Bröllopsdag, Sveriges Nationaldag och kungligt dop!

Hej vänner!

Nu har jag snart tappat räkningen på alla solskensdagar i dubbel bemärkelse! Jag vet knappt vilken veckodag det är ibland, i allt som sker runt omkring mig! Solen strålar varje dag och bara det är underbart i sig. Sedan att åka på utflykter, fira bröllopsdag och Sveriges Nationaldag, förgyller också tillvaron.

Åren går och kärleken består! Vi har varit gifta i 42 år och det firade vi med en utflykt till Alingsås. Tanken var först att åka skärgårdsbåt ut till Vrångö, där vi var för två år sedan, men just denna dag var det friska, nordliga vindar. Solen sken förvisso, men den lite kallare vinden lockade inte till bad, utan vi valde att åka inåt land. Nu finns det som kanske bekant även vatten vid Alingsås. Staden ligger vid vackra Mjörn.

Det finns även båtliv här! Älskar att gå vid hamnen och längs ån.

Man kan gå en lång bit på den smala spången längs Säveån eller en bit upp på en bredare promenadväg. (Hälsans stig.)

En Herbert! En herre bland vanligtvis damer! 🙂

Och här finns inte bara båtar, utan också kossor och kalvar på grönbete! 🙂

Förutom hamnen promenerade vi i vackra Nolhagaparken och bland kolonistugorna som ligger alldeles intill parken.

Här finns underbara hus och små trädgårdar med bland annat ljuvligt doftande pioner i olika färger!

Tror inte att jag tidigare har sett en sådan vacker röd färg som den här!

Den vita pioner brukar dofta mest och det gjorde den här! 🙂

Gammalt möter nytt! Vid Lillån (tror den heter så) ett gammal kraftstation. och som ni ser fullt med gula näckrosor.

En underbar bröllopsdag och vi uppskattar verkligen att det finns så många olika platser i vår närhet att åka till. 🙂

Dagen efter var det Sveriges Nationaldag!

Ingen av oss är bekväma med att vara i stora folksamlingar, även om vi gör så ibland. Jag råkade läsa att det skulle bli firande vid Skansen Lejonet inne i centrala Göteborg. Det blev sannerligen ett värdigt sätt att fira Sveriges nationaldag på! Vid närmre eftertanke så tror jag inte att jag har varit här tidigare – infödd göteborgare som jag är! 🙂

Det är ett stycke historia och en kraftfull byggnad och siluett i Göteborg!

Här i gröngräset satt vi och fikade, innan det var dags för själva firandet med 21 skott som är det brukliga. Karl X1 invigde Skansen Westgötha Leijon i september 1689. Hans majestät ska ha tagit till sig upp på skansens tak och höjt glaset till ”alla brava soldaters och alla damers skål”.

En vy inne Skansens Lejonet…

Roligt att vi också fick kika in lite…

Vi samlades på Gullbergsklippan och en stilig kvinna i uniform, tillika major höll ett tal innan det saluterades!

I väntan på att utföra salut…

Fyra kanoner med två ”soldater” vid varje… tur att vi alla fick öronproppar, för det låter en del! 🙂

Jag tycker svenska flaggan är så vacker och ännu vackrare blir den en dag som den här med en strålande sol! 

Jag är stolt över vårt vackra land och tycker att det är viktigt att fira vår Nationaldag! Det är viktigt med våra svenska traditioner, även om inte Sveriges Nationaldag är så gammalt. Helgdag blev det först år 2005. Från början firar vi den 6 juni då Gustav Vasa valdes till kung 1523. Därefter blev det ” Svenska flaggans dag” år 1916 som sedan firades som flaggdag fram till 1983, då dagen istället utnämndes till officiell Nationaldag.

Kungligt dop…

Idag har det åter varit kungligt dop och jag är lika stolt över kungafamiljen! Jag tycker kungafamiljen – främst vår kung, drottning och kronprinsessa gör ett utmärkt arbete för vårt land i olika viktiga frågor. Inte minst beträffande mänskliga rättigheter och miljöfrågor.

Foto; SVT

Nu ska vi mumsa på skaldjur och på så sätt avsluta en dag med lugn och ro här hemma!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

Att vara turist i sin egen stad!

Maken och jag har haft en lång och skön helg med hotellvistelse i Göteborg och med sköna promenader i strålande solsken! Så lyckat det blev att vara turist på hemmaplan med övernattning på hotell Eggers.

Jag tog semester i torsdags och vi checkade in strax före tre på eftermiddagen och var väldigt nyfikna på hur vårt rum såg ut.

Entrén rakt fram ifrån Drottningtorget och receptionen är då direkt till vänster. Till vänster innan receptionen kommer man till ”Orangeriet” och vidare in mot baren och matsalen. Här är så vackert! Lägg märke till trappan upp och kristallkronorna!

Jag tror att det här gröna rummet kallas för ”Orangeriet”.

Till höger om entrén ligger ”biblioteket”, här är skönt att sitta och läsa en stund vilket maken gjorde, medan jag gick runt och fotograferade vackra stilleben och detaljer! 🙂

Den här bysten ville jag ta med hem… vill ha!

Så vackra stilleben…

och detaljer…

Så åkte vi upp till våning två på väg till vårt rum med fler vackra detaljer…

Ett stort plus för alla svartvita moderna foton mot allt det guldiga och snirkliga! Läckert!

Vårt rum…

Jättesköna sängar och så där snyggt hotellbäddat! 🙂

Det svarta skåpet – en ursnygg garderob och vitrinskåp. Den vita dörren bredvid sängen leder in till det lilla svartvita badrummet. (Glömde fota där.)

Stort plus för skrivbordet och stolen med det urläckra tyget som fanns lite här och var på hotellet. Gillar djurmönstrat.

Torsdagkväll och vi har hunnit med en promenad, ätit en god tre-rätters middag och med gott vin därtill.

Fin vy mot posthotellet  – Clarion hotell och rakt framför oss ligger…

Radisson Blu. Det finns många fina hotell i Göteborg!

På fredagen vaknade vi till flödande sol – vilken tur! Så efter god frukostbuffé, checkade vi ut, lät vårt lilla bagage vara kvar och så gick vi en lång, skön runda genom vår stad! I Haga blev det fikastopp och vi och många andra sol – och kaffetörstiga ”turister” njöt utomhus av det underbara vårvädret.

Bubbel och choklad så klar när vi kom! 🙂

Ja, vi är verkligen nöjda med vår hotellvistelse på Eggers. Underbar inomhusmiljö, god mat och dryck, trevlig och hjälpsam personal, ligger centralt och bra. Det här kommer vi att göra om – att vara turist i sin egen stad!

Lördagen blev också solig och det lockade också till en skön utomhusvistelse! Sedan var det slut på det underbara. Igår började det klia i halsen och idag… förkyld! 🙁

Kram, Gunilla

Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge!

Ja, här har vi lite trevliga planer för februari att se fram emot och vi behöver sannerligen det! Får hoppas att jag håller mig frisk nu på alla de sätt. Jag gör så gott jag kan med ”vitaminshot” på morgonen och massor med frukt och grönt för övrigt.

Februari och mars är inte mina favoritmånader, men som alltid så gäller det att göra det bästa av de dagar som är nu! Idag tog maken och jag bort en del av vinterdekoration i krukorna runt om huset. Men inte allt – bara det som kändes visset och ”juligt”. Snart, snart, kan jag fylla den första korgen med lite vårblommor istället som välkomnar vid entrén. 🙂

Snart är det också dags att klippa ned pelargonerna och plantera om dem. Tittade in i förrådet idag och det är svårt att tro att de ska växa sig frodiga så småningom. Men längst ned på plantorna skymtade det gröna skott! 🙂

Men det bästa av allt är att vi ska gå ut på resturang och därefter blir det teaterbesök. Får återkomma om det. Vi ska också vara turist i vår egen stad och sova på hotell! Något som vi tänkte göra redan i december, men Berlin kom emellan! 🙂 Vi har valt hotell Eggers som är ett gammalt anrikt hotell och som har genomgått en varsam totalrenovering. Allt började med att jag önskade mig en hotellnatt i Göteborg som födelsedagspresent. Fyllde år i november och jag nämnde då Eggers för att jag gillar deras interiör och koncept. Så råkade det vara ”öppet hus” en lördag i november och en ”poängpromenad” i hotellet som ett sätt att visa upp de nyrenoverade rummen. Vi gick rundan och svarade på frågor och sedan blev jag en av vinnarna! Jag vann en lunch för två på Eggers.

Åh, det ska bli så roligt och mysigt om vädret tillåter, att flanera i staden, sedan lite siesta, klä sig fint och därefter förhoppningsvis njuta av en trerätters middag och dryck. Så hoppas jag på god sömn i något av de vackra rummen och på morgonen därefter  – en maffig frukostbuffé, innan vi snabbt tar oss hem igen. Låter inte detta bra så säg!?

Alla bilder är ifrån Eggers hemsida…

Den vackra receptionen…

Och trappan! Så vackert!

Restaurang och Orangeriet…

Sätta sig ned här och ta en kopp kaffe…

Restaurangen och baren…

Lite bubbel kanske!?

Alla rummen olika… jag som älskar grönt!

Det här är sobert enligt min smak! Älskar tapeten och sänggaveln!

Fast jag tycker nog att jag får vänta för länge ibland! 🙂

Kram, Gunilla

 

 

 

Kärleken till alltet och livets förgänglighet!

Jag funderade ett tag på rubriken…vilken rubrik täcker in kärleken till livet, till varandra, till naturen, rädslan för att mista de man älskar och tankarna om att livet inte är oändligt. Livet innefattar så mycket och det vill jag försöka skriva om. Mina tankar. Jag slog upp ordet alltet ur ordboken och först i ordningen står: ”allt som existerar.” 

Om det nu berodde på att min arbetsvecka var ovanligt glad och intensiv – det vet jag inte? Men efter morgonyogan i fredags tog energin slut och jag ville mest vila och sova. På kvällen var vi på uppvaktning – hos ett kärt födelsedagsbarn som fyllde 76 år. Jag kände mig allt annat än glad och trevlig…ville mest hem och sova vidare! Men ville förstås träffas och umgås…de är ju människor som jag håller av. Lördag morgon…sov länge, ännu längre, njöt sedan av morgonen och av det fina höstvädret. Men sörjde över att jag inte orkade åka iväg till Varberg med make och husvagn! Jag längtade…det är gott att längta…det är att se framåt…det är livsbejakande!

Söndagsmorgon – lite mer energi och vi bestämmer oss för att lasta på cyklarna på bilen, fixa en matsäck och fara iväg på en dagstur till Varberg. Det är värt att åka 18 mil fram och tillbaka för att återse ”vårt smultronställe!” Det är värt att cykla i sakta gemak genom ett fantastisk kustlandskap, även om tröttheten gör sig påmind. Det är värt allting att få uppleva om och om igen det som jag uppskattar så mycket! Den här sena septemberdagen är det både sensommar och tidig höst. Sommar – och höstblommor skymtar förbi. Fjärilar och en och annan humla flyger förbi och de väljer sin blomma. Och jag min.

DSC_0016 DSC_0021

Uppe i skyn ser vi vackra och fulländade formationer – fåglar som är på väg söderut. Studerar dem och förundras över deras precision. De kommunicerar.

Blommorna jag beundrar, växer nära en gammal stenmur och innanför muren i en trädgård står äppelträd som bär både mogen och omogen frukt. Studerar ett äpple som fallit av från sitt fäste och lagt sig till ro i muren.

DSC_0017

DSC_0020

Jag behöver pauserna, jag är trött, men glad och tacksam över att vara här bland allt det vackra och få uppleva naturens mångfald! Vi cyklar kustnära, på mindre vägar och ibland knastrar gruset så där härligt runt däcken. Havet doftar av salt och av tång. Vi möter andra människor och vi ler mot varandra. Vi ler i kapp med solen.

Snart är vi framme vid flyttblocket – vår sten där vi brukar stanna för att inta vår matsäck.

DSC_0010

Landskapet här öppet och kargt, men inte naket!

DSC_0013

Korna som går och betar…och det är ”vidablick!” Det är gott om ljungväxter, enebuskar och slånbär.

DSC_0009

DSC_0007

Det är verkligen skördetider…jag ser några som går och plockar slånbär.

På håll studerar jag en man och en ung pojke som har slagit sig ned en bit ifrån oss. Pojken har Down syndrom…mannen kan vara pojkens far, tillika hans morfar eller farfar. De samtalar glatt om några fynd de har gjort och bläddrar i vad jag tror är en uppslagsbok om djur och natur. Jag förundras över både pojkens och mannens glädje. De är så samspelta, så nära varandra. Jag blir glad över att de har tid, tid för samtal och för varandra! Att pojken har Down syndrom är egentligen inte viktigt att berätta. Jag gör det av den anledningen att jag är glad över att just han finns till och att jag är övertygad om att det finns flera runt honom som älskar honom för den han är! Jag ser att pojken är glad. Vi hejar till varandra och vi trampar vidare. Vi cyklar förbi de välkända husen och trädgårdarna – som så många gånger förut! Men det finns alltid något nytt att upptäcka.

Vi har nu cyklat biten från Varbergs kurort, förbi Apelviken, Träslövsläge, Gamla köpstad och vi har den sista biten kvar som är strandpromenaden innan vi åter är vid kurorten. Varje gång jag cyklar eller promenerar här tänker jag på hur slående vackert det är här på den här sträckan. Jag vet inte vad det är, men oftast kommer både glädje och vemod över mig. Är det inte så när något är vackert och berör?

Vemodet är att att livet är förgängligt. En dag kan jag inte uppleva allt det som jag vill uppleva. En dag finns inte Du eller jag här! Vi är inte tillsammans. Det jag skulle sakna enormt är: Tryggheten, omtanken, kärleken…att Du finns nära mig, när energin tar slut. Du ser när tröttheten är större än viljan och lusten. Du förstår att jag vill, men inte kan. Du tröstar, uppmuntrar och omfamnar mig. I ljuset eller i mörkret söker vi varandras händer. Vi har levt länge tillsammans och även om vi upptäcker nya sidor hos varandra, så vet vi varandras behov väl.

Jag känner mig inte gammal och inte ung. Jag ser mig som en människa som har erfarenheter och en inre rikedom. Jag är rik på upplevelser. Livet är förgängligt och däri ligger en del sorg och smärta. Det vackra runtomkring påminner mig om saknaden – om nära och kära som lämnade jordelivet alldeles för tidigt! Och att jag skulle vilja dela fler upplevelser med dem.

Jag vet att många med mig bär på tankar om livet, om åldrandet och om döden. Men få öppnar sig och vem vågar lyssna. Det är smärtsamt och det smärtsamma ska det inte prats om. Det ska bäras i tysthet. Jag kan omöjligt vara ensam om att vilja prata om döden och saknaden! Några få lyssnar och det är människor som älskar livet!

Livet är vackert och jag älskar livet och naturen som fyller mig både med ro och ny energi. Kärlekens färg är röd och rött är innerligt och värmande. Det kan spraka om kärleken – den glöder…

DSC_0028

DSC_0031

DSC_0033

Det är sagolikt vackert och jag är tacksam över att älska alltet. 

Alltet är allt som gör livet värt att leva, så stort att orden inte räcker till!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sista juli – en dag vi alltid minns!

Igår var det en speciell dag för maken och mig – vi träffades på Stena Danica för 44 år sedan! Så många år och minnen! Vi har spenderat hela vårt vuxna liv tillsammans och våra liv har vävts samman. Vi är fortfarande två individer med olika behov och intressen, men vi har mer gemensamt än det som skiljer oss åt. Vi tycker om att vara tillsammans och genom åren är de få gånger som vi har varit åtskilda. Vi uppmärksammar alltid på något sätt dagen då vi träffades, förlovade oss och bröllopsdagen.

Igår var jag ensam hemma själv under dagen, maken var hemma hos yngsta sonen med sambo och hjälpte dem att sätta upp en fondvägg i trä. Helt okej…vi har ju varit tillsammans varje dag i över fyra veckor nu! Och det är roligt att hjälpa de unga tu! 🙂

Vi fick en stund tillsammans på kvällen och vilken kväll! Var det möjligtvis någon som såg den vackra månen?

DSC_0017

DSC_0016

DSC_0015

Nu hälsar vi Augusti välkommen och jag har en hel vecka semester kvar! Tjohoo!

Kram, Gunilla

Tid tillsammans…

Vi har lite mer ledig tid tillsammans nu, då du kan titulera dig pensionär. Jag är inte där ännu…men arbetar ändå inte fulltid. All tid är värdefull, den vi har var och en, och den vi har tillsammans. Vi får ofta höra att vi gör så mycket och det både gör mig glad och förvånad. Vi vill göra saker tillsammans, vi tycker om att vara tillsammans och vad vi gör är inte alltid det viktigaste.

Det kan vara den enklaste promenaden eller ett utflyktsmål lite längre bort. Det kan vara en mysig middag här hemma eller ett besök på restaurang. Men det vi oftast gör är alldeles vanliga saker, men betyder ändå så mycket!

Ibland, men inte särskilt ofta tillbringar jag tid med en vän och vi kan ha det mycket trevligt tillsammans, men jag vill alltid komma hem. Vill helst inte sova borta och du kan inte sova förrän jag har kommit hem! Vi pratar ibland om det, hur sammansvetsade vi är och kan skratta åt det. Jag ligger också vaken om du inte är hemma!

Att vara tillsammans, att vara nära varandra behöver inte alltid betyda att göra någonting. Vi grejar och fixar, var och en för sig…men så ropar någon av oss att det vore gott med lite mat eller en kopp kaffe. Vi sitter ned en stund och njuter av pausen. Allt får ta sin tid! 

Ibland sitter vi i våra mysfåtöljer och läser i var sin bok eller du läser och jag bloggar! Jag ber dig läsa det jag skriver och du vill ha lite hjälp med något korsord. Ibland på kvällen släcker vi ned…lyssnar på radion…kanske det spelas lite skön musik. Mest sport konstaterar vi.

Ibland behöver vi prata om var vi står, vart är vi på väg, vad vill vi? Vi är inte alltid överens…men vi tar oss igenom det…vi värnar om det.

Det händer mycket omkring oss, människor drabbas av det smärtsamma i livet. Vi påverkas varken vi vill eller ej! Det kan drabba oss…jag blir rädd att jag ska mista det viktigaste som jag har…att det ska hända något i familj. En rädsla som många har, men som få vill prata om! Vi har mist nära och kära, men ännu så länge har vi haft varandra…Jag tar inget för givet, det gör inte du heller.

När det stormar i livet som det gör ibland, så behöver jag en hand att hålla i eller en famn att krypa upp i. Det behövs inte så många ord…Lika underbart är det ha någon att skratta med! Vi tycker om att gå lägga oss tidigt och ligga och läsa och ibland prata om det som gör ont eller om drömmar och om vad vi behöver. Du somnar oftast före mig och jag kan ligga och lyssna till dina andetag…ibland låter det lite väl mycket! Jag brummar visst också ibland… 🙂

Det pratas mycket om tid, eller snarare brist på tid, och om lycka och om glädje. Jag har skrivit om tid ett flertal gånger och påminner igen om, att så länge du lever kommer ny tid. Tid är inte bara något som försvinner!  Vad fyller du din tid med? Lycka och glädje kommer främst genom att vara tacksam för det som redan finns i ditt liv. Men tacksamhet utesluter inte önskningar och drömmar. Men likväl får du skilja på behov och önskningar.

Vi vill vara tillsammans och vi vill göra saker tillsammans!

Om du så bara har en vän i livet, så är du inte ensam!

DSC_0009

 

DSC_0027

Kram, Gunilla

När en vanlig lördag är som bäst!

Vaknar tidigt…du är inte där…hör att det bryggs kaffe där nere i köket! Det är lördag morgon och jag dröjer mig kvar, vet att jag får frukost sedan av dig! Du dricker ditt morgonkaffe och läser morgontidningen och jag ligger kvar i sängen och sträcker ut handen och väljer en av alla böcker som ligger på sängbordet.

Så småningom ropar du att ”frukosten är klar!” Det är underbart att komma ner till ett dukat bord där allt finns som jag önskar. Apelsinjuice i vackra glas, rostad bröd, lite pålägg, grönsaker, den hemmagjorda müslin med yoghurt och frukt, ägg och nybryggt te. Ljusen är tända och vi äter långsamt och funderar över vad vi vill förgylla dagen med.

Solen skymtar till ena stunden och regnet faller den andra. Men det ser ut som om solen försöker, så vi bestämmer oss för att åka in till stora staden och flanera i Haga. Vi parkerar bilen vid Heden och promenerar genom staden och beundrar de vackra husen runt Vasastaden. När solen skymtar så känns det lite vårligt…men vinden är narig. Vi tittar in i några butiker…mest är det gamla föremål som lockar och i Haga finns några antikvariat och antikvitetsbutiker. Det börjar kurra i magen och vi har tur att få en plats på en av Hagas alla kaféer. Här äter vi värmande linssoppa, het och mycket god. Till det serveras nybakat grovt bröd…smakar så gott! Lite kaffe…vi vandrar tillbaka längs Allégatan och viker av upp mot Vasastaden igen.

Utanför en blomsteraffär ser jag de små undren…alla underbara vårblommor. Tulpaner av alla de slag och färger, krokusar likaså och pärlhyacinter. Jag köper med mig några hem…plocka in lite vår. De blå, blå, små pärlorna blir så söta där på brickan och gläder oss i all sin enkelhet! De passar bra i de gamla tennmuggarna.

DSC_0001

DSC_0003

Ute i trädgårdslandet har bladen på våra pärlhyacinter redan börja sticka upp…men än är inte vintern slut…den är snarare på väg…

men här i köket får det gärna vara lite vår! Nu ska maken och jag tillaga en fiskgratäng…vi ska tända ljusen på bordet och njuta av gratäng, räkor och ett glas vitt. Vi äter sakta och har goda samtal, vi drömmer, vi planerar för framtiden…men mest är vi här och nu!

Kram, Gunilla

Kärlek och omtanke!

Jag vaknade vid femtiden i morse och konstaterade snabbt att jag behöver inte bekymra mig alls om hur mycket klockan är! Vill jag gå upp så gör jag det. Vill jag ligga kvar så gör jag det. Jag somnade om och vaknade klockan halv nio av att kära maken hade frukosten klar till mig. Vilken härlig känsla! Nu är jag ledig många, många, sköna dagar!

Jag är så tacksam att jag lever i ett förhållande där alla känslor är tillåtna. Det är kärlek och omtanke om varandra…att se varandras behov…att känna in vad den andre behöver. Där styrka och svaghet går hand i hand. Där det finns en famn att krypa in i. Där det finns en hand att hålla i. Där det finns någon som jag kan gråta eller skratta med. Där det finns någon som tröstar och uppmuntrar. Där jag får vara den jag är med mina svagheter och mina styrkor. Där jag också får ge tillbaka av kärlek och omsorg!

Det blev en lång och mysig frukost idag…få se vad dagen mer kommer att innehålla.

Stämningsfullt, omsorg och kärlek!

DSC_0013

Bara till att sätta sig och njuta…

DSC_0014

Färskpressad juice i ett vackert glas…så gott!

DSC_0009

Tycker mycket om fruktsallad och rysk yoghurt…

DSC_0016

Var rädda om varandra!

Kram, Gunilla