Att bara vara eller att ta dagen som den kommer! Vad menas med det?

Inför semestern blir det som oftast att man samtalar med sina kollegor, familj och vänner om vad man ska göra på sin semester. Svaren blir lite olika som sig bör. Mitt eget svar blev att inget direkt är inplanerat nu under huvudsemestern. ”Jag ska bara vara och ta dagen som den kommer!”  Vad innebär det undrar säkert flera av er läsare? För nog bemöttes mitt svar delvis med frågande blickar eller med frågan som; ”Ska du inte göra någonting?”.

De flesta somrar har vi alltid haft något inplanerat som en kortare eller längre resa. Men också ”bara-vara-dagar”. När barnen var små var vi borta i flera veckor i sträck med vår husvagn och förflyttade oss mellan olika campingplatser för att få många olika upplevelser. Ibland stannade vi längre, för att där fanns mycket roligt att göra. Men med åren och utflugna barn, så har behovet istället blivit att göra mindre och att vara hemma mer. Maken och jag fortsatte att campa själva under några år, men sedan något år tillbaka är campinglivet över. De sista åren innan vi sålde husvagnen stod den mest stilla!

Utbudet av vad man kan göra på sin semester kan vara hur omfattande som helst. Inspiration till det finns i massor! Jag tycker mycket om att se nya platser. Både nära och längre bort. Men har också ett stort behov av att njuta i hemmets lugna vrå. Men att inte göra någonting, är urtråkigt! Är rent av en omöjlighet!

Jag vet inte ens om ”att bara vara” eller ”att ta dagen som den kommer” är samma sak? Det första tolkar jag som; att ha mindre aktiviteter inplanerat, att slippa stress, krav och måsten. Det andra att göra sitt bästa utifrån de förutsättningar som finns. För om man till exempel har drabbats av en svår sjukdom, är arbetslös, är nyskild, drabbats av sorg etcetera. Så är det snarare att försöka ”ta dagen som den kommer”, än ”att bara vara”. Men samtidigt så vävs det samman, beroende på hur livssituationen ser ut. Ingen vill ju till exempel ”bara vara” om det är ett arbete som står högst på önskelistan! Och hur svårt är det inte för en småbarnsförälder att ”bara vara”? Eller kanske längta efter mer gemenskap och aktiviter som singel, änka, änkeman? Ja, helt klart har uttrycken skilda betydelse, beroende på vem du frågar.

Min livssituation är den att jag i detta nuet njuter av mina semesterdagar. Tre veckor av fem är snart tillända och det har blivit så som jag önskade. Planer på vad jag ville göra fanns med från start och det har inneburit att planera dagen utifrån lust, möjligheter och delvis väder och vind! Tre veckor där ingen aktivitet från början har varit inplanerad – inte ens de sköna dagarna i Blekinge och Småland. Lusten och möjligheterna fick styra det valet. Så att ”bara vara” eller ”att ta dagen som den kommer”, har för oss så här långt bara inneburit något positivt. Stillsamma dagar och mer aktiva dagar. Alla dagar har inte varit toppen – är de någonsin det? Nej, ibland infinner sig en salig röra av tankar som leder till känslor som leder mig till oro, besvikelse och ledsamhet. Och har man då semester, så är det lättare att stanna upp och ta hand om de känslorna.

Senare i höst väntar en inplanerad resa och semester! 🙂 Om allt blir som planerat kommer maken och jag att tillbringa två veckor på Sicilien. Resan är inplanerad, men inte varje dag där på plats! Hur det kommer att bli har vi ju så klart ingen aning om. Men min förhoppning är att det blir en bra blandning mellan vila och aktivitet och att det hjälper mig bättre att klara av vinterns påverkan på min kropp och själ!

Att bara vara om så för en stund….

Att stanna till under promenaden, sätta sig ned en stund och betrakta det jag ser…

Eller som här… samtala med Olivia!

Med henne är jag i varandets stund så länge den varar! 🙂

Att som här läsa och sjunga med henne är det roligaste vi båda vet!

Men hur vackert är det inte att vara på cykeltur, blicka ut över ett sädesfält och ett hav i horisonten? (Ven).

Eller gå på en strand och plocka stenar och snäckor…

Eller stanna upp och låta solen belysa ansiktet för en stund!

Att betrakta en solnedgång – att se hur himmelen färgas alldeles röd!

Här är jag i området vid Gardasjön där vi var i fjol. Nog finns det tid till att stanna, kliva av cykeln och njuta med alla sinnen. Resan var planerad, men inte att stanna till vid just den här platsen.

Ja, jag njuter av ” att bara vara”, men också av att vara i rörelse. Men att eftersträva en fulltecknad almanacka är inget för mig. Kanske inte helt lätt när det gäller arbetet – det som man inte kan påverka. Men mycket går att påverka. Både i arbetet och privat! Lite komiskt i sammanhanget kräver det ett visst mått av planering och hur vi använder vår totala tid. Men det tar får bli ett annat inlägg!

Hur tänker du om att ”bara vara” eller att ”ta dagen som den kommer?”. Är det något som du eftersträvar? Provocerar det dig? Tänker du på det överhuvudtaget?

Kram, Gunilla