Följ med till Kalvsund – den minsta lilla pärlan i den norra skärgården!

En solig och ganska blåsig septemberdag, begav vi oss iväg ut igen, till Göteborgs norra skärgård. Den här gången besökte vi Kalvsund som är beläget mellan Bohus-Björkö och Öckerö. Ön ingår i Öckerö kommun som består av tio bebodda öar, där Kalvsund är den till ytan minsta ön och är bilfri.

Längd

Vi följde en slinga som hette Strandstigen, men vi kunde inte finna hur lång den sträckan är. Vi fann ej heller någon uppgift om Valenstigen.

Men vi uppskattar Strandstigen till ca: 3 km. Med promenad upp till ”Valen” och lite runt bland husen, blev det kanske 4 km.

Svårighetsgrad

Lätt. Trevlig slinga som mestadels går utmed havet och förbi badplatserna, Bindes och Körrgårn. Lätt att ta sig fram över klipporna då det finns utlagda spångar och trappor. Även naturliga trappavsatser i bergen här och var. Precis som på Källö-Knippla har man här lagt ner arbete på framkomligheten!

Utgångspunkt

Bilfärja från Lilla Varholmen till Björkö. På Björkö, en kort bit ifrån färjeläget, på höger sida, finns det gästparkeringar. Inte så många, så under högsäsong, kan det kanske bli lite svårt att hitta parkering. Från bilparkering går man en kort sträcka till Framnäs färjeläge som ligger på vänster sida. Bilfärjan från Björkö är avgiftsfri, men på personfärjan gäller Västrafiks avgifter. Turen över till Kalvsund tar bara någon minut! Väl över, så valde vi, efter att ha samspråkat med en trevlig ö-kvinna att gå högervarv, (motsols) med start förbi ”Bremerska villan” och vidare upp för backen mot ”Såsen.” (Samlingshus.) Nedanför idrottsplanen, mot havet, följde vi slingan.

Lite kort om Kalvsund

Invånarna på Kalvsund uppgår till ett antal på 222 personer. Om sommaren blir de fler. Kalvsund var en av de öar i Göteborgs skärgård som tidigast tog emot sommargäster, detta runt 1870-talet. På öns högsta topp reser sig sjömärket Valen. Här ifrån har man magnifik utsikt åt alla väderstreck. På öns norrsida ligger en stor byggnad med två torn, förut kallad Bremerska villan. Här bodde under början av 1900-talet en man vid namn Ernst Bremer, han ansågs vara en av Sveriges största smugglare. Spritsmugglingen pågick under ransoneringstiden på 1920- och 30-talet. Ernst Bremer, tjänande, genom ett danskt forskningsarbete om honom, som förlaga när manus skrev till den svenska långfilmen Smugglarkungen. Idag är huset kulturmärkt och kallas Panget.

Våra upplevelser på Kalvsund blandat med lite faktainformation

I den yttersta norra skärgården har vi Hyppeln kvar att besöka, men då jag för dagen inte var helt kurant, så valde vi att besöka den till ytan minsta ön i den norra skärgården. Det skulle därmed inte bli så långt att promenera runt för min del.

Vårt besök på ön varade ungefär i tre timmar och då promenerade vi i lugn takt och hann med en medhavd fika längs promenaden och en vid hamnen i väntan på att åka tillbaka den korta turen över till Björkö igen. Inget bad den här gången. Dels för att det var lite blåsigt, dels för att jag inte var i toppform.

Här nedan, den lilla personfärjan som tog oss över till Kalvsund och som sedan skulle vidare mot Grötö. Vi kom lite tidigare än beräknat till Framnäs och jag ser på vägen dit, att båten avgår om två minuter. Det blev fart på benen och kapten inväntade oss.Tack! Därmed fick vi mer tid på Kalvsund.

Det är bara ett smalt sund mellan Björkö och Kalvsund, så det tar bara som sagt någon minut så är man över! 🙂

Vi har kommit rätt – Vi är på Kalvsund! 🙂 Vi gick sedan åt höger, mot den lilla hamnen. Där finns toaletter och en kiosk som vid vårt besök var stängd för säsongen. (Toaletterna öppna.) Inga affärer på ön, utan det är matsäck som gäller!

Från färjeläget vid Framnäs och väl på ön är det ett hus som sticker ut och det är förstås Bremerska villan. Smugglarkungens hus!

Alltid spännande varje gång som vi kommer till någon av öarna som var och sin har sin historia. Naturligtvis finns det en hel del som förenar dem beträffande hur befolkningen har levt och verkat genom tiden. Men det är bara Kalvsund som har haft en smugglarkung! Eller?

Vem var då denne Ernst Bremmer?

Ernst Bremer, föddes 16 februari 1886 på Öckerö, död 10 mars 1985 i Göteborg, var en svensk entreprenör. Dock är han mer omtalad som ”smugglarkungen”. Bremer beskrivs nästan alltid som en folkhjälte trots ett digert brottsregister och ständiga konfrontationer med tullen. Under några år på 1910-talet bodde Bremer på Kalvsund. Villan blev år 2004 förklarad som byggnadsminne och där inreddes ett smugglarmuseum.

1944 orsakade han även en diplomatisk kontrovers mellan Sverige och Storbritannien då han med sin fiskebåt befann sig utanför Skottlands kust för att fiska. Tillsammans med sin besättning hade han tagit sig över de tyska minbältena i Nordsjön. Britterna misstänkte honom att vara tysk spion som fått fri lejd över minorna. Bremer satt fängslad i Storbritannien under ett år.

Bremers karriär som spritsmugglare skildrades fritt i filmkomedin Smugglarkungen från 1985 med bland annat Janne ”Loffe” Carlsson och Björn Skifs i huvudrollerna. (Källa Wikipedia.)

Efter att vi passerat huset, så gick vi upp för backen som vi blev hänvisade till att följa och vidare mot ”Såsen” – ett ombyggt societetshus som numera bland annat rymmer samlingslokal för olika ändamål och en bastuanläggning.

Men först ett litet stopp i backen…

Lite skavt och nött – som är så charmigt och som måste förevigas.

Vid ”Såsen”, satt en skylt placerad på fasaden som visade vägen till fotbollsplanen och Strandstigen.

Lite kort om ”Såsen”…

”Såsen” uppfördes 1933 av Kalvsunds Badgästförening. Det var öns sommargäster som byggde societetssalongen till samling och fest.

1988 överläts huset till Kalvsunds Idrottsförening och Badgästföreningen upplöstes. I över 70 år har huset nyttjats flitigt av både bofasta, sommargäster och utomstående. År 2000 blev huset klart efter en genomgripande om – och tillbyggnad, anpassad till dagens behov.

Nedanför fotbollsplanen mot havet, såg vi något som liknade en slinga! Vi såg spången och följde den i motsols riktning. Det gjorde att vi fick vinden mot oss!

Nu gillar jag att få klättra och balansera lite, men visst är det bra att det finns en spång att ta sig över vid vissa avsatser. Bra för både stora och små! 🙂

En ny spång och en trappa och där uppe kan man ju slå sig ned på bänken och blicka ut över havet!

Vind i håret, sol på kinden och rakryggad! Härligt! 🙂

Uppe på toppen skymtar sjömärket ”Valen”. Det går att gå dit upp från den här sidan, men vi gick dit upp via jättefina trappor, då vi rundat ön och var då nästan tillbaka vid färjeläget.

Här har vi trapporna upp och det var inte svårt att hitta dit till dem. ”Gamla vägen” är ett av gatunamnen och som hänvisar både åt höger och vänster på ön. Från den, nära hamnen gick vi in på Hästebrunnsvägen och därifrån fanns en skylt till ”Valen.”

Puh, äntligen uppe! Härifrån en fantastisk utsikt mot de närbelägna öarna och havet förstås!

Ja, det gäller att förankra ordentligt med tanke på alla stormar!

Man måste så klart huka sig och kika in därunder och innanför! 🙂

Lite om Valen

Valen uppfördes år 1855. Innan Öckerö nya kyrka byggdes så var Kalvsunds vale det första sjömännen såg när de kom utifrån havet. Det fanns förr en trappa inuti som ledde upp till små gluggar där lots och tull kunde kika ut mot havet. Fram till år 1969 fanns bredvid Valen ett stormvarningsställ där signaler hissades då vinden befarades till kuling eller storm. Idag har Valen ingen betydelse för den allmänna sjöfarten, men har ett stort antikvariskt värde. Öckerö kommun köpte det för 1000 riksdaler (kronor) ifrån Sjöfartsverket år 1971. Valen är som sig bör upplyst nattetid!

Utsikt ifrån trappan…

Utsikt ifrån Valen…

Vackra vyer ifrån slingan…

Så vackra färger! Öckerö kyrka skymtar i bakgrunden…

När sommaren dröjer sig kvar…

Vi tror att det här lilla huset är en väderstation…

Charmigt!

Så har vi gått runt och utforskat ön en smula och så charmigt och pittoreskt är vårt intryck! Det är perfekt, enligt mitt tycke att ge sig iväg ut till öarna den här årstiden! Ingen trängsel, temperaturen behaglig i både luft och hav! Kommunikationerna är helt okej! Det gäller bara att ha koll på de olika turlistorna och planera både för dit – och hemfärd! Men med dagens teknik är det ju bara att ladda ned turlistan till mobilen!

Så slog vi oss ned en stund i väntan på att invänta personfärjan tillbaka mot Björkö, där bilen stod parkerad. En kopp kaffe och en bulle var fanns kvar i matsäcken! 🙂 Vi samspråkade med två andra ö-kvinnor. En åretruntboende och en sommarboende. Jag frågar om vad det finns för djur på ön och det finns både rådjur och det har hänt att även älg har vistats här! De både simmar över det lilla sundet från Björkö och vintertid är det ju bara att promenera över på isen. Jag då som alltid har vaksamma ögon beträffande ormar, frågar också om det. ”Nej, det är mycket sällsynt”, säger den åretruntboende kvinnan, men tillägger att det finns det gott om orm på Björkö! I samma ögonblick ser jag i ögonvrån hur en SNOK slingrar sig upp vid bryggan där båten strax ska lägga till!!! ” Vad är det där då”, säger jag högt och uppskärrat! ”Ja, men det är ju ”bara en liten ”snokunge”, säger sommargästen och ler! Men likväl en ORM tänker jag och försöker att fånga den på bild… innan jag strax ska gå OMBORD PÅ BÅTEN!

En inte helt tydlig bild, men nog ser ni en ORM!? Den hade vänligheten att inte SNOKA vidare åt vårt håll, utan den slingrade sig ner ungefär där den om upp!

Jag har sett tillräckligt många slingrades och simmandes snokar den här säsongen, så jag tycker att det räcker nu! Visst är jag modig? 🙂

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Källö-Knippla – vilken liten pärla!

Slingan på Källö-Knippla, blev till en mycket positiv upplevelse! Med på turen den här gången var makens bror, och det är så roligt att ta med sig svågern på olika turer, då vi vet hur mycket han uppskattar det! Vi valde en ”perfekt dag”, så gott som vindstilla och en behaglig temperatur och strålande sol. Som gjort för en vandringstur med andra ord!

Längd

Går man från färjelägret upp till nordsidan på Knippla och tillbaka blir den totala sträckan ca 3,5 km.

Svårighetsgrad

Lätt. Slingan är tillgänglighetsanpassad, men med vissa brantare partier. Alla med normal grundkondition klarar galant av detta!

Utgångspunkt

Från färjelägret, valde vi att gå vänster varv. Alltså mot öns västra sida. Så gå åt vänster, förbi en del av skärgårdshusen mot Fiskaregårdsvägen, Roddarevägen och vidare mot Parkbacken. Det går uppför hela vägen, men det är mödan värt! Du får se en del av bebyggelsen och uppe på toppen vid Parkbacken kommer skylten som visar vägen in på slingan. Det går naturligtvis lika bra att välja ”högervarv” nerifrån hamnen. Men medsols (vänstervarv) kändes mer naturligt! Att komma ut till Källö-Knippla, är på samma sätt som till de andra nordöarna. Med färja från Burö färjeläger på Hälsö. Om du färdas i egen bil, så parkera här vid färjelägret. Du kan läsa mer om färdsätt här.

Källö-Knippla, kort tillbaka blick

Precis som många av de andra nordöarna var Källö-Knippla förr ett fiskeläge. Det första året någon bodde på Knippla var år 1778, då ett par från Hyppeln (granne med Källö-Knippla) flyttade dit. Fler familjer flyttade dit och det var som på så många andra platser längs Bohuskusten, den stora sillperioden som drog dit människor. Höjdpunkten var år 1809 då det bodde och verkade ca: 80 personer där. Därefter har befolkningen både minskat och ökat i antal, alltefter tillgång på sillen. Källö-Knippla, ibland bara Knippla är en ö, tillika tätort, som tillhör Öckerö kommun och som ligger i Göteborgs norra skärgård. De två ursprungliga öarna, Källö och Knippla, är nu sammanbyggda och sundet mellan dem är helt igenfyllt.

Vår upplevelse av Källö-Knippla

Det vi bland annat uppskattade var de många bänkar, bord och grillplatser som finns längs slingan. Så välordnat för bland annat barnfamiljer eller för de som har svårighet att välja en egen plats på någon av alla berghällar. Men det mest fantastiska är förstås den hänförande utsikten över hav, växtlighet och berghällar. Det är spännande varje gång vi stiger iland på någon av öarna och att då upptäcka liknelser, men också skillnader i bland annat naturens karaktär. Nordöarna ligger ju förhållandevis nära varandra, och man kan ju tro att den ena ön är den andra lik, men så tycker jag inte alls att upplevelsen blir. (Rörö, Hyppeln, Källö-Knippla.)

Här är vi framme vid en av de fina ”fikaställena” , med än hänförande utsikt över hav och öar. Det fanns en finfin skylt över alla småöar som låg där ute i havet. Några av dem är: Vannholmen, Gillholmen, Trollö, Bastö och Brunskär. Roligt att få lära lite nytt – så tack för den trevliga, och lärrorika informationen. Carlstens fästning, Rörö och Hyppeln, kände vi ju redan till och även de var placerade på informationstavlan. (Make och svåger kikar på skylten och läser och lär! 🙂 Det var för tidigt för fika, så vi vandrade vidare…

På håll, såg jag den lilla badbryggan och som en magnet drogs jag dit och gissa varför!?

Jag vet inte hur fort jag kom ned för trapporna och fram till viken och bryggan!

Ni ser ju – vilken plats! En liten avskild plats med brygga och badstege! Maken och svågern satte sig ned och njöt av utsikten och lugnet.

Men jag hade såklart andra planer… ”Gubbarna” fick gå upp till grillplatsen ”Stora Rödeviga” och slå sig ned där, medans jag slängde av mig kläderna och sam ut i det kristallklara och kav lugna vattnet! Under sommaren har jag badat i underbart tempererat vatten. Nu uppskattade jag temperaturen till 18 grader. En viss skillnad! Men känslan – att bada själv – naken! Kanske det blev årets sista dopp och då kan vi notera att dagens datum var måndagen den 3 september!

Det var så vackert och jag ville inte gå upp ur vattnet! Men magen kurrade och ”gubbarna” ville inte vänta längre! 🙂

Vi vandrade vidare efter fikat vid ”Stora Rödeviga” mot ”Sara Mors källa”, uppe på berget. På vägen dit noterade vi ett lite vitt hus – som visade sig vara en bastu. Olika dagar och tider för dam respektive herr. Bra att veta.

Vi tror vi fann källan – ca: en stav djup! (Såg ingen skylt). Utsikten härifrån lika hänförande som på många andra platser på ön.

Det ligger väldigt få hus utmed slingan, men de som finns – vilket läge! Därute i väster skymtar Hyppeln. Nästa ö att besöka kanske?

Förutom de fina grill – och fikaställena, fanns ett flertal bänkar utplaserade – skänkta av öbor antar jag. En del med förnamn på, andra som manade till eftertanke!

En ”tänkbänk”, är ju inte så dumt! 🙂

Vi började gå mot öns östra del – den delen som vetter bland annat mot Björkö. Jag måste säga att allt längs slingan är mycket välordnat – inte minst för öborna själva! En perfekt slinga att motionera på! Gå eller löpträna. På den östra sidan – ett utegym av bästa sort!

Självklart ville maken pröva! 🙂

Vägen hit och efter gymmet går delvis på spångar – över ”stock och sten!”

Så småningom kom vi fram till en större badplats. Men nu var det färdig badat och det var dags att gå tillbaka mot färjelägret för att fara tillbaka mot Hälsö och Burö hamn. En tur som tog lite tid kan man säga!

Jag läste turlistan noga och kunde inte se annat än att färjeturen skulle ta oss direkt till Hälsö och Burö färjeläge. Färjan kom – punktligt. På den mötte vi goda vänner, tillika goda grannar, som var på väg till Hyppeln. Så färjan hade startat från Burö, vidare till Källö-Knippla, där vi steg på. Så fortsatte den till Hyppeln och sedan till RÖRÖ och tillbaka till Hyppeln, för att så SMÅNINGOM köra till Hälsö och Burö! 🙂 Det stod inget om den lilla extra sightseeing i turlistan! 🙂 Men det var tydligen ”godstur” och då kör färjan dit som det behövs, fick vi veta lite senare. Det var lastbilar ombord, så då var det väl så!

Nere vid hamnen i väntan på den ”långa färden tillbaka”!

Kanske inte så lång slinga, men det är inte det viktigaste! Behållningen är upplevelsen och gemenskapen!

Tack Källö-Knippla, för den här gången! Ytterligare en fantastisk dag på en av nordöarna i Öckerö kommun i Göteborgs norra Skärgård! Vi kommer säkerligen tillbaka.

Tycker du om den här sortens inlägg? Glöm inte att i så fall trycka på ”gillaknappen!” Du får också gärna lämna en kommentar!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

September – min favoritmånad!

September har gjort entré och temperaturen är behaglig både i luften och i vattnet. Luften känns så där krispig och klar som den gör när vi kommer in i september. Det är också ganska ljust fortfarande om morgnar och kvällar. Om kvällen är ljummen, så är det mysigt att tända lyktor och sitta kvar ute en stund till även när det skymmer.

Från och med då skolorna börjar, blir allt lugnare. Ja, kanske inte för barnfamiljerna, men för oss övriga! Jag tycker mycket om sommaren – ja, alla årstider! Men september har med tiden blivit min favorit månad. Jag har lärt mig av erfarenheten att sommarkänslan kan dröja sig kvar långt in i oktober om vi har tur. Brittsommar ni vet! (Birgittadagen omkring 7 oktober.) Runtom hör jag hur många pratar om att hösten är här och som om sommaren definitivt är över. Men det är ännu inte höst här på västkusten! Naturen ändrar karaktär, men någon höst i ordets rätta bemärkelse har vi inte här på västkusten! Höst eller inte beror så klart på var i landet man bor.

Så här definierar SMHI höst:

”Enligt kalendern är september vår första höstmånad. Då ska lågtrycken sätta full fart in över landet och bjuda på regn och blåst, riktigt höstrusk, men så behöver det inte vara varje år Om dygnsmedeltemperaturen är lägre än 10 grader C fem dygn i följd, säger vi att hösten anlände det första av dessa dygn. Även om det blir en återgång till högre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som höst. So ytterligare ett villkor gäller att hösten inte kan börja före den i augusti. Till hösten räknas september, oktober och november.”

Idag på morgonen gav jag mig ut i vårt närområde – i ”min skog” som är ett naturreservat och jag har visat er många foton därifrån under åren. När man har naturen inpå knuten och har all tid i världen, så är det bara att ge sig iväg! Det är så vackert i skogen och nu efter lite regn doftar det åter av tall och mossa. Det är lättare att andas på något sätt. Tyvärr var det inte någon morgondimma idag när jag begav mig ut, vilket jag tycker är så vackert vid våra sjöar och hav. Men så mycket annat att fästa blicken på.

Skogens färger ändras…

Jag tycker det är vilsamt att se hur naturen förbereder sig för vintervila…

 

Först trodde jag att det var kantareller som lyste där på marken, sedan löv, men det är någon sorts svamp. Vacker!

Nej, någon matsvamp fann jag inte, men sorter som gör sig bra på bild! 🙂

Fridfullt vid den lilla skogssjön och inga snokar syntes till! 🙂

Tycker om ljuset som är mjukt och milt…

 

Vattnet är stilla och träden avspeglar sig mot vattenytan.

Mossan har blivit grönare efter regnet!

Vem Mats är har jag ingen aning om! Men en backe och en egen stubbe har han fått! 🙂

Någon backe eller stubbe har jag inte – men en egen bänk! 🙂

September är en skön månad och jag njuter att vandra både i skogen och vid havet. Bara jag får vara nära naturen!

Må väl!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

Det där med vädret… och cykeltur

Det handlar mycket om väderförhållanden nu i de dagliga samtalen människor emellan, i dags – och kvällstidningarna, samt övrig mediebevakning. Många av oss njuter av sol, värme och bad. Men ingen av oss önskar extremvärme, torka och bränder som uppstår i torkans spår! Man ser klart och tydligt vad den långa torkan har ställt till med i naturen och i våra trädgårdar. I flertalet kommuner råder bevattningsförbud och i vår kommun är läget alarmerande beträffande den låga vattennivån. Många av oss sparar och hushållar med vattnet, andra tycks strunta i det och förstår inte allvaret.

Det är svårt och se hur perenner, träd, buskar far illa av torkan i den egna trädgården. Hur länge klarar de sig utan vatten? Sommarblommor är en sak… men en hel trädgård! I naturen syns också tydliga spår av torkan, men tack och lov finns det också grönska. Hela Europa och delar av världen tycks ha onormala väderleksförhållanden med extremvärme, torka och/eller skyfall. Men har det inte alltid varit så? Ofta varmt och torrt under sommarmånaderna i Sydeuropa, medan vi i Norden oftast har växlande väderförhållanden med ömsom sol, ömsom regn. Men även här i Norden har vi somrar som är torrare och soligare som i år, medan andra somrar regnar bort!

Jag hittade en lättfattlig sida beträffande väder och klimat, (webb.folkbildning.net) där man bland annat kan läsa och förstå att enstaka extrema väderförhållanden är inte tecken på att klimatet förändras. Det är först när avvikelserna från det normala under en längre period, t.ex. ett par decennier, blir så många att de påverkar genomsnittsvärdena som man kan påstå att klimatet förändras. Hursomhelst tror jag att vi kommer att minnas 2018 som ett ”väderår.”  För ingen har väl glömt bort den kalla och långa vintern och mängden snö! Jag trodde aldrig att vi skulle få vår! Sedan den här extrema soliga och torra sommaren. Hur resten av året kommer att bli återstår att se.

Ja, om väder och klimat kan det sägas mycket! Det positiva som jag och många med mig ändå upplever, är att vi har haft och har en FANTASTISK SOMMAR, om vi nu för ett ögonblick bortser de negativa konsekvenserna! Jag har badat som aldrig förr. Njutit av promenader, vandringar, cykelturer, i vår fantastiska natur! Visst – vissa dagar, kvällar och nätter har varit mer än tillräckligt varma… men det kan jag stå ut med eftersom det förmodligen inte varar för evigt! Vi har aldrig under våra snart 40 år i huset kunnat sitta ute och äta alla våra måltider så mycket som i år! Har det varit för varmt på altanen, så har vi istället suttit på vår underbara balkong. Men i ärlighets namn har vi också suttit inne och uppsökt skugga och svalka, för vi har varit ”mätta på sol och värme!”

Ja, jag kan inte göra så mycket åt torkan… så jag njuter… särskilt nu när extremvärmen har övergått till mer behagliga temperaturer. I alla fall här där jag bor. Självklart välkomnar jag regn – jag ber om regn! Min förhoppning är att naturen och trädgården återhämtar sig, när väl regnet kommer.

Torka och bränder har vi sett nog av eller hur?

Så…igår cyklade vi på Säröleden – en underbar led som från början var en banvall mellan Göteborg (Linnéplatsen) och Särö. (Halland). Stora delar av sträckan går nära havet och det finns flera badmöjligheter längs sträckan. Sträckan är ca: 4,8 mil tur och retur.

Det är underbart att kunna cykla så nära havet!

Vi cyklade ner till Budskär, där vi badade och intog vår medhavda lunch. Konstigt nog har vi inte badat här tidigare? Men nu har hittat en ny pärla! Så skönt att bada och känna ljummet vatten mot huden! Älskar doften av tång och sälta!

Fina badstugor och klippor…

På vägen hem stannade vi till vid en annan badplats (Killingholmen), men då var det många badande vid den fina bryggan som inte syns på den här bilden. Så vi drack upp resten av kaffet och sörjde över en till synes övergiven eka! Den skulle jag vilja rusta upp!

På delar av sträckan cyklar man också förbi böljande sädesfält. Visst är det vackert?

Och alla blommor har inte blommat över eller torkat bort!

Här hemma i vårt naturreservat, där jag ofta går min morgonpromenad, är det fortfarande grönt och frodigt på många ställen…

Så vackert med det gröna och vattenblänket!

En del ormbunkar har vissnat, en del är fortfarande gröna…

Och delar av skogen – särskilt vid lövskogen är det grönt! Om jag inte hade en viss respekt (rädsla) för fästingar och ormar, så skulle jag vilja gå i det höga, gröna gräset!

Jag hade egentligen inte tänkt skriva om rådande väderlek, men samtidigt känns det konstigt och upprörande att visa fantastiska bilder på grönska och ett stort välmående, när det inte bara förhåller sig så. Jag är starkt oroad över hur torrt det är, men samtidigt måste jag tro på att regnet kommer och att naturen så småningom återhämtar sig.

Kramar Gunilla

 

 

 

 

 

Änglahår i björkskogen!

Tidigt i våras då jag gick i skogen och letade vårtecken, visade jag er ett foto där det växer björkskog. En lite dunge av bara björk. Inga löv och bara torrt fjolårsgräs syns.

För några dagar sedan såg det ut så här…

Änglahår – så vackert!

Eller som om björkarna var insvept i morgondimma…

Mycket vackert!

Vet inte vad det är för något gräs, men jag benämner det kort och gott för ängsgräs. Eller varför inte änglahår! 🙂

Jag har många, många, gånger vandrat i den här skogen på de olika stigarna och det finns alltid något nytt att upptäcka. Men jag har också mina favoritplatser i skogen som jag oftast fotograferar och det är bland annat vid skogstjärnet. Men vid den här promenaden blev det inget foto där. Platsen var upptagen av två kvinnor som verkade vara mycket förtroliga med varandra och jag ville helt enkelt inte störa dem.

Ha en underbar dag!

Kram Gunilla

Vi fick en inbjudan till hemlig dagsutflykt med goda vänner!

Nu är vi inne i juni månad och det soliga och vackra vädret tycks bestå! Visst är det underbart, särskilt tidigt på morgonen och sent på kvällen, då det råder en behagligare temperatur enligt min mening. Men det är extremt torrt och varken vi vill det eller ej, så behövs regn!

Det vackra vädret inbjuder så klart till olika aktiviteter och för vår del har det blivit en hel del utflykter och sammankomster. Både på tu man hand och tillsammans med vänner. Den senaste i raden var en ”hemlig resa” – en dagsutflykt med goda vänner. Kanske det inte lockar att sitta instängd en längre stund i en bil i värmen, men om man får åka nedcabbat, ja, då är det något helt annat! Det blir en helt annan upplevelse på det sättet. Den hemliga resan gick på smala, slingriga vägar och ibland på större väg med mer fart och fläkt! 🙂

Vackrast är att ”glida fram” för att kunna höra fågelsång och känna doften av nyslaget hö! Vad vårt land är vackert! På vår färd in mot landet passerade vi både löv -och barrskog, ängar och åkermark. Så vackert med alla lupiner, smörblommor och hundkex. Detta är sommar för mig! Vi passerade Fotskäl på vår vidare färd mot Sätila kyrka, där vi gjorde ett kort stopp och blickade ut över Lygnern. Vilka vyer!

Nästa längre stopp, blev en fikapaus uppe på ”Seatons kulle” – eller Hyltenäs kulle som det egentligen heter och som ligger i Öxnevalla socken. En grosshandlare från Göteborg med namnet George Seaton som med ett stort natur – och jaktintresse, lät bygga sitt ”jaktslott” här på kullen. Den pampiga byggnaden stod klar 1916, men lyckan blev kortvarig, då det brann ned 1923. Det finns en teori om att det var en spricka i skorstenspipan från eldstaden i Seatons sovrum som orsakade branden. Bedrägeriförsök har det också ryktats om. Bostaden gick inte att rädda, så det som finns kvar idag att beskåda är en del av husgrunden och en källare. Mer dokumentation om bygget och familjen finns dokumenterat på plats och på nätet för den som vill veta mer. Platsen är populärt som utflyktsmål och vid vårt besök träffade vi på både andra bilister och framförallt mc-förare! Det är en härlig känsla att ta sig uppför på den smala, vackra slingriga vägen. Längs kanterna växer det bland annat ek och hassel och på våren lär det lysa blått av blåsippor. Det vill så klart jag uppleva! (Vill betona att blåsippan här är fridlyst!)

Utsikten uppifrån kullen är minst sagt magnifik…

Vart man än tittar så finns det skog och sjöar! Det vi ser här i horisonten är Västra och Östra Öresjön. Det här är en plats jag rekommendera att åka till. Vackert och med en intressant historia!

Vi for vidare på vår hemliga resa! Ett kort stopp blev det i Torestorp. En mycket vacker gammal stenbro fångade vårt intresse och ni kommer att förstå…

Visst är det vackert?

Mitt i Torestorp delar Torestorpsån upp sig i minst sju strömfåror och bildar ett stycke mycket speciell natur.  Även här finns det promenadstigar där lövträden bildar ett tätt tak och marken är täckt av lummig grönska. Här växer bland annat Sveriges största ormbunke – Kungsbräken längs vattenfårorna. När jag läser på nätet om ”Sju strömmar”, så står det att området är täckt av vitsippor på våren! Så det får bli ett återbesök även hit! 🙂

Ni ser hur lummigt det är!

Uppe på den vackra stenbron såg det ut så här över ån…

Förhållandevis lite vatten i Toretorpsån och kanske därför som vi inte kunde se att det fanns sju strömfåror?

Därefter förstod maken och jag att vi var på väg mot kusten på den hemliga resan! Varberg nästa – närmare bestämt Getterön, där maken och jag intog årets första havsbad! Inte en dag för tidigt! Så här på stranden intogs den medhavda lunchen och det blev som sagt sol och bad!

Innan hemfärd stannade vi till vid hamnen och promenerade runt Fästningen. En svalkande glass satt fint, innan vi så styrde färden hemåt igen!

Avslutar med några bilder ifrån Kallbadhuset som jag tycker är så vackert!

På bilderna syns inte många badande. Men jag kan lova er att det var fullt både här inne i Varberg och ute på Getterön!

Den ljumna kvällen avslutades hos oss med lite rosé, grillat och en grönsallad. Vilken fin ”hemlig resa!”

Kram Gunilla

Känsö – en historisk pärla i Göteborgs södra skärgård!

Äntligen har jag varit här – på Känsö! Men vi tar det ifrån början!

En perfekt dag att ge sig ut på böljan den blå med ”Svea af Bohuslän” och ”tuffa fram” i ett solglittrigt hav mot Känsö! Tänk att vi återigen har sådan tur med vädret! 🙂

Foto: På väg in mot Stenpiren…

På tidigare resor har vi åkt med Bohuslän, samt Ellen af Bohuslän och nu fick vi den stora äran att kliva ombord på Svea!

Ni ser vilka vyer och motorljudet ifrån en gammal trotjänarinna är underbart!

Nej det här är varken kaptenen eller en sjömatros, utan ”bara jag” som njuter av livets godhet!

Men det fanns en trevlig kapten, annan besättning och en mycket sympatisk trubadur och hans trogna följeslagare!

Den lille hunden blev allas ”kelgris” och husses musikalitet bidrog till att resan blev mycket underhållande!

Efter en mycket behaglig båtresa med kaffe, smörgås och underhållning, närmade vi oss Känsö. Så många gånger genom alla år som jag har åkt förbi och alltid undrat över ”det där tornet” som syns längst upp till höger i bild. Jag har nog vid dags datum varit på alla de större, bebodda öarna i Göteborgs södra och norra skärgård. Kvar på min önskelista stod Känsö! Det är inte så konstigt att jag inte har varit här då det finns militära skyddsobjekt på ön, vilket gör att ön är tillträdesskyddad. Det innebär att ingen får gå iland utan särskilt tillstånd från Försvarsmakten, vilket vi hade genom att vi åkte på en bokad gruppresa. Ön används av hela Försvarsmakten och till viss del av andra myndigheter och näringsliv som samverkar med eller har anknytning till Försvarsmakten.

Väl iland på Känsö blev vi indelade i två grupper med varsin guide och en fantastisk rundvandring på den historiska och natursköna ön kunde starta…

Namnet Känsö har bildats av misstag. Det rätta namnet är Könsö, där stavelsen ”kön” betyder böld eller svulst, som syftar på de rundade bergformationerna som finns på ön. Ordet ”kön” är ett gammalt fornnordiskt ord i svenskan, men finns inte kvar. Det gör det däremot i norska och isländska språket och stavas då ”kaun”. Någon gång har ö blivit förväxlat med ä och namnet Känsö har skapats.

Med ökad handel och kontakter med omvärlden spreds inte enbart varor och människor världen över, även sjukdomar, ibland dödliga sådana spreds. Tidigt förstod man att stänga städerna när sjukdom var i antågande, men eftersom då handel och kommers blev lidande ville köpmännen inte stänga städerna. Detta är anledningen till att man inrättar karantänstationer vilka skulle förhindra att städerna var tvungna att stänga ifall de drabbades av sjukdom. Tidigt förstod man att allvarliga sjukdomar har sin inkubationstid, men inte hur lång den var, så när man bestämde tiden för karantän var det inte med hänsyn till sjukdomsförlopp utan snarare resultatet av bibelns heliga tal 40. Det var nämligen just 40 dagar det krävdes för att rena sina synder enligt bibeln. Med tiden lärde man sig hur lång karantänstid som behövdes. Om man kunde konstatera att alla ombord var friska efter en tillräckligt lång tid ansåg man att det inte fanns risk för smitta. Men om någon var sjuk eller avlidit under resan måste besättningen bli fri från smitta och lasten renas. Att just Känsö valdes som den bästa platsen att förlägga en karantänstation på, var att Känsö är en av de yttre öarna i Göteborgs skärgård, det finns bra och skyddade ankarplatser runt både Känsö och grannön Vargö håla. I maj 1771 var anläggningen på Känsö färdig. Den bestod av ett tvåvåningshus för betjäning på ön samt ett magasin för rening av varorna. (Det som syns på ovanstående bild.)

Här ser vi ”chefshuset”, avsett till karantänchefen, läkaren och tjänstemän. Fint skulle det vara, byggt i herrgårdsstil. Fasaden vit mot havet, men…

in mot ön, var huset rödmålat och det stämde bättre mot många av de andra byggnaderna. Det lilla vita huset – Parloiren, byggdes som ett samtalsrum där de besökande kunde träffa och samtala med dem, som var intagna i karantän, utan att eventuell smitta överföres. Vi var där inne och såg att rummet var delat i mitten med en ränna med stänger och galler på var sida. De intagna gick in genom dörren västerifrån. denna dörr hölls sedan stängd för att vinden inte skulle föra osund luft mot den rena sidan, där besökarna vistades. För att ytterligare försvåra att smittad luft skulle föras över till den rena sidan eldandes det med svavel i rännan. På så sätt kunde svavelröken förstöra eventuella smittämnen i luften.

Många andra byggnader passerade vi, som; observationssjukhuset, de olika magasinen som var lossningskarantäner, Pestsjukhuset, Tunnbindarverkstaden, Rydells Värdshus för att nämna några.

Känsö är en otroligt grön ö, vilket vi fick uppleva på vår rundvandring. Tidigare under våren växte här bland annat vitsippor och gullvivor. Nu såg vi strandtrift, strandglim och blå iris. Från juli till september blommar marrisp, vilken är mycket sällsynt och förekommar bara på strandängar längs västkusten. Undrar om jag har sett någon sådan? Blomman är lila med gula ståndarknappar.

Mindre trevligt är att som på de flesta andra öar finns här huggorm och fästingar, vilket guiden upplyste oss om! Vi slapp se dem!

Det har planterats mycket träd och buskar på ön och en trädgård anlades, vilket karantänchefen Jacob Forsell var mån om.

Härligt grönt och vid sidan om alla grönska låg det lilla lusthuset…

På ön finns också en kyrkogård som vi stannade till vid och det sägs att ett 70-tal människor genom åren har blivit begravda här.

Känsö torn – ett torn byggt i tegel, 9 meter höggt och 6 meter i diameter och ligger på Känsö högsta punkt. Här från tornet kunde man ha uppsikt över skärgården, men det fungerade och fungerar som ett sjömärke!

Äntligen har jag så fått svar på vad det är för ett torn – att ön heter Känsö och så mycket mer! Utsikten här uppifrån är obeskrivligt imponerande! Vi kunde se ut över hela Känsö så klart, men också stora delar av södra och lite av den norra skärgården. Längst ute i väst syntes Vinga fyr!

Så finns det andra mindre torn… 🙂

Mycket vackert som sagt och kan bäst uppleves på plats!

Utsikt in över den grönskande ön och i förgrunden syns bland annat karantänmagasinen och Pestsjukhuset.

Avslutar med en vacker vy inifrån ett av magasinen…

Vackert som en tavla eller hur?

Kram Gunilla

Valön – ett paradis i norra Bohuslän

För många år sedan runt Kristi himmelsfärdsdag, besökte vi Valön som är ett naturreservat som ligger ett par km nordväst om Bovallstrand. Då som nu hoppades vi på att finna gullvivor eller ”majnycklar” som några av er vet vid det här laget, att de också kallas för! Vid vårt första besök fann vi en hel äng full av gullvivor och den synen har vi aldrig glömt! Vi blev inte besvikna den här gången heller. Fantastiskt att få uppleva det här igen och ha en sådan tur med vädret!

Först möttes vi av en äng med maskrosor och med havet som bakgrund blir det som en vacker tavla…

Som en vacker svensk försommardag!

Vi fortsatte längs vägen vidare in…

Och först såg vi några gullvivor här och där och snart i mängder…

Och här sitter jag och undrar om lilla gubben har tagit det där fotot någon gång?

Om ni inte har fått se gullvivor i vår, så har ni det nu! 🙂

Överallt vackra vyer…

Valön är lättillgängligt både från land- och sjösidan. Bra möjligheter till bad och fiske finns inom reservatet. Stigar och spångar leder till de mest attraktiva delarna.

Man kan gå ut på en stig bland kullerstenarna och komma till klippstränderna och till de mjuka, kala klipporna…

Ibland pausar man och beundrar allt vackert!

Eller så kan man gå upp för de nygjorda trapporna och blicka ut över ett magiskt landskap…

Mjuka och badvänliga klippor längst ut…

Barnvänliga vikar längre in…

Det är ett rikt växt – och djurliv här. Förutom gullviva kunde jag se blodnäva, skogsviol och backsmultron. Jag kunde också läsa mig till att här finns en rad olika mossor och olika örtväxter. Strandängarna och torrängarna betas fortfarande, vilket är en förutsättning för att deras botaniska värden skall bestå.

Valön – ett utflyktsmål som jag varmt rekommenderar…

Kan inte bli mycket vackrare! Eller hur?

Vi åkte sedan vidare till Bovallstrand och Hunnebostrand. Två andra pärlor att besöka, vilket jag berättar om i ett nytt inlägg!

Må gott vänner!

Kram Gunilla

 

Cykeltur till vitsipporna vid Råda Säteri

Det blev en perfekt dag för en längre cykeltur förbi våra två stora sjöar och till bland annat vitsipporna vid Råda Säteri! Nästintill vindstilla och växlande molnighet. Innan vi kom fram till vitsipporna, så cyklade vi Rådasjön runt. En fantastisk slinga där man kan välja på att cykla eller gå runt sjön. Nu cyklade vi hemifrån, så då blev det självklara valet att cykla den underbara naturslingan. Skön känsla att ha tre mil i benen!

Det är svårt att låta bli att längta efter den här dagen att se vitsipporna i full blom. Jag brukar tänka på dem då vi kommer in i februari, och då vintern rasar som mest, men i år varade vintern ända in i mars månads slut! Vintern har varit så lång, så lång, men nu är de här! Vitsipporna! Vid Råda Säteri är det vitt, vitt, så långt ögat kan se!

Det är verkligen magiskt varje år då vi besöker just den här platsen! Jag måste nypa mig i armen att jag får uppleva det!  Och jag ska besöka platsen om och om igen för snart är den tiden förbi!

Så vill jag återigen visa ett foto på ett övergivet badhus eller vad det nu är… jag har visat det förut, men mitt hjärta slår ett extra slag för det lilla hus!

Till min glädje såg jag att de (ägaren?) har bytt ut den yttre delen av bryggan… kanske de också tar sig an lilla huset. Nog älskar jag den orörda delen av bryggan mest…

Alltså den här dörren…. Andra kanske bara ser förfall, men jag ser en tid som jag skulle vilja ha upplevt!

Kram Gunilla

Cykeltur till Björkö och blåsipporna!

Vinden stoppade oss inte, trots friska vindar trampade vi från Hällsvik till färjan mot Björkö för vidare cykling mot Bovik. Vi ville se blåsipporna innan det är försent för den här gången. Det är mödan värt att cykla trots vinden, för det är ju så vackert landskap.

Vi tog vägen genom skogen – en slinga som heter ”promenaden!”  Lite roligare att cykla där även om det på några ställen är lite stenigt. Där var det också lä för nordostvinden.

Så roligt att ta sig fram med cykel och samtidigt hör bofinkens glada melodi! Vi såg också sädesärla och citronfjäril.

Så vackert det är med gamla knotiga träd – ibland stanna till och betrakta!

På några ställen hade vi utsikt över de närliggande öarna Öckerö och Hälsö..

Kallt blått hav, men ändå så vackert!

Så kom vi fram till belöningen – blåsipporna!

Det är lika magiskt varje gång vi får se dem! De är ju inte så vanliga i vår trakter och är fridlysta här. Tyvärr har beståndet minskat rejält mot första gången vi var här för lite mer än tio år sedan. Vet inte orsaken, men förmodligen är det så många som har vallfärdat hit genom åren och trampat sönder marken där de växer. De första gångerna som vi var här fanns det ett blått hav av blåsippor och nu är det inte i närheten av det! Men, men, de finns och det är så underbart att se dem. 🙂

Ja, det var absolut värt besväret att cykla i den friska vinden för att få se dem. Ni som har möjlighet ska absolut besöka platsen. Det går att ta bilen en bit mot Bovik, där det finns parkering. Sedan är det att traska en bit eller ha med cyklar och cykla den sista biten från parkeringen. Eller som vi om man vill ha lite mer utmaning. Parkera bilen på fastlandet vid långtidsparkeringarna som bland annat finns vid Hällsvik eller vid Hjuvik. Sedan är det bara att trampa på ned till färjeläget och åka med över till Björkö. Glöm inte matsäcken! 🙂

Kram Gunilla