Så blev mina konserverade löv i en höstdukning!

Jag lovade ju att visa hur mina konserverade löv blev – här kommer resultatet!

Lönnbladen blev blanka och bevarade i färgen, men som ni ser så syns även mörka fläckar på dem. Så om du inte vill ha det, så plocka dagsfärska blad, så rena som möjligt! Det är viktigt att tvätta av dem försiktigt innan man konserverar dem och jag slarvade nog med det. De löv som låg i en tättslutande fryspåse blev bäst!

Nu stör det mig inte att löven inte blev ”perfekta!” Ni vet Wabi sabi… inget är perfekt! 🙂

Kastanjer, plockar jag gärna varje höst. Vackra att ha till en höstdukning, eller i en skål.

Ett litet löv är också fint att fästa på linneservetten!

En närbilden på löven som visar hur fint färgen bevaras. Ja, faktiskt fördjupas!

Att duka vackert är ju en fråga om tycke och smak. Precis som jag tycker om att köpa blommor och andra växter att dekorera ute och inne med, så är det lika roligt att duka efter årstiden! Det är så viktigt att både öga och gom får sitt lystmäte. Om lite mer än en vecka kommer några före detta kollegor till mig på höstlunch. Det ska bli så roligt att laga till något gott och duka höstfint till dem! Men – jag dekorerar gärna bordet, lite närsomhelst, som för maken och mig! 🙂

Att tänka på!

  • Plocka så rena löv som möjligt, gärna i olika färger! Skölj ändå av dem försiktigt.
  • Lägg löven i en eller flera plastpåsar, alltså inte för många i varje påse!
  • Häll i glycerinblandningen. En del glycerin och två delar vatten. Förslut påsen och låt blade suga upp vätskan i ca: tre dygn.
  • Tag upp dem, torka INTE av dem, utan lägg dem på hushållspapper eller en handduk. Låt dem lufttorka, så att de inte känns kladdiga.
  • Därefter la jag dem försiktigt i press i en tidning. Lägg dem inte på varandra, utan sprid ut dem inne i tidningen! Där låg de ca: tre dygn.
  • Förvara dem sedan så att de inte utsätts för ljus eller fukt.
  • Duka vackert – använd dem på olika sätt! Som dekoration på ett paket, gör en ljusbricka med löv, en tavla, en lövkorg med belysning att ha ute eller inne!
En tvilling! 🙂

Tänk även på att låta kastanjerna torka, annars kan de mögla – särskilt de som ligger i sina skal!

Lycka till!

Kram Gunilla

2+

Om Wabi Sabi – en tidlös visdom!

Du kanske känner till Feng shui – den tusenåriga kinesiska läran. Men vad vet du om Wabi sabi? Jag har gått några enstaka kurser i Feng shui, läst ett flertal böcker i ämnet och upplever att det finns mycket i den läran att tillämpa i sin vardag. Feng shui handlar inte om olika inredningsstilar som man kan tro, utan det är en visdom precis som Wabi sabi. Men man kan inreda och må väl på olika plan – både med Feng shui och Wabi sabi.

Wabi sabi har jag hört talas om, men visste inte så mycket om vad det stod för! Mitt intresse väcktes i boken ”Tid för förändring”, av Patricia Tudor-Sandahl. En utmärkt bok som jag läst då den kom ut 2009, och nu lånat om på nytt! Ett kapitel handlar om ”Wabi sabi” och plötsligt läste jag om det med helt andra ögon! Wabi sabi är i högsta grad en visdom vi behöver idag då vi lever under klimathot, där snabbhet och ungdomlighet är det enda som räknas, och där tålmodighet, åldrande och död är något som vi inte vill se eller acceptera. Det som grep tag i mig av Patricia Tudor-Sandahls rader om Wabi sabi var just synen på skönhet! I det här fallet om ett stort övergivet hus med ”tydliga skavanker”. Kan ett hus med en hel del skavanker fortfarande vara vackert? Genom författarens syn och beskrivning av huset och dess trädgård, så kunde jag för mitt inre se en tydlig bild av ett stort och vackert hus trots alla skavankenar som räknades upp! Jag ville veta mer om Wabi sabi och forskade vidare i ämnet.

Vad är Wabi sabi?

Wabi sabi har djupa anor i den japanska zenfilosofin. Ursprungligen användes läran för att skapa miljöer för meditation och reflektion. Såväl inomhus som utomhus. Men också ett sätt att arrangera miljöerna kring det rituella tedrickandet för de japanska aristokraterna under 1500- och 1600-talet. Successivt skalade ”wabi” av miljön mer och mer, för att den skulle bli så enkel och spartansk som möjligt. De sanna värdena skulle synliggöras och vara ledande. Det var temästarna, zenpräster och munkar som vidarebefordrade läran. (Nu kom jag att tänka på en bok, ”Minnet av vatten”Läs den!) Filosofin har haft stor inverkan på japanernas sätt att förhålla sig till litteratur, poesi, arkitektur, design, trädgårdsskötsel och matlagning. Vi uppmanas till att finna skönhet i det som även är gammalt och slitet – att se charmen i det som har blivit skamfilat och märkt av tidens spår. Wabi sabi uppmanar oss att leva i samklang med naturens och livets växlingar. Att acceptera och se skönheten i tidens gång och vara ödmjuk inför om att allting är ändligt, så även det egna livet.

Agneta Nyholm Winqvist har skrivit ett flertal böcker om Feng shui. Jag tror att jag har läst dem alla, några har jag i min samling. Jag fann att hon också skrivit en bok om Wabi sabi, ”Wabi sabi – tidlös visdom.”

Författaren nämner i sin bok, att Wabi sabi bygger på tre hörnstenar:

  • Ingenting varar för evigt.
  • Ingenting är perfekt.
  • Ingenting blir någonsin färdigt.

Så enkelt och naturligt att det förhåller sig på det här viset. Men så svårt det är att i olika livssituationer att ta till sig de här tre hörnstenarna och att acceptera dem. Vi vet alla att inget varar för evigt. Varken det som är roligt eller det som är tråkigt och smärtsamt. Livet varar inte för evigt, det vet vi. Vad som händer efter döden råder det olika uppfattningar om. Agneta Nyholm Winqvist skriver: ”Det första som Wabi sabi visar oss är att döden är en illusion. Ingenting kan dö och försvinna, allt bara omvandlas energimässigt. När du slänger bort dina sopor – vad innebär då ”bort”? Ingenting försvinner, det finns kvar men i förändrad form. Allt stannar i ett kretslopp.” Detta är något som också forskningen och vetenskapen är medvetna om.

Ingenting är perfekt, efter som det bland annat betyder felfritt. Det är betraktaren som avgör vad som är felfritt. Vi behöver (jag) lära oss att ”bra nog”, eller ”gott nog”, är det som vi ska eftersträva. Ingenting blir någonsin färdigt. Det får mig att tänka på bland annat vårt boende. Vår ständiga strävan att bo och leva i det ”perfekta hemmet”, som aldrig blir perfekt, då många av oss ständigt vill förnya och förändra. Därtill tillkommer de nödvändiga renoveringarna.

Ordet ”Wabi” står för allt vi önskar oss, men som inte går att köpa för pengar. Wabi gömmer inte undan och försöker inte bortförklara rädslan, sorgen eller smärtan. Wabi ger oss ett nytt förhållningssätt till livet. Vi kan lära oss att se mer ödmjukt till livets olika händelser – att inte ”bli kvar” i det som är svårt. Ordet ”sabi”, var från början ett sätt att beskriva den nakna skönheten hos poesi. Det kan enligt författaren översättas med ”tidens blomstring” – ett uttryck som innehåller insikten om att allt åldras. ”Sabi” representerar tidens gång. Vi kan ana en ton av längtan och vemod. När orden sätts ihop – ”wabi” och sabi”, föds en kvalitet som författaren översätter till ”ödmjuk skönhet”.

Vidare skriver Agneta Nyholm Winqvist att ”wabi sabi är en motpol till ”för mycket”! Ur ett historiskt perspektiv kan vi se att att vi har nått en punkt där ”för mycket” har tagit alltför stor plats – många äter för mycket, stressar för mycket, jobbar för mycket, pratar i telefon för mycket, köper för mycket, motionerar för mycket. Detta ”för mycket” har gjort många av oss sjuka, förtvivlade och håglösa. I många avseende sant och riktigt! Att vi motionerar för mycket har jag dock svårt att hålla med om. I det stora hela gäller förmodligen det en mindre skara människor, medan de flesta i dagens samhälle uppmanas att röra på sig mer!

Wabi sabi tillhör inte någon religion. Författaren vill inte heller kalla det för en filosofi – det är kort och gott en livsvisdom. Hon lyfter också fram att andlighet och vetenskap åter kommer att förenas. Separationen mellan andlighet och vetenskap skedde för ca: femhundra år sedan och den berodde till stor del på den dåvarande kyrkans andliga korruption, där den vetenskap som inte stämde överens med kyrkans dogmer förkastades. Vidare skriver författaren, att vi kan se att splittringen mellan andlighet och vetenskap har fått fasansfulla konsekvenser. Teknologin som skapats ur vetenskap har fört den mänskliga civilisationen till självförbränningens rand, genom att vi förstör livet på jorden i en rasande takt. Men vi befinner oss nu i en mycket speciell tidsålder, där vetenskapen kommer att behöva ta ut en ny riktning, men inte tillbaka till religionen utan till naturens visdom och den tysta andligheten. Detta har redan påbörjats genom bland annat biomimetiken, noetiken och epigenetiken som alla är exempel på det. Vi behöver använda använda vetenskapen för att förstå hur liv uppstår och hur ordningen som finns i naturen fungerar. Vi behöver inte vetenskapen för att kunna behärska naturen eller kontrollera den som tidigare, utan vi behöver den som ledsagare in i framtiden.

Boken – ”Wabi sabi – tidlös visdom”, är tryckt hos Bookwell, Finland 2011. I slutet av boken läser jag om reportage som handlar om hur vi enligt etnologen Ida Hult kommer att leva under 2019. Ida Hult skriver att: ”under 2019, kommer vi att ta ett mycket större ansvar för hur vi bidrar till en bättre värld. Det innebär att vi kommer att handla och leva med kvalitet, både när det gäller mat och saker. Det kommer att bli en etnisk fråga att inte kasta mat och att inte äta jordgubbar som flugits in från sydliga länder. Vi kommer att vilja dela med oss, av pengar och av känslor. Vi har tröttnat på girighet och kommers och vill ha kvalitet i varor och relationer. Att ge är redan större än att ta, men nästa steg är att dela”. Åtta år senare, stämmer detta mycket bra, enligt min åsikt!

Jag tycker om boken – några kapitel vill jag skriva mer om, som jag anser har en beröringspunkt utifrån mina intressen, samt att några avsnitt är mer lätta att applicera till! För mig har ”självhjälpsböcker” en negativ klang. Jag ser inte ”Wabi sabi” som någon sådan. För mig är det kort och gott en visdomsbok. Agneta Nyholm Winqvist är en sann livskonstnär!

Haikuögonblick

Som avslutning på inlägget tittar jag lite närmre på vad ett haikuögonblick kan innebära. Kanske du känner till att haiku är en form av en kort dikt. Någon som skriver haikudikter är min bloggvän Christina Karlsson. Christina har också givit ut en egen bok. Ett haikuögonblick är ett tillfälle då allt står stilla – du betraktar något, öppnar ditt hjärta och fylls av vördnad. Det vackra med wabi sabi är att dessa ögonblick blir fler allteftersom du tränar upp din förmåga att betrakta, vila och njuta av det som finns omkring dig. Det behöver inte handla om något storslaget, utan det som du har framför dig varje dag.

Agneta Nyholm Winqvist beskriver ett sådant ögonblick i sin bok – då hon såg sin dotter ta sina första steg. Jag förstår det. Vi är säkerligen många som kan instämma i haiku-ögonblick som berör våra barn. Ifrån graviditeten till födseln och uppväxten. Ögonblicket att hålla sitt barnbarn första gången i sin famn är stort!

Det finns många olika riktningar, men kärnan i haiku ligger i att med enkla ord uttrycka en intensiv upplevelse av något i naturen. Något till synes ganska obetydligt. Den första vårblomman, spindelväv med regndroppar, ett träd som vajar för vinden, en nyckelpiga i din hand. Du har säkert upplevt något som för dig är ett haikuögonblick!

Förra året, 2018, besökte vi Källö-Knippla för första gången. Det var en varm septemberdag. (Skrivit om det här på bloggen.) Havet låg spegelblankt och jag fick sådan lust till att bada. Jag hade inga badkläder med, men förutom make och svåger, så var det ”bara jag och dem!” Jag minns ögonblicket och känslan, när det salta, klara havsvattnet omslöt min nakna varma kropp. Först lite kyligt, sedan behagligt och friskt!

När man skriver en haikudikt, så är tydligheten är viktig, orden skall förmedla det som poeten har sett/hört/luktat. Däremot skall de inte kommentera, bedöma. Det är läsarens sak att göra.

Visst är det spännande med wabi sabi! har du någon erfarenhet av visdomen? Berätta gärna om ett haikuögonblick!

Kram Gunilla

2+

Att konservera höstlöv!

Några brittsommardagar i ordets rätta betydelse blev det inte, men väl klara, soliga dagar och nattfrost! Tur att pelargoniorna redan hade fått flytta in i vårt förråd.

De här första oktoberdagarna har jag varit ute så mycket som möjligt! Sammanlagt promenerat flera mil, grävt ned lökar, suttit ute och läst böcker (ska återkomma till dem) och framförallt njutit massor av färgprakten och solskenet! Jag och maken har plockat löv och en del av dem har jag konserverat! (Pågår.) Det har jag inte gjort på flera, flera år… men jag brukar torka och pressa höstlöv för att sedan lägga dem i en trådkorg med belysning i. Ett enkelt sätt att göra höstarrangemang!

Nu ville jag göra som min mormor – konservera dem och spara dem!

Jag är så otroligt glad över att jag fann den här gamla påsen med löven i, då vi gick igenom min mammas tillhörigheter efter hennes död. Mamma hade sparat både påse och löv, men jag har inga minnen av att hon haft dem framme hemma hos sig. Mina syskon var inte intresserade över ”mitt fynd”, så jag norpade påsen direkt! Jag tror att mormor konserverade löven någon gång under 1940-talet, möjligen tidigare eller något senare. Men låt oss leka med tanken att de är ca: 70-80 år gamla! Jag har bara inte hjärta att slänga den trasiga påsen – hennes handstil finns ju där! Löven kommer jag aldrig att slänga och jag tar fram dem när jag ska duka till en fin höstmiddag!

Jag tror att mormor både har konserverat dem och möjligen vaxat dem? Några löv har hon målad med guldfärg. Det här är bara några av dem. Kom ihåg… minst 70 år gamla! Underbart minne efter henne.

Vår bukett med lönnlöv som jag just nu har stoppat ned i tättslutande påsar med glycerinblandning. Ska visa senare hur resultatet blev. Har inte tidigare konserverat bara löv, utan då en hel gren med löv och/eller med bär. Hursomhelst så kommer de att bli fina att ”bara” lägga i en trådkorg!

Kan inte låta bli att plocka kastanjer… jag dras alltid till dem! Kastanjebrunt – så vackert!

Ja, så fina höstdagar… får inte nog av färgerna…

Färgerna mot den klarblå himmeln! Svårslaget!

Här kommer recept på hur du kan konservera dina löv!

Du behöver:

  • Vackra löv
  • En förslutningsbar plastpåse
  • 1 dl vatten
  • 0,5 dl vegetabiliskt glycerin

Gör så här:

  • Blanda vattnet med glycerinet.
  • Tvätta löven och lägg dem i påsen, helst inte i många lager – utan sida vid sida (har du många löv är det bättre att dubbla satsen och konservera i två påsar).
  • Häll i blandningen i påsen och förslut.
  • Låt löven ligga i blandningen i 3-4 dygn innan du plockar ut dem
  • Låt torka på lite hushållspapper, ett och ett (torka inte av bladen)

Psst! Som en liten bonus brukar färgerna förstärkas ytterligare av att marineras i glycerin. Dock kan revor och märken synas bättre efteråt så se till att du har riktigt fina löv att börja med.

Ställ påsen/påsarna i en ytterkruka till exempel, så att bladskaften står i glycerinblandningen. Några gånger om dagen har jag vänt upp och ned på påsen så att det rörs om lite. (Vet inte om det behövs.) Några löv har jag ställt med bladskaften nedåt, i blandningen, med utan påse. De ser inte lika fina ut som de andra som står i sin glycerinblandning och i en tättslutande påse!

Lycka till!

Ska bli spännande att se hur löven kommer att bli!

Älskar hösten som även brukar vara lite av en nystart för mig! Återkommer om det…

Kram Gunilla

2+

Ett litet collage över september!

September har bjudit på en hel del sol, lite skön värme, regn och stormvindar! Naturen har alltmer övergått till mer dämpade färger, men visst har de sprakande, gyllene färgerna också börjat att visa sig! Nu hoppas vi väl alla på att vi får njuta av fina oktoberdagar också.

Ja, under september har det blivit några skärgårdsbesök. Några med bad! Många, sköna skogspromenader, mys med barnbarnen och annat smått och gott!

Idag har maken och jag grejat och fejat i trädgården. Pelargoniorna har fått flytta in till förrådet, palettblad-växten har jag klippt ned och tagit flera skott på. Så får jag många nya sedan! Även klöverblomman ska få övervintra – det ska visst gå utmärkt! Ute har jag planterat lite mer ljung i krukorna tillsammans med cyklamen och gröna ljungväxter.

Maken har tvättat av och tagit in trädgårdsmöblerna och gjort rent altangolvet. Åh, det känns så skönt, när allt det där är gjort! Men så ska det planteras lite lökar och räfsa upp en del löv.

Ett litet collage över min favoritmånad – små samlade bilder från några av mina sköna stunder i skogen. Naturens små under!

Må gott!

Kram Gunilla

1+

Med utsikt från nionde våningen!

Det är inte varje dag jag befinner mig i en festlokal på nionde våningen med magnifik utsikt över Eriksbergsområdet i Göteborg! Det är precis vad jag har gjort för att fira min svåger, min mans bror, på hans bemärkelsedag! Min svågers ena dotter bor i närheten och har därmed möjligheten att hyra den här underbara lokalen!

Förutom den underbara utsikten, så serverades god buffémat, god dryck därtill och inte minst anledningen till att familj, släkt och vänner samlades, var ju för att fira min svåger på sin 80-årsdag!

Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB bildades 1850 och ombildades till aktiebolag 1876. I samband med varvskrisen övertogs varvet av staten, och 1979 levererades det sista fartyget. Kranen är 80 meter hög och 1 750 ton tung. Bockkranen är det som finns kvar över en svunnen varvsepok! Både min svåger och min svärfar, har arbetat inom varvsindustri större delen av sina yrkesverksamma liv.

Stena Lines fartyg, vill gärna vara med på mina bilder! 🙂

Det är mycket populärt att bo i hela området och husen närmast älven har ju lägen med vyer som är eftertraktade! Höghus i sig är inte så vackra, men det är en blandad bebyggelse med skiftande karaktär över husen och här finns fina grönområden och utsiktsplatser som jag tidigare har bloggat om. Slottsberget ligger nära och även Sörhallsberget.

Mellan husen skymtar gröna stråk och i bakgrunden en skymt av Färjenäsparken.

Ja, ett fint område som vuxit fram under många år nu och hela varvsområdet har fått ett nytt ansikte. Men bockkranen finns kvar – tack och lov!

Ja, en trevlig kväll med gemenskap och vackra vyer över mitt Göteborg!

I min header har jag valt en bild ifrån andra sidan älven. Den är tagen vid Ångbåtsföreningen vid Klippan, Majorna. I bakgrunden bland masterna skymtar bockkranen.

Kram Gunilla

1+

Tidig morgonpromenad i Trädgårdsföreningen!

Häromdagen var jag tidigt i staden – jag skulle med pendeln för att hälsa på lille prinsen och gosa med honom. Nåväl, jag ville ju hälsa på hela familjen och även maken min som är där och hjälper till med byggandet av förråd och carport! Lille prinsen har numera ett namn… han heter Arvid! ja, han är STARKE ARVID! 🙂

Jag var ute i god tid, vilket gjorde att jag i lugn och ro kunde flanera i Trädgårdsföreningen. Nästan helt för mig själv. Mötte några andra morgontidiga – antagligen på väg till sina arbeten. Vanligtvis när jag är i Trädgårdsföreningen, så är det blomsterprakten och grönskan som får uppmärksamheten. Så även den här gången. Men jag beundrar också de vackra byggnaderna som finns i parken. Låt oss kika lite på dem…

Direktörsvillan

Direktörsvillan stod färdig 1847 och här bodde trädgårdsmästare med sina familjer under många år. Från övervåningen drevs den riksomfattande handeln med fröer, tills verksamheten växte sig så stor så att en egen lokal för det fick byggas. Idag används villan som kontor och lokal för föreningsverksamhet. I detta vackra hus jag gått på en grundkurs i Feng Shui. Vackrare och lämpligare lokal för det ändamålet är ju svårt att finna!

Samma vackra hus, men en annan vinkel! Lägg märke till övre terrasserna på båda sidorna av huset! Nu vet inte jag om någon trädgårdsmästare med fru har haft några fester här i huset? Men jag ser välklädda damer och herrar framför mig i tidtypiska kläder som har samlats till en fördrink på någon av terrasserna och sedan till middag i huset. Efter middagen intar de kaffet med goda bakverk i parken…

Lagerhuset

Lagerhuset byggdes redan 1893 som vinterförvaring åt parkens lagerträd. Då värmdes huset upp av de två kakelugnarna som fortfarande står kvar i huset och som används vid kalla vinterdagar. Delar av av året går det att hyra Lagerhuset. Det är mycket populärt att ha sin bröllopsfest här!

Här har jag suttit ett antal gånger och ätit lunch och druckit något kallt gott i solen! Ja, när man är i Trädgårdsföreningen – då skiner alltid solen! 🙂

Det låga huset är Rosenkaféet som är en del av parkens äldsta hus från 1874. Här fanns tidigare i andra tillbyggnader fähus, förvaring av vagnar, höloft och verkstad. Dessa byggnader finns alltså inte längre kvar. Det andra huset är Lagerhuset som också skulle rivas….

Men en folkopinion stoppade de planerna! Som det framgår av skylten på huset, blev Lagerhuset totalrenoverat år 1985, samtidigt som det blev byggnadsminnesförklarat. Lagerhuset var hårt nedgånget, så en varsam renovering var nödvändigt för att rädda huset. När Trädgårdsföreningen hade 150-årsjubileum år 1992, då blev hela parken byggnadsminnesförklarad.

I anslutning till dessa vackra byggnader, finns Rosariet med omkring 1600 varianter av rosor! Här är det magiskt att gå runt och uppleva färger och dofter från alla olika rosor! Vad jag kan se på Trädgårdsföreningens hemsida, så invigdes Rosariet 1981.

Ljuvliga rosor som blommar långt in på hösten! När jag tog de här bilderna, så hade det varit frost. Men rosorna verkar ha klarat sig!

Palmhuset

Georg Löwegren, trädgårdsmästare och direktör för Trädgårdsföreningen 1859-1916, var fast besluten att anlägga ett stort och ståtligt växthus i parken, allt enligt tidens mode. Han fick igenom sin vilja, trots de höga kostnaderna det skulle medföra.
Palmhuset uppfördes år 1878 i gjutjärn och glas till en kostnad av 145 000 kronor. Det berömda Kristallpalatset i London, som uppfördes för Londonutställningen 1851, var en viktig arkitektonisk förebild. Byggnaden har en yta på närmare 1 000 kvadratmeter, och är uppdelad i olika sektioner med varierande klimat för olika typer av växter. Göteborgarna kallade Palmhuset till en början för ”Nya vinterträdgården” och vallfärdade hit, trots den höga entréavgiften. Inträdesavgiften var 50 öre på onsdagar och lördagar, 25 öre övriga dagar. Idag är det fri entré! Det tackar vi för!

Även Palmhuset var hotat av rivning! När Göteborgs Stad övertog förvaltningen av Trädgårdsföreningen i mitten av 1970-talet var byggnaden i mycket dåligt skick. Beslutet om restaurering räddade glaspalatset från att jämnas med marken. Renoveringen pågick i fyra år och målet var att i största möjliga mån återanvända det ursprungliga materialet från byggnaden och att återinföra de växter som fanns representerade på 1800-talet. Inga större förändringar har skett med Palmhuset efter renoveringen och upplevelsen är densamma nu som den var 1878.

Det slår mig att det var mycket som var ”fallfärdigt” i Göteborgs stad under 1970-talet! Hela kvarter revs för att ge plats åt ny bebyggelse med kontor, butiker och bostäder. Rena rivningshysterin som också drabbade andra städer i landet!

Succulenter i olika färger planterade i ett stort fat vid Palmhusets entré. Så vackert och effektfullt!

Ja, vilken tur att flertalet byggnader finns kvar i parken, för det vore tomt utan dem! De har ett stort historiskt och arkitektoniskt värde anser jag, vilket jag säkert inte är ensam om att anse. Palmhuset besöker vi då och då, gärna vid juletid och i februari då kamelian blommar!

Träden är så viktiga för parken – ja, för hela Göteborgs stad! De är stadens och parkens lungor och de bildar ett grönskande tak, den ljusa årstiden. Träden är ju vackra och viktiga året om!

Blommorna, träden, byggnaderna och promenadstråken som inte är raka, utan de svänger i mjuka former! Feng shui mina vänner!

Andra byggnader som finns i parken är Fröhandelns hus, som idag är Alfons Åbergs kulturhus. Fröhandeln var navet för Sveriges mest omfattande handel med fröer under många år. Huset stod färdigt 1876 och ritades av stadsarkitekt Viktor von Gegerfelt. Huset har byggts om och till flera gånger under åren, men alla de små lådorna där fröerna sorterades och som pryder väggar från golv till tak är original.

Växthuset

Växthuset byggdes 1907. Det har tidigare rymt exotiska fjärilar och från början var det här parken visade sina orkidéer. Det är den enda byggnaden som finns kvar av de inte mindre än 27 växthus som fanns i parken under 1900-talets första hälft. Idag används den vackra glasbyggnaden mestadels till utställningar.

Oftast när jag går i parken, så går jag gärna utmed kanalen. Så även den här morgonen. Vackra vyer som gör sig bra på bild…

Visst är det en vacker vy över bland annat Kungsportsbron vid Vallgraven!? I förgrunden Bastionsplatsen.

Under kategori ”Göteborg”, finner du andra inlägg om Trädgårdsföreningen!

Idag är det höstdagjämning! Vad innebär det? Jo, då står solen exakt ovanför jordens ekvator. Vid höstdagjämningen är natten nästan lika lång som dagen överallt på jordytan, att dagen fortfarande är något längre beror på en optisk effekt som kröker horisonten. Ja, då vet vi det!

Nu ska jag ut på en annan morgonpromenad – det blir i min skog här hemma! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0

Stilleben – franska stämningar!

Med hösten kommer lusten att ”boa in sig hemma!” Städa, vårda, plocka undan och plocka fram. Att med få medel anpassa hemmet i färger som harmonierar med hösten och vintern. Jag tycker mycket om höstens gyllene och varma toner. Även de som är mer dämpade. Vårt hem präglas av dämpade toner, men det är inte färglöst. En enhetlig och dämpad färgskala ger oss lugn och harmoni.

Jag tycker om att skapa små stilleben – att ha något vackert att fästa blicken på.

Franska stämningar vid vårt matbord. Jag tycker så mycket om tavlan – som är en bricka! En fat i lergods i harmonierande färger är nyinköpt. Övriga små saker är ”gamla kära ting.”

Det behövs så lite för att göra det vackert…. ingen överdådig blomsterbukett… små skira väldoftande luktärter passar bra i den lilla loppisvasen.

Lite franska stämningar som jag älskar! Lantligt och rustikt.

Nu ska jag pyssla vidare i vår boning!

Kram Gunilla

0

En tidig höstdag på Brännö och Galterö i Göteborgs södra skärgård!

I ett tidigare inlägg i juli, skrev jag om vårt sommarfagra besök på Brännö! Tanken var då, att vi skulle vandra ut till Galterö. Men det var en av de varmaste dagarna i juli, och det var nog ett klokt beslut att vänta med det besöket, då det är en bit att vandra! Men nu har vi varit där – både ett andra besök på Brännö och på Galterö.

För en vecka sedan – en skön och tidig höstdag i september blev det ett angenämt besök på de två öarna.

Utgångspunkt

Galterö, når du via Brännö Rödstenvägen/Husviksvägen. Följer den rakt fram i ca: 2 km och tar höger in på Galterövägen, via en nyanlagd grusväg.

Där Galterövägen tar slut leder trappor ned vidare till fina bron över till Galterö.

Bild: I minst 150 år har en stenbank i Galterösunds grundaste del bundit samman Brännö och Galterö. På den har man kunnat ta sig torrskodd över till Galterö, bland annat för att kunna ta dit och släppa får på bete på ön. Hösten 2010 röjdes den gamla stenbanken bort och en stenbro för gående byggdes. Bron heter ”Türks bro”, efter initiativtagaren till projektet, Thomas Türk som själv vuxit upp på Brännö.

Längd

Hittar inga uppgifter om det. Själva slingan kanske är 4 km och lägger vi till promenade fram och tillbaka till färjan på Brännö, så blir det ca: 8 km. Sedan gick vi ju även en del på Brännö. Vår stegmätare visade på ca: 1,5 mil denna dag!

Svårighetsgrad

Från Brännö Rödsten och fram till trappan, är det bara ”raka spåret”! Men sedan ska du alltså nedför en trappa och slingan tar dig ut på små stigar, ibland kuperat, ibland på spångar.

Kort historia

Galterö har historiskt fungerat som betesmark för Brännöbornas får. Även på 2000-talet bedrivs fårskötsel på Brännö i kombination med fårbete hela eller delar av året på Galterö. På ön finns gott om kulturlämningar, och runt ön finns en stor mängd ”tomtningar” – resta efter tillfälliga bosättningar.

Ulliga, krulliga och gulliga betande får, mötte vi på vår vandring!

Galterö är en obebodd ö väster om Brännö i Göteborgs södra skärgård. Den är 120 hektar stor. Större delen av ön är sedan 2015 del av ett naturreservat med samma namn, medan Galterö huvud längst i väster är militärt område. På ön finns ett par sommarstugor. I övrigt betar en mängd får på ön och det är populärt bland fågelskådare att vistas här. De grunda vikarna runt ön är barnkammare för fiskar och bottenlevande djur. Ålgräsängarna, som finns runt hela Galterö, är livsmiljö för många fiskar och andra arter. På djupare bottnar finns fina hummermiljöer. Sommaren 2016, härjade en stor brand på Galterö, inget som vi direkt såg några spår av.

Våra upplevelser

En ”perfekt dag” att vandra både på Brännö och Galterö, lagom med andra turister och behaglig temperatur. Vi åkte ut en söndag och det var nära ögat att vi missade skärgårdsbåten, då det bara var 10 minuter mellan spårvagnens ankomst och färjans avgång. Spårvagnen var på ren göteborgska ”knökfull”, med alla som ville ut i skärgården den här dagen, så de där tio minuterna som var tillgodo, försvann och alla i vagnen satt som på nålar! De som kom av vagnen sprang så gott de kunde -alla vi andra kutade på så gott vi kunde! Nåväl – god Göteborgsanda rådde denna dag! Skärgårdsbåtarna inväntade den stora springande skaran! tack för det – slapp att vänta en timme till nästa avgång!

Väl ombord på skärgårdsbåten, kunde vi andas ut och njuta av den korta turen ut till Brännö Rödsten. Återigen promenerade vi förbi de mysiga, röda gårdarna….

Museet var inte öppet den här dagen, men dock det lilla biblioteket i samma byggnad.

På vår väg ut mot Galterö, möttes vi snart av ett öppet landskap med vackra vyer…

I bakgrunden ser vi inloppet till Göteborgs hamn.

Snart var vi framme vid trappan och Den fina bron. Nu kunde äventyret börja på Galterö.

Inga problem alls att hitta – här på Galterö är det välskyltat! Bara till att följa en blåvit markering…

Här valde vi att gå vänstervarv, för att gå runt hela ön. Det blev lite längre än vi tänkt oss och därför gick vi inte ut till…

Galterö huvud, eftersom det är en avstickare ifrån slingan. Vi tar högervarv nästa gång istället och går direkt dit!

Hela slingan mycket vackert och två grillplatser gick vi förbi och som här ovan en fin badvik med sanddynor minsann!

Inte förväntade jag mig ”klitter” här ute på Galterö! Den här viken fann vi i slutet på slingan och jag var mycket badsugen, men tiden började rinna iväg och vi ville inte missa färjan hem. så bad får det bli en annan gång. Lita på det!

Ja, vackra vyer, under hela slingan och dess karaktär förändrades under vandringen….

Det är lika spännande varje gång som vi kommer ut till en ö för första gången. Att uppleva ön för första gången. Även om öarna ligger tätt i skärgården, så både skiljer de sig åt, men också finns såklart likheter. Varje ö bär på sin historia och har formats av människor genom tiden och inte minst genom väderpåverkan och geografisk placering. Förutsättningarna för liv har förändrats med tiden. Både gällande människor och djur.

Jag tycker vårt ”projekt” är givande på olika sätt. Jag lär mig om min närmiljö, som i det här fallet är Göteborgs skärgård. Jag uppskattar tillgängligheten och vår allemansrätt som vi har i vårt land. Vilka möjligheter vi har att komma så nära naturen och uppleva dess mångfald. Året om!

Sedan är det förstås roligt att dela sina upplevelser med någon – min make uppskattar ju utflykterna lika mycket som jag! 🙂 Och så är det roligt att dela med sig av upplevelserna med dig som läser!

Efter lunchpaus med utsikt över vackra vyer, var vi åter tillbaka vid bron som förbinder de två öarna…

Så vacker bro som ser ut att ha legat där i många, många år. men så är det ju inte, den är ju ny sedan 2010.

Så var det dags att lämna Galterö och promenera tillbaka mot färjan på Brännö. ja, vyerna ifrån den nyanlagda grusvägen är så vacker och jag råkade vända mig om mot Galterö precis då Stena Danica uppenbarade sig!

Det kändes som om färjan skulle ta en genväg över ön – så stor och så nära – men ingen fara!

När vi passerade sträckan där det finns lite skog vid sidan av grusvägen, blev vi attackerade av en myggsvärm! Du milde tid vad många bett vi fick! Korta byxor var inget bra val den här dagen…. men detta hände ju på väg därifrån, så vi var väl ett ”gott byte”, lite trötta och svettiga! 🙂 De närmaste nätterna var ju inte så roliga kan jag säga… de kliade något vansinnigt! Men värre saker kan väl hända… inte tänker jag sluta åka ut till skärgården!

På Brännö finns ett trevligt värdshus i mysig miljö. Där finns både mat och dryck! Ett enklare alternativ, tror jag att hamnkaféet är. Vi gick ned dit för att låna toalett (det var däremot egen fröjd), men kaféet, verkade vara populärt…

Här satt flera vuxna och barn med enklare mat och dryck. Kanske det också fanns fräschare toaletter här, än vid båthamnen!

På Brännö och Galterö, är det underbart att flanera och njuta och bara ta det lugnt! Att göra så, mår vi alla så bra av!

Kram Gunilla

0

Höstfägring vid vår entré!

Igår, var här soligt och skönt ute och jag fick energi som resulterade i fönsterputsning av köksfönstren och byte av köksgardiner. Ja, hela köket blev skinande rent! Vid vår entré bytte jag ut blommorna till lite mer höstfägring! De pelargonior som fortfarande blommar flyttade jag ihop till en grupp till vår altan. Där får de stå ett tag innan det är dags för vintervilan i förrådet!

Det som är så roligt med våra årstider är också att plantera blommor och andra växter efter säsong! Vill alltid mötas av fräsch växter vid just entrén. Feng shui mina vänner!

Den här gruppen planterade jag för någon månad sedan och är lika fin och har växt till sig! Palettväxten ska jag nog ta och plantera om inne, innan frosten kommer. Så kan vi ha glädje av den inne också.

Tycker så mycket om klöverväxten som hänger ned så fint över kanten. Palettblad, ska ha gott om utrymme i sin kruka, jämn vattning, ej stå i starkt solsken, för då blir bladen brända.

Så har det blivit fint på symaskinsbordet också….

Tvåfärgad ljung som är vintertålig, vit cyklamen, tål lite frost. Den gröna växten minns jag inte namnet på. Tål kyla, men inte långvarig frost. Man får byta ut efter hand. Korgen är ”vinterfodrad” med bubbelplast, vilket gör att växterna klarar sig bättre när det blir kallt.

Gillar det gröna som får mig att tänka på grönmossa!

Vit cyklamen som lyser upp och som återkommer i ljungen!

Förutom prydnadspumpor, så hittade jag några roliga frukter som jag ska lägga på ett fat sedan med mossa. Så länge får de ligga på bordet bredvid blomsterkorgen.

Ja, kanske det här var lite inspiration till höstfägring!

Kram Gunilla

0

Området kring Sankt Veitskatedralen i Prag.

Ja, det blev ett tredje inlägg om fantastiska Prag – då det finns så mycket att visa och berätta om! Det jag upptäcker, när jag ska skriva om de här mäktiga byggnaderna, är att ”kärt barn har många namn!” Vad jag syftar på till exempel är att Pragborgen, som just är en borg och inte ett slott, och att S:t Vitus-katedralen – den mäktiga byggnaden med tinnar och torn, som många tror är slottet är i själva verket en magnifik katedral!

Den här dagen med vår guide Marcel, började med en guidad busstur då vi bland annat åkte på ”svenskgatan” minsann! Därefter vidare till Stravhovklostret. Därifrån vandrade vi sedan till bland annat Pragborgen och S:t Vitus-katedralen och så småningom ned mot floden Moldau, för att åka en tur på floden och se staden ur ett annat perspektiv.

Den mäktiga Pragborgen har en avundsvärd position på berget på ”Lillsidan.”

Men först promenerade vi till Stravhovsklostret som blev uppmärksammat år 1143, då en grupp från premonstratensorden bosatte sig här. Premonstratensordern är en romersk-katolsk order av kaniker som grundades år 1120 av S:t Norbert. Under kommunisttiden var klostret stängt och många munkar fängslades. Senare efter det att kommunistregimen fallit, återvände de hit 1990. Klosterområdet omfattar S:t Rochus kyrka, Vår Uppstigande frus kyrka, där Mozart sägs ha spelat på orgeln 1787. Tyvärr fanns det ingen tid att besöka det magnifika biblioteket som ryms i två barocksalar och är mer än 800 år gammalt. I biblioteket finns takfresker i barock stil. Det är så klart något jag också skulle velat ha sett!

Vy inom klosterområdet, vilket vi passerade ganska snabbt, så inte så många foton.

På väg in i klosterområdet hann jag få med en lite oväntad vy men helt i min smak…

Grönska och ett mindre hus bland alla tinnar och torn!

På den fortsatte vägen mot Pragborgen såg vi bland annat det här huset…

Vår käre guide Marcel, berättade att det finns berömda kvinnor också! 🙂 Madeleine Albright, född i Prag 1937, före detta utrikesminister, har bott i detta hus!

Bästa läget i Prag har Sveriges Ambassad som ligger längst ut på gatan, något kvarter från Pragborgen.

Så var vi nästan framme vid området för Pragborgen…

Pampig huvudgång. Men ingången till området sker numera till vänster genom en säkerhetsingång. Inte så konstigt i dessa tider. Men det gick snabbt och vakterna var effektiva! Ser du vakterna i blå uniform?

Vaktavlösning – på väg mot huvudingången! Alltså inte de som kontrollerade oss i säkerhetskontrollen, utan det är de som vaktar slottet! Ursäkta – borgen! 🙂

Ja, men då promenerar vi in på området då och nu ska jag försöka beskriva vad det är vi ser… du vet ”kärt barn har många namn!”

Det vi ser här är, en del av S:t Vituskatedralen. Inom Pragområdet finns fyra palats, fyra kyrkor, åtta andra större byggnader och fem trädgårdar. Byggnaderna representerar nästan varenda inriktning inom arkitekturen det senaste årtusendet. Allt detta fick vi inte se – men det vi såg var mäkta imponerande!

När jag läser på Wikipedia och försöker ”bena ut begreppen”, kommer jag fram till följande: ”Slottets historia sträcker sig tillbaka till cirka 870 då högplatån befästes av furst Bořivoj I, och han lät bygga en kyrka, Vår Frus kyrka, inne på området. I början av 900-talet uppfördes ytterligare två kyrkor, Sankt Georg och Sankt Vitus. Vid Georgskyrkan kom det första tjeckiska klostret att ligga. På 1100-talet byggdes ett slott i romansk stil, som blev väsentligt ombyggd till gotisk stil på 1300-talet av kejsar Karl IV. Han förstärkte också befästningsanläggningarna och lät ersätta Vituskyrkan med den gotiska katedralen Vituskatedralen, som färdigställdes först nästan sex århundraden senare”.

Jag läser vidare på Wikipedia…

”År 1918 blev slottet säte för Tjeckoslovakiens president Tomáš Garrigue Masaryk, och slottet och trädgårdsanläggningarna restaurerades under ledning av den slovenske arkitekten Jože Plečnik. Under ockupationstiden efter 1938 var slottet residens för den nazityske riksprotektorn Reinhard Heydrich. Efter befrielsen från den tyska ockupationen inrymdes regeringskansliet i slottet. Efter sammetsrevolutionen 1989–1990 blev Pragborgen åter säte för en demokratiskt vald president, Václav Havel”.

St. Vitus-katedralen är Tjeckiens största och viktigaste kyrka. Kyrkan grundades redan på 900-talet men började byggas sin nuvarande, gotiska stil, i mitten av 1300-talet. Huvudtornet sträcker sig hela 82 meter över marken. Den är centralt placerad på den innersta tredje borggården.

Inte så lätt att fotografera dessa höga mästerverk!

Jag tycker att vi går in i den mäktiga katedralen….

Svårt att fotografera bland alla turister, men jag ”armbågade” mig fram för att få bättre sikt! 🙂 Jag blev betagen av alla valvbågar, altaret, förgyllda figurer, golvet. Ja, allt…

Som ett av de vackra fönstren. Så betagen att jag inte såg att min grupp var på väg ut…. skynda skynda!

Tinnar och torn….

Den mäktiga byggnaden med torn och tinnar, som på håll ofta misstas för att vara själva slottet, är som sagt i själva verket en magnifik katedral. Vilket mästerverk!

Bland alla tinnar och torn, finns många andra vackra blickfång….

Något som Marcel inte visade oss var Gyllene gatan, (Zlatá ulička) med småhus intill borgmurens insida. Åh där skulle jag gärna vilja promenera…

Bilden tillhör: welcometopraugue.se Franz Kafka ska ha bott i hus nr 22!

Dessa byggdes ursprungligen av borgens gevärsskyttar och nyttjades senare av diverse hantverkare med flera, däribland alkemister – därav gatans namn. Norr om slottet, på andra sidan av en djup, delvis konstgjord dal, finns sommarslottet Belvedere och stora kungliga trädgårdar. Detta skulle jag också ha velat se!

Allt hinner man helt enkelt inte med och det tar tid att låta alla intryck sjunka in! Det är också tur att det går att inhämta information efteråt…

Vi vandrade nedför och lämnade därmed området runt Pragborgen. Mina öron fick vila lite och jag lät min blick njuta av att se staden från ett ”fågelperspektiv!”

Ja, nog kan man se att Prag är ”De hundra spirornas stad!”

Innan det blev ett skönt avbrott för turen på floden Moldau, besökte vi också Wallensteinpalatset med dess park, som har en lång historia… Palatset plundrades vid två tillfällen, i juli 1648 mot slutet av trettioåriga kriget av en svensk armé under Hans Christoffvon Königsmarck och 1742 av fransmän. Få originalkonstverk finns därför kvar. Efter andra världskriget blev palatset statlig egendom och renoverades för att bli kontorslokaler för regeringsförvaltningen. Numera disponerar landets senat huvudbyggnaderna, medan ridskolan används som konstmuseum och filial till nationalmuseet.

Pampiga byggnader och en park i barockstil.

Nu var det skönt att gå ombord på vår förbokade båt för en båttur och för LUNCH!

Det här är inte den båt som vi åkte med, men vi åkte bland annat genom ett antal slussar och på ”öppet vatten”, där vi åter fick en skymt av vackra broar och byggnader längs flodlinjen.

Vyerna är det inget fel på! Eller hur?

Något som jag inte nämnt alls är de ”Judiska kvarteren”. Vi fick en skymt av det på vår första dags guidning. Den lilla del som finns kvar! Största delen av området revs mellan 1883 och 1913. Sex synagogor, den gamla gravplatsen och det gamla judiska stadshuset var allt som blev kvar, och alla dessa platser ingår numera i Prags judiska museum. Dessa judiska byggnader klarade sig sedan ifrån rivning under den nazityska ockupationen på grund av att ockupanterna tänkte bevara området som museum över en ”utdöd ras”.

Vi lyssnar till Marcel utanför gamla synagogan. Vi besökte inte den judiska kyrkogården. Marcel betonade att det är sevärt, men entrépriset är osmakligt högt. Något som jag låter var och en att bedöma. Vid ett eventuellt återbesök till Prag, vill jag nog uppleva kyrkogården som är en av de äldsta i Europa. Begravningsplatsen har används i över 300 år fram till 1787. Här finns alla judiska Pragbor begravda som dog fram till det årtalet. Här lär finnas 12 000 gravstenar på en mycket begränsad yta.

Avslutar mitt inlägg med några bilder ifrån ”gatuvimlet”….

I Tjeckien dricker man öl och inget annat! 🙂

I utkanten av Gamla staden ligger Krutporten, i gotisk stil, en av de 13 ursprungliga portarna in till staden. Det tjeckiska namnet på tornet är Prasna brana. Från börjar var tornet kopplat till det intilliggande slottet. När staden växte hamnade tornet inne i staden och rollen som port blev överflödig. I dag markerar porten slutet på Gamla staden. Det går att komma upp 44 meter genom en brant trappa. Säkert mödan värt att blicka ut över Gamla staden!

Toppen av kruttornet.

Sa jag att jag älskar tinnar och torn!? 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0