Efter Lysefjorden väntade fler naturupplevelser!

Båtfärden på Lysefjorden var precis så vacker som jag hade föreställt mig och inte blev det mindre vackert uppe på fjällplatån! Efter lunchen vid Örnnästet, som jag skrev om i det föregående inlägget om vår resa till Sydnorge, så for vi vidare över ett sagolikt vackert landskap på vår färd mot Vrådal, där vi hade vår tredje och sista övernattning.

Det var här vid Örnnästet som vi åt vår lunch, efter den soliga och vackra färden på Lysefjorden! För att komma hit passerade vi genom 28 hårnålskurvor och fler blev det sedan på den vidare färden över högfjällsplatån.

Innan vi klev på bussen igen blickade jag ut över landskapet och såg betande får och skyltar som visade på olika vandringsvägar. Nog skulle jag också vilja ge mig ut på en vandringstur i vårt vackra grannland!

Undrar vilken väg fåret ska välja!? 🙂

Bland annat vägen till Kjerag – den runda stenen som alla vill nå och helst kliva ut på!

Ett bättre liv kan knappast de fria fåren få i det vackra landskapet. Och för det mesta höll de sig undan från vägarna, men ville de gå framför en bil eller vår buss, så gjorde de det! 🙂

Alltså vidderna…

Ser du fåren längst ned i bild?

Ibland är landskapet kalt och kargt. Ibland blir det mer grönt och mjukare…

Så har vi kommit ned ifrån högfjällsplatån. Väl framme i Vrådal, blev det en stunds vila, innan den goda kvällsbuffén. Hotellet i Vrådal låg mycket vackert, så vi satt ute en stund och njöt återigen av det norska landskapet. Tidigt nästa morgon, på dag fyra, startade vi så hemfärden. Under dagen passerade vi återigen vackra platser och vyer.

Vi gjorde ett längre stopp som lär vara Norges vackraste rastplats. Tyvärr minns jag inte namnet, men vackert var det belägget vid en fors.

Svåger och make…. så roligt för dem och för mig att dela alla minnen efter resan!

På vår väg hem, gjorde vi också ett besök vid ett musteri! Gården låg otroligt vackert och jag blev imponerad av ”Ingeborg”, som tillsammans med sin man driver musteriet. Ingeborg tog emot oss, visade oss runt och berättade om musteriets utveckling. Men det där får jag berätta mer om i ett nytt inlägg! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0

Shinrin-yoku – Att skogsbada!

Vaknade inatt av ljudet från regn! Tänk att regn kan göra en människa glad! Ja, säkert flera och inte minst naturen! 🙂 Så det får gärna regna hela dagen idag! Oavsett så ska jag gå ut på promenad och ta mig ett skogsbad! Nu tänker jag inte på att bada i det lilla skogstjärnet som finns i ”min skog!” Nej, att skogsbada är något annat.

Vad är Shinrin-Yoku?

Shinrin-Yoku är en japansk term som betyder att ”ta in skogsatmosfären med alla sinnen” eller bokstavligen att ”skogsbada”. Den har fått sin utveckling i USA genom ”Forest Bathing” och ”Forest Therapy” som här i Sverige kallas Skogsbad och Skogsterapi.

Shinrin-Yoku/Skogsbad  är en kombination av mycket långsam vandring på mjuka stigar i park eller skog, med guidade förslag och aktiviteter som kan öppna våra sinnen för att uppleva naturen på ett nytt vis. När vi ”skogsbadar” tillbringar vi alltså en tid i skogen på ett särskilt närvarande sätt, med våra sinnen i en fördjupande kontakt med den omgivande miljön. Så vandra ut i skogen, ta några djupa andetag, sakta ned och öppna dina sinnen. Detta är vägen till Shinrin-Yoku, att bjuda in naturen som medicin och väg till läkande.

Shinrin-Yoku eller ”Skogsbad” har vuxit fram som del av den japanska kulturen där människans ömsesidiga kontakt med naturen anses vara avgörande för bådas välbefinnande. När ohälsan hos befolkningen ökade dramatiskt i början av 1980-talet, uppmärksammades att naturkontakten saknades i den urbana, hårt arbetande människans vardag. Som ett led i att råda bot på ”Karoshi”, alltså stressrelaterad död till följd av överarbete, inrättade Hälsoministeriet hälsoparker runtom i landet. Det var också i samband med detta som det blev viktigt med en etablerad forskning och utbildade Shinrin-Yoku guider, för att ge människor en vetenskapligt grundad tillgång till en guidad reträtt för avslappning, terapeutisk återhämtning och läkning genom närvaro och sensorisk kontakt med en levande miljö. Numera finns omkring ett 60-tal etablerade hälsoparker runtom i Japan och Shinrin-Yoku utgör en av hörnstenarna i den japanska hälsovården. Skogsbad och Skogsterapi ökar nu stadigt i popularitet världen över. Det är en utveckling som brukar jämföras med hur meditation och yoga med tiden fått en allmän spridning i vår västerländska kultur. 

På ett sätt låter allt det här konstlat i mina öron – att det inrättas särskilda parker/naturområden, som tillsammans med särskilda utbildade ”naturguider” och terapeuter ska bidra till att människors tillfrisknande, beträffande fysisk och psykisk ohälsa. På ett annat sätt förstår jag det eftersom många – alltför många i dagens ”uppskruvade samhälle”, lever långt ifrån naturen och ett obalanserat liv. Vi lever i en tid där många unga och även vuxna tillbringar mycket av sin tid inomhus och där alltför många tillbringar tiden med att vara uppkopplade på Internet. Jag vet av egen erfarenhet att naturen är oerhörd viktig för vår hälsa. Att vistelser i naturen bidrar till ett snabbare tillfrisknande vid till exempel utmattningssyndrom. Så kanske Shinrin-Yoku, Skogsbad och Skogsterapi är ett sätt att balansera det moderna livets krav för att må bra, både fysiskt och psykiskt genom en fördjupad kontakt kontakt i balans med naturen. Det är väl också ett ypperligt sätt att förstå hur vi kan leva hållbart och i samklang med vår levande miljö, både för vår egen hälsas skull och för vår värld i stort.

Varför just i skogen?

Naturligtvis kan man vara på olika platser i naturen för att uppnå ett rofyllt sinne. Jag älskar ju att vandra nära eller i direkt anslutning till havet. Att gå längs en vattenlinje på en sandstrand är mycket rogivande. Eller att sitta på ett berg och följa en solnedgång. Eller vandra i fjällmiljö. All vistelse i naturen är ju av godo, men skogens träd ger en känsla av skydd. Tillsammans med annan växtlighet bildar skogen rum. I skogen finns på så vis både golv, väggar och tak som vi upplever som ”omhuldande.”

Hur går ett skogsbad till?

Vill man göra vistelsen extra avstressande – à la shinrin-yoku – gäller det att hitta ett skogsområde där man kan vara någorlunda ostörd, där du känner dig trygg och där du kan avsätta några timmars tid. Sedan sitter eller står man still, ligger ner eller strosar sakta omkring med vidöppna sinnen. Man försöker släppa alla vardagstankar och låta sinnena fånga upp det som kommer; dofterna, ljuden, ljuset, formerna. När tankarna ändå börjar vandra, för det gör de, så släpper man dem så snart man märker det och går tillbaka till sinnesupplevelserna. En mer medveten vandring/promenad med andra ord. Att låta blicken vandra och inte stirra ned i backen – att lyssna efter skogens ljud.

Jag har flera platser i ”min skog”, där jag ”skogsbadar.” Idag, efter regnet var ju dofterna från mossa och jord väldigt tydliga och intensiva. Ja, mina sinnen är vidöppna och jag stannar ofta till och blundar, lyssnar efter skogens ljud och känner in dofterna.

Den här delen av stigen är den grönaste. Lövträden bildar med sina grenar och löv ett tak över stigen. Här och var finns mindre stigar som jag utforskar och att vandra på dem i sakta gemak är en ”Lisa för själen.”

Foto: Se hur solljuset letar sig in mellan träden och träffar mossan.

Jag har lagt märke till att jag både är fokuserad och avslappnad när jag går i skogen. Fokuserad på så sätt att ”störande tankar” avtar och istället lägger jag min uppmärksamhet på vad jag faktiskt SER. Det är så lätt att missa allt det vackra om man går och tänker på annat eller alltid går mycket raskt. Motionsgång är en sak, men skogsbada är något annat.

Idag på promenad såg jag att ”änglahåret” igen! Kanske någon som kommer ihåg att jag skrivit om det förut? Tycker det är så fint med änglahår i skogen! 🙂

Blir glad om du vill som läser vill dela med dig av dina erfarenheter! Vad betyder naturen för dig? Någon speciell plats du dras till? Känner du till begreppen som ” Skogsbad och Skogsterapi?”

Må gott!

Kram Gunilla

1+

En skogspromenad och en minisemester!

Ja, dagen har gått i ett med att städa, lite trädgårdsfix och så packa lilla resväskan för en minisemester! Jag har också hunnit med en skön promenad i skogen. Mycket solig och fin dag, med behaglig temperatur.

Jag mår så bra när jag kommer ut i naturen. Tankarna klarnar och jag känner verkligen hur välgörande promenaden är för hela kroppen! Här är lövskogen ganska tät, men ju närmre vattenblänket jag kommer, ju mer glesas skogen ut.

Det är en sådan glädje att ha naturen inpå knuten! Ett ganska stort naturreservat med många olika små vägar och ännu mindre stigar. Då och då möter jag motionärer som antingen löptränar eller går stavgång som jag! Hundägare träffar jag som oftast på och ibland barnfamiljer på skogsäventyr! 🙂 Går jag ut tidigt, innan frukost, så brukar jag få ha skogen för mig själv och då och då ser jag bland annat rådjur.

Regnet som har kommit gör gott för grönskan, men likväl är det lite vatten i bäckarna och i åarna här runtomkring. Träden dricker massor av vatten!

Men i skogstjärnet såg det ut att vara normalt vattenstånd. Härligt solglitter idag! 🙂

Ja, då blir det en liten bloggpaus, men snart är jag tillbaka och förhoppningsvis har jag många fina bilder med mig i bagaget! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0

Glommen och Getterön – några halländska pärlor!

Tack för alla lyckönskningar som vi fick på vår bröllopsdag den 5 juni här på bloggen, Facebook och på Instagram! Det blev en minnesrik och solig dag! Idag vill jag visa lite fler bilder ifrån Glommen och Getterön som vi besökte på vår bröllop – och utflyktsdag. Glommen ligger knappt en mil ifrån Falkenberg och Getterön ligger nordväst om Varberg. När vi åker till Glommen, så åker vi alltid den vackra kustvägen, då vi kommer ifrån Varberg. Ibland fortsätter vi till Falkenberg, för att där promenera runt i den gamla stadskärnan. Den här gången blev det inte så, utan istället lunch vid Hastaviken som ligger på halvön Getterön.

Glommen har en liten fiskehamn och efter den, längst ut på udden, där brukar vi inta vår matsäck. Vi har som sagt varit här ett flertal gånger och jag har bland annat visat bild på den berömda stenen som har givit Glommen dess namn. Denna sten har även fungerat som landmärke för sjöfarten. Strax söder om Glommen ligger sedan 1840-talet Morups Tånge fyr, som har övertagit stenens funktion som ledning för sjöfarten.

Glommen…

Här ute på udden är den första delen grön och frodig och längst ut där stenen ligger – landmärket, där är det kargt. Havet skymtar där i horisonten på bilden…

Vi hade tur, för än blommade strandkålen här bland alla stenar.

Längst ut vid strandkanten ligger också en liten sjöbod som jag gärna fotograferar och så även den här gången…

Strandgossarna är på väg att blomma ut, men gräset i sig är vackert.

Sjöboden i närbild… ett foto från ett tidigare tillfälle.

Några bilder till ifrån Glommen….

Vi hade verkligen tur med vädret! Lite blåsigt, men ljumna vindar. Senare på eftermiddagen la sig vinden och promenaden genom naturreservatet på Getterön, blev en behaglig stund.

Getterön…

Här är naturen lite kargare och de rödaktiga grässtråna lyste så vackert längs stigen. Någon som vet vad de heter?

Små styvmorsvioler bland allt annat vackert….

När jag nu tittar och laddar upp mina bilder till inlägget, så kommer den där ”lyckokänslan” tillbaka inom mig! Att vi har en sådan fantastisk natur. Att vi har allemansrätten. Att ha friska ben som gör att jag kan ta mig fram i landskapet. Glädje och tacksamhet! 🙂

Andra tycker också om att vara här – stannar upp och bygger torn av stenar. En balansakt där det behövs tid och tålamod. Kanske små ”Mästarnas mästare!” 🙂

Vi tycker som tur är båda två om att vara i naturen… och att vara tillsammans! 🙂

Ja, både bröllopsdag och nationaldagen bjöd på strålande väder. Idag råder här lite av höstväder med regn och kraftig blåst. En perfekt innedag med tid för lite eftertanke och en stunds bloggande!

Må gott!

Kram Gunilla

0

Längtan till Bohuslän!

Längs Bohuskusten har vi många pärlor som vi återvänder till lite då och då! Nu har vi fått en ny pärla med Björholmen – platsen för vår sons bröllop! Maken och jag besökte Björholmen tidigare i år, på självaste trettondagsaftonen. Den dagen var en kall och klar vinterdag. Du kan läsa om det inlägget här! Några månader senare, i mitten på maj, var det en ljummen och skön försommardag!

Jag har allt som oftast en längtan att komma upp till Bohuslän. Sommar som vinter. Höst som vår. Jag behöver inte nödvändigtvis bo här. Nej, jag vill längta! Upplevelsen blir så mycket mer intensiv och djup om man får längta.

Jag tror att de allra flesta som har besökt Bohuslän, uppskattar landskapets karaktär med bland annat de typiska skärgårdshusen, sjöbodarna, doften från tång och hav, skaldjuren, samt de solvarma klipporna om sommaren.

Låt oss titta på miljön vid Björholmen…

Lägg märke till ljuset och speglingarna…

Foto: Bilden tagen ifrån vårt balkongfönster, dagen efter bröllopet!

Sjöbodar, bebyggelse, klippor, hav och båtliv… Det är Bohuslän det! Av min bror fick jag veta att Idun – den blå fiskebåten mitt i bild, sjönk i hårt väder utanför Räbbelhuvud, utan för Kyrkesund, nordväst om Tjörn, i februari 2018. Den ensamme fiskaren tillika ägaren, räddades i sista stund av sjöräddningen och båten plockades upp så småningom av Kustbevakningen, då det fanns risk för oljeläckage. Vilken tur att allt slutade väl!

Nog skulle jag vilja simma ut ifrån badstegen, men det får allt bli lite varmare i vattnet först!

Sjöbodar – det är ett favoritobjekt att fotografera…

De får gärna vara lite solblekta och ”ruffiga”, som här! Taket ser nytt ut… det var väl dags!

Sjöbodar och bryggor….

Alltså dessa klippor – det är som ett vykort! Mitt hjärta slår alltid snabbare när jag kommer till Bohuskusten. <3

Och som jag skrev… de charmiga husen! De hör Bohuskusten till! 🙂

På vägen, strax innan man kommer fram till Björholmen, stannade vi till för att jag ville fotografera. Jag mer eller mindre kommenderade maken till att stanna! 😉

Du ser ju själv…

Foto: Strax innan Björholmen. Taget med min mobilkamera.

Ja, så pittoreskt i dessa små kustsamhällen!

På kvällen, vid bröllopet, färgades himmelen rosa… och luften var då alldeles ljummen…

Det var och är obeskrivligt vackert! Jag blickade ut över havet, himmeln och ville bara inte att kvällen – att stunden skulle vara över!

Men det blev midnatt och det var hög tid att gå till sängs, för att vakna upp till en kristallklar dag!

Vilka fantastiska speglingar…

Sjöbod nummer två från höger – det var där vi intog middagen på vår sons bröllop. Underbar middag och fantastisk utsikt över havet! Balkongen som skymtar längst upp till vänster – det var brudparets svit! 🙂

Manfred – så hette han vår sjöbod, där vi tillbringade hela kvällen och njöt av precis allting!

Jag är tämligen säker på att du förstår min längtan till Bohuslän! 🙂

Må gott alla kära läsare! Det är så roligt att just du tittar in här och delar min glädje!

Kram Gunilla

0

Huset och björkskogen vid sjön!

Det diskuteras mycket om vädret just nu i sociala medier – om hur kallt det är! Runt påsk var det soligt med behaglig försommarvärme. Nu råder det isande vindar, nattfrost och här och var har det till och med fallit lite hagel eller snö. Det är nog inte vad de flesta längtar efter nu. Snö! Jag kan välja att vara inne eller så klär jag mig varmt och trotsar isande vindar. Jag kan skydda mig, men det som oroar mig är hur naturen – alla blomknoppar och våra små insekter som humlor, bin och nyckelpigor klarar sig?

Från bokskog till björkskog – det är ljuvligt med den skira grönskan och det är som min bloggvän Christina skrev till mig ” Otroligt vackert och helande på något vis!” Ja, naturen är energi – och rogivande på en och samma gång!

De vita stammarna mot grönskan och här vitsippor som dröjer sig kvar! Visst är det vackert!?

Nere vis vår sjö, ligger också ett gammalt hus med namnet ”Annero.” Visst låter det också vackert!? Och jag kan lova er att huset gör skäl för namnet! Ett hus med själ!

Trädgårdssidan som vetter mot sjön.
Huset ligger nära sjön och de har underbar utsikt över sjön!

Det må vara lite kylslaget, men jag längtar ingenstans just nu! Jag njuter av den skira grönskan, även om det är lite kallt om näsan! Det som oroar mig är att vattennivåerna är under det normala – det får bara inte bli torka!

Kram Gunilla

0

I en röd liten stuga!

Idag är det en mulen dag och energin är inte på topp. Kanske jag gick lite för mycket där ute i skärgården och i skogen dagen därpå. Nåväl, jag tar det lugnt idag, redigerar lite bilder och skriver en stund då och då. Får ju inte anstränga ryggen!

Snön ligger kvar och det gillar jag. Det ska vara vinter i februari och mars och gärna med många solskensdagar! Våren kommer så småningom… Vinterlandskapet är så vackert var man än befinner sig. Ena dagen vid havet. Den andra dagen i skogen.

Visst är det vackert i ”min skog?” 🙂 Bäcken som nu håller på att frysa till. I somras var den tömd på vatten, på grund av den långvariga torkan. Skönt att balansen är återställd!

Gärdsgårdsmuren är täckt av orörd snö, himlen lite rosafärgad av januarisol. Fotsteg finns vid sidan om den gamla muren och lite längre fram ligger några röda stugor… och en vit.

Här syns stugan lite bättre! Fotsteg, men ingen hemma. I en röd lite stuga vill jag bo! 🙂

I den andra röda stugan lyste en elektrisk ljusstake och utanför ytterdörren såg jag till fler ”spår” av mänsklig art! Precis när jag skulle ta ett foto på stugan, kom en ung kvinna ut, väl påklädd, och med en lika påpälsad liten baby i en bärsele på magen. Vi kom i samspråk, jag hälsade på dem och jag berättade för mamman hur glad jag är över att sommarstugorna finns kvar! (De har många år på nacken) Hon i sin tur berättade att de har vinterbonat stugan och byggt ut den lite, för att kunna bo där året om. Tankarna for runt i mitt huvud och cirkulerade mest i hur de ändå får plats och att det är en bit ifrån samhällets alla bekvämligheter. Och har de varmt och kallt vatten inomhus? Toalett? Hursomhelst – den lilla babyn och kvinnan verkade vara nöjda och hon betonade hur skönt det är att bo så nära naturen. De bor sannerligen mitt i den! Naturen framför bekvämlighet tänkte jag vidare. Jag fick gärna fotografera, men jag ville inte tränga mig på dem. Jag vandrade vidare på min vinterpromenad…

En liten björkskog. I somras tog jag en bild här på ”änglahår” som då växte mellan de grönklädda björkarna.

Mellan träden skymtar den lilla skogstjärnet och solen ger ett mjukt januariljus. Vassen ger en fin kontrast och lite färg åt bilden. Jag bor inte mitt i naturen, men jag har den väldigt nära mig och det är jag tacksam över!

Må väl!

Gunilla

0

Gott slut och Gott nytt år!

Det finns många höjdpunkter att minnas under året som gått! Det allra bästa för egen del är att jag har varit ledig. Jag äger min tid och jag har förvaltat den väl! Det är fantastiskt att jag varje dag kan vistas i naturen om jag så vill.
Vi uppskattar våra utflykter i närområdet, ibland längre bort som våra skärgårdsutflykter och vår upplevelseresa till bland annat Rom. Det här året har jag läst många intressanta böcker och jag har både återupptagit gamla kontakter och träffat nya vänner! 🙂

Inför 2019 finns det redan nu glädjeämnen att se fram emot och jag hoppas och tror att det blir fler! Ja, jag känner mig nöjd med mitt/vårt år! Nya utmaningar… ja, jag vill leva ännu mer hälsosamt och klimatsmart! Det finns en del att jobba på där!

Igår när jag gick i ”min trollskog”, så var det ett fantastiskt ljus! Solen bröt igenom i dimman då och då…

Så vackert med alla regndroppar på träden…

Dropparna hängde där som små kristaller!

Vackert med de nakna stammarna i det bleka solljuset…

Och så rullade dimman in igen över den lilla sjön, men solen gjorde vad den kunde för att lysa igenom.

Med dessa naturfoton vill jag tacka mina läsare för det här året och jag önskar gamla som nya läsare välkomna tillbaka!

Gott slut och ett riktigt Gott nytt år!

Kram Gunilla

0

En önskan om en vit jul och om att finna tomtenissar i skogen!

Tyvärr har det lilla snötäcke vi fick töat bort! Men jag är optimist och tror att vi får en vit jul. Antingen med lite nysnö eller med hjälp av frost! Jag hoppas och tror också att jag detta år ska få träffa tomtenissar i skogen… Jamen de måste bara finnas där! 🙂

I väntan på att finna tomtenissarna bjuder jag på lite vinterbilder… utifall att det inte blir så vitt….

Visst ser det ut som om tomtenissar skulle finnas här någonstans? Hursomhelst så njuter jag av att vandra i skogen och ta vara på det ljus som finns. Vi behöver det så väl! Jag njuter också av tystnaden i skogen. Det är mest naturens egna ljud som hörs, även om jag också hörde glada rop och skratt från någon förskolegrupp. Kanske de också var ute på ”tomtespaning”! 🙂

Kanske det här är tomtenissarnas egna julgran! 😉 Så vacker där den står i skogen!

Vackert är det också vid skogstjärnet! Varje gång jag är i skogen, så stannar jag oftast till här och lägger märke till hur naturen förändras. Allt efter årstiden.

Ja, jag har verkligen letat med ljus och lykta efter tomtenissarna….


Jag tyckte faktiskt att jag såg en lite nisse, som gömde sig bakom ett träd! De är luriga de där små nissarna! 😉

Hoppas att även du hinner ut och njuta av det lilla dagsljus som finns!

Kram Gunilla

0

När frosten bäddar in landskapet i vitt!

Vilken fantastisk frostnupen novemberdag! Inte ett moln, inte den minsta vindpust – allt lugnt och magiskt vackert!

Vi var på väg med bilen… stannande till och tog några bilder över den vackra skogen…

Solen på väg ned över grantopparna, men jag tyckte det var så vackert ändå i skymningsljuset…

Lite mer ljus….

En underbar dag och vi hann med en skön promenad i solljuset!

Kram Gunilla

 

0