, för då är det inte så trångt på stadens gator och caféer.

Något av det bästa är också att vägen till Alingsås är så vacker, om man som vi väljer att åka på landsortsvägar. Det blir en utflykt i sig att i sakta gemak glida fram på småvägar och njuta av naturen!

Vi flanerade på stadens små gemytliga gator, kikade in i några av de trevliga småbutikerna och fika blev det på ett av stadens alla caféer!

Vackra höstvyer vid Säveån som rinner genom staden på sin väg ut till sjön Mjörn.

På våren njuter vi av den skira grönskan och nu de vackra höstfärgerna!

Vattenspeglingarna är också så vackra!

När träden blir kala, då syns de gamla husen bättre!

Här är vi inne på en av alla mysiga bakgårdar som finns i staden. En rest ifrån en svunnen tid!

Samma innergård, men ur en annan vinkel!

Under hösten är det populärt att gå ”Lights in Alingsås.” I år pågår den belysta slingan fram till den 3 november. Det är olika ljusteman varje år och vi har varit där ett flertal gånger genom åren. I år lär vi inte hinna, men jag brukar vilja åka hit i advent – och i juletid också. Då är det så vackert att kika in i de upplysta fönstren bland de charmiga gamla husen.

Kram Gunilla

2+

Att vara turist i Göteborg – mina tio bästa utflyktsmål!

Mina inlägg om utflyktsmål i Göteborg är mycket uppskattade, så därför har jag skrivit ihop en snabbguide om de platser som jag tycker att du ska känna till och som jag själv gärna besöker! Liseberg, Avenyn, och hamnen i all ära… det finns så mycket mer!

Göteborgs södra skärgård. Här finns en rad pärlor av öar att välja bland som: Asperö, Brännö, Köpstadsö, Styrsö, Donsö och Vrångö. Här ute är öarna bilfria och i mån av plats kan cykel (inga cyklar på Köpstadsö) medtagas. Innan du ger dig ut i skärgården…planera ut – och hemresa noga innan du ger dig iväg, så att du vet vilka tidsramar som gäller för dig! Införskaffa också gärna en karta över den ö du ägnar besöka på till exempel någon turistinformation i centrala Göteborg. Bra information som ger svar på de flesta frågor som du tänkas har är: https://www.goteborg.com/bra-att-veta/ta-dig-till-skargarden/ Läs också gärna om våra besök som finns beskrivna här på bloggen! Du finner dem under ”Kategorier”, sök sedan vidare bland olika utflyktsmål!

Styrsö är en av mina favoriter – här har jag tillbringat mina första barndomsår och så även på Vargö. Längst ut i den södra skärgården ligger Vrångö. Här är mycket vacker natur med härliga promenadslingor och flera badmöjligheter! Vrångö är favoriten nummer två. Särskilda skärgårdsbåtar gäller ut till Vinga fyr! Annan taxa. Vinga är ju starkt förknippad med Evert Taube – en underbar ö som ger det där lilla extra!

Vy ifrån Styrsö Bratten. Mitt förslag är att åka till Styrsö Tången och därifrån vandra ut på några av naturslingorna och därefter vidare mot Styrsö Bratten som ligger mitt på ön. Därifrån kan du gå mot Styrsö Skäret och gå över till Donsö.

Göteborgs norra skärgård. Hit ut kan du åka både kommunalt och med egen bil. Under turistsäsongen är det klokt att åka kommunalt, för att slippa hamna i bilköer! Alternativt om du har cykel med, så parkerar du bilen vid några av ”Västtrafiks pendelparkeringar” som ligger en bit ifrån Lilla Varholmen där båttrafiken utgår. Ett smart val, för då kan du lättare ta dig runt på flera av öarna! Vid Lilla Varholmen finns två alternativ. Den ena bilfärjan tar dig till Hönö och Fotö åt ena hållet. Åt det andra hållet efter Hönö är det: Öckerö och Hälsö. Vid Burö hamn, kan du ta dig vidare mot de tre ”nordöarna”, Källö-Knippla, Hyppeln och Rörö. Samtliga färjor här är avgiftsfria. Från Lilla Varholmen tar du dig också till Björkö och därifrån personfärjor till Kalvsund och Galterö. på dessa gäller Västtrafiks taxa!

Vy ifrån Hälsö mot Björkö. På Hälsö råder mer lugn och det är ”porten” för vidare färd ut mot de ”tre nordöarna.” På Öckerö och särskilt Hönö, finns gott om butiker och matställen för den som inte har egen matsäck! Från Hönö tar du dig vidare till Fotö. Vill du bort ifrån shopping och ”folklivet” vid hamnarna, så finns det naturslingor på alla öarna! Rörö som ligger längst ut med utsikt mot bland annat Carlstens fästning på Marstrand. Vyerna och naturslingorna är fantastiska här ute. Vi gjorde en vandring här i september 2018. Vyerna och vidderna imponerade djupt på mig.

Källö-Knippla besökte vi också på sensommaren 2018 och där fanns det så fina bad – och grillplatser!

Saltholmen och Långedrag. Om du inte kan eller vill åka ändå ut till skärgården, så är det möjligt att ta någon av skärgårdsbåtarna ut till Saltholmen, där det finns goda badmöjligheter. Det går även spårvagn och buss ut hit. För att komma ut till klipporna, går man förbi själva färjeterminalen. Fina vyer och med sammetslena klippor! Innan Saltholmen ligger Långedrag. Absolut värt ett besök!

Foto: Vy vid Saltholmen.

Slottsberget och Älvstranden. Det här är en oas på Hisingen som du når med buss eller båt ifrån centrala Göteborg. Att åka med ”Älvsnabben” över till Hisingen är ett enkelt och snabbt sätt att se Göteborg och inloppet ifrån sjösidan! Lämpligt är att stiga på Västtrafiks båtar ifrån Lilla Bommen. (Nära Operan och barken Viking.) Hållplatsen heter Slottsberget. Promenera upp hit och njut av kulturmärkta hus och av utsikten mot Älvsborgsbron.

Nedanför ligger Älvstranden och på din promenad mot Färjenäs, så kan du bland annat bekanta dig med Ostindiefararen Götheborg! Utsikten ifrån Sörhallsberget är också fantastiskt! (Googla så hittar du!)

Älvstranden, så mysigt att flanera här…

Klippan – en del av stadsdelen Majorna. Hit kan man också åka med Västrafiks båtar, buss eller spårvagn. Enkelt är ju att fortsätta över till Klippan från Älvstranden (Eriksberg) när du ändå är i farten! Vid klippan finns också kulturmärkta hus med intressant historia, ångbåtsföreningen med de bevarade båtarna och S:ta Birgittas Kapell som är nyrenoverat. I närheten finns ”Röda sten” och ”Pannhuset” som också kan vara intressant att besöka för den konstintresserade.

Klippan – en idyll på kullerstensgator!

I Pannhuset finns både kafé och konsthall. Här får alla graffitimålare ”skapa fritt!” Över Pannhuset ser du Älvsborgsbron som ser ut att ”ligga på” Pannhuset, vilket den inte gör! 🙂 På andra sidan älven, Eriksbergs bockkran och Älvstranden.

I centrala Göteborg….

Trädgårdsföreningen – göteborgarnas oas mitt i staden! Här promenerar vi flera gånger om året och nu i skrivandets stund är det rosorna tid! Här är verkligen vackert att strosa omkring bland det gröna, all blomsterfägring, bland byggnader och längs kanalen. Här kan du koppla av ifrån stadens brus en stund!

Mäktiga, gamla träd finner du här inne och även blommande sådana under försommaren.

Feskekôrkan” vid Rosenlundskanalen är göteborgarnas unika saluhall för fisk och skaldjur! En kulturminnesmärkt byggnad som ska genomgå en grundlig renovering och där framtida verksamheten är hotad! Göteborgarna vill inte ha någon annan verksamhet här än just fisk – och skaldjurshandel! Må förnuftet segra!

Inte långt ifrån ”Feskekôrkan”, ligger Magasinsgatan där du finner flera trevliga butiker och serveringar. Artilleriet, The Kitchen, Grandpa Store och Norrgavel, behöver ingen närmre presentation! Gör gärna också ett besök hos Floramor och Krukatös, vid Kaserntorget. Bara deras innergård är värt ett besök! Butiken drivs av en florist och en keramiker – älskar den butiken!

Haga – men visst ska du promenera här i ”Albert och Herberts” spår bland underbara hus, trevliga butiker och kaféer och matställen. Promenera också gärna in på ”Långgatorna” som ligger parallellt med Linnégatan. Går du hela Linnégatan fram kommer du så småningom till Slottsskogen! Linnégatan i sig är kantad av fina hus, butiker och en mängd restauranger!

Men är du här, så gör dig besväret att gå upp för alla trappor till Skansen Krona!

Utsikten härifrån över delar av Göteborg, vill du inte missa!

Örgryte – här finner du de vackra trähusen med de grönskande trädgårdarna! Området ligger en bit ifrån Örgryte gamla kyrka och Liseberg. Här i området promenerar vi ofta och utgår som oftast ifrån Sankt Sigfridsgatan.

Området är stort och närbelägna områden som tillhör stadsdelen är bland annat Skår, Bö och Jakobsberg med blandad bebyggelse.

Botaniska trädgården och Änggården. Botaniska trädgården besöker vi flera gånger om året. Det brukar börja vid tidig vår, då vi längtar efter att se de tidigaste vårblommorna och det sista besöket brukar bli sent på hösten och då njuta av alla höstfärger bland blommor och träd. Nu och framåt finns här dahlior i alla de färger och former!

En underbart ”ruffsig” dahlia vid vårt senaste besök på Botaniska! Området är stort och du kommer att älska att gå och botanisera bland alla blommor, men också bland alla träden vid den ”vilda delen!”

När du är här, så gå också en promenad bland de vackra husen, vid Änggården. Här finns också bevarad träbebyggelse och vackra trädgårdar. Det området ligger till höger om ingången till Botaniska trädgården. Om du parkerar vid Slottsskogsvallen, (fler parkeringar där, några fria!) så kan du gå till husen vid Änggården och sedan vidare till Botaniska trädgården. På andra sidan motortrafikleden (Dag Hammarskjölds-leden) ligger hela Slottsskogen och väntar på dig! En stor grön oas med promenadstråk, lekpark, djur och uppe vid vattentornet en fantastisk utsikt över delar av Göteborg!

Så fint att gå här och beundra husen och trädgårdarna!

Några utsiktspunkter att lägga till är: Masthuggskyrkan som är ett välkänt landmärke på väg in mot Göteborg, samt Ramberget på Hisingen! Paddanbåtarna… glömde jag! Om du vill åka på guidad tur inne i Göteborgs kanaler! 🙂

Ja, det var några av mina”pärlor” och som jag hoppas ska vara intressanta nog för att vilja turista Göteborg. 🙂 På min blogg finns fler tips även utflyktsmål som ligger nära Göteborg!

Kram Gunilla

0

Jonsereds strömmar och brukssamhälle!

I det förra inlägget visade jag bilder ifrån Jonsereds trädgårdar. Om du är där, och har möjlighet, så lägg till en promenad längs Säveån och Jonsereds brukssamhälle.

Vi började vår utflyktsdag med rundvandring I Jonsereds trädgårdar och därefter är det bara att köra tillbaka en liten bit och parkera bilen vid Jonsereds fabriker. Därifrån går du bakom den ena fabrikslängan mot den gamla kraftstationen, där vår promenad vid Säveåns naturreservat börjar.

På den här bilden ser vi Säveån vid Jonsereds fabriker. Bilden är ifrån april i år, innan lövsprickning…

Den gamla bron, vid infarten till området som man numera bara kan ”gå över”. Biltrafiken leds in bredvid på annan bro.

Här inne på området kan du parkera om du vill gå längs med vackra Säveån… missa inte det!

Bakom en av fabrikslängorna ligger alltså den gamla kraftstationen och framför den en gammal träbro som man kan gå över. Den ser ”skruttig ut”, men ingen fara… den är rejäl!

Här står mina ”promenadkompisar” och tittar ned i Säveån! Efter bron kommer en nyare bro till höger, gå över den och sedan följer man ån till vänster! Efter en kort sträcka kommer en spång på vänster sidan som leder ut till en härlig sittplats alldeles vid vattnet. Där är en bra plats för den medhavda matsäcken!

Vi hade tur… Här finns tre sittbänkar och alla var lediga! 🙂 Här kommer du så nära vattnet att du kan till exempel kan se laxöring simma i vattnet och hur strömstaren far fram över vattenytan. Här finns också gulärlor, knipor, drillsnäppa och storskrakar. En och annan bäver kan ses om man kommer i gryningen eller skymningen.

Här står jag och poserar och som alla kan se är det en fantastisk grönska vid ån…

Så vackert ljus den här dagen!

Ja, det är vackert att både promenera och cykla här! Det var första gången som våra ”promenadkompisar” gick sträckan och de tyckte verkligen om det. Vi fortsatte vägen fram som också löper längs järnvägen mellan Göteborg och Alingsås. (Järnvägen är på din högra sida.) Så delar sig promenadslingan åt vänster (Jonsered) och åt höger (Kåhög). Välj vänster och lite längre fram nere vid Säveån ligger det en grillplats om man önskar gå ned dit från bron. Vi gick förbi den rakt fram uppe på bilbron och viker vänster igen, så att man följer ån mot Jonsereds brukssamhälle. Efter en bit går en asfalterad väg ner bland de gamla husen och där ska man absolut gå ned och kika bland ”arbetarbostäderna”, där alla husen är rödmålade! Det är fröjd för ögat, både med husen och med trädgårdarna!

Idyll eller hur!? Vovven ser lite suddig ut, men reste precis på sig då jag tog bilden. 🙂 Var hur snäll som helst!

Husen är i varierande storlek och alla charmiga och välbevarade!

Lite kort om Jonsereds brukssamhälle

Jonsereds brukssamhälle är en av Sveriges bäst bevarade industrimiljöer från 1800-talets andra hälft. Samhället präglas fortfarande av den industriella storhetstid som satte Jonsered på världskartan.

Jonsered var från 1830-talet och fram till 1970-talet ett utpräglat brukssamhälle. År 1833 köptes egendomen Jonsered av skotten och affärsmannen William Gibson tillsammans med Alexander Keiller i syfte att där anlägga en textilindustri. Läget vid Säveån innebar bättre tillgång på vattenkraft och även möjlighet till att kunna expandera. Gibson anlade även gjuteri och verkstadsindustri. På 1860-talet inleddes framgångsrik produktion av träbearbetningsprodukter.

Transporterna löstes genom pråmar i Säveån. År 1856 invigdes den första sträckan på Västra stambanan mellan Göteborg och Jonsered och år 1903 invigdes kraftverket av kung Oscar den II. År 1913 skedde ett ras vid järnvägsbanken vid Aspen som blev känt som Jonseredsraset. Kring 1914 stod dagens dubbelspåriga järnvägstunneln klar som ersatte det tidigare spåret som korsade fabriksområdet. Ett stickspår ledde in till fabriksområdet.

Bruket expanderade och samhället byggdes ut med nya arbetarbostäder som delades in efter alfabetet som till exempel Littera A. I folkmun fick de ofta andra namn som till exempel Smålänningegården. Många flyttade till Jonsered från Västsverige. De unga kvinnor som flyttade till orten fick bo på Flickhemmet. Många inflyttade inackorderades hos familjer i arbetarlängorna. Då bruket även ägde bostäderna på orten var anställning och boendet knutet till varandra – förlorades anställningen förlorade den anställde även boendet. I Jonsered arbetade många i 40-50 år på bruket där de började i unga år. Efter skolgången väntade en plats på bruket för eleverna där bruket valde ut vad eleverna var lämpliga att arbeta med. Typiskt var också de många smeknamnen som kunde baseras på ursprung, sysselsättning eller släktskap och i Jonsered användes många lokala slanguttryck. Efterhand utvecklades ett socialt system i brukets regi med bland annat sjukstuga och tandläkarvård. 1899 stod ett ålderdomshem klart som ritats av ingenjören vid Jonsereds fabriker Sven Wingquist.

Gamla fabriksbyggnader och arbetarbostäderna, bland annat de unika tegellängorna med tillhörande trädgårdar, de nationalromantiska trähusen i Hallebacken liksom Sveriges första radhus, Nybygget från 1841, finns fortfarande kvar. Vid fabrikens finns Porthuset, den ursprungliga ingången till fabriksområdet, kvar. I Jonsered finns även koloniområdet Amerika som delas av motorvägen E20 samt Jonsereds kyrka. Riksantikvarieämbetet har utsett Jonsered till kulturmiljö av riksintresse. Jonsered är omgärdat av vacker natur längs med Säveån och sjön Aspen, här finns Bokedalens naturreservat och Natura 2000-området Jonsereds strömmar.

Många av 1800-talsmiljöerna finns bevarade och Gibsons arv lever vidare i alla de vackra tegelbyggnaderna som går i brittisk stil. (Källa: Wikipedia.)

Här i området finns också Franciskusgården som är en vacker trevåningsbyggnad av rött tegel som tjänar både som brödernas konvent och gästhus. Byggnaden uppfördes år 1899, ursprungligen som ett ålderdomshem i det lilla brukssamhället som då tillhörde Jonsereds Fabriker. En flygel som rymmer Kristi Förklarings Kapell blev tillbyggd år 1990.

Mycket vacker och intressant byggnad! Kommuniteten består av fyra bröder under eviga löften, och tre bröder under tidsbundna löften. Bröderna lever en ”öppen” form av klosterliv med betoning på mässfirande, tideböner och praktiskt arbete som tillåter dem att ägna sig åt barmhärtighetsgärningar, vilket i huvudsak tar sig i uttryck i en gästverksamhet riktad till såväl kyrkligt förankrade människor som andliga sökare och hjälpsökande som kan vara i behov av socialstöd och/eller viss vård. Brödernas livsrytm tillåter också att de åtar sig pastorala uppgifter, ungdomsarbete och evangeliserande uppgifter.  En av bröderna har vi träffat i boken, ”De fann vägen” av Kjell Andersson och Tore Hagman. Det var en intressant bok om olika männiksor som bestämde sig för att välja en ny livsinriktning. Boken finns presenterad här på min blogg.

Och så några glimtar ifrån arbetarlängorna som är bevarade och mycket populära att bo i.

Så många vackra detaljer på husen…

En glimt in i en trädgård. Så var vi tillbaka vid den ena fabrikslängan där vi startade vår promenad…

De vackra tegelfabrikerna har idag blivit populära lokaler för nya företagare som letar unika kontorsmiljöer.

Jonsereds herrgård som jag skrev om i det föregående inlägget har anor ändå ifrån medeltiden och var då ett kronogods. Om vi förflyttar oss raskt framåt i tiden till år 1839, som var året då W. Gibson köpte ut sin kompanjon A. Keiller ur firman och herrgården kom att tillhöra enbart W. Gibson. År 1868 revs den gamla byggnaden av David Gibson, som var son till W. Gibson och byggnaden fick sitt nuvarande utseende. På herrgården samlades Gibsonsönernas familjer och vänner, bland annat kulturpersonligheter som Viktor Rydberg, Ellen Key och Wilhelm Stenhammar. Här fanns också ett jordbruk tillhörande godset samt trädgårdar med exotiska växter. Godset förblev Gibsonsönernas säte fram till 1954, då den siste avled. Blickar vi lite till framåt så blev det fastställt den 29 januari 2003 att herrgården med sina 20 rum skulle bli Göteborgs universitets mötesplats för samverkan med Sigtunastiftelsen och San Michele på Capri som förebilder. Därefter är det några turer mellan Partille kommun, fastighetsbolaget Wallenstam och Göteborgs universitet. Men slutklämmen är att fastigheten ägs av fastighetsbolaget Partillebo och att fastigheten fortfarande hyrs av Göteborgs universitet. Källa: Wikipedia).

Puh, nu blev det ett långt inlägg igen… men förhoppningsvis intressant! Personligen tycker jag det är så roligt nu på äldre dar att bland annat lära mer om alla våra kulturskatter som de här brukssamhällena är! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0

Jonsereds trädgårdar – en blommande och grönskande oas nära Göteborg!

Midsommarhelgen är över för den här gången och för vår del har den varit till belåtenhet! Midsommaraftonen åkte vi med skärgårdsbåt ut till Rörö, där vi var för två år sedan. Midsommardagen blev en stillsam dag hemma med skön promenad och njutning i solen med god bok. Igår, söndag – en utflykt till bland annat Jonsereds trädgårdar med goda vänner.

Jonsereds trädgårdar är en oas för alla oss som tycker om att njuta av såväl blomsterfägring, grönska, fjärilar, humlor och bin i mängd!

Vägen upp till herrgården, från trädgården sett, har en mittenrabatt med kantnepeta. När det är i sådan mängd, blir det en fröjd för ögat! Även för örat – för det surrade av humlor och bin i en oräknelig mängd och fjärilar fanns det gott om!

Tistelfjäril som det finns så många av i år! 🙂

Och i blomsterhavet såg jag en nässelfjäril…det fanns säkert fler…

Blålila blommor är nog min favorit och här i den vackra trädgården finns det också gott om stäppsalvia! Färgen är så vacker mot det gröna, men även som här med bland annat inslag av rosa pioner.

Sommarens drottning – pionen blommade fortfarande här och var i rabatterna. Så vacker! Finns det någon vackrare blomma?

Rosa med lite svagt gult… blomsterprakten ska naturligtvis upplevas på plats. Var och en hittar säkert sin favorit!

Det blev ett kärt återseende att kika in i Tomas von Brömssens ”Haga”! Alla som har sett Albert och Herbert känner igen sig i den delen av trädgården!

Förutom blomsterfägring, blir jag glad åt utedasset och handduk på tork!

Självklart ska ”Haga slott” också vara med i Tomas von Brömssens trädgård! 😉

Nytt för i år är Anna Mannheimers trädgård… en lugn och harmonisk del i trädgården och med många vita blommor. Det centrala var nog ”fåtöljen” som maken gärna ville sjunka ned i en stund! 🙂

Blommorna har inte hunnit växa till sig än, så det ser lite bart ut.

Om du gör ett besök här för första gången, så missa inte att gå upp till herrgården och runda huset, för där möter dig något som får dig att tappa andan…

Jag fotograferade genom ett hav av kantnepeta, stäppsalvia och blå lupiner. Det andra blå – är sjön Aspen!

Här i Jonsereds trädgård, finns ett litet kafé och en liten butik med växter och inredning. Mysigt att fika här bland små sittgrupper…

Varje sittgrupp är så klart omgärdad av blommor och av grönt! Nu hade vi fika med som vi intog under promenaden längs Säveån. Bilder därifrån visar jag i ett annat inlägg.

Som en avslutning på inlägget…. ljuvliga luktärtor på väg att slå ut! Åh, alla dessa dofter! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0

Följ med till Gräfsnäs slottsruin!

Vi blev av yngsta sonen, inbjuden på hemlig utflykt! Han vet vad hans mor tycker om! Nog känner jag till Gräfsnäs museijärnväg, där du kan åka mellan Anten–Gräfsnäs slottspark. Ett populärt utflyktsmål för skolklasser! Men av någon outgrundlig anledning, så har jag inte åkt den aktuella sträckan, ej heller besökt slottsruinen och dess fantastiska park! Detta trots alla mina år i för – och grundskola. Ett svagt minne säger mig att äldsta sonen har åkt med ångloket med sin farmor Ellen. Eller om det var en skolutflykt? Nåväl, den som spar hon har – det blev en jättefin rundvandring i Gräfsnäs slottspark!

Som du kanske kan se, ligger Gräfsnäs nästan 6 mil ifrån Göteborg, samt cirka 1 mil nordväst om Alingsås i Västergötland. 

Ena sidan av Gräfsnäs tågstation.

En tågstation med charmen bevarad. Det var en dröm att kika in i fönstren och titta på interiören! Jag blev glad kan jag säga! 🙂 Skulle kunna flytta in genast och börja inreda, men med bevarad charm!

Jag får erkänna att jag inte visste så mycket om slottsruinen och dess fantastiska park. Här finns ju allt det som jag älskar! En dröm att vandra omkring bland bevarade byggnader, slottsruinen, samt bland de gamla och enormt höga lövträden. Det kommer förmodligen att bli ett nytt besök här och då i vitsippetid. Här lär finnas gott om vitsippor på våren.

Det första vi kom fram till efter det vi parkerat bilen var en spaltkvarn. Här blev det många foton i idyllen och genast började mina tankar vandra tillbaka i tiden hur det var då det begav sig. Oftast var det kvinnorna som fick slita hårt då säden skulle malas.

Här fanns mycket att utforska och det är så underbart när kulturvärden restaureras med varsam hand och därmed bevaras.

Här har vi en smedja…. men det som jag föll pladask för var…

Det är något alldeles extra med soldattorp! Mina tankar går oavkortat till Vilhelm Moberg och hans Raskens och Ida! 🙂 Nu vet vi alla att det inte alltid var så idylliskt, men i vår tid får vi njuta av idyllen. Den här soldatstugan byggdes år 1861 och den flyttades hit till platsen år, 1943. Den är byggd på det sätt, som var brukligt i Mellansverige sedan Vikingatiden.

Lägg märke till parkens speglingar i fönstret!
Pelargonior hör sommaren till!

Det här är troligtvis något slags förråd eller magasin för förvaring av säden kanske?

Vi vandrade vidare i parken och kom fram till slottsruinen…

Det är sannerligen inte mycket kvar av det en gång så imponerande slottet!

Lite historik

Gräfsnäs slottsruin ligger vid Antens norra spets i Gräfsnäs i Erska socken i Västergötland. Gräfsnäs slottspark är ett kommunalt inrättat kulturreservat sedan 2010. Gräfsnäs slottsruin ligger på en udde i sjön Anten, vars namn kan härledas till det fornnordiska ordet för svan, alpt. Anten är alltså ”svansjön” och än idag sägs svanarna trivas bra i sjön. 🙂

Gräfsnäs är släkten Leijonhufvuds stamgods och började uppföras omkring år 1550 av riksrådet och friherren Sten Eriksson (Leijonhufvud). Släktens gamla borg, Loholm, låg på ön Loholmen i sjön Anten, men man ville nu ha en borg som låg bättre till strategiskt. Där Gräfsnäs började byggas fanns det redan ett medeltida stenhus, vilket fick bilda grunden till den nya borgen.

Enligt en sägnen skall en kvinna, som tröttnat på Ebbas hårda fasoner, ha uttalat en förbannelse över slottet – som skulle brinna tre gånger med 100 års mellanrum. Slottet har också mycket riktigt brunnit 1634, 1734 och 1834. Ebba var änka till Sten Eriksson (Leijonhufvud).
Efter att Stens syster Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) 1536 gift sig med Gustav Vasa kom Sten in i den innersta kretsen kring kungen. År, 1539 blev han riksråd och en tid därefter rådgivare i hemliga ärenden.

Sten slöt sig till hertigarna Karl och Johan och deras uppror mot Erik XIV, och tillsammans med Pontus De la Gardie skulle han ta kungen tillfånga i Stockholm. När Sten försökte hindra kungen att fly sårades han så svårt av en hillebard att han dog efter några dagar. Änkan Ebba Månsdotter slutförde byggandet av slottet och hon styrde det med järnhand. Hon levde hela 41 år efter sin makes död, Sten Eriksson, Leijonhufvud.

Efter varje brand och ny ägare har slottet ändrat utseende. Änkan Ebbas son,Axel Stensson förstärkte borgen genom att bygga försvarsvallar, vallgrav med vindbrygga samt två runda befästningstorn. År 1634, inträffade den första branden och slottet renoverades troligtvis inte förrän efter 1648. Byggherren Gustav Adolf Lewenhaupt, (Leijonhufvud) lät bygga om slottet till ett stort renässansslott med en flygelbyggnad. Han var inte ägare så länge till slottet, då han avled i ett fältläger i Finland år 1656.

Efter nästa brand år 1734, lät Katarina Tham, som då ägde slottet, ändra slottet till ett envåningshus med platt tak och endast ett mittparti med tre våningar. I början av 1800-talet, lät Johan Gripenstedt göra en omfattande reparation av slottet som mynnade ut i hela 50 rum, fördelat i två våningar. Han anlade också en engelsk park runt slottet. Det som vi kan se rester av idag. År, 1834, efter det att den nye ägaren, Johan Gripenstedt köpt Gräfsnäs för 110 000 kannor brännvin, började slottet att brinna för tredje gången! På grund av dålig ekonomi fick slottet förfalla mer och mer. Slottet blev nödtorftigt reparerat och slottet fick återigen ett platt tak. Sedan 1974 äger Alingsås kommun slottet och parken. Restaureringar har gjorts mellan åren 1992-1995. (Källa: Slottsguiden.)

Så det där med sägnen…

Som dotter till en av slottets arrendatorer tillbringade författaren Sophie von Knorring (född Zelow) sin barndom på Gräfsnäs. Slottet och parken var fulla av hemligheter och mystik; dessa sagor och sägner använde sig Sophie von Knorring av i sina romaner. Hon skrev om blodfläckar i slottet, fläckar som hur man än gned och skurade, kom igen, och om hur man i slottets källare funnit ett skelett av en riddare i full rustning. Hon berättar att under jungfrukullen i parkens västra del vilar enligt sägnen en jungfru som inte fick begravas i vigd jord. Var det kanske hon som låg bakom bränderna?

Ja, det är inte mycket kvar av det en gång så ståtliga renässansslottet! Det här är det norra tornet och nedan ser du det södra tornet…

En liten kik in i det som finns kvar…

Galler stoppar inte helt från att fåglar flyger in! Det var en vettskrämd fågel därinne vid vårt besök. Så var det ju det där med att ett hus behöver ett tak…

Den siste som bodde på slottet var fiskaren Nils Andersson. Han använde ett par rum till vänster om huvudentrén medan svinstian låg i ett av de runda försvarstornen. Nils Andersson betalade hyran i fisk. Efter hans död använde traktens ungdom slottets gästabudssal till fest och dans. Till slottsbyggnadens slutgiltiga undergång bidrog prästerna i trakten som inte kunde acceptera att bygdens ungdom samlades i slottet. Genom att ta bort taket på slottet var vägen mot totalt förfall oundviklig. Så kan det gå!

Några bilder ifrån den vackra omgivningen…

Apropå Vikingatiden, så har detta vikingaskepp plockats upp ur Anten! Nu ligger det på land… och vad som ska hända med det vidare, är för mig okänt. Jag tänkte gå ned och titta lite närmre på det, men så såg jag en skylt…

Upp till tjugo snokar som bor här – nej tack! Jag fick allt zooma in med kameran istället och det gick ju bra! Bäst att vara på ”säker mark!” 😉

Tycker om den här bilden som visar vågorna på Anten, de kraftiga trädstammarna och det vackra lövverket!

På andra sidan viken… sommar eller hur!?

en imponerade ask!

Det är svårt att återge de vackra lövträden och hur mäktiga de är. Många av dem flera hundra år! Här växer bland annat: Ask, lind, poppel, vanlig ek, samt rödek, lönn, al, och björk. Inte så ofta vi ser så många lövträd inom samma område. Nära slottsruinen växte stora lärkträd med finfina kottar!

Det lär finnas sex arter av fladdermöss här som ses över dammarna och kattugglor som trivs i de ihåliga ekarna.

Ja, här kan man gå runt hur länge som helst och det är många som firar midsommar här! Det finns även andra evenemang som Slåttergille. Vi var här en solig och lite blåsig, ”vanlig tisdag”. Inte så mycket turister ännu och det passade oss utmärkt!

Till sist en midsommarbild….

Solens strålar som letade sig in bland ängens hundkex! Vackert!

Imorgon som är midsommarafton… då hoppas jag vara på väg ut i skärgården!

Kram Gunilla

0

En idyll – Slottsskogskolonin i Majorna!

Fast text.

Både maken och jag har Göteborg som vår födelseort och även om vi idag bor i en kranskommun, så besöker vi vår stad regelbundet. Vi stadsvandrar gärna, då det är relativt lätt att förflytta sig inom en stadsdel eller från en stadsdel till en annan. Göteborg är ”evenemangsstaden” med allt vad det kan innebära! Men staden har också vackra grönområden, närhet till hav och skärgård. Här finns stadsdelar med särskild arkitektur som är väl värda ett besök. Både för långväga turister, men även för dem som bor i eller nära Göteborg. Några av dessa stadsdelar, vill jag presentera lite närmre här på bloggen. Områden i vår stad som har en särskild betydelse för oss, men också för alla som är intresserad av stadsarkitektur och socialhistoria.

Göteborg har 21 stadsdelar. De delas även in i s.k. Stadsdelsnämnder. Dessa är 10 till antalet. Primärområde är i Göteborgs kommun en beteckning på ett underområde till ett stadsdelsnämndsområde. De används för planering av kommunala verksamheter som har geografiska upptagningsområden.

Inledning

Det har varit lite av varann dags väder ett tag och när solen tittar fram och himmelen blir blå, då passar vi på att göra en utflykt! Den här gången promenerade vi runt i en idyll – Slottsskogskolonin i Majorna!

Lite historik

Slottsskogskolonin, ibland kallas den Slottsskogskolonien, är en koloniträdgård i Västra Göteborg. Området har ett stort kulturhistoriskt värde. Kolonin grundades 1916, då under namnet Godhemskolonien. Detta var under första världskriget, och matbristen under första världskriget gjorde koloniträdgårdar till viktiga hjälpmedel för städernas livsmedelsförsörjning. Därefter bytte området namn till Kungsladugårdskolonien, ett namn det kom att ha fram till 1969. Det året bytte man till nuvarande namn, eftersom kopplingen till Slottsskogen ansågs värdefull för koloniträdgårdens fortlevnad. I området finns 154 stugor och ligger vackert inbäddat mellan Majornas landshövdingehus och Slottsskogen. Under maj till september, dagtid är man välkommen att besöka området!

Då kikar vi runt lite…

Nu när det har blivit så grönt och frodigt, så är det verkligen en fröjd för ögat att gå runt här!

Bland allt det gröna, finns blomster av alla de slag och sköna sittplatser förstås!

Så mysigt, lummigt och vackert!

Är mycket förtjust i de trädgårdar som ser lite ”vildvuxna ut!” Samtidigt som känslan ändå är harmoni! 🙂

Som du kanske kommer ihåg är jag särskilt förtjust i de röda små stugorna… det är väl något med folksjälen….Vi kikar på några…

Visst är det en idyll!?

Den här röda stugan var förhållandevis stor och hade också en stor grönskande trädgård. Rhododendron och azaleor blommande för fullt!

En mindre stuga och med den där lite ”vildvuxna” trädgården. Underbart! 🙂

Vid en av utgångarna tog jag så det sista kortet, innan vi promenerade vidare…

Är du i Göteborg, så promenera gärna i någon av alla koloniområden som finns runt om i staden. Den här ligger som sagt nära Slottsskogen som många turister och göteborgare besöker.

Kram Gunilla

0

Varsågoda – en färgsymfoni bland tulpaner och röd kastanj!

En kär tradition som vi har, är en försommarträff med några goa vänner. Först äter vi en god bit mat, tar något glas därtill och sedan besöker vi Trädgårdsföreningen för att där njuta av blomsterprakten! Vi har hittills haft tur med vädret på våra träffar – solsken även denna gång, om än lite blåsigt!

Det var många besökare den här soliga torsdagen i Trädgårdsföreningen och det är lätt att förstå varför så många söker sig hit! Färgprakten bland tulpanerna är magnifikt!

Nästan på väg att blomma ut, men så vackra ändå! Tänk att få vara en humla och få flyga runt inne i blomsterprakten! 🙂

Det fotograferades flitigt här vid den stora och välfyllda tulpanrabatten. Det är verkligen är fröjd för ögat! Men det som också står för färg, lugn och harmoni är de röda blommande kastanjeträden. De vita är fantastiskt vackra, men de röda är något enastående…

Visst är de röda blommorna på kastanjeträden något alldeles extra fantastiskt!?

Må gott!

Kram Gunilla

0

Billdals Gård – ett sommarhus för Göteborgssocieteten!

I mitten på April, då maken och jag promenerat ute på Stora Amundsön, så passade vi också på att besöka Billdals herrgård. Sist vi besökte herrgården renoverades den utvändigt och det arbetet blev klart under 2017. Sedan en tid tillbaka pågår även renovering inne i det vackra huset! Vid dagens besök togs en hel del foton och som du kommer att märka, har löven vid det här tillfället ännu inte slagit ut. Fördelen med det är att många detaljer blir mer synliga. Men nog föredrar jag grönskande bokträd!

Du som följer mig här på bloggen, förstår förmodligen redan nu varför jag vill berätta och visa bilder på det här huset! Givetvis handlar det om att huset har en själ, en intressant historia och är alldeles underbart! 🙂

Om Billdals herrgård

Billdals herrgård ligger i naturområdet Billdals park i stadsdelen Askim som i sin tur ligger kustnära. I min efterforskningar om herrgården, noterar jag att det första huset revs. Därefter byggdes det ett nytt hus, det som vi ser idag, och som har haft ett flertalet ägare genom alla år. Vi tar det från början…

År 1663 blev familjen Prytz egendomens första kända ägare och därefter köpte grosshandlaren och kommunpolitikern James R Dickson egendomen 1862. Dickson lät först riva den ursprungliga byggnaden och därefter spenderade han hundratusentals kronor på att uppföra den nuvarande byggnaden, samt utvidga trädgården. Det anlades också en park i engelsk stil. Herrgården användes av Dickson som sommarbostad. Då Dickson avlidit år 1873, övertogs egendomen av arkitekten och byggmästaren August Krüger. Därefter köptes den av grosshandlaren Charles Felix Lindberg. Han bodde året runt på gården och ägde den fram till sin död 1909. Efter tjugo år var det ytterligare en grosshandlare som övertog huset och det var industrimannen Gustav Werner som blev ny ägare fram till sin död år 1948. Även han utvidgade anläggningen, genom att bland annat bygga ett stort växthus och arbetarbostäder, samt ett stall och en ladugård. Även en byggnad innehållande en tvättstuga nämns!
Efter hans död tog hans släktingar hand om byggnaden, innan hela egendomen köptes av Göteborgs kommun 1963. Den dåvarande hyresgästen Brita Norling gavs då hyresrätt fram till sin död vilket inträffade 2001. Huvudbyggnaden stod sedan tom fram till 2014 när Higab – ett kommunalt bolag inom Göteborg, fick i uppdrag att rusta upp Billdals Gård. När Higab tog sig an herrgården var byggnaden i mycket dåligt skick och hade också blivit utsatt för skadegörelse. Något som vi bevittnade vid vårt först besök i början på 2000-talet. Eftersom man i nuläget inte riktigt vet vad byggnaden ska användas till har renoveringen av insidan avstannat tills vidare. Det finns en tanke om att öppna upp för allmänheten och att bedriva kafé – och restaurangverksamhet i huset.

Parken är numer friluftsområde och i anslutning till parken finns bland annat Billdals ridhus. Parken har många vackra lövträd och Krogabäcken slingrar genom området. Parken omges av både berg och skog. Den promenad – och cykelvänliga Säröbanan ligger nära. Det var just vid en av våra cykelturer som vi blev nyfikna på herrgården!

Vy nedanför byggnaden i den vackra parken som gränsar mot berg och lövskog. Krogabäcken skymtar. Varför bäcken heter så vet jag inte! Det finns visst en laxtrappa någonstans i bäcken, men den såg vi inte till.

Vy från den lilla stenbron upp mot herrgården. Det är tidig vår och vitsipporna har börjat slå ut….

Vitsippor – det känns redan längesedan!

Här ser vi ena gaveln på huset, ifrån den lilla stenbron. Den översta tredje våningen består av en påbyggnad i mitten som skjuter upp över byggnadskroppen, vilket ger ett pampigt uttryck! Jag förmodar att det är en terrass?

Blev visst förälskad i den lilla bron! 🙂 Vid sidan om bron låg en liten byggnad som vi trodde var en grindstuga….

Men det var det inte! Det visade sig var ett utedass med plats för två samtidigt! 🙂

Tänker att dasset tillhörde tjänstefolket! Eller vad tro du? 🙂 Tyvärr verkade inte detta ”lilla viktiga hus”, ha blivit renoverat! Det vore ju väldigt synd om inte det också får en ”makeover!” 🙂 Alldeles nedanför bron låg en något större byggnad som verkade vara något av en mindre tjänstebostad eller något förråd? Hittade ingen information.

På dess baksida av det charmiga huset, såg vi ett igensatt fönster. Hoppas att Higab renoverar och återställer även de här två mindre byggnaderna! Bilderna togs ju för nästan exakt en månad sedan. Så mycket grönare det är nu i naturen! Det blir säkerligen en tur till hit under sommaren och hösten!

Här på terrassen stod vi och tittade ut över parken mot de vackra bokträden. Vi passade också på att kika in genom de stora fönstren. Vi såg vackra brädgolv, kakelugnar, samt höga pampiga pardörrar mellan rummen. Allt kunde vi ju inte se utifrån, men varje rum i huset lär ha fått sin karaktär med hjälp av olika träslag, dekorativt snickeri, kulörer och ornamentariskt snickeri och stuckatur. Allt med inspiration av nyrenässansens engelska ideal. (Källa: Higab hemsida.)

Vy ut över trädgården och parken ifrån den stora terrassen. Då bilden togs hade ju bokträden inte fått sina gröna blad, men nu lär här vara grönt och lummigt! Kanske även någon blodbok finns?

Vid infarten till parken ligger också en mindre byggnad och det lär vara en tjänstebostad…

Ja, det är spännande att upptäcka ett ”ödehus” som detta hus var då vi såg det första gången. Sedan flera år senare, läste vi en artikel i GP, om att Higab övertagit ansvaret om byggnaden och att en renovering skulle påbörjas. Det föranledde till nästa besök och därefter ytterligare ett, då den yttre renoveringen stod klar. Och så bestämde jag mig för att ta reda på vilka som bott och levt här och nu är den sagan all! 🙂

Ser bland mina foton att jag glömt att fotografera byggnadens entrésida! Det föranleder definitivt att göra ett återbesök! 🙂

Nu tar jag och bloggen helg! Så…

Trevlig helg!

Kram Gunilla

0

Trädgårdsföreningen – göteborgarnas gröna rum!

Egentligen är jag ingen stadsmänniska – jag trivs bäst vid havet eller vid skogsområden. Men i Göteborg är jag född och delvis uppvuxen och jag har mina rötter där. Under våren har det blivit flera angenäma besök till staden, för att bland annat träffa vänner på en lunch, eller som häromdagen då maken och jag var på utställningen ”Göteborgs garderob.” Är jag i centrala Göteborg, så slinker jag gärna in en stund i göteborgarnas gröna rum som är Trädgårdsföreningen! Om jag har uträttat några ärenden eller suttit och avnjutit en god lunch med vänner, så är ändå behovet att vara för mig själv en stund. Nu är man inte ensam i Trädgårdsföreningen, men en vanlig vardag finns det gott om plats för var och en!

Under vårvintern har jag lagt märke till att det pågår ett arbete med att skapa ett nytt ”grönområde” i Trädgårdsföreningen. Nya träd, buskar, perenner och ängsväxter planteras i den lund som ska spegla det sena 1800-talets stilideal. Nu tar det några år innan det nyplanterade har hunnit växa till sig, men vid mitt besök la jag direkt märke till de nya mjuka formerna på gångstråken. Så som det en gång var i parken då den anlades. Några träd har fällts, för att skapa plats åt den nya lunden. Men samtidigt har det planterats nya träd som Vinnlönn och Amerikansk strimlönn som bättre passar in. Det här området är beläget till vänster om den stora gräsmattan i mitten vid entrén från Bältespännarparken. Enligt deras hemsida så har det sedan 2010 planterats 165 nya träd i Trädgårdsföreningen. Totalt finns det 600 träd i parken av cirka 170 olika trädarter och sorter. För mig och säkert många andra besökare är träden, själva stommen i parken. Träden bildar ett ”grönskande tak” och de är också till stor del stadens lungor!

Trädgårdsföreningen är en av Europas bäst bevarade 1800-talsparker och blev som första park i landet förklarad som byggnadsminne 1992. Tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götaland arbetar Trädgårdsföreningen för att bevara och utveckla delar av parken med det sena 1800-talets stilideal som förebild. I detta är 1800-talslunden en viktig del.

Vid entrén från Bältesspännarparken möttes jag först av en blomsterprakt…

Mycket vacker plantering som gör sig så fint mot den gröna bakgrunden.

Så gick jag åt vänster mot kanalen, där också den nya 1800-tals lunden tar form. Den här sidan av parken där bland annat kastanjeträden står nere mot kanalen är min favoritplats. Nu blommade kastanjeträden…

Som synes, så regnade det, men jag lyckades fota med mobilen samtidigt som jag höll i paraplyet över mig och kameran!

Älskar verkligen den här platsen och särskilt vyerna ut över kanalen. Träden är vackra året om, men nog har jag längtat efter grönskan!

Så till sist promenerade jag en liten bit fram till den nya lunden som börjar ta form…

Nu var det vid fotoögonblicket en del maskiner igång, och det planterades för fullt, så jag får återkomma med fler bilder härifrån då arbetet med lunden har kommit längre. Men mitt intryck är mycket positivt! Den nya 1800-tals lunden passar så väl in!

Nu stundar en välfylld helg, för vår del. Yngsta sonen med sambo flyttar till ny ort, så jag vet vad jag har att göra! 🙂

Därmed önskar jag mina läsare en god och angenäm helg!

Kram Gunilla

0

Tollered – ett trevligt och intressant utflyktsmål!

Nääs fabriker är det många som åker till, för att shoppa i någon av de mysiga butikerna. Här finns också restauranger och hotell för den som vill övernatta i historisk miljö. På andra sidan motorvägen, mittemot Nääs fabriker ligger Tollered, som likt Nääs fabriker, är en bevarad bruks – och industriort. Både Nääs fabriker och Tollered ligger i Lerums kommun, 32 km öster om Göteborg i en förkastningsbrant mellan sjöarna Sävelången och Torskabotten. Det är en bilfärd på ca: 30 minuter ifrån Göteborg i riktning mot Alingsås.
Maken och jag brukar promenera runt både vid Nääs fabriker och ibland vidare under motorvägen till Tollered. Det är ingen lång promenad! De bilder som jag visar idag är ifrån ett besök sensommaren 2018. Det har inte blivit av att visa bilderna tidigare, men nu när det våras kanske du blir lockad att göra ett besök! Maken och jag åker gärna till de två orterna – som ett trevligt utflyktsmål. Men tyvärr tror jag att många missar att besöka Tollered och därmed en promenad i historisk miljö!

Lite historik om Tollered

Orten har gamla anor. Runt 1000-talet beräknas de första gårdarna ha legat på platsen. Senare fanns i Tollered två bondgårdar, Skattegården och Nedergården. Frälsehemmanet Nedergården hörde från år 1750, till Nääs slott och kom att omfatta det som senare skulle bli fabriksområdet.
Frälseskattehemmanet Skattegården var delat i sex brukningsdelar kring Herreslia som då var bygatan. Till båda gårdarna hörde endast små arealer brukningsbar mark och därför var andelarna i vattenfallen i Tollereds Ström mycket viktiga för bönderna. 1835 låg fyra sågar, sex kvarnar och fyra brännerier vid strömmen.
Bruksorten Tollered formades kring Nääs Fabriker, och här fanns: bomullsspinneri, yllespinneri och väveri, som grundades 1833 av ägarna till Nääs Slott, på andra sidan sjön Sävelången. Här finns också en kraftstation.

Under kriget 1612 mot danskarna, byggde bönderna upp ett försvar vid den smalaste passagen längs det långa berget. De stod emot den danska armén en kort tid innan de drog sig tillbaka. Det gav danskarna fritt spelrum att plundra och bränna Nääs slott och de omkringliggande gårdarna. Det var och är ganska brant sluttande mark ner mot Sävelången så det blev svårt för danskarna. Branterna ger utrymme för det som idag är den stora resursen i Tollered, vattenkraften. I historisk tid var bönderna noga med sina andelar i forsen, som föll 60 meter på en sträcka på ca 800 meter från Torskabotten till Säven. Det insåg godsherren på Nääs, Peter Wilhelm Berg, som 1825 skaffade sig rättigheterna till vattenkraften. När detta var klart grundande han Nääs fabriker 1833.

Tollered var ursprungligen namnet på en gård, där ”red” betyder röjning och det var Torill som röjde.
Bycentrum ligger på cirka 70 meters höjd medan den högst belägna bebyggelsen ligger på cirka 140 meters höjd cirka 1 km österut. Huvuddelen av bebyggelsen ligger öster om E20. Väster om motorvägen ligger dock den yngre industriella bebyggelsen som idag främst används som hotell och företagarcentrum. Källa: Wikipedia.

Följ med på en liten rundtur…

Här är vi på väg från det nedre området kring Nääs fabriker upp mot Tollered och längs promenadvägen ser man också ”vattnets väg” ner mot Sävelången.

Här har vi kommit en bit upp mot kraftstationen och i bild skymtar ”tuben.” Den 335 meter långa ståltuben byggdes 1908-1909. Delarna kom med järnväg till Floda station och sedan vidare till Tollered med hästskjuts.

Tuben användes för att transportera vatten till Tollereds övre och nedre kraftstationer via en kanal som gick från Torskabotten. Den rengjordes varje år, och detta skedde på somrarna när fabriken stod stilla.
”Det var ett slitsamt, smutsigt och farligt arbete som senare utfördes nattetid för att slippa den värme som uppkom av solstrålningen på de svarta ytorna”, skriver team Tollered på skylten intill en utställd bit av tuben.
Efter nedläggningen av kraftstationen och fabriken, såldes största delen av tuben och endast en liten del nära kraftstationen bevarades.
Tollereds ”öfvre” kraftstation är ett av landets äldsta vattenkraftverk, och är välbevarat tack vare de ideella eldsjälarna. De söker pengar för restaurering när detta krävs, och brukar få pengar från främst länsstyrelsen och Sparbanken Alingsås.

Här ser vi fabriken och tuben från ett annat håll…

Det är så trevligt med vägskylten som anger vad de olika husen ligger och vad de användes till. Biografen används än idag och lär vara den enda biografen med en kakelugn! Vidare ser vi var ”kontoret” låg…

”Kontoret”, ligger längs huvudgatan som går genom byn. Byggnaden uppfördes som kontor – och lagerbyggnad för bomull och färdigt garn. Det fanns en gångbrygga ca: 7 metr över marken mellan kontoret och fabriken. Idag används kontoret som festlokal. Bygatan som kontoret ligger på heter: ”Volrath Bergs väg” och vi åker den här vägen, då vi far mot Alingsås. Bygatan, mynnar så småningom ut på en mindre väg, genom ett underbart kulturlandskap.

De röda trähusen…

De gamla arbetarbostäderna ser lite olika ut.

Göta / Svea / Dana är en trio gamla trähus som var arbetarbostäder. Svea är äldst och byggdes år 1897, Göta 1899 och Dana uppfördes 1910. De har tillsammans 20 lägenheter som är renoverade till en modern standard. Byggnaderna tillmäts ett stort byggnads-, samhälls- och socialhistoriskt värde då de speglar industrins utveckling. Arkitekturens formspråk med brokvistarnas detaljer räknas till nationalromantiken.
”Stora Stenhagen”, tegelhuset från år 1853 är Tollereds äldsta bevarade arbetarbostad. Tyvärr har jag inget foto att visa på det.


Bakom Göta, Svea och Dana finns längor med förrådsutrymmen som förr i tiden användes som vedförråd. Dessa används idag som extra lägenhetsförråd.

Visst är de fina de dekorativa skyltarna!

På vår promenad fick vi syn på, Nedergården eller ”Båt-Johans” hus. Huset har anor från 1700-talet och här bodde en tid den tidigare ångbåtskaptenen Johan Eriksson som skötte ångbåten som trafikerade sträckan Nääs – Floda station. Det här huset är det enda bevarade huset från den tiden i Tollered.

Åh, det är så underbart att så gamla hus är bevarade!

Här ser vi den gamla byskolan. I rött så klart! 🙂 Enligt uppgift så är huset från 1800-talet och sedan 2012 bor här en barnfamilj! 🙂

På vår vandring såg vi även det här charmiga tegelhuset och även här såg det ut att bo en barnfamilj. Hur gammalt huset är känner jag inte till. Frånsett det nylagda taket ser ju huset gammalt ut. Tidigt 1900-tal?

De flesta husen i området är röda, men ett hus skilde sig från övriga och så ska det vara enligt traditionen! Ett gult hus som när det begav sig utgjorde bostäder åt förmännen och deras familjer.

Jag tycker det är så roligt och intressant med de här bruksorterna som är ett stycke historiskt kulturarv. Det som fascinerar mig mycket är hur välutvecklade de här bruksorterna var, beträffande omsorg och samhällsfunktioner. De som levde, arbetade och bodde här hade i regel allt vad som behövdes. Arbete, skola, läkare, diverse handel och så vidare. Men visst var arbetet slitigt och ibland farligt och bostäderna kanske inte de rymligaste för arbetarna.

I närheten ligger Jonsereds fabriker, lika charmigt och välbevarat. Men det får bli ett annat inlägg!

Kram Gunilla

0