Vårt midsommarfirande på Rörö!

Äntligen blev det av – ett midsommarfirande i Göteborgs vackra skärgård! Närmare bestämt ute på Rörö i den norra skärgården. Nu var vi inte speciellt länge på själva Rörö, men tillräckligt länge för att se platsen för midsommarfirandet och lite av den underbara naturen. Med på resan var våra fyra goda vänner som vi brukar fira midsommar tillsammans med. 🙂 Väl ombord bjöds vi på en fantastiskt god midsommarbuffé med många olika sorters sill och självklart matjessill och mycket annat smått och gott!

På hemresan kom jordgubbarna och glassen fram. För den som ville fanns det allehanda drycker att köpa till ombord! 🙂

Vill ni följa med på ”Nya Skärgården” som hon heter – den vackra damen från 1915?

Dagen till ära var ”Nya skärgården” dekorerad med björkris och flaggspel…

Och svenska flaggan vajade så vackert i vinden…

De här underbara besättningsmännen underhöll hos ifrån det vi steg ombord och under stora delar av tiden ombord. Glad allsång blev det ombord! 🙂

Sjöng till och med när han steg av båten vid Älvsborgs fästning! Härliga killar!

Lite vindruffs i håret – åh vad jag njuter!

Midsommarstången på Rörö och lagom till dansens början kom så regnet…

Många vackra flickor och midsommarkransar…

Ser faktiskt mysigt ut med regndropparna…

Och så Bohusläns landskapsblomma – kaprifolen! kan ni känna den underbara doften? 🙂

Det doftade ljuvligt!

Så skiftande och vacker natur…

Många båtar i hamn och vackert är det med alla flaggspelen! Ser ni vår skärgårdsbåt?

Åh, vilken härlig dag tillsammans med goda vänner!

Jag kan varmt rekommendera att åka en tur med den här skärgårdsbåten om ni är i Göteborg. Det finns olika turer att välja bland. http://www.vastkustlinjen.se/

Kram, Gunilla

 

 

Glad midsommar på böljan den blå!

Ja, idag ska maken, några goda vänner och andra som jag inte känner, fira midsommar i Göteborgs skärgård! Regn kommer det bli, men det är väl torrt ombord på skärgårdsbåten! Ser mycket fram emot dagen!

GLAD MIDSOMMAR!

Kram, Gunilla

Samtliga foton är ifrån Svenska Västkustlinjen Kulturbåtarnas hemsida.

 

Vackert som en Monettavla – tankar om en bild!

Bilden som jag har på min header är ifrån Härmanö som är ett av de större naturreservaten i Bohuslän. Här möter man ett pittoreskt fiskesamhälle omgivet av karga vindpinade klippor och ljunghedar men också lummig lövvegetation, blomstrande ängar och hagar. Härmanö når man via färjan från Lavö på Orust till Gullholmen.

Vi hade en helt underbar helg i fjol på Gullholmen och Härmanö tillsammans med lilla familjen. Precis som jag skrev då så är Gullholmen och Härmanö två helt underbara bohuslänska pärlor! Vill du läsa om vår helg där och se på fler foton så klicka här!

Ni är några som undrar över fotot som jag har nu på min header och svaret är alltså att det är ifrån Härmanö. Vi var ute på söndagsförmiddagen, på en skön promenad bort ifrån bebyggelsen och hamnen och följde en liten väg genom ett fantastiskt landskap. Är så glad över att vi valde att gå åt det hållet annars hade vi missat naturreservatet och det lilla stenhuset med den underbara vildvuxna ängen!

För mig är landskapsbilden precis som en tavla – en Monettavla! Havet, klipporna i bakgrunden, stenhuset med det gamla takteglet, vallmon, blåklint, rosor och mitt i blomsterängen två gamla väderbitna trädgårdsstolar och en spinnrock! Jag bara älskar det! Bilden andas mycket sommar även om det togs mitten på september. Det är också ett stycke kulturhistoria och då tänker jag främst på det lilla huset. Det är inte omöjligt att någon har bott och verkat där, men kanske det är mer troligt att det är en gammal sjö – eller redskapsbod. Jag älskar de genuina skärgårdshusen – men skönheten i det gamla nötta huset och blomsterängen får mitt hjärta att slå snabbare! Huset finns nog kvar, men finns blomsterängen kvar? Det måste i alla fall vara en konstnärssjäl som äger huset och som vill fröjda alla som går förbi. Jag är nästan beredd att åka tillbaka tidigt i höst, för att se om allt är lika vackert i år!

Vad väcker bilden för tankar och känslor hos dig?

Skriv gärna en kommentar!

Kram, Gunilla

 

 

Efter regn kommer solsken!

Det är underbart att vakna upp till en ny dag och se att det blir en strålande dag! Det kom minst sagt rikligt med regn igår – och regnet behövdes! Idag i solskenet blir det lite trädgårdsarbete – tycker verkligen om att pyssla med blommorna och alla pelargonior tycks ha klarat av vinterförvaringen. Massor av knoppar som snart står i blom! Till eftermiddagen ska vi hem till goda vänner och där blir som alltid tror jag, god mat och dryck! Så det kommer att bli en toppendag och kväll!

Det är sannerligen en hektisk tid nu före semestern. Det är mycket som ska bli klart innan den efterlängtade ledigheten. Men som alltid försöker jag göra en sak i taget. Dock märker jag ändå att att jag är lite disträ…. har tankarna på lite av varje… det är en hel del förändringar på gång, vilket bland annat har resulterat i att jag tappat bort en hel nyckelknippa!! Inte kul alls! Det innebär ju såklart merarbete! Men, men värre saker kan hända…

Tyvärr har jag inga pioner i vår trädgård, men min granne har…

Älskar verkligen pioner och en enda kan vara nog så vacker!

Nu ska jag ut som sagt och pyssla om blommorna och se om jag kanske kan göra små blomsterstilleben här inne med hjälp av pelargonior, nejlika och murgröna. 🙂

Önskar er en härlig lördag!

Kram, Gunilla

 

 

 

Vem är jag och vem vill jag vara?

Mitt förra inlägg väckte ett stort intresse – ni är många som har läst det inlägget och jag har med stort nöje tagit del av era kommentarer.

Dagens inlägg är kan man säga en fortsättning på föregående tema; Alltså vem är jag när jag inte är någons hustru, fröken, kollega, mamma eller farmor? Kan man tänka så? Alla roller man har, är väl en del av mig? Tillsammans formar de mig till den person som jag är och har blivit. De är i allra högsta grad en del utav mig!

Det talas mycket nuförtiden om att ”hitta sig själv eller ”att vara sig själv” eller att söka ”sin sanna identitet”. Men det är inte det jag syftar på när jag skriver om ”vikten av att inte tappa bort sig själv”. Att inte tappa bort eller förlora sig själv, är att tycka om att vara för sig själv – att helt enkelt trivas i sitt eget sällskap och att göra saker på egen hand. Att göra saker som fyller mig med glädje. Att inte över tid och rum helt gå upp i sin roll som hustru, mamma, fröken, farmor eller vad det nu är. Jag behöver och vill också ha ett eget liv. Egna stunder eller tillfällen där jag väljer med vilka jag vill vara! Men att blicka inåt är inte fel – det är rent av nödvändigt för att ändå veta vem jag är! Däremot är det inte nödvändigt att skala bort alla de roller som vi får genom livet, för att vara medveten om sitt innersta – sina egna behov och önskningar. För mig handlar det mer om att vara medveten om vad jag tänker och gör och för vem jag gör det. Det som finns längst därinne i min kärna är den som jag var i begynnelsen och i de första barnaåren. Och det finns kanske tillfällen senare i livet där det är nödvändigt att hitta tillbaka dit.

Men jag är övertygad om att det är i mötet med andra som jag också förstår vem jag är. De egenskaper som visar mina goda och mindre goda sidor. Att bli vän med mina mindre goda sidor har tagit tid – för att säga att det arbetet blir nog aldrig färdigt! Men jag arbetar på att acceptera att de finns, samt att minska dess inverkan på mig själv och på omgivningen! Och kanske det är just detta upptäckande som ryms i de insiktsfulla och positiva orden utveckling och mognad.

Det var på Humanova som jag kom i kontakt med psykosyntesen och det var där som jag utbildade mig till diplomerad stresskonsult. Det var genom psykosyntesen som jag började förstå hur komplext det är att vara människa, samt genom utbildningen till handledare inom sorgbearbetning på Svenska Institutet för sorgbearbetning. Då blev jag också medveten om hur obearbetad sorg påverkar vårt känsloliv. Våra tankar och handlingar. För mig har de här utbildningarna varit värdefulla. Stressituationer och obearbetad sorg och andra förluster är ofta orsaker till ”att tappa bort sig själv”, vilket många är omedvetna om. Ibland behöver vi helt enkelt hjälp utifrån för att förstå vem man är och vilka mål vi har i livet.

Avslutningsvis…

Alla våra olika roller, alla möten, alla erfarenheter… allt det som har format dig och mig. Ibland blir vi vilsna, ibland tvingas vi vara i roller/situationer som vi inte trivs med. Men inte alltid. Inget varar för evigt, varken det som är lustfyllt eller det som är smärtsamt. Livet har sina med – och motgångar och det får vi acceptera. Mycket går att påverka och det är du som är regissören i ditt liv! 🙂

Återigen vill jag illustrera mitt inlägg med foton på Olivia. Vid fotoögonblicket är det Olivas storebror som firas och Olivia har sin ”finklänning” på och hon vill vara ute i trädgården och leka. Jag frågar vad Olivia vad hon vill göra och hon stannar upp och tänker en stund…

Olivia tittar bort mot grannens trädgård och ser vad barnen gör där. Det är just då mycket lek med bollar – en aktivitet som Olivia älskar!

Springer så iväg och får fatt på en boll…

Stannar upp igen och undrar vad som försigår åt det andra hållet…

Hon får syn på sin pappa som är i grilltagen och säger ”där”, det är favoritordet nu! 🙂

Men det är roligare att spela boll än att grilla och så har vi en mysig stund Olivia och jag innan det är dags att gå in och njuta av maten och födelsedagstårtan. 🙂

Visst är hon ljuvlig!?

Kram, Gunilla

 

 

 

 

Vi och våra olika roller – att inte tappa bort sig själv!

Nyligen var det Mors dag och jag blev uppvaktad av sönerna och respektive med blommor och blader! Och visst tycker jag om att bli ihågkommen och uppskattad, men inte nödvändigtvis på Mors dag! Uppskattning och innerlig omtanke får gärna komma när jag minst anar det och när jag mest behöver det! Och så har det blivit vid några tillfällen och det är de gångerna som har betytt mest. Det finns en hel del att säga om det, men det är inte det som jag vill skriva om idag, utan om alla våra olika roller som vi ”tilldelas” genom livet. Vad jag menar är att jag till exempel är någons dotter, syster, fru, mamma, svägerska, faster, moster, svärmor, kollega, och farmor för att nämna några. Det är så livet är och genom våra olika roller utvecklar vi olika sidor, vilket jag tycker är positivt. Men det kan också på sikt innebära ”att tappa bort sig själv!” För vem är jag när jag ”bara är Gunilla”? Förstår du vad jag menar?

Vi är ofta inte samma personer på arbetet som privat och det har en naturlig förklaring. Eller hur? På arbetsplatsen ska vi uppträda proffesionellt, men också personligt i viss mån. Återigen – hur hantera vi alla våra olika roller och hur påverkar det var och en av oss?

Nu tänker vi vanligtvis inte på det här – att vi har olika roller i vårt liv. Utan det är som sagt något naturligt. Vi trivs olika bra med våra olika roller och det finns roller som vi inte kan få! Du kanske inte kan bli farmor eller mormor, för ditt barn kan inte eller vill inte bi förälder. Du kanske har växt upp utan syskon och har saknat det hela ditt liv eller så har du inte alls funderat över det. Det här med ”att tappa bort sig själv” menar jag att det innebär att lägga ett för stort fokus på att tillfredsställa alla andras behov och önskemål och glömma bort de egna. Det kan också innebära att den uppskattning som man får genom att alltid finnas där för andra, blir den uppskattning som kommer att betyda mest. Det är här det där tomrummet kan uppstå. Jag betyder bara något tillsammans med andra och jag förbiser ofta mina egna behov!

Jag både behöver och vill vara för mig själv ibland. Det är i de stunderna som jag funderar över vart jag är på väg i livet. Vad är det jag vill och vad är det jag behöver för att må bra? Jag försöker (för ibland är det svårare) att uppskatta mig själv och vara stolt över den jag är, mer än det jag åstadkommer!

Att bli farmor var absolut ingen självklarhet och när jag och maken fick veta att vi skulle bli farföräldrar och när Olivia kom till världen, så var det en underbar glädje! Vi älskar henne gränslöst och vi tycker så mycket om att vara med henne. Men vi får inte lägga vår lycka i hennes händer. Det är inte hennes ansvar. Det är vårt ansvar.

När jag är med Olivia så försöker jag vara hennes ”medresenär” och låta henne visa mig vad det är som fångar hennes intresse. Och hon är som de flesta i hennes ålder alltid på väg! 🙂

Jag känner ofta igen mig själv i Olivia. Både till utseendet och personligheten. Hon påminner mig om vem jag var när jag var barn.

Åh, det ska bli så spännande att förhoppningsvis få följa dig länge genom livet Olivia och se och uppleva hur din personlighet utvecklas och vilka intressen du kommer att hålla fast vid.

Nu är du någons dotter, syster, kusin och barnbarn. Genom livet blir det så mycket mer, men mest önskar jag att du alltid kommer att vara Olivia!

Kram till alla stora och små därute!

Gunilla

 

 

 

 

 

Barndomsminnen och frihetskänsla. Tankar om en bild!

Tankar om en bild…

Det här fotot tog jag för ett par, tre år sedan och jag bevarar det i favoritmappen. Mappen där jag sparar bilder som jag av olika skäl tycker särskilt mycket om.

Bilden påminner mig om sommar – om mina första barndomssomrar vid havet! Det är doften av salt hav och tång som jag njuter av än idag! Det är barndomsminnen om att åka snipa, bada och fiska krabbor i timtals och så måsarnas skriande. Jag får en frihetskänsla av bilden – måsen som är fri att flyga vart den vill. Eller så långt vingarna bär. Frihet som är så viktigt för mig – ja varje människa tänker jag, men som inte alla har eller får. Min längtan till havet är alltid närvarande och det finns få andra platser som får mig att känna mig så lugn och harmonisk. Vad tänker du om min bild? Väcker den något hos dig?

Kram, Gunilla

Text & Musik : Ulf Lundell

Jag trivs bäst i öppna landskap,nära havet vill jag bo,
några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.
Där lärkorna slår högt i skyn, och sjunger underbart.
Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört,
och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört.
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.

Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, d’r fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.
Då binder jag en krans av löv, och lägger den runt närmaste sten,
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.

 

 

 

 

 

Som balsam för kropp och själ!

På självaste Valborgsmässoaftonen blev det ett nytt besök till Tofta naturreservat i Kungälvs kommun. Jag älskar den här platsen – som så många andra platser när havet! Att vandra, ha med fikakorg, släppa tid och rum och njuta av stillheten och tystnaden är som balsam för kropp och själ! Jag älskar att vara nära havet – får liksom inte nog.

Vem njuter inte av det här?

Strax bakom den här muren satte vi oss i lä för att fika. Älskar horisonten där himmel och hav möts. Och muren – hur länge har den legat där? Hur många händer har slitit för att få dit stenarna? Nu ett vackert blickfång!

Jag hoppades också hitta gullvivor på ängarna runtomkring och till min stora glädje gjorde vi det!

För många år sedan då vi var på Valö, nära Bovallstrand, fann vi mängder av gullvivor! Då lärde jag mig dels att de trivs på strandängar och att blomman i Bohuslän kallas för ”majnycklar”.  Vilket fint och passande namn! 🙂 Nu hade jag en önskan om att även finna majnycklar här och det gjorde vi! 🙂 Även de minst lika underbara styvmorsviolen!

Inte så stora… men så underbara! 🙂

En något suddig bild tyvärr… men vilket naturligt vackert stilleben! Blomman, berget, grenen och inte minst fjärilen!

Att komma nära en fasan är inte lätt… tänk ändå så mycket det finns att se om man bara är närvarande och har ögonen med sig!

Vildgåsen som jag först trodde var en Kanadagås, ville inte heller släppa mig nära sig och tittade misstänksamt mot mig när jag jag höjde kameran och försökte zooma in den.

De här sökte dock upp oss och ville gärna vara med på bild! 🙂

Tänk så många underbara smultronställen det finns i vår närhet! Tack för den här gången säger jag till Tofta naturreservat och till er mina bloggvänner! 🙂

Kram, Gunilla

En oas bland påsk – och pingstliljor!

Vädret är allt lite märkligt – det växlar väldigt mellan behaglig vårvärme och isande nordvindar! Idag tog jag på mig vinterjackan igen – avskyr att frysa! Men nog om väder, det finns så mycket annat att skriva om. Som att vandra i en oas av påsk – och pingstliljor! Det gjorde maken och jag tillsammans med några goda vänner en av dagarna i helgen. Makalöst vackert! Det är så svårt att innan föreställa sig hur vackert och effektfullt det är med en sådan mängd av blommor. Det var ett reportage i GP som lockade oss dit och jag kan varmt rekommendera att besöka denna oas – en privat egendom belägen i Fagerås nära Tranemo. Så nu har jag ett nytt utflyktsmål att återvända till!

Det är inte så lätt att fotografera vajande blommor… men nog kan ni se blomsterprakten!?

Så långt ögat når… påsk – och pingstliljor överallt i olika färger! Så vackert och så naturligt där bland alla träd, sten och kullar…

Gult som solen…

Men alla gula ser inte likadana ut! 🙂 Så vackra!

Inte helt lika…

Ett tag önskade jag att jag var en humla… 🙂

Som fick smaka nektar ur dessa skönheter!

Och vad säger ni om den här ljuvliga aprikosa färgen? Magiskt!

Och tänk att få bo så här omgiven av alla dessa underbara blommor och också låta andra få komma och njuta! Naturligtvis är det inte gratis att komma in. ´Det kostar såklart att anlägga och driva en park av den här storleken. Inträdet vid dagens besök var sextio kronor per person och det var värt varenda krona att besöka denna oas! Det gäller förstås att komma vid rätt tidpunkt – som nu då det var full sol och blomning.

Ja, det här var ett litet axplock ifrån den här ljuvliga dagen och det kommer säkerligen att bli fler besök dit om något år.

Maken och jag har också gjort ett återbesök vid Tofta naturreservat i Kungälvs kommun. Senast vi var där var i höstas och då bestämde vi oss för att återvända hit kommande vår. Vi var där på självaste Valborgsmässoafton och vandrade då bland svalört, vitsippor och gullvivor. Men det får jag visa er vid ett annat tillfälle!

Kram på er!

Gunilla

 

Älskade vitsippor!

Nu är den underbara tiden här med alla älskade vitsippor! Idag regnar det här och då sluter sig den lilla blomman. men när solen strålar, då öppnar den sig och överallt där vitsippan trivs bildas stora vita fält! Varje ledig solig stund beger jag mig ut bland vitsipporna, och ännu en gång får jag förundras över hur vacker naturen är här och nu!

Jag får inte nog av att se dem, beundra dem och fotografera dem!  Bilderna nedan är ifrån Råda Säteri – ett stort område med ek – och björkskog och mängder av vitsippor. Råda Säteri ligger i Mölnlycke, i Härryda kommun. Några bilder är ifrån Krokängsparken på Hisingen Göteborg.

En tjock matta av vitsippor mot de vackra träden…

Tycker om att få med träden och stenarna i bilden, vilket framhäver vitsipporna mer…

Det här fotot är ifrån Krokängsparken, och visst är det vackert med den stora grenen och vitsipporna som nästan omsluter den!?

Här ser vi en liten del av den gamla vägen till Råda Säteri. Det är fantastiskt vackert att gå här på den vägen och beundra både den gamla muren, de mäktiga ekarna, Rådasjön och som nu på våren alla vitsippona! Säteriets historia sträcker sig ända mot 1100-talet och det är lite svårt att föreställa sig hur det såg ut då. Men nog skulle jag vilja komma som gäst med häst och vagn på våren i vitsippetid på den tiden då ett flertal berömda poeter besökte Säteriet.

Headern – min favoritbild beträffande vitsippor är också tagen vid Råda Säteri mot Rådasjön.

Kramar, Gunilla