Vandring på Rörö i storslagen natur

Längst norrut i Göteborgs skärgård i Öckerö kommun, ligger Rörö. Det karga, nästan helt trädlösa landskapet och de fina badmöjligheterna drar många besökare till ön. Dock hoppade vi över badet, då det vindade en del. Vi har tidigare cyklat på ön, då badade vi vid en av alla fina vikar! Vi har nyligen åkt med på en skärgårdstur för midsommarfirande som du kan läsa om här. Men inte vandrat på naturstigen, så det såg vi fram emot.

Färdsätt

Vi tog bilen ut till Hjuvik, för vidare färd med färjan till Hönö och passerade Öckerö, Hälsö och därefter parkerade vi på Burö, vid färjeläget. Därifrån går färjor ut till Rörö, Källö-Knippla och Hyppeln. Det är bra att planera resan i förväg och noga kolla upp turlistorna, eftersom man färdas med två olika färjor. Trafiken mellan Hjuvik och Hönö/Öckerö, går ofta. Men turerna ut till de andra tre öarna går mer sällan! Färjorna är kostnadsfria. För den som vill, går det att åka med buss från Göteborg (Röd express) ut till Hjuvik, och därefter byta till buss (290) för vidare färd mot Burö färjeläge. Väl ute på Rörö, tar man sig snabbt till fots mot naturstigen.

Längd
6 km med möjlig avstickare över bergen. (Beror lite på hur man går). Det känns betydligt längre, då den blå slingan kräver koncentration bland alla stenar.

Utgångspunkt
Hamnen vid sjöräddningsstationen på Rörö. Gå åt vänster, förbi öns livsmedelsbutik och vidare mot den långa bryggan och den lilla hamnen och de röda skjulen. Den asfalterade vägen går snart över i grusväg och mindre stig som tar dig upp och ner, fram till en äng och en fin sandstrand. Följ sedan skyltanvisning!

Karaktär
Medelsvår. Öns västsida är till stor del fyllt av ett brett bälte av rullstenar. En smal stig slingrar sig fram mellan de runda stenarna. Så här gäller det att se sig noga för och placera fötterna rätt!

Naturreservatet kom till för att skydda den unika naturen. Här finns artrik flora och fauna. Om våren och försommaren blommar styvmorsvioler och strandtrift. Så det lär bli ett nytt besök till våren! Inlandsisen har satt sin prägel på landskapet. Mitt i det flacka hedlandskapet i söder ligger de två små vattnen Stora och Lilla Ers vatten. De omges av breda vassar och ger goda förhållanden för fågellivet. Utmed öns västsida utbreder sig ett storslaget klapperstensfält. Blockmarkerna liksom den stora förekomsten av sand utgör delar av en mäktig israndsbildning. Berggrunden består till största delen av gnejs. Ådergnejsens ljusa skikt domineras av mineralerna kvarts och fältspat, medan det mörka utgörs av ett slags glimmer.

Efter att vi passerat hamnen, skjulen och sandstranden kom vi ut till ett öppet landskap där vi möttes av betande får. Vi blev lite bekanta med de två kvinnorna som skymtar på stigen på fotot.

Vi såg ingen hänvisningsskylt mot naturstigen, så vi gick antagligen fel i början. Men det gick bra ändå! Vid den lilla hamnen, gick vi till vänster mot skjulen. Passerade dem och gick ända fram mot klippkanten, där vi såg en liten brygga. Vi rundade klippan och nere på stranden såg vi en trappa som ledde oss rakt upp mot leden och in i fårhagen.

I början av vandring kantades leden av ljung, små vindpinade enebuskar och av berghällar. Eftersom det har varit en torr och het sommar med torka som följd, så såg vi väldigt lite av blommande ljung. Kan tänka mig att det annars är vackert här med de stora lila fälten av ljung.

Det syns på fotot här att ljungen är brunbränd. Men vackert ändå med vegetationen, berghällarna och havet. Det vi blickar ut mot är Kattegatt och vi kunde se både Marstrands fästning och fyren Pater Noster. Det som jag hoppades få se, vilket jag gör varje gång jag är i skärgården, är att få se en och annan säl liggandes ute på något skär. Men icke sa Nicke!

Orange sten! Ja, så kan man också göra det lättare för oss vandrare! 🙂

Betande får såg vi även här och små ”byggen” av strandved. Inte bara strandved utan också…

Ja, ni ser rätt! Allehanda skor uppsköljda ur havet!?

De låg där som en ”installation” – som en påminnelse om allt som våra hav får ta emot! Jag såg också en stor hög med plast som hade samlats ihop, men jag ska bespara er den bilden! Skorna – det var ju ändå lite kul med alla olika sorter. Allt ifrån ”foppatofflor” till byggnadskänga med stålhätta! Man kan ju undra över hur alla skor hamnar i vattnet? Kanske en bra inledning på en deckare!?

Vi vandrade vidare och vek in på den blå slingan…

Den delen som enligt mitt tycke var den allra vackraste! Det var inga problem att hitta varken orange eller blå stenar!

Som en enda stor anlagd klapperstensträdgård. Naturen har fixat det alldeles själv!

Vi började nå den bergigare delen av ön… kargare, men inte färglös!

Vi tappade nästan andan, så vackert var det! Fantastiska skiftningar i berget!

Efter lite efterforskningar kunde jag läsa mig till att berggrunden består till största delen av gnejs. Ådergnejsens ljusa skikt domineras av mineralerna kvarts och fältspat, medan det mörka utgörs av ett slags glimmer.

Lite av den här blandningen av bergarter har vi sett vid Särö Västerskog. Men här fanns det så stora ytor – det var som att komma in i en annan värld!

Ser ni hjärtat? Letar alltid efter hjärtan eller dylikt i naturen. 🙂

Vädret var skiftande den här dagen. Ena stunden lite blåsigt, sedan mer vindstilla och full sol! Som gjort för yoga där på hällarna!

Det blev lite yoga där på klipporna – i paradiset! Det kommer ett nytt inlägg om det.

Nåväl, lite stopp för fika är inte heller så dumt!

En perfekt plats på en bänk med hela havet framför oss och omgiven av den vackra berggrunden.

Måste titta på berghällarna och jättegrytorna en gång till, för att därefter vandra vidare tillbaka mot byn.

Bra skyltat! Vi fortsatte en bit till på den blå leden, innan den så småningom övergick till orange märkning igen.

Måste blicka ut över havet igen, innan vi kom in i den endaste lilla gröna skog under hela vandringen!

En liten blå sten…

Vi närmade oss byn och följde huvudvägen ned mot färjelägret…

Där vid läget där färjan kommer in låg något rostigt som jag tyckte skulle förevigas! Tidens tand… saker rostar sönder.

Så åkte vi tillbaka med färjan mot Burö…

Det får bli den sista bilden för den här gången! På tur står Källö-Knippla där varken maken eller jag har varit!

Vilken underbar vandrings dag i storslagen natur!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vandring på Stora Amundön!

Maken och jag har påbörjat ett litet trevligt projekt – nämligen att besöka och vandra på alla öar i Göteborgs skärgård! Vi har besökt många av dem, men inte alla där det finns naturstigar att följa. Det här är ett intresse vi delar och njuter av. Både av natur och av själva vandringen. Det finns hur många vandringsleder som helst nära oss, både i skärgården, kustnära och på andra platser i vacker miljö. Mitt motto är ju att: Njuta av det stora i det lilla. Därför är det just det vi gör – att vandra i närmiljön, innan vi kanske planerar för en längre vandringsresa!

Först ut att besöka blev Stora Amundön som ligger kustnära i Göteborgs södra skärgård.

Längd

4 km

Utgångspunkt

Stora parkeringen till höger efter båtvarvet på Brottkärrsvägen.

Karaktär

Medelsvår skärgårdsvandring som tar oss förbi badplatser, utsiktspunkter, vikar och små ekskogar. Det gäller att se var man sätter fötterna. En hel del balansträning! Behållningen av vandring är stor – sagolik natur! Man upplever slingan som längre, då det bitvis är en del ”stock och sten” att ta sig över! Inga svårigheter dock!

Det kan ibland vara svårt att se vart leden tar vägen mellan träd och klippor. Men håll utkik efter träspångarna och de små stolparna som markerar naturstig. Naturstigen går nära vattnet, förutom då det leder oss in i ekskog. Man ser också med blotta ögat var det är mest upptrampat!

Vandring går först genom några beteshagar och på den ljusa årstiden går här hästar och betar. Så se till att stänga grindarna ordentligt efter dig! Därefter kommer vi in i den första ekskogen…

Här, gamla knotiga ekar formade efter ålder, väder och vind.

Strax därefter kom vi fram till Kungsviken med fint bad och så vackert med alla klipphällar.

Efter att vi rundat en stor klippa på en spång, fortsätter leden åt vänster, genom en ny ekskog och det börjar gå uppför. Uppe på toppen syns ett ”röse” – ett fornminne som troligen är gravar från äldre bronsåldern 1500 f.K. Glömde att fotografera det, då jag blev så betagen av utsikten!

Underbara hällar där vi intog vår matsäck!

Till vänster vid den sydvästra delen brukar nakenbadarna hålla till..

Och det syns ju tydligt av texten till höger! 🙂

Eller som här fribad! Härligt! Om jag nu inte hade haft en infektion i kroppen, så hade det blivit BAD!

Till höger skymtar Drottningviken och jag kan tänka mig hur fullt det har varit här under de underbara sommardagarna!

Idag var det inte så många – inte så konstigt då skolorna har börjat!

Så lämnade vi den här underbara platsen och vandrade vidare och som sagt det gäller att hålla ögon öppna efter skylt som visar vart naturstigen tar vägen.

Vid Drottningviken finns en fin sandstrand för barnfamiljer och det finns en bra och barnvagnsvänlig väg fram till den. Bara att läsa på informationstavlan vid starten!

Så vackert, så jag dör en smula!

Till höger, vid klipporna vid Drottningviken finns det gott om badstegar.

Vi gick hela slingan, plus den lilla ”extra slingan” till vänster på kartan. Det var en underbar sensommardag att vandra och med all säkerhet kommer vi att komma tillbaka hit! Vi har förstås varit här och promenerat och badat ett antal gånger genom åren. Men aldrig vandrat på den underbara naturstigen!

Kram Gunilla

 

 

 

 

Vandring på Kullaleden mellan Mölle och Höganäs

Flera gånger har vi cyklat mellan Mölle och Höganäs på den gamla banvallen, men aldrig vandrat densamma förrän nu! Det blev en fin tur med ett gäng andra vandrare längs kustlinjen, genom naturreservat och bitvis in mellan de mysiga husen. En väldigt vacker vandringsled för oss som gärna vandrar nära havet.

Kullaleden är en del av Skåneledens delled SL 5 runt Kullahalvön från Helsingborg, via Höganäs, Kullaberg, Arild till Utvälinge. Leden är 70 km lång och erbjuder många varierade upplevelser längs sträckan.

Här finns Helsingborgs medeltida stadskärna, landborgens vackra vyer över Öresund och Danmark, de välkända slotten Sofiero, Kulla Gunnarstorp och Krapperup, stränder och pittoreska kustsamhällen, Kullabergs dramatiska klippformationer och Skäldervikens fågelrika sandstränder. Kullaleden – den sträcka som vi gick mellan Mölle och Höganäs är 11 km lång och är lättillgänglig. Alla med bra grundkondition och fotriktiga skor kan vandra sträckan.

Med på vandring hade vi två guider. En ifrån själva gruppresan och en lokal guide som också var den som ledde truppen! Här och var små vattenpauser (välbehövliga i värmen) och en längre paus för att inta den medhavda matsäcken. Alltid så gott med lunchpaket ute i naturen! Några av de små kustnära orter som vi passerade var: Lerhamn, Nyhamnsläge, samt Strandbaden.

Mölle… den välkända badorten med den lika välkända siluetten…

Mölle – en skånsk pärla som har det mesta vad turister och övriga boende kan önska sig.

När vi startade vandringen tidig förmiddag var det lätta skyar på himlen och ca: 25 grader. Mot slutet klarblå himmel och ca: 30 grader! Puh!

Leden går väldigt strandnära genom naturreservat som delvis är beteshagar för kor och får. Lite kargt och vilsamt för ögat…

Rofyllt och vackert…

Torrt – ja! Men vackert och att hela tiden ha något att fästa blicken på!

Bra på fötterna, keps, stavar, funktionskläder, solskyddsmedel, och mycket vatten är viktigt! Och ibland stanna upp och njuta av omgivningarna.

Vandringskompis tillika min make, som tack och lov tycker lika mycket om som jag att vara nära naturen! Dags att äta den medhavda lunchen. Här är vi i Lerhamn.

Längs vägen i de små byarna fanns många båthamnar…

Vi passerade som sagt många typiska skånska hus med små trevliga trädgårdar. På en vandring tillsammans med andra, får man välja sina fotoögonblick för att inte ”stoppa upp” för mycket! Tur att min mobilkamera tar så fina bilder…

Framme i Höganäs fick vi så belöningen i form av en väntade och vällagad lunch! Som synes är himlen klarblå och temperaturen uppe i 30 grader! Nu var det skönt att gå in och fräscha till sig lite och sedan sätta sig vid ett dukat bord och njuta av mat och kall dryck.

Även här i Höganäs en trevlig båthamn…

Vissa båtar har en större plats i mitt hjärta…

Båtar i trä!

Nöjd vandrare och tillika bloggerska!

Skulle gärna vilja vandra hela sträckan….

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

Till fots – världens bästa motion!

Finns det något enklare och skonsammare än att promenera för en god hälsa? Det tror inte jag! Ingen annan vardagsmotion är så enkel och så effektiv som en daglig promenad! Det krävs i regel inte så mycket utrustning, mer än att klä sig efter väder och att ha rejält på fötterna. För min del är det bara att byta om, öppna dörren och ge mig iväg! Här finns promenadvägar med rejäla backar och här finns skogsstigar som löper i kuperad terräng. Ibland längtar jag till havet och jag har Göteborg och andra kustnära städer att välja på. Eller varför inte en stadsvandring…att se en stad till fots är enklaste sättet!

Har du tänkt på hur många valmöjligheter det finns med att promenera eller vandra? Du kan välja att gå själv eller ha sällskap på promenaden. Du kan gå en kortare sträcka eller kanske en dagstur. Kanske en vandringsresa lockar? Det är populärt och det finns sannerligen ett stort utbud! Maken och jag har gjort en vandringsresa som gick till Cinque Terre – de fem bergsbyarna i Italien. Fantastiskt vackert! Kanske det blir någon mer längre vandringsresa, men i det här inlägget vill jag främst inspirera till vardagsmotionen och att till en början utforska sitt närområde.

Det är mycket att vinna genom att röra på sig, kroppen stärks både fysiskt och psykiskt. Det är aldrig försent att börja med de regelbundna promenaderna. Varje promenad som blir av är av godo! Därtill är alla upplevelser som naturen eller stadsbilden erbjuder. Visst är det fantastiskt! Vad vi också vet är att naturen är läkande. Hur ofta har inte jag själv hämtat kraft i naturen?

Ett stort grönområde i utkanten av Göteborg är Delsjöområdet. Här finns hur många promenadvägar och stigar som helst att ta sig fram på. Lika bra och vanligt är att ta sig fram på cykel. Här finns lilla och stora Delsjön med möjlighet till bad och att ta sig ut på sjöarna med kanot. Det här är ett favoritområde som vi ofta återvänder till! Igår var det lagom varmt, lite mulet – som gjort för en dagsvandring!

Nära Stora Torp, finns bevarad bokskog och många av dem är flera hundra år gamla. Trots den rådande torkan är löven fortfarande gröna, men marken under trädkronorna och lite runt om var brunbrända. Omgivningarna här är väldigt vackra!

Det är en ”lisa för själen” att vandra här!

Jag blev lycklig av att se att det fortfarande grönskar, men hur länge till klarar träden av torkan?

Gamla, fallna träd blir så småningom ”bostad” åt insekter och svampar. Jag gillar verkligen när det får ligga kvar och naturen får ha sin gång.

Här stannar jag till vid en av fyra ekar som finns kvar i området och vars ålder man uppskattar till ca: 500 år! Fantastiskt!

Det är svårt att se här hur stort trädet är, men det är trädet vid skylten. Fick backa en hel del för att få med lite av den enorma kronan!

Vid ”Teknikbacken”, där det finns utmärkt bad, fanns nu också ny fina bänkar att sitta på vilket vi gjorde. Här blev det fikapaus…

Som sagt jag går gärna själv och stannar till när och var jag vill. Men jag har också gärna sällskap som här av kära maken!

Så kom vi fram till spången och här är det lite läskigt att gå över! Sommar som vinter. Det knakar och brakar, men över kommer vi! 🙂

Mitt på spången måste jag beundra utsikten. Det finns en ”badavdelning” mitt på spången med en tillhörande badstege. Det hade ju varit underbart att ta sig ett dopp! Attans att vi inte hade badkläder med. Fast det var nära att jag hade hoppat i… naken! Nästa gång så…

En underbar dag med 1,1 mil i benen!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En härlig dag vid Tofta naturreservat med oslagbara naturvyer!

Idag sken solen och vi planerade snabbt för en utflyktsdag! Det blev Tofta naturreservat där vi har varit förut, både höst, advent och senast förra året på Valborgsmässoaftonen. Här är så vackert att vandra förbi längs strandängarna och på klipporna. Då och då går leden alldeles vid strandkanten förbi havet. Här finns så mycket att se på sin vandring av djur – och växtriket. Nere vid strandängarna såg vi både påfågelöga, blåvinge och citronfjäril. Här och var i hagarna blommar det rikt av vitsippor, styvmorsviol, svalört och det finaste av allt – gullvivor! Eller ”majnycklar” som många säger i norra Bohuslän. Som vanligt när jag går i skog och mark, håller jag ögonen öppna. Dels för allt som jag vill fota, dels för att inte trampa på en orm! Mina ögon signalerade SNOK…  och som så snällt ringlade tillbaka ner i diket. Den ville inte vara med på bild och de ville inte fjärilarna heller.

Men vackra vyer ska ni få se…

Tänk att ett foto med tång som har blåst upp från havet kan vara vackert!? Det tycker i alla falla jag! Den blå tunna som ligger och flyter är inget skräp. Det var någon slags boj. Kanske för musselodling…

Och underbara är de små styvmorsviolerna som lyser upp där på strandängarna.

Och så var det ju ”majnycklarna”! Lycka att se dem igen!

Så långt ögat når – svalört och styvmorsvioler. Åh du milde tid vad jag har längtat efter det här!

Svalört som lyser som solen självt! 🙂

Här nedför stenmuren satte vi oss med vår fika i lä för vinden och med en fantastisk utsikt över havet, klipporna och delar av strandängarna. Fokus på den vackra muren!

Naturen här påminner en del om naturreservatet vid Särö Västerskog. Åh det är så vackert!

Älskar det här karga landskapet. Det är meditativt att vandra här. Det enda ljudet är ifrån sjöfåglarna och ifrån vågorna som kluckar mot stranden och stenarna.

Och färglöst är det definitivt inte…

Jag vet inte hur många gånger vi bara stannande till och blicka ut över landskapet. Jag kan inte se mig mätt. Jag är så tacksam över att jag gång på gång får uppleva det här. Naturen.

Kram Gunilla