Huset och björkskogen vid sjön!

Det diskuteras mycket om vädret just nu i sociala medier – om hur kallt det är! Runt påsk var det soligt med behaglig försommarvärme. Nu råder det isande vindar, nattfrost och här och var har det till och med fallit lite hagel eller snö. Det är nog inte vad de flesta längtar efter nu. Snö! Jag kan välja att vara inne eller så klär jag mig varmt och trotsar isande vindar. Jag kan skydda mig, men det som oroar mig är hur naturen – alla blomknoppar och våra små insekter som humlor, bin och nyckelpigor klarar sig?

Från bokskog till björkskog – det är ljuvligt med den skira grönskan och det är som min bloggvän Christina skrev till mig ” Otroligt vackert och helande på något vis!” Ja, naturen är energi – och rogivande på en och samma gång!

De vita stammarna mot grönskan och här vitsippor som dröjer sig kvar! Visst är det vackert!?

Nere vis vår sjö, ligger också ett gammalt hus med namnet ”Annero.” Visst låter det också vackert!? Och jag kan lova er att huset gör skäl för namnet! Ett hus med själ!

Trädgårdssidan som vetter mot sjön.
Huset ligger nära sjön och de har underbar utsikt över sjön!

Det må vara lite kylslaget, men jag längtar ingenstans just nu! Jag njuter av den skira grönskan, även om det är lite kallt om näsan! Det som oroar mig är att vattennivåerna är under det normala – det får bara inte bli torka!

Kram Gunilla

I en röd liten stuga!

Idag är det en mulen dag och energin är inte på topp. Kanske jag gick lite för mycket där ute i skärgården och i skogen dagen därpå. Nåväl, jag tar det lugnt idag, redigerar lite bilder och skriver en stund då och då. Får ju inte anstränga ryggen!

Snön ligger kvar och det gillar jag. Det ska vara vinter i februari och mars och gärna med många solskensdagar! Våren kommer så småningom… Vinterlandskapet är så vackert var man än befinner sig. Ena dagen vid havet. Den andra dagen i skogen.

Visst är det vackert i ”min skog?” 🙂 Bäcken som nu håller på att frysa till. I somras var den tömd på vatten, på grund av den långvariga torkan. Skönt att balansen är återställd!

Gärdsgårdsmuren är täckt av orörd snö, himlen lite rosafärgad av januarisol. Fotsteg finns vid sidan om den gamla muren och lite längre fram ligger några röda stugor… och en vit.

Här syns stugan lite bättre! Fotsteg, men ingen hemma. I en röd lite stuga vill jag bo! 🙂

I den andra röda stugan lyste en elektrisk ljusstake och utanför ytterdörren såg jag till fler ”spår” av mänsklig art! Precis när jag skulle ta ett foto på stugan, kom en ung kvinna ut, väl påklädd, och med en lika påpälsad liten baby i en bärsele på magen. Vi kom i samspråk, jag hälsade på dem och jag berättade för mamman hur glad jag är över att sommarstugorna finns kvar! (De har många år på nacken) Hon i sin tur berättade att de har vinterbonat stugan och byggt ut den lite, för att kunna bo där året om. Tankarna for runt i mitt huvud och cirkulerade mest i hur de ändå får plats och att det är en bit ifrån samhällets alla bekvämligheter. Och har de varmt och kallt vatten inomhus? Toalett? Hursomhelst – den lilla babyn och kvinnan verkade vara nöjda och hon betonade hur skönt det är att bo så nära naturen. De bor sannerligen mitt i den! Naturen framför bekvämlighet tänkte jag vidare. Jag fick gärna fotografera, men jag ville inte tränga mig på dem. Jag vandrade vidare på min vinterpromenad…

En liten björkskog. I somras tog jag en bild här på ”änglahår” som då växte mellan de grönklädda björkarna.

Mellan träden skymtar den lilla skogstjärnet och solen ger ett mjukt januariljus. Vassen ger en fin kontrast och lite färg åt bilden. Jag bor inte mitt i naturen, men jag har den väldigt nära mig och det är jag tacksam över!

Må väl!

Gunilla

Gott slut och Gott nytt år!

Det finns många höjdpunkter att minnas under året som gått! Det allra bästa för egen del är att jag har varit ledig. Jag äger min tid och jag har förvaltat den väl! Det är fantastiskt att jag varje dag kan vistas i naturen om jag så vill.
Vi uppskattar våra utflykter i närområdet, ibland längre bort som våra skärgårdsutflykter och vår upplevelseresa till bland annat Rom. Det här året har jag läst många intressanta böcker och jag har både återupptagit gamla kontakter och träffat nya vänner! 🙂

Inför 2019 finns det redan nu glädjeämnen att se fram emot och jag hoppas och tror att det blir fler! Ja, jag känner mig nöjd med mitt/vårt år! Nya utmaningar… ja, jag vill leva ännu mer hälsosamt och klimatsmart! Det finns en del att jobba på där!

Igår när jag gick i ”min trollskog”, så var det ett fantastiskt ljus! Solen bröt igenom i dimman då och då…

Så vackert med alla regndroppar på träden…

Dropparna hängde där som små kristaller!

Vackert med de nakna stammarna i det bleka solljuset…

Och så rullade dimman in igen över den lilla sjön, men solen gjorde vad den kunde för att lysa igenom.

Med dessa naturfoton vill jag tacka mina läsare för det här året och jag önskar gamla som nya läsare välkomna tillbaka!

Gott slut och ett riktigt Gott nytt år!

Kram Gunilla

En önskan om en vit jul och om att finna tomtenissar i skogen!

Tyvärr har det lilla snötäcke vi fick töat bort! Men jag är optimist och tror att vi får en vit jul. Antingen med lite nysnö eller med hjälp av frost! Jag hoppas och tror också att jag detta år ska få träffa tomtenissar i skogen… Jamen de måste bara finnas där! 🙂

I väntan på att finna tomtenissarna bjuder jag på lite vinterbilder… utifall att det inte blir så vitt….

Visst ser det ut som om tomtenissar skulle finnas här någonstans? Hursomhelst så njuter jag av att vandra i skogen och ta vara på det ljus som finns. Vi behöver det så väl! Jag njuter också av tystnaden i skogen. Det är mest naturens egna ljud som hörs, även om jag också hörde glada rop och skratt från någon förskolegrupp. Kanske de också var ute på ”tomtespaning”! 🙂

Kanske det här är tomtenissarnas egna julgran! 😉 Så vacker där den står i skogen!

Vackert är det också vid skogstjärnet! Varje gång jag är i skogen, så stannar jag oftast till här och lägger märke till hur naturen förändras. Allt efter årstiden.

Ja, jag har verkligen letat med ljus och lykta efter tomtenissarna….


Jag tyckte faktiskt att jag såg en lite nisse, som gömde sig bakom ett träd! De är luriga de där små nissarna! 😉

Hoppas att även du hinner ut och njuta av det lilla dagsljus som finns!

Kram Gunilla

När frosten bäddar in landskapet i vitt!

Vilken fantastisk frostnupen novemberdag! Inte ett moln, inte den minsta vindpust – allt lugnt och magiskt vackert!

Vi var på väg med bilen… stannande till och tog några bilder över den vackra skogen…

Solen på väg ned över grantopparna, men jag tyckte det var så vackert ändå i skymningsljuset…

Lite mer ljus….

En underbar dag och vi hann med en skön promenad i solljuset!

Kram Gunilla

 

Boktips – Följ med till Delsjön!

Boktips: Delsjön – Där stad och vildmark möts

Författare. Anders Ejdervik/ Mikael Svensson

Förlag: Votum

Följ med till Delsjöområdet – oasen som gränsar till Göteborg, Härryda, Mölndal och Partille. Delsjöområdet är välbesökt. Över en miljon besök under ett år, men du behöver inte trängas. Området är stort och smultronställena är många. Naturfotografen Mikael Svensson och författaren Anders Ejdervik har vandrat i området under alla årstider. De har besökt platser både nära väg och långt in i skog och mark.

Den här boken bygger på deras upplevelser. De tar dig med på sina turer. De har gjort besök i isig vinter, spirande vår och ljuvlig försommar. De har vandrat i den fagra sommaren och genom storslagen höst till ännu en vinter. De har besökt golfbanor, vattenverk och polisens rytteri. De har beundrat utsikten från telemasten. De har hälsat på hos sportfiskarna, paddlarna och roddarna. De har träffat fantastiska människor som delat med sig av kunskaper och erfarenheter från vildmarken mitt i stan.

En bok med underbara naturfoton dokumenterat under alla årstider! Så givande att följa med på författarnas äventyr, samtidigt som jag upplever en hög igenkänningsfaktor! Vi är många i Göteborgs kommun samt i kranskommunerna som besöker den här oasen året runt! Likväl tror jag att alla uppskattar den här boken, oavsett om du har varit i området eller inte! Delsjöområdet är ett utflyktsmål för alla!

Så många gånger genom alla år vi har cyklat och vandrat kortare eller längre sträckor inom området och igenom för att ta sig in till Göteborg eller till någon av kranskommunerna. Jag promenerade nyligen runt Stora Delsjön med en före detta kollega och som alltid njuter jag av naturen här. Jag rekommenderar boken varmt!

Kram Gunilla

 

 

Följ med till Kalvsund – den minsta lilla pärlan i den norra skärgården!

En solig och ganska blåsig septemberdag, begav vi oss iväg ut igen, till Göteborgs norra skärgård. Den här gången besökte vi Kalvsund som är beläget mellan Bohus-Björkö och Öckerö. Ön ingår i Öckerö kommun som består av tio bebodda öar, där Kalvsund är den till ytan minsta ön och är bilfri.

Längd

Vi följde en slinga som hette Strandstigen, men vi kunde inte finna hur lång den sträckan är. Vi fann ej heller någon uppgift om Valenstigen.

Men vi uppskattar Strandstigen till ca: 3 km. Med promenad upp till ”Valen” och lite runt bland husen, blev det kanske 4 km.

Svårighetsgrad

Lätt. Trevlig slinga som mestadels går utmed havet och förbi badplatserna, Bindes och Körrgårn. Lätt att ta sig fram över klipporna då det finns utlagda spångar och trappor. Även naturliga trappavsatser i bergen här och var. Precis som på Källö-Knippla har man här lagt ner arbete på framkomligheten!

Utgångspunkt

Bilfärja från Lilla Varholmen till Björkö. På Björkö, en kort bit ifrån färjeläget, på höger sida, finns det gästparkeringar. Inte så många, så under högsäsong, kan det kanske bli lite svårt att hitta parkering. Från bilparkering går man en kort sträcka till Framnäs färjeläge som ligger på vänster sida. Bilfärjan från Björkö är avgiftsfri, men på personfärjan gäller Västrafiks avgifter. Turen över till Kalvsund tar bara någon minut! Väl över, så valde vi, efter att ha samspråkat med en trevlig ö-kvinna att gå högervarv, (motsols) med start förbi ”Bremerska villan” och vidare upp för backen mot ”Såsen.” (Samlingshus.) Nedanför idrottsplanen, mot havet, följde vi slingan.

Lite kort om Kalvsund

Invånarna på Kalvsund uppgår till ett antal på 222 personer. Om sommaren blir de fler. Kalvsund var en av de öar i Göteborgs skärgård som tidigast tog emot sommargäster, detta runt 1870-talet. På öns högsta topp reser sig sjömärket Valen. Här ifrån har man magnifik utsikt åt alla väderstreck. På öns norrsida ligger en stor byggnad med två torn, förut kallad Bremerska villan. Här bodde under början av 1900-talet en man vid namn Ernst Bremer, han ansågs vara en av Sveriges största smugglare. Spritsmugglingen pågick under ransoneringstiden på 1920- och 30-talet. Ernst Bremer, tjänande, genom ett danskt forskningsarbete om honom, som förlaga när manus skrev till den svenska långfilmen Smugglarkungen. Idag är huset kulturmärkt och kallas Panget.

Våra upplevelser på Kalvsund blandat med lite faktainformation

I den yttersta norra skärgården har vi Hyppeln kvar att besöka, men då jag för dagen inte var helt kurant, så valde vi att besöka den till ytan minsta ön i den norra skärgården. Det skulle därmed inte bli så långt att promenera runt för min del.

Vårt besök på ön varade ungefär i tre timmar och då promenerade vi i lugn takt och hann med en medhavd fika längs promenaden och en vid hamnen i väntan på att åka tillbaka den korta turen över till Björkö igen. Inget bad den här gången. Dels för att det var lite blåsigt, dels för att jag inte var i toppform.

Här nedan, den lilla personfärjan som tog oss över till Kalvsund och som sedan skulle vidare mot Grötö. Vi kom lite tidigare än beräknat till Framnäs och jag ser på vägen dit, att båten avgår om två minuter. Det blev fart på benen och kapten inväntade oss.Tack! Därmed fick vi mer tid på Kalvsund.

Det är bara ett smalt sund mellan Björkö och Kalvsund, så det tar bara som sagt någon minut så är man över! 🙂

Vi har kommit rätt – Vi är på Kalvsund! 🙂 Vi gick sedan åt höger, mot den lilla hamnen. Där finns toaletter och en kiosk som vid vårt besök var stängd för säsongen. (Toaletterna öppna.) Inga affärer på ön, utan det är matsäck som gäller!

Från färjeläget vid Framnäs och väl på ön är det ett hus som sticker ut och det är förstås Bremerska villan. Smugglarkungens hus!

Alltid spännande varje gång som vi kommer till någon av öarna som var och sin har sin historia. Naturligtvis finns det en hel del som förenar dem beträffande hur befolkningen har levt och verkat genom tiden. Men det är bara Kalvsund som har haft en smugglarkung! Eller?

Vem var då denne Ernst Bremmer?

Ernst Bremer, föddes 16 februari 1886 på Öckerö, död 10 mars 1985 i Göteborg, var en svensk entreprenör. Dock är han mer omtalad som ”smugglarkungen”. Bremer beskrivs nästan alltid som en folkhjälte trots ett digert brottsregister och ständiga konfrontationer med tullen. Under några år på 1910-talet bodde Bremer på Kalvsund. Villan blev år 2004 förklarad som byggnadsminne och där inreddes ett smugglarmuseum.

1944 orsakade han även en diplomatisk kontrovers mellan Sverige och Storbritannien då han med sin fiskebåt befann sig utanför Skottlands kust för att fiska. Tillsammans med sin besättning hade han tagit sig över de tyska minbältena i Nordsjön. Britterna misstänkte honom att vara tysk spion som fått fri lejd över minorna. Bremer satt fängslad i Storbritannien under ett år.

Bremers karriär som spritsmugglare skildrades fritt i filmkomedin Smugglarkungen från 1985 med bland annat Janne ”Loffe” Carlsson och Björn Skifs i huvudrollerna. (Källa Wikipedia.)

Efter att vi passerat huset, så gick vi upp för backen som vi blev hänvisade till att följa och vidare mot ”Såsen” – ett ombyggt societetshus som numera bland annat rymmer samlingslokal för olika ändamål och en bastuanläggning.

Men först ett litet stopp i backen…

Lite skavt och nött – som är så charmigt och som måste förevigas.

Vid ”Såsen”, satt en skylt placerad på fasaden som visade vägen till fotbollsplanen och Strandstigen.

Lite kort om ”Såsen”…

”Såsen” uppfördes 1933 av Kalvsunds Badgästförening. Det var öns sommargäster som byggde societetssalongen till samling och fest.

1988 överläts huset till Kalvsunds Idrottsförening och Badgästföreningen upplöstes. I över 70 år har huset nyttjats flitigt av både bofasta, sommargäster och utomstående. År 2000 blev huset klart efter en genomgripande om – och tillbyggnad, anpassad till dagens behov.

Nedanför fotbollsplanen mot havet, såg vi något som liknade en slinga! Vi såg spången och följde den i motsols riktning. Det gjorde att vi fick vinden mot oss!

Nu gillar jag att få klättra och balansera lite, men visst är det bra att det finns en spång att ta sig över vid vissa avsatser. Bra för både stora och små! 🙂

En ny spång och en trappa och där uppe kan man ju slå sig ned på bänken och blicka ut över havet!

Vind i håret, sol på kinden och rakryggad! Härligt! 🙂

Uppe på toppen skymtar sjömärket ”Valen”. Det går att gå dit upp från den här sidan, men vi gick dit upp via jättefina trappor, då vi rundat ön och var då nästan tillbaka vid färjeläget.

Här har vi trapporna upp och det var inte svårt att hitta dit till dem. ”Gamla vägen” är ett av gatunamnen och som hänvisar både åt höger och vänster på ön. Från den, nära hamnen gick vi in på Hästebrunnsvägen och därifrån fanns en skylt till ”Valen.”

Puh, äntligen uppe! Härifrån en fantastisk utsikt mot de närbelägna öarna och havet förstås!

Ja, det gäller att förankra ordentligt med tanke på alla stormar!

Man måste så klart huka sig och kika in därunder och innanför! 🙂

Lite om Valen

Valen uppfördes år 1855. Innan Öckerö nya kyrka byggdes så var Kalvsunds vale det första sjömännen såg när de kom utifrån havet. Det fanns förr en trappa inuti som ledde upp till små gluggar där lots och tull kunde kika ut mot havet. Fram till år 1969 fanns bredvid Valen ett stormvarningsställ där signaler hissades då vinden befarades till kuling eller storm. Idag har Valen ingen betydelse för den allmänna sjöfarten, men har ett stort antikvariskt värde. Öckerö kommun köpte det för 1000 riksdaler (kronor) ifrån Sjöfartsverket år 1971. Valen är som sig bör upplyst nattetid!

Utsikt ifrån trappan…

Utsikt ifrån Valen…

Vackra vyer ifrån slingan…

Så vackra färger! Öckerö kyrka skymtar i bakgrunden…

När sommaren dröjer sig kvar…

Vi tror att det här lilla huset är en väderstation…

Charmigt!

Så har vi gått runt och utforskat ön en smula och så charmigt och pittoreskt är vårt intryck! Det är perfekt, enligt mitt tycke att ge sig iväg ut till öarna den här årstiden! Ingen trängsel, temperaturen behaglig i både luft och hav! Kommunikationerna är helt okej! Det gäller bara att ha koll på de olika turlistorna och planera både för dit – och hemfärd! Men med dagens teknik är det ju bara att ladda ned turlistan till mobilen!

Så slog vi oss ned en stund i väntan på att invänta personfärjan tillbaka mot Björkö, där bilen stod parkerad. En kopp kaffe och en bulle var fanns kvar i matsäcken! 🙂 Vi samspråkade med två andra ö-kvinnor. En åretruntboende och en sommarboende. Jag frågar om vad det finns för djur på ön och det finns både rådjur och det har hänt att även älg har vistats här! De både simmar över det lilla sundet från Björkö och vintertid är det ju bara att promenera över på isen. Jag då som alltid har vaksamma ögon beträffande ormar, frågar också om det. ”Nej, det är mycket sällsynt”, säger den åretruntboende kvinnan, men tillägger att det finns det gott om orm på Björkö! I samma ögonblick ser jag i ögonvrån hur en SNOK slingrar sig upp vid bryggan där båten strax ska lägga till!!! ” Vad är det där då”, säger jag högt och uppskärrat! ”Ja, men det är ju ”bara en liten ”snokunge”, säger sommargästen och ler! Men likväl en ORM tänker jag och försöker att fånga den på bild… innan jag strax ska gå OMBORD PÅ BÅTEN!

En inte helt tydlig bild, men nog ser ni en ORM!? Den hade vänligheten att inte SNOKA vidare åt vårt håll, utan den slingrade sig ner ungefär där den om upp!

Jag har sett tillräckligt många slingrades och simmandes snokar den här säsongen, så jag tycker att det räcker nu! Visst är jag modig? 🙂

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Källö-Knippla – vilken liten pärla!

Slingan på Källö-Knippla, blev till en mycket positiv upplevelse! Med på turen den här gången var makens bror, och det är så roligt att ta med sig svågern på olika turer, då vi vet hur mycket han uppskattar det! Vi valde en ”perfekt dag”, så gott som vindstilla och en behaglig temperatur och strålande sol. Som gjort för en vandringstur med andra ord!

Längd

Går man från färjelägret upp till nordsidan på Knippla och tillbaka blir den totala sträckan ca 3,5 km.

Svårighetsgrad

Lätt. Slingan är tillgänglighetsanpassad, men med vissa brantare partier. Alla med normal grundkondition klarar galant av detta!

Utgångspunkt

Från färjelägret, valde vi att gå vänster varv. Alltså mot öns västra sida. Så gå åt vänster, förbi en del av skärgårdshusen mot Fiskaregårdsvägen, Roddarevägen och vidare mot Parkbacken. Det går uppför hela vägen, men det är mödan värt! Du får se en del av bebyggelsen och uppe på toppen vid Parkbacken kommer skylten som visar vägen in på slingan. Det går naturligtvis lika bra att välja ”högervarv” nerifrån hamnen. Men medsols (vänstervarv) kändes mer naturligt! Att komma ut till Källö-Knippla, är på samma sätt som till de andra nordöarna. Med färja från Burö färjeläger på Hälsö. Om du färdas i egen bil, så parkera här vid färjelägret. Du kan läsa mer om färdsätt här.

Källö-Knippla, kort tillbaka blick

Precis som många av de andra nordöarna var Källö-Knippla förr ett fiskeläge. Det första året någon bodde på Knippla var år 1778, då ett par från Hyppeln (granne med Källö-Knippla) flyttade dit. Fler familjer flyttade dit och det var som på så många andra platser längs Bohuskusten, den stora sillperioden som drog dit människor. Höjdpunkten var år 1809 då det bodde och verkade ca: 80 personer där. Därefter har befolkningen både minskat och ökat i antal, alltefter tillgång på sillen. Källö-Knippla, ibland bara Knippla är en ö, tillika tätort, som tillhör Öckerö kommun och som ligger i Göteborgs norra skärgård. De två ursprungliga öarna, Källö och Knippla, är nu sammanbyggda och sundet mellan dem är helt igenfyllt.

Vår upplevelse av Källö-Knippla

Det vi bland annat uppskattade var de många bänkar, bord och grillplatser som finns längs slingan. Så välordnat för bland annat barnfamiljer eller för de som har svårighet att välja en egen plats på någon av alla berghällar. Men det mest fantastiska är förstås den hänförande utsikten över hav, växtlighet och berghällar. Det är spännande varje gång vi stiger iland på någon av öarna och att då upptäcka liknelser, men också skillnader i bland annat naturens karaktär. Nordöarna ligger ju förhållandevis nära varandra, och man kan ju tro att den ena ön är den andra lik, men så tycker jag inte alls att upplevelsen blir. (Rörö, Hyppeln, Källö-Knippla.)

Här är vi framme vid en av de fina ”fikaställena” , med än hänförande utsikt över hav och öar. Det fanns en finfin skylt över alla småöar som låg där ute i havet. Några av dem är: Vannholmen, Gillholmen, Trollö, Bastö och Brunskär. Roligt att få lära lite nytt – så tack för den trevliga, och lärrorika informationen. Carlstens fästning, Rörö och Hyppeln, kände vi ju redan till och även de var placerade på informationstavlan. (Make och svåger kikar på skylten och läser och lär! 🙂 Det var för tidigt för fika, så vi vandrade vidare…

På håll, såg jag den lilla badbryggan och som en magnet drogs jag dit och gissa varför!?

Jag vet inte hur fort jag kom ned för trapporna och fram till viken och bryggan!

Ni ser ju – vilken plats! En liten avskild plats med brygga och badstege! Maken och svågern satte sig ned och njöt av utsikten och lugnet.

Men jag hade såklart andra planer… ”Gubbarna” fick gå upp till grillplatsen ”Stora Rödeviga” och slå sig ned där, medans jag slängde av mig kläderna och sam ut i det kristallklara och kav lugna vattnet! Under sommaren har jag badat i underbart tempererat vatten. Nu uppskattade jag temperaturen till 18 grader. En viss skillnad! Men känslan – att bada själv – naken! Kanske det blev årets sista dopp och då kan vi notera att dagens datum var måndagen den 3 september!

Det var så vackert och jag ville inte gå upp ur vattnet! Men magen kurrade och ”gubbarna” ville inte vänta längre! 🙂

Vi vandrade vidare efter fikat vid ”Stora Rödeviga” mot ”Sara Mors källa”, uppe på berget. På vägen dit noterade vi ett lite vitt hus – som visade sig vara en bastu. Olika dagar och tider för dam respektive herr. Bra att veta.

Vi tror vi fann källan – ca: en stav djup! (Såg ingen skylt). Utsikten härifrån lika hänförande som på många andra platser på ön.

Det ligger väldigt få hus utmed slingan, men de som finns – vilket läge! Därute i väster skymtar Hyppeln. Nästa ö att besöka kanske?

Förutom de fina grill – och fikaställena, fanns ett flertal bänkar utplaserade – skänkta av öbor antar jag. En del med förnamn på, andra som manade till eftertanke!

En ”tänkbänk”, är ju inte så dumt! 🙂

Vi började gå mot öns östra del – den delen som vetter bland annat mot Björkö. Jag måste säga att allt längs slingan är mycket välordnat – inte minst för öborna själva! En perfekt slinga att motionera på! Gå eller löpträna. På den östra sidan – ett utegym av bästa sort!

Självklart ville maken pröva! 🙂

Vägen hit och efter gymmet går delvis på spångar – över ”stock och sten!”

Så småningom kom vi fram till en större badplats. Men nu var det färdig badat och det var dags att gå tillbaka mot färjelägret för att fara tillbaka mot Hälsö och Burö hamn. En tur som tog lite tid kan man säga!

Jag läste turlistan noga och kunde inte se annat än att färjeturen skulle ta oss direkt till Hälsö och Burö färjeläge. Färjan kom – punktligt. På den mötte vi goda vänner, tillika goda grannar, som var på väg till Hyppeln. Så färjan hade startat från Burö, vidare till Källö-Knippla, där vi steg på. Så fortsatte den till Hyppeln och sedan till RÖRÖ och tillbaka till Hyppeln, för att så SMÅNINGOM köra till Hälsö och Burö! 🙂 Det stod inget om den lilla extra sightseeing i turlistan! 🙂 Men det var tydligen ”godstur” och då kör färjan dit som det behövs, fick vi veta lite senare. Det var lastbilar ombord, så då var det väl så!

Nere vid hamnen i väntan på den ”långa färden tillbaka”!

Kanske inte så lång slinga, men det är inte det viktigaste! Behållningen är upplevelsen och gemenskapen!

Tack Källö-Knippla, för den här gången! Ytterligare en fantastisk dag på en av nordöarna i Öckerö kommun i Göteborgs norra Skärgård! Vi kommer säkerligen tillbaka.

Tycker du om den här sortens inlägg? Glöm inte att i så fall trycka på ”gillaknappen!” Du får också gärna lämna en kommentar!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

September – min favoritmånad!

September har gjort entré och temperaturen är behaglig både i luften och i vattnet. Luften känns så där krispig och klar som den gör när vi kommer in i september. Det är också ganska ljust fortfarande om morgnar och kvällar. Om kvällen är ljummen, så är det mysigt att tända lyktor och sitta kvar ute en stund till även när det skymmer.

Från och med då skolorna börjar, blir allt lugnare. Ja, kanske inte för barnfamiljerna, men för oss övriga! Jag tycker mycket om sommaren – ja, alla årstider! Men september har med tiden blivit min favorit månad. Jag har lärt mig av erfarenheten att sommarkänslan kan dröja sig kvar långt in i oktober om vi har tur. Brittsommar ni vet! (Birgittadagen omkring 7 oktober.) Runtom hör jag hur många pratar om att hösten är här och som om sommaren definitivt är över. Men det är ännu inte höst här på västkusten! Naturen ändrar karaktär, men någon höst i ordets rätta bemärkelse har vi inte här på västkusten! Höst eller inte beror så klart på var i landet man bor.

Så här definierar SMHI höst:

”Enligt kalendern är september vår första höstmånad. Då ska lågtrycken sätta full fart in över landet och bjuda på regn och blåst, riktigt höstrusk, men så behöver det inte vara varje år Om dygnsmedeltemperaturen är lägre än 10 grader C fem dygn i följd, säger vi att hösten anlände det första av dessa dygn. Även om det blir en återgång till högre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som höst. So ytterligare ett villkor gäller att hösten inte kan börja före den i augusti. Till hösten räknas september, oktober och november.”

Idag på morgonen gav jag mig ut i vårt närområde – i ”min skog” som är ett naturreservat och jag har visat er många foton därifrån under åren. När man har naturen inpå knuten och har all tid i världen, så är det bara att ge sig iväg! Det är så vackert i skogen och nu efter lite regn doftar det åter av tall och mossa. Det är lättare att andas på något sätt. Tyvärr var det inte någon morgondimma idag när jag begav mig ut, vilket jag tycker är så vackert vid våra sjöar och hav. Men så mycket annat att fästa blicken på.

Skogens färger ändras…

Jag tycker det är vilsamt att se hur naturen förbereder sig för vintervila…

 

Först trodde jag att det var kantareller som lyste där på marken, sedan löv, men det är någon sorts svamp. Vacker!

Nej, någon matsvamp fann jag inte, men sorter som gör sig bra på bild! 🙂

Fridfullt vid den lilla skogssjön och inga snokar syntes till! 🙂

Tycker om ljuset som är mjukt och milt…

 

Vattnet är stilla och träden avspeglar sig mot vattenytan.

Mossan har blivit grönare efter regnet!

Vem Mats är har jag ingen aning om! Men en backe och en egen stubbe har han fått! 🙂

Någon backe eller stubbe har jag inte – men en egen bänk! 🙂

September är en skön månad och jag njuter att vandra både i skogen och vid havet. Bara jag får vara nära naturen!

Må väl!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

Det där med vädret… och cykeltur

Det handlar mycket om väderförhållanden nu i de dagliga samtalen människor emellan, i dags – och kvällstidningarna, samt övrig mediebevakning. Många av oss njuter av sol, värme och bad. Men ingen av oss önskar extremvärme, torka och bränder som uppstår i torkans spår! Man ser klart och tydligt vad den långa torkan har ställt till med i naturen och i våra trädgårdar. I flertalet kommuner råder bevattningsförbud och i vår kommun är läget alarmerande beträffande den låga vattennivån. Många av oss sparar och hushållar med vattnet, andra tycks strunta i det och förstår inte allvaret.

Det är svårt och se hur perenner, träd, buskar far illa av torkan i den egna trädgården. Hur länge klarar de sig utan vatten? Sommarblommor är en sak… men en hel trädgård! I naturen syns också tydliga spår av torkan, men tack och lov finns det också grönska. Hela Europa och delar av världen tycks ha onormala väderleksförhållanden med extremvärme, torka och/eller skyfall. Men har det inte alltid varit så? Ofta varmt och torrt under sommarmånaderna i Sydeuropa, medan vi i Norden oftast har växlande väderförhållanden med ömsom sol, ömsom regn. Men även här i Norden har vi somrar som är torrare och soligare som i år, medan andra somrar regnar bort!

Jag hittade en lättfattlig sida beträffande väder och klimat, (webb.folkbildning.net) där man bland annat kan läsa och förstå att enstaka extrema väderförhållanden är inte tecken på att klimatet förändras. Det är först när avvikelserna från det normala under en längre period, t.ex. ett par decennier, blir så många att de påverkar genomsnittsvärdena som man kan påstå att klimatet förändras. Hursomhelst tror jag att vi kommer att minnas 2018 som ett ”väderår.”  För ingen har väl glömt bort den kalla och långa vintern och mängden snö! Jag trodde aldrig att vi skulle få vår! Sedan den här extrema soliga och torra sommaren. Hur resten av året kommer att bli återstår att se.

Ja, om väder och klimat kan det sägas mycket! Det positiva som jag och många med mig ändå upplever, är att vi har haft och har en FANTASTISK SOMMAR, om vi nu för ett ögonblick bortser de negativa konsekvenserna! Jag har badat som aldrig förr. Njutit av promenader, vandringar, cykelturer, i vår fantastiska natur! Visst – vissa dagar, kvällar och nätter har varit mer än tillräckligt varma… men det kan jag stå ut med eftersom det förmodligen inte varar för evigt! Vi har aldrig under våra snart 40 år i huset kunnat sitta ute och äta alla våra måltider så mycket som i år! Har det varit för varmt på altanen, så har vi istället suttit på vår underbara balkong. Men i ärlighets namn har vi också suttit inne och uppsökt skugga och svalka, för vi har varit ”mätta på sol och värme!”

Ja, jag kan inte göra så mycket åt torkan… så jag njuter… särskilt nu när extremvärmen har övergått till mer behagliga temperaturer. I alla fall här där jag bor. Självklart välkomnar jag regn – jag ber om regn! Min förhoppning är att naturen och trädgården återhämtar sig, när väl regnet kommer.

Torka och bränder har vi sett nog av eller hur?

Så…igår cyklade vi på Säröleden – en underbar led som från början var en banvall mellan Göteborg (Linnéplatsen) och Särö. (Halland). Stora delar av sträckan går nära havet och det finns flera badmöjligheter längs sträckan. Sträckan är ca: 4,8 mil tur och retur.

Det är underbart att kunna cykla så nära havet!

Vi cyklade ner till Budskär, där vi badade och intog vår medhavda lunch. Konstigt nog har vi inte badat här tidigare? Men nu har hittat en ny pärla! Så skönt att bada och känna ljummet vatten mot huden! Älskar doften av tång och sälta!

Fina badstugor och klippor…

På vägen hem stannade vi till vid en annan badplats (Killingholmen), men då var det många badande vid den fina bryggan som inte syns på den här bilden. Så vi drack upp resten av kaffet och sörjde över en till synes övergiven eka! Den skulle jag vilja rusta upp!

På delar av sträckan cyklar man också förbi böljande sädesfält. Visst är det vackert?

Och alla blommor har inte blommat över eller torkat bort!

Här hemma i vårt naturreservat, där jag ofta går min morgonpromenad, är det fortfarande grönt och frodigt på många ställen…

Så vackert med det gröna och vattenblänket!

En del ormbunkar har vissnat, en del är fortfarande gröna…

Och delar av skogen – särskilt vid lövskogen är det grönt! Om jag inte hade en viss respekt (rädsla) för fästingar och ormar, så skulle jag vilja gå i det höga, gröna gräset!

Jag hade egentligen inte tänkt skriva om rådande väderlek, men samtidigt känns det konstigt och upprörande att visa fantastiska bilder på grönska och ett stort välmående, när det inte bara förhåller sig så. Jag är starkt oroad över hur torrt det är, men samtidigt måste jag tro på att regnet kommer och att naturen så småningom återhämtar sig.

Kramar Gunilla