Underbara dagar i Italien – ett litet smakprov!

Det är underbart att resa, få uppleva nya vyer och annan kultur. Men också träffa trevliga medresenärer och så blev det även den här gången! Två systrar blev våra följeslagare, varav den ena var född på samma dag, månad och år som jag. Fantastiskt – en tvillingsjäl! 🙂

Det här var vår åttonde resa till Italien, om jag räknar med Venedig, där vi var redan 1978. Så det är inte så svårt att förstå att vi tycker om Italien! Vi har också varit i Toscana, Cinque Terre, (de fem bergsbyarna) Gardasjön, Apulien, Kalabrien, och Sicilien. Alla fantastiska resor med lite olika innehåll. Gemensam nämnare är ändå VYERNA! Den här gången blev det Rom, Pompeji, Sorrento, Capri och Amalfikusten. Mycket kultur och historia, men även fantastiska vyer! Rom och Amalfikusten har länge stått på min önskelista och nu har jag varit där.

Att resa så här på höstkanten tycker vi är att föredra. I medelhavsområdet, råder vanligtvis sol och behaglig värme. Dessutom brukar den värsta turistsäsongen var över. Men när det gäller Rom, så ska man helst vänta till vintermånaderna, om man vill få mer utrymme och slippa långa köer.

Rom är en enda stor kulturskatt och två dagar räcker inte så långt, då det finns så mycket att uppleva där! Men det är en god början. Nu har jag en hel del bilder att sortera och redigera och allteftersom kommer jag att dela med mig utav våra intryck och upplevelser.

Ett litet smakprov…

Sankt Peterskyrkan – Basilica di San Pietro in Vaticano som är belägen i Vatikanstaten och är katolicismens huvudkyrka. Peterskyrkan är en av Roms fyra patriarkalbasiliokor. Basilikans grundsten lades april 1506 och 120 år senare, den, den 18 november, 1626, invigdes den av påve Urban VIII. Platsen heter Petersplatsen. Att stå här framför denna mäktiga, välkända byggnad var en hisnande känsla. Att stå inne i den välkända kyrkan, under kupolen och framför huvudaltaret, var än mer hisnande! Det är rent av svårt att på plats ta in alla synintrycken. Bilder inifrån kyrkan och övriga platser i Rom, som vi besökte, kommer i ett senare inlägg.

Capri… denna fantastiska ö..

Axel Munthes hus och trädgård var fantastiskt vackert! Jag har sett en del bilder därifrån, men det är något annat att uppleva det i verkligheten. Utsikten ifrån huset var lika fantastisk! Det kommer fler bilder… var så säker!

Här istället en vy ifrån Amalfikusten!  Amalfikusten är en sträckning på sydsidan av Sorrentohalvön. Kusten sträcker sig från Positano i väst till Vietri sul Mare i öst.  Kusten finns på listan över världsarv. Vi stannade till i stade Amalfi, med det är inte det vi ser på fotot. Det vi ser på bilden tror jag är: Spiaggia Grande. Fantastiskt vackert och lite läskigt! Skicklig busschaufför som tog oss fram på serpentinvägarna med alla dessa möten av andra stora och små fordon. Man vet liksom inte i vilken kurva man får möte!

Ja, det var ett litet smakprov…

Må gott och njut av dagen som är och som kommer!

Kram Gunilla

 

(Visited 13 times, 1 visits today)

4 reaktion på “Underbara dagar i Italien – ett litet smakprov!

    • Tack Christina! Du är välkommen tillbaka – nu och framöver! Hoppas att du kommer att gilla mina bilder och texter. Det är ju så olika saker man lägger märke till och som man vill minnas.
      Kram Gunilla

  1. ”Den frivilliga resenären”, det är alltså du det … 😀

    Jag skulle helst slippa själva resandet, även om jag gärna upplever och ser platser. Tänk om man kunde förflytta sig som i StarTrek, och beema sig från en plats till en annan, på ett ögonblick 😉
    Så skulle jag vilja göra även genom tiden. Snabba nedslag här och där i vår historia, för att se hur det egentligen var. Både i min egen korta livshistoria, för att färska upp minnet och hitta sådant som glömts bort totalt, och vidare bakåt för att se hur livet på vår jord en gång började.

    Jag minns min reslust när jag var ung. Jag kände faktiskt lust att resa på den tiden, men den lusten försvann på vägen någonstans. Jag är enormt nöjd med båtlivet på sommaren.

    När det gäller att se och uppleva platser har du ändå min fulla förståelse och jag inser att du kommer hem med många härliga minnen i bagaget.
    Men jag är inte tillräckligt sugen på äventyr för att lyckas se förbi resandets vedermödor och mindre trevliga situationer …

    Förmodligen är jag bara tjurigt negativ och bekväm … och kanske det handlar om att jag reagerar på att jag inte får välja själv. Det, ihop med att jag vill ha tid för så mycket som jag vill göra men inte hinner. Det finns liksom inte utrymme att längta efter resmål.
    Att ha barn och barnbarn på annan plats i världen gör det nästan omöjligt att göra egna val när det kommer till resor utomlands. Vore säkert skillnad om man hade all tid i världen och pengar i överflöd. Då kunde man utan problem göra både de ofrivilliga och de frivilliga resorna … när det behagade.

    Jag behöver inte 3 önskningar från anden i flaskan, det räcker med en. Jag vet precis vad jag skulle önska mig, och det har jag gjort sedan jag var barn.
    Kan du gissa min önskning? Kan berätta att det inte är en önskan som är möjlig i den krassa verkligheten 😉

    Välkommen hem <3
    Kramisar

    • Hej Lollo och tack för en lång kommentar!:)
      Ja, jag kan läsa både på och mellan raderna att du har fullt upp! Det är så lätt att vilja för mycket och jag vet inte om du möjligtvis gör det… vill för mycket!? Nej, vem har en uppsjö av pengar… det finns många platser, länder, världsdelar som jag skulle vilja komma till! Men jag är inte beredd att lägga hur mycket som helst på en långresa och gillar definitivt inte att sitta på ett plan hur länge som helst heller! Jag är heller inte förtjust i själva resandet, men någon gång på året är okej och den här gången… att ha tid till att packa upp och tvätta, utan stress! Underbart!
      Jag förstår att du prioriterar att träffa barn och barnbarn och därmed inte alltid kan välja resmål. Men hamna inte i någon negativ spiral… dina önskningar beträffande resmål är också viktiga! De är också transportabla!
      Först tänkte jag att du önskar dig mer tid… men det har du knappast gjort sedan barnsben! Det måste vara att din pappa hade fått leva lite längre – ja, rent av mycket längre! <3 En längtan som inte går att uppfylla! Är glad för din skull med de tavlor som du har efter honom.
      Många kramar Nilla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.