Årets första kameliablommor!

Hyacinter och amaryllis är blommor som jag har njutit en hel del av under advent och juldagarna. Har alltid färska blommor i rummen tillsammans med gröna kvistar. Det tillsammans med alla ljus gör så mycket för trivseln och mysfaktorn i våra hem.

Den här buketten hade vi med oss till vår svärdotter på julaftonen. Tyckte den blev så fin med bland annat kottar, röda bär, vit amaryllis, brudslöja, röda och mycket grönt!

Tulpaner såg jag redan i november, men det vill jag vänta med till efter trettonhelgen. Häromdagen promenerade maken och jag i staden och vi kikade in i Palmhuset, Trädgårdsföreningen i centrala Göteborg. Till vår glädje såg vi att de första kameliablommorna hade slagit ut. Fram i februari är det som vackrast där i Palmhuset. Men som sagt redan nu fick vi njuta av de vackra blommorna!

Visst är de vackra!?

Om kameliablomman

Kamelian är en städsegrön buske som växer långsamt. En riktigt kall vinter kan dock göra att växten tappar sina blad. Som vildväxande kan kamelia bli 6 – 8 m hög, och påminner ibland om ett litet träd i växtsättet. Den kan bli över 500 år gammal. Denna undersköna växt härstammar från Japan, Taiwan och Korea och är släkt med tebusken, som kommer från Kina. Båda hör till familjen Theaceae, teväxter.

Blommorna kan bli upp till 10 – 15 cm i diameter. De kan vara enkla eller fyllda. De ursprungliga, enkla formerna har fem kronblad. Blomfärgen är vit, röd eller rosa i olika nyanser. Kamelia blommar mycket tidigt på våren. Redan när det fortfarande är minusgrader i luften kan de första blommorna komma. Hybrider och kulturformer kan ha andra blomningstider, från senhöst till senvår. Kameliablomman har fått sitt namn efter jesuitprästen och botanikern Georg Joseph Kamel, som troligen var den som införde växten i Europa.

Det blir nog ett besök till i Trädgårdsföreningen under vårvintern!

Kram Gunilla

3+

Det lilla lusthuset i Botaniska trädgården i Göteborg.

Den allra första dagen i december i år, var en sådan där härlig frostnupen dag. Vi bestämde oss för en utflykt till Botaniska trädgården i Göteborg, för att där titta på årets julinstallation och framför allt, promenera bland allt det vintergröna. Julinstallationen imponerade inte något nämnvärt på oss. Det gjorde däremot en fotoutställningen i svart/vita bilder på mycket gamla träd runtom i Sverige och från andra länder i Europa. Fantastiska foton! Foton som gick att köpa som posters eller färdiginramade.

I Botaniska trädgården är det vackert året om. Vill man se lite blommor så här års, så kan man besöka de olika avdelningarna i växthuset. Allt det vintergröna i parken är också vackert, särskilt när det är frost som det var vid vårt besök. Men visst såg vi något som även blommade utomhus….

Lite suddigt foto, men får duga!

Kejsarolvon med ursprung från Kina som blommar på bar kvist i december-april med små, väldoftande rosa och vita blommor i öppna klasar. Underbart!

Nu till lusthuset

Låt oss titta på det fina, lilla lusthuset, beläget i örtagården…

Det underbara lusthuset i örtagården är från senare delen av 1700-talet och ritades troligen av stadsingenjören i Göteborg, arkitekt Bengt Wilhelm Carlberg. Carlberg ägde och bebodde egendomen Kärralund mellan 1745-1772. Lusthuset skänktes till Botaniska trädgården 1959 av Röhsska Konstslöjdsmuseet och fick då sin nuvarande placering efter att under en period ha stått i en trädgård mitt emellan Röhsska museet och dåvarande Slöjdföreningens skola.

Tyvärr kan jag inte visa insidan av lusthuset. Det är låst av säkerhetsskäl antar jag. Men ibland är lusthuset öppet för allmänheten, då Röhsska museet, anordnar guidade visningar. Men om man kikar in genom de vackra små fönstren, kan man skymta fantastiska målningar. Lusthusets invändiga målningar återger en trädgård med tuktade häckar, marmorskulpturer och en fontän. Man kan också se hamnar med fartyg, ståtliga palats med kanaler, kajer och parker. Motiven livas upp med promenerande samtalande människor. Kan du försöka se allt det här för din inre syn?

Lusthuset har renoverats både på in – och utsidan och de vackra målningarna har rengjorts från smuts och damm, konserverats och dokumenterats. (2013-2015.) Det är ett under att det lilla lusthuset finns bevarat, för när egendomen Kärralund, förvandlades till Lisebergs camping i slutet av 1940-talet, utplånades huvudbyggnaden och tillhörande ekonomibyggnader, av Göteborgs stads företrädare. Lusthuset hade förmodligen gått samma öde till mötes, om det inte redan hade blivit flyttat från egendomen Kärralund.

De fina pardörrarna som vid dagens fotograferande hade rimfrost på de små fönsterrutorna. Visst är det vackert!?

Jag letade i mitt fotoarkiv efter någon bild på lusthuset från den ljusare årstiden. Då mycket står i blom i örtagården…

En ynka bild fann jag, som visar lite av grönskan. Här ses en skymt av krydd – och medicinalväxter, samt lavendel. På sommaren blommar också gammaldags rosor och då råder ljuvligt humlesurr! Örtagården började byggas i maj 1999 och invigdes i augusti 2000. Den var Botaniska trädgårdens bidrag till Göteborgs stads millennium-firande.

Vi vandrar vidare i parken…

Tycker det är mycket vackert att gräs och olika fröställningar blir kvar. Tänk så platt och tomt det hade varit annars!

Här och var röda bär som lyste upp bland det gröna och alla frostnupna växter.

Vilken härlig klase och en sådan härlig dag!

Kram Gunilla

6+

Jonsereds trädgårdar – en blommande och grönskande oas nära Göteborg!

Midsommarhelgen är över för den här gången och för vår del har den varit till belåtenhet! Midsommaraftonen åkte vi med skärgårdsbåt ut till Rörö, där vi var för två år sedan. Midsommardagen blev en stillsam dag hemma med skön promenad och njutning i solen med god bok. Igår, söndag – en utflykt till bland annat Jonsereds trädgårdar med goda vänner.

Jonsereds trädgårdar är en oas för alla oss som tycker om att njuta av såväl blomsterfägring, grönska, fjärilar, humlor och bin i mängd!

Vägen upp till herrgården, från trädgården sett, har en mittenrabatt med kantnepeta. När det är i sådan mängd, blir det en fröjd för ögat! Även för örat – för det surrade av humlor och bin i en oräknelig mängd och fjärilar fanns det gott om!

Tistelfjäril som det finns så många av i år! 🙂

Och i blomsterhavet såg jag en nässelfjäril…det fanns säkert fler…

Blålila blommor är nog min favorit och här i den vackra trädgården finns det också gott om stäppsalvia! Färgen är så vacker mot det gröna, men även som här med bland annat inslag av rosa pioner.

Sommarens drottning – pionen blommade fortfarande här och var i rabatterna. Så vacker! Finns det någon vackrare blomma?

Rosa med lite svagt gult… blomsterprakten ska naturligtvis upplevas på plats. Var och en hittar säkert sin favorit!

Det blev ett kärt återseende att kika in i Tomas von Brömssens ”Haga”! Alla som har sett Albert och Herbert känner igen sig i den delen av trädgården!

Förutom blomsterfägring, blir jag glad åt utedasset och handduk på tork!

Självklart ska ”Haga slott” också vara med i Tomas von Brömssens trädgård! 😉

Nytt för i år är Anna Mannheimers trädgård… en lugn och harmonisk del i trädgården och med många vita blommor. Det centrala var nog ”fåtöljen” som maken gärna ville sjunka ned i en stund! 🙂

Blommorna har inte hunnit växa till sig än, så det ser lite bart ut.

Om du gör ett besök här för första gången, så missa inte att gå upp till herrgården och runda huset, för där möter dig något som får dig att tappa andan…

Jag fotograferade genom ett hav av kantnepeta, stäppsalvia och blå lupiner. Det andra blå – är sjön Aspen!

Här i Jonsereds trädgård, finns ett litet kafé och en liten butik med växter och inredning. Mysigt att fika här bland små sittgrupper…

Varje sittgrupp är så klart omgärdad av blommor och av grönt! Nu hade vi fika med som vi intog under promenaden längs Säveån. Bilder därifrån visar jag i ett annat inlägg.

Som en avslutning på inlägget…. ljuvliga luktärtor på väg att slå ut! Åh, alla dessa dofter! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0

Blommorna vid dikesrenen!

Idag har vi packat ryggsäcken för en tur till skärgården! Får hoppas att den soliga prognosen håller! Längtar!

Igår kväll blev det en lång och skön promenad och jag såg så många fina blommor som hör sommaren till! Det växer så mycket blomster längs dikesrenen….

Fingerborgsblomman ser jag inte lika ofta som för några år sedan. Hoppas att den har hittat hit igen! 🙂

Tistel… taggig, men vacker tycker jag!

Näva… som jag har lite olika av i vår trädgård.

Rödklöver….

Den här vet jag inte vad den heter? Kanske någon av mina läsare vet?

Avslutningsvis… ett litet kollage över blomsterfägringen!

Nu måste jag ila iväg till bussen för vidare färd mot…. ja, det får du veta senare! 🙂

Ha en skön dag!

Kram Gunilla

0

Blomster nära havet!

Jag uppskattar verkligen att ha både havet och stadens parker nära mig och på så sätt få uppleva mångfalden. De olika miljöerna för blommor, träd och grönt. Men en del blommor och träd trivs ju både vid havet och inåt land.

Foto: Vid Björholmen, Tjörn.

Som strandgossarna som trivs på det flesta platser. Bara det är mager jord som sand. Här hemma växer de längs vägrenen utmed vår motväg. Men det är vid havet som jag tycker att de passar bäst! Mellan skrevor och vid klipphällar. Nu på försommaren blommar den rikligt.

Foto: Saltholmen, Göteborg
Foto: Strandglim vid Björholmen Tjörn

Strandglim är också en blomma som jag gärna ser vid havet!

Vildapel, även kallad surapel är ett träd i familjen rosväxter. Vid Apelviken i Varberg finns det sådana träd. De är så vackra när de blommar!

Foto: Vildapel, Apelviken Varberg.

Där finns också rosa blommor på vildapel.

En blomma som betyder särskilt mycket för mig är styvmorsviol. Den blomman samt blåklocka var min mormors favoriter. Jag tänker på henne då jag ser styvmorsvioler vid havsbandet eller ute på någon ö i skärgården här på västkusten. Jag har minnen hur mormor plockade några och satte dem i en liten vas. Några la hon också i press, för att ha under den långa vintern. Ett vackert sommarminne!

Foto: En majdag i Varberg.
Foto: Björholmen, Tjörn.

En gul blomma som jag också ofta ser ute vid havet är, käringtand. En tålig blomma som också trivs bäst i mager jordmån.

Foto: Käringtand, Säröleden, utanför Göteborg.

Tjärblomster trivs utmärkt nära havet och blommar rikligt i år. Har sett dem på flera ställen längs vår kust.

Tjärblomster längs landsvägen, Björholmen.

En hel äng med tjärblomster vid Björholmen. De är lite klibbiga på stjälken, men gör sig fint som en liten bukett. vackrast är förstås alla blommor där de står!

Vid Ganlet – en badplats i Göteborg, där såg vi stora, fina rönnbärsblommor, samt blommor av slånbär. Dagen före bröllopet plockade vi några som blev så vackra till bordsdekorationen.

Foto: Vit slånbärsblomma, Ganlet, Göteborg.


Häromkring där jag bor en bit inåt land, finns inga gullvivor eller majnycklar som de säger i Bohuslän. Men ute i skärgården finns de på flera platser och därför förknippar jag dem med havsnära! 🙂

Foto: Gullvivor på Valö i norra Bohuslän.
Foto: Majnycklar på Valö i norra Bohuslän.

Till sist, men inte minst – kaprifol! Bohusläns landskapsblomma!

Kaprifol, Rörö, Göteborgs norra skärgård.

Det är nog inget som doftar så gott på kvällen som kaprifol!

Många av de här blommorna som jag visat i inlägget, finns ju med i blomsterdekoration på min sons bröllop. Du kan inte annat än förstå hur mycket jag älskar Bohuslän, havet och miljön där!

Kaprifolblad, slånbärsblomma och strandgossar.

Kram Gunilla

0

Varsågoda – en färgsymfoni bland tulpaner och röd kastanj!

En kär tradition som vi har, är en försommarträff med några goa vänner. Först äter vi en god bit mat, tar något glas därtill och sedan besöker vi Trädgårdsföreningen för att där njuta av blomsterprakten! Vi har hittills haft tur med vädret på våra träffar – solsken även denna gång, om än lite blåsigt!

Det var många besökare den här soliga torsdagen i Trädgårdsföreningen och det är lätt att förstå varför så många söker sig hit! Färgprakten bland tulpanerna är magnifikt!

Nästan på väg att blomma ut, men så vackra ändå! Tänk att få vara en humla och få flyga runt inne i blomsterprakten! 🙂

Det fotograferades flitigt här vid den stora och välfyllda tulpanrabatten. Det är verkligen är fröjd för ögat! Men det som också står för färg, lugn och harmoni är de röda blommande kastanjeträden. De vita är fantastiskt vackra, men de röda är något enastående…

Visst är de röda blommorna på kastanjeträden något alldeles extra fantastiskt!?

Må gott!

Kram Gunilla

0

Trädgårdsföreningen – göteborgarnas gröna rum!

Egentligen är jag ingen stadsmänniska – jag trivs bäst vid havet eller vid skogsområden. Men i Göteborg är jag född och delvis uppvuxen och jag har mina rötter där. Under våren har det blivit flera angenäma besök till staden, för att bland annat träffa vänner på en lunch, eller som häromdagen då maken och jag var på utställningen ”Göteborgs garderob.” Är jag i centrala Göteborg, så slinker jag gärna in en stund i göteborgarnas gröna rum som är Trädgårdsföreningen! Om jag har uträttat några ärenden eller suttit och avnjutit en god lunch med vänner, så är ändå behovet att vara för mig själv en stund. Nu är man inte ensam i Trädgårdsföreningen, men en vanlig vardag finns det gott om plats för var och en!

Under vårvintern har jag lagt märke till att det pågår ett arbete med att skapa ett nytt ”grönområde” i Trädgårdsföreningen. Nya träd, buskar, perenner och ängsväxter planteras i den lund som ska spegla det sena 1800-talets stilideal. Nu tar det några år innan det nyplanterade har hunnit växa till sig, men vid mitt besök la jag direkt märke till de nya mjuka formerna på gångstråken. Så som det en gång var i parken då den anlades. Några träd har fällts, för att skapa plats åt den nya lunden. Men samtidigt har det planterats nya träd som Vinnlönn och Amerikansk strimlönn som bättre passar in. Det här området är beläget till vänster om den stora gräsmattan i mitten vid entrén från Bältespännarparken. Enligt deras hemsida så har det sedan 2010 planterats 165 nya träd i Trädgårdsföreningen. Totalt finns det 600 träd i parken av cirka 170 olika trädarter och sorter. För mig och säkert många andra besökare är träden, själva stommen i parken. Träden bildar ett ”grönskande tak” och de är också till stor del stadens lungor!

Trädgårdsföreningen är en av Europas bäst bevarade 1800-talsparker och blev som första park i landet förklarad som byggnadsminne 1992. Tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götaland arbetar Trädgårdsföreningen för att bevara och utveckla delar av parken med det sena 1800-talets stilideal som förebild. I detta är 1800-talslunden en viktig del.

Vid entrén från Bältesspännarparken möttes jag först av en blomsterprakt…

Mycket vacker plantering som gör sig så fint mot den gröna bakgrunden.

Så gick jag åt vänster mot kanalen, där också den nya 1800-tals lunden tar form. Den här sidan av parken där bland annat kastanjeträden står nere mot kanalen är min favoritplats. Nu blommade kastanjeträden…

Som synes, så regnade det, men jag lyckades fota med mobilen samtidigt som jag höll i paraplyet över mig och kameran!

Älskar verkligen den här platsen och särskilt vyerna ut över kanalen. Träden är vackra året om, men nog har jag längtat efter grönskan!

Så till sist promenerade jag en liten bit fram till den nya lunden som börjar ta form…

Nu var det vid fotoögonblicket en del maskiner igång, och det planterades för fullt, så jag får återkomma med fler bilder härifrån då arbetet med lunden har kommit längre. Men mitt intryck är mycket positivt! Den nya 1800-tals lunden passar så väl in!

Nu stundar en välfylld helg, för vår del. Yngsta sonen med sambo flyttar till ny ort, så jag vet vad jag har att göra! 🙂

Därmed önskar jag mina läsare en god och angenäm helg!

Kram Gunilla

0

Mellan hägg och syren!

Här på västkusten är det fortsatt kyligt och med flera frostnätter i rad! Så våra omplanterade pelargonior, får allt stå kvar i förrådet. Hoppas att det vänder i veckan som kommer, så de hinner växa sig frodiga innan midsommar!

Hursomhelst, så blommar det för fullt ute i naturen – häggen verkar trivas alldeles utmärkt i år. Träden är översållade med vita blomklasar! Vackert mot allt det skira gröna. Taggiga buskar som slånbär och björnbär verkar också blomma för fullt. Bra då blir det kanske mycket bär!

Ja, nu har vi tiden mellan hägg och syren och det går så fort, så fort! Snart blommar även de med sina vackra blommor. Vita och mörk purpur är mina favoriter!

Kram Gunilla

0

Huset och björkskogen vid sjön!

Det diskuteras mycket om vädret just nu i sociala medier – om hur kallt det är! Runt påsk var det soligt med behaglig försommarvärme. Nu råder det isande vindar, nattfrost och här och var har det till och med fallit lite hagel eller snö. Det är nog inte vad de flesta längtar efter nu. Snö! Jag kan välja att vara inne eller så klär jag mig varmt och trotsar isande vindar. Jag kan skydda mig, men det som oroar mig är hur naturen – alla blomknoppar och våra små insekter som humlor, bin och nyckelpigor klarar sig?

Från bokskog till björkskog – det är ljuvligt med den skira grönskan och det är som min bloggvän Christina skrev till mig ” Otroligt vackert och helande på något vis!” Ja, naturen är energi – och rogivande på en och samma gång!

De vita stammarna mot grönskan och här vitsippor som dröjer sig kvar! Visst är det vackert!?

Nere vis vår sjö, ligger också ett gammalt hus med namnet ”Annero.” Visst låter det också vackert!? Och jag kan lova er att huset gör skäl för namnet! Ett hus med själ!

Trädgårdssidan som vetter mot sjön.
Huset ligger nära sjön och de har underbar utsikt över sjön!

Det må vara lite kylslaget, men jag längtar ingenstans just nu! Jag njuter av den skira grönskan, även om det är lite kallt om näsan! Det som oroar mig är att vattennivåerna är under det normala – det får bara inte bli torka!

Kram Gunilla

0

Med skir grönska från bokskogen önskar jag en trevlig Valborg!

Blomsterprakt i all ära, men är det något som slår den skira grönskan i en bokskog? Det ena behöver förstås inte utesluta det andra! Men det gröna är vilsamt och högst rogivande på något sätt. Igår blev det en utflykt på nära håll. Vi for till Råda Säteri, för att få en sista glimt av vitsipporna. Det fanns inte mycket kvar av dem och blomningen i år har inte alls varit så intensiv som det brukar. Kanske både torka och kalla nätter har inverkat? Besvikelsen övergick dock i ett överväldigande, då vi för första gången besökte ett nytt område vid Råda Säteri som heter Labbra. Tänk att vi har bott i kommunen i 47 år och aldrig promenerat ut till udden vid Rådasjön, eller gått den slinga som vi gick nu!! Upplevelsen idag blev helt underbar bland den skira grönskan i bokskogen.

Byggnaden på Råda Säteri är under renovering som ska vara klar i augusti. Då är min tanke att återvända och ta lite fler foton där och berätta lite mer om Säteriet och området vid Labbra. Det finns en ruin vid Labbra och de efterforskningar som jag nu påbörjat är väl värda att berätta vidare. Märkligt det där – att det som ligger mycket nära, det har jag inte berätta om som Råda Säteri och om ruinen vid Labbra.

Idag blir det lite bilder ifrån den vackra parken vid Råda Säteri och ifrån bokskogen vid Labbra.

Det var här nedanför bostadsområdet Råda Säteri som vi hoppades få se vitsippor bland ek – och bokskog. Men när löven spricker ut, då vet jag egentligen att säsongen för vitsipporna är över. Härifrån promenerade vi den korta sträckan fram till själva Råda Säteri och parken. Vi insåg ganska snart att vi inte gått i själva parken, sedan ”urminnes tider!” Det var hög tid för det med andra ord.

Det pågick en hel del trädgårdsskötsel i själva trädgården, så vi gick ned till Rådasjön och blickade ut över den.

Det finns rester kvar av gamla stenbryggor, där vackra träbåtar av särskild karaktär la till för att lämna eller hämta upp gäster till Säteriet. Jag kan se dem framför mig i mitt inre i sina dåtida vackra kläder.

I vanliga fall promenerar vi fram till badplatsen, men fortsatte istället på stigen som bland annat leder till ”Labbra.” Det är så roligt att finna nya promenadstigar och som dessutom bjuder på underbara vyer!

Läste på en skylt att bokträden i området är mellan 150 år till 300 år! Men bokträd kan bli runt 1000 år gamla! Tänk vad de har att berätta….

Att slå sig ned på en bänk en stund och blicka ut över sjön genom skir grönska är också balsam för själen.

Riktade kameran upp mot trädtopparna…

Sedan en bit bort kom vi så en i bokskogen med en fantastisk skir grönska…

Man ser att vitsipporna har bildat en matta här… men istället såg vi lite varstans skogsvioler…

Ja, det är en ljuvlig tid och idag när jag skriver är det Valborgsmässoaftonen och någon bal på slottet hos kungafamiljen blir det inte! 🙂 men bortbjudna till goda vänner är vi och det kommer att bli väl så trevligt! 🙂

Glad valborg på er och njut av det som är Nu!

Kram Gunilla

0