Naturen skänker lugn och energi på en och samma gång!

Inatt hade jag en sådan där ”vakennatt” på grund av stelhet i ryggen, höfter och sätesmuskulaturen. (Bechterews, Ankyloserande Spondylit). Då är det skönt att veta att jag inte ska iväg till arbetet, utan det är en ledig dag. Jag tar det extra lugnt på morgonen och mjukar upp hela kroppen så gott det går.

Idag var inget direkt inplanerat, så jag bestämde mig för att gå ut i skogen. Vi har som jag nämnt många gånger förut, ett underbart naturreservat alldeles runt knuten och där finns det många stigar att följa genom ett ganska kuperat område. Jag gick tidig eftermiddag och i samma ögonblick tittade solen fram. Naturen skänker mig lugn och energi på en och samma gång! Jag mår så bra i kropp och själ av att vandra i skogen – ja i naturen var jag än är! Varje steg jag tar är som ett ”reningsbad” för kropp och själ och tankarna både lugnar sig och klarnar. Varje steg är meditativa! Ibland är det något som fångar min uppmärksamhet och jag stannar till och njuter av att ”bara få vara”.

När träden har blivit gröna, så ser man inte skogtjärnet. Idag kunde jag gå ända fram till kanten  och vassen lyste som guld i solskenet.

Från stigen såg jag den här ”utväxten” på trädet och trodde först att det var ett fågelbo. men väl där framme såg jag att trädet drabbats av någon svampsjukdom.

Älskar mossa!

Fullt med små vattendroppar som täckte den mjuka mossan.

Vackert ljus som letade sig in under granen, vilket syns ännu bättre på nästa foto…

Visst är det magiskt!?

Kram, Gunilla

Energipåfyllning!

Ny vecka och nya möjligheter! 

Idag på morgonen tänkte jag gå iväg till gymmet för att träna så sakteliga efter förkylningen. Men hade absolut ingen lust att gå iväg och gå på ett band och därefter styrketräna. Försökte motivera mig hur bra jag mår sedan, men hela min kropp och själ spjärnade emot.

Jag tittade på termometern som visade fyra plusgrader och sedan tittade jag ut. Ganska soligt och vindstilla. Åh, jag längtade ut – ut till skogen och vitsipporna! Tog på mig rejält med kläder, stadiga skor och så stavarna. Rustad för en lång tur i skog och mark.

Det finns inget bättre för mig än att ge mig iväg ut i naturen. Jag blir både lugn och påfylld på en och samma gång. Tankarna klarnar och eventuella spänningar i kroppen avtar och det beror förmodligen på att jag är närvarande i varje ögonblick i varje andetag. Jag ser på marken där jag sätter ned fötterna. Ibland lyfter jag blicken, ser mig omkring och lyssnar. En rödhake alldeles nära, en ekorre som precis som i visan satt i en gran och skalade en kotte. Ibland hörde jag ett välbekant trummande ljud – en hackspett, ljudet av en porlande bäck och så alla vitsipporna och andra fåglar.

Visst är det bra med gym när det är mörkt, halt och kallt – men inte nu – inte i vitsippetid!

Det blev en lång skön runda i skogen och som grädde på moset – skön avslappnande yoga. Jag är glad över att jag lyssnade på min kropp – det blev en bra start på min vecka!

Bjuder er på några foton som jag tog i Nödinge, dagen före doppet. Då promenerade Olivia och jag och kameran var med. Men inte idag!

thumb_DSC_0028_1024

thumb_DSC_0019_1024

thumb_DSC_0011_1024

thumb_DSC_0009_1024

Åh, den lilla familjen bor så nära vacker natur!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns inget liv utan prövningar!

Andas – jag andas, följer varje andetag in och varje andetag ut. Känner hur magen expanderar och sjunker ihop. Tankarna kommer och de försvinner bort och jag låter allt vara som det är. Ibland är jag inte medveten om när de kommer, men så blir jag klar över att nästa tanke finns där och jag begrundar den för ett ögonblick, utan att analysera. Det är märkligt hur en tanke leder till en annan tanke! Så återgår jag till att uppmärksamma andningen. I huvudet känns det behagligt, men kroppen vill röra på sig, det känns allt annat än skönt att sitta kvar i ställningen. Men jag sitter kvar och utmanar impulsen att avbryta. Det gör ont mellan skulderbladen och i ena knävecket. Jag andas in där det gör ont och ser samtidigt framför mig hur varma solstrålar mjukar upp de onda punkterna. Jag andas in det mjuka och andas ut det hårda och ömma.

Nya tankar kommer och jag observerar dem…anar rädslan för hur allt ska bli på arbetet, privat och globalt? Flera nya medarbetare, en ny chef, utmaningar inom familjen och globalt. Vad händer med moder jord? Hur ska vi kunna hjälpa alla människor på flykt? Hur kan jag hjälpa? Jag vet att detta innebär prövningar och jag vet att för många prövningar på en gång, är svåra för mig att hantera. Alla förändringar är inte av ondo, men alla förändringar är något nytt som jag ska förhålla mig till. Jag tycker vanligtvis inte om när människor försvinner ut ur mitt liv. Jag vill att de ska stanna kvar och ge mig den trygghet och glädje som det vanligtvis innebär. Men samtidigt tycker jag om att välkomna nya människor. Jag förstår vilken känsla det är som hälsar på – den där ”övergivenhetskänslan!” Att bli lämnad och bli kvar. Men jag är inte ensam!

Tankarna går till min familj och jag blir tacksam för att ha dem och hur betydelsefulla de är för mig. Tacksam för att vår familj har fått växa upp och samman i ett land som i Sverige. Vi är inte fria ifrån sorg och prövningar, men vi har inte behövt fly. Fly ifrån krig och andra grymheter. Det fanns en tid då väldigt många fattiga och utsvultna människor, flydde ifrån vårt land till det förlovade landet i väster. De ville bygga en ny framtid.

Prövningar…det finns inget liv utan prövningar, men det borde inte finnas krig och förtryck! Ondskan vill ha krig och förtryck. Ondskan vill ha bestämmanderätt och begränsad frihet. Godheten vill hjälpa, visa på förståelse, försonas och utvecklas. Godheten växer sig starkare, vi är många som sträcker ut en hjälpande hand. Det sker hela tiden och på olika sätt! Det är där det goda börjar – inom dig och inom mig.

Jag avslutar min meditationsstund och sätter mig framför datorn och äntligen kommer lusten och orden tillbaka till mig. Det känns meningsfullt att skriva igen – om glädje, kraft, energi och medmänsklighet! Jag får kraft av att tänka på att jag ger och det jag ger, gör skillnad! Jag ger ekonomiskt bistånd och jag ger av mig själv till vuxna och barn som jag möter i mitt arbete i förskolan. Jag sträcker ut en hand och välkomnar dem, oavsett nationalitet eller livssituation. Lidande eller sorg syns inte alltid på utsidan. Jag eller du kan inte veta vad den person som står framför oss bär på! Ett lidande går inte att mäta, men det kan vara mer eller mindre synligt som när miljoner människor är på flykt.

Flykt….kan också innebära att fly lite ifrån sig själv. Att vilja fly ifrån eget ansvar inom olika områden. Ansvar…att ta för mycket ansvar eller ta för lite ansvar. Det är mitt ansvar att sätta gränser för vad jag klarar av. Jag är medveten om att jag har lätt för att ta för mycket ansvar, men också att jag flyr ifrån ansvar, som berör mitt innersta och som jag inte riktigt vill kännas vid. Det är mitt ansvar att säga ifrån eller fråga, när det råder oklarhet om vad det är jag ska ansvara för! Det är mitt ansvar att säga ifrån när jag behöver hjälp att prioritera. Det är i huvudsak mitt ansvar att jag får det som jag behöver av vila, omsorg, glädje och harmoni. Jag önskar att mina medmänniskor gör detsamma!

Så…

När det hopar sig, när det känns som om kraven kommer i en strid ström, när jag upplever att allt och alla pockar på min uppmärksamhet, så påminner jag mig om att det inte är hela sanningen. Det är en tankefälla! Mina tankar speglar inte hela verkligheten. Du och jag upplever inte exakt samma verklighet och det kan vara befriande för oss båda. Vem är det som ställer kraven? Vems förväntningar är det som jag vill uppfylla? Är de mina förväntningar på hur jag tror att du vill hur jag ska vara? Vad jag ska säga? Är det helt enkelt mina förväntningar på hur jag ska vara för att ”passa in?”

Hösten…men ändå lite sommar som dröjer sig kvar. Det är i skrivandets stund en blåsig, men övervägande solig septemberdag. Jag tycker om de här dagarna, då solstrålarna fortfarande värmer och mjukar upp frusna och stela leder. Värmer upp en frusen själ! September månad påminner oss om att sakta ned, och förbereda oss på att en mörkare årstid väntar. Det behöver inte på något sätt vara dystert, utan mer om att följa naturens växlingar mellan vila, återhämtning och om att det åter kommer en vår!

Hur vacker och angenäm än hösten kan vara, så är det för mig och många andra en tid då mörkret kan uppsluka en, mer än att bli omfamnad! Kroppen kan vara påverkad av sjukdom som gör sig mer påmind i avsaknad av ljus och värme. Jag är lyckligt lottad som förhoppningsvis under hösten kommer att få fylla på med solenergi och värme i ett annat klimat!

Yoga och meditation förändrar varken den inre eller den yttre världen. Det som händer är att jag är i nuet och iakttar tankar och känslor och följer andningen. Jag ändrar inte på någonting. Det som är befriande är när jag är fullt närvarande i stunden, som är nu och nu…

Naturen är den plats där jag hämtar energi, oavsett årstid eller väderförhållanden. Naturen är som den är i nuet. Alltid!

Förra helgen befann maken och jag oss någon mil utanför Söderhamn hos goda vänner. De vistas ofta där i sitt enkla och underbara sommarställe! Boningshuset och de två små gäststugorna, ligger bara ett stenkast ifrån Söderhamnsfjärden med underbar utsikt. Här fick vi vara tillsammans och njuta av gammal och värdefull vänskap och av underbara naturupplevelser! Vi cyklade och vandrade. Vi plockade blåbär och lingon. Och jag utmanade min höjdrädsla genom att klättra upp för Nilestenen som lär vara det åttonde största flyttblocket i Sverige! Ofta, ofta, stannade jag upp för att ”ta in det jag såg” och se likheter och skillnader mot det som jag är van vid att se här nära mig.

DSC_0018

En välkomnade stuga belägen på en plats att älska!

DSC_0007

Utsikt över fjärden…

DSC_0004

Och viken…

Underbart ljus i skogen och på många platser kunde jag se och framför allt känna på vitmossa! Mängder av vitmossa.

DSC_0059

På vandring till Skatrevet och Svartsundet. Kargt, men lika vackert som i skogen!

DSC_0080

DSC_0023

Lycka är att finna en sötvattenmussla! Se och känna och släppa tillbaka till friheten!

Lycka är också att vandra i en skog full av blåbär och lingon att ta med hem!

DSC_0134

DSC_0101

Vackra Ulrika, Elenora, kyrka i Söderhamn med de blånande bergen i bakgrunden!

Det blev ett långt inlägg…

Kram, Gunilla

 

 

Vart du än går är du där!

Vart du än går är du där, är titeln på en bok som handlar om medveten närvaro i vardagen. Författare: Jon Kabit-Zinn. Boken är en av dem som jag blev rekommenderad att läsa efter meditationskursen i våras.

En bit in i boken skriver Jon Kabit-Zinn, …”Om du verkligen har bestämt sig för att börja meditera, så finns det ingen anledning att berätta det för andra och lägga ut texten om varför du gör det och vad det gör för dig. I själva verket finns det inget bättre sätt att ödsla med sin gryende energi och entusiasm för övningarna och sätta käppar i hjulet för sig själv så att man inte kommer igång. Bäst är att meditera utan att göra reklam för det.”…

Jag medger utan omsvep att det är svårt att följa den uppmaningen, för jag vill så gärna dela med mig av mina upplevelser. Både gamla och nya erfarenheter. Nu behöver jag inte följa uppmaningen…jag är naturligtvis fri att välja!

Min erfarenhet säger mig att jag kan möjligen genom ord och handling, inspirera någon till att söka kunskap om mindfulness – om medveten närvaro i vardagen. Men lusten, viljan att vara öppen för något nytt – ett annat sätt att förhålla sig till sig själv och till sin omvärld kan endast komma inifrån. Ifrån någon som själv vill det, för att det finns en inre övertygelse! Vi ser på vår omvärld med olika ögon – allt utifrån våra tidigare erfarenheter. Vi söker olika vägar till ett inre välbefinnande och som de flesta vet kan det nås på ett konstruktivt eller destruktivt sätt. Vad jag menar är att: Alla vill uppleva samhörighet, alla vill bli sedda och uppleva att livet har någon slags mening. Alla har ett syfte med sitt handlande. Medvetet eller omedvetet. Vi väljer olika vägar att gå…

Det vore inte helt sanningsenligt att skriva att jag är tacksam över allt som kommer in i mitt liv. Det finns och har funnits sorg, prövningar, händelser som jag definitivt skulle vilja ha sluppit. Tacksam är jag över att jag är ”öppen” och ”tar emot.” Att jag är villig att utvecklas och inte stagnera. Att alla erfarenheter, ger mig något och berikar mig på något sätt. Jag tar med dem alla i livets väv. Ibland tar jag små, små, steg framåt. Ibland är det lite större kliv! Andra gånger faller jag tillbaka och värderar, bedömer och dömer mig själv eller andra.

Så…

Jag kommer att fortsätta att skriva om sorg och andra förluster, om utveckling och stagnation, om tankar och känslor som far runt i kropp och själ och som ibland skapar kaos, eller då de har stillat sig. Jag kommer att skriva om glädjestunder och om att vara i nuet – att leva och veta att glädjen och harmoni alltid finns där för mig!

Tankar är bara tankar, de är inte hela sanningen. Jag kan ibland benämna mina tankar, sätta namn på dem, för att på så vis lättare känna igen dem. Känslor gör att jag ibland skrattar, ibland gråter. Det är så som det ska vara, när jag är medvetet närvarande.

Tidigt i morse vandrade jag iväg genom skogen…som så många gånger förut! Tankarna kom och gick, så som de gör. Men jag var ändå stundtals närvarande…som när jag såg den lilla rödhaken sittandes på en stock snett framför mig. Sakta gick jag framåt och den flög upp och satte sig på en gren, bara en liten bit ovan marken. Vi betraktade varandra en kort stund och först när den flög iväg kom tanken…om jag ändå hade haft en kamera med! Det hade blivit den perfekta bilden…men förmodligen hade jag då inte varit fullt närvarande.

Man kan betrakta sina tankar och ibland är det lätt att le åt dem och släppa iväg dem som små lätta sommarmoln. Ibland är tankarna mörka och hotfulla. Kanske jag är rädd – rädd för framtiden – för det som komma skall! Rädd för att misslyckas, rädd för att inte duga.

Jag lämnade framtiden och fokuserade på andningen. Så tittade jag upp, för jag la märke till att solen gick i moln. Åskmolnen tonade upp sig och jag studerade himlen och såg något mycket vackert…formationer, färger, ljus och mörker…

DSC_0008

DSC_0007

DSC_0011

DSC_0013

DSC_0009

Nu hade jag kameran till hands, och jag valde att följa min inpuls att fotografera. Jag ville dela med mig.

”Vart du än går är du där!”

Kram, Gunilla

 

 

På vilket sätt kan yoga och mindfulness vara hjälpsamt?

För mig är både yoga och mindfulness hjälpsamma metoder till att hantera de olika svårigheter som jag möter i min vardag. Yoga hjälper till att hålla muskler, leder, starka och smidiga och ger även en viss dos av smärtlindring om man som jag har reumatisk sjukdom. (Bechterews). Yoga stillar även sinnet. För mig har yoga blivit en del av min vardag och jag varierar och prövar på olika former. Nu har jag precis avslutat en kurs i globalyoga och jag upplever att jag återigen har uppnått en inre balans och stabilitet i muskulaturen efter vårvinterns besvärliga period med mycket stelhet och smärta.

Även utbildningen i mindfulnessbaserad kognitiv terapi är avslutad och jag hoppas och tror att jag kommer att ha stor nytta och glädje av det jag har lärt mig. Med få undantag har jag varje dag under åtta veckor tillämpat meditation. Oftast på morgonen ibland på kvällen. Ibland en längre stund som 40 minuter, men oftast under 20 minuter. Jag har prövat på olika tekniker som kroppsskanning, yogameditation, töjning & andning och sittande eller liggande meditation. ”Andrum” är en stunds stillhet som jag kan använda när som helst under dagen. Allt ifrån några få minuter upp till trettio minuter. Och jag försöker tillämpa just den metoden, så fort jag känner av oro eller olust av något slag.

Nu kommer jag till den svårare delen – att hitta ett upplägg för framtida dagliga övningar som passar mig. För mycket träning fungerar inte, det ökar snarare smärta och stelhet. Så det gäller att lyssna på kroppen och finna en balans med yoga – och meditationsövningarna! Dessutom anser jag att det finns annat i livet som skänker kropp och själ glädje och harmoni.

Sinnesnärvaro i vardagen…

Vid sista utbildningstillfället fick vi i gruppen, några frågor att reflektera över, samt olika övningar på hur vi på ett ganska enkelt sätt kan praktisera sinnesnärvaro (mindfulness) i vardagen. Och jag har tagit fasta på följande som jag nu tränar på för att det ska bli en naturlig del i min vardag.

Det första som jag gör på morgonen är att mjukt sträcka på mig och var fullt medvetet närvarande under fem andetag. Följa andetaget hela vägen in genom näsan och hela vägen ut genom näsan. Några gånger om dagen kan jag stanna upp för att bli uppmärksammad på andningen. Innan jag somnar – riktar jag återigen uppmärksamheten på andningen och är medvetet närvarande under fem andetag. (Inte speciellt svårt, men verksamt i längden).

Vara närvarande när jag lyssnar och talar. Kan jag lyssna utan att hålla med eller ha en annan åsikt, tycka om, eller inte tycka om, eller tänka på vad jag ska säga när det är min tur? När jag pratar – kan jag säga bara det som jag behöver utan att vara övertydlig eller otydlig. Samtidigt försöker jag lägga märke till hur kroppen reagerar. Hur mår jag i sinnet och i kroppen? Hur påverkar samtalet mig? (Lite svårare kan jag medge!).

Jag vill vara uppmärksam på under dagen hur jag mår i kroppen. Göra en kort stående eller sittande kroppsskanning. Finns det ömma punkter? Har jag lagrat på spänningar? Hur andas jag? En del i övningen vid smärta innebär att styra andningen till det ömma området. Att med tanken andas in och ut vid det ömmande stället. Om jag kan, gör jag några enkla yogarörelser som ”ko och katt” vilket är hjälpsamt för ryggen. (Om jag inte kan hitta tid under dagen, så har jag tid till kvällen).

För mig är det också viktigt att vara medveten om mina tankemönster som inte alltid är gynnsamma. Att påminna mig om att tankar är just tankar, de speglar inte hela sanningen eller verkligheten. Detta tror jag är det svåraste för mig och kanske även för dig!?

Vi behöver inte brottas med tankarna, kämpa emot dem eller bedöma dem. Istället kan vi helt enkelt välja att inte följa efter och fortsätta tankarna när vi väl blivit medvetna om dem.

Men vad händer med de mer kraftfulla tankar som vi blir starkt påverkade av? Vi iakttar, iakttar och iakttar, och plötsligt – vi är borta, uppslukade av en tanke. Vad är det för tillstånd eller typ av tankar som fångar oss igen och igen, så att vi glömmer bort att de faktiskt bara är tomma fenomen, mentala företeelser som passerar genom vårt sinne?

Det är verkligen häpnadsväckande hur mycket makt vi ger objudna tankar, utan att veta om att vi gör det: ”Gör si, gör så, säg det, kom ihåg, planera, du måste, borde, bedöma, bestäm.” De har förmågan att driva oss till vansinne, och gör det ofta!

Ibland när någon person ”flyttar in i mitt huvud” som jag  blir irriterad på, som beter sig på ett sätt som väcker olust hos mig, så kommer bland annat dessa tankar. Och det påminner mig om en föreläsning jag lyssnade till: ”Att här bor du i mitt huvud, upptar all mitt fokus utan att betala hyra!” . Osunt eller hur?  Vid ett av de inledande tillfällena sa jag det till vår utbildningsledare om mina tankemönster…att jag låter objudna gäster flytta in i mitt huvud och ta all min uppmärksamhet…utan att beta hyra! Det skrattade vi alla gott åt, vår utbildningsledare och mina kursdeltagare. Men som sagt…är det värt det!?

Vilken typ av tankar vi har och hur de påverkar våra liv beror på förståelse av verkligheten. Om vi är i det klarsynta, kraftfulla tillstånd där vi kan lägga märke till hur tankar kommer och går, spelar det inte så stor roll vilken typ av tankar som dyker upp – vi kan ändå se våra tankar som de växlande mentala företeelser de är. I vilka tankar vill vi investera? Vår stora utmaning består i att se tankarna klart och tydligt, så att vi kan välja vilka som ska leda till handling och vilka vi bara ska låta vara. Det här är min utmaning!

Yoga, mindfulness, sorgbearbetning, stresshantering…alla är de verksamma verktyg att hantera olust, sorg, smärta, motgång i vardagen. Och de är just verktyg! Inget verktyg hjälper i alla situationer, utan det är just mångfalden av metoder som blir hjälpsamma och som får mig att växa och utvecklas som människa. Jag kommer förmodligen fortfarande ha perioder i mitt liv där sjukdom, händelser, tankar, och känslor påverkar mig som jag har svårt att styra. Men de kommer inte att bestämma över mig och jag är inte någon sjukdom, eller mina tankar och känslor, utan de kommer på besök!

Som ni märker är jag fullt upptagen av nya eller kanske nygamla upptäckter…men att bli påmind skadar inte! 🙂

Mindfulness…medveten närvaro…jag tänker på allt vackert som jag ser och upplever och det får avsluta mitt långa inlägg. Jag är närvarande när jag fotograferar…i naturen…min källa till eftertanke och harmoni.

DSC_0001

Yoga eller medveten sinnesnärvaro är verksamma metoder för var och en. Minns medveten närvaro behöver som sagt inte vara så svårt eller krångligt. Du behöver ”bara vara närvarande” vid några betraktelser varje dag!

DSC_0002

Tänk dig att här slå sig ner på en av stolarna en längre stund och se ut över hav och land och och verkligen se och studera enskilda detaljer…

DSC_0003

Att lägga sig ner bland ”strandgossarna”, strandtrift och studera dess skönhet, gör mig lugn, fokuserad och harmonisk! Då kan jag inte tänka på något annat…

P1060751

Eller studera ett sto – en mor som vakar över sitt föl. Att se detta graciösa djur och dess omtanke om sitt föl – sitt barn! Se dess rörelser, dess teckning, samspel…det väcker medveten närvaro….

DSC_0077

Eller något av det vackraste som finns en solnedgång eller för all del en soluppgång…

Där dagen gryr…vackert!

Kramar, Gunilla

 

 

Mindfulness – övningar i sinnesnärvaro.

För en tid sedan skev jag att jag skulle börja på en ”kurs” och idag var det tredje träffen av sammanlagt åtta tillfällen. Det är ett 8-veckorsprogram i mindfulnessbaserad kognitiv terapi. Vi är en grupp på tio personer i olika åldrar och guppen leds av en psykolog som också är utbildad i mindfulness. Jag tycker det är spännande och inspirerande att mötas i en grupp på det här sättet och få ta del av andras erfarenheter. Men också för att få ”nya verktyg” att använda mig utav. Jag går programmet, främst för min egen skull, men självklart kommer jag ha användning för de nya erfarenheter i alla möten med andra människor.

Varför gå en sådant här program, kurs, utbildning eller vad man väljer att benämna det?

Jag väljer att skriva program – ett program som innefattar olika delar och tekniker. Många människor lider idag av återkommande nedstämdhet, depressioner, stress och oro. Vetenskapliga studier har slagit fast styrkan av metoden att den är verksam mot stress, oro och återkommande depressioner. Så den person som befinner sig i ett sådant tillstånd, har allt att vinna på att lära sig mindfulness eller ”medveten närvaro” eller ”sinnesnärvaro”, som det ofta benämns på svenska. Allt för många lever i en stress – och kravfylld vardag, och med tiden kommer olika kroppsliga symptom. Egna krav och ”måsten”, ställs mot andras krav och förväntningar. Att hitta balansen kan vara svårt, men är möjligt.

Tänk dig ett stabilt hus som vilar på en trygg platta. Huset har också ett tak, fönster och en entrédörr. Huset står där i regel i många, många år – kanske hundra år eller mer, och står emot väder och vind. Men för att göra det krävs: god byggnation, underhåll och omvårdnad! Precis som huset behöver vila på en stabil grund behöver vi också det genom att stärka vår självkänsla och självförtroende. Vi behöver ha ett starkt, men också ett följsamt skelett för att kunna stå emot olika sjukdomar och påfrestningar. Likt husets stomme och väggar som bär upp konstruktionen. På allt vilar vårt huvud – vårt tak som är den plats där alla intryck ska sorteras och lagras. Väder och vind går hårt åt taket och vårt huvud – vår hjärna har många stormar att rida ur! Men kanske vi ändå har något som får symbolisera en skorsten, där vi kan släppa ut negativa energier och tankemönster.

Våra ögon – vårt fönster mot yttervärlden, ger oss möjligheter, men ibland blir synintrycken för många, och likt smutsiga eller dimmiga fönster, blir det svårt att se ut. Saker och ting blir till stress och oro. Det är svårt att kunna se klart på saken! Entrédörren ser jag som att den kan du öppna eller stänga om dig. Du kan öppna för att välkomna något nytt – släppa in positiva energier – lära något nytt. Det kommer in syre – huset andas! Du andas! Men varje dag behöver vi stänga om oss och bara landa och vara i det som är. Att vara i nuet. 

Fler och fler utövar yoga och mindfulness och ännu fler kanske skulle vilja göra det, men tycker att det verkar svårt eller kanske till och med lite ”flummigt.” Flummigt kan allt vara som inte är så välkänt och som man saknar erfarenhet av. Yoga finns i olika former och passar därmed de flesta och yoga är inget man kan från början. Allt nytt kräver övning och övning ger färdighet! Men som alltid passar ändå inte allt för alla, det viktigaste är att finna sin väg som leder till sinnesnärvaro. Fri ifrån stress och orimliga krav, samt att du har en medvetenhet om vilka dina tankemönster är.

Jag som har varit känslomässigt uttömd, vet att det är lätt att hamna där igen. Jag behöver fylla på med nya verktyg, då jag vill och hoppas att ”mitt hus” ska stå där det står i många år till! Jag har bearbetat sorg och andra förluster genom sorgbearbetning. Genom min utbildning till stresskonsult fick jag mer kunskap om vad som orsaker stress – att det är en obalans mellan krav och förmåga. Mycket av det som stressar oss sitter ju i huvudet – i tankarna. Genom yoga har jag stärkt både kropp och själ och det var genom yogan som jag började förstå vad som händer med andningen vid långvarig stress.

Jag har gått på enstaka tillfällen i guidad meditation och har ganska lätt för att följa instruktioner och se inre bilder. Däremot har jag svårt att hitta en optimal ställning för meditation. I detta program tränar vi på sittande och liggande meditation. Sittande kan ske på stol, kudde eller på en speciell ”yogapall”, vilket var det som jag prövade idag. Skonsamt för ryggen! Ju mer jag tränar mindfulness, ju mer inser jag hur väl jag behöver det! Jag hade en föreställning om att ett stilla sinne, skulle innebära ett ”tomt sinne” – där inga tankar eller förnimmelser finns. Men det är just dem som vi ska upptäcka och uppleva! Men jag behöver inte fastna i orostankar eller vad det nu är. Utan det är att upptäcka förnimmelser av obehag, spänning eller motstånd och ”se vad de står för – var de hör hemma.”

Jag lär mig att ”stilla sinnet”, genom att koncentrera mig på en sak i taget och det kan vara andningen. Men jag behöver inte ändra på någonting, jag endast noterar vad det är som jag upplever. Sinnet är ofta splittrat och vi förlorar oss i tankar och det är precis som det är eftersom det finns en hel del intryck som bearbetas i bakgrunden mest hela tiden. På dagen och på natten i våra drömmar. Vi har oavslutade tankar och upplevelser ifrån det förflutna och vi har tankar om vart vi vill med framtiden. Så det vi gör vid mindfulness är att varsamt komma tillbaka till här och nu en stund och känna efter hur det är just nu i kropp och själ. Målsättningen i det här programmet är att bli medveten, oftare! Och något som lätt kan föra oss bort från full närvaro i ögonblicket är vår automatiska tendens att värdera och döma vår upplevelse – den är på något sätt fel, den är inte vad som borde hända, eller inte vad vi förväntade eller önskade oss. Det är underbart att bli varse sina tankemönster som ibland inte är det minsta hjälpsamma! Nya tankebanor behövs – nya mentala stigar och vägar! Andningen och kroppen finns alltid där för oss och genom dem kan vi komma i kontakt med en medveten närvaro. Vänligt för vi oss från görande till varande.

Jag hoppas och tror att fortsättningen blir bra och ser fram emot alla delar i programmet som bland annat innehåller: Kroppsskanning, yogameditation, sittande eller liggande meditation, töjning och andningsövningar och Andrum.

Om du har orkat läsa ända hit – så blir jag glad och ännu gladare om jag har bidragit med nya insikter!

Hur avsluta detta långa inlägg?

Naturen är, som många vet en källa till ro och glädje och att utöva mindfulness eller yoga utomhus är väl det optimala. Många, många gånger, har jag egentligen utövat ”sinnesnärvaro” i naturen utan att tänka på det. Jag tänker på stillsamma promenader, vid de tillfällena då jag satt mig ner vid en sjö eller vid havet och låtit tankarna komma och gå. Eller de gånger då jag stannar upp och fotograferar något av det vackra som jag ser. När jag gör detta sprider sig en värme i kroppen och jag är väldigt närvarande! Allt detta är mindfullness!

Mindfullness – sinnesnärvaro behöver inte vara svårt eller krångligt…

Att slå sig ner vid en sjö och titta på vad som finns ovan eller under ytan. Ljud runtomkring? Låta sig fyllas av stillheten.

DSC_0017

klippor

Eller gå barfota över klipporna och känna ytan mot fötterna. Lent eller skrovligt? Varmt eller kallt? Blicka ut över havet och bara låta blicken vandra.

DSC_0076

Det är mycket meditativt att följa en solnedgång…hur stillsamt och vackert är inte det!?

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad innebär det att vara andlig?

Först en tillbakablick…

Det gläder mig att jag fortfarande har besökare till min gamla blogg! Det har inte minskat i antal något nämnvärt. Det är ju ändå ett bra tag sedan som jag gjorde ett inlägg där. Lika glad är jag förstås att jag har ännu fler besökare till min nya blogg. Ni är alla hjärtligt välkomna!

När jag tittar på statistiken över vilka inlägg som ligger i topp, så är det några inlägg som toppar. Vecka efter vecka…ett av dem ”Andlig hälsa” har jag redan publicerat på min nya blogg. Ett annat är: ”Vad innebär det att vara andlig?”.

Även om det nu är många som läser de inläggen, så kan jag inte dra några slutsatser. Vad är det som man söker efter när man googlar på ”andlighet” och vilka svar är det som man vill ha?

Ibland när jag samtalar med andra om ”andlighet”, så får jag ibland en känsla av att det som många menar, är att hitta eller snarare uppleva en sorts inre balans i livet. Det jag också kan uppfatta är att man genom ”andlighet”, söker ett svar på livets mening! Att försöka hitta en väg genom livet, som upplevs som ”äkta” och meningsfull. Människor vill söka sig bort ifrån stress och krav och vill komma tillbaka till sina rötter. Yoga, meditation, mindfulness och andlighet…är inte det tecken på att söka lugn, balans och att vara mer närvarande i det som sker här och nu? Jag tror att det är meningen med livet, samt att vilja utvecklas och ge av sig själv till sina medmänniskor.

Så till mitt inlägg…

Vad innebär det att vara andlig?

Att vara andlig vad innebär det? Är jag en andlig person? Är du en andlig person? 

Det händer ibland att jag får höra att jag är en känslig person eller känslosam och intuitiv person. En sökande person…

Ja, jag är i nära kontakt med mina känslor och mina ”känslospröt” är oftast aktiva och påslagna! Men det betyder inte att jag alltid har ett behov av att veta eller förstå allt som sker. Ibland så bara jag är i varandet, vilket är vilsamt. Att vara en sökande person…det betyder för mig att vilja utvecklas, att vara nyfiken, att förstå orsak och verkan, uppnå en inre balans.

Andlighet är för mig en form av tänkande och kännande som jag kan uppnå med bland annat meditation, yoga och vistelser i naturen. Känslan av andlighet har med själva upplevelsen att göra – att jag är i ett tillstånd där jag är ett med något. Jag är fullständigt närvarande i nuet, utan att tolka eller analysera upplevelsen med intellektet. När jag är i nuet och i kontakt med mina känslor, infinner sig ett lugn och ett välbefinnande.

Andlighet, närvaro och samhörighet

Är det så för dig att när du befinner dig på vissa platser, så upplever du den där lyckokänslan och du känner dig nästan euforisk? Inget annat existerar – du blir ett med upplevelsen! Andligheten ligger i det vackra som du ser och upplever.

Jag har vid några tillfällen skrivit om ”våra pärlor” som vi återkommer till och de flesta av dessa platser ligger vid eller nära havet. Jag har en ständig längtan till havet och njuter av dess närhet året om. När jag ser havet, horisonten, klippor, strand och allt annat, så fylls jag av en ”andlig känsla.” Samma känsla av total sinnesfrid infinner sig också när jag kommer till något av Medelhavets länder. När jag går i någon bergsby på smala, slingriga gator och ser de gamla slitna stenhusen och alla underbara blommor som pelargonior, så upplever jag att här hör jag hemma och här vill jag vara! Jag kan gå länge i dessa gränder och känner mig helt uppfylld av det vackra och atmosfären.

I musik och rytmik upplever jag glädje och harmoni. Rytmik får kroppen att vilja röra på sig! Jag minns särskilt för ett par år sedan då jag under en termin dansade till afrikanska rytmer. Känslan att tillsammans med likasinnade stå där barfotad och röra på kroppen till trummorna…en underbar upplevelse och det väckte ”urkvinnan” i mig!

Det finns många korta stunder då känslan kan infinna sig; tänk bara på känslan av att hålla en liten baby i sin famn, att vara nära sitt husdjur, sitta med en kopp kaffe i vårsolen, se de första vårblommorna, känna doften av ett sommarregn, att bli omfamnad av någon som håller av mig, att hålla en människa i handen som är på väg att lämna mig…

Andlighet och religion…

Andlighet är något som utspelar sig i nuet. Religion är däremot aldrig i nuet. Religion handlar om det förgångna (skapelsen mm.) eller framtiden (livet efter döden.) Religion kan innehålla andlighet men andlighet är inte religion.

Jag besöker gärna kyrkor och dess kyrkogårdar, men inte av religiösa skäl, utan för dess arkitektur, symboliken och traditionen och för dess historiska värden. Jag kan se en lika stor skönhet i en liten sakral kyrka, som i en stor och överdådig domkyrka eller katedral. Jag tycker om att vara i en kyrka – det är en plats för kontemplation.

Kyrkan är en andlig plats – en gudomlig plats om du så vill.  Det gudomliga är något gott och vackert. Men utövarna är inte alltid goda och det är något helt annat! Jag vill vara en religionsfri människa – jag vill vara fri i tanken. För mig finns inte en sanning – det finns lika många sanningar som människor! En religion är inte ond – det är betraktaren, utövaren som kan vara på det ena eller andra sättet som är avgörande. Jag tror på det goda, på något gudomligt som vill något gott. Jag har haft sinnesupplevelser som har varit märkliga, men inte på något konstigt eller skrämmande sätt. De har varit just upplevelser och de har fått mig att må gott. Jag kan be om hjälp – om vägledning att hantera det som kan upplevas som svårt. På ett eller annat sätt tar jag så småningom ett steg till.

Kropp och själ…

När vi vill må bra, så säger vi oftast att vi vill må bra både i kropp och själ. Även inom läkarkåren talas det alltmer om att må bra i kropp och själ, då detta inte går att separera ifrån varandra. Vi har vår fysiska kropp och den behöver rörelse och näringsrik föda. Vår själ som är vårt andliga jag behöver också näring. För mig är det att vara mitt ”sanna jag” och att vårda mitt inre. Jag läste någonstans att ”döden” är slutet på det som nu är och att något annat tar vid. En annan livsform och det upplever jag som något trösterikt och vackert och så får det gärna vara…

I Malin Berghagens bok ” Min kropp, min själ, mitt andetag”, står följande om yoga och jag citerar;

”När jag vårdar min kropp, min själ, mina tankar och mina känslor,

har jag en större möjlighet att hålla mitt inre sant och äkta.

Genom att vara närvarande i min kropp, i mötet med varje rörelse,

lär jag mig att vara närvarande i vad mitt hjärta och min själ försöker säga mig.

Jag är sann. Jag är jag. Och jag lyssnar på vad jag vill och känner – inte på någon annan.

Det är då jag blir levande.” 

Kramar/Gunilla

Krakowresan 7-10 november 2013 081

På mitt sängbord – inspirerande böcker!

På mitt sängbord ligger en liten hög med inspirerande böcker. Några har jag läst, några håller jag på att läsa. Några böcker är sådana som jag gärna återkommer till. Som ni ser är det böcker om yoga, fotografering, kåserier och visdomsord. Böcker som ger näring åt kropp och själ! Tomas Sjödin – älskar hans krönikor i GP och även hans böcker. De är som balsam för själen. Har inte läst boken ännu, men lyssnat till hans föreläsning som bygger på den senaste; Det händer när du vilar.DSC_0007

Skimrande ögonblick – och dagar i grått, har jag köpt av en ”bloggvän” Bosse, som skrivit den tillsammans med sin fru Solveig. En underbar bok med olika berättelser med plats för skratt, humor, värme och med mer allvarsamma och eftertänksamma kapitel.

Skimrande ögonblick och dagar i grått.

Fotoboken håller jag på att läsa och jag gillar den. Inser att jag har en del att lära om fotografering och boken är ett bra hjälpmedel.

Yoga böcker…Jag tycker mycket om Malin Berghagens sätt att skriva, då hon delar med sig av tankar, känslor och de egna erfarenheterna som detta har resulterat i. Hon skriver vackert, klokt och omsorgsfullt! Yoga är en livsstil som berör på djupet. Fysiskt, psykiskt och andligt. Yoga handlar om att nå sitt sanna jag. Tomten kom med den tredje boken i min samling. 🙂

DSC_0009

Att nå sitt sanna jag – det är vad jag vill! För mig betyder det att lyssna till hjärtats röst. Att göra det som jag mår bra utav och som utvecklar mig. Det betyder också att våga möta sina inre demoner – de rädslor som hindrar mig att leva fullt ut. Det är även att vara ödmjuk och kärleksfull mot sig själv.

Malin skriver att yogan är en nödvändighet för att leva livet så som hon vill. Friskt, starkt och vackert. Och detta delar jag. Även jag är tacksam för att yogan kom in i mitt liv. Yoga hjälper mig att hitta balansen mellan kropp och själ. Utan yogan med andnings – och meditationsövningarna, så hade jag inte klarat av hösten. Av olika anledningar kom livet ikapp mig och jag hamnade i en rejäl svacka. Det är så livet är – att falla, men resa sig igen. Nu ser jag fram emot den yoga kurs som jag ska påbörja i januari…tills dess och även fortsättningsvis, rullar jag ut min yogamatta då och då och sträcker ut min kropp i de olika yogarörelserna. Tomten kom med en julklapp till…frigörande dans! Längtar efter att hänge mig åt detta!

DSC_0004Denna bok; Allt om yoga  som jag nämnt tidigare, beskriver väldigt bra på vilket sätt de olika övningarna påverkar kropp och själ och hur de ska utövas. Författaren, Kerstin Linnartz har också en varm ton att skriva om sina erfarenheter.

Böcker i all ära är just inspiration…men att läsa och utöva är ju inte samma sak. Så nu behöver jag sträcka ut kroppen en stund…så kikar jag in imorgon igen…årets sista dag.

Kram, Gunilla

 

 

Andlig hälsa!

Om andlig hälsa!

Ett vanligt sökord på min blogg är om ”andlighet” eller betydelsen av ”andlig hälsa”. Det väcks en nyfikenhet inom mig på vad det är man hoppas få svar på?

Lite funderingar…

Jag tror att många människor som söker efter andlighet, kanske söker efter stillhet och mer balans i tillvaron. Något som varar över tid och rum och som ger en djupare tillfredsställelse. Kanske det handlar om att leva ett annat sorts liv, där tempot är lugnare och där livsinnehållet har ett fokus på att leva och inte på att konsumera. Vi lär och inspireras av varandra och det finns en stor glädje i det. Men det är lätt att tappa bort sig själv i all inspirationsflöde och leva efter någon annans behov eller sanningar. När så sker, uppstår ofta en känsla av tomhet och/eller en otillfredsställelse som är svår att identifiera och beskriva. Att sällan eller aldrig stanna upp och reflektera över livssituation skapar en inre obalans som bara ökar och ökar om inga förändringar görs i positiv riktning. I din riktning! Inspirationsstress är ett begrepp, där vi lever i ett informationsflöde som aldrig tycks sina. Livet bara snurrar på och du söker mer yttre stimulans i stället för att söka blicken inåt och efter mer stillhet.

Människan är en andlig varelse med skilda behov. Kroppsliga och själsliga. Och på sätt och vis länkas det samman eftersom jag ibland sätter kroppen i rörelse för att uppnå ett själsligt behov.

…”Andlighet är för mig en form av tänkande och kännande som jag kan uppnå med bland annat meditation, yoga och vistelser i naturen. Känslan av andlighet har med själva upplevelsen att göra – att jag är i ett tillstånd där jag är ett med något. Jag är fullständigt närvarande i nuet, utan att tolka eller analysera upplevelsen med intellektet. När jag är i nuet och i kontakt med mina känslor, infinner sig ett lugn och ett välbefinnande.”…

Den här delen i min text är viktig för mig och jag anser att den beskriver det som jag vill lyfta fram; att andlighet har med själva upplevelsen att göra – att jag är i ett tillstånd där jag är ett med något. Jag glömmer tid och rum för ett ögonblick och bara är. Andlighet – en stund, ett ögonblick av djupare tillfredsställelse som jag upplever då och då och där jag inte störs av något yttre eller inre ”brus”.

Intresset för yoga och meditation har ökat och lockar allt fler människor. Jag tränar yoga för att det dels gör muskulaturen mer stark och smidig. Men också för att det ”öppnar upp inåt”! Rörelserna blir som ett flöde och tillsammans med andningen upplever jag att jag får mer energi, men också ett lugn. Andningsövningar – att djupandas som jag lärt mig i medicinsk yoga är verkligen hjälpsamt! Djupandning är stressiga tankars motpol!

Andlighet har helt klart lite olika betydelse för oss människor. Jag skulle möjligen vilja säga att inte ”krångla till det!” Livstempot går att påverka och det är fullt möjligt att leva enklare och med mer eftertanke om det är det som saknas.

Jag hör ibland någon säga att ”yoga eller meditation är alldeles för långsamt för mig. Jag mår bättre av till exempel en löprunda.” Så bra tänker jag! Gör det som du mår bra utav, så länge du vet att det är det du vill och vad din kropp behöver! Jag tänker också att ibland vet vi inte riktigt vad vi behöver. Jag tror att vi behöver både stillhet och rörelse för att må bra.

Jag behöver kulturupplevelser, naturen, medmänniskor, rörelse och stillhet…

Sakta ned farten en stund och njut av lite stillhet.

Här några foton ifrån en skön skogspromenad med kära maken.

DSC_0002

DSC_0003

Om jag hade haft bråttom, så hade jag inte upptäckt dessa fantastiskt vackra svampar som växte på trädstammen. De är som blommor!

(Det här inlägget har jag tidigare publicerat på min gamla blogg. Det har många visningar varje vecka, därför har jag uppdaterat det och publicerat det även här).

Kram, Gunilla

 

Yoga som livsstil!

Jag har alltid varit en aktiv människa i den bemärkelsen att jag tycker om att vara i rörelse. Som ung älskade jag friidrott och har några medaljer i min samling ifrån grundskolan. 🙂 Därefter har det blivit damfotboll, simning, friskis och svettis, dansklasser, aerobics, gymträning, cykling och stavgång, för att nämna något av allt jag har prövat på och tyckt om. Trots allt träning, så har jag inte alltid förstått vikten av att också ta hand om mitt andliga jag. Kroppen är ett skal, med alla viktiga funktioner. Men själen – det inre glöms oftast bort. Kropp och själ hör ihop, men behöver näring på olika sätt.

Tidigt i höstas upplevde jag att all lust till träning var som bortblåst! Ja, lusten till det mesta var faktiskt borta. Jag ville ingenting – kropp och själ ville ingenting! Så jag försökte leva som jag lär, vilket innebar att jag tog en paus ifrån allt som jag inte behövde göra. Ibland blir helt enkelt påfrestningarna för stora och för många och så blev det för mig. Det har tagit mig fram till nu att uppleva att jag börjar komma i balans igen och det kan jag tacka yogan för. Lusten till att träna yoga försvann, men inte till yoga som livsfilosofi! För yoga handlar om så mycket mer än ”bara träning.” Att utöva yoga innebär inte att i första hand kunna svåra yogapositioner, utan det handlar mer om att komma i kontakt med sin själ. Med sitt inre behov om du så vill. Yoga hjälper mig att hitta balansen mellan kropp och själ.

Jag har läst en hel del böcker i ämnet och har till exempel blivit inspirerad av Malin Berghagen. Hon delar flitigt med sig av sin högst personliga inre resa och hur yoga har blivit hennes passion. Ser fram emot hennes tredje bok.

En annan yogabok som jag har fått i present är; Allt om yoga, av Kerstin Linnartz. En inspirerande bok oavsett om du ”bara” vill förbättra din kropps smidighet eller tränga djupare in i yogans värld. Det som jag tycker om med boken är att den innehåller andnings – och meditationsövningar. Men också att författaren beskriver på vilket sätt vi mår bra av de olika övningarna. Linnartz tar upp det som händer i vår tid när man inte hittar någon mening med livet och fyller det med fel innehåll. Människor drabbas av depression, bulimi, anorexi och olika missbruksproblem. Vi drabbas av livsstilsjukdomar -oavsett om det handlar om ryggproblem eller hjärtinfarkt – vilket vittnar om sjukdomar i vår själ. Och själen blir sjuk om den inte lever i enlighet med sin dharma. I yoga kallas det för adharma (sanskrit: a = mot, dharma = naturlag). Jag tror att det är viktigt att fylla livet med allsidig näring och det innefattar kropp och själ.

”Eleverna i väst lär sig bara till ”B” för body (kropp).

Därför är det en lång väg för dem innan de kommer

till ”S” för soul (själ)”.

(Akhilesh Bramchari)

 För en del verkar yoga fortfarande vara ”flumigt” och svårt. Det är synd, för så är det inte. Yoga innebär inte heller att behöva avstå från det ”moderna livet”. Yoga handlar bland annat om att vara mer sann – att vara sann mot sig själv och andra. Precis som Linnartz beskriver i sin bok om att hon till exempel tycker om att resa och bo på fina hotell, men också uppskatter en enkel bambuhydda. Så älskar jag också att resa ut i Europa, men jag älskar lika mycket en liten utflykt här hemma. Det är att jag gör något som jag mår bra av! Nu kan det uppfattas som så att yogautövande är lösning på alla livsstilsproblem eller på människors inre behov. Så kanske man inte kan uttrycka det. Men eftersom man med hjälp av andnings – och meditationsövningar har lättare för att slappna av mer effektivt. Så hjälper det till att påverka sina negativa tankemönster, vilket i sin tur hjälper oss att släppa taget och ta saker med ro. Det ena utesluter inte det andra.

Att hämta inspiration via nätet eller genom böcker är ett sätt att förstå vad yoga handlar om, men naturligtvis är det bästa att pröva på olika yogaformer, för att få klarhet i vad som passar just dig bäst. Jag mår bra av mediyoga, yinyoga och globalyoga, vilket är de former som jag just nu har prövat på. Jag behöver mycket stillhet och styrka och dessa yogaformer ger mig det. Men ibland behöver jag fart och det finns ju yogaformer för det också! Eller något helt annat!

Jag avslutar mitt inlägg med att visa den vackraste julblomman av de alla. Amaryllisen! Här i en ljuvlig mörkröd ton. Att vistas i naturen och att alltid omge mig med blommor är ett enkelt sätt att skapa god harmoni.

Namaste, Gunilla

DSC_0009

DSC_0011

DSC_0010

Visst är den vacker!?