Den första vitsippan!

Det är alltid lika underbart när jag finner den första vitsippan, vilket vi gjorde igår på promenaden vid Gunnebo slott. Vädret var på topp, bättre än idag faktiskt, fastän det lovat strålande sol! Men den har tittat fram en stund i alla fall. Nu ska här grillas…men vi sitter nog inne! 🙂

Kram, Gunilla

P1060643

 

P1060645

Missbruk och medberoende.

Igår var jag på en föreläsning som kom att beröra mig på flera plan och när jag kom hem satte jag mig framför datorn och började att skriva…

Det var journalisten och författaren Hillevi Wahl känd från bland annat SVT:s serie ”Djävulsdansen” som föreläste om sina erfarenheter om att växa upp i hem med alkoholmissbruk och hur det har påverkat hennes eget liv. Hillivi Wahl inledde sin föreläsning med att säga: ”Jag är alkisbarn och gammal matmissbrukare – och det är jag så stolt över idag.” Kan man vara stolt över det? Jag tror jag förstår vad hon menade, eftersom ”ingen står ut med perfekta människor!”

Jag har själv växt upp i ett missbrukarhem och som barn eller annan nära anhörig till någon med missbruksproblem, utvecklade även jag ett medberoende. Som barn skyddar man sina föräldrar, det får inte synas utåt! Ingen får märka någonting. Det märkliga är att det är sällan som någon utomstående märker något! Jag frågade Hillevi om det var någon, som till exempel en anhörig, en granne, eller någon lärare som frågade hur hon hade det? Någon släkting hade förstått problemen i familjen, samt någon granne med vars barn Hillevi lekte. Och deras gemensamma reaktion var att de drog sig undan Hillevi och hennes familj. Hon var ingen lämplig lekkamrat. En av Hillevis fröknar från förskolan anade ingenting, för Hillevi var alltid välklädd.

Jag känner såväl igen detta och har undrat många gånger hur det har varit möjligt att ingen vuxen, under hela min skoltid inte anat någonting? Eller gjorde de det och blundade? Och mina klasskamrater, vad såg eller tänkte de? Förmodligen lyckades jag som så många andra barn i samma situation med konststycket att dölja, parera, planera och använda mig av ”vita lögner!” Det borde uppmärksammas mer då det i varje klass kan finnas upp till åtta barn, kanske fler som har föräldrar med missbruksproblem. Jag har läst varierande statistik om antalet, men ett barn är tillräckligt. Det är ett barn för mycket! Anledningen till att det så sällan syns utåt är att dels att barnen är lojala och att det dels ofta är ”välartade föräldrar” med god social status som kan vara de som har missbruksproblem. Hursomhelst så syns det sällan utåt.

Som barn till en förälder med missbruksproblem, så kan man ärva sårbarheten att själv utveckla ett beroende. Sårbarheten går i arv i generationer, men kan få olika uttryck. I Hillevis fall utvecklade hon ett matmissbruk. Hon dövade sin smärta med ”ostsmörgåsar och oboy!” Det kunde lika gärna bli ett alkoholmissbruk eller något annat som hade triggat igång belöningssystemet.

Sårbarheten…som ofta handlar om en personlighet med bland annat ”fingertoppkänsla!” Att vara intuitiv – känna in stämningar! Att vara konstnärlig och kreativ. Behovet av att vara i naturen är stor och förmågan att uppskatta naturens skönhet likaså. Sårbarheten innebär också att ”huden är extra tunn och skör”. Konsekvensen blir att det är svårt att skydda sig mot alla slags negativ påverkan. Händelser och människor kommer lätt innanför huden. Naturligtvis kan man ha en personlighet som stämmer in på detta, utan att det finns missbruksproblem med i bilden.

Jag blev perfektionisten – för mig direkt kopplat till bekräftelsebehovet – att bli sedd. Du kan läsa mer om perfektionism här! Mycket tid och energi har gått åt till att släppa greppet om att vara ”perfekt” och förstå orsak och verkan. Jag tycker om ordning och harmoni, men är vaksam över de perfektionistiska dragen!

Sårbarheten…att kunna skydda sig emot negativ påverkan. Den där känslan av att en person med sitt agerade kommer alldeles för nära och sprider ut sitt gift i min kropp, eller att orden, agerandet får mig att känna mig övergiven, och svårigheten med att säga ”stopp” och sätta tydliga gränser. Det har varit och är svårigheten för mig. Självkänslan och självförtroendet har fått sig en rejäl törn, men det goda är att ”inget behöver vara för evigt!” Negativa erfarenheter går att vända till något mer positivt och belöningssystemet kan få sin beskärda del av tillfredsställelse på annat sätt än genom alkohol, narkotika, mat, träning, shopping, spel, arbete eller annan form av missbruk.

Jag har funnit min väg till läkning genom att söka hjälp och kunskap. När jag var trettiofem, bestämde jag mig för att tro på att jag ”är någon” och att jag ”kan något”. Jag utbildade mig till Fritidspedagog och några år senare, utbildade jag mig till Stresskonsult och inom sorgbearbetning. Jag har fått läkning och jag har kunnat hjälpa andra till ”självhjälp” eller slussa dem vidare. Jag har varit och är en vuxen som lyssnar på, vad någon försöker förmedla till mig. Liten som stor.

Hillevi pratade om längtan, aktivitet och om vila. Jag kan inget annat än att hålla med. Att lyssna till sina behov – verkliga behov, de som talar om vad som fyller dig med välbehag. Längtan är stor hos oss människor och det är viktigt att ”fylla det inre tomrummet” med något som får dig att må bra här och nu och livet ut. Det som får dina ögon att glittra och din kropp att utstråla energi. Kropp och själ behöver också fysisk aktivitet och vila.

Min sårbarhet…som ibland översköljer mig, som nu och sedan en tid tillbaka, får mig att sakta farten, stänga ute så mycket ”brus” det går och söka stillheten. Kropp och själ har reagerat med ohälsa och det har jag lyssnat till och förhoppningsvis så går jag mot en vår med förnyad energi. Jag är tacksam över de ”verktyg” jag har, och använder mig utav, för att må bra.

När jag lyssnade till Hillevis föreläsning och på hennes svar på våra frågor från oss åhörare, så insåg jag hur viktigt det är att dela med sig av sina erfarenheter. Vi måste få barnen att våga berätta och att få vuxna att söka hjälp för sitt missbruk, vad det nu än är. Vi måste få bort stämpeln av skuld och skam och inse att missbruk bottnar i en sårbarhet och att det finns ”riskbruk” som kan leda till missbruk. Vi som vet måste förmedla till barnen att det är inte deras fel att en förälder missbrukar och till dig som är vuxen och som har vuxit upp, men som bär det ”sårade barnets” erfarenheter. Det finns vägar ut, du behöver sträcka ut en hand och be om hjälp! Genom att du agerar och bryter negativa mönster, så kanske dina barn slipper att bära den negativa sårbarheten vidare. Jag hoppas att jag har lyckats med det och att våra barn har lyssnat och lärt av mina erfarenheter.

Jag har genom mitt eget föräldraskap också förstått hur svårt det är att vara förälder, men också hur underbart det är. Jag vet om mina föräldrars bakgrund och om deras sårbarhet. Jag förstår orsak och verkan och vet svårigheten med att ”välja rätt” i alla situationer. Jag växte upp i ett hem där det periodvis var svårt att vistas i som barn och tonåring. Men jag växte inte upp i hem helt utan omsorg eller kärlek. Men min tillit till vuxna blev skadat och det lilla ”sårade barnet” som finns inom mig, bär jag med mig resten av livet. Jag försöker ge henne det som hon har saknat.

Det är fredag och maken och jag har en ledig dag tillsammans, vi ska ta en promenad, äta lunch ute och inhandla något gott till kvällen. Vi ska inhandla lite vårblommor som ska få sprida glädje både ute och inne.

Med kärlek, Gunilla

P1060625 P1060626 P1060628

 

 

 

 

 

 

Ulliga, krulliga vårtecken!

Det finns en gård här i Landvetter som heter Backatorp, vackert belägen på en höjd ovanför samhället. Många, många gånger genom åren har vi promenerat längs den gamla vägen förbi Backatorp och de övriga husen. Motorvägen går tvärs genom samhället och det har gjort att vi har en äldre del och en nyare del av Landvetter. Backatorp ligger på den äldre delen, men det byggs och ska byggas nytt här också.

DSC_0038

Backatorp är de röda husen, det vita huset är en grannfastighet. Runt om gården kan man se får gå och beta och i fredags då vi var ute på en åktur, tog vi vägen om för att kika efter ulliga, krulliga vårtecken! Och visst var de där!

DSC_0013

DSC_0014

DSC_0015

DSC_0016

Så underbara och det är sannerligen inte lätt att fånga ystra, lekfulla lamm på bild!

DSC_0027

Den här sötnosen var den som busade och hoppade mest och ville leka med de andra.

DSC_0028

DSC_0031

En stolt moder som noga övervakade sina små…

Ja, våren är full av liv…nu hoppas jag med det snaraste att själv kunna vara det…

Nu ropar kära maken att frukosten är klar.

Önskar dig en solig och vårlig söndag!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

Att ha något att längta till!

Visst är det ljuvligt att ha något att längta till med allt vad det kan innebära. Jag gläder mig åt de allt ljusare dagarna och åt snödroppar och krokusar.

tidiga-vc3a5rblommor-21-februari-2014-004

krokus

Jag längtar efter tussilago och kanske de redan finns där…

tussilago

de små gula liven! Dessa fann jag förra året på en promenad i närområdet och det var den 7 mars! Det är inte särskilt långt borta!

Ett annat vårtecken är ”sommarmoln” – Cumulusmoln. Att se dem på himlen är ett vårtecken gott som något och det gjorde maken och jag för ett par veckor sedan. Det betyder att de högre luftlagren börjar värmas upp…

sommarmoln

Jag längtar efter att träna Globalyoga igen…jag hann att pröva några gånger innan ”eländet” började med handledsskada och ryggproblematik! Ingen träning alls på flera veckor. Min räddning har varit inspirationsböcker, Mediyoga och att fokusera på målbilder…

17

Du ser vad jag drömmer om och det är en vandringsresa…både maken och jag längtar! Det finns många alternativ och Madeira lockar oss mycket…

18

Det är en ö som har det mesta av det vi älskar – naturen är oslagbar! Här finns ett rikt fågelliv, lagerträdsskog och blommor i mängd. Dalgångar och höjder…

levadas_02

Ett oöverträffat sätt att lära känna vulkanön Madeira är att följa de traditionella vandringslederna och följa de välkända levadorna – bevattningskanalerna.

Ja, jag inte bara drömmer…jag vill förverkliga och så kommer det att bli! Nu tar jag nya tag och hoppas på gladare och friskare tider!

Foton från Madeira har jag lånat ifrån; www.maderia-live.com

Kramar, Gunilla

Jag är glad…

Jag är glad för att det är fredag och att jag ska träffa kollegor ifrån den ”gamla goda tiden!” Vänskap som varat i fyrtio år! Det blir god mat (det blir det alltid), bubbel, vin, skratt och en och annan tår kanske när vi pratar om det som händer i livet!

Jag är glad för all omtanke jag får av min make som hjälper, stöttar och överraskar mig!

Jag är glad för att jag äntligen börjar känna mig bättre i rygg, nacke och handled! Tack doktorn, sjukgymnast, naprapat, arbetstereupt och alla andra ”påhejare!” Igår tog jag två små promenader! Hoppas att jag kan arbeta i nästa vecka…

Jag är glad för att just du tittar in här och att du tycker om att dela mina tankar och upplevelser med mig!

Jag är glad för vårregn och för nyinköpta vårblommor som pryder vår entré!

Med dessa bilder vill jag önska dig en mysig fredag!

DSC_0005 Primula – vacker vårblomma och ett vackert namn!

DSC_0001

Så enkelt…lite vaxat papper i en korg och tre primula i mi älsklingsfärg!

DSC_0002

Kram, Gunilla

Jag gör det som får mig att må bättre, jag botaniserar och fotograferar.

Låt mig få presentera en skönhet som blommar just nu – Kamelia!

Att det kan vara så vackert, så fulländat! All denna skönhet på en och samma gång… ”Ja, visst gör det ont när knoppar brister!”

Här ville jag stanna länge…

DSC_0023

DSC_0034

Vackra, rosa toner…en ton som fyller hela min själ…

DSC_0030

Vilken komposition….så mjuk, vackra penseldrag…

DSC_0040

Lite djupare i tonen med en gyllene krona i dess mitt..

DSC_0006

Liten men inte mindre vacker…

DSC_0032

Mild och skir, mjuk och feminin…

DSC_0028

Vitt, vitt, rent och gudomligt…

DSC_0022

DSC_0033

Jag mår lite bättre när jag får göra det jag älskar…botanisera och fotografera.Tack käraste make för att du körde mig till min naprapat och sedan förde mig hit till Palmhuset och till Kameliorna och många andra blommande skönheter!

Jag har det bra, men mår inte alltid bra!

Att leva med kronisk sjukdom, innebär ofta att leva med smärta eller med andra obehag. För ungefär 15 år sedan fick jag svar på varför jag så ofta hade ont i ryggen, nacken och sätesmusklerna. Efter diverse blodprover, röntgen och muskulär genomgång, fick jag min diagnos av en reumatolog, vilket löd; Bechterews sjukdom, idag mer kallad för Ankyloserande spondylit, förkortas, AS. Men jag hade känt av ryggproblemen långt före det att jag fick min diagnos och som många andra kvinnor med diffusa rygg – och nackproblem, så blev diagnosen då Fibromyalgi.

Att få en diagnos är ofta omtumlande, men också befriande! Diagnosen innebar att äntligen få bekräftelse på att de symtom som jag hade (har) inte var inbillade eller att de orsakades av ”psykiska problem”. Det har tagit lång tid för läkarkåren att acceptera och tillkännage att Fibromyalgi är en sjukdom. Fibromyalgi är inte en psykisk sjukdom, men långvarig smärta ger oftast långvarig stress. Stressen kan i sin tur öka intensiteten i smärtan man upplever och även förklara en del av symtomen vid Fibromyalgi. Inte bara när man får Fibromyalgi utan vid alla långvariga smärttillstånd spelar psykologiska faktorer en roll för hur de olika symtomen upplevs. Oro, ängslan, stress och depression kan förstärka symtom som smärta, trötthet och dålig sömn. Det är lätt att hamna i en negativ spiral, där det ena påverkar det andra…

Tidigt bestämde jag mig för att jag är inte min sjukdom, utan jag har två diagnoser som ger likartade symtom och det är det som jag ska förhålla mig till! Det är sannerligen ingen lätt uppgift. Fibromyalgi uppmanar till försiktighet beträffande olika aktiviteter, medan AS uppmanar till rörlighet! Jag försöker se till vad jag faktiskt kan och orkar, istället för vad som känns svårt och omöjligt. Jag hoppas och tror att de livsval som jag har gjort under de här åren, har påverkat hur jag mår i det stora hela.

På ett tidigt stadium, la jag om kosten och har inte ätit gris – och nötkött sedan dess. Jag äter fortfarande kött, men helst vilt, fågel och ibland lamm. Helst ska all mat vara ekologisk. Fisk, skaldjur vegetariska rätter, står högt på matlistan och nu under vintern blir det gärna soppor! Under de två sista åren har jag minskat intaget rejält beträffande vete (gluten) och vitt socker. Allt i syfte på att minska det som jag tror orsakar inflammationer i kroppen och AS är en inflammatorisk sjukdom. Även om jag tror att föda och närmiljön spelar en stor roll för vår hälsa, så är det förmodligen olika grundorsaker som gör att man drabbas av olika sjukdomar. Ingen kan bortse ifrån ärftliga faktorer.

Det är påfrestande att leva med smärta! När man som jag har Fibromyalgi och AS, så är det inte alltid som det syns utanpå. När jag ibland är relativt symtomfri, så ”sprudlar min energi” och jag är vigare och rörligare än många andra. Att det förhåller sig så kan jag tacka mitt hälsointresse för! Jag har alltid tränat ända sedan barnsben. Mitt intresse för ”hälsofrågor” har lett till att jag har utbildat mig inom stresshantering och sorgbearbetning och det har i sin tur, gjort mig medveten om det egna ansvaret för välbefinnandet.

I stort sett gör jag allt det som jag vill göra. Jag promenerar, går stavgång, tränar olika yogaformer, cyklar när vädret tillåter och mediterar. Ibland blir det för mycket och det avspeglar sig ganska omgående. Jag tror främst att det är yogan som har gjort underverk med mitt välbefinnande…yogan och bra mat, räcker långt.

Ibland får jag ett skov som yttrar sig som ett ryggskott eller nackspärr. Oftast känner jag av symtomen en tid innan, men inte alltid. Ibland vaknar jag och kan inte komma ur sängen, eller när jag ska resa på mig ur en fåtölj, så sprider sig en förlamande smärta över stora delar av ryggen. Läget är liksom låst som nu! Då är det smärtlindring av olika slag som gäller och att härda ut. Smärtlindringen består av avslappning, mjuk yoga, massage, värme, manuell behandling hos en naprapat eller sjukgymnast. Ibland behöver jag medicinera. Jag har prövat många olika behandlingsformer och de flesta ger smärtlindring, men jag har inte blivit frisk. Jag tror mer på att alltid träna i förebyggande syfte och i mitt fall är yoga bäst.

Livet pågår medan jag hanterar min situation. Jag drabbas som alla andra av motgångar som ibland kan vara mycket smärtsamma att hantera. Under ett antal år har jag utsatts för en hel del känslomässiga påfrestningar, där jag har förlorat anhöriga, vänner och på grund av mina diagnoser har jag varit tvungen att byta arbete och arbetsplats. Något av det svåraste har varit att starta eget företag, satsa allt, men sedan inse att det inte går att kombinera två arbeten utifrån min situation. Jag var tvungen att välja och jag behövde klara av att betala mina räkningar…Min själ ville fortsätta att hjälpa andra till ökad självkännedom och se dem släppa stress, krav och obearbetad sorg. Bloggen är en del av min livlina – här kan jag skriva om det som ligger mig varmt om hjärtat och jag får ta del av andras erfarenheter.

Man behöver vara frisk för att vara sjuk! Ja, det har jag också fått erfara. Det är långt ifrån alltid som anhöriga, vänner, kollegor och chefer, förstår hur en reumatisk sjukdom kan bete sig. Att min förmåga och ork kan skifta från tid till annan, från dag till dag. Jag har dock förståelse för det, då min sjukdom inte alltid är så synbar. Det syns inte alltid på mig hur natten eller morgonen har varit…Jag slits nästan sönder ibland av trötthet, då jag i perioder sover dåligt. Men så kommer ”den natten,” då jag sover som en stock och får lite återhämtning. Återigen – jag  är övertygad om att meditation och yoga har bidragit till bättre sömn!

Jag har som många andra fått sitta i många och långa samtal med chefer, läkare och representanter ifrån försäkringskassan och har för det mesta blivit lyssnad på och aldrig blivit ifrågasatt. Tur eller skicklighet…jag vet inte! Vet bara att min inre styrka och min förmåga att uttrycka vad jag vill, har hjälpt mig och att jag har haft god hjälp av ”nyckelpersoner!”

Varför berättar jag nu detta…

Jag vill gärna bidra till ökad kunskap om hur det kan var att leva med kronisk sjukdom av olika slag och vad du kan tänka på. Kanske du känner igen dig i min berättelse och att det kan kan bidra till att du prövar andra sätt att förhålla dig till din smärta/sjukdom. Det viktigaste som jag har lärt mig är att vara så tydlig som jag kan och tala om vad jag behöver för att må så bra som det är möjligt! Det gäller överallt i alla kontakter!

Jag påminner mig om att jag är inte min sjukdom. Jag vet att yttre faktorer som olika händelser, stress och press påverkar min sjukdom negativt. Därför är jag mycket medveten om att bearbeta de känslor som dessa händelser och tankar utlöser! (Stresshantering och sorgbearbetning). Jag väljer att fokusera på det goda i livet och uttrycker ofta tacksamhet. Jag undviker så gott det går personer som tar energi ifrån mig. Jag försöker att visa hur jag vill bli bemött och undviker att ”gå i försvar” när det brister i förståelsen och på respekt. Vem vill inte ha förståelse och respekt?

Det svåraste är att våga planera framåt, eftersom jag inte kan veta hur morgondagen blir. Men det vet ingen! Men för mig handlar det om att våga göra den där resan, boka till den där teaterföreställningen, våga bjuda hem gäster…jag kanske måste avstå. Nu händer det sällan…och som sagt – ingen vet hur morgondagen blir!

Så jag accepterar livet som det är och är mycket tacksam för allt det goda som jag har i mitt liv. Varför fokusera på något annat?

Jag är så tacksam för att ljuset återvänder det gör underverk för oss människor, djur och natur! Jag har hört lite fågelsång, druckit den första koppen kaffe ute i trädgården insvept i filtar och jag har sett de första snödropparna i vår trädgård…

DSC_0002

10930927_10152639568328483_2537268699382764345_n

Jag har det bra – men mår inte alltid bra!

Kramar; Gunilla

 

 

Recept ifrån sängkanten…

Jo, så är det…ligger mest i sängen då jag är ganska orörlig just nu med en stukad handled och ett ryggskott! Men jag är på bättringsvägen och försöker ändå röra på mig så gott det går!

Så här går vi, maken och jag, båda lite halta och lytta! Märkligt ord det där…lytta. Maken har dessvärre inte blivit bra ännu efter sin höftledsoperation, få se vad farbror doktorn kan göra….

Nåväl, maken tillagade goda mandelplättar till oss igår…ett sätt att försöka muntra upp oss. (Mat o godis har ju den effekten på oss människor!) Inte helt onyttigt, då det är gjort på mandelmjöl. Riktigt gott, med lite tuggmotstånd och créme fraichen, kändes mycket fräsch till. Kanske ett recept istället för vanliga plättar eller våfflor. Receptet hittade vi i Ica-tidningen, ”Månadens skörd”, februarinumret.

Mandelplättar med färska bär och limecréme. (8 portioner.)

Plättar

2 ägg

1/2 dl mjölk

2 1/2 dl mandelmjöl

2 tsk bakpulver

1 msk strösocker

2 msk smör till stekning.

Limecréme

1 lime

2 dl créme fraiche

2 msk socker

Till servering

4 dl blandade bär som hallon, blåbär, och björnbär.

Gör så här:

Plättar: Vispa ihop ägg och mjölk. Tillsätt mandelmjöl, bakpulver och socker och blanda till en smet. Smält hälften av smöret i en medelvarm stekpanna. Klicka ut fyra små plättar åt gången. Grädda plättarna på svag värme. Lägg dem på ett fat. Stek resten av smeten på samma sätt.

Limecréme: Skölj limen, riv skalet och pressa ur saften. Blanda limeskal och – saft med cremé fraiche och florsocker.  

Till servering: Pudra gärna de nygräddade plättarna med florsocker. Servera med limecréme och färska bär. 

Vi hade ingen lime hemma, men citron, och det går ju lika bra. Nästa gång tänkte jag att vi tar råsocker eller lite honung i istället för vitt socker. Rysk yoghurt istället för créme fraiche tror jag också är gott!

DSC_0002

DSC_0004

Snart väntas här kärt besök…mysigt! Så nu ska jag försöka se lite anständig ut….

Kram, Gunilla

 

 

En annan sida av mig…

Ibland blir jag lite nyfiken på hur andra uppfattar mig? Det är lätt att vi ”stoppar in varandra i ett eller kanske flera fack.” Utifrån hur väl någon känner mig så hör jag egenskaper som; glad, positiv, rolig, omtänksam, ordningsam, beslutsam, envis, analytisk, allvarsam, fundersam och känslig. Och det är i mitt tycke, både bra och mindre bra egenskaper, beroende på i vilket sammanhang och i vilken omfattning.

Nåväl…jag har mörkare sidor också ( de benämns oftast så) som inte är lika fantastiska att lyfta fram och en av dem är ”framgångsavundsjukan” som slår till ibland, då livet har ”överraskat mig” med för många motgångar! Då kan jag sjunka ned i självömkan och tycka att både världen och livet är orättvist! Och precis som så många andra är jag alldeles för snabb att placera en person i ett fack eller tillskriva densamme vissa egenskaper som inte alltid är positiva! Och så är det ju – att vi alla har olika egenskaper som är både kända och okända. Positiva och negativa. Känner du till joharis fönster?

Jag har inte hört någon person säga till mig att jag är tråkig. Och det vore intressant att höra hur en person är som är tråkig? Är det att vara ”nej-sägare”, allvarsam eller någon som oftast uttrycker en egen åsikt? Eller är det kanske någon som inte tycker om att göra det andra vill eller inget vill alls? En färglös person – helt utan karisma? Ja, du förstår hur lätt det är att placera någon i ett fack som inte uppträder som man själv vill.

I mitt arbete träffar jag dagligen många olika individer. Både stora och små! Och de flesta av dem kommer jag att träffa en tid framöver. Genom dem lär jag mig att känna mig själv och hur andra tänker och känner. Jag uppmärksammar hur mina tankegånger går….och när jag är koncentrerad och inkännande, så är det lättare att bara lyssna utan att analysera och bedöma.

Nu tror jag mig veta att vår hjärna…gärna vill 🙂 sortera intryck och göra bedömningar utifrån tidigare intryck och erfarenheter. Vi behöver sortera både händelser och människor i olika fack, för att kunna förstå och få nya erfarenheter. Men därmed inte sagt att jag eller du har rätt att döma eller tillskriva någon egenskaper, för all framtid! Du eller jag har oftast inte en kunskap om en medmänniskas hela livsresa. Det finns ju ett uttryck: ”Döm ingen förrän du har gått en mil i hans skor.” Nu för tiden har vi alla, all anledning att ta till oss det!

Allvarsam, fundersam, analytisk, känslosam…det är förmodligen de egenskaper som framträder här på min blogg genom de inlägg som jag publicerar. Och jag är en tänkande person som har lätt till skratt och tårar, och som älskar att skriva!

En stor bukett med blommor vill jag ge till alla och en var! Tack för att ni tittar in här och för alla välmenta kommentarer som jag får!

DSC_0017

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Vad innebär det att vara andlig?

Först en tillbakablick…

Det gläder mig att jag fortfarande har besökare till min gamla blogg! Det har inte minskat i antal något nämnvärt. Det är ju ändå ett bra tag sedan som jag gjorde ett inlägg där. Lika glad är jag förstås att jag har ännu fler besökare till min nya blogg. Ni är alla hjärtligt välkomna!

När jag tittar på statistiken över vilka inlägg som ligger i topp, så är det några inlägg som toppar. Vecka efter vecka…ett av dem ”Andlig hälsa” har jag redan publicerat på min nya blogg. Ett annat är: ”Vad innebär det att vara andlig?”.

Även om det nu är många som läser de inläggen, så kan jag inte dra några slutsatser. Vad är det som man söker efter när man googlar på ”andlighet” och vilka svar är det som man vill ha?

Ibland när jag samtalar med andra om ”andlighet”, så får jag ibland en känsla av att det som många menar, är att hitta eller snarare uppleva en sorts inre balans i livet. Det jag också kan uppfatta är att man genom ”andlighet”, söker ett svar på livets mening! Att försöka hitta en väg genom livet, som upplevs som ”äkta” och meningsfull. Människor vill söka sig bort ifrån stress och krav och vill komma tillbaka till sina rötter. Yoga, meditation, mindfulness och andlighet…är inte det tecken på att söka lugn, balans och att vara mer närvarande i det som sker här och nu? Jag tror att det är meningen med livet, samt att vilja utvecklas och ge av sig själv till sina medmänniskor.

Så till mitt inlägg…

Vad innebär det att vara andlig?

Att vara andlig vad innebär det? Är jag en andlig person? Är du en andlig person? 

Det händer ibland att jag får höra att jag är en känslig person eller känslosam och intuitiv person. En sökande person…

Ja, jag är i nära kontakt med mina känslor och mina ”känslospröt” är oftast aktiva och påslagna! Men det betyder inte att jag alltid har ett behov av att veta eller förstå allt som sker. Ibland så bara jag är i varandet, vilket är vilsamt. Att vara en sökande person…det betyder för mig att vilja utvecklas, att vara nyfiken, att förstå orsak och verkan, uppnå en inre balans.

Andlighet är för mig en form av tänkande och kännande som jag kan uppnå med bland annat meditation, yoga och vistelser i naturen. Känslan av andlighet har med själva upplevelsen att göra – att jag är i ett tillstånd där jag är ett med något. Jag är fullständigt närvarande i nuet, utan att tolka eller analysera upplevelsen med intellektet. När jag är i nuet och i kontakt med mina känslor, infinner sig ett lugn och ett välbefinnande.

Andlighet, närvaro och samhörighet

Är det så för dig att när du befinner dig på vissa platser, så upplever du den där lyckokänslan och du känner dig nästan euforisk? Inget annat existerar – du blir ett med upplevelsen! Andligheten ligger i det vackra som du ser och upplever.

Jag har vid några tillfällen skrivit om ”våra pärlor” som vi återkommer till och de flesta av dessa platser ligger vid eller nära havet. Jag har en ständig längtan till havet och njuter av dess närhet året om. När jag ser havet, horisonten, klippor, strand och allt annat, så fylls jag av en ”andlig känsla.” Samma känsla av total sinnesfrid infinner sig också när jag kommer till något av Medelhavets länder. När jag går i någon bergsby på smala, slingriga gator och ser de gamla slitna stenhusen och alla underbara blommor som pelargonior, så upplever jag att här hör jag hemma och här vill jag vara! Jag kan gå länge i dessa gränder och känner mig helt uppfylld av det vackra och atmosfären.

I musik och rytmik upplever jag glädje och harmoni. Rytmik får kroppen att vilja röra på sig! Jag minns särskilt för ett par år sedan då jag under en termin dansade till afrikanska rytmer. Känslan att tillsammans med likasinnade stå där barfotad och röra på kroppen till trummorna…en underbar upplevelse och det väckte ”urkvinnan” i mig!

Det finns många korta stunder då känslan kan infinna sig; tänk bara på känslan av att hålla en liten baby i sin famn, att vara nära sitt husdjur, sitta med en kopp kaffe i vårsolen, se de första vårblommorna, känna doften av ett sommarregn, att bli omfamnad av någon som håller av mig, att hålla en människa i handen som är på väg att lämna mig…

Andlighet och religion…

Andlighet är något som utspelar sig i nuet. Religion är däremot aldrig i nuet. Religion handlar om det förgångna (skapelsen mm.) eller framtiden (livet efter döden.) Religion kan innehålla andlighet men andlighet är inte religion.

Jag besöker gärna kyrkor och dess kyrkogårdar, men inte av religiösa skäl, utan för dess arkitektur, symboliken och traditionen och för dess historiska värden. Jag kan se en lika stor skönhet i en liten sakral kyrka, som i en stor och överdådig domkyrka eller katedral. Jag tycker om att vara i en kyrka – det är en plats för kontemplation.

Kyrkan är en andlig plats – en gudomlig plats om du så vill.  Det gudomliga är något gott och vackert. Men utövarna är inte alltid goda och det är något helt annat! Jag vill vara en religionsfri människa – jag vill vara fri i tanken. För mig finns inte en sanning – det finns lika många sanningar som människor! En religion är inte ond – det är betraktaren, utövaren som kan vara på det ena eller andra sättet som är avgörande. Jag tror på det goda, på något gudomligt som vill något gott. Jag har haft sinnesupplevelser som har varit märkliga, men inte på något konstigt eller skrämmande sätt. De har varit just upplevelser och de har fått mig att må gott. Jag kan be om hjälp – om vägledning att hantera det som kan upplevas som svårt. På ett eller annat sätt tar jag så småningom ett steg till.

Kropp och själ…

När vi vill må bra, så säger vi oftast att vi vill må bra både i kropp och själ. Även inom läkarkåren talas det alltmer om att må bra i kropp och själ, då detta inte går att separera ifrån varandra. Vi har vår fysiska kropp och den behöver rörelse och näringsrik föda. Vår själ som är vårt andliga jag behöver också näring. För mig är det att vara mitt ”sanna jag” och att vårda mitt inre. Jag läste någonstans att ”döden” är slutet på det som nu är och att något annat tar vid. En annan livsform och det upplever jag som något trösterikt och vackert och så får det gärna vara…

I Malin Berghagens bok ” Min kropp, min själ, mitt andetag”, står följande om yoga och jag citerar;

”När jag vårdar min kropp, min själ, mina tankar och mina känslor,

har jag en större möjlighet att hålla mitt inre sant och äkta.

Genom att vara närvarande i min kropp, i mötet med varje rörelse,

lär jag mig att vara närvarande i vad mitt hjärta och min själ försöker säga mig.

Jag är sann. Jag är jag. Och jag lyssnar på vad jag vill och känner – inte på någon annan.

Det är då jag blir levande.” 

Kramar/Gunilla

Krakowresan 7-10 november 2013 081