Valön – ett paradis i norra Bohuslän!

För många år sedan runt Kristi himmelsfärdsdag, besökte vi Valön som är ett naturreservat som ligger ett par km nordväst om Bovallstrand. Då som nu hoppades vi på att finna gullvivor eller ”majnycklar” som några av er vet vid det här laget, att de också kallas för! Vid vårt första besök fann vi en hel äng full av gullvivor och den synen har vi aldrig glömt! Vi blev inte besvikna den här gången heller. Fantastiskt att få uppleva det här igen och ha en sådan tur med vädret!

Först möttes vi av en äng med maskrosor och med havet som bakgrund blir det som en vacker tavla…

Som en vacker svensk försommardag!

Vi fortsatte längs vägen vidare in…

Och först såg vi några gullvivor här och där och snart i mängder…

Och här sitter jag och undrar om lilla gubben har tagit det där fotot någon gång?

Om ni inte har fått se gullvivor i vår, så har ni det nu! 🙂

Överallt vackra vyer…

Valön är lättillgängligt både från land- och sjösidan. Bra möjligheter till bad och fiske finns inom reservatet. Stigar och spångar leder till de mest attraktiva delarna.

Man kan gå ut på en stig bland kullerstenarna och komma till klippstränderna och till de mjuka, kala klipporna…

Ibland pausar man och beundrar allt vackert!

Eller så kan man gå upp för de nygjorda trapporna och blicka ut över ett magiskt landskap…

Mjuka och badvänliga klippor längst ut…

Barnvänliga vikar längre in…

Det är ett rikt växt – och djurliv här. Förutom gullviva kunde jag se blodnäva, skogsviol och backsmultron. Jag kunde också läsa mig till att här finns en rad olika mossor och olika örtväxter. Strandängarna och torrängarna betas fortfarande, vilket är en förutsättning för att deras botaniska värden skall bestå.

Valön – ett utflyktsmål som jag varmt rekommenderar…

Kan inte bli mycket vackrare! Eller hur?

Vi åkte sedan vidare till Bovallstrand och Hunnebostrand. Två andra pärlor att besöka, vilket jag berättar om i ett nytt inlägg!

Må gott vänner!

Kram Gunilla

 

 

 

Cykeltur till vitsipporna vid Råda Säteri

Det blev en perfekt dag för en längre cykeltur förbi våra två stora sjöar och till vitsipporna vid Råda Säteri! Nästintill vindstilla och växlande molnighet. Innan vi kom fram till vitsipporna, så cyklade vi Rådasjön runt. En fantastisk slinga där man kan välja på att cykla eller gå runt sjön. Nu cyklade vi hemifrån, så då blev det självklara valet att cykla den underbara naturslingan. Skön känsla att ha tre mil i benen!

Det är svårt att låta bli att längta efter den här dagen att se vitsipporna i full blom. Jag brukar tänka på dem då vi kommer in i februari, och då vintern rasar som mest, men i år varade vintern ända in i mars månads slut! Vintern har varit så lång, så lång, men nu är de här! Vitsipporna! Vid Råda Säteri är det vitt, vitt, så långt ögat kan se!

Det är verkligen magiskt varje år då vi besöker just den här platsen! Jag måste nypa mig i armen att jag får uppleva det!  Och jag ska besöka platsen om och om igen för snart är den tiden förbi!

Så vill jag återigen visa ett foto på ett övergivet badhus eller vad det nu är… jag har visat det förut, men mitt hjärta slår ett extra slag för det lilla hus!

Till min glädje såg jag att de (ägaren ?) har bytt ut den yttre delen av bryggan… kanske de också tar sig an lilla huset. Nog älskar jag den orörda delen av bryggan mest…

Alltså den här dörren…. Andra kanske bara ser förfall, men jag ser en tid som jag skulle vilja ha upplevt!

Kram alla ni fina!

Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Cykeltur till Björkö och blåsipporna!

Vinden stoppade oss inte, trots friska vindar trampade vi från Hällsvik till färjan mot Björkö för vidare cykling mot Bovik. Vi ville se blåsipporna innan det är försent för den här gången. Det är mödan värt att cykla trots vinden, för det är ju så vackert landskap.

Vi tog vägen genom skogen – en slinga som heter ”promenaden!”  Lite roligare att cykla där även om det på några ställen är lite stenigt. Där var det också lä för nordostvinden.

Så roligt att ta sig fram med cykel och samtidigt hör bofinkens glada melodi! Vi såg också sädesärla och citronfjäril.

Så vackert det är med gamla knotiga träd – ibland stanna till och betrakta!

På några ställen hade vi utsikt över de närliggande öarna Öckerö och Hälsö..

Kallt blått hav, men ändå så vackert!

Så kom vi fram till belöningen – blåsipporna!

Det är lika magiskt varje gång vi får se dem! De är ju inte så vanliga i vår trakter och är fridlysta här. Tyvärr har beståndet minskat rejält mot första gången vi var här för lite mer än tio år sedan. Vet inte orsaken, men förmodligen är det så många som har vallfärdat hit genom åren och trampat sönder marken där de växer. De första gångerna som vi var här fanns det ett blått hav av blåsippor och nu är det inte i närheten av det! Men, men, de finns och det är så underbart att se dem. 🙂

Ja, det var absolut värt besväret att cykla i den friska vinden för att få se dem. Ni som har möjlighet ska absolut besöka platsen. Det går att ta bilen en bit mot Bovik, där det finns parkering. Sedan är det att traska en bit eller ha med cyklar och cykla den sista biten från parkeringen. Eller som vi om man vill ha lite mer utmaning. Parkera bilen på fastlandet vid långtidsparkeringarna som bland annat finns vid Hällsvik eller vid Hjuvik. Sedan är det bara att trampa på ned till färjeläget och åka med över till Björkö. Glöm inte matsäcken! 🙂

Nu blir här grill!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

Det är det här jag har längtat efter!

Äntligen har vi haft vårvärme och i helgen vårstädade vi trädgårdens rabatter, tog bort resten av granriset, samt sopade upp all flis. Njuter verkligen av att se hur det växer och frodas i våra rabatter. Det ser ut att bli riklig vårblomning!

Den där känslan när den smutsiga snön är borta och att alla markytor är befriade ifrån grus, gör att det känns så rent. Hoppas nu också att gator och torg snarast blir städade!

Vårtecken är väl också att grillsäsongen har börjat! Många med oss grillade i helgen och att kunna sitta ute och njuta av livets goda är ”en lisa för själen!”

Men det jag längtat allra mest efter den långa vintern är morgonpromenaderna!  Som många av er vet, älskar jag verkligen den där morgonstunden att gå ut tidigt och vandra genom skog och mark. Att uppleva vårens ankomst och hur allt börja spira i naturen. Nu kan jag om jag vill gå ut en runda varje dag och med kamerans hjälp dokumentera och se hur fort allting händer, nu när våren väl har etablerat sig. Som jag har längtat!

Så gott som är all snö nu borta i skogen och på stigarna, men isen är inte helt bort i det lilla skogstjärnet.  Men jag tror bestämt att herr och fru and höll på att bygga bo i vassen.

Ser ni fru and inne i vassen? Så väl hon kan kamouflera sig. Naturen är fantastisk!

Här i ekskogen längs sidorna på stigen kommer marken snart vara täckt av vitsippor. Det är underbart att ha den tiden framför sig!

Det är något alldeles speciellt med gärdsgårdar – gamla stenmurar. Det finns gott om dem och tänk vilket hårt arbete med att få dit dem!

Den här vägen leder fram till några sommarstugor som jag har visat förut. Det som gjorde mig ledsen är att se gamla hus förfalla oavsett hur stort eller litet det är.

Huset kanske inte har någon ägare nu? Det ligger några nyare hus i nära anslutning och ägaren till detta lilla hus kanske inte finns bland dem. Min tanke och känsla är att vad skulle detta lilla hus kunnat användas till? Till många olika saker tänker jag! Om jag hade varit ägare så hade det blivit en liten gäststuga eller kanske ett minimuseum för allsköns gamla ting. Eller vintagebutik! 🙂 Sedan går det ju att låta människor får komma och ”klä av huset” och ta vara på det som går!

Jag njuter av bilden. Dels för att jag älskar träd, dels för att även marken här kommer att vara täckt av vitsippor! då och då på morgon – eller på kvällspromenaden kan man se rådjur här. Ser ni gärdsgården i bakgrunden?

Det finns också lövskog, men den har gallrats hårt för att den gamla ekskogen ska bevaras. När det blir lövsprickning så älskar alla småfåglar att vara här.

Jag låter alltid blicken vandra i olika riktningar – här tittade jag upp och såg en gammal björk med skägglav. Så tittade jag som tur var ned där jag gick på stigen…

Ingen orm, men väl en groda! 🙂 Ett gott vårtecken.

Den var lite vårtrött, så jag hjälpte den iväg ifrån stigen mot sjön. Ville inte att den skulle bli trampad på!

Tidig vår, men vår är det även om isen delvis ligger kvar…

Visst är det vackert!? Någon kanske bara tycker att det ser grått, brunt och visset ut. Jag ser vårljuset och jag ser vad som komma skall!

Precis där promenaden tar slut ifrån naturreservatet så växte de här underbara tussilagon mitt i ett stenröse. Inte mycket till jordmån där inte, men de är precis så de trivs! 🙂

Nu ska jag ta tag i dagen och städa klart min garderob. Därefter blir det nog en promenad…

Kram Gunilla

Ett svanpar mötte mig vid sjön!

Idag på min dagliga promenad, letade jag efter lite vårtecken och till min glädje var det full aktivitet i en myrstack! Det är ett mycket gott vårtecken! 🙂

Gick vidare på promenaden ner mot sjön som nu äntligen har börjat öppna sig! Där alldeles vid strandkanten låg ett svanpar och simmade. Helt orädda för mig! Jag blev helt betagen av deras skönhet! Bjuder er på några bilder och en liten videosnutt.

Håll tillgodo!

Kan ni se myllret av myror? 🙂

Och så det vackra svanparet… ett underbar stund. Bara de och jag….

Vågar jag gå närmre?

Helt orädd för mig. Så här nära en svan vet jag inte om jag varit förut! Ett magiskt ögonblick! Vi bara tittade på varandra… lycka!

Avslutningsvis en liten video… visst är det en underbar fågel! >3

Kram Gunilla

Att försöka göra det bästa även om det gör ont i ryggen och lederna!

Läser lite på olika bloggar och för dem alla är det gemensamma att alla längtar efter vår. Kanske inte så konstigt med att det faktiskt blev vinter till slut med en hel del kyla, sol och på många håll väldigt mycket snö! En del dagar har jag faktiskt inte gått ut. Inte när det är kyla i kombination med nordliga vindar. Därtill kanske halka! Då har jag varit tacksam över att inte behöva gå ut, för de där vindarna ger mig alltid ont i lederna.

Men trots stugvärme, glad zumbaträning, välgörande yoga, så blev det ändå så att jag fick ett skov och ryggskott! Februari och mars är de värsta månaderna och jag tror inte att jag har klarat mig undan något år. Det är precis som om att har jag klarat av hösten och vintern så här långt, så kommer smällen när vintern övergår mot vår. Under hela februari har jag haft känningar, men inte mer än så och så hoppas jag på att jag ska klara mig undan. Jag är i alla fall tacksam över att jag numera slipper att oroa mig över att inte kunna gå till jobbet. Jag behöver inte ringa och sjukanmäla mig varken till arbetsgivare eller försäkringskassan. Det är en stor befrielse! Men likväl är det jobbigt att ha ont och det är kostsamt! För i de flesta fall behöver kroppen hjälp med att läka och då behöver jag gå till en kunnig kroppsterapeut. Nu har jag varit på tre behandlingar och mår mycket bättre! Underbart att ha någon nära och där det oftast går att få komma snabbt! Ännu så länge har jag i alla fall klarat mig ifrån influensa (har vaccinerat mig) och andra virusinfektioner och det är jag tacksam över då det också kan utlösa skov.

Tack och lov så är vi klara här hemma med renoveringen i övervåningen och vi är verkligen nöjda. Lite bilder kommer kanske…och jag har ju av naturliga skäl inte varit så behjälplig. Men jag la krutet innan, som att rensa ut och stuva undan och det var kanske inte det bästa sättet att ta hand om mig, eftersom jag hade känningar i ryggen. Men nu renoverar vi inte varje år och jag får två, tre skov ändå under året.

Att ha smärta och knappt kunna gå, sitta, ligga – inte veta vad man ska ta sig till är påfrestande även om jag vet att det är övergående. Men jag har med medicin i kroppen försökt röra på mig ändå. Men det är sannerligen inte lätt att förflytta sig med en sned rygg. Det krampar något så in i hel…..

Nu är jag i alla fall bättre, klarar att gå kortare sträckor och har kunnat fixa lite i våra nyrenoverade rum. Ligger, sitter om vartannat och spånar på inredningsinspiration. Lite nytt har vi inhandlat, men det mesta finns redan. Rom byggdes ju inte på en dag, så det får ta lite tid att bo in sig och se hur vi vill ha det! Till helgen kommer vår lilla solstråle och då hoppas jag att jag är helt bra igen!

Nog längtar jag också efter vår och framför allt lite vårvärme. Promenerade en liten omväg när jag var på behandling idag och trots att det är en mulen och disig dag, anade jag vårluft! Har några vinterbilder som jag inte har visat här på bloggen och kanske det blir de sista vinterbilderna för den här säsongen…

Massor med nysnö! På sommaren är här fullt med människor som solar och badar. Lite svårt att förstå det nu!

Det är vackert med vinter och snö på träden!

Visst ser man hur kallt det är! Ån är nästan helt igenfrusen och sjön!

Lite öppet vatten fortfarande för alla sjöfåglarna. Men vattnet är som sagt kallt, så ibland är det gott att vara uppe på isen.

Vår vackra ”Monetbro”, som egentligen heter Lukas bro.

Det är så bra att bron kom till så att alla som vill kan gå både längs sjön och ån.

Jag är så glad över att jag kunde gå ut och pölsa i snön, innan jag blev dålig! För jag tycker om de där klara, lite kalla och vindstilla dagarna! Efter vinter kommer vår och det är underbart att både vara här och nu (utan att ha ont förstås) samt att längta efter vår! Det kliar verkligen i fingrarna nu att börja pyssla om pelargoniorna som står i förrådet och väntar på ny jord och näring! Ungefär som jag! Och krukorna som står vid entrén och på vår altan, där har blommorna gjort sitt! Tänk, snart kan jag plantera penséer och andra vårblommor! 🙂

Men, sov du lilla videung än så är det vinter…

Kram Gunilla

 

 

 

Iskristaller bildar vackra små formationer!

Här på västkusten har vi inte fått så mycket snö, som på många andra platser i vårt avlånga land. Den snö vi har täcker knappt marken, men minusgrader har vi och det gör att solchanserna ökar! Som idag. Då passade jag på att gå ut en skön runda – den som jag brukar gå genom skogen och ned mot vår sjö.

Tycker det är så vackert när det bildas iskristaller som i sin tur bildar små formationer av olika slag. Tittar men en stund kan man skönja små djur, föremål med mera ur iskristallerna. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Små, små, istappar som klänger sig fast likt klädnypor!

Jag tycker att de här små iskristallerna såg ut som små segelbåtar intill å-kanten. 🙂

Visst ser det ut som små segelbåtar?

Vy över skogstjärnet och alla små ”segelbåtar” har lagt till i den lilla viken. 🙂

Nere vid sjön…

Runt varje vasstrå hade det bildats en liten iskristall. Det såg ut som ett fällt med små diamanter!

Det här fotot fick mig att tänka på våren då dammarna nära skogen blir fyllda med ”slemmiga små öar” av grodyngel! Men nu var det små isfyllda bubblor istället!

Lite lustigt med bryggan med som haltade och som inte nådde intill land! 🙂

Ja, naturen är förunderlig!

Nu hör jag att det väntas sol imorgon också och en kall natt. Underbart!

Vore mysigt att ta med fika ut…

Kram Gunilla

 

 

 

Njuter av min frihet av att göra vad jag vill!

Januari går mot sitt slut och jag välkomnar februari som kan bjuda på både vinter –  och vårdagar! Framför allt så märks redan nu att dagarna blir längre och därmed ljusare! Underbart! Januari har bjudit på några vinterdagar med frost och lite snö. Men också en hel del slask, regn och blåst. Oftast låter jag mig inte påverkas av vädret – det är som det är! Så varför lägga energi på det!? Men visst längtar jag efter vårdagar med mer sol och fågelkvitter! Åh, det är underbart att våren ligger framför oss och att få längta!

Jag njuter av min frihet – min ledighet att göra vad jag vill! Det har inneburit att få sova ut – att få vakna utvilad! Det har blivit sköna promenader, annan träning och en del mys med lilla Olivia! 🙂 De regniga och blåsiga dagarna har jag ägnat mig åt att rensa, sortera och organisera alla våra digitala foton! Det har tagit tid vill jag lova och som tur är hade jag god ordning från början. Framför allt har jag rensat bort en massa foton och redigerat de som blev kvar. Det som också har tagit tid är alla mobilfoton som jag inte hade någon större ordning på, men nu är även de sorterade och organiserade! Nästa projekt som pågår är utrensning av kontorspärmar! Med ny förfinad teknik behövs verkligen inte så många pärmar. Det går ju att spara och komma åt på annat sätt än i pappersform och så bra det är för miljön! 🙂

Idag blev det en underbar januaridag, så där krispig och solig! Då passade jag på att ge mig ut på en härlig runda genom skogen och vidare ned mot ån och sjön. Kameran fick följa med…

Så vackert det är med mossa!

Som en grön mjuk matta!

Inte så många vårtecken, men det finns mycket ändå som fångar min uppmärksamhet!

Knoppar, vattendroppar…

Vackert mönster eller hur?

Älskar gamla bryggor och så vackert med vassen som har blåst upp och lagt sig på bryggan!

Och så herr och fru gräsand med deras vackra dräkt!

Visst har de vackra färger – båda två! 🙂

Åh, vad jag njuter av ledigheten! Imorgon blir det kalas för Olivia och hennes mamma Susanne! Tänk att Olivia fyller två år!

Kram, Gunilla

 

Att ta vara på stunderna!

Under helgen som passerade fick jag en sådan stark längtan att åka ned till Varberg och cykla vår härlig runda mellan Apelviken och Gamla Köpstad. En sträcka som bitvis går alldeles intill havet och på nästintill bilfria vägar. Vi hade sannerligen tur med vädret denna söndag och som kanske bjöd på den sista sensommardagen. Visserligen lite blåsigt, men inga kalla vindar!

Som vanligt hade vi matsäcken med och som vanligt letade vi upp ett ostört läge alldeles intill vattnet och njöt av vyerna! 🙂 Medan vi satt där så pratade maken och jag om hur många olika platser som vi har och som vi ofta återvänder till. Det är inte alltid som det går – att ta vara på stunderna. Men visst finns de där och bara väntar på att förgylla vår tillvaro. Hösten har varit och är fortfarande hektisk för min del. Men jag försöker fånga varje ögonblick av ledig tid och göra det som jag mår bra av. Det som ger återhämtning och ny energi! Att vara ute i naturen och på så sätt följa årstiderna är underbart! Jag har lärt mig genom åren att uppskatta även den mörka årstiden och vanligtvis bryr jag mig inte så mycket om regn och rusk. Det finns helt enkelt där och går inte att påverka. Men det är inte regn och rusk varje dag…

Ser mer ut som en sensommardag än höstdag! Eller hur? Underbart väder under helgen som passerade.

Tänk så många gånger vi har promenerat eller cyklat längs strandpromenaden! Jag tröttnar aldrig på att åka hit! 🙂

 

Och så allt spännande som man hittar vid sidan om vägen!

Vackert ljus eller hur!?

Vandra eller cykla, så nära havet det bara går! Vi åker hit vintertid också, men då får cykeln vara hemma! 🙂

Vanligtvis rikt fågelliv, även om de inte syns till på denna bilden.

Men det vackraste av allt den här årstiden, är vildvinet med sin otroligt vackert röda färg!

Himlen, havet och vildvinet… kan det bli vackrare färger!?

Ta vara på stunderna – de går inte i repris!

Nu är det yogatime! 🙂

Kram Gunilla

 

 

September – tiden mellan sensommar och höst!

Ni som följer mig här på bloggen vet att september är min favoritmånad delat med maj månad, då så mycket spirar i naturen. Men september har det där lugnet som jag gillar om vi frånser det lätta kaos som för tillfället råder i vårt kök! För den som inte vet så pågår här en ganska stor renovering av köket.

Men för att återgå till september som månad med allt som blommar nu och det som komma skall och då tänker jag på färgerna som man skymtar redan nu och som tar över alltmer när vi går in i oktober månad. Förutom färgerna och lugnet, så är det temperaturen som idag med 20 grader varmt. Nu har det kommit en hel del regn och äntligen verkar det som om vattennivåerna här är återställda och därmed kan jag utan dåligt samvete hoppas på fler soliga septemberdagar. Som det brukar vara! 🙂 September är ju också skördemånaden med alla underbart goda grönsaker, bär, svamp och frukter. Nu har jag inte direkt haft någon tid till att leta svamp i skogen och inte har jag någon plats i vår trädgård för fruktträd och grönsaksodling.

Men naturen finns där runt knuten och där hämtar jag som alltid ny energi!

Röda äpplen är min favorit! Kanske det inte blir lika stor äppelskörd i år som i fjol, då var träden överfulla!

Klarbär? Vackra är de och omtyckta av fåglarna!

Nu börjar lönnbladen att få sina vackra färger – så vackert mot det som fortfarande är grönt!

Årstiderna – tycker så mycket om dem alla!

Nej några kantareller har jag inte fått plockat, men nog finns det andra svampar och som är så vacker!

Och vad säger ni om den här lilla ”lampan” – en vit flugsvamp som också är så vacker där den står.

Ljungen är också vacker så här års! Mycket ljung är det bland klipporna i Särö Västerskog.

Nu ska maken och jag försöka laga till lite middag därnere i röran, men så fint det blir när det är klart! Tålamod! 🙂

Kram, Gunilla