Oxveckorna!

Oxveckorna, är enligt nyare muntlig tradition, perioden efter trettonhelgen fram till och med fettisdagen. Dessa veckor upplevs oftast som tröga och tunga. Visst längtar vi efter mer ljus! Och tack och lov är det ljusare nu på eftermiddagarna. Det märks särskilt de soliga dagarna.

Men tröttheten börjar nog för de flesta tidigare än vad de här oxveckorna anger. Novembermörkret följt av en intensiv period med alla helger i december gör att vi förbrukar mycket energi och när vi så är inne i januari är tröttheten påtaglig för många av oss. För den som av någon anledning inte får tillräckligt med sömn, så blir det än mer påfrestande att orka med det vardagliga livet. Nog skulle jag som en del andra vilja resa till sol och värme nu. Samtidigt som jag faktiskt kan längta till underbara soliga vinterdagar här hemma!

Men någon resa är inte aktuell, så det gäller att ändå försöka se ljust på tillvaron! 🙂 För min del innebär det, att dels förgylla mina dagar med det jag tycker om att göra, och dels tänka på att den ljusa årstiden ligger framför mig med allt vad det innebär. Jag blir faktiskt lycklig av den tanken!

Jag kände mig också väldigt tacksam och glad idag för just idag, var jag på yogaklass för första gången på mycket länge! Jag har inte kunnat på grund av sjukdom med återkommande smärta och stelhet. ( Ankyloserande Spondylit ). Men idag ville jag pröva och det gick bra! Hur jag mår imorgon vet jag inte, men det är nu som gäller och just nu känner jag mig glad och nöjd!

Ta hand om er och tänk på den ljusa årstiden ligger framför oss!

Kram, Gunilla

Mellan vinter och vår!

Ja, här kom vintern tillbaka och det med lite solsken! Och visst är det tydligt att dagarna har blivit ljusare och det är underbart! Februari månad brukar vara en månad då jag känner av vintertröttheten. Kropp och själ behöver påfyllning på olika sätt och det blir en balansgång mellan upplevelser, rörelse och vila.

Två till tre gånger i veckan går jag till gymmet och glädjande nog känner jag mindre av mitt onda knä. (Begynnande artros). Jag har tränat upp styrkan i både armar, bål och ben och stavgången fungerar ganska bra nu. Om någon timme ska jag pröva på yoga stretch, hoppas det också känns bra. Min styrka ligger i att jag inte ger upp, även om det gör ont någonstans. Och har man som jag reumatisk sjukdom ( Ankyloserande Spondylit), så besväras man nästan alltid av stelhet och ömmande muskler. Ibland även en oförklarlig trötthet.

På gymmet värmer jag alltid först upp med att cykla eller gå på bandet för att inte träna ouppvärmd. Fördelen med att gå inne är när det är mörkt, halt och kallt. Men jag tycker inte att det är särskilt kul eller lustfyllt. Jag har aldrig tyckt att det är särskilt kul att träna på gym, men jag ”bara gör det”, om jag vet att jag mår bra utav det!

Det finns inget som går upp mot att gå ute i skog och mark och det gör jag så ofta jag kan året runt! Att vara nära havet är ett behov för mig…jag måste dit någon gång under helgen. Andas havsluft, se solglitter, eller havsis, berg och klippor samt horisonten.

Nedan; En för oss ny sträcka som vi promenerade i helgen – Torslandaviken. En ganska ny slinga som jag hittade till via Internet. Ett område rikt på olika arter av fåglar och fjärilar. Så hit kommer vi att återkomma då försommaren är här!

thumb_P1070122_1024

Här och var en del utsiktsplatser över inloppet mot Göteborg.

thumb_P1070119_1024

Andra platser som vi gärna återkommer till är:

Hälsö…

thumb_DSC_0001_1024

thumb_DSC_0005_1024

Fotö….en klar favorit för här finner jag alltid något att fotografera!

En dag att drömma om varmare tider….

thumb_DSC_0009_1024

 

thumb_DSC_0013_1024

thumb_DSC_0014_1024

thumb_DSC_0016_1024

När vi är här ute i norra skärgården besöker vi också Hönö och Öckerö. Tröttnar aldrig på dessa platser! 🙂

Tiden som är nu mellan vinter och vår är på sitt sätt underbar. Ljuset återkommer, snödropparna finns där under granriset, fåglarna kvittrar alltmer…och allt som jag längtar till finns framför mig! Och jag tycker om att längta…något gott som väntar!

Nu iväg på yogaträning!

Kram, Gunilla

 

 

Acceptans handlar om att välja att både se och stå ut med verkligheten!

Idag är det ingen bra dag ur hälsosynpunkt, den akuta smärtan som jag har i ena knät beror sannerligen på artros. I bästa fall är det ”bara” en inflammation i muskelfästet på grund av överansträngning. Men symtomen tyder mest på artros. Nu är det en väntan på vad röntgen visar…

Naturligtvis finns det värre besked att få, men just nu är det inte till någon tröst. En hel del frågor uppstår och jag upplever sorg och förlust! Sorg över att kroppen sviker mig och att jag har svikit min kropp! För så upplever jag det. Hur kunde det bli så här och hur kommer det att bli? Kommer jag att kunna fortsätta med långpromenader, stavgång, härliga cykelturer, yoga? Kommer jag att kunna fortsätta att arbeta? Och varför har jag drabbats av artros som alltid har motionerat? Vilka faktorer spelar in? Är det; arv, miljöfaktorer, arbetsbelastning, övervikt, hormoner? Jag får veta av min doktor att ingen vet säkert, bara att riskan att få artros ökar med stigande ålder och att kvinnor drabbats mer än män! Föga tröstande!

Artros uppstår inte över ”en natt”, symtomen kommer ofta smygande och med tiden alltmer utmärkande som i mitt fall. Jag har inte en enda gång tänkt tanken att jag skulle drabbas av artros! För mig hör artros hemma hos människor som är; kraftigt överviktiga, inaktiva, och rökare och den beskrivningen stämmer inte på mig! Men så var det de övriga faktorerna också som; arv, miljö, hormoner och arbetsbelastning…

Jag kommer förmodligen inte få något entydigt svar och det är det som jag försöker förhålla mig till. Jag minns hur nedstämd jag blev när jag för flera år sedan fick diagnosen Bechterews. En kronisk sjukdom! Med tiden upplevde jag en lättnad – jag hade fått en diagnos som förklarade smärtan i nacke, rygg och höfter. Jag bestämde mig också för att jag har en sjukdom, jag är inte min sjukdom!

Acceptans handlar om att välja att både se och stå ut med verkligheten, hur plågsam den än kan vara. Ännu en gång ställs jag inför att inte förvränga eller fördöma verkligheten. Varken den inre eller yttre verkligheten. Alltså hur jag på bästa sätt hanterar olika tankar och känslor och avstår ifrån egna fördömanden. Men också hur jag väljer att reagera på andras ibland ogenomtänkta kommentarer som då handlar om att det kunde ha varit värre! 

Att ha ett accepterande förhållningssätt innebär inte att man måste avstå från att försöka påverka en situation, utan att sluta upp med att föra krig mot sig själv och sin tillvaro. Acceptans är, hur paradoxalt det än kan låta, inte att sitta passiv utan att aktivt handla i enlighet med sina mål och värderingar. Yoga, promenader, stavgång, cykelturer – allt det som jag gillar vill jag fortsätta med. Så är tankarna idag, när smärtan har lagt sig något. I helgen var tankegångarna dystra, när smärtan var som värst!

En blogg om hälsa och harmoni – det som jag vill skriva om och som också är en del av titeln på min blogg. Hälsa och harmoni som inte bara handlar om att vara ”frisk som en nötkärna”, utan om att göra det bästa utifrån förutsättningarna. Att välja glädje! Jag vet ännu inte vilka förändringar jag behöver göra – jag vet inte ens om jag har artros. Om morgondagen vet varken du eller jag något om. Det är det enda som är säkert!

Hösten…som idag får symbolisera färger, en gnutta vemod, vila, och förnyelse. Vad som döljer sig bakom krönet vet vi inte. Men något finns där…

DSC_0025

DSC_0002

DSC_0016

DSC_0027

Kram, Gunilla

 

Glada dagar!

Ser fram emot dagen, då det ska bli ett besök in till staden och träffa goda vänner! Jag förväntar mig glada upptåg, god mat och dryck och en promenad igenom ett vårligt Göteborg! Gammal kärlek rostar aldrig säg det och förhoppningsvis inte vår vänskap heller! 🙂

Morgondagen planerar vi för en cykeltur och vi tror nog att det blir ut mot havet…längtar som alltid!

På måndag börjar jag en kurs som ska pågå varje måndag i åtta veckor…ska bli så spännande! Hoppas att mina förväntningar infrias och gärna lite till! 🙂

Ja, idag spirar verkligen livsandarna och just nu mår HELA JAG BRA! Inte nämnvärt ont varken här eller där! Då blir jag bara så glad! 🙂

Äntligen tycks skov och ryggproblem vara över för den här gången! Jag kan återigen njuta av promenader, cykla och av yoga! Ja, jag ropar ”hej” för det lär komma en ny bäck att hoppa över! 🙂

Önskar er glädje och glada upplevelser!

En glad Gunilla…

Gunilla

På väg in till stora staden någonstans!

Göteborg

 

Kram, Gunilla