Stora och små bland höstlöven!

Nu sprakar färgerna som mest och när solen är framme förvandlas löven till ett färgfyrverkeri! De här dagarna vill jag inte missa och jag har haft tur att uppleva många soliga, lediga dagar. Det vill jag förstås föreviga med kameran. Med mobilkameran – vilken tur att ha den i fickan ändå! Olivia vill gärna vara ute och gillar att gå själv, så vi tar många promenader hon och jag!

Här ett foto nära där lilla familjen bor…

Så roligt att utforska hösten tillsammans med lilla Olivia! 🙂

Och det gäller att vara med i svängarna! Hon är snabb den lilla damen! 🙂

Men ibland för farmors skull sitter jag stilla en stund…

Och kan till och med ge henne ett leende på befallning! 🙂

Idag gick jag själv i vår skog och jag njuter av varje stund av varje andetag!

Det blev till och med en selfie där i skogen och dagen till ära är jag nyfrisserad! 🙂

Så vackert även här hemma med alla färgsprakande träd!

Underbara höst!

Kram Gunilla

Olivias första levnadsår!

Tänk Oliva att du nu har fyllt ett år! Ett helt år fyllt av kärlek till dig! Ditt leende får vem som helst att smälta och din leklusta är det inget fel på! Det är en rikedom att få vara nära dig och att vi – din farmor och farfar får följa med dig på din resa genom livet.

Att kunna fästa blicken – att knyta an och det är mot din mamma som du ler!

Att upptäcka sina händer att kunna samordna en rörelse

Rytmik och lek är roligt och att fara fram i ”rullatorn!” 🙂

Att kunna sitta själv och le sitta allra bästa leende.

Att upptäcka naturen – löv är roligt!

Jul är roligt med allt papper och alla snören. Vad som ligger i paketen är ännu inte lika viktigt!

Papper och snören är fortfarande roligt och att kunna sätta på sig mössan!

Visst är jag fin nu!? 🙂

Bra så här?

Att fylla ett år tar på krafterna!

Ja, det är så roligt att vara med dig Olivia och njuta av att Du är Du och att Du finns till!

En stolt farmor och en…

Stolt farfar!

Vi önskar dig, dina föräldrar och oss många lyckliga år tillsammans!

Kram.

Vår solstråle och höstfägring!

Ja, när lilla O är glad, vilket hon oftast är så strålar hon som solen! Tänk att hon är nio månader imorgon!

Igår hade vi ”egen tid” tillsammans med lilla O och storebror W. Vädret var det allra bästa med strålande sol och vi var ute och lapade sol mest hela dagen! Hösten har varit helt fantastisk med mycket sol och underbara höstfärger.

De senaste gångerna då vi har träffat Olivia, så märker vi att hon känner igen oss och hon blir inte lika ledsen när mamma och pappa har gått sin väg. Men när de väl är tillbaka…då går det inte att ta miste på att de är de viktigaste personerna i hennes liv. Att uppleva tillit till andra är ändå så viktigt och jag njuter av när jag får uppleva det. När små upplever att jag är någon som ser, lyssnar och bekräftar.

Igår hade vi många timmar tillsammans och jag tog med mig gosedjur ifrån förskolan och så lekte och sjöng vi om dem…

20161028_171936

Här är några av dem uppradade hemma i vårt kök…

20161029_135006

Och spännande var det att hälsa och sjunga om dem…apan var nog roligast! (Tänk om jag hade en liten, liten apa.)

img_20161014_175338

Att vara ute bland löven är ju så klart både roligt och spännande.

20161029_140620

På vår promenad såg vi de mest fantastiska färger, även om det nu börjar mattas av och många löv som har fallit till marken.

20161029_114532

20161012_151634

img_20161015_193611

Lilla familjen bor verkligen i fint och lantligt, med vacker natur runt husknuten. För varje gång som vi har varit där hittar vi nya promenadvägar.

20161014_121800

Ja, jag kan inte se mig mätt på de underbara färgerna och inte på vår lilla prinsessa som under dagen blev aningen trött av all sol, luft och lek! Så även farmor och farfar! 🙂

20161029_151604

Tack för en fin dag Olivia och William…vi längtar till nästa gång att få mysa med er! 🙂

Kramar!

 

 

 

 

 

Lite egentid med vårt älskade barnbarn Olivia!

Igår hade maken och jag egentid med vårt lilla barnbarn Olivia som nu har hunnit bli sju månader. Tiden går fort, så vi försöker att träffa ”lilla familjen”, så ofta det går! Olivia är för det mesta en glad tjej och är full med energi! Armar och ben vill vara i rörelse och med lite hjälp är det roligt att ta sig fram och upptäcka världen runt omkring! 🙂 Ibland är det lite si och så med nattsömnen – liten Olivia vill inte alltid sova om natten och vill pronto vara nära mamma och pappa!

Även om vi träffar vår lilla prinsessa då och då, så tar det en liten stund för henne att känna igen farmor och farfar, men när det väl är gjort, så är det kul att både busa och gosa med oss också. Men när det inte var mamma Susanne eller pappa Jörgen som var där när liten Olivia vaknade ur sin eftermiddagsslummer….oj, oj, vad liten prinsessa blev ledsen. Det tog tid för farmor och farfar att få henne glad igen. När mamma Susanne väl var tillbaka…då var det någon liten som inte släppte henne ur sikte!

Jag har ju den stora glädjen att träffa många små barn och deras föräldrar i mitt arbete på förskolan. Och vi samtalar ofta om hur viktigt det är att barnen får vara nära sina föräldrar när de så vill, vilket är så viktigt för grundtryggheten. Att det finns en famn att komma till när världen runtomkring känns främmande och skrämmande. Med tiden lär de känna igen sin omgivning – miljön och ansikten känns igen och det märks så väl till exempel då de kommer till förskolan. Efter en tid blir även förskolan en trygg plats och där finns flera famnar att känna sig trygg i.

Jag har ett underbart arbete genom alla dessa möten med stora och små. Att arbeta med människor är ofta energikrävande då det handlar om mjuka och mänskliga värden. Men jag får också mycket tillbaka – jag möts varje dag av glädje, värme och tacksamhet ifrån barn och deras föräldrar. Det är inte alla förunnat att få kramar varje dag på sin arbetsplats! Barn har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och inte minst då vårt lilla charmtroll Olivia!

thumb_DSC_0015_1024

Olivias alldeles egna lilla krypin. Så mysigt och ombonat! Snart, snart sover du förhoppningsvis hela natten i egen säng utan ”nattamat”!

thumb_DSC_0012_1024

thumb_DSC_0017_1024

”Knacka på” är en av farmors favoriter! Hoppas den blir din också Olivia!

thumb_DSC_0016_1024

thumb_DSC_0014_1024

thumb_DSC_0008_1024

Bus med farfar…

thumb_DSC_0010_1024

Och farmor gömmer sig och ropar ”tittut!”

thumb_DSC_0004_1024

thumb_DSC_0001_1024

Och så kan jag spela och sjunga! 🙂

En jättemysig fredag med lilla Olivia…vi ses snart igen!

Trevlig helg alla mina fina läsare!

Kram, Gunilla

Ljuvlig vårdag!

Äntligen sken solen och jag vågade mig ut på balkongen och altanen en stund för lite fika och för att känna solens värmande strålar mot ansiktet. Känner mig lite bättre, men inte tillräckligt för att återgå till arbetet. Usch – nu får det vara nog med förkylningsvirus!

Från vår balkong har jag en fantastisk utsikt över vår trädgårdsgavel och nu börjar det blir så där underbart blått av scilla och blåstjärnor.  Åh, jag älskar det!

Jag har visat de här bilderna förut…men visst tål de att visas igen!

DSC_0039

Påsk – och pingstliljorna har också slagit ut nu! Det går så fort när det väl börjar blomma.

DSC_0037

DSC_0002

DSC_0024

Blommorna gör mig så glad och även våra grannar som går förbi! Får ofta höra att rabatten är en fröjd för ögat! 🙂 Tack!

Ja, tiden som är och all den blomstertid som kommer är ljuvlig. Jag är innerligt tacksam.

Ja, så har Sverige fått en ny liten prins! 🙂 Grattis Sofia och Carl-Philip! Och vår egen lilla prinsessa ska minsann döpas på lördag. Och jag har fotograferat doppresenten och i morgon ska den paketeras tillsammans med en personlig liten hälsning. Så har både maken och jag köpt lite vårkläder…vi vill så klart känna oss riktigt fina vid vårt lilla barnbarns högtidsstund. Än så länge är allt hemligt…

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår lilla solstråle!

Solen strålar från en nästan klarblå himmel och även om jag vaknade med en tilltagande förkylning och känner mig allmänt krasslig, så njuter jag ändå av det vackra vädret. Maken har fått vårenergi och gör rent trädäcken och ställer fram trädgårdsmöblerna. Eventuella bakslag i form av snö blir ändå till tö! 🙂

Solens strålar värmer gott, men det finns ingeting som går upp mot vår lilla solstråle…

thumb_DSC_0016_1024

thumb_DSC_0019_1024

Det är så underbart att följa henne och se hur hon utvecklas från gång till gång. Vi träffade vår solstråle igår och så här nöjd blir hon när magen är mätt och när mamma gosar med henne. Hoppas nu bara att hon inte har fått mina basilusker! (:

thumb_DSC_0020_1024

thumb_DSC_0017_1024

Det är fortfarande lite svårt att ta in att vi har blivit farmor och farfar. Jag träffar många, många, underbara små barn på arbetet som genom alla år har skänkt mig stor glädje och givit mig värdefulla erfarenheter. Jag och mina kollegor har fått följa med dem en tid på deras ”första resa”, – på en förhoppningsvis lång livsresa! Det är fantastiskt! De är hos oss en tid tillsammans med sina föräldrar, för att så småningom börja i förskola, skola och så vidare.

Nu får vi följa med på Olivas resa genom livet och jag hoppas innerligt att vi ska ha kraft och energi till att finnas till för henne och för föräldrarna. Spännande och omtumlande på en och samma gång!

Må gott och ta vara på livets små under!

Kram, Gunilla

thumb_DSC_0797_1024

 

 

 

Välkommen – vårt första lilla barnbarn!

För ungefär en vecka sedan föddes hon – vårt lilla barnbarn. En hisnande känsla som är svår att beskriva!

I lördags var den nyblivna familjen här och vi fick bekanta oss lite mer med den lilla. Nu sover ju de små den mesta tiden, men lite vaken tid blev det och då passade jag på att gosa och sniffa mot den mjuka lena huden och håret. De små doftar ljuvligt! För det mesta. 😉 Så blev det fotografering förstås, men det gäller att gå varligt fram och inte använda blixt. Visst är det roligt att se vem barnet är likt och som sig bör finns det lite av båda föräldrarna och eventuella syskon. Men vem är hon därinne? Vilken egenskaper har hon och hur kommer det att synas? Det lilla barnet är unikt…det finns bara en!

Den lilla har inte fått sitt namn ännu…och det där med namn är viktigt tycker jag. Vad betyder namnet och passar det barnets personlighet. Det kan jag inte påstå att vi visste när våra barn fick sina namn. Men det blev bra ändå! De gamla svenska och fornnordiska namnen är de som är populärast. Men även namn som ”klingar” utländskt. Vi får se vad föräldrarna väljer…jag har några favoriter!

Det är stort att bli förälder och det är inte ovanligt när det sker för första gången, att det är en blandning av fullständig lycka och ett visst mått av oro! Två har blivit tre och ansvarskänslan kan upplevas som hisnande. Nu handlar inte livet om mig och dig, utan om oss – vår familj med olika behov och önskningar.

Jag förstår uttryck som; ”att få barnbarn är som livets efterrätt!” Det är verkligen sant! Men samtidigt är det ingen självklarhet att få barn eller barnbarn. Alla kan inte få barn och alla vill inte ha barn. Därmed är det inte självklart att det blir barnbarn. Jag har träffat många par som har längtat och längtat efter ett barn…åren går och ibland kommer så det efterlängtade glädjebeskedet! Men ibland gör det inte det och då återstår adoption eller att acceptera och gå vidare i livet. Vilket kan vara lättare sagt än gjort.

Att bli föräldrar eller mor – och farföräldrar är fantastiskt, men det är och kan inte vara allt! Det blir synonymt med att vara det viktigaste i världen och det blir en stor börda för dem att höra där så inte sker. Relationer mellan vuxna måste också utvecklas av andra skäl. Ett barn eller ett barnbarn är inte ansvarig för att du och jag ska uppleva glädje, lycka och harmoni. Som vuxen bär du och jag det ansvaret.

Nu är vi farmor och farfar till ett litet barnbarn och jag tänker på de mor – farföräldrar som jag har träffat på i mitt arbete på familjecentralen. Stolta och engagerade är de där någon gång i veckan under en period och får följa sitt barnbarns utveckling. Banden stärks. Det är underbart att se glädjen de har av varandra. Det är något som vi också önskar – att få en nära relation till vårt lilla barnbarn. Vi vill ge av vår tid, engagemang och omsorg!

Presenter i lagom dos är förstås roligt…det är bra längesedan som jag köpte babykläder…

Ett litet paket till ”mor” som fyllde år några dagar före barnets födelse och så ett mjukt paket till barnbarnet…

DSC_0007

DSC_0003

DSC_0005

DSC_0004

Mjukt mot kroppen!

Och här har ni vår lilla prinsessa, omsluten av ett mjukt fårskinn och sin mors händer.

DSC_0017

Ett underverk är vad det är!

Med kärlek…

Kram, Gunilla