Min juldukning!

Just nu känns allt lite overkligt! Igår när jag gick hem efter arbetsdagen, så insåg jag att nästa gång jag går tillbaka till Öppna förskolan och Familjecentralen, så är det antingen som gäst eller som vikarie! Vilken konstig känsla! Idag fick jag frukost på sängen av min käre make – min första frukost som pensionär! 🙂 Fast även om jag nu är julledig, så varar min anställning året ut!

Hela december har varit intensiv med allt firande av olika slag och jag känner att jag har fått ett fint och minnesrikt avslut. I veckan var några av mina närmaste kollegor här på julmiddag och tillsammans med vår chef hade vi en fantastiskt rolig kväll tillsammans. Så många fina kollegor och vänner jag har!

Jag tycker om att ha gäster och att få dem att känna sig välkomna! Nu i juletid är det inte så svårt att få till en ombonad och trivsam känsla med tanke på alla ljus och blommor! Så jag la mycket kärlek i val av mat, dryck och dukning! Och allt blev bra och uppskattat! Jag ville få till en lite rustik och nedtonad känsla. Är ju som bekant inte så förtjust i tomterött!

Ni får hålla tillgodo med mobilbilder, för min systemkamera var inte laddad!

Så här blev det…

Linneduk som passar bra till den nya tapeten, gröna kvistar, lärkkottar, några få små juläpplen och mörkröda rosor. Använde också tygservetter som jag band ett grovt snöre om och stack i en grön kvist.

Måste säga att jag som i vanliga fall inte är så förtjust i röda rosor, nu tyckte jag det blev mycket vackert och effektfullt ihop mot allt det gröna!

Måste också säga att både maken och jag älskar vår nya tavla som är en bricka! Vi har letat och letat efter en målning i den stilen, men inte hittat vad vi sökte. Men så en dag i början på december när vi var på stadspromenad, så gick vi in till Artilleriet och så stod dyrgripen där! Brickan är inte av plåt, utan är av samma typ som vårt nya köksgolv. Hursomhelst heter flickan på bilden Ida och vi bara älskar henne! Den går att fästa på väggen, men ännu å länge har vi inte bestämt oss för det….

Och när ljuslampetterna är tända på väggen…

Njuter av tavlan vid varje måltid!

Kram, Gunilla

 

 

 

Nedräkningen har definitivt börjat!

Nedräkningen har definitivt börjat!

Sedan jag kom hem från Sicilien början på november, så har tiden gått med rasande fart! Men snart är det jul och med den kommer julmys med familjen och en lång, mycket lång ledighet!

Vid nyår åker vi och några goda vänner iväg på en kortare resa och när vi kommer tillbaka, så ska jag inte återgå till mitt arbete!

Tidigt i våras fattade jag mitt beslut att efter ett långt och innehållsrikt arbetsliv – hela 48 år, lämna det livet och efter nyåret påbörja mitt nya liv. Mitt liv som pensionär! 🙂 Nu är jag inte pensionär i ordets rätta betydelse, men arbetsbefriad är jag! Beslutet har fått mogna fram och det känns helt rätt! Känslorna är av blandad kompott och det är med både glädje och vemod som jag lämnar mitt yrkesliv. Glädje för att jag i mitt arbete har utvecklats som människa och jag tänker på alla fantastiska människor som jag har träffat och lära känna under alla dessa år. Föräldrar, barn och kollegor! Vemod för att jag inte längre är en del av allt detta fantastiska och när jag inser att jag inte ska återgå till mitt arbete efter nyår, så kommer sannolikt ett stor tomhet att infinna sig.

Många har frågat mig vad jag nu ska ägna mig åt – vad jag ska fylla mina dagar med? Ni som har följt mig här på bloggen under en tid vet vad som intresserar mig och att skriva och fotografera kommer jag allt att fortsätta med på ett eller annat sätt! Mitt hälsointresse finns där och kommer till uttryck på olika sätt. Jag är inte det minsta orolig över att inte kunna fylla mina lediga dagar med meningsfullt innehåll. Det kommer att komma av sig självt! Och det handlar definitivt inte bara om att fylla dagarna med ”göranden”, utan också om att söka om stillhet och att vara närvarande i stunden.

Jag har fått en fantastisk avtackning ifrån kollegor och chef. Även ifrån föräldrar och deras barn. Hela hemmet är fyllt av underbara blommor och presenter och nu väntar några få arbetsdagar i nästa vecka och sedan kan jag andas ut och luta mig tillbaka!

Ett gammalt foto, men känslan som jag hade då är densamma idag! 🙂

Inom mig finns alla fina minnen kvar…

Kram, Gunilla