Trädgårdsföreningen – göteborgarnas gröna rum!

Egentligen är jag ingen stadsmänniska – jag trivs bäst vid havet eller vid skogsområden. Men i Göteborg är jag född och delvis uppvuxen och jag har mina rötter där. Under våren har det blivit flera angenäma besök till staden, för att bland annat träffa vänner på en lunch, eller som häromdagen då maken och jag var på utställningen ”Göteborgs garderob.” Är jag i centrala Göteborg, så slinker jag gärna in en stund i göteborgarnas gröna rum som är Trädgårdsföreningen! Om jag har uträttat några ärenden eller suttit och avnjutit en god lunch med vänner, så är ändå behovet att vara för mig själv en stund. Nu är man inte ensam i Trädgårdsföreningen, men en vanlig vardag finns det gott om plats för var och en!

Under vårvintern har jag lagt märke till att det pågår ett arbete med att skapa ett nytt ”grönområde” i Trädgårdsföreningen. Nya träd, buskar, perenner och ängsväxter planteras i den lund som ska spegla det sena 1800-talets stilideal. Nu tar det några år innan det nyplanterade har hunnit växa till sig, men vid mitt besök la jag direkt märke till de nya mjuka formerna på gångstråken. Så som det en gång var i parken då den anlades. Några träd har fällts, för att skapa plats åt den nya lunden. Men samtidigt har det planterats nya träd som Vinnlönn och Amerikansk strimlönn som bättre passar in. Det här området är beläget till vänster om den stora gräsmattan i mitten vid entrén från Bältespännarparken. Enligt deras hemsida så har det sedan 2010 planterats 165 nya träd i Trädgårdsföreningen. Totalt finns det 600 träd i parken av cirka 170 olika trädarter och sorter. För mig och säkert många andra besökare är träden, själva stommen i parken. Träden bildar ett ”grönskande tak” och de är också till stor del stadens lungor!

Trädgårdsföreningen är en av Europas bäst bevarade 1800-talsparker och blev som första park i landet förklarad som byggnadsminne 1992. Tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götaland arbetar Trädgårdsföreningen för att bevara och utveckla delar av parken med det sena 1800-talets stilideal som förebild. I detta är 1800-talslunden en viktig del.

Vid entrén från Bältesspännarparken möttes jag först av en blomsterprakt…

Mycket vacker plantering som gör sig så fint mot den gröna bakgrunden.

Så gick jag åt vänster mot kanalen, där också den nya 1800-tals lunden tar form. Den här sidan av parken där bland annat kastanjeträden står nere mot kanalen är min favoritplats. Nu blommade kastanjeträden…

Som synes, så regnade det, men jag lyckades fota med mobilen samtidigt som jag höll i paraplyet över mig och kameran!

Älskar verkligen den här platsen och särskilt vyerna ut över kanalen. Träden är vackra året om, men nog har jag längtat efter grönskan!

Så till sist promenerade jag en liten bit fram till den nya lunden som börjar ta form…

Nu var det vid fotoögonblicket en del maskiner igång, och det planterades för fullt, så jag får återkomma med fler bilder härifrån då arbetet med lunden har kommit längre. Men mitt intryck är mycket positivt! Den nya 1800-tals lunden passar så väl in!

Nu stundar en välfylld helg, för vår del. Yngsta sonen med sambo flyttar till ny ort, så jag vet vad jag har att göra! 🙂

Därmed önskar jag mina läsare en god och angenäm helg!

Kram Gunilla

Mellan hägg och syren!

Här på västkusten är det fortsatt kyligt och med flera frostnätter i rad! Så våra omplanterade pelargonior, får allt stå kvar i förrådet. Hoppas att det vänder i veckan som kommer, så de hinner växa sig frodiga innan midsommar!

Hursomhelst, så blommar det för fullt ute i naturen – häggen verkar trivas alldeles utmärkt i år. Träden är översållade med vita blomklasar! Vackert mot allt det skira gröna. Taggiga buskar som slånbär och björnbär verkar också blomma för fullt. Bra då blir det kanske mycket bär!

Ja, nu har vi tiden mellan hägg och syren och det går så fort, så fort! Snart blommar även de med sina vackra blommor. Vita och mörk purpur är mina favoriter!

Kram Gunilla

Huset och björkskogen vid sjön!

Det diskuteras mycket om vädret just nu i sociala medier – om hur kallt det är! Runt påsk var det soligt med behaglig försommarvärme. Nu råder det isande vindar, nattfrost och här och var har det till och med fallit lite hagel eller snö. Det är nog inte vad de flesta längtar efter nu. Snö! Jag kan välja att vara inne eller så klär jag mig varmt och trotsar isande vindar. Jag kan skydda mig, men det som oroar mig är hur naturen – alla blomknoppar och våra små insekter som humlor, bin och nyckelpigor klarar sig?

Från bokskog till björkskog – det är ljuvligt med den skira grönskan och det är som min bloggvän Christina skrev till mig ” Otroligt vackert och helande på något vis!” Ja, naturen är energi – och rogivande på en och samma gång!

De vita stammarna mot grönskan och här vitsippor som dröjer sig kvar! Visst är det vackert!?

Nere vis vår sjö, ligger också ett gammalt hus med namnet ”Annero.” Visst låter det också vackert!? Och jag kan lova er att huset gör skäl för namnet! Ett hus med själ!

Trädgårdssidan som vetter mot sjön.
Huset ligger nära sjön och de har underbar utsikt över sjön!

Det må vara lite kylslaget, men jag längtar ingenstans just nu! Jag njuter av den skira grönskan, även om det är lite kallt om näsan! Det som oroar mig är att vattennivåerna är under det normala – det får bara inte bli torka!

Kram Gunilla

Med skir grönska från bokskogen önskar jag en trevlig Valborg!

Blomsterprakt i all ära, men är det något som slår den skira grönskan i en bokskog? Det ena behöver förstås inte utesluta det andra! Men det gröna är vilsamt och högst rogivande på något sätt. Igår blev det en utflykt på nära håll. Vi for till Råda Säteri, för att få en sista glimt av vitsipporna. Det fanns inte mycket kvar av dem och blomningen i år har inte alls varit så intensiv som det brukar. Kanske både torka och kalla nätter har inverkat? Besvikelsen övergick dock i ett överväldigande, då vi för första gången besökte ett nytt område vid Råda Säteri som heter Labbra. Tänk att vi har bott i kommunen i 47 år och aldrig promenerat ut till udden vid Rådasjön, eller gått den slinga som vi gick nu!! Upplevelsen idag blev helt underbar bland den skira grönskan i bokskogen.

Byggnaden på Råda Säteri är under renovering som ska vara klar i augusti. Då är min tanke att återvända och ta lite fler foton där och berätta lite mer om Säteriet och området vid Labbra. Det finns en ruin vid Labbra och de efterforskningar som jag nu påbörjat är väl värda att berätta vidare. Märkligt det där – att det som ligger mycket nära, det har jag inte berätta om som Råda Säteri och om ruinen vid Labbra.

Idag blir det lite bilder ifrån den vackra parken vid Råda Säteri och ifrån bokskogen vid Labbra.

Det var här nedanför bostadsområdet Råda Säteri som vi hoppades få se vitsippor bland ek – och bokskog. Men när löven spricker ut, då vet jag egentligen att säsongen för vitsipporna är över. Härifrån promenerade vi den korta sträckan fram till själva Råda Säteri och parken. Vi insåg ganska snart att vi inte gått i själva parken, sedan ”urminnes tider!” Det var hög tid för det med andra ord.

Det pågick en hel del trädgårdsskötsel i själva trädgården, så vi gick ned till Rådasjön och blickade ut över den.

Det finns rester kvar av gamla stenbryggor, där vackra träbåtar av särskild karaktär la till för att lämna eller hämta upp gäster till Säteriet. Jag kan se dem framför mig i mitt inre i sina dåtida vackra kläder.

I vanliga fall promenerar vi fram till badplatsen, men fortsatte istället på stigen som bland annat leder till ”Labbra.” Det är så roligt att finna nya promenadstigar och som dessutom bjuder på underbara vyer!

Läste på en skylt att bokträden i området är mellan 150 år till 300 år! Men bokträd kan bli runt 1000 år gamla! Tänk vad de har att berätta….

Att slå sig ned på en bänk en stund och blicka ut över sjön genom skir grönska är också balsam för själen.

Riktade kameran upp mot trädtopparna…

Sedan en bit bort kom vi så en i bokskogen med en fantastisk skir grönska…

Man ser att vitsipporna har bildat en matta här… men istället såg vi lite varstans skogsvioler…

Ja, det är en ljuvlig tid och idag när jag skriver är det Valborgsmässoaftonen och någon bal på slottet hos kungafamiljen blir det inte! 🙂 men bortbjudna till goda vänner är vi och det kommer att bli väl så trevligt! 🙂

Glad valborg på er och njut av det som är Nu!

Kram Gunilla

Hanami – att beskåda de fantastiska körsbärsträden!

På sociala medier ser man nu underbara bilder på blommande körsbärsträd och även på magnolia. Det är en ljuvlig tid och när körsbärsträden blommar lite varstans i Göteborg, så vill jag inte missa det!

Hanami som är japanska och som betyder, att beskåda blommor, är en av de viktigaste årliga högtiderna i Japan. I den sydligaste delen av landet firas Hanami i mars medan den i norr firas i maj. Blomningstiden är kort, i regel bara några dagar, så under dessa dagar samlas de japanska familjer, vänner och arbetskamrater och har picknick under de fantastiska körsbärsträden.

På Arkivgatan i Göteborg, återfinns detta vackra körsbärsträd!

Visst vore det en dröm att få resa till japan och beskåda dessa fantastiska träd. Men Japan ligger långt borta och jag tänker att det också går bra att njuta av det som är nära!

Den kortlivade körsbärsblomman ses som en symbol för och påminnelse om det korta och vackra men förgängliga livet. Den har dyrkats sedan urminnes tider och är Japans inofficiella nationalblomma. Dess ankomst betyder också att våren har kommit och att det är dags att gå ut i parken, beundra blomman och ha lite kul. För oss här hemma, tycker jag att vårens ankomst börjar med snödropparna och därefter kommer alla våra tidiga vårblommor i rask takt. Men när körsbärsträden blommor – kan bara hålla med japanerna – vi borde släppa allt för händerna och ha om det är möjligt, picknick under träden. Jag har i alla fall promenerat runt lite i vårt Göteborg och fotograferat några av stadens körsbärsträd.

På Södra vägen finns en del vita och rosa körsbärsträd, problemet i år är att de pågår en del vägarbeten, (hela staden är full av vägarbeten med fula skyltar som stör intrycket) så det var svårt att få till fina foton där.

Längs Södra vägen , nära Berzeliigatan finns en Allé av körsbärsträd.
En bild från förra året, utan störande vägskyltar! Här längs gatan finns flera restauranger, så ”picknicken” får bli där eller bara posera!

Går man förbi Götaplatsen. vidare mor Arkivgatan, finner vi både körsbärsträd, magnolia i underbara små ”förträdgårdar!”

Vid Järntorget, finns också en Allé av körsbärsträd. De förskönar utan tvekan torget. De ger både färg, grönska och skönhet åt platsen.

Det lär vara vackert även kvällstid, då de små lyktorna är tända bland blommorna.

Efter Järntorget, gick jag mot ”Feskekörkan” och där har det också planterats körsbärsträd…

Det finns många olika körsbärsträd i Japan. Den art som på svenska kallas ”äkta körsbärsträd är, ”Prunus serrulata”, ”bergskörsbär.” Den är vanligt förekommande vilt i de japanska bergen. Såg ett program nyligen på Kunskapskanalen om det. Magiskt vackert! Den vanligaste förekommande varianten är en hybrid som heter ”Yohiro.” Dess blommor har fem kronblad och är vita till ljusrosa i färgen. Ett annat vanligt körsbärsträd som blommar sent på säsongen är ”Yae-zakura.” De rosa blommorna bildar stora bolliknande klungor.

Kan detta vara ett sådant tro? Ja, det var ett axplock av vackra körsbärsträd i Göteborg! Hoppas att du också har kunnat njuta av dessa träd i din närhet!

Kram Gunilla

Ett besök i Bergfeltska trädgården i Kungälv

Det där med att ”fånga ögonblicket” är Mr R och jag bra på! Vi fick en idé om att åka buss till Kungälv för att bland annat titta på alla vårblommor i Bergfeltska trädgården som ligger på Västra gatan. Att vi valde buss är för att det är bekvämt, miljövänligt, samt bra mycket billigare än att åka i egen bil. Det blev en solig och skön promenad genom Kungälv, även om vinden var kylig minst sagt! Men bland husen var det lä för den kalla vinden.

När man går mot Västra gatan, ser man den fina vita kyrkan…


Åren 1658-1662 hade man på den nuvarande kyrkans plats byggt en kyrka, som under Gyldenlövefejden brändes av norrmännen den 12 augusti 1676. Arbetet med att uppföra en ny kyrka pågick mellan 1679 och 1688. Väl förbi kyrkan kommer man in på Västra gatan som är en del av den gamla träbebyggelsen i Kungälv.
Det räcker med en promenad på kullerstenarna mellan de gamla trähusen på Västra gatan för att känna historiens vingslag. Vilandes på grundstenar som plockades från fästningen redan på 1600-talet förmedlar husen trästadens sköna känsla av lugn och harmoni.

På en del av husen längs gatan finns det skyltar uppsatta som berättar om husets historia. Detta hus som vi tycker är det vackraste, saknade tyvärr en skylt med information. Vad vi kunde se är det en bostadsrättsförening som äger huset och återigen, vem vill inte bo här!? Lägg märke till de vackra dörrarna…

Längs delar av gatan finns branta sluttningar och det ser man dels på den här vackra muren (kallmurar) som utgör stöd till det charmiga huset, dels vid Bergfeltska trädgården.

Lite kort om Bergfeltska trädgården

Trädgården har anor från 1600-talet och fanns markerad på en karta som ”Magister Rattreijs trädgård”. Sin storhetstid hade den de första decennierna på 1900-talet. Nu är den en öppen, restaurerad visningsträdgård – en del av den kulturskyddade Västra gatan. Den tomt som trädgården är anlagd på har alltid använts som en privat trädgård. Det karaktäristiska för denna trädgård, som jag redan har nämnt är dess kallmurar som håller uppe den starkt sluttande terrängen i terrasser. Dessa anlades i början på 1800-talet. Trädgården ägdes under åren 1899-1926 av den mycket trädgårdsintresserade prosten Bengt Martin Bergfelt. När kommunen tog över trädgården 1997 fanns inte mycket kvar av den forna blomsterprakten. År 2006 började så en rejäl röjning i trädgården och därefter påbörjades restaureringen av trappor och mur. Kungälvs trädgårdsförening har varit med att återskapa trädgården till forna tidens glans och det arbete fortgår alltjämt. För den växtintresserade är det en liten fantastisk oas som blommar från vår till sen höst. Här finns också vackra olika träd som valnötsträd, äkta röd kastanj, Ginkoträd och aprikosträd. Nu kikar vi in i trädgården…

Västra gatan skymtar där nere…

Här ser man mer av muren och hur det sluttar och en skymt av gatan med de gamla husen.

Ja, trädgården är fullkomligt översållad med lökväxter! Magnolian var på gång och sedan kommer alla tulpaner och rosor…

De äldsta huset på Västra gatan är ”Schwartzka huset”, byggt år 1632. Här fanns en skylt uppsatt som berättade om alla som bott och ägt huset. Fastighetens namn kommer av lärarinnan Anna Schwartz som ägde huset 1957. Huset är byggnadsminnesförklarat år 1981 och är fortfarande privat bostad.

En liten glimt in i dess trädgård!

Efter promenaden på Västra gatan, gick vi vidare mot villakvarteren och vidare längs Nordre älv, där vid intog vår fika. Härifrån är det fin utsikt mot Kungälvs fästning.

Bohus fästning som norrmännen började anlägga på 1300-talet. Denna en gång så strategisk placerade kungaborg, ses redan på långt håll trona på sin holme där Nordre och Göta Älv delar sig. Bohus fästning har gett namn åt landskapet Bohuslän. Den har under sin 700-åriga historia kontrollerats av Norge, Danmark-Norge och Sverige. Den har varit belägrad minst fjorton gånger, men aldrig erövrad i strid. Fästningen är statligt byggnadsminne sedan 25 januari 1935. (Källa. Wikipedia.)

Vilken härlig dag tillsammans och allt vackert som finns förhållandevis nära!

Kram Gunilla

Scilla – det blåaste bland blått!

När det gäller blått, så är det en färg som jag inte använder så mycket av då det gäller inredning eller klädval. Jag passar tyvärr inte i de kalla blå färgerna som annars är så vackra. Men det finns så klart lite varmare blå toner som har mer i grönt i sig och de passar mig bra. Förutom blåsippan, så tycker jag så mycket om den blå scillan! När den får breda ut sig som en enda stor grönskande matta är det en fröjd för ögat!

Nu börjar scillan blomma i vår trädgård och den trivs där i det skuggiga läget. genom åren har blommorna förökat sig och bildat den där blå mattan som är så vackert!

Tillsamman med påskliljorna blir det så vackert!

Här en bild ifrån Botaniska i Göteborg…

Och här en bild ifrån Kungälv, Västra gatan, bland de gamla kvarteren.

Kram Gunilla

Vårfint vid entrén

Igår, gjorde maken fint i rabatterna. Klippte bort allt det vissna och luckrade upp jorden. Idag har jag gjort fint vid entrén. Det är en härlig känsla att mötas av vårfina blommor!

”Rokokopenséer”, narcisser (små ännu) och sparade videkissar!

Hönorna ville också komma fram! 🙂

Visst är de vackra både i färg och form!?

Den gamla plåthinken var rostig efter några säsonger utomhus i ur och skur. Så det fick bli en ny korg att plantera i. Valde samma växter som till korgen på symaskinsbordet.

Ja, nu är det fint och välkomnande vid vår entré!

Kram Gunilla

Ett vårbesök i Botaniska trädgården!

Igår, onsdag hade vi en underbar vårdag här i Göteborg och vi passade på att besöka Botaniska trädgården. Det var precis vad jag behövde – att komma ut i solen, njuta av de första vårblommorna och av medhavd fika! Med den stärkande solenergin och promenaden hoppas jag få vara frisk nu. Det ena har avlöst det andra, när det gäller sjukdagar för min del, så nu får det vara nog!

Vintergäck – visst är de underbara!? De lyser som små extra solar där bland löven. Blomman får gärna ”gäcka vintern!” 🙂

På några ställen blommade hasseln. Så vackert mot den klarblå himmelen. Det sägs bli ett värstingår för pollenallergiker! Besvärligt förstår jag… och så synd att inte kunna njuta av det vackra.

Visst blir man även glad av att se krokusar! Krokus är ett släkte i familjen irisväxter. släktet har ca: 80 arter. De förekommer i huvudsak i Medelhavsområdet, men några arter förekommer även i Mellanöstern, Centralasien, Kina och Pakistan. Mest känd är saffranskrokus, men även vårkrokus som är en mycket vanlig trädgårdsväxt i Sverige. Vet du förresten hur många krokusar det behövs till ett kilo torkad saffran? Gissa innan du läser svaret sist i inlägget!

Bra att så gott som alla blommor/växter, har skyltar i Botaniska trädgården. Alltid är det något namn som fastnar! Om inte, så kanske nästa gång! 🙂

Cyklamen som vi njuter av som krukväxt under senhösten här hos oss. Här en minicyklamen som även den är vanlig i Medelhavsområdet. Jag har sett blomman i bergen i Italien. Så söta.

Ja, vi fick njuta av en hel del vårblommor. Ett område i parken har många vackra träd och partier med berg och mossa. Även om jag uppskattar alla blommor, så är det något särskilt med det här gröna och lite ”vilda” delen av parken. Inte bara jag trivs där, utan också alla småfåglar. 🙂

Visst får vi alla energipåfyllning de här underbara solskensdagarna! Önskar innerligt nu att det blir många sådan framöver och det blir det så klart!

Här kommer svaret på frågan: Blomningen sker i oktober till december och det krävs 100 000 till 150 000 blommor som måste plockas och rensas förhand. Därav är saffran världens dyraste krydda!

I morgon blir här sol! 🙂

Gunilla

Blomsterfägring tidig höst!

Varje årstid har sin blomma eller blommor, för visst finns det flera olika sorter! Så här mellan sommar och höst finns det många färgglada blommor som: dahlia, cyklamen, aster, krysantemum och ljung förstås! Har så sakteliga börjat byta ut sommarblommor mot lite mer höstfägring i krukorna.

I trädgårdarna och i våra parker blommar fortfarande dahlian och det är en blomma i en mängd färgställningar. Jag är särskilt förtjust i de djupröda tonerna…

Jag tycker de är så vackra!

Men en palett med bara mörkröda toner blir kanske lite intetsägande!

Vita med schatteringar är också vackert!

I en vas på köksbordet har vi astrar  – de lyser upp med sina klara starka färger…

Vita förstås!

I krukorna vid vår entré välkomnar oss cyklamen, ljung, samt ”plättar i luften!”

Cyklamen, ljung och murgröna är bra växter som klarar några minusgrader. Så det kommer att blomma länge! Cyklamen trivs bäst ute i fuktig jord. Vattna inte på bladen, utan lite runt om och ta bort vissna blommor och dess stjälk. Så kommer många nya blommor! Ljung, cyklamen och murgröna trivs tillsammans eftersom de vill ha jämn vattning.

Lite blomsterinspiration!

Kram Gunilla