Gatukonst från Wismar och en lägesrapport!

Tar en liten paus ifrån röjning,renovering och städning! Just nu sover vi i ”barnkammaren”, då det är det rummet som har blivit klart! 🙂 Här står nu våra två sängar och nattduksborden, det fina lilla skrivbordet, sybordet och några kartonger! Allt på ca: nio kvadratmeter! Vårt sovrum är därmed tomt och vi startar målningsarbetet där idag! Även om det är lite rörigt när det renoveras, så är det så underbart att vi är hemma båda två och hjälps åt! 🙂

Ute är det minst sagt kallt och soligt! Men ärligt talat så har jag inte varit ute på två dagar! Har helt enkelt prioriterat bort kylan. Vinden är så kall och isande och den bidrar alltid till att jag får ont i mina leder. Så, jag har hållit mig inomhus och fått gjort en hel del av sådant som jag inte haft lust till tidigare. Solen ger energi! 🙂

Så några vackra vinterbilder har jag inte tänkt visa idag, utan jag kom på att jag har bilder med ”gatukonst” från Wismar att visa er. Väldigt fina målningar som trollar bort fula elskåp eller vad det nu är. De här målningarna såg vi på ett antal ställen i Wismar och nog tycker jag att det är ett trevligt inslag i gatumiljön.

Eller vad tycker ni?

Skåpet försvinner liksom in i tegelväggen!

Först trodde jag att det var en riktig cykel som stod lutad mot skåpet. Jättefint tycker jag!

Och här blev vi bjudna på ett glas vitt och glas rött! Glüweine kanske eftersom det var så kallt när bilden togs! 🙂

Önskar alla mina läsare en trevlig helg!

Kram Gunilla

 

 

 

 

Vår nyårsresa till Wismar!

Wismar – visade sig vara en sevärd och promenadvänlig liten stad! En stad med rik historia och inte för allt längesedan i svensk ägo!

En kort historisk tillbakablick…

Vid den Westfaliska freden i 1648, som avslutade det trettioåriga kriget, så tillföll staden Wismar kungariket Sverige. Sverige anlade den största befästningen på den nordtyska kusten och staden blev navet för den hanseatiska handeln mellan Sverige och Tyskland.

Tittar vi så raskt framåt i tiden…

År 1795, bröt kung Gustav den IV Adolf sin förlovning med en mecklenburgsk  prinsessa, vid namn Louise Charlotte. Detta accepterades dock inte så där utan vidare av prinsessans far, den mecklenburgska hertigen. Konflikten slutade med att Sverige som plåster på såren överlämnade Wismar åt Mecklenburg-Schwerin mot en pantsumma av 1 250 000 riksdaler. Detta skedde i ett fördrag i Malmö i juni 1803. Det var mycket pengar, och affären hade nära nog betytt att det fattiga hertigdömet ruinerats, såvida inte banker i Hamburg, Hannover och Braunschweig samt en och annan privatperson hade skjutit till medel för att bestrida kostnaden. Sverige kunde – om så önskades – lösa tillbaka staden efter hundra, alternativt tvåhundra, år. När de hundra första åren gått blev det praktiskt taget omöjligt för Sverige att lösa in den höga pantsumman som hade belagts med en ränta på fem procent. I ett fördrag i Stockholm i juli 1903 avstod följaktligen Sverige helt från Wismar och staden blev först då helt tysk. Wismar är, tillsammans med staden Stralsund, listade på UNESCO:s världsarvslista sen år 2002.

Vår resa gick med buss genom Sverige och vidare via Öresundsbron till Danmark och därefter färja via Rödby-Puttgarden och så tog bussen oss fram till Wismar. Väldigt vackert att åka över Öresundsbron och när vi passerade var det klart väder! På vägen hem på nyårsdagen var det rejält blåsigt. Otäckt! Vi anlände till Wismar på eftermiddagen den 29 december och då hann vi bara efter middagen gå en runda i de närmaste kvarteren. Vi såg fram till de kommande dagarna – att bekanta oss mer med staden!

En mycket vacker gran på ett mysigt torg, som heter Am Markt. Av julmarknaden fanns inte mycket kvar, men några stånd som höll öppet fram till nyårsaftonen. I bakgrunden skymtar det mäktiga tornet på Mariakyrkan (S:ta Marienkirche)

Tornet som är 80 meter högt syns vida omkring. Kyrkan skadades svårt under andra världskriget och tyvärr sprängdes resten bort 1960. Kvar är endast tornet som håller på att restaureras. (Bilden togs nyårsdagen, strax innan vi lämnade Wismar och då var alla stånd och karuseller borttagna. Kvar var bara den vackra julgranen.)

Många gågator och här smyckade med julbelysning.

Som sagt många vackra och ståtliga byggnader runt torget. Det som skymtar till höger i bild är den berömda brunnen ”Wismarer Wasserkunst” som är ett verk från 1602 av holländaren Philipp Brandin. Fram till 1897 försörjdes staden med vatten från denna brunn.

Wismarer Wasserkunst i närbild.

En vy över torget – Am markt. Vårt hotell skymtar bakom julgranen. Här ligger stadens äldsta byggnad Alter Schwede med sin karakteristiska tegelstensfasad med fönster ut i intet. Det är det mörkaste huset på bilden.

 Imponerande byggnadskonst!

”Alter Schwede” betyder ju ”gammal svensk” och används som ett uttryck när något är riktigt bra om jag har förstått det rätt.  Det finns en teori om att talesättet kom till någon gång under det trettioåriga kriget, då många svenska soldater tillfångatogs här. Efter ett tag fick de börja jobba för den tyska armén, och eftersom de visade sig vara så duktiga och lojala blev flera utnämnda till korpraler. När folk sen pratade om de svenska korpralerna kallade man dem ofta för ”de gamla svenskarna” och uttrycket blev kvar i tyska språket.

En av de vackraste kyrkorna i Wismar är, St Georgen kyrka. När vi kom hit var vi på guidad tur med en mycket kunnig guide. Problemet var bara att han i allt sitt kunnande inte såg hur frusna vi var. Det var råkallt och alla frös av att stå stilla så mycket. Så när vi kom in i den vackra och förhållandevis varma kyrkan, vek vi fyra av den guidade turen! Inte snällt – jag vet! Men så blev det. I kyrkan stannade vi länge och begrundade och beundrade återigen byggnadskonsten! Så mäktigt!

Åh, den där stjärnan som hängde ned från taket var så vacker och syntes väl från olika håll.

Så svårt att förmedla något så vackert!

En annan kyrka som vi hittade fram till var; ”Heiligen Geist Kirche”. En helt annan typ av kyrka och vacker på ett annat sätt än den föregående…

Takmålningen – helt fantastiskt!

Likaså de här fantastiska kristna ”figurerna” i trä… Jungfru Maria, Jesusbarnet och Josef.

Två av de vise männen…? Enligt bibeln finns det inget bevis på att de vise männen var tre. I den kristna traditionen utgår man ifrån det eftersom gåvorna var tre. Guld, rökelse och myrra.

 De stod tillsammans framför ett vackert glasparti.

Efter kyrkobesöken vandrade vi ned mot den gamla delen av hamnen och trots årstiden var där lite liv och rörelse.

Gamla båtar, magasin och vatten skapar en sådan där atmosfär som jag trivs i! Samtidigt är det en fin brytning med de nybyggda husen på andra sidan som harmonierar så fint med det gamla.

Vid ån som jag tror heter; Frische Grube, låg ett underbart gammalt hus….

Det låg tvärs över ån med den gamla hamnen på andra sidan gatan…

Har försökt göra lite efterforskningar vad korsvirkeshuset har använts till och kommit fram till att det byggdes i mitten av 1700-talet, men att det fanns en föregångare som dateras till 1400-talet. I huset har det testats vinkvalité, innan det nådde rådhuset och öl har serverats till gäster. År 1864 flyttade Wesenberg in med sin verksamhet. Fisk – och ålrökeri. Därefter har huset varit utsatt för brand och restaurerades och återuppbyggdes 2003.

Förutom ån låg det här huset vid ett förtjusande litet torg med andra mysiga hus…

Åh, vad de här husen är fina! Har sett andra foton på platsen och då var det sommar med uteservering här.

Den här bilden är ifrån nyårsaftonens förmiddag och som synes regnade det. Men inte värre än att vi kunde njuta av allt som vi passerade.

Avslutar med en vacker vy över kanalen och några av alla hus med de olikfärgade fasaderna. Ja, det där var en liten rundvandring i sevärda Wismar! Det finns så mycket mer att visa – men att se mer överlåter jag till vara och en! 🙂

Själva nyårsfirandet höll till på vårt hotell som låg som sagt centralt och bra vid Am Markt. Det blev en trevlig kväll med start kl.18.00 med lite bubbel. Sedan serverades en fyrarätters måltid. Det blev dans, lotteri och vid tolvslaget fylldes torget av festglada människor. Det blev ett rejält fyrverkeri – så rejält att automatlarm utlöstes och räddningstjänst var på plats och övervakande det hela noggrant! De var nog oroliga för att rådhuset ytterligare en gång skulle eldhärjas! Det blev nattamat i form av en god gulaschsoppa med tillbehör. Därefter var det hög tid att gå till sängs för att orka åka hem nästa dag!

Rådhuset vid Am Markt.

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

Underbara dagar på Sicilien!

Dagarna går så fort och de gjorde de även på Sicilien! Det blev Italien den här gången också – hela fjorton dagar med underbara vyer med allt det som ger mig njutning, avkoppling och energipåfyllning. Vi bodde i Giardini-Naxos och vårt hotell Arathena Rocks låg alldeles vid havet. Nu var det inte i första hand en sol – och badresa som vi valt, men det fick vi en hel del av på köpet!

En liten vy över hotellets vackra trädgård!

En vy över havsvattenpoolen och alldeles nedanför kunde vi bada i havet.

Det här med att åka iväg på hösten är verkligen något som jag rekommenderar om möjligheten finns. Det blir en förlängning av sommaren och i oktober har den värsta turistströmmen lagt sig. Så det är bara fördelar som jag ser det. Jag vill njuta av sommaren här hemma och jag vill också uppleva den vackra hösten med alla vackra färger. Och så blev det.

Vyerna är som sagt underbara och som alltid har jag fotograferat en hel del. Men ändå försökt begränsa mig för jag har lärt mig vilka foton som jag kommer att behålla och vilka slags foton som hamnar i ”papperskorgen!”

Inne i Giardini-Naxos gick vi strandpromenaden så gott som varje dag. Vyerna med havet och de höga bergen runtomkring gjorde promenaden till ett sant nöje. Många restauranger och butiker. Men någon shopping var vi inte roade av, mest ett och annat besök i någon av alla restaurangerna eller för att köpa ömsom italienskt vin eller ”sparkling water”. Inget fel på deras vatten, men vi blev rekommenderade att köpa vatten på flaska så…

Lite mer av Giardini-Naxos

En morgon när vi hade vaknat och kikade ut från vår balkongen, såg vi att det låg snö på Etnas topp. Så otroligt vackert! Här en vy över Etna ifrån strandpromenaden.

Vy ifrån vår balkongen och det är Etnas nordöstra sida som vi ser.

Att vara uppe på 1800 meter som vi var på Etna var såklart en ”häftig känsla” och om vi fortsatt med linbanan och ytterligare en bit med jeep hade vi nått 3000 meter. Men vi avstod och höll oss på platån där utsikten så klart var magnifik! Men jag kan inte tycka att det var vackert uppe på själva platån. Etna är Europas största aktiva vulkan och dess sidor är täckta med bördig vulkanisk jord och på de lägre höjderna växer citrusfrukter, fikon, mandel, vindruvor och olivträd.

Av vår guide fick vi veta att Etna är en hon – just för att hon är aktiv och oberäknelig! 🙂

Hon har varit särskilt aktiv ungefär var tionde år… men det har gått några fler år sedan sista större utbrottet. 🙂

Inte så vackert eller hur? Men imponerande! Vackert var det på vägen upp förbi ek – bokskogarna i höstfärger.

Färgprakten var oerhörd vacker här uppifrån!

Siracusa, Isolabella, Taoromina, Castelmola, Savoca och Forza di Agro, några av de underbara platser som vi besökte. Siracusa låter kanske bekant? Det är Santa Lucias hemstad. Helgonet Santa Lucia led martyrdöden den 13 december år 310.

Isolabella – den lilla ön och orten som vi åkte lokalbussen till. Det visade sig vara ett bra val! Hit ut vadade vi och promenerade runt på den lilla ön och beundrade utsikten åt alla håll.

Vi valde en bra dag för en del dagar var vågorna höga och det blev bad varken man ville eller ej! 🙂

Mitt på den lilla ön växte ett gammalt knotigt olivträd som var vackert som ett konstverk! Allt runtomkring bleknade i jämförelse. Så otroligt vackert!

Men de platser och vyer som jag förälskade mig i – som alltid – är bergsbyarna. Från strandpromenaden kunde vi se två av dem högt uppe där bland bergstopparna.

Taormina – trevlig by med alla möjligheter till shopping. För den som vill det!

Men jag beundrade mest all vackra hus och dess balkonger med alla blommor och grönska.

Vackert överallt! Så många trevliga uteserveringar och vi var välkomna överallt eftersom turistsäsongen började gå mot sitt slut.

Och när vi lämnade Taormina och fortsatte med taxi upp till den högsta toppen för att nå Castelmola, var utsikten helt fantastisk! 🙂

I Castelmola fanns bara en huvudgata och en mycket välkänd bar!

 Man kan säga att inredningen där präglades av fruktsamhet! 🙂 En historia vi hörde och som gärna berättades, var att barnlösa kvinnor begav sig upp i bergen och passade då på att ha ärenden förbi munkarnas kloster och rätt antal månader senare var dessa kvinnor ej barnlösa längre! 🙂

Nåväl… några bilder inifrån ska jag inte visa er, men väl ifrån barens balkong!

Jag beundrade utsikten över det vackra golvet därnere vid det lilla torget, samt över kyrkan och nejden.

Vackert eller hur? Lite regnigt men alldeles ljummet.

En annan utflyktsdag… På väg upp till Savoca

Och så till sist – det vackraste av allt! Savoca och Forza di Agro. Bergsbyarna som hade allt jag kunde önska mig! Kanske ni också känner till dem för att filmerna om ”Gudfadern” har spelats in här. Framför allt i Forza di Agro. Om jag minns rätt. Vi hade turen att träffa på en italienare som hade varit med under inspelningarna och hade hur mycket som helst att berätta om den välkända regissören och skådespelarna. Vi får nog ta och se om filmerna nu när vi har varit i byarna! Dock inte att förglömma att det handlar om maffian!

På slingriga vägar tog vi oss upp med buss och promenerade sedan bort mot kyrkan som ni kan se på bilden längst upp.

Jag kan inte se mig mätt på dessa vyer…

Så varför inte sätta sig ned och själv bli förevigad i en sådan vacker miljö!

Under samma dag åkte vi vidare till den vackraste av dem alla – byn  Forza di Agro.

Här gick vi runt på de smala gatorna och trånga gränderna ända till mörkret föll. Obeskrivligt vackert och charmigt! Bedöm själv!

Någon som känner igen trappan och kyrkan som var en del av inspelningsplatsen i ”Gudfadern?”

Ja, våra upplevelser tillsammans på Sicilien är oförglömliga och det bästa är att vi också delar en del av våra minnen med flera nyfunna vänner! 🙂

November är en hektisk månad för oss i familjen. Tre födelsedagar och fars dag som har blivit firad. Nu ser jag fram emot Advent, med alla vackra ljus och stjärnor som ska tändas och lysa upp i mörkret.

Må gott vänner!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kristianopel och Eksjö – vilka smultronställen!

Kristianopel är verkligen ett litet smultronställe som vi besökte under våra dagar i Blekinge. Vi stannade till där då vi också under samma dag besökte Kalmar. Kristianopel – den lilla orten belägen i Blekinges nordligaste hörn, mellan Kalmar och Karlskrona. Under 1600-talet var Kristianopel stad och var Nordens första renässansstad. Kristianopel  – den forna danska staden (Christianopel), är en liten miniatyr av Visby om man så vill med ringmuren, den gamla kyrkan, husen, rosorna, hamnen och havet. Här finns små butiker, hantverkare trädgårdar att besöka. När vi var här var det loppis nere vid hamnen och en annan inne i en trädgård. Inga köp för vår del, men kul ändå! 🙂 Mest njöt vi av att gå bland de gamla husen och kika in i trädgårdarna, se resterna av ringmuren.

Kristianopel -en liten oas alldeles bredvid båthamnen…

Ett av de äldsta husen – bara älskar det!

 

Här i Kristianopel hade jag velat stanna längre, men vi ville också besöka Kalmar och dit var det flera mil att köra. I efterhand ansåg vi att vi hade kunnat avstå det besöket. Kalmar har mycket att erbjuda, men så här mitt i sommaren, var där alldeles för många turister (vad annars) och inte så idyllisk som jag förväntade mig. Det jag sökte i Kalmar fann jag istället påföljande dag, i Eksjö!

Nästa dag på väg hem mot Göteborg, var det mitt önskemål att vi skulle stanna till i Eksjö. Staden med de välbevarade gamla trähusen! Jag måste i ett tidigare liv, levt och verkat i en sådan här miljö! Vad är det annars som gör att jag gång på gång dras till dessa miljöer? 🙂

Strålande sol denna dag och vi promenerade gata upp och gata ned. Läste på de flesta skyltarna om de olika gamla husen och kikade in på en del av alla innergårdarna. En av dem var Fornminnesgården som har en av de bäst bevarade gårdsmiljöerna. Fint att vårdträdet är bevarat – en ask.

Vid denna gård har flera kopparslagare verkat från 1600-talet till 1900-talets början. Sedan 1924 huserar här den lokala hembygdsföreningens museum. Vidare passerade vi Aschanska gården som har en intressant historia. Tre generationer Aschan och verkat på gården. den sista generationen bestod av fem syskon och när den yngsta av syskon, Hedda dog 1984, var hon 101 år! Det fanns inga arvingar efter syskonen, så gården övertogs av en stiftelse. Hemmet står kvar i orört skick och representerar ett borgarhem från förra sekelskiftet. Vi kikade in på gården, men inte själva hemmet.

Här finns som sagt många välbevarade hus med en rik historia och det som också är unikt är att Stora torget i Eksjö har förskonats från 1960-talets varuhusbyggen! De stora varuhusen ligger i utkanten och därmed har innerstaden bevarat sin stadskaraktär. Istället finns de där små personliga butikerna som jag också tycker så mycket om. Nu var det söndag och inga butiker öppna.

Åh, vad de är fina de där emaljskyltarna!  Kanske det var där jag arbetade – i ”Gyllings hatt-& Kostymmakeri!” 🙂

Och så alla vackra dörr – och fönstermålningar!

En oas med blommor i en liten park och vid ån…

Foton gör inte staden rättvisa, utan ska ju helst upplevas på egen hand. Kan tänka mig att här också är mysigt vid juletid.

Avslutar med att visa ett foto ifrån sista kvällen i Karlskrona. Vi hittade en pärla – en mindre restaurang som hade en mysig innergård. Där slog vi oss ned och njöt av kvällen, atmosfären, fina semesterdagar och av att uppleva detta tillsammans. 🙂

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Vykortsidyll – följ med till Dragsö koloniförening i Blekinge!

Nyligen kom vi hem ifrån några dagar i Karlskrona i Blekinge. En stad som vi besökte för många år sedan då barnen var små. Då bodde vi med vår husvagn på Sturkö camping och den här gången på Clarion hotell som ligger centralt och bra till vid Skeppsbron. Vi tycker ju om att promenera runt och på så sätt bekanta oss med platsen och en av dagarna visade min stegräknare att vi hade gått 1,4 mil! 🙂

Karlskrona är en riktig pärla – en stad rik på historia och så är ju staden belägen vid havet! Självklart har kameran fått följa med under våra promenader och idag vill jag visa er en riktig vykortsidyll – Brändaholm, Dragsö koloniförening!

Många Karlskronabor och turister är evigt tacksamma över ”de där fem männen” som utan bygglov uppförde den första röda stugan med vita knutar. Detta var en protest mot Karlskronas kommun som ville plantera träd på holmen! Det blev en kamp mot kommunen och det hela väckte stort uppseende i Karlskrona. Drygt tre år efter ”svartbygget”, den 28 april 1923, blev Dragsö koloniförenings kontrakt med Karlskrona stad klart och 45 kolonilotter på Brändaholm delades ut till Karlskronabor som ville köpa en kolonilott. Nu hade Brändaholm blivit en möjlighet för stadens arbetare att till en överkomlig penning få möjlighet till avkoppling från ett hårt arbetsliv. Tänk att få ha en egen täppa – en längtan som växer sig stark även i våra dagar! Den där ”överkomliga penningen”, har växt i storlek! Om man vill köpa en stuga – om den ens är möjligt, så är priset runt en miljon!

Ska vi kika runt lite i vykortsidyllen – den lär vara en av Sveriges vackraste!

Från sjösidan ser det ut så här! Så bra att alla stugor är röda med vita knutar – precis så som det ska vara enligt min åsikt! De 37 stugorna är i ungefär samma storlek – ingen större än 32 kvadratmeter. Några har också ”lyckan” att ha en egen brygga och båtplats.

Jamen då gå vi runt lite och kikar in i de mysiga trädgårdarna som är pedantiskt skötta!

Det var många och långa gångar att följa kantade av det ena lilla huset efter det andra! Jag ville ju fotografera allt… men det gäller att lägga band på sig och inte tränga sig på!

Blommor i mängder i trädgårdarna…

Rosor, rosor, i alla de färger och klematis. Älskar!

Är ju svag för stilleben – som många av er vet!

Och så de grusade gångarna som leder fram till husen…

Naturligtvis finns det riktigt små hus också för de små liven! 🙂

Makalös blomning av hortensia! Tror det är en vidjehortensia?

Staketet var översållat med underbara blommor i stora klasar!

Som avslutning i denna idyll – en svanfamilj som låg där tillsammans vid vattenlinjen och putsade sina fjädrar. Ungarna syns knappt!

Ja, det var fina dagar i Karlskrona och det blir kanske några fler foton därifrån. Vi gjorde också en dagstur till Kristianopel – en underbara liten pärla, samt till Kalmar. På vägen hem ville jag stanna till i Eksjö och den lilla staden uppfyllde det som jag älskar! Så fler bilder kommer för den som vill ”följa med på resan!”

Du vet väl om att jag finns på Instagram? Klicka bara på symbolen längst upp till höger! @nillahalsaharmoni

Må så gott och tack för att ni tittar in här!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Resan till Berlin var egentligen inte planerad…

Det här blir ett långt inlägg…

Resan till Berlin över nyår var egentligen inte alls planerad, utan maken och jag hade tänkt att vara hemma själva i lugn och ro äta en middag tillsammans. Möjligen hade vi tänkt att åka in till Göteborg för att se GP:s fyrverkeri, tidig kväll. Vi har med två par, under många år träffats för att fira midsommar och nyår tillsammans. Vi har turats om och jag har sett fram emot att antingen ta emot gäster eller själv få vara gäst! Men jag har under de senaste åren upplevt att de här ”bjudningarna” har gjort sitt. I somras då vi hade midsommarfirandet hos oss, så berättade jag om hur både maken och jag upplevde det. Att det inte handlade om att inte träffas mer – mina vänner är viktiga för mig, utan behovet av förnyelse och lyssna till de egna behoven.

Så i november, hörde det ena paret av sig och frågade om vi ville följa med till Berlin över nyår. Min första tanke var att nej det vill vi inte! Men efter en kortare betänketid, så bestämde vi oss ändå för att åka med. Och det beslutet ångrar vi inte. Resan blev lyckad! Hotellet bra, mat och service utmärkt under själva nyårskvällen, vilket vi kanske inte trodde att det skulle bli, med tanke på hur många vi var i ”balsalen” den kvällen.

Nyårsfirandet blev verkligen festligt på många sätt och som sagt det var roligt och mycket skönt att komma och sätta sig till ett vackert dukat bord och bli uppassad hela kvällen. Njuta av en god buffé, dansa, samtala med vänner, träffa nya människor och så finalen – beskåda fyrverkeriet ifrån en stor terass med ett glas bubbel i handen! Så det där med lugn och ro… uteblev, men jag bär med mig nya minnen tillsammans med goda vänner. Det andra paret valde att inte följa med, de ska snart iväg på en fjällresa.

Under förmiddagen på nyårsaftonen var vi på en buss-guidning och då insåg vi hur stor stad Berlin är. Vi hade aldrig fått se och höra så mycket om vi försökt ta oss runt själva. Guidning var dessutom en av de bästa jag upplevt – en mycket kunnig och inspirerande guide som var född i Sverige, men boende i Berlin sedan många år. Vi valde även att åka på busstur på nyårsdagen och den turen var också mycket bra.

Jag fotograferade en del med min mobilkamera, men det blev inte så många bilder, eftersom det inte blev så många stopp. Tiden räckte inte till för det. Och i ärlighetens namn ville jag inte fotografera, utan mer vara i stunden och lyssna på det som vår guide förmedlade. Vidare har jag också i efterhand funderat över vad det är som jag egentligen vill förmedla med vår resa.

Kanske det är tiden med många pågående krig och terroristhandlingar som påverkar mig att se och förstå min omvärld med andra ögon. Berlin var utsatt för en terrorhandling strax före jul och naturligtvis påverkades vi av det inför vår resa, men vi valde att resa ändå. När vi var på vår guidning och bevittnade spår ifrån bland annat andra världskriget, så insåg jag hur mycket hemskheter människor har utfört mot varandra genom hela den mänskliga historien. Naturligtvis har jag varit medveten om det hela mitt vuxna liv, men det blev så uppenbart på något sätt när vår guide tog med oss till ”betydelsefulla platser.” Den här känslan och insikten infann sig även då vi på en tidigare resa besökte Krakow och vidare Auschwitz och Birkenau.

Vi stannade till vid slutändan av det som en gång var berlinmuren. En mur som sedan en tid tillbaka håller på att restaureras ( bli fri från klotter ) och som är kulturminnesmärkt. Många gånger har jag sett berlinmuren på tv, men att förstå vad muren egentligen har inneburit för människor som levde där är svårt att förstå och är det på sätt och vis fortfarande. Jag har inte tvingats leva åtskild ifrån familjemedlemmar och/eller vänner. Jag har inte blivit tvingad att leva inspärrad och förbjuden att lämna ett bestämt område. Och nu stod vi där som turister och bevittnade guidens berättelser om hur och varför muren kom till och om olika flyktförsök. Och om hur det blev när muren skulle rivas. Idag är muren ett stycke kulturhistoria som ska påminna oss om hur det var och blev. Men gör den det?

Förstod omvärlden verkligen det maktspel mellan öst och väst som pågick och hur kunde det accepteras att människor berövades sin frihet?

Vi fick bara tid till att se en del och jag skulle behövt mycket mer tid för att förstå allt det som olika människor har velat förmedla med sina målningar.

Galler på avstånd mot muren för att förhindra nytt klotter!

Checkpoint Charlie var en av de mest kända gränsövergångarna mellan öst – och västberlin mellan 1945 och 1990. Den låg på gränsen mellan Berlins amerikanska och sovjetiska sektor samt stadsdelarna Mitte i östra Berlin och Kreuzberg i västra Berlin. Kontrollpunkten befann sig på Friedrichstraße i Mitte och endast anställda vid de allierades militärorganisationer eller deras ambassader, icke-tyska utlänningar samt medarbetare vid den ständiga representationen för Västtyskland och östtyska funktionärer fick passera den.

Kontrollpunkten var skådeplats för ett antal uppseendeväckande flyktförsökt från Östberlin. Mycket berömd var flyktingen Peter Fechters död. Tillsammans med sin kamrat Helmut Kulbeik försökte han den 17 augusti 1962 att klättra över muren i kontrollpunktens omedelbara närhet. Kulbeiks flyktförsök lyckades men Fechter träffades av skott som avlossades emot honom. Inför ögonen på civila åskådare från väst, amerikanska soldater och östtyska gränsvakter förblödde han på den delen av gränsbefästningarna som kallades för dödsremsan (Todesstreifen).

Kontrollpunkten revs den 22 juni 1990, som en del i processen som ledde till Tysklands återförening, och nu återstår endast ett så kallat murmuseum, Mauermuseum, om denna en gång så viktiga gränsövergång. Idag räknas Checkpoint Charlie till de mest kända sevärdheterna i Berlin. Samtidigt som det är viktigt att funktioner – historiska platser bevaras för eftervärlden, så vänder det sig i min mage att det blir till en skådeplats – en turistattraktion.

Många turister stannade till här och fotograferade och tittade på statisterna. Jag hoppas att de också tänkte att det en gång var verklighet.

Det finns mycket historia att inhämta för den som vill beträffande Olympiastadion som byggdes inför sommar-OS 1936. Det första arena stod klar 1909, men första världskriget kom emellan och det blev inga olympiska spel. Redan innan nazisterna kom till makten hade Berlin tilldelats de olympiska sommarspelen 1936 och en stor satsning på området inleddes då man skapade Olympiastadion på det befintliga området. Istället för att renovera den existerande stadion beslöt Hitler att bygga ett nytt stort stadion som skulle imponera på besökarna.

Hur många platser arenan rymmer idag vet jag inte, men vid invigningen fanns det plats för ca: 100 000 ståplatser.

Det känns angenämt att stadion används till betydligt trevligare sportevenemang än under Hitlers maktdemonstration.

Platsen här är ett minnesmonument över Europas mördade judar under förintelsen. Holocaust-Mahnmal – eller Förintelsemonumentet som det kallas för i folkmun.

Minnesmärket byggdes efter ritningar av arkitekten Peter Eisenman mellan 2003 och 2005 och upptar en yta av 19 000 kvadratmeter i närheten av Brandenburger Tor. Invigningen ägde rum den 10 maj 2005.

Minnesmärket består av 2711 betongpelare med olika höjd. Mellan dessa pelare finns 0,95 meter breda gångar. Till minnesmärket hör ett underjordiskt museum som visar bland annat en lista över alla judar, som man vet blev mördade under förintelsen. Enligt vår guide har arkitekten inte angivit varför det just är 2711 betongpelare. Det finns kopplingar, med de är inte bekräftade.

Om man inte har varit på platsen, så är det kanske svårt att förstå min känsla som uppstod då jag gick in i en pelargång. Jag kände mig instängd och ville komma ut ur ”labyrinten!” Ut i solen och friheten.

Efter fyra timmars guidning var det skönt att komma tillbaka till vårt hotell beläget vid Alexanderplatz och därifrån gå vidare mot Nikolaikyrkan. Den är en av de äldsta byggnaderna i Berlin, uppförd omkring 1230, skades som de flesta andra byggnader under andra världskriget och återuppbyggdes under 1980-talet. Tyvärr var kyrkan inte öppen vid vårt besök, men rymmer numera både museum och konsertlokal.

I området fanns det mysiga restauranger och småbutiker – lite av ”gamla stan” i miniatyr.

Här inne åt vi en mycket god lunch och här lät jag alla förmiddagens intryck få sjunka in.

En mycket solig och skön nyårsafton som synes.

På flera platser fanns det julmarknader kvar…även den plats som blev utsatt för terrorhandling. Vi såg ett hav av blommor….

Det kändes befriande att staden trots eller kanske på grund av det som hade hänt, sjöd av liv och rörelse.

Vårt hotell – en skyskrapa på 37 våningar. Vi bodde på vån 12. I förgrunden den mäktiga Radio – och tv-masten som även är ett utsiktsplats.

Härifrån är det visst en fantastisk utsikt över stora delar av Berlin. Eftertraktat att komma upp hit, så förhandsbokning var det som gällde! Inget för oss alltså!

Dagen går sakta över till sen eftermiddag…då blev det dags att smälta intryck och vila inför nyårskvällen.

På nyårsdagen blev det som sagt en ny tur och vi åkte ut ifrån Berlin mot Potsdam. Vi åkte den gamla vägen, vilket jag rekommenderar för att uppleva allt på den vackra och märkliga på vägen. Den så kallade jaktstigen. Potsdam är ju dels en lite stad och ett enormt rekreationsområde med alla gamla jaktslott och dess bevarade parker.

En av de mest berömda slotten är; Sassouci Palace. Fredrik den Stores sommarresident.

Slottsbyggnad var under restaurering med en del avspärrningar som följd. Men det vi såg – otroligt pampigt!

Svårt att visa när de råder kal och kall vinter, men längs hela muren klänger sommartid prunkande vinrankor!

Bild lånad från internet.

Men återigen det som berörde mig mest var berättelserna som vi fick höra på vägen till Potsdam och om husen inne i själva staden. Staden ligger i regionen Berlin/Bradenburg och angränsar i nordost direkt till Berlin.

Alexandrowka är ett område bestående av hus i rysk stil i norra Potsdam och som blev hem för ryska soldater och har en lång historia tillbaka i tiden.

Som alla kan se har jag lånat bilden ifrån Internet och visar rysk stil och sommaridyll. Men det som jag ville visa er och som jag inte har funnit några foton på är både de total- renoverade husen och de sönderskjutna och övergivna husen. Ytterligare ett perspektiv på motsatsförhållanden.

Potsdam tillföll DDR vid kriget slut, men när Tyskland skulle enas och bli ett land, blev bland annat Potsdam ett ”ingenmansland”! Staten ägde tidigare allt – husen hyrdes, få ägde sina hus. Ryssar och andra som under kriget verkat här fick lämna allt och tog med sig allt! Husen tömdes helt sonika på allt som gick att ta med sig.

Husen tillhörde inte längre staten, utan de flesta tillhörde den judiska befolkningen som hade fått fly eller gripits. Ett sökande inleddes sedermera av stora mått för att hitta husens ägare eller som i de flesta fall dess ättlingar spridda över hela världen.

Det här är ett axplock av mina upplevelser och som jag har nämnt så är det inte resmålet i sig som är det viktigaste utan om upplevelserna, intrycken – hur de påverkade mig och vikten av att inte glömma bort det – det som hände för inte alls så längesedan!

Resan till Berlin var inte alls planerad – jag och även maken var som sagt inställda på att inte göra något särskilt utöver att vi två skulle vara tillsammans och fira in det nya året. Men min nyfikenhet väcktes och något inom mig sa att åka. Och vet ni – det bästa med att resa är att ha ett hem att återvända till!

Det blev ett långt inlägg…

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

Jag drömmer mig tillbaka till Gardasjön!

Min vecka har inte börjat så bra. Mitt under min morgonträning igår, gav ryggen vika! De där skoven kommer ibland utan större förvarning. Tränar gör jag ju för att ”mota Olle i grind”, men det är inte alltid som det hjälper. Nu är det bara vila och behandling av min duktiga massageterapeut som hjälper!

Under tiden så försöker jag ägna mig åt något roligt och äntligen har jag sorterat och redigerat de sista bilderna ifrån vår cykelresa till Torbole del Garda! Det är det bästa med alla foton – jag får drömma mig tillbaka och uppleva resan igen.

thumb_20160921_140708_1024

Alla dessa underbara byar som jag aldrig kan få nog av. I Canale di Tenno var det mesta orört. Här fanns inga turistbutiker, utan de gamla husen och de smala gatorna och de trånga gränderna har fått vara ifred. Det är endast ”tidens gång” som här lämnat sina spår.

thumb_20160921_141309_1024

Tänk att en lykta kan vara ett så vackert blickfång!

thumb_20160921_141121_1024

thumb_20160921_140552_1024

Älskar lyktorna som hängde här och var och små emaljskyltar som talade om att ”här finns en liten bykrog!” 🙂

thumb_20160921_135811_1024

Döm om min förvåning med tomtar som tittade fram här och var! Det var inget som jag förväntade mig att se i en liten italiensk bergsby i Italien. Men här vill byborna att alla ska trivas och finna en plats att bo. 🙂

En annan vy var när maken och jag på vår ”ledig dag”, åter cyklade till den lilla orten Arco. Vägen dit utefter floden Sarca är mycket vacker.

thumb_dsc_0051_1024

thumb_20160920_100201_1024

För att komma till Arco cyklade vi över den här bron och i bakgrunden, högt uppe på en klippa låg den medeltida borgen.

thumb_dsc_0005_1024

Inne i byn bland de trånga gränderna kunde man här och var se borgen där på sin klippa, vakande över sin by. 🙂

thumb_20160922_111313_1024

thumb_dsc_0038_1024

Och som sagt alla dessa små gränderna som jag vill kika in i…

thumb_dsc_0062_1024

Men visst finns det mycket annat att fästa blicken vid, som en överdådig balkong.

Vyerna vid Gardasjön är något som jag också bär med mig. Här finns något för alla oavsett om det gäller att cykla, utöva vattensport eller att ta en båttur, för se allt det vackra ifrån sjösidan. Vyerna med de mäktiga och vackra bergen är oslagbara.

Vi åkte med båten ifrån Malcesine, en populär turistort som har allt man kan önska sig av italiensk charm.

thumb_dsc_0147_1024

thumb_dsc_0138_1024

thumb_dsc_0127_1024

Inte minst nere vid hamnen. Vi åkte vidare mot Limone som också är en känd ort.

thumb_dsc_0178_1024

Vi gick inte iland här, utan fortsatte mot Torbole de Garda och njöt av allt vackert som vi passerade…

thumb_dsc_0182_1024

Gardasjön är ett paradis för alla som gillar vattensporter…

thumb_dsc_0103_1024

thumb_dsc_0233_1024

thumb_dsc_0203_1024

thumb_dsc_0200_1024

Ser onekligen härligt ut med alla Kitesurfare! 🙂

thumb_dsc_0246_1024

Tillbaka i den mysiga hamnen, vid Torbole där vi bodde under vår vistelse.

Ja, Italien är ett mycket vackert land att turista i. Jag tycker också att de flesta italienare är mycket gästvänliga och en stor eloge till alla bilister som visade stor hänsyn till alla cyklister. I de allra flesta fall, blev vi framsläppta trots en lång karavan av cyklar. Kanske just därför! 🙂

Det är roligt att resa och byta miljö. Ibland längre bort, ibland ganska nära. Jag tycker mycket om kontrasterna! Det som också är intressant med att göra en gruppresa är alla människorna. Vi människor är både olika och lika, vilket leder till oliktänkande, men också det omvända. En del människor kan man komma nära, andra håller mer distans. Och det är precis så som det får vara. Ibland händer det att nya vänskapsband bildas och det är ju så klart väldigt givande.

Jag avslutar med en vy över bergen i skymningen….

thumb_20160923_174821_1024

Tack för alla fina kommentarer som jag får. Det är mycket givande att läsa att ni tycker om mina inlägg om bland annat olika resmål, oavsett om det är nära eller lite längre bort. Det är just det jag önskar att inspirera och ge tips på olika resmål och utflykter. Ibland blir det ett resmål lite längre bort, ibland är det en cykeltur som startar här hemma….

Kram, Gunilla

 

Resan gick till Torbole sul Garda!

Efter en underbar semestervecka i Italien är vi nu åter hemma. Det här var vår femte resa till Italien och förmodligen inte den sista! Den här gången blev det en cykelresa och utmaningarna och upplevelserna är svårslagna! På fem dagar har vi cyklat ungefär 20 mil förbi byar, små städer, genom oliv – och vinlundar och avslutningsvis en bit utmed Gardasjöns ena sida. Med elcykel blir det bra mycket lättare att ta sig upp för de branta sluttningarna, men nog behövdes det ändå god benstyrka och teknik! Och om det var en utmaning att ta sig uppför en serpentinväg, så var det minst sagt läskigt att rulla utför på andra sidan sluttningen!

Varje morgon efter frukost vid niotiden samlades vi för att bege oss iväg i samlad trupp. Vi var över femtio personer i gruppen, vilket var i mesta laget! De första dagarna cyklade vi därför i två grupper med två guider i varje grupp. Men sedan blev det en grupp, då alla inte cyklade varje dag, samt att deltagarnas teknik förbättrades. De här guiderna kunde sin sak och var behjälpliga på olika sätt. För nog inträffade det olika ”tillbud” – men dessbättre inget allvarligt!

Ja, upplevelserna har för vår del varit fantastiska och både maken och jag kan tänka oss att göra fler cykelresor. Det är en mycket speciell känsla att ”glida fram” genom ett landskap och vara så nära naturen. Och har man som vi cyklat på en elcykel av högsta kvalitet så duger inget annat! 🙂

Att både cykla och fotografera går inte så bra och lättast har ju varit att använda mobilkameran och vid några tillfällen den vanliga kameran.

Det blir några foton idag…har bara börjat att sortera och redigera!

thumb_dsc_0240_1024

En vy över Garda Torbole där vi bodde hela veckan.

14350780_1774853829451198_2044536022_n

Ett stopp vid den första cykeldagen och jag tror inte det är sant så vackert det är! Är jag i paradiset!?

thumb_dsc_0127_1024

En underbar by utmed Gardasjön som heter Malcesine. Här var vi sista dagen och efter en god lunch blev det en båttur tillbaka till Torbole sul Garda.

thumb_dsc_0131_1024

I samma by…här gillar man dekoration och färg! 🙂

14280649_546459698887568_3382075867000733696_n

Ett litet collage över hamnstaden Riva, serpentinvägar, Gardasjön i skymningen och en av alla bergsbyar som vi passerade.

thumb_dsc_0045_1024

En av de vackraste byarna…Arco. Här var vi första dagen och hit återvände maken och jag på vår ”lediga dag!” Mycket pittoreskt!

En liten försmak…

Kram, Gunilla

Bergen och Låtefossen

Igår hade vi övervägande vackert väder och det inbjöd till en lång och härlig cykeltur förbi sjöar, ängar, skog och bebyggelse. Idag råder det höststämning med kraftiga vindar och rejäla regnskurar. Det får bli en innedag och jag passar på att visa er den tredje och sista etappen på vår resa till Norge.

I hamn i Bergen…

thumb_DSC_0216_1024

Här står vår buss vid ”Strandkajen” för att vi ska få en första vy över ”Bryggen” och de underbara magasinen. Regnet hängde i luften, men vi klarade oss precis. När vi klev på bussen igen kom det en rejäl skur! Vi blev guidade av en norsk lokalguide som hade mycket att berätta om staden och av gammal träbebyggelse finns inte så mycket kvar. Men några kvarter, samt Bryggen är tack och lov bevarade! Som i många andra gamla städer har Bergen härjats av bränder och rivningsiver!

Med norska mått är Bergen en stor stad, (nummer två i ordningen) men den har ändå härlig småstadscharm. Staden grundades för mer än 900 år sedan och har därmed rötter från vikingatiden. Staden var under flera hundra år en av de viktigaste handelsplatserna i Hansan och en knutpunkt mellan Norge och övriga Europa. Hansahamnen Bryggen är det tydligaste minnet från den här tiden. Bergen är känd för de sju bergen som omger staden, Hansahamnen Bryggen, fiskmarknaden och Bergen International Festival, en av Norges största kulturevenemang. (Wikipedia.)

Bergen en livlig stad med mängder av museer, konstgallerier, kulturevenemang och restauranger, men med vår korta vistelsetid hann vi inte med något sådant. Utan det fick bli att lyssna till guidens intressanta historia och våra egna iakttagelser ifrån bussen och till fots.

thumb_DSC_0212_1024

thumb_DSC_0222_1024

Här har vi efter en rundtur med bussen, stannat till för att guideas runt inne bland magasinen.

thumb_DSC_0234_1024

Lite tomt på uteserveringen, det kom ju skurar, men vi klarade oss! 🙂 Enligt uppgift ifrån Wikipedia så faller ungefär 2 250 mm regn om året i Bergen. Regnigaste månaden är september. Det är ett milt klimat på vintern, då de kommer varma vindar ifrån golfströmmen ute i Atlanten. Så snö är ovanligt…men inte regn! Men som sagt vi klarade oss undan regn och solen tittade fram då och då! 🙂 Googlade för skoj skull hur mycket regn det faller i Göteborg per år och det var ”bara” 776 mm. 🙂

Trångt inne bland de gamla husen och svårt att fotografera…

thumb_DSC_0225_1024

Så vi gick tillbaka senare på kvällen efter middagen och gjorde vår egen rundvandring. Det lyste då så mysigt i butikernas skyltfönster och många hade öppet, långt in på kvällen.

thumb_DSC_0258_1024

thumb_DSC_0257_1024

thumb_DSC_0275_1024

Inne bland husen och de gamla magasinen.

thumb_DSC_0230_1024

thumb_DSC_0240_1024

Skiffertak…mönster som fiskfjäll! 🙂

thumb_DSC_0267_1024

Vi besökte också fiskmarknaden både på in – och utsidan. Så mycket delikatesser!

thumb_DSC_0286_1024

thumb_DSC_0263_1024

Lite fler foton ifrån mysiga kvarter…

thumb_DSC_0239_1024

thumb_DSC_0242_1024

thumb_DSC_0255_1024

Det finns gott om branta backar i Bergen och det är ju inte konstigt med tanke på att staden omges av ett antal höga bergstoppar.

thumb_DSC_0260_1024

Återigen Bryggen som är med på världsarvslistan och en skymt att de höga bergen.

Så var det dags att lämna vackra Bergen för den här gången och fortsätta vår bussresa mot Vrådal i Telemark. Vi fick uppleva fantastiska vyer längs Hardangerfjorden och vid Bruravik åkte vi över nya bron som har ett längre brospann än Golden Gate bron. Mäktigt!

Vackra vyer…

thumb_DSC_0294_1024

thumb_DSC_0304_1024

20160726_161634

Så var vi framme vid den mäktiga Låtefossen…

thumb_DSC_0339_1024

thumb_DSC_0330_1024

thumb_DSC_0342_1024

Här ville vi förstås stanna och fotografera både högt och lågt! Vattnet yrde över våra huvuden och ljudet ifrån forsen var mäktigt!

Vårt sista stopp var vid Vrådal där vi också sov för natten. Ett fint högfjällshotell.

Dagen efter åkte vi så sista etappen mot Sandefjord och med vidare färd med färja över till Strömstad och visst var det vackert att återse den bohuslänska skärgården.

Sex underbara dagar blev det i Norge och det är snart redan två veckor sedan som vi kom hem. Nu är jag inne på den femte och sista semesterveckan och jag kan glatt konstatera att vi har haft angenäma upplevelser både i Norge, här hemma och runtomkring!

Må gott!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

Underbara vyer längs med Hurtigruten!

Idag tittade maken och jag på alla våra foton på Tv-skärmen ifrån vår senaste resa ifrån Norge. Vilket bra sätt att uppleva sin resa flera gånger om! Bilderna blir så tilltalande på en stor skärm.

Vyerna vi sett är många och ett fåtal av dem får ni se här på bloggen. Idag bjuder jag på foton ifrån själva Hurtigruten, för att ni ska få en bild av hur vackert och skiftande det är!

Som jag skrev i mitt förra inlägg, så hade vi tur med vädret. Mest sol första dagen, mulet den andra, men mest uppehåll.

Vi startar båtresan ifrån Trondheim. Här nedan Munkholmen utanför Trondheim.

thumb_DSC_0106_1024

thumb_DSC_0172_1024

Bitvis var det mycket smala passager bland alla underbara öar, holmar och skär. Vattnet var kristallklart!

thumb_DSC_0173_1024

thumb_DSC_0170_1024

Vi passerar väldigt nära…

thumb_DSC_0165_1024

Ser ni…spegelblankt vatten!? Väldigt rofyllt.

thumb_DSC_0164_1024

Vi passerade ett flertal små och stora fyrar och i dessa trånga passager förstår man att de är nödvändiga.

thumb_DSC_0144_1024

En fyr…ett miniatyrhus och bedårande vackert!

thumb_DSC_0143_1024

thumb_DSC_0145_1024

Ett motiv som är som en tavla…eller hur!?

thumb_DSC_0140_1024

Och så all de vackra bergen i bakgrunden…

thumb_DSC_0121_1024

thumb_DSC_0167_1024

thumb_DSC_0182_1024

Ett landskap som ofta ändrade karaktär…från kargt till grönt och frodigt.

thumb_DSC_0176_1024

Vi mötte ”Kung Harald” som vi åkte med i fjol….

thumb_DSC_0126_1024

thumb_DSC_0128_1024

Inte lika stor som ”Midnatsol” som är det vackra namnet på färjan som vi åkte med den här gången. En vågbrytare i fartygets för. En stor propeller!

thumb_DSC_0188_1024

Ute vid Sognefjorden som har ett djup på 1300 meter och omges av berg som mäter 1700 meter! Nu är vi på väg in mot Bergen…

thumb_DSC_0190_1024

thumb_DSC_0191_1024

Puh, vi kom under! 🙂

thumb_DSC_0198_1024

Och snart har hela fartyget passerat under bron.

thumb_DSC_0210_1024

thumb_DSC_0204_1024

Snart, snart är vi inne vid terminalen och vi blir guidade runt i vackra Bergen.

Välkomna tillbaka, så ska jag ”visa er runt” i Bergen! En stad som det regnar väldigt mycket i…men i det stora hela klarade vi oss bra ifrån regnandet.

Kram, Gunilla