Vi fick en inbjudan till hemlig dagsutflykt med goda vänner!

Nu är vi inne i juni månad och det soliga och vackra vädret tycks bestå! Visst är det underbart, särskilt tidigt på morgonen och sent på kvällen, då det råder en behagligare temperatur enligt min mening. Men det är extremt torrt och varken vi vill det eller ej, så behövs regn!

Det vackra vädret inbjuder så klart till olika aktiviteter och för vår del har det blivit en hel del utflykter och sammankomster. Både på tu man hand och tillsammans med vänner. Den senaste i raden var en ”hemlig resa” – en dagsutflykt med goda vänner. Kanske det inte lockar att sitta instängd en längre stund i en bil i värmen, men om man får åka nedcabbat, ja, då är det något helt annat! Det blir en helt annan upplevelse på det sättet. Den hemliga resan gick på smala, slingriga vägar och ibland på större väg med mer fart och fläkt! 🙂

Vackrast är att ”glida fram” för att kunna höra fågelsång och känna doften av nyslaget hö! Vad vårt land är vackert! På vår färd in mot landet passerade vi både löv -och barrskog, ängar och åkermark. Så vackert med alla lupiner, smörblommor och hundkex. Detta är sommar för mig! Vi passerade Fotskäl på vår vidare färd mot Sätila kyrka, där vi gjorde ett kort stopp och blickade ut över Lygnern. Vilka vyer!

Nästa längre stopp, blev en fikapaus uppe på ”Seatons kulle” – eller Hyltenäs kulle som det egentligen heter och som ligger i Öxnevalla socken. En grosshandlare från Göteborg med namnet George Seaton som med ett stort natur – och jaktintresse, lät bygga sitt ”jaktslott” här på kullen. Den pampiga byggnaden stod klar 1916, men lyckan blev kortvarig, då det brann ned 1923. Det finns en teori om att det var en spricka i skorstenspipan från eldstaden i Seatons sovrum som orsakade branden. Bedrägeriförsök har det också ryktats om. Bostaden gick inte att rädda, så det som finns kvar idag att beskåda är en del av husgrunden och en källare. Mer dokumentation om bygget och familjen finns dokumenterat på plats och på nätet för den som vill veta mer. Platsen är populärt som utflyktsmål och vid vårt besök träffade vi på både andra bilister och framförallt mc-förare! Det är en härlig känsla att ta sig uppför på den smala, vackra slingriga vägen. Längs kanterna växer det bland annat ek och hassel och på våren lär det lysa blått av blåsippor. Det vill så klart jag uppleva! (Vill betona att blåsippan här är fridlyst!)

Utsikten uppifrån kullen är minst sagt magnifik…

Vart man än tittar så finns det skog och sjöar! Det vi ser här i horisonten är Västra och Östra Öresjön. Det här är en plats jag rekommendera att åka till. Vackert och med en intressant historia!

Vi for vidare på vår hemliga resa! Ett kort stopp blev det i Torestorp. En mycket vacker gammal stenbro fångade vårt intresse och ni kommer att förstå…

Visst är det vackert?

Mitt i Torestorp delar Torestorpsån upp sig i minst sju strömfåror och bildar ett stycke mycket speciell natur.  Även här finns det promenadstigar där lövträden bildar ett tätt tak och marken är täckt av lummig grönska. Här växer bland annat Sveriges största ormbunke – Kungsbräken längs vattenfårorna. När jag läser på nätet om ”Sju strömmar”, så står det att området är täckt av vitsippor på våren! Så det får bli ett återbesök även hit! 🙂

Ni ser hur lummigt det är!

Uppe på den vackra stenbron såg det ut så här över ån…

Förhållandevis lite vatten i Toretorpsån och kanske därför som vi inte kunde se att det fanns sju strömfåror?

Därefter förstod maken och jag att vi var på väg mot kusten på den hemliga resan! Varberg nästa – närmare bestämt Getterön, där maken och jag intog årets första havsbad! Inte en dag för tidigt! Så här på stranden intogs den medhavda lunchen och det blev som sagt sol och bad!

Innan hemfärd stannade vi till vid hamnen och promenerade runt Fästningen. En svalkande glass satt fint, innan vi så styrde färden hemåt igen!

Avslutar med några bilder ifrån Kallbadhuset som jag tycker är så vackert!

På bilderna syns inte många badande. Men jag kan lova er att det var fullt både här inne i Varberg och ute på Getterön!

Den ljumna kvällen avslutades hos oss med lite rosé, grillat och en grönsallad. Vilken fin ”hemlig resa!”

Kram Gunilla

Känsö – en historisk pärla i Göteborgs södra skärgård!

Äntligen har jag varit här – på Känsö! Men vi tar det ifrån början!

En perfekt dag att ge sig ut på böljan den blå med ”Svea af Bohuslän” och ”tuffa fram” i ett solglittrigt hav mot Känsö! Tänk att vi återigen har sådan tur med vädret! 🙂

Foto: På väg in mot Stenpiren…

På tidigare resor har vi åkt med Bohuslän, samt Ellen af Bohuslän och nu fick vi den stora äran att kliva ombord på Svea!

Ni ser vilka vyer och motorljudet ifrån en gammal trotjänarinna är underbart!

Nej det här är varken kaptenen eller en sjömatros, utan ”bara jag” som njuter av livets godhet!

Men det fanns en trevlig kapten, annan besättning och en mycket sympatisk trubadur och hans trogna följeslagare!

Den lille hunden blev allas ”kelgris” och husses musikalitet bidrog till att resan blev mycket underhållande!

Efter en mycket behaglig båtresa med kaffe, smörgås och underhållning, närmade vi oss Känsö. Så många gånger genom alla år som jag har åkt förbi och alltid undrat över ”det där tornet” som syns längst upp till höger i bild. Jag har nog vid dags datum varit på alla de större, bebodda öarna i Göteborgs södra och norra skärgård. Kvar på min önskelista stod Känsö! Det är inte så konstigt att jag inte har varit här då det finns militära skyddsobjekt på ön, vilket gör att ön är tillträdesskyddad. Det innebär att ingen får gå iland utan särskilt tillstånd från Försvarsmakten, vilket vi hade genom att vi åkte på en bokad gruppresa. Ön används av hela Försvarsmakten och till viss del av andra myndigheter och näringsliv som samverkar med eller har anknytning till Försvarsmakten.

Väl iland på Känsö blev vi indelade i två grupper med varsin guide och en fantastisk rundvandring på den historiska och natursköna ön kunde starta…

Namnet Känsö har bildats av misstag. Det rätta namnet är Könsö, där stavelsen ”kön” betyder böld eller svulst, som syftar på de rundade bergformationerna som finns på ön. Ordet ”kön” är ett gammalt fornnordiskt ord i svenskan, men finns inte kvar. Det gör det däremot i norska och isländska språket och stavas då ”kaun”. Någon gång har ö blivit förväxlat med ä och namnet Känsö har skapats.

Med ökad handel och kontakter med omvärlden spreds inte enbart varor och människor världen över, även sjukdomar, ibland dödliga sådana spreds. Tidigt förstod man att stänga städerna när sjukdom var i antågande, men eftersom då handel och kommers blev lidande ville köpmännen inte stänga städerna. Detta är anledningen till att man inrättar karantänstationer vilka skulle förhindra att städerna var tvungna att stänga ifall de drabbades av sjukdom. Tidigt förstod man att allvarliga sjukdomar har sin inkubationstid, men inte hur lång den var, så när man bestämde tiden för karantän var det inte med hänsyn till sjukdomsförlopp utan snarare resultatet av bibelns heliga tal 40. Det var nämligen just 40 dagar det krävdes för att rena sina synder enligt bibeln. Med tiden lärde man sig hur lång karantänstid som behövdes. Om man kunde konstatera att alla ombord var friska efter en tillräckligt lång tid ansåg man att det inte fanns risk för smitta. Men om någon var sjuk eller avlidit under resan måste besättningen bli fri från smitta och lasten renas. Att just Känsö valdes som den bästa platsen att förlägga en karantänstation på, var att Känsö är en av de yttre öarna i Göteborgs skärgård, det finns bra och skyddade ankarplatser runt både Känsö och grannön Vargö håla. I maj 1771 var anläggningen på Känsö färdig. Den bestod av ett tvåvåningshus för betjäning på ön samt ett magasin för rening av varorna. (Det som syns på ovanstående bild.)

Här ser vi ”chefshuset”, avsett till karantänchefen, läkaren och tjänstemän. Fint skulle det vara, byggt i herrgårdsstil. Fasaden vit mot havet, men…

in mot ön, var huset rödmålat och det stämde bättre mot många av de andra byggnaderna. Det lilla vita huset – Parloiren, byggdes som ett samtalsrum där de besökande kunde träffa och samtala med dem, som var intagna i karantän, utan att eventuell smitta överföres. Vi var där inne och såg att rummet var delat i mitten med en ränna med stänger och galler på var sida. De intagna gick in genom dörren västerifrån. denna dörr hölls sedan stängd för att vinden inte skulle föra osund luft mot den rena sidan, där besökarna vistades. För att ytterligare försvåra att smittad luft skulle föras över till den rena sidan eldandes det med svavel i rännan. På så sätt kunde svavelröken förstöra eventuella smittämnen i luften.

Många andra byggnader passerade vi, som; observationssjukhuset, de olika magasinen som var lossningskarantäner, Pestsjukhuset, Tunnbindarverkstaden, Rydells Värdshus för att nämna några.

Känsö är en otroligt grön ö, vilket vi fick uppleva på vår rundvandring. Tidigare under våren växte här bland annat vitsippor och gullvivor. Nu såg vi strandtrift, strandglim och blå iris. Från juli till september blommar marrisp, vilken är mycket sällsynt och förekommar bara på strandängar längs västkusten. Undrar om jag har sett någon sådan? Blomman är lila med gula ståndarknappar.

Mindre trevligt är att som på de flesta andra öar finns här huggorm och fästingar, vilket guiden upplyste oss om! Vi slapp se dem!

Det har planterats mycket träd och buskar på ön och en trädgård anlades, vilket karantänchefen Jacob Forsell var mån om.

Härligt grönt och vid sidan om alla grönska låg det lilla lusthuset…

På ön finns också en kyrkogård som vi stannade till vid och det sägs att ett 70-tal människor genom åren har blivit begravda här.

Känsö torn – ett torn byggt i tegel, 9 meter höggt och 6 meter i diameter och ligger på Känsö högsta punkt. Här från tornet kunde man ha uppsikt över skärgården, men det fungerade och fungerar som ett sjömärke!

Äntligen har jag så fått svar på vad det är för ett torn – att ön heter Känsö och så mycket mer! Utsikten här uppifrån är obeskrivligt imponerande! Vi kunde se ut över hela Känsö så klart, men också stora delar av södra och lite av den norra skärgården. Längst ute i väst syntes Vinga fyr!

Så finns det andra mindre torn… 🙂

Mycket vackert som sagt och kan bäst uppleves på plats!

Utsikt in över den grönskande ön och i förgrunden syns bland annat karantänmagasinen och Pestsjukhuset.

Avslutar med en vacker vy inifrån ett av magasinen…

Vackert som en tavla eller hur?

Kram Gunilla

 

 

Valön – ett paradis i norra Bohuslän

För många år sedan runt Kristi himmelsfärdsdag, besökte vi Valön som är ett naturreservat som ligger ett par km nordväst om Bovallstrand. Då som nu hoppades vi på att finna gullvivor eller ”majnycklar” som några av er vet vid det här laget, att de också kallas för! Vid vårt första besök fann vi en hel äng full av gullvivor och den synen har vi aldrig glömt! Vi blev inte besvikna den här gången heller. Fantastiskt att få uppleva det här igen och ha en sådan tur med vädret!

Först möttes vi av en äng med maskrosor och med havet som bakgrund blir det som en vacker tavla…

Som en vacker svensk försommardag!

Vi fortsatte längs vägen vidare in…

Och först såg vi några gullvivor här och där och snart i mängder…

Och här sitter jag och undrar om lilla gubben har tagit det där fotot någon gång?

Om ni inte har fått se gullvivor i vår, så har ni det nu! 🙂

Överallt vackra vyer…

Valön är lättillgängligt både från land- och sjösidan. Bra möjligheter till bad och fiske finns inom reservatet. Stigar och spångar leder till de mest attraktiva delarna.

Man kan gå ut på en stig bland kullerstenarna och komma till klippstränderna och till de mjuka, kala klipporna…

Ibland pausar man och beundrar allt vackert!

Eller så kan man gå upp för de nygjorda trapporna och blicka ut över ett magiskt landskap…

Mjuka och badvänliga klippor längst ut…

Barnvänliga vikar längre in…

Det är ett rikt växt – och djurliv här. Förutom gullviva kunde jag se blodnäva, skogsviol och backsmultron. Jag kunde också läsa mig till att här finns en rad olika mossor och olika örtväxter. Strandängarna och torrängarna betas fortfarande, vilket är en förutsättning för att deras botaniska värden skall bestå.

Valön – ett utflyktsmål som jag varmt rekommenderar…

Kan inte bli mycket vackrare! Eller hur?

Vi åkte sedan vidare till Bovallstrand och Hunnebostrand. Två andra pärlor att besöka, vilket jag berättar om i ett nytt inlägg!

Må gott vänner!

Kram Gunilla

 

 

Cykeltur till vitsipporna vid Råda Säteri

Det blev en perfekt dag för en längre cykeltur förbi våra två stora sjöar och till bland annat vitsipporna vid Råda Säteri! Nästintill vindstilla och växlande molnighet. Innan vi kom fram till vitsipporna, så cyklade vi Rådasjön runt. En fantastisk slinga där man kan välja på att cykla eller gå runt sjön. Nu cyklade vi hemifrån, så då blev det självklara valet att cykla den underbara naturslingan. Skön känsla att ha tre mil i benen!

Det är svårt att låta bli att längta efter den här dagen att se vitsipporna i full blom. Jag brukar tänka på dem då vi kommer in i februari, och då vintern rasar som mest, men i år varade vintern ända in i mars månads slut! Vintern har varit så lång, så lång, men nu är de här! Vitsipporna! Vid Råda Säteri är det vitt, vitt, så långt ögat kan se!

Det är verkligen magiskt varje år då vi besöker just den här platsen! Jag måste nypa mig i armen att jag får uppleva det!  Och jag ska besöka platsen om och om igen för snart är den tiden förbi!

Så vill jag återigen visa ett foto på ett övergivet badhus eller vad det nu är… jag har visat det förut, men mitt hjärta slår ett extra slag för det lilla hus!

Till min glädje såg jag att de (ägaren?) har bytt ut den yttre delen av bryggan… kanske de också tar sig an lilla huset. Nog älskar jag den orörda delen av bryggan mest…

Alltså den här dörren…. Andra kanske bara ser förfall, men jag ser en tid som jag skulle vilja ha upplevt!

Kram Gunilla

 

Cykeltur till Björkö och blåsipporna!

Vinden stoppade oss inte, trots friska vindar trampade vi från Hällsvik till färjan mot Björkö för vidare cykling mot Bovik. Vi ville se blåsipporna innan det är försent för den här gången. Det är mödan värt att cykla trots vinden, för det är ju så vackert landskap.

Vi tog vägen genom skogen – en slinga som heter ”promenaden!”  Lite roligare att cykla där även om det på några ställen är lite stenigt. Där var det också lä för nordostvinden.

Så roligt att ta sig fram med cykel och samtidigt hör bofinkens glada melodi! Vi såg också sädesärla och citronfjäril.

Så vackert det är med gamla knotiga träd – ibland stanna till och betrakta!

På några ställen hade vi utsikt över de närliggande öarna Öckerö och Hälsö..

Kallt blått hav, men ändå så vackert!

Så kom vi fram till belöningen – blåsipporna!

Det är lika magiskt varje gång vi får se dem! De är ju inte så vanliga i vår trakter och är fridlysta här. Tyvärr har beståndet minskat rejält mot första gången vi var här för lite mer än tio år sedan. Vet inte orsaken, men förmodligen är det så många som har vallfärdat hit genom åren och trampat sönder marken där de växer. De första gångerna som vi var här fanns det ett blått hav av blåsippor och nu är det inte i närheten av det! Men, men, de finns och det är så underbart att se dem. 🙂

Ja, det var absolut värt besväret att cykla i den friska vinden för att få se dem. Ni som har möjlighet ska absolut besöka platsen. Det går att ta bilen en bit mot Bovik, där det finns parkering. Sedan är det att traska en bit eller ha med cyklar och cykla den sista biten från parkeringen. Eller som vi om man vill ha lite mer utmaning. Parkera bilen på fastlandet vid långtidsparkeringarna som bland annat finns vid Hällsvik eller vid Hjuvik. Sedan är det bara att trampa på ned till färjeläget och åka med över till Björkö. Glöm inte matsäcken! 🙂

Kram Gunilla

 

 

 

 

Vårkänslor – Det är det här jag har längtat efter!

Äntligen har vi haft vårvärme och i helgen vårstädade vi trädgårdens rabatter, tog bort resten av granriset, samt sopade upp all flis. Njuter verkligen av att se hur det växer och frodas i våra rabatter. Det ser ut att bli riklig vårblomning!

Den där känslan när den smutsiga snön är borta och att alla markytor är befriade ifrån grus, gör att det känns så rent. Hoppas nu också att gator och torg snarast blir städade!

Vårtecken är väl också att grillsäsongen har börjat! Många med oss grillade i helgen och att kunna sitta ute och njuta av livets goda är ”en lisa för själen!”

Men det jag längtat allra mest efter den långa vintern är morgonpromenaderna!  Som många av er vet, älskar jag verkligen den där morgonstunden att gå ut tidigt och vandra genom skog och mark. Att uppleva vårens ankomst och hur allt börja spira i naturen. Nu kan jag om jag vill gå ut en runda varje dag och med kamerans hjälp dokumentera och se hur fort allting händer, nu när våren väl har etablerat sig. Som jag har längtat!

Så gott som är all snö nu borta i skogen och på stigarna, men isen är inte helt bort i det lilla skogstjärnet.  Men jag tror bestämt att herr och fru and höll på att bygga bo i vassen.

Ser ni fru and inne i vassen? Så väl hon kan kamouflera sig. Naturen är fantastisk!

Här i ekskogen längs sidorna på stigen kommer marken snart vara täckt av vitsippor. Det är underbart att ha den tiden framför sig!

Det är något alldeles speciellt med gärdsgårdar – gamla stenmurar. Det finns gott om dem och tänk vilket hårt arbete med att få dit dem!

Den här vägen leder fram till några sommarstugor som jag har visat förut. Det som gjorde mig ledsen är att se gamla hus förfalla oavsett hur stort eller litet det är.

Huset kanske inte har någon ägare nu? Det ligger några nyare hus i nära anslutning och ägaren till detta lilla hus kanske inte finns bland dem. Min tanke och känsla är att vad skulle detta lilla hus kunnat användas till? Till många olika saker tänker jag! Om jag hade varit ägare så hade det blivit en liten gäststuga eller kanske ett minimuseum för allsköns gamla ting. Eller vintagebutik! 🙂 Sedan går det ju att låta människor får komma och ”klä av huset” och ta vara på det som går!

Jag njuter av bilden. Dels för att jag älskar träd, dels för att även marken här kommer att vara täckt av vitsippor! då och då på morgon – eller på kvällspromenaden kan man se rådjur här. Ser ni gärdsgården i bakgrunden?

Det finns också lövskog, men den har gallrats hårt för att den gamla ekskogen ska bevaras. När det blir lövsprickning så älskar alla småfåglar att vara här.

Jag låter alltid blicken vandra i olika riktningar – här tittade jag upp och såg en gammal björk med skägglav. Så tittade jag som tur var ned där jag gick på stigen…

Ingen orm, men väl en groda! 🙂 Ett gott vårtecken.

Den var lite vårtrött, så jag hjälpte den iväg ifrån stigen mot sjön. Ville inte att den skulle bli trampad på!

Tidig vår, men vår är det även om isen delvis ligger kvar…

Visst är det vackert!? Någon kanske bara tycker att det ser grått, brunt och visset ut. Jag ser vårljuset och jag ser vad som komma skall!

Precis där promenaden tar slut ifrån naturreservatet så växte de här underbara tussilagon mitt i ett stenröse. Inte mycket till jordmån där inte, men de är precis så de trivs! 🙂

Kram Gunilla

Ett svanpar mötte mig vid sjön!

Idag på min dagliga promenad, letade jag efter lite vårtecken och till min glädje var det full aktivitet i en myrstack! Det är ett mycket gott vårtecken! 🙂

Gick vidare på promenaden ner mot sjön som nu äntligen har börjat öppna sig! Där alldeles vid strandkanten låg ett svanpar och simmade. Helt orädda för mig! Jag blev helt betagen av deras skönhet! Bjuder er på några bilder och en liten videosnutt.

Håll tillgodo!

Kan ni se myllret av myror? 🙂

Och så det vackra svanparet… ett underbar stund. Bara de och jag….

Vågar jag gå närmre?

Helt orädd för mig. Så här nära en svan vet jag inte om jag varit förut! Ett magiskt ögonblick! Vi bara tittade på varandra… lycka!

Kram Gunilla

Iskristaller bildar vackra små formationer!

Här på västkusten har vi inte fått så mycket snö, som på många andra platser i vårt avlånga land. Den snö vi har täcker knappt marken, men minusgrader har vi och det gör att solchanserna ökar! Som idag. Då passade jag på att gå ut en skön runda – den som jag brukar gå genom skogen och ned mot vår sjö.

Tycker det är så vackert när det bildas iskristaller som i sin tur bildar små formationer av olika slag. Tittar men en stund kan man skönja små djur, föremål med mera ur iskristallerna. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Små, små, istappar som klänger sig fast likt klädnypor!

Jag tycker att de här små iskristallerna såg ut som små segelbåtar intill å-kanten. 🙂

Visst ser det ut som små segelbåtar?

Vy över skogstjärnet och alla små ”segelbåtar” har lagt till i den lilla viken. 🙂

Nere vid sjön…

Runt varje vasstrå hade det bildats en liten iskristall. Det såg ut som ett fällt med små diamanter!

Det här fotot fick mig att tänka på våren då dammarna nära skogen blir fyllda med ”slemmiga små öar” av grodyngel! Men nu var det små isfyllda bubblor istället!

Lite lustigt med bryggan med som haltade och som inte nådde intill land! 🙂

Ja, naturen är förunderlig!

Nu hör jag att det väntas sol imorgon också och en kall natt. Underbart!

Vore mysigt att ta med fika ut…

Kram Gunilla

 

Njuter av min frihet av att göra vad jag vill!

Januari går mot sitt slut och jag välkomnar februari som kan bjuda på både vinter –  och vårdagar! Framför allt så märks redan nu att dagarna blir längre och därmed ljusare! Underbart! Januari har bjudit på några vinterdagar med frost och lite snö. Men också en hel del slask, regn och blåst. Oftast låter jag mig inte påverkas av vädret – det är som det är! Så varför lägga energi på det!? Men visst längtar jag efter vårdagar med mer sol och fågelkvitter! Åh, det är underbart att våren ligger framför oss och att få längta!

Jag njuter av min frihet – min ledighet att göra vad jag vill! Det har inneburit att få sova ut – att få vakna utvilad! Det har blivit sköna promenader, annan träning och en del mys med lilla Olivia! 🙂 De regniga och blåsiga dagarna har jag ägnat mig åt att rensa, sortera och organisera alla våra digitala foton! Det har tagit tid vill jag lova och som tur är hade jag god ordning från början. Framför allt har jag rensat bort en massa foton och redigerat de som blev kvar. Det som också har tagit tid är alla mobilfoton som jag inte hade någon större ordning på, men nu är även de sorterade och organiserade! Nästa projekt som pågår är utrensning av kontorspärmar! Med ny förfinad teknik behövs verkligen inte så många pärmar. Det går ju att spara och komma åt på annat sätt än i pappersform och så bra det är för miljön! 🙂

Idag blev det en underbar januaridag, så där krispig och solig! Då passade jag på att ge mig ut på en härlig runda genom skogen och vidare ned mot ån och sjön. Kameran fick följa med…

Så vackert det är med mossa!

Som en grön mjuk matta!

Inte så många vårtecken, men det finns mycket ändå som fångar min uppmärksamhet!

Knoppar, vattendroppar…

Vackert mönster eller hur?

Älskar gamla bryggor och så vackert med vassen som har blåst upp och lagt sig på bryggan!

Och så herr och fru gräsand med deras vackra dräkt!

Visst har de vackra färger – båda två! 🙂

Åh, vad jag njuter av ledigheten! Imorgon blir det kalas för Olivia och hennes mamma Susanne! Tänk att Olivia fyller två år!

Kram, Gunilla

Älskade vitsippor!

Nu är den underbara tiden här med alla älskade vitsippor! Idag regnar det här och då sluter sig den lilla blomman. men när solen strålar, då öppnar den sig och överallt där vitsippan trivs bildas stora vita fält! Varje ledig solig stund beger jag mig ut bland vitsipporna, och ännu en gång får jag förundras över hur vacker naturen är här och nu!

Jag får inte nog av att se dem, beundra dem och fotografera dem!  Bilderna nedan är ifrån Råda Säteri – ett stort område med ek – och björkskog och mängder av vitsippor. Råda Säteri ligger i Mölnlycke, i Härryda kommun. Några bilder är ifrån Krokängsparken på Hisingen Göteborg.

En tjock matta av vitsippor mot de vackra träden…

Tycker om att få med träden och stenarna i bilden, vilket framhäver vitsipporna mer…

Det här fotot är ifrån Krokängsparken, och visst är det vackert med den stora grenen och vitsipporna som nästan omsluter den!?

Här ser vi en liten del av den gamla vägen till Råda Säteri. Det är fantastiskt vackert att gå här på den vägen och beundra både den gamla muren, de mäktiga ekarna, Rådasjön och som nu på våren alla vitsippona! Säteriets historia sträcker sig ända mot 1100-talet och det är lite svårt att föreställa sig hur det såg ut då. Men nog skulle jag vilja komma som gäst med häst och vagn på våren i vitsippetid på den tiden då ett flertal berömda poeter besökte Säteriet.

Headern – min favoritbild beträffande vitsippor är också tagen vid Råda Säteri mot Rådasjön.

Kramar, Gunilla