Ett besök i staden idag och en titt i några av favoritbutikerna!

Behövde uträtta några ärenden i stora staden, så det blev en tur in till Göteborg idag. Kände också för att kika in i några av favoritbutikerna längs Södra vägen, Avenyn och runt Magasinsgatan samt Kungsgatan. Det är dock en rörig och bullrig stad i vissa områden, på grund av stora ”vägprojekt” och så kommer det nog att vara en lång tid framöver! Nåväl det finns ju några ”fredade områden” och dit sökte jag mig.

Det finns flera mysiga blomsterbutiker i innerstaden och dem besöker jag gärna.

Floramor och Krukatös vid Kaserntorget är en mycket trevlig butik med fräscha och vackra blommor och där finns även fina inredningsdetaljer…

Själva innergården är så fin – fullt med gröna växter kantar trappan upp till entrén.

Den här butiken huserar i en gammal byggnad där lokalerna tidigare har använts som verkstad – och industrilokaler. Jag gillar skarpt att den känslan får finnas kvar! Det är ju ett stycke Göteborgshistoria.

Lampor, krukor, vaser, kuddar… ja, många fina saker som också passar bra in i miljön.

I samma hus, finns Artilleriet som nyligen hade nyöppning. Byggnaden har totalrenoverats och butiken har fått större lokaler. Så jag var nyfiken hur det såg ut därinne nu och jag blev besviken! Inte alls samma ombonade känsla som tidigare enligt mitt tycke. Stort, lyxigt, kalt och opersonligt är mitt betyg. Två våningar med möbler och annan inredning som inte alls gav det ombonade och lite bohemiska intrycket som tidigare. Men de som tilltalas av den mer lyxiga och flärdfulla stilen, tycker säkert annorlunda.

Nåväl en vit soffgrupp föll mig i smaken….

Den där sköna lite skrynkliga linnekänslan. Brydde mig inte om att titta på prislappen!

Det är så snyggt med vitt och brända, jordiga toner, som i filten och kuddarna.

Den stora bruna lampan är urläcker, men det gäller att ha takhöjd!

Butikerna runt Magasinsgatan är trevliga, så gå gärna dit och titta när du är här. Här finns något för alla. Jag var också inne i Artilleriet The Kitchen, där har det behållit den gamla ombonade atmosfären. Men just idag var det lite rörigt då det packades upp nya varor!

Jag vandrade tillbaka mot Kungsgatan och gick in i blomsterbutik nummer två. Blomrum som ligger i Torgpassagen, Kungstorget. Underbara blommor och ett underbart läge nära Saluhallen som också är värt sitt besök! En mycket gammal genuin byggnad.

Lika mycket blommor utanför butiken som inne i den! Lägg märke till den svartvita golvet!

Dahlia – fantastiskt vacker!

Massor av palettblad – många fina färger. Min favorit som du vet…

Blommande kronärtskocka som snittblomma. Så läckert!

Grönt är vilsamt vackert…

Murgröna, rosmarin, palettblad med mera…..

Alvhems butik och mäkleri som ligger på Södra vägen, är också en fin butik att besöka. En härlig kombo med mäkleri och inredning. Hoppas den överlever ”röran” utanför på gatan!

En sådan här skänk skulle jag vilja ha i mitt lantkök med massor av lådor!

Visst är det roligt att kika runt i butiker, för att få lite inspiration och få utlopp för sitt inredningsintresse. För det har jag även om det är sällan som jag delar med mig om det här på bloggen. Men jag tycker det är viktigt att tänka långsiktigt när det gäller allt som har med hemmet att göra. Även beträffande klädinköp. Om jag handlar så köper jag hellre gamla genuina föremål framför att köpa nytt. Men inte kläder… det har jag svårt för. Det enda som fick följa med hem idag, var en ny baddräkt . Jag tror på mer sommar och bad i år och nästa och nästa…. 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

Det självklara är inte alltid så självklart!

Det finns mycket positivt i livet – det tror jag alla kan hålla med om som bor någonstans i vårt avlånga land. Livet innehåller både med – och motgångar. Något som vi alla måste förhålla oss till. Var och en på sitt sätt. Det kan vara tungt, frustrerande och ledsamt att ta sig igenom en motgång och så befriande och glädjefyllt det är när man lyckas! Jag tror alla kan känna igen sig i det. Den tunga känslan av smärta, sorg, vrede, besvikelse eller hopplöshet som byts ut mot ett enda stort glädjerus! I bästa fall blir det så, men inte alltid.

Det som för många är det mest naturliga i världen är glädjen över att få bli förälder! När längtan efter barn kommer och den önskade graviditeten uteblir… det är en realitet för många par! Att längta hett och innerligt och hoppas månad efter månad. Ibland år efter år. Det är en längtan så djup och svår att förstå för någon utomstående. Även för de allra närmaste. Frågor kommer med tiden… frågor som berör barnlösheten. Eller kanske undvikanden… det är inte lätt att veta hur man ska förhålla sig. Inte för någon.

Så händer det! Längtan efter ett litet barn… ett nytt litet liv som snart ska ska välkomnas till världen!

Vår sonsambo med en stor, rund och go mage! En kärleksgåva – så vacker och som den naturligaste saken i världen, men som inte alltid är det! Vi är många runtomkring dem som delar deras glädje – glädjen över att en djup och innerlig önskan snart är sann!

Vi hade en fin stund Tove och jag, då bilderna togs. Vi var ute på promenad och såg oss omkring i de vackra omgivningarna…

En lantlig idyll omgiven av sädesfält, gårdar, men också skog…

Och i skogen bor det ett troll! 🙂

Det målas och målas och grejas både på ut – och insida på deras fina boning! Men det bästa är förstås glädjen i att ett litet knyte snart ska få se världens ljus och få växa upp på landet.

Nej, det är ingen självklarhet att bli förälder eller att få barnbarn! Det är en gåva!

Vi kan inte styra och ställa över allt som sker. Vi kan bara önska, hoppas och tro!

Livet är förunderligt.

Kram Gunilla

Efter Lysefjorden väntade fler naturupplevelser!

Båtfärden på Lysefjorden var precis så vacker som jag hade föreställt mig och inte blev det mindre vackert uppe på fjällplatån! Efter lunchen vid Örnnästet, som jag skrev om i det föregående inlägget om vår resa till Sydnorge, så for vi vidare över ett sagolikt vackert landskap på vår färd mot Vrådal, där vi hade vår tredje och sista övernattning.

Det var här vid Örnnästet som vi åt vår lunch, efter den soliga och vackra färden på Lysefjorden! För att komma hit passerade vi genom 28 hårnålskurvor och fler blev det sedan på den vidare färden över högfjällsplatån.

Innan vi klev på bussen igen blickade jag ut över landskapet och såg betande får och skyltar som visade på olika vandringsvägar. Nog skulle jag också vilja ge mig ut på en vandringstur i vårt vackra grannland!

Undrar vilken väg fåret ska välja!? 🙂

Bland annat vägen till Kjerag – den runda stenen som alla vill nå och helst kliva ut på!

Ett bättre liv kan knappast de fria fåren få i det vackra landskapet. Och för det mesta höll de sig undan från vägarna, men ville de gå framför en bil eller vår buss, så gjorde de det! 🙂

Alltså vidderna…

Ser du fåren längst ned i bild?

Ibland är landskapet kalt och kargt. Ibland blir det mer grönt och mjukare…

Så har vi kommit ned ifrån högfjällsplatån. Väl framme i Vrådal, blev det en stunds vila, innan den goda kvällsbuffén. Hotellet i Vrådal låg mycket vackert, så vi satt ute en stund och njöt återigen av det norska landskapet. Tidigt nästa morgon, på dag fyra, startade vi så hemfärden. Under dagen passerade vi återigen vackra platser och vyer.

Vi gjorde ett längre stopp som lär vara Norges vackraste rastplats. Tyvärr minns jag inte namnet, men vackert var det belägget vid en fors.

Svåger och make…. så roligt för dem och för mig att dela alla minnen efter resan!

På vår väg hem, gjorde vi också ett besök vid ett musteri! Gården låg otroligt vackert och jag blev imponerad av ”Ingeborg”, som tillsammans med sin man driver musteriet. Ingeborg tog emot oss, visade oss runt och berättade om musteriets utveckling. Men det där får jag berätta mer om i ett nytt inlägg! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

Det var dans på Brännö brygga!

Vilket fantastiskt väder vi har som bjuder in till sol, bad och utflykter! Idag, vid skrivandets stund, är det dock mulet och det väntas lite åskregn. En av våra utflykter gick till Brännö i Göteborgs södra skärgård. Jag tror att jag har varit på dans vid Brännö brygga, men jag är osäker på om vi steg i land eller om det kanske ”bara var” en kvällstur med skärgårdsbåt som la till där ute en stund. Så Brännö är helt klart en outforskad ö för min del och även för maken. Våra goda vänner har däremot varit här tidigare och då på fest i lotsutkiken!

Den här dagen hade vi med våra goaste vänner och på schemat stod sol och bad! Eftersom det var så varmt, så insåg vi att den planerade promenaden ut till Galterö naturreservat, får sparas till ett annat tillfälle. Det var knappt att vi orkade att promenera upp till lotsutkiken i värmen! Dessutom promenerade vi också från Brännö Rödsten, där färjan la till och tvärs över ön till Brännö Husvik, där Ramsdals bad ligger. Promenaden till badet från färjan tar ca: 30 minuter och det var precis vad vi orkade med i värmen! Ett stopp hos den lokale handlaren blev det på vägen till badet och det var vi inte ensamma om! Alla som hade åkt med färjan skulle tydligen handla något ätbart först! 🙂

Om Brännö

Typiskt för Brännö är att det är ett äldre jordbrukslandskap med bitvis välbevarad bebyggelse med bykaraktär, samt med flera bostadshus och ekonomibyggnader som lador byggda på 1700-talet samt 1800-talet. Kännetecknade för många av dessa bostadshus är att de är förhållandevis små och lågt byggda. Detta la jag direkt märke till på vår promenad från färjan till badet.

Spår av gamla gårdar…

och så de där charmiga små husen med glasverandor som jag är så förtjust i! Ser du klädstången utanför huset? Vi såg många ”loppisar” på vår promenad!

Namnet Brännö förekommer flera gånger i de isländska sagorna, bland andra i Olav Tryggvasons saga (Brenneyia), Egil Skallagrimssons saga (Brenneyja) och i Laxdøla saga (Brenneyjar). I Kung Valdemars jordebok på 1200-talet skrevs namnet Brænnø, vidare Bränöö 1600 och Brännö 1777. Förleden Bränn- anses komma av ordet ”bränning”, alltså en brottsjö från havet. Till skillnad från andra kringliggande öar Har jordbruket varit den dominerande livsnäringen och inte fisket som på det kringliggande öarna. Under 1600-talet ökade behovet av lotsar för Göteborgs framväxt och Brännö kom att bli en betydande lotsö med egen lotsutkik. Först i samband med att en byggnadsplan från 1952 antagits började även pensionat och sommarstugor att växa fram på ön. Det sista jordbruket på ön lades ned vid mitten av 1900-talet. Vintertid bor det ca: 900 personer på Brännö och på sommaren – ja, då blir det fler! Sommartid bor här ca: 5000 personer! (Källa: Wikipedia.)

Efter sol, bad och fika på klipporna, packade vi ihop och gick ned till Brännö brygga som ligger alldeles intill badet. Om det ni var ”knôkfullt” på stranden och klipporna, så var det tomt på Brännö brygga! 🙂

Så i väntan på att bli uppbjuden, tog jag mig en svängom på egen hand!

Plötsligt blev det konkurrens på dansbanan…

Det var visst damernas tjuvdans! 🙂

Det är dans på Brännö brygga på torsdagar under sommaren och det var TORSDAG, då vi var där! Men vi var kanske lite för tidiga! ¨:)

Under sex torsdagskvällar och en lördagskväll arrangeras den välkända ”Dans på Brännö brygga”. Här möts du av full aktivitet med dans till levande musik, korv- och lotteriförsäljning. Det är fri entré till, men lägg gärna ett bidrag till Brännöföreningen vid entrén till dansen!

Foto: tillhör brannoforeningen.se
Så här ser det ut när det är fullt med glada och danssugna sommarfirare!

Nere vid bryggan såg vi en av de vackra så kallade ”lotsvillorna” från sent 1800-tal, tidigt 1900-tal. I samband med lotsförordningarna 1862 och 1881 erhöll lotsarna nära nog fasta löner. Detta medförde att de hade möjlighet att bygga bättre och större bostäder, Husen beställdes från fastlandet och fraktades ut till Brännö, bland annat från Risveden i Skepplandatrakten. Ett större antal av dessa ”lotsvillor” byggdes vid Husviksvägen mellan den gamla bygatan och Husviks brygga.

Kan huset med grönt tak vara en av dem?

Vilken dag, vilka vyer…

Efter dans och bad, blev vi törstiga och började promenera mot värdshuset. Vi var mätta, men vätska behövde vi…

Värdshusets egna öl som var så god så den slank ned ganska fort! Jag hann före ”pôjkarna!” Den gamla anrika byggnaden som syns i bakgrunden, är det ursprungliga värdshuset och där inne finns flera små trevliga rum inredda i Lasse Dahlquist anda! Lasse Dahlquist bodde aldrig på ön, men var som barn ofta på besök hos sin morfar, mästerlotsen Rudolf. Dahlquists morfars hus, Langegården, finns bevarat på ön. Flera av Lasse Dahlquists visor har innehåll som anknyter till ön.

Innan det var dags att åka tillbaka mot Saltholmen, ville vi såklart besöka lotsutkiken! Inga svårigheter att hitta. Skyltar visade vägen…

Väl uppe – pust, pust! Så fick vi lön för mödan…

Ett trevligt ungt par, (turister från Frankrike och Tyskland som kunde lite danska! ) gjorde oss sällskap och vi fotograferade för varandra. Magnifik utsikt här uppifrån….

Jag hade inte med min digitalkamera… svårt att fånga utsikten med mobilkameran. Men vackert är här och härifrån ser man bland annat Vinga fyr och hamninloppet mot Göteborg med Älvsborgs fästning. Bredvid ser man också Asperö, som vi nyligen besökte och Kännsö syns också bra. Dock inte på den här bilden.

Det är verkligen underbart och värt besväret att ta sig upp till högsta punkten. Och skönt att vila sina trötta ben!

På Brännös högsta punkt, 47 meter över havet, ligger ”lotsutkiken”. Detta är en enkel stuga där lotsar som bemannade den så kallade ”frivakten” (vanligtvis tjänstgjorde brännölotsarna på Vinga) uppehöll sig. Byggnaden anlades 1918, men brann ned 1960 och återuppbyggdes senare. Vilken tur! Det går alltså att hyra lotsutkiken… våra goda vänner gjorde det och de tio stycken som samsades här inne! 🙂

En underbar dag blev det tillsammans med goa vännerna Leif och Gun! Nu ser jag fram emot ytterligare ett besök på Brännö, för att titta närmare på naturslingan som går ut mot Sundholmen och vidare över till Galterö. Det finns alltså mer att berätta och visa om det vackra och mysiga Brännö.

Så vill jag avsluta mitt inlägg med att uttrycka att jag tycker det är så roligt att flera av mina bloggvänner, ”vanliga vänner” och okända också har besökt ett flertal av de ”pärlor” som jag har skrivit om. Det är så kul att kunna inspirera andra och självklart blir jag glad över att få återkoppling!

Må gott!

Kram Gunilla

Palettblad – en favorit!

En växt som har blivit populär är palettblad. Växten i sig är ju inte ny, men finns numera i många olika färgskiftningar. Jag har sneglat på dem länge och nu när några sommarblommor vid entrén började se lite vissna ut – ja, då blev det lite nytt!

Köpte en storbladig, en med mindre blad och så en vit/rosa cyklamen som bryter av, men som ändå tar upp tonen i det röda.

De här växterna hoppas jag ska trivas länge i sin kruka. Ända tills det blir frost! 🙂

Det blir fint när den småbladiga hänger ned lite över kanten.

Tycker att växterna också passar så bra i ”korgen” och till vattenkannan i zink.

Viktigt att det är fint vid entrén – Feng Shui mina damer och herrar! 🙂

Må gott!

Gunilla

Shinrin-yoku – Att skogsbada!

Vaknade inatt av ljudet från regn! Tänk att regn kan göra en människa glad! Ja, säkert flera och inte minst naturen! 🙂 Så det får gärna regna hela dagen idag! Oavsett så ska jag gå ut på promenad och ta mig ett skogsbad! Nu tänker jag inte på att bada i det lilla skogstjärnet som finns i ”min skog!” Nej, att skogsbada är något annat.

Vad är Shinrin-Yoku?

Shinrin-Yoku är en japansk term som betyder att ”ta in skogsatmosfären med alla sinnen” eller bokstavligen att ”skogsbada”. Den har fått sin utveckling i USA genom ”Forest Bathing” och ”Forest Therapy” som här i Sverige kallas Skogsbad och Skogsterapi.

Shinrin-Yoku/Skogsbad  är en kombination av mycket långsam vandring på mjuka stigar i park eller skog, med guidade förslag och aktiviteter som kan öppna våra sinnen för att uppleva naturen på ett nytt vis. När vi ”skogsbadar” tillbringar vi alltså en tid i skogen på ett särskilt närvarande sätt, med våra sinnen i en fördjupande kontakt med den omgivande miljön. Så vandra ut i skogen, ta några djupa andetag, sakta ned och öppna dina sinnen. Detta är vägen till Shinrin-Yoku, att bjuda in naturen som medicin och väg till läkande.

Shinrin-Yoku eller ”Skogsbad” har vuxit fram som del av den japanska kulturen där människans ömsesidiga kontakt med naturen anses vara avgörande för bådas välbefinnande. När ohälsan hos befolkningen ökade dramatiskt i början av 1980-talet, uppmärksammades att naturkontakten saknades i den urbana, hårt arbetande människans vardag. Som ett led i att råda bot på ”Karoshi”, alltså stressrelaterad död till följd av överarbete, inrättade Hälsoministeriet hälsoparker runtom i landet. Det var också i samband med detta som det blev viktigt med en etablerad forskning och utbildade Shinrin-Yoku guider, för att ge människor en vetenskapligt grundad tillgång till en guidad reträtt för avslappning, terapeutisk återhämtning och läkning genom närvaro och sensorisk kontakt med en levande miljö. Numera finns omkring ett 60-tal etablerade hälsoparker runtom i Japan och Shinrin-Yoku utgör en av hörnstenarna i den japanska hälsovården. Skogsbad och Skogsterapi ökar nu stadigt i popularitet världen över. Det är en utveckling som brukar jämföras med hur meditation och yoga med tiden fått en allmän spridning i vår västerländska kultur. 

På ett sätt låter allt det här konstlat i mina öron – att det inrättas särskilda parker/naturområden, som tillsammans med särskilda utbildade ”naturguider” och terapeuter ska bidra till att människors tillfrisknande, beträffande fysisk och psykisk ohälsa. På ett annat sätt förstår jag det eftersom många – alltför många i dagens ”uppskruvade samhälle”, lever långt ifrån naturen och ett obalanserat liv. Vi lever i en tid där många unga och även vuxna tillbringar mycket av sin tid inomhus och där alltför många tillbringar tiden med att vara uppkopplade på Internet. Jag vet av egen erfarenhet att naturen är oerhörd viktig för vår hälsa. Att vistelser i naturen bidrar till ett snabbare tillfrisknande vid till exempel utmattningssyndrom. Så kanske Shinrin-Yoku, Skogsbad och Skogsterapi är ett sätt att balansera det moderna livets krav för att må bra, både fysiskt och psykiskt genom en fördjupad kontakt kontakt i balans med naturen. Det är väl också ett ypperligt sätt att förstå hur vi kan leva hållbart och i samklang med vår levande miljö, både för vår egen hälsas skull och för vår värld i stort.

Varför just i skogen?

Naturligtvis kan man vara på olika platser i naturen för att uppnå ett rofyllt sinne. Jag älskar ju att vandra nära eller i direkt anslutning till havet. Att gå längs en vattenlinje på en sandstrand är mycket rogivande. Eller att sitta på ett berg och följa en solnedgång. Eller vandra i fjällmiljö. All vistelse i naturen är ju av godo, men skogens träd ger en känsla av skydd. Tillsammans med annan växtlighet bildar skogen rum. I skogen finns på så vis både golv, väggar och tak som vi upplever som ”omhuldande.”

Hur går ett skogsbad till?

Vill man göra vistelsen extra avstressande – à la shinrin-yoku – gäller det att hitta ett skogsområde där man kan vara någorlunda ostörd, där du känner dig trygg och där du kan avsätta några timmars tid. Sedan sitter eller står man still, ligger ner eller strosar sakta omkring med vidöppna sinnen. Man försöker släppa alla vardagstankar och låta sinnena fånga upp det som kommer; dofterna, ljuden, ljuset, formerna. När tankarna ändå börjar vandra, för det gör de, så släpper man dem så snart man märker det och går tillbaka till sinnesupplevelserna. En mer medveten vandring/promenad med andra ord. Att låta blicken vandra och inte stirra ned i backen – att lyssna efter skogens ljud.

Jag har flera platser i ”min skog”, där jag ”skogsbadar.” Idag, efter regnet var ju dofterna från mossa och jord väldigt tydliga och intensiva. Ja, mina sinnen är vidöppna och jag stannar ofta till och blundar, lyssnar efter skogens ljud och känner in dofterna.

Den här delen av stigen är den grönaste. Lövträden bildar med sina grenar och löv ett tak över stigen. Här och var finns mindre stigar som jag utforskar och att vandra på dem i sakta gemak är en ”Lisa för själen.”

Foto: Se hur solljuset letar sig in mellan träden och träffar mossan.

Jag har lagt märke till att jag både är fokuserad och avslappnad när jag går i skogen. Fokuserad på så sätt att ”störande tankar” avtar och istället lägger jag min uppmärksamhet på vad jag faktiskt SER. Det är så lätt att missa allt det vackra om man går och tänker på annat eller alltid går mycket raskt. Motionsgång är en sak, men skogsbada är något annat.

Idag på promenad såg jag att ”änglahåret” igen! Kanske någon som kommer ihåg att jag skrivit om det förut? Tycker det är så fint med änglahår i skogen! 🙂

Blir glad om du vill som läser vill dela med dig av dina erfarenheter! Vad betyder naturen för dig? Någon speciell plats du dras till? Känner du till begreppen som ” Skogsbad och Skogsterapi?”

Må gott!

Kram Gunilla

Höjdpunkten – Lysefjorden och högfjällsplatån!

På vår tredje dag i Sydnorge blev det resan höjdpunkt med båtturen på Lysefjorden! Vi lämnade därmed Stavanger och åkte till Lauvviks kaj, där det blev en stunds väntan innan vi steg ombord på båten. Tänk att det även denna dag blev strålande solsken! 🙂

Två förväntansfulla bröder i väntan på färjan. Maken till vänster och min svåger till höger!

Inte så stor färja, därmed inte sittplatser åt alla, vilket inte gjorde så mycket. Vi fick bra ståplats på soldäck och bra överblick över allt det vackra som vi passerade. Dessutom blev det ”rotation” på medpassagerarna då många ville röra på sig efter ett tag och då knep vi var sin stol! 🙂

På väg in i Lysefjorden och då passerade vi under ”Lysefjordbron” som når 50 meter över fjorden och är 446 meter lång, samt 12,3 meter på bredden.

Visst är den mäktig och fjorden vacker!?

I början av Lysefjorden var det ”lågland” och ganska mycket barrskog.

Mäktiga vyer… med grönska och allt högre berg.

Stort och brett vattenfall, vet inte om det har något speciellt namn… förmodligen…

Lågland mot mäktiga berg… åh, vilka vyer!

Om jag minns rätt. så la färjan till vid två ställen på vägen in i fjorden. Här vid ett gammalt kraftverk var det en hel grupp vandrare som steg av. Jag undrar om de skulle gå….

de 4 444 stegen upp för ”Fløritrappan” som skymtar bakom kraftverket som numera är ett B&B samt kafé. Trappan tar dig 740 meter över havet och tar ca: två timmar att gå! Det är världens längsta trätrappa och den sägs knarra och knaka, men är fortfarande stadig och stabil! 🙂 Väl uppe är det många som vandrar vidare mot Kjerags bergsplatå med den berömda Kjeragbolten, stenbumlingen som sitter fastkilad i en skreva. De modigaste vill naturligtvis låta sig fotograferas på den!!! Vi såg bumlingen nedifrån, men lite försent för att hinna fota.

Nästa bild tycker jag är lite häftig på sitt sätt…

Rejäla däck vid kraftverkets brygga för att hålla emot färjan!

Det var verkligen något med solljuset, det var verkligen blått! Bergen så vackra liksom fjorden i sig…

Två goa gubbar tillika bröder på första parkett! 🙂 Två ”silverrävar” som sönerna säger! 🙂

Jag vill också vara med på bild! Trevliga medpassagerare runt mig som fransmän och belgare och holländare bland annat. Ja, många vill se vackra Norge!

Ju längre in i fjorden vi kom ju brantare och mäktigare blev bergen…

Det här är bergstoppar… vilka fantastiska mönster och nyanser!

Så fick vi äntligen se den då – Preikestolen! Den mest berömda turistattraktionen i Ryfylke tornar upp sig till imponerande 604 meter ovanför Lysefjorden. Denna helt plana klippavsats, cirka 600 kvadratmeter, formades antagligen när den senaste inlandsisen drog sig tillbaka för 10 000 år sedan. En mycket mäktig syn! Jag begriper bara inte hur de vågar sitta däruppe och dingla med benen över kanten! Tyvärr fanns det ingen tid att ta sig dit upp, för utsikten därifrån är förstås hissnande! Men vi var absolut nöjda med att fått se den mäktiga klippan underifrån.

Så började vi närma oss slutpunkten av färden – Lysebotn.

Färjeläget vid Lysebotn… Snart väntar oss en annan hisnande färd… Uppför 28 hårnålskurvor till ”Örnnästet!”

Skicklig chaufför… det är verkligen hårnålskurvor! Här är vi nog halvvägs… ser du fordonen längst ner?

Uppe! Nedan har vi färjeläget, Lysebotn!

Örnnästet – här åt vi vår lunch och fick lite tid att blicka ut över hårnålskurvorna, bergen, fjällplatån och Lysefjorden, innan vi for vidare mot Vrådal.

Visst är det mäktigt!? Och nedanför finns Lysefjorden som ser så liten ut här uppifrån!

Kvar att visa är fler naturbilder ifrån fjällplatån och det blev många små sjöar som vi tog oss förbi och ännu fler hårnålskurvor. På vår sista dag stannade vi till vid Lindheims fruktgård och inget av det här vill du missa!

Nu ska jag strax tillsammans med en go vän bege mig ut på tidig morgonpromenad och någon timme senare, då jag är tillbaka, kommer lilla O! Ska bli sy mysigt att ha henne här några dagar och kanske det innebär att jag äntligen får gjort premiärdoppet i sjön eller helst havet! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

Sydnorge med stopp i Kristiansand, Egersund och Stavanger!

Vår resa till Sydnorge gick via norra Bohuslän mot Strömstad där vi åkte med färja över till Sandefjord. Överfarten tar ca: 2,5 timmar och vi hade ju turen att ha solsken under våra fyra dagar och det gör ju själva överfarten så mycket trevligare! Att kunna lapa sol en stund på soldäck, då magen är mättad! 🙂

Vyerna mellan Strömstad och Sandefjord var inget att klaga på! Bohuslän i mitt hjärta!

Vi närmar oss Sandefjord…

Ombord på bussen igen styrdes färden vidare mot Kristiansand. Den sista biten innan vi nådde vårt centralt belägna hotell, blev en ganska seg historia. Man är trött och vill komma fram… och det gjorde vi ju! 🙂 Fint hotell med ljusa trevliga rum. Efter middagen, var vi än mer trötta, men något av Kristiansand ville vi ju se, så det blev en promenad till hamnen där det var musikevenemang.

Hög puls, hög musik och folkfest! Politi ville också vara med! 🙂 Ser du dem till vänster på bron?

Mycket mysigt där vid hamnen och om vi inte hade varit så trötta efter en lång resdag, så hade vi nog kikat runt lite mer.

Vårt hotell låg vid ett torg och där finns också Kristiansands domkyrka som är en av Norges största. Den nuvarande kyrkan är den tredje domkyrkan i staden och den fjärde kyrkan vid torget i Kristiansand. Byggnaden är 70 meter lång och 39 meter bred, och tornet är 70 meter högt. Ursprungligen hade domkyrkan 2 029 sittplatser och 1 216 ståplatser. I dag är den godkänd för 1 500 människor. För att kunna utnyttja de gamla murarna från kyrkan som brann 1880, blev altaret förlagt mot väster, medan kyrkor normalt brukar ha altaret i öster. Byggnadsarbetena blev färdiga den 1 februari 1885, och hade då kostat totalt 240 000 kronor.

Kyrkan var mycket vacker i skymningsljuset…

Tyckte så mycket om vattenspelet och blomsterprakten framför kyrkans ena långsida.

Tända ljuslyktor som ger det där lilla extra åt stadsbilden.

Morgon därpå var vi lite för tidiga till frukostbuffén… 🙂 så då gick vi ut i dagsljuset och kikade runt på torget.

Några riktigt gamla byggnader och några nya. Den röda byggnaden är Rådhuset på ”Øvre torv” och byggdes 1864. Till vänster om fontänen, låg en fin park (inget foto!) och domkyrkan.

Efter en stadig frukost – älskar hotellfrukostar, så gick bussfärden vidare västerut längs kusten mot Norges tredje största stad som är Stavanger. Ett lunchstopp blev det i Egersund som bland annat är känt för alla sina vita hus. Några sådana såg jag inte till och blev därmed rätt så besviken! 🙁 En ganska trist stad, med få lunchställen om man nu inte älskar snabbmat som pizza! Efter en del traskande på de i och för sig små trevliga gatorna så fann vi ett bageri/kafé, där vi köpte matig sallad som också var prisvärd! Det är DYRT i vårt kära grannland!

Kyrka – en alldeles underbar vit träkyrka fanns nära hamnen!

Någon gudstjänst pågick och jag tror att det var för ”pilgrimer.” Lägg märke till de små ”inrutade” fönstren…

Så var det dags att fara vidare mot Stavanger. Efter inkvartering på ett utmärkt hotell, så blev det både bussguidning runtomkring i Stavanger och en kort promenad genom den gamla stadsdelen.

Nu minns jag inte ordningen, men vi åkte upp med bussen till en utsiktsplats och vi besökte en speciell plats som har betydelse för Norge som nation.

Sverd i fjell är en norsk skulptur vid Hafrsfjorden i Stavangers kommun. Det är ett minnesmärke till minne av slaget i Hafrsfjorden 872 då Harald Hårfager enligt sägnen enade Norge till ett rike. Det är skapat av skulptören Fritz Røed och avtäcktes av kung Olav V 1983. Det föreställer tre 9,2 meter höga svärd, som är nedstuckna i berghällen. Det största av de tre svärden symboliserar den segrande kungen Harald Hårfager, medan de två andra symboliserar de förlorande småkungarna. Sverd i fjell är också ett fredsmonument, då svärden är nedstuckna i berget för att aldrig mer kunna användas.

Vy ifrån utsiktsplatsen…

Storslagna vyer som alltid blir bäst på plats…

Men vad tror du att jag längtade mest efter att få se i Stavanger förutom hamnen…

Självklart var det promenaden bland de pittoreska VITA HUSEN! Här fanns det vita hus! 🙂 Idyll så långt ögat når…

Vår lokala guide hade mycket att berätta om stadsdelen, men jag hörde ingenting! Jag var helt betagen av vad jag såg och fotograferade så mycket jag bara hann!

Man skulle kunna tro att husägarna fick bidrag från kommunen för att smycka husen så mycket som möjligt! 🙂 Idyll – ja! Men det har ett pris också. En skylt uppmanade oss turister att visa hänsyn till de boende och inte ”klampa in i trädgårdarna!” Det kan väl vara störande nog med ALLA som går förbi och fotar som jag! Men är det en turistattraktion så är det!

Efter middagen promenerade vi så till hamnen – promenader behövs för det blir mycket bussåkande! 🙂

Gemytligt även här och fullt med människor och levande musik… trångt…

Stavanger är ju inte bara den tredje största staden i Norge, utan det är ju oljestaden! Nya oljefynd har gjorts i det så kallade ”Edvard Griegfältet” i Nordsjön. Det beräknas att det kommer att ge 4-37 miljoner fat oljeekvivalenter!!!! Intäkterna på ”oljepengarna” är placerade i en speciell fond och värdet på det uppgår till 8,900 miljarder norska kronor! (8 194 401 245 576 NKR! ) 🙂

Kanske ska flytta till Norge!? 🙂

Det här var våra två första resdagar. Det vackraste att berätta om och visa bilder till är ju turen på Lysefjorden och bussturen upp till ”Örnnästet!” Det blir också bilder ifrån den sagolikt vackra högfjällsplatån, innan vi nådde Vrådal.

Må gott!

Kram Gunilla

Hemkommen från vår minisemester i vackra Sydnorge!

Vilka fantastiska dagar det blev på vår bussresa i Sydnorge där båtresan på Lysefjorden var huvudattraktionen! Givande besök blev det också i Kristiansand och Stavanger. Vädret var med oss under våra dagar, så vår vistelse i Norge blev precis så bra som man kan önska sig på alla sätt! Det finns mycket att berätta och naturligtvis har jag fotograferat en hel del! Några bilder ska du få se idag…

Men först vill jag tacka för all respons som jag har fått på mitt inlägg ”Boktips och funderingar kring de nya antiinflammatoriska nycklarna till ett längre och friskare liv!” Så givande och intressant att ta del av var och ens tankar, reflektioner, och personliga erfarenheter! Jag har inte hunnit svara er alla, men ska göra det och kanske jag gör någon slags personlig sammanfattning. Jag vill också säga tack till dig som har läst, men inte kommenterat. Det är jätteroligt när du lämnar en kommentar, men det är inte alltid som man har tid eller lust att göra det. Det är jag medveten om.

Det blev som sagt en givande resa. Nu behöver alla intryck få sjunka in – för det har varit intensiva och långa dagar!

Ett litet smakprov

En liten bit av Lysefjorden. Så otroligt vackert med grönskan….

och med ljuset över hela landskapet…

Kan du ana hur imponerande och andäktigt det är att sitta uppe på däck och åka förbi de mäktiga bergen!? Den som har gjort det förstår hur magiskt det är!

Idag behöver jag vila och bara vara. Men så klart är jag nyfiken på vad du har haft för dig under de här dagarna… Det får bli en ”bloggpromenad” med det snaraste! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

En skogspromenad och en minisemester!

Ja, dagen har gått i ett med att städa, lite trädgårdsfix och så packa lilla resväskan för en minisemester! Jag har också hunnit med en skön promenad i skogen. Mycket solig och fin dag, med behaglig temperatur.

Jag mår så bra när jag kommer ut i naturen. Tankarna klarnar och jag känner verkligen hur välgörande promenaden är för hela kroppen! Här är lövskogen ganska tät, men ju närmre vattenblänket jag kommer, ju mer glesas skogen ut.

Det är en sådan glädje att ha naturen inpå knuten! Ett ganska stort naturreservat med många olika små vägar och ännu mindre stigar. Då och då möter jag motionärer som antingen löptränar eller går stavgång som jag! Hundägare träffar jag som oftast på och ibland barnfamiljer på skogsäventyr! 🙂 Går jag ut tidigt, innan frukost, så brukar jag få ha skogen för mig själv och då och då ser jag bland annat rådjur.

Regnet som har kommit gör gott för grönskan, men likväl är det lite vatten i bäckarna och i åarna här runtomkring. Träden dricker massor av vatten!

Men i skogstjärnet såg det ut att vara normalt vattenstånd. Härligt solglitter idag! 🙂

Ja, då blir det en liten bloggpaus, men snart är jag tillbaka och förhoppningsvis har jag många fina bilder med mig i bagaget! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla