Särö Nordanskog – en klar favorit!

En av de underbara vårdagarna som var nu i april, blev det återigen en utflykt till Särö Nordanskog! Platsen som är belägen, strax söder om Göteborg, i norra Halland, har blivit en klar favorit! Som jag säkert har skrivit förut, är det en kustremsa som påminner mig om ”mitt” älskade Italien! Här är det som att vandra längs någon av Italiens vackra vandringsleder. Varför inte Amalfikusten! 🙂 Det som möjligen saknas är pinjeträden och alla byarna med de underbara husen! Men här finns vacker tall – och ekskog och bokskog som växer vid Särö Västerskog. Vackra strandnära hus finns här också! Utsikten är oslagbar och benen får jobba! Det går mycket upp och ned. 🙂

Men vi tar det från början…

Alldeles början av slingan kommer man fram till det här lilla badhuset. Det måste vara med på bild!

Och från andra hållet ser vyn ut så här.

Nu börjar det gå uppför…

Visst är det vackert!?

Underbara vyer som man vill njuta av länge, länge! Lägg märke till Korta jeans, tunnare skor, vårjacka, INGEN MÖSSA! 🙂 Men i skrivandets stund, blåser ”isvindar!”

När vi kom fram till badviken, fortsatte vi att gå mot Västerskog. Det är lika vackert här, men på ett annat sätt. Små skogspartier finns och havet är nära, men det är inte riktigt lika brant på den här sidan.

Klipporna är så vackra längs Västerskog och lite upp och ned är det här också!

Och visst finns det utsiktspunkter här också.

Mot slutet av slingan kommer man fram till en mycket vacker och åldrad bok – och ekskog. En del träd är 300-400 år gamla här! Mäktigt! Tack och lov för naturreservat – att träden får lov att vara ifred!

Alltså vilka fötter – jag menar rötter! Bokskogen med dess silvriga stam är så vacker, men visst är det också vackert när löven spricker ut!

Men mäktigast av dem alla…

En enorm ek och mina armar räckte inte så långt, men det är gott att få vara en trädkramare! <3

På hemvägen passerade vi Sandsjöbackas naturreservat. Längs en vägsträcka såg jag något blått som lyste. ”STANNA” – ropade jag till maken! BLÅSIPPOR! Vi parkerade bilen lämpligt nog vid en parkering strax intill och promenerade tillbaka en kort bit. Jodå – det var blåsippor! Vilken lycka!

Vitsippor om våren är underbart, men att hitta blåsippor här runt Göteborg är inte helt enkelt! Nu har vi fått se dem två gånger i vår och på olika platser. Lycka!

Kram Gunilla

Utflykt till Bruket, Viared strax utanför Borås.

För några dagar sedan åkte vi till Bruket en inrednings – och blomsterbutik, belägen i Viared, strax utanför Borås. Det finns även ett mysigt surdegsbageri och gårdscafé här. Allt i min stil och smak. I närhet av Bruket, såg vi dessutom ett motionsspår som heter, Ryssnässlingan. Spåret är ca: 1,7 km lång och går genom en fantastisk skog. Slingan har sin början vid Ryssnässtugan.

Vi börjar med Bruket….

Trots närheten till ett industriområde, så låg själva Bruket mer lantligt. I den högra delen finns bageriet, butiken i två våningar och ett orangeri längst till höger. Gårdskaféet ligger till höger utanför bilden.

Orangeriet som rymmer en del möbler och växter. Till höger, flera mysiga uteplatser tillhörande cafét. Vi ville gärna smaka på surdegsbrödet som var mycket gott. Men vi satt inne! Så kallt denna dag.

Här ute hoppas vi kunna sitta och fika nästa gång då vi besöker Bruket. Inredningsbutiken – Hjärterum, hade många fina inredningsdetaljer, möbler och blommor. Det som fick följa med hem var en bukett med vita papegojtulpaner. Så fina!

Vi var här tidigt, så vi kunde gå runt och titta i lugn och ro, utan trängsel. Likaså då vi fikade. Mätta och belåtna (hur längesedan var det inte som vi vågade gå på ett kafé) åkte vi så till Ryssnässlingans motionsspår. Som startar vid stugan med samma namn. Ryssnässtugan.

Längs spåret finns en minnessten över släkten Ryssnäs som är en bondesläkt från tidigt 1600-talet. Släkten har sitt ursprung i Ryssnäs strax väster om Borås och har idag cirka 25 700 medlemmar, varav 16 000 är i livet. Större delen av släkten är fortfarande bosatt i och i närheten av Borås, men delar finns även utspridda över resten av Sverige och hela världen, då inte minst i Amerika. De bördiga åkermarkerna i Ryssnäs och Viared har till stora delar brukats av Ryssnässläktens medlemmar ända fram tills området gjordes om till Viareds industriområde.

Så roligt och härligt att bege sig ut på en ny slinga och vi kom ganska snart in i en mycket vacker skog. Dagen till ära inbäddad i snö!

Vilken fantastisk vinterdag! Det blev många bilder här inne i det vackra vinterlandskapet.

Nog kan man känna av kylan i den här bilden.

Nu var inte slingan så lång, men i kylan och att pölsa fram i snön, gjorde att det kändes rätt så lagom. Slingan är som sagt ganska kuperad, men inte direkt svårt att gå. Läste på något ställe att det ligger flis, så även sommartid är det mjukt underlag.

Härligt vi kommer absolut tillbaka till Bruket och till Ryssnässlingan.

Må gott och hoppas att du kan njuta av det vackra vintervädret!

Kram Gunilla

Samma vackra vik, men vid olika tillfällen!

Det finns en plats nere vid vår sjö som kallas för Prästviken. En plats för alla småbåtar. Att viken heter så, beror helt enkelt på att kyrkan och prästgården ligger alldeles intill. Den här platsen är en favorit. Här tar jag många av mina foton, eftersom viken är så vacker i sig, samt att jag passerar den då jag går min vanligaste långpromenad här hemma.

Låt oss titta på lite olika bilder, tagna vid olika tillfällen.

Inte exakt samma vinkel, men nästan…

En krispig morgon den 28 november 2020. Färgerna på himmelen var fantastiska mot det frostnupna sjögräset.

Det här fotot tog jag idag den 1 februari 2021. Vintern har kommit tillbaka med nysnö. Men det har varit härliga dagar innan också med kalla nätter och soliga dagar!

Här ser vi samma vyer samtidigt!

Även det här fotot är från den 28 november 2020. Vackert solljus som färgar himmelen. Frosten i sjögräset ger en föraning av vinter. Älskar de där skrangliga bryggorna, men jag vågar inte gå ut på dem! Inte på isen heller.

Från dagens datum 1 februari 2021.

Visst är det vackert!?

Från närmre håll, 1 februari 2021.

Här har jag fotograferat den 30 januari 2021. Isen börjar lägga sig alltmer efter ett antal riktigt kalla nätter med åtskilliga minusgrader. Här är en riktig köldhåla!

Samma datum som ovan, isen ligger, två dagar senare faller all snö!

Nedan är det mellan sommar och höst… det är september 2020.

Fortfarande september, en båt har blivit uppdragen, lite av bryggan syns nedanför. Oktober nalkas…

Höst, det är en vacker oktoberdag och fler båtarna är uppdragna. Fantastiska färger!

Har letat efter en sommarbild ifrån platsen, men hittade ingen i mitt arkiv. Faktum är att jag ogärna går här maj-augusti. Det är nämligen inte bara jag som trivs här, utan även snok och huggormar! Gräset är högt och det betyder också fästingar! Usch!

Men några bilder blev det och visst förstår du varför jag tycker så mycket om att fotografera här vid prästviken!?

Må gott!

Kram Gunilla

På utflykt med lilla familjen till Risvedens naturreservat.

En solig och krispig vinterdag – som gjord för en utflykt, begav vi oss iväg till Risvedens naturreservat. Med på utflykten var ”lilla familjen” som har besökt reservatet tidigare och de ville nu återse platsen, samt visa den för oss. En ”perfekt plats” som gjord för en härlig utedag med korvgrillning, kaffe och hembakad mjuk nötkaka! Att få sitta ute tillsammans och njuta av både naturen, gemenskapen och matsäcken, är något av det bästa som finns! I reservatet finns flera utrustade grillplatser med vindskydd, så den som vill kan krypa till kojs över natten!

Där nere skymtar ”vår” plats för dagen. Vindskydd och välordnad grillplats. Här fanns grilltänger av olika slag, samt stekpanna. Saknade dock en kaffepanna, men vi hade bryggkaffe med på termos. Vedträn fanns inte här, men finns på en del ställen i reservatet. Men sonen hade tagit med, så brasan kunde tändas!

Om naturreservatet

Risveden är ett vidsträckt vildmarksområde och en gammal kronoallmänning med stora natur- och kulturhistoriska värden, beläget i Västergötland mellan Göta älvdalen i väster och sjöarna Mjörn och Anten i öster. Risveden är omkring 20 000 hektar stort och det är Västsveriges största sammanhängande skogsområde. Området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000. Sedan reservatet bildades 1986 har området utökats två gånger. Risvedens naturreservat består därför av de tre områdena Trehörningen, Kroksjön och Risvedens vildmark.

Djurlivet företräds främst av ett antal intressanta och ovanliga fågelarter. Här finns t.ex. tjäder, fiskgjuse, sparvuggla, tretåig hackspett, nötkråka och rödstjärt. Här finns rikligt med myrlilja och andra intressanta arter som klockgentiana, klockljung och granspira. Typiska fåglar är nattskärra, rödstjärt, orre och skogssnäppa. En utomordentligt vacker stig leder runt Stora Kroksjön och ansluter till Tinnsjövägen i söder och Skogstorpsvägen i norr. En led som jag gärna vill vandra, förhoppningsvis redan någon gång i år.

Utsikten från grillplatsen. Så vacker och vindstilla dag!

En svagt värmande januarisol. Ja, solen står lågt på himmelen och solens strålar försöker sträcka sig över grantopparna och in mellan träden.

Någon var mycket intresserad av både elden och vattnet….

Vår lille prins som tyckte det mesta var mycket spännande, förutom att sitta STILL! 🙂

Det låg en tunn ishinna på sjön, vilket gjorde ytan så mörk och hela vyn blev lite trolsk. I bakgrunden hördes fågelläten, men inget som vi kunde artbestämma.

Ja, vacker natur och en underbar dag! Vägen in i naturreservatet var också mycket vacker. Att åka på små snötäckta skogsvägar kantade av snötäckta granar, fick mig att känna det som om vi var på väg till fjällen. Många skyltar med ”lustiga namn” på platser som vi passerade fanns längs vägsträckan. Undrar just hur platserna har fått dessa namn och vad de betyder. Något att forska vidare i?

Risvedens naturreservat ligger ca: 35 kilometer nordost om Göteborg, så ett vackert och nära utflyktsmål från både Göteborg, Ale och Lerums kommuner.

Ser fram emot nästa besök!

Kram Gunilla

Vandring på Marstrand i storslagen natur!

Vy mot Marstrand från Koön, där personfärjan avgår.

En klar och solig novemberdag, åkte vi tillsammans med goda vänner till Marstrand, beläget i vackra Bohuslän. Marstrand är mest känd för Carlstens Fästning. I mer än 300 år har den väldiga väktaren skyddat den lilla trästaden nedanför. För oss har det alltid varit det självklara att promenera upp dit för att njuta av den fantastiska utsikten, men också utforska själva fästningen och borggården. Att någon gång gå på en guidad tur är en självklarhet, för att bland annat ta del av historien kring ”Lasse-Maja!”

Marstrand har något för alla. På sommaren är turismen omfattande och förutom fästningen är det säkerligen båtlivet, fantastiska bad, shopping och restaurangbesök som lockar! För vår del, den här ljuvliga dagen i slutet av november var det att vandra runt hela ön, vilket skulle bli vår första rundvandring och absolut inte den sista! Det som skulle möta oss kan inte beskrivas på något annat vis än att naturscenerna på ön är storslagna! Sträckan runt ön är ca: 5 km, vår stegmätare stod på 8 km, då vi också promenerade lite utanför själva slingan.

Vår tur började längs huvudgatan, förbi delar av den gamla vackra träbebyggelsen.

Tvärgata från huvudgatan.

Dessa fantastiska nationalromantiska hus! Lite som Villa Villekulla!

Det mest kända huset på Marstrand, måste väl ändå vara Societetshuset som uppfördes 1886. Sveriges konung Kung Oscar II tillbringade i stort sett varje sommar från 1887 till 1907 på Marstrand, vilket gav kunglig glans till ön. Här har människor kurbadat sedan tidigt 1800-tal och Marstrandsön var länge centrum för det badliv som växte fram i Sverige efter förebild från de tyska, brittiska och nederländska kusterna.

Efter att vi passerat Societetshuset och det intilliggande Kurhotellet påbörjade vi natursligan som gick brant uppför mot St: Eriks park. Gömd mellan bergsryggarna ligger denna park som anlades i mitten av 1800-talet av Gustav Widell, rektor vid Marstrands läroverk.

Vyn här uppe var inget att klaga på! Solen stod ju så lågt, så bilden blev lite skuggig.

Havsnära läge för kändisar! 🙂

Den smala slingrande vägen ledde oss vidare fram till näckrosdammen och till parken som måste ha en fantastisk grönska på den ljusa årstiden. Här finns många gamla träd bevarade, men också en hel del nyplanteringar. Enligt uppgift så finns här nitton olika busk- och trädarter.

På en skylt stod det att läsa, ” AKTA TRÄDEN!”

I dammen lär det finnas röda näckrosor! När de blommar, vill jag gärna slå mig ned på någon av bänkarna runt dammen.

En mäktig bok med rötter som ”elefantfötter!”

Efter parken slingrade sig slingan vidare mot storslagna vyer…

Jag vet inte hur många gånger jag utbrast ” Här är underbart!” ”Så fantastiskt vackert”, är också ett favorituttryck som min väninna och jag har!

Längst ut på klippan ligger Skallens fyr….

Det är magiskt att stå ute vid Skallens fyr och begrunda den mäktiga platsen där de två haven Skagerak och Kattegatt möts. Ön Hamneskär och fyren Pater Noster syns ute vid horisonten.

Som ett vackert vykort eller hur!?

Här bland klipporna slog vi oss ned och njöt av utsikten, våran matsäck och varandras sällskap!

Man kan lika gärna tro att det är en tidig vårdag! 🙂

Goa vänner är bra att ha – alltid!

Dags att fortsätta vandringen…

Som du ser, så är slingan välordnad, inga problem att ta sig fram. Fästningen syns i bakgrunden.

Här har vi kommit fram till nakenbadet! Något sådant blev det inte den här dagen! Nej att njuta av utsikten var tillräckligt för mig!

De här är något av det bästa jag vet! Att vandra nära havet och gärna i ”mitt Bohuslän!”

Så närmade vi oss åter hamnen, för en kort tur tillbaka till Koön.

Vilken fantastisk dag! Längtar till ett återbesök, framåt vårkanten. På vår väg tillbaka hem, upptäckte vi fina vandringsslingor på Koön. Så kanske vi återvänder under vintern för att vandra där också!

En del sevärdheter missade vi på vår vandring som S:t Eriks grotta, Nålsögat, Jättegrytan och lotsutkiken. Vi hade ingen karta med som visade alla sevärdheter, men hade samtidigt inte något annat i tankarna än att vandra runt ön.

Några dagar efter det att vi hade kommit hem stod det att läsa i Göteborgsposten om de första judarna på bland annat Marstrand och sedermera deras flytt in till Göteborg. En mycket intressant historieberättelse som jag tror få verkar känna till. Nu har jag inte för avsikt att berätta så mycket om det, men följande vill jag ändå återge…

”Den fasta judiska bosättningen i Sverige inleddes 1774 i Stockholm och 1779 i Göteborgsområdet. Sistnämnda år bosatte sig Moses Salomon och Elias Magnus på Marstrand, där utlänningar fick bo enligt beslut av Gustav III fyra år tidigare. Omkring 1790 fanns det 60 judar på Marstrand. År 1805 hade alla Marstrands judar, utom en enda familj, flyttat till Göteborg. Här hade magistraten 1780 gett David Abraham från Tyskland tillstånd att bosätta sig med sin familj och barnens informator. Dessa ”skyddsjudar” inledde den judiska bosättningen i Göteborg. Strax därefter kom fler judiska familjer hit från Tyskland.

Den ökande judiska befolkningen på 1800-talet bidrog i stor utsträckning till Göteborgs växande betydelse. Viktiga handels- och industriföretag bildades av judiska familjer som Magnus, Delbanco, Hertz, Heyman, Delmonte, Fürstenberg, Pineus och Mannheimer. Nathan Gumpert startade en bokhandel och David Bonnier tidningen Göteborgs-Posten, där hovfotografen och ”storvitsiren” Aron Jonasson introducerade Göteborgsvitsen.

Judarna visade sitt kulturella och sociala medvetande genom betydande donationer till bland annat teater- och konsertverksamhet, bibliotek och muséer, t ex Fürstenbergska galleriet på Konstmuseet. August Abrahamson köpte 1868 Nääs slott, där han och hans släkting Otto Salomon grundade en världsberömd konsthantverksskola. Många judar deltog också som politiker i stadens utveckling. Som mest fanns det på 1800-talet 10 judar bland de 50 stadsfullmäktige.” (Källa; Göteborgs judiska historia.)

Må gott!

/Gunilla

En ny pärla bland våra utflyktsmål – Näsbokrok i Halland!

Efter ett tips från goda vänner, hittade vi till en ny pärla i Halland. Målet var Näsbokrok som ligger i norra Halland på Ölmanäshalvöns spets. En solig och nästintill vindstilla dag, åkte vi hit och vi blev inte besvikna! Här finns en slinga på 1,4 km för dem som behöver en promenadvänlig slinga att gå på, men det finns också naturstigar i det öppna landskapet. Vi valde att gå den blåmarkerade slingan som löpte över klipphällar, småsten och spänger vid de blötare delarna. Enligt uppgift är den sträckan 2,8 km. Här finns sittbänkar och toaletter. Om toaletterna är öppna året om, vet jag inte! Kan tänka mig att någon är det.

Hav och vind har format ett kargt men vackert landskap med klapperstensfält, klippor och vidsträckt ljunghed. Vid vårt besök fanns inte så mycket som stod i blom av naturliga skäl. Men jag ser framför mig våren och försommaren då strandtriften står i blom. När jag läser om faunan så finns här olika arter av starrväxter, flocksvalting, samt höggul sydbläddra som är en vattenväxt vars finflikiga blad döljer blåsor som fångar och suger ut insekter och andra småorganismer. Sydbläddran är alltså en av de få ”köttätande” arter vi har i landet. Två ätliga växter i faunan är, strandkål och skörbjuggsört. Förr åt sjömännen skörbjuggsört för att motverka bristsjukdomen skörbjugg under långresorna.

Den här dagen njöt vi istället av det karaktäristiska halländska landskapet, solen och av att inta sin matsäck och själva upplevelsen att vara här för första gången! Många gånger under det här högst annorlunda året, (pandemi) har jag uttryckt min tacksamhet över att leva i ett land som Sverige. Naturen ger oss stora möjligheter att ”leva som vanligt”, men det förutsätter förstås att kunna ta sig ut till naturen på ett ”coronasäkert” sätt.

I början följde vi den promenadvänliga slingan, innan vi vek av på den blåmarkerade. Ja, landskapet påminde mig om andra platser i Halland som vi återvänder till om och om igen!

Här vidder så långt ögat når och blicken landar långt ut mot horisonten. Ibland söker ögat sig mot klapperstensfälten och ser de tydliga spåren ifrån inlandsisen.

En stor stenbumling lockade också vårt intresse, fann dock ingen information om den. Så den har väl hamnat där genom ett ”trollkast!” 🙂 På vägen dit, fångade en mindre sten mitt innersta… titta på stenen innan du läser min text!

Ser du hjärtat där nere vid spetsen? <3

En bit nedanför ”trollkastet”, intog vi så vår matsäck!

I området finns det åtta stycken stenrösen, ifrån Bronsåldern… vi såg några av dem..

De uppfördes för att synas från havet som var den tidens importväg för det viktiga bronset och andra handelsvaror. Vid rösena har man en imponerande utblick över havet och Kungsbackafjorden.

Vidablick!

Ute vid horisonten skymtar Nidingen. Här bara som en liten prick!

Vacker himmel och vackert landskap! Vindstilla, vid vårt besök. Men tänk när västanvinden ligger på! Ser du Nidingen?

Ja, här gick det att gå ”torrskodd!” Dessutom med nät på då de kan vara riktigt hala!

Ett märkligt sammanträffande skedde här ute i vidderna. Några bekanta från en närbelägen ort till vår, stötte vi på här ute! 🙂 Det vore inte så konstigt att stöta på dem i vår matbutik, på apoteket eller något liknande. Men här ute, långt hemifrån! Men det verkar vara så vi träffas! För flera år sedan stötte vi på dem en solig sommardag på VEN! Ja, högst osannolikt, men trevligt! 🙂

Avslutningsvis en bild i motljus…

Ja, hit lär vi återvända många gånger! En nytt utflyktsmål. En ny pärla.

P.s Bilden i min header, är fotad ute på Fotö i Göteborgs norra skärgård. Får många frågor om platsen. D.s.

Ta hand om dig!

Gunilla

En trolsk morgonpromenad!

Skogen låg inbäddad i spindelväv och dimma idag på min morgonpromenad. Även skogstjärnet var insvept i dimma. Så vackert! En trolsk och fridfull stämning. Tyst och stilla. Den ende som jag mötte idag på promenaden var en rådjursbock och förstås, alla osynlig djur!

Visst är det något speciellt med morgondimma, så här i brytningen mellan sommar och höst? Inte detsamma som novembergrått, även om jag kan tycka att det också är vackert.

Länge kan jag stå och kika in mellan träden. Har jag tur ser jag ett rådjur, en hare eller en räv. Fåglarna har blivit tysta, men nog ser jag dem. Ofta har jag en koltrastherre med mig på promenaderna.

Det finns så mycket vackert att titta på i all enkelhet.

Som sagt – spindelväv vart jag än såg! De har varit flitiaga på sin jakt!

Stora fält av spindelväv och kanske några andra kryp också har varit framme!

Visst är det vackert! Så skickliga de är på att spinna tråd!

Dimman låg tät vid skogstjärnet och det är magiskt vackert…

På andra sidan tjärnet finns också skog som brukar spegla sig i vattnet, men idag syntes ingenting. Bara den lilla flytbryggan och vassen vid strandkanten där jag stod.

Någon snok har jag inte sett simmades i tjärnet i år. Kanske den ligger på lur därinne i vassen tillsammans med någon gädda! 🙂

I allt det grå, finns det ändå färg. Naturen kan det där med att använda en palett som harmonierar!

Trädgårdsprojektet som jag nämnde i mitt föregående inlägg, har startat i allra högsta grad! Det är minst sagt slitsamt att såga ned en gedigen tujahäck som har växt i 40 år och dess rötter. Så ska all sleepers också bort, men den faller nästa isär av sig självt! Vidare ska häcken och sleepers forslas till återvinningen och först då kan nästa projekt ta vid. Den stora nya fina altanen som kommer att kunna bli bra mycket större. Det ser vi fram emot.

Något jag också längtar efter är fler skärgårdsbesök. Att få vandra i lugn o ro, nu när det har blivit lugnare ute på öarna. Sommarsäsongen är över och det är vemodigt i sig, men skärgården är vacker året om. Vi får se vad tiden räcker till!?

Må gott och njut av dagarna som kommer!

Kram Gunilla

När ljuset återvänder – vaknar livsandarna!

Läste i GP, (20200122) att från och med dagens datum och fram till midsommar blir det ca: 30 minuter ljusare för varje vecka! Även om jag var trött när jag vaknade vid 7.30-tiden, så blev jag piggare och gladare, när jag såg att det var på väg att ljusna. 🙂

På en av helgdagarna som var, promenerade vi ute vid Askim och Hovås som ligger i de västra delarna av Göteborg. Luften var så där klar och ”krispig” som det är så här års vid kusten.

Här vid Hovåsbadet, såg vi faktiskt några tappra tjejer som tog ett dopp och enligt dem var det ca: fem plusgrader i vattnet! Även vid Askimsbadet badade några. Tycker inte att det ser så lockande ut! Eller vad tycker du? Många badar ju året om.

För vår del räckte det gott att njuta av solen, på torra land! 🙂

Väldigt vackra bergarter här ute som jag inte har lagt märke till förut! Magmatisk bergart?

När vi promenerade här längs havet, så kom också längtan ut till skärgårdsöarna. Hade en tanke att åka ut en solig, klar vinterdag med snö! Det är mycket vackert i skärgården, även då snön ligger, men ännu så…. ingen snö i sikte!

Ett besök på Fotö i Göteborgs norra skärgård i januari 2019. Visst är det vackert?

Idag har det också varit strålande väder och lusten att gå långpromenad här hemma infann sig! Det är vackert i skogen och vid vår sjö och det är något alldeles speciellt med solljuset som jag upplever är mjukare här än vid kusten så här års. (Varmare här än vid kusten, då havet kyler.)

Monet-bron som jag kallar den för, men som egentligen heter ”Lukas bro.” Tänk när gräset blir grönt och björkarnas blad har slagit ut! Tack vare bron, har vi ortsbor fått en fin slinga att följa längs sjökanten och ån! (Hälsoslinga.)

Fina vyer nere vid sjön…. älskar att stå här och blicka ut över viken!

Ja, så gott det gör med promenader i solsken och snart ska jag bege mig iväg på ett yogapass. Härligt att vara igång med både: zumba, rörlighetsträning och yoga igen! Men jag måste ändå tillägga att det bästa jag vet är promenaderna – och gärna vandra lite längre sträckor! Alla promenader som blir av är hälsosamma!

Må gott!

Gunilla

Besök i skogen inför advent!

Snart är det första söndagen i advent, bara några dagar kvar. Advent är en fin tid. Tycker om att pynta trädgården och hemmet med mossa, kottar, lingonris, blåbärsris, kvistar och lite blommor. I skogen är det grönt och frodigt och det doftar ljuvligt! Det gröna i skogen är viktigt för kropp och själ. Här är ingenting grått. Här finns ingen stress, här kan jag vila ifrån ledsamheter. Jag glömmer bort tid och rum och bara är!

Så här års uppskattar jag skogen otroligt mycket. Jag ”skogsbadar”, så ofta jag kan.

Visst är det vackert och vilsamt för ögat. Många har ögonen på att hitta de sista trattkantarellerna, men jag har mina ögon inställda på kudd – och vitmossa! Det finns i ”min skog!” 🙂

Det är nästan, så man vill lägga sig ned i all mjuk mossa!

Svampar, men vet inte vad det är….

Grankottar – det känner jag till! 🙂

Ett fat med kuddmossa och några tallkottar.

Kram Gunilla

En skogspromenad och en minisemester!

Ja, dagen har gått i ett med att städa, lite trädgårdsfix och så packa lilla resväskan för en minisemester! Jag har också hunnit med en skön promenad i skogen. Mycket solig och fin dag, med behaglig temperatur.

Jag mår så bra när jag kommer ut i naturen. Tankarna klarnar och jag känner verkligen hur välgörande promenaden är för hela kroppen! Här är lövskogen ganska tät, men ju närmre vattenblänket jag kommer, ju mer glesas skogen ut.

Det är en sådan glädje att ha naturen inpå knuten! Ett ganska stort naturreservat med många olika små vägar och ännu mindre stigar. Då och då möter jag motionärer som antingen löptränar eller går stavgång som jag! Hundägare träffar jag som oftast på och ibland barnfamiljer på skogsäventyr! 🙂 Går jag ut tidigt, innan frukost, så brukar jag få ha skogen för mig själv och då och då ser jag bland annat rådjur.

Regnet som har kommit gör gott för grönskan, men likväl är det lite vatten i bäckarna och i åarna här runtomkring. Träden dricker massor av vatten!

Men i skogstjärnet såg det ut att vara normalt vattenstånd. Härligt solglitter idag! 🙂

Ja, då blir det en liten bloggpaus, men snart är jag tillbaka och förhoppningsvis har jag många fina bilder med mig i bagaget! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla