En vinterpromenad på naturslingan vid Jungfruviken på Hönö!

I strålande vinterväder bestämde vi oss för att promenera naturslingan på Hönö och njuta av det vackra vintervädret! Vi har gått här tidigare, för flera år sedan, men då var det sommar och det var innan vi började med vårt lilla projekt – den att promenera på alla bebodda öar i Göteborgs skärgård. De öar som hittills har fått besök av oss ligger alla i den norra skärgården och de tillhör Öckerö kommun och ligger i landskapet Bohuslän. Om du vill läsa om våra besök, så finns de beskrivna här på bloggen under kategorin, ” Göteborgs norra skärgård.”

En informativ och tydlig tavla som visar naturslingan, men också om växt – och djurriket, samt badplatser och annat som är värt att uppleva. Slingan är vacker att gå året om, men självklart så såg vi inget vid vårt tillfälle, som hör den gröna årstiden till! Däremot fick maken ett mycket nära sällskap en stund av en liten nyfiken rödhake! Den slog sig ned på armstödet på den bänk som maken satt på. Antagligen hungrig. Vi följde den gröna slingan som syns på bilden.

Längd

2,2 km beroende på hur man går.

Svårighetsgrad

Lätt, så länge man följer slingan.

Utgångspunkt

Utgå antingen från Parkeringen finns vid Hönö Kyrkogård eller längs vattnet på Bustadvägen till höger vid Fotöbron. Vi startade vid Fotöbron. Slingan går nära havet och du passerar två badplatser. Jungfruviken och Halse Långe. Slingan passerar också genom blandskog. Det finns bänkar och bord med grillplats lite varstans. Så det är bara att slå sig ned och njuta av matsäck och av utsikten. Om du har parkerat vid Fotöbron och vill gå lite längre, så promenera också över till Fotö!

Vägen hit
Det tar ca 25 minuter med bil från centrum ut till färjorna. Bussen avgår från Nils Ericsson platsen – den tar ca 45 min. ( Röd Express.)
Du kommer fram till en bilfärja som är avgiftsfri. Det går två stycken färjor – en till Öckerö/Hönö – ca 12 minuter och en till Björkö – 6 min. Från Hälsö tar du dig via färja till nordöarna Knippla, Hyppeln och Rörö. Planera din utflykt i god tid med hjälp av olika tidtabeller. För om du ska ut till nordöarna eller till Grötö och Kalvsund, så gäller det att se hur ofta båtarna går. Färjan till Grötö och Kalvsund är personfärja och är avgiftsbelagd. Om du har cykel med på bilen, så är tipset att parkera bilen längs Hjuviksvägen på någon av Västtrafiks parkeringar. Sedan kan du cykla runt på alla de underbara öarna i lugn och ro! Under delar av sommaren går det direktbåt ut till Hönö ifrån Stenpiren.

Fler tips vid besök på Hönö

Naturreservatet Ersdalen utgör den nordvästra delen av Hönö. Landskapet är bergigt och jordfattigt och präglas av väder och vind. Trots kargheten är floran relativt artrik. Strandlinjen är sönderskuren i vikar och uddar. Här finns ett rikt fågelliv.
I Ersdalen finns goda möjligheter till bad, motion, lek, fiske med mera.

Tag färja från Lilla Varholmen till Hönö. Vid första rondellen på Hönö, tag vänster. Tag höger vid Statoil. Följ Lökholmsvägen, sväng höger vid Rödvägen och vänster vid Ersdalsvägen. Parkeringsplats finns.

För den som vill kombinera promenaden med lunch eller shopping, så finns det ett flertal butiker, matställen, kaféer att välja på i områden vid Hönö Klåva som ligger vid hamnen. Hursomhelst är där trevligt att bara gå omkring och njuta av havsnära miljö.

Lite kort om Hönö

Namnet Hönö har sitt ursprung i det fornvästnordiska ordet hein, som betyder brynsten och avser öns runda, avslipade hällar. Hönö har haft gott om odlingsbar mark och var i äldre tid en utpräglad jordbruksbygd. Fram till mitten av 1800-talet var bebyggelsen på ön koncentrerad till fyra byar: Hult, Heden, Röd och Gårda. Även fisket har dock varit betydelsefullt, 1945 fanns det 123 fiskebåtar stationerade på Hönö. Under andra världskriget gick åtta båtar förlorade, 27 fiskare omkom till sjöss och 53 fiskare kom att hamna som krigsfångar i Tyskland. Ön är även känd för Hönökakan som började tillverkas här 1904. Hönö är den till ytan största av öarna och har också flest invånare. (Ca: 5 630 invånare, 2016/2017. Källa: Wikipedia.)

Vår upplevelse på Hönö Jungfruviken

Jag tror att badviken här är Halse Långe. Tänkte inte så mycket på det där med badvikar, eftersom det inte var läge för ett dopp i det blå! Om man inte vill vinterbada förstås?! 🙂 Vi njöt av vinterlandskapet, hittade en bänk nära vattnet, där vi intog vår fika. Precis när jag fikat klart och gick ned närmre mot vattnet för att ta några fler bilder, så kom den lilla rödhaken och slog sig ned alldeles nära maken. 🙂

Visst är landskapet i skärgårdsmiljö vackert även på vintern!?

Vi mötte några ”flanörer” längs slingan som verkade njuta av solskenet och vinterlandskapet. Men ändå ganska få med tanke på det vackra vädret!

Vi närmade oss Jungfruviken och de små skogspartierna. Men innan vi kom fram till lövskogsområdet, efter badplatsen, passerade vi kyrkogården. (Tog inga foton där.)

Ovanligt mycket snö för att vara i skärgården – härligt är det!

Slingan här på Hönö, går liksom de flesta andra ute i skärgården längs havet, men också genom blandskog. Tycker mycket om variationen på slingan.

Landskapet förändras verkligen med årstiden och det är just det som är tjusningen! Skulle inte vilja vara utan de här vinterdagarna, även om ”den gröna tiden” på året har sina absoluta fördelar.

Så var vi åter framme vid bron till Fotö – densamma som vi faktiskt har cyklat över och tillbaka! Det är några år sedan och till våren, kanske vi prövar på det igen! Ganska så tufft om de flesta ”växlarna” sitter i benen som det gör för oss! 🙂

Bron ser inte så brant ut, men det är en lååång stigning!

Må gott i Vintersverige!

Gunilla

Grötö- Det gröna lugnet!

Omkring halvklart och en vindstilla dag i mitten på oktober åkte vi ut till den ”gröna ön” som den presenteras som på Öckerö kommunen hemsida! Vi vårt besök hade det mesta av det gröna övergått till höstens färger. Men visst förstod vi att Grötö är en grönskande och lummig ö och säkert väl ett besök året om. Vi blev mycket förtjusta i ön och hann inte riktigt utforska den fullt ut. (Berodde på att det var vintertidtabell med färre avgångar, men vi hann ändå se mycket och vi hade nästan ön för oss själva!)

Grötö är för många förknippat med tv-programmet ”Mia på Grötö”, men Grötö är såklart så mycket mer. Men populariteten för programmet, har säkert inneburit att Grötö har blivit mer känt för allmänheten och turismen i synnerhet. Anläggningen Västerhav är numera Haralds på Grötö  – en konferensanläggning som vi passerade under vår promenad på ön.

Längd

Har inte kunnat hitta några uppgifter om det, men vår promenad kors och tvärs över ön, blev sammanlagt ca: 3 km, enligt stegmätaren.

Svårighetsgrad

Följer man stigar och små vägar, är det en lättillgänglig promenad. Men att försöka följa strandlinjen runt hela ön, visade sig vara en tuffare utmaning!

Utgångspunkt

Du når ön, via vägfärja (avgiftsfri) från Lilla Varholmen, över till Björkö. Vid färjeläget och strax därefter på höger sida finns bilparkering. En kort promenad leder dig till Framnäs som ligger på vänster sida. Därifrån går personfärjan över till bland annat Grötö. (Västtrafiks taxa.)

Lite kort om Grötö

Namnet kommer av gamla svenska ordet ”Gröt” som betyder ”sten, stenrammel” och syftar på den rullstensås och grova block, som utgör den västra delen av ön. Namnet på ön återfinns redan 1544 i namnformen Grödö[e]n. Den sydvästra delen av ön gör skäl för namnet medan öns inre delar utgörs av lummiga områden med ekskog och gräsbevuxna strandängar. En handikappvänlig badplats finns vid sandstränderna på öns nordvästra sida. Här finns också underbara vita sandstränder, vilket är ovanligt för att vara bohuslänsk kust. Perfekt att ta sig hit med kanot! 

Under mitten av 1970-talet bodde här endast ett fåtal familjer, men under 80-talet växte befolkningen kraftigt tack vare både inflyttning och barnafödande. Flertalet hus är från början av 1900-talet, det äldsta är byggt redan 1830. De barn som växte upp under 80-talet är nu vuxna och har alla lämnat ön för boende i Göteborg eller på andra orter. Nu börjar även ungdomar födda på 90-talet att ge sig iväg hemifrån. Numera finns här ca: 91 bofasta, men på somrarna mer än fördubblas antalet invånare. En sak som kännetecknar Grötö är avsaknaden av biltrafik, något som även gäller grannön Kalvsund. Källa: Göteborgs skärgård

Våra upplevelser på Grötö

När vi steg av i hamnen på Grötö, så möttes vi av ett totalt lugn! Vi såg inte till en endaste människa och havet kav lugnt! Men så småningom stötte vi på människor. Trevlig människor! 🙂

För att gå öns promenadslinga viker du av till höger från hamnen och kommer på den lilla stigen som leder igenom lummig lövskog. Därefter öppnar sig havet framför dig!

Vi gick först åt vänster och avslutade istället med den vackra delen genom lövskogen. Vår väg kantades av gamla underbara hus, ängar med intressant ”fotoobjekt” och vackra naturscener!

Det där med verandor och pelargonior…

Oväntat fotmotiv – En färgglad stol som sa: ”Slå dig ner en stund, vet ja!” 🙂

Klättrande murgröna på gärdsgård…

En blek, men vacker nyponros som dröjer sig kvar…

Och Bohusläns landskapsblomma…

Ganska snart därefter kom vi fram till byggarbetare som höll på att både riva och bygga nytt!

På vår högra sida låg konferensanläggningen Västerhav som numera Haralds på Grötö. Vi stannade till vid en sådan där underbar skylt och funderade på vilket håll vi skulle gå härnäst!

När vi stod där och funderade, så hojtade en av arbetarna till oss att ”Mia på Grötö, ligger åt Västerhavet!” Just då hade jag glömt bort det programmet och tänkte faktiskt inte alls på det. Men det ville vi se och framförallt Västerhavet! Men jag ville också gå på ”Ekstigen.”

Efter en liten bit såg vi så ”Mias hus” och kände igen det ifrån tv-programmet.

Roligt att se det i verkligheten och dess omgivningar. Vilket läge!

Bryggor och havet alldeles inpå. Solen som nu började att bryta igenom…

Vi hade ingen lust att gå samma väg tillbaka, utan började klättra längs stenblocken, och tänkte som så att det kommer snart någon stig som kanske leder oss vidare.

Men det dröjde ett tag och det var sannerligen inte helt rätt att balansera här med en hängande systemkamera runt halsen!

Men vackert och inget skräp, bara strandved!

Så småningom, såg vi en stig som ledde oss upp igen på den väg vi gått på tidigare och kom fram till ”vägvisaren” igen. nu följde vi riktningen mot badet.

Ganska snart kom vi ned till det handikappanpassade badet och där i solen intog vi vår fika och fick sällskap av två kvinnliga ”vandrare” till!

Vacker vy tillika vågbrytare.

Efter fikapausen, följde vi en stig åt höger (med havet framför oss) som ledde oss in i en ekskog.

Lite stenigt, men inga svårigheter för oss. vackert med höstfärgerna!

Vacker utsikt också! Det är absolut ett bra tillfälle att besöka skärgården under sensommaren och tidig höst, för att uppleva öarna under annan årstid än de intensiva sommarmånaderna. Ja, varför inte under vintern när kanske isen har lagt sig?

Färgerna sprakade verkligen…

Och vem vill inte bo här? Nära havet och den fina ekskogen.

På Grötös nordvästra sida ligger den barnvänliga badplatsen Knöten. En långgrund sandstrand med en flytbrygga att bada och fiska krabbor ifrån. Vi gick dock inte hit, eftersom vi varken tänkt att bada eller fiska krabbor! 🙂

Vi rundade spetsen och kom fram till strandängarna och det öppna landskapet…

Att gå i det öppna landskapet är bara så underbart!

Om du följer vägen genom området kommer du så småningom in i den lummigare lövskogen, men som sagt vid vårt besök var det inte så mycket gröna löv.

Mycket fin slinga som syntes ledde oss i rätt riktning mot hamnen.

Nere vid hamnen – de mysiga sjöbodarna det lilla huset – en vänthall som faktiskt var öppen då vi skulle åka hem…

Och på flera av Öckeröarna har vi sett att i de små husen finns bibliotek! Lämna en bok och ta någon annan med dig! Toppen! och i väntan på färjan eller kanske bara för en stunds avkoppling med en bok kan man ju slå sig ned en stund…

Förutom böcker, också lite allmän information.

Och så kom den då – färjan som tar oss tillbaka till Björkö…

Den här gången lämnade vi bilen hemma, vilket bra ur olika perspektiv. Du slipper köra själv, inga parkeringsbekymmer som vid högsäsong, förhållandevis billigt om du är pensionär, (make är och jag snart) och det är roligt! I vårt fall åkte vi med Röd express hela vägen ut till Lilla Varholmen, (ändhållplats för Röd express), där vi tog vägfärjan över till Björkö, och därefter personfärjan till Grötö. Buss – och båtluffning i Göteborgs norra skärgård! 🙂

Därmed har vi besökt alla tio Öckeröarna och promenerat runt och njutit av underbar och säregen natur i skärgårdsmiljö! Som jag nämnt tidigare ska vi undersöka närmare naturstigarna på Björkö, Öckerö, Hälsö och på Fotö. Är inte säker på om vi har gått på naturslingorna där i sin helhet.

Trevligt är att mina inlägg om de tio öarna har fått spridning, vilket jag ser på statistiken här på bloggen, samt på kommentarerna här på bloggen, på Instagram och Facebook. Jag gör gärna reklam för vår vackra skärgård!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Hyppeln-underbar naturslinga mot Västerhavet!

I skrivandets stund har vi besökt både Hyppeln och Grötö, men jag tycker att det är på sin plats att vardera ön får en egen presentation! Med båda dessa öar i ”upplevelsebanken”, har vi därmed besökt samtliga tio bebodda öar i Göteborgs norra skärgård, men på några av de större öarna har vi inte vandrat på dess naturstigar, även om vi har besökt dem i andra sammanhang. Så vårt trevliga ”projekt” är inte helt fullbordat! 🙂 Nu till vårt angenäma besök på Hyppeln…

Längd

Slingan är ca: 3 km lång och den tar oss runt på öns nordliga del.

Svårighetsgrad

Naturslingan är tillgänglighetsanpassad med grillplatser och passerar förbi Sandtångens badplats. Med jämna mellanrum finns utsiktsbänkar och även några grillplatser med bord.

Utgångspunkt

Till Hyppeln tar du dig med båt eller bilfärjan som går från Burö färjeläge på Hälsö. Parkering finns vid färjeläget Burö. Bilfärjan är avgiftsfri. För mer information, läs (färdsätt) här!

Lite om Hyppeln

Ön Hyppeln på lokaldialekt är en knöl, svulst eller puckel. Namnet syftar på öns profil. Den första gången i skrifter från 1600-talet då ön ägdes av skärgårdsbonden Olof Hansson. Hyppeln kallas också för makrillens paradis, men fiskenäringens blomstrande tid är över och numera finns bara ett par fiskebåtar kvar. Hyppeln var också känt som Sveriges krabbcentrum, med krabbfiske ute vid Læsø.

Hyppeln skiljs från Rörö endast via ett smalt sund. Inlandsisen har satt sina tydliga spår och från högsta punkten på ön, berget ”jättehuvud” ser man Marstrand i norr och Göteborgs hamninlopp i söder. Man ser också spår av de murar som stängde ute korna från odlingarna på den tiden det fanns jordbruk.

Hyppeln är 1,5 km lång och har ca: 166 bofasta. (Dec. 2017.) Högsta punkten Storevale mäter 43 meter över havet. Därifrån ser man Rörö och Carlstens fästning på Marstrand i norr, Stora Pölsan i väster och Vinga Fyr i söder. Mot öster finns fastlandet.

Ett flertal sällsynta och fridlysta växter återfinns på ön som: Klockljung, kustgentiana marrisp, strandvallmo och gul svärdslilja utmed stränderna. Landskapsblomman vildkaprifol frodas, liksom björnbär, nypon och slånbär.

Hyppeln är kanske mest känd för svenska folket för sin roll i en tragedi som ägde rum några sjömil nordväst om ön under andra världskriget, den 16 april 1943. Ubåten Ulven försvann efter en övning. Hon hittades den 5 maj sydväst om Stora Pölsan, på 52 meters djup, 100 meter innanför den svenska territorialgränsen. Ulven var sprängd i förskeppet av en förankrad tysk mina. Samtliga de 33 omkomna besättningsmännen kunde omhändertas. De jordfästes på Nya Varvet i Göteborg. Det skrivs att endast ubåtens kock klarade sig undan katastrofen, eftersom han satt i arrest vid det aktuella tillfället.

Våra upplevelser på Hyppeln

Vid hamnen gick vi högervarv, förbi de nybyggda lägenheterna och väl förbi dem, kom vi direkt på den natursköna slingan. Vid vårt besök var det strålande sol och friska, men ljumna vindar!

Bara att följa pilen åt vänster…

Slingan går förbi de nybyggda husen (lägenheter) som har det bästa läget och har fri sikt ut över havet och den här…

Det som jag också gärna lägger märke till är sjöbodar…

Vi var där som sagt en solig, blåsig och skön brittsommardag, närmare bestämt den 14 oktober och då kunde vi bara ana hur mycket människor här var längs den fina sandstranden under högsäsongen!

Här har det blåst upp tång, men jag är säker på att stranden är välkrattad under badsäsongen!

I bakgrunden skymtar Källö-Knippla…

i början av slingan kom vi fram till en skylt som visade en speciell händelse…

Offerkast – det ska finnas två på ön…

Offerkast, även benämnt riskast, stenkast, eller med en äldre benämning våle, är en plats där någon dött en oväntad eller våldsam död. Förbipasserande har på olycksstället offrat ett mynt, kastat en sten, granris eller en kvist, som ibland ej fått vara grön, dels för att hindra den omkomne att gå igen, men även för att skydda sig själv mot kommande olyckshändelser. I vissa områden levde man i tron att ju större sten eller gren man lade på högen, desto längre kunde man färdas utan att råka ut för en olycka. (Källa Wikipedia.)

Det är så spännande att komma till en ny ö och upptäcka såväl likheter som skillnader mellan de tio öarna i den norra skärgården.

Slingan ledde oss in i ett lika fantastiskt och föränderligt skärgårdslandskap som på de andra två nordöarna. (Rörö och Källö-Knippla).

Här ser vi den högsta punkten och härifrån en vidunderlig utsikt i 360 grader över den norra skärgården.

På ön, finns som jag nämnt fridlysta växter. Det vi såg vid vårt besök var mängder av slånbär, nypon, gentiana och en helt vanlig blåklocka som har dröjt sig kvar…

Åh, de är underbara liksom landskapsblomman kaprifol…

Tänk att de blommor så rikligt ännu!

Men att det också är höst, visar den här bilderna…

Vackert eller hur?

Prydnadsgräs bland klipporna som vajade i den friska vinden!

Landskapet blev lite kargare… och ni ser vilken vy! Här nere fanns en skylt som visade vägen till den…

Den ”klyvna stenen”, men bland de makalöst vackra berghällarna och stenblocken, såg vi den inte!? Stenen alltså! 🙂  Får väl skylla på att det ”första man blir blind på så är det på ögonen!”

Vi såg många klyvna stenar, men förmodligen inte den rätta! Hursomhelst så vad det detta vackra vi såg och som påminde oss om vårt besök på Rörö…

De oerhört vackra och skiftande bergarterna.

Kanske den sammetslena stenen framför oss var den rätta!? Det sägs att den har blivit träffad av en blixt. Därom krävs nog fler efterforskningar!

Mycket vackert eller hur!?

Efter fikapausen – som smakar så gott ute i fantastisk miljö, vandrade vi vidare…

Landskapet blev än mer kargt och vinden låg på…

Haha… ”hon har vinden i sitt hår!” Tänk om man vore en fågel och kunde flyga! Andra sidan sett, så är jag fullkomligt nöjd med att kunna vandra runt på våra vackra skärgårdsöar! 🙂

Ändlöst vackert! Tänk så många vackra öar vi har i vår skärgård! Det är inte konstigt att turister vallfärdar hit med vår tillgänglighet som vi har med Allemansrätten! Jag är innerligt tacksam över att leva i ett land som Sverige och genom att skriva och berätta om bland annat vår skärgård, så hoppas jag kunna bidra med att fler besöker och värdesätter allt det som finns så nära! Det är lätt att ta saker och ting för givna.

Tycker om att se att det inte saknas konstnärlig kreativitet på Hyppeln! 🙂

Hej då Hyppeln… vi syns nog igen!

Kram Gunilla