Mina tankar inför det nya året som nybliven pensionär!

Hej mina vänner!

På nyårsdagen kom vi hem ifrån vårt nyårsfirande i mysiga staden Wismar i Tyskland. En stad som var helt i min smak med alla gamla vackra hus, gränder, byggnader, torgen och hamnen. Det kommer ett inlägg så småningom om vår vistelse där. Här ett litet smakprov…

En vy ifrån den gamla hamnen i Wismar. Det var lite liv och rörelse trots årstiden…

Nu mina tankar inför det kommande året…

Det här året kommer att bli lite annorlunda på så sätt att jag inte ska återgå till mitt arbete. Känslan är mycket skön, men också som jag tidigare har uttryckt, lite vemodigt. Det är lite svårt att sätta ord på det, men mest handlar det nog om insikten att jag är där jag är åldersmässigt, samt att inte längre ”höra till.” Men jag har aldrig lagt min identitet endast i själva yrkesrollen, jag vet att jag har ett annat värde också! Den att bara vara jag – att vara Gunilla! I det ligger förstås alla de olika roller som vi har genom livet. Vad jag menar är att jag är helt säker på att jag kommer fortsätta att ge mitt liv meningsfullt innehåll. Det finns också en insikt om att ”bakrutan är större än framrutan” och det är den främsta anledningen till att jag har valt att gå i pension lite tidigare än planerat. Livet självt är viktigare för mig än allt annat!

Många har frågat mig vad jag nu ska ägna mig åt och det har jag inte funderat på. Tror egentligen inte att mitt liv kommer att förändras så mycket, eftersom jag redan gör mycket av det jag vill. Jag tänker och hoppas på att jag ”drar till mig” sådana glädjeämnen och människor som jag mår bra av. Det underbara nu är att ha mycket tid till mitt förfogande. Jag är inte längre begränsad till att träna på vissa tider, eller att hoppas på att det ska bli en solig helg för alla utflykter! Jag är ju i princip ledig varje dag och kan därmed ta tillfället i akt! Visst har jag tankar och planer på vad jag önskar uppleva. Men det är förmodligen i mångas ögon helt, ”vanliga önskemål” och inget storslaget! Ambition är en blandning av att ”bara vara”, samt att leva mitt liv så innerligt som jag bara kan!

Jag älskar ju både våra små utflykter i vårt närområde och att någon/några gånger om året ge mig iväg mot nya resmål.

Som i fjol då vi firade nyåret i Berlin. Vilken fantastisk resa!

Eller som alldeles nyligen i slutet av oktober, resan till Sicilien. Återigen fick vi uppleva bergsbyarna, de enskilda husen, gränderna, kulturen och inte minst den storslagna naturen!

Äntligen fick vi se Etna! Så mäktigt!

Var vi än är, om det är möjligt, så besöker vi ortens kyrka, som här i Taormina. En av alla bergsbyar som vi besökte på Sicilien.

Vackert eller hur!? Älskar stillheten och tystnaden som det vanligtvis är i en kyrka. Men visst är det också vackert och njutbart med en konsert!

Så fort julen och nyåret är över är det många som längtar efter våren. Jag njuter mest av att veta att våren ligger FRAMFÖR oss – och nu kan jag, om jag vill, i regn eller i solsken, ge mig ut varje morgon eller närsomhelst för att njuta av alla vårblommorna och senare alla sommarblommorna.

Vitsippor om våren vid Råda Säteri…

Och vi kommer att besöka Botaniska trädgården flera gånger och tacka och ta emot all blomsterfägring!

Kanske vi återvänder till det här paradiset där det fanns en oas av påsk – och pingstliljor! Platsen heter Fagerås, nära Tranemo.

Så vill jag åter uppleva naturen ifrån cykelsadeln som här Rådasjön runt! Lika vackert alla årstider, för om det inte går att cykla så går det ju att gå!

Och vår underbara skärgård med alla öar utanför Göteborg – nu kan vi åka hit oftare närsomhelst lusten infinner sig!

Eller göra nya turer upp till vårt vackra Bohuslän med bland annat den här skönheten! 🙂

Vi har varit på många platser och öar i norra Bohuslän – men inte alla! Det finns öar som väntar på oss! 🙂

Vandra – på kända eller okända stigar. 🙂

Vandra i skog och mark, som här i Särö Västerskog!

Cykla eller vandra längs Varberg vackra kust…

Högsommar som här i vackra Jonsereds trädgårdar – det blir nog även här många nya besök!

Och när hösten kommer… att njuta av färgprakten varje dag – varje ögonblick som det är möjligt!

I skrivandets stund regnar det, men nog tror och hoppas jag på att det kommer vinterdagar och visst är det vackert även då!? Så varför ha så bråttom till våren?

En solig och krispig vinterdag – åh, vad underbart! Ge sig ut på skidor för den som vill det. Eller som vi – vandra iväg, ta med kaffetermosen, goa mackor och slå sig ned i solskenet!

Så vill vi förstås umgås och upptäcka naturen tillsammans med vår alldeles egna solstråle…

Här lite prickig – vattenkoppor! Tänk att du alldeles snart fyller två år! 🙂

Kanske jag nu också får tillbaka lusten att skriva här på bloggen. Jag är fortfarande inte helt överens med mig själv om i vilken form jag vill skriva. Men det ger sig… men Tack alla som ändå har tittat in hår under året! 🙂 Jag vet att många av er blir inspirerade av mina inlägg som handlar om resmål, naturen och om allt annat som förgyller livet. Jag skriver ju för att inspirera till att njuta av allt – särskilt det som är alldeles gratis här i livet och det kan man väl säga att naturupplevelserna i vår närhet är!

Ja, det här var lite om mycket….

Kram Gunilla

Det stora i de små vardagliga händelserna…

Förra helgen blev till en enda stor ”njutningshelg” med olika upplevelser. Helgen inleddes med ett biobesök (”Våga älska”), mys med vårt lilla barnbarn Olivia och en spahelg på Asia spa i Varberg. För oss underbara upplevelser med rikt innehåll. Men i det stora hela ”vardagliga händelser” som är svåra att beskriva för någon annan utifrån vårt känsloperspektiv.

Ingen av ovanstående händelser är särkilt unika, men är det för oss! Hur ska jag kunna förmedla de känslor som jag upplevde när jag såg ”Våga älska med Ghita Nørby och Sven Volter. En helt enkelt underbar film om ”kärlek på ålderns höst!” Eller hur ska någon annan förstå hur det är att hålla vårt barnbarn i famnen? Alla som har hållit ett litet knyte i sin famn vet hur underbart det kan vara, men inte hur det är för mig att hålla Olivia i min famn. Hur ska jag kunna förmedla det unika i att just hon har blivit född? Eller saknaden över ett önskat barnbarn som ännu inte har blivit till, men som är innerligt efterlängtad?

Att ha en skön spahelg är inte heller unikt, även om detta var vår första! Asia spa visade sig vara en riktig pärla. Underbar miljö och gästvänlig personal. Vi upplevde allt det ljuvliga som man kan göra på en spaanläggning med sköna bad, ljuvlig massagebehandling, utmärkt god mat och dryck, samt därtill fantastisk utsikt över delar av Varberg ifrån Spaavdelningen. Men lika underbart som det är att bli ompysslad på spa, så är det att ha någon vid sin sida att dela detta med. Någon som i detta fall är min make sedan snart 40 år och som är den som bäst förstår mina ibland omtumlande känslor! Men likväl har även vi olika syn på våra gemensamma upplevelser, men kan ändå dela dem.

Spaupplevelsen var avkopplande, men lika avkopplande var promenaden vid Glommen och Apelviken, som vi besökte i samband med vår spahelg. Detta underbara att se solen stråla ifrån en klarblå himmel och de skummande vågorna orsakade av friska vårvindar. Det här är platser -smultronställen som vi ofta återvänder till. Men hur ska jag med text och bild försöka förmedla det vackra i just det som jag ser när jag ser ut över ett kargt landskap, eller över ett blåsigt hav i skiftande färger? Vi upplever så klart olika saker, beroende just på vad vi har att referera till.

Texter, bilder… allt är så vanligt nu för tiden. Det finns många bloggare, Facebooks – och Instagramanvändare där bilder blir ”vardagsmat!” I dess spår finns många ”följare”, som ibland förväntar sig nya uppdateringar. Ibland flera gånger om dagen! Vad händer då med innehållet? Publiceras texter och bilder för att synas eller för att det finns något att berätta? En bild kan säga mer än ord sägs det och så kan det vara. Men det kan också vara tvärtom. Ibland säger en bild allt, ibland behövs ingen bild, för texten är så målande att en bild är överflödig. En bild skulle ta udden av texten.

Jag har inte drabbats av någon idétorka på så sätt att jag inte vet vad jag ska skriva om. Men jag känner mig ibland begränsad av olika anledningar som till en del har med hänsynstagande att göra. Men lika mycket det som det här inlägget handlar om; att skriva om ”Det stora i de små och vardagliga händelserna” och förmedla det till någon annan. Det är inte så att jag vill frammana någon speciell känsla hos mina läsare. Men att text och bild ändå berör och lämnar något bestående efter sig. Jag vill att det lilla och vardagliga uppskattas mer! Läs; var dag…är inte det fantastiskt!? Att uppleva något var dag! 

Jag tycker mycket om att fotografera…kanske inte lika mycket att redigera. 🙂 Men vill ändå lära mig mer om det. Ännu så länge har jag använt mig av det program som finns installerat på datorn och tycker att det räcker långt. En bild ska väl ändå vara så naturlig som möjligt, men kan självklart förbättras för att just få fram en speciell känsla.

Mina inlägg handlar ofta om att lyfta fram en speciell känsla och det kan vara glädje, sorg, men också upplevelsen av harmoni. Ibland mer diffusa känslor som tomhet, eller en djup tillfredsställelse av tacksamhet. Inläggen handlar ofta om glädjen i att vara i naturen och om och om igen beundra allt det vackra som jag ser. Försöka fånga det i text och bild. Jag vill gärna skriva om ”de goda samtalen” och om ”andlighet”, vilket är de mest lästa inläggen på min blogg.

Lusten att skriva – att blogga har inte försvunnit, men jag upplever ett inre motstånd. Ett motstånd som har med att göra det som jag redan har nämnt att mina små vardagliga berättelserna blir ”platta” och ”blir till en av många små berättelser i det stora flödet som upprepar sig.”

Kanske dags för en paus? En annan inrikting – men som ändå är jag?

Jag älskar bilder och delar med mig av några som jag tycker förmedlar det som jag har upplevt den senaste tiden…

thumb_P1070152_1024

thumb_P1070153_1024

thumb_P1070155_1024

thumb_DSC_0002_1024

thumb_DSC_0006_1024

thumb_DSC_0005_1024

thumb_P1070157_1024

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

Alla dessa trender!

I början av året, presenteras olika trender inom mode, inredning, motion och inte minst vilken mat vi ska stoppa i oss!  Våra saker och ting – våra ägodelar ska bytas ut och vi lockas att köpa nytt, bättre och effektivare prylar. Utvecklingen går snabbt framåt – men vem orkar eller vill följa alla trender!? De flesta trender handlar ju om att få oss att konsumera och må bättre och konsumtion får oss inte att må bra. Men det ger helt klart en kortvarig tillfredsställelse! 

Trender i allt…hur vi ska möblera våra hem och vilka färger, tapeter, prylar och till med är det ”trendigt” att ha många barn! Att vilja ha många barn beror för de flesta på att de VILL ha många barn, men det tycks också vara en uttryck för att vara ”välbärgad.” Och vad ska en gravid kvinna äta och vad får den lilla barnet äta? Hur ska vi fostra våra barn? Föräldrar är vilsna!

Mat och motion…i början av året, efter alla helger och i september kommer alla löpsedlar om den nya ”supermaten” och nya motionsformer. Många av oss har just några kilon att bli av med vid dessa tidpunkter. Jag har själv prövat Viktväktarna, GI, LCHF, med gott resultat…men så kommer de där ”volangerna” smygandes tillbaka i midjan! Alla metoder, trender handlar inte ”bara” om att gå ned i vikt, utan att äta så ”naturlig mat” som det är möjligt. Inga tillsatser och helst ska det ska vara raw food. Det är sannerligen inte lätt att veta vad som är en trend och vad som är medicinskt beprövat? För det som gäller idag, kommer inte att gälla imorgon! Ny forskning och nya resultat och det är i och för sig bra…men det gör många av oss vilsna. 

Att äta ekologiskt, närodlat känns rätt och viktigt för mig. Jag vill också laga vår mat från grunden, då jag inte vet vad smakämnen och andra tillsatser gör med våra kroppar. Jag väljer också att äta lite kött, men mest fisk, skaldjur, grönsaker, bär och frukt. Jag upplever också att jag mår bra av att ha minskat på kolhydraterna, men jag utesluter dem inte! Att väga, mäta eller att helt utesluta vissa födoämnen, fungerar inte för mig och jag tror inte heller att det är nödvändigt.

Tidigt i höstas testade jag 5:2 – dieten…ytterligare en metod på min lista! Jag blev mycket inspirerad av en väninna som tyckte att metoden var ganska lätt att följa och som gav resultat. Jag började…det gick bra och går bra…men…jag kan bara konstatera att jag vägrar att väga, mäta eller räkna kalorier. Det slutar alltid på samma sätt…Jag minskar helt enkelt på kolhydraterna en till två dagar i veckan, vilket är det vanliga enligt 5:2-metoden. Men inget räknande eller mätande…det fungerar bra ändå!

Det viktiga är att naturligtvis att inte äta mer än vad jag gör av med och att maten är god och varierad. Nu vet jag att det kommer dagar där det slinker ned för mycket av det goda och det gör ingenting, så länge det inte blir varje dag!

Därtill kommer motionen…att vilja röra på sig för att det är viktigt, riktigt och kul! Det finns alltid något som passar envar…:) En annan trend är att många börjar på gym i januari och det är väl en bra trend…om man fortsätter vill säga! Jag kommer förmodligen att pröva på, för att ytterligare stärka muskler och leder…får väl se hur kroppen reagerar på det.

Att skynda iväg till gymmet …det får mig att fundera på städning – all vård av hemmet, skottning – allt trädgårdsarbete…behövs gym? Det får bli ett annat inlägg! 🙂

DSC_0005

DSC_0002

DSC_0009

DSC_0010

Det här inlägget har tagit mig hela eftermiddagen och kvällen att skriva! Inspirationen kom av ett reportage i dagens GP. ”Gott om mattrender.” Med sin krönika satte Kerstin Eikeland fingret på det som jag själv upplever att vilja bli ”Fri från”, är senaste trenden! Men i mitt inlägg har jag belyst trender inom olika områden och det blev ett långt inlägg. Jag har inte haft för avsikt att skriva vad som är ”rätt eller vad som är ”fel.” Det får var och en avgöra. Det är just det…vi vet att mycket är just ”trender” och ändå tror vi varje gång att nu…nu ska allt bli annorlunda. Nu ska det bli rätt och riktigt!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Goda samtal uppstår inte hur som helst, det är något vi skapar tillsammans!

I en artikel i Gp fredagen den 19 juni, skrev min favorit Tomas Sjödin åter en lysande krönika om ”chansen att prata till punkt.” Ett ämne som berör och intresserar mig. Tomas Sjödin skriver så fint att …” goda samtal uppstår nu inte riktigt hur som helst. Samtal är byggen, man skapar något tillsammans genom att lägga till sten för sten.” …

Visst är det så, någon berättar och någon lyssnar. Den som lyssnar kan kommentera eller ställa frågor som visar på uppmärksamhet. Kanske personen nickar eller på annat sätt visar med sitt kroppsspråk ett intresse för det som sägs. Det kan naturligtvis vara tvärtom…att ögonen fladdrar, att mobilen är i fokus och har ingen ögonkontakt alls med den som talar. Att det ibland blir tyst under ett samtal, kunde jag tidigare uppleva som något jobbigt, men ett längre samtal behöver ibland korta pauser. Goda samtal behöver utrymme för tid och reflektion!

Att någon avbryter mig för att ställa en fråga eller kommentera på ett positivt sätt, är inget problem för mig. Men om jag berättar något som jag har varit med om, vilket kan vara antingen en positiv eller negativ händelse, så vill inte jag att den som lyssnar tar över samtalet genom att berätta om egna erfarenheter. Det kan man göra då personen ifråga har berättat klart. Tomas Sjödin tar även upp den här aspekten i sin krönika och jag hoppas att många fler än jag har läst hans rader och tar lärdom. Det är så trist minst sagt, då någon ”tar ifrån en sin berättelse!” Nu tror jag att de flesta inte är medvetna om att de gör på det sättet, utan det ”bara sker” !

Ingen är perfekt – ingen är felfri! Jag vet att jag ibland avbryter på ett felaktigt sätt eller att jag har uppmärksamheten någon annanstans. Om jag kommer på mig själv med det, försöker jag ”rätta mig själv” genom att till exempel säga: ”Det här blev inte bra, jag märkte att jag inte hade fullt fokus på det du ville berätta. Vill du vara snäll och ta det där sista igen!”

Full närvaro i ett samtal är underbart! Samtal kan bli hur spännande , inkännande och dynamiska som helst eller det kan snabbt utvecklas till en monolog! Jag erkänner att jag har svårast med det sistnämnda – personer som älskar att höra sin egen röst och samtidigt tror sig bära på den absoluta sanningen! Ett sådan situation kan jag ha svårt att hantera oavsett om jag känner personen eller inte. Att flika in på ett snyggt sätt…

Alla kan och får ha sin ståndpunkt och det går för det mesta att ”tala för sin sak.” Men om man är en god lyssnare och den som talar kan lägga fram bra argument för att det kan finnas andra tankesätt, andra lösningar, så är det välkommet! Jag kan ändra uppfattning och det händer! Och dessutom går det att ha olika uppfattningar och enas om det.

Att vara i nuet…det som jag tränar på mest hela tiden. Det är då jag kan uppfatta vad som inte sägs – att lyssna in det som utesluts. Eller det lilla barnet som ivrigt ”pratar på”, ibland på sitt eget babyspråk och blir så lycklig när jag fattar! Men det är inte alltid jag förstår och det magiska sker att när jag ställer hjälpsamma frågor. Då kan samtalet fortsätta och jag blir lika glad varje gång som jag ser glittret i ett barns ögon som känner sig sedd och förstådd! Att vara ”bollplank”, åt någon vuxen som bär på ett dilemma och hjälpa den person att finna ett eget svar på sin fundering är också inspirerande. Många gånger är vi alldeles för snabba på att ge ”goda råd” eller snabba lösningar åt varandra. Men på sikt är inte det utvecklande. Svaren finns ofta inombords, de behöver uttalas och bli synliga för att vi ska förstå dess värde!

Idag har jag haft flera goda samtal, både med barn och vuxna där både stor som liten har fått känna sig betydelsefulla och kunniga. Det är inte svårt att räkna ut hur det påverkar mig!

Så låt oss skapa goda samtal genom att tillsammans lägga sten, för sten och vem vet var den första eller den sista stenen hamnar….

blomma och sten

Stenar är som ord de ligger där och väntar på att bli upplockade och användas och ibland skapar vi fantastiska underverk både med våra stenar och våra ord…

stenar

Vi staplar dem på hög och orden eller som här, stenarna blir till fantastiska byggnadsverk…

Trullihus

Jag har alltid fascinerats av ord och av stenar och kan tydligt se symboliken i att stenar som läggs på eller efter varandra, skapar mängder av ord som i sin tur skapar dialog eller monolog.

En önskan som jag tror att de flesta människor har är att orden – stenarna bildar en bro som gör det möjligt att nå varandra i stort och i smått.

bro

Lite filosofiska tankar så här på lillelördag…

Kram, Gunilla

En annan sida av mig…

Ibland blir jag lite nyfiken på hur andra uppfattar mig? Det är lätt att vi ”stoppar in varandra i ett eller kanske flera fack.” Utifrån hur väl någon känner mig så hör jag egenskaper som; glad, positiv, rolig, omtänksam, ordningsam, beslutsam, envis, analytisk, allvarsam, fundersam och känslig. Och det är i mitt tycke, både bra och mindre bra egenskaper, beroende på i vilket sammanhang och i vilken omfattning.

Nåväl…jag har mörkare sidor också ( de benämns oftast så) som inte är lika fantastiska att lyfta fram och en av dem är ”framgångsavundsjukan” som slår till ibland, då livet har ”överraskat mig” med för många motgångar! Då kan jag sjunka ned i självömkan och tycka att både världen och livet är orättvist! Och precis som så många andra är jag alldeles för snabb att placera en person i ett fack eller tillskriva densamme vissa egenskaper som inte alltid är positiva! Och så är det ju – att vi alla har olika egenskaper som är både kända och okända. Positiva och negativa. Känner du till joharis fönster?

Jag har inte hört någon person säga till mig att jag är tråkig. Och det vore intressant att höra hur en person är som är tråkig? Är det att vara ”nej-sägare”, allvarsam eller någon som oftast uttrycker en egen åsikt? Eller är det kanske någon som inte tycker om att göra det andra vill eller inget vill alls? En färglös person – helt utan karisma? Ja, du förstår hur lätt det är att placera någon i ett fack som inte uppträder som man själv vill.

I mitt arbete träffar jag dagligen många olika individer. Både stora och små! Och de flesta av dem kommer jag att träffa en tid framöver. Genom dem lär jag mig att känna mig själv och hur andra tänker och känner. Jag uppmärksammar hur mina tankegånger går….och när jag är koncentrerad och inkännande, så är det lättare att bara lyssna utan att analysera och bedöma.

Nu tror jag mig veta att vår hjärna…gärna vill 🙂 sortera intryck och göra bedömningar utifrån tidigare intryck och erfarenheter. Vi behöver sortera både händelser och människor i olika fack, för att kunna förstå och få nya erfarenheter. Men därmed inte sagt att jag eller du har rätt att döma eller tillskriva någon egenskaper, för all framtid! Du eller jag har oftast inte en kunskap om en medmänniskas hela livsresa. Det finns ju ett uttryck: ”Döm ingen förrän du har gått en mil i hans skor.” Nu för tiden har vi alla, all anledning att ta till oss det!

Allvarsam, fundersam, analytisk, känslosam…det är förmodligen de egenskaper som framträder här på min blogg genom de inlägg som jag publicerar. Och jag är en tänkande person som har lätt till skratt och tårar, och som älskar att skriva!

En stor bukett med blommor vill jag ge till alla och en var! Tack för att ni tittar in här och för alla välmenta kommentarer som jag får!

DSC_0017

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Samhället är en spegling av hur vi beter oss mot varandra!

Just nu upplever jag både den yttre och den inre världen som lite omvälvande! Det stormar minst sagt i det politiska Sverige och i delar av övriga världen. Det råder blockpolitik där det ena blocket äger sanningen och ser det andra blocket som sina motståndare. Vi har ett parti som har en bestämd uppfattning om att Sveriges problem beror på rådande invandrar – och flyktingspolitik!

Vad är det för samhälle vi vill ha? Hur ser ett rättvist samhälle ut? Kommer det någonsin finnas ett rättvist samhälle? Eller kan vi skapa ett samhälle, där vi eftersträvar att jämna ut orättvisor – klyftorna, där gapet oss människor emellan inte blir så stort?

Samhället vi lever i är en spegling av hur vi beter oss mot varandra. Jag tror på att det jag ger, det får jag tillbaka. Ger jag gott, får jag gott tillbaka. Ger jag skit, får jag skit tillbaka! När jag låter min avundsjuka övergå till missunnsamhet, kommer det att slå tillbaka mot mig i någon form. Men när jag använder min avundsjuka till att vilja lära mer – att vilja utvecklas och vilja något gott, så går jag framåt. Att vilja något gott är inte något som bara gagnar mig, utan också mina medmänniskor.

Är det våra politiker som har skapat det samhälle vi lever i? Eller är det du och jag? Eller är det vi tillsammans? Vem eller vad utgår jag ifrån när jag agerar? Min ideologi? Vilken ideologi är rätt och vilken är fel?

Håller samarbete, samförstånd, solidaritet och empati att gå förlorade?

”Empati betecknar förmågan att uppleva och förstå andra personers känslor. Empatibegreppet är nära besläktat med inlevelse och medkänsla. Empati handlar om en psykisk förmåga att förstå och känna med andra, vare sig personen håller med eller inte.” (Wikipedia.)

Jag läser vidare i Wikipedia att den empatiska förmågan aktiveras endast om du är intresserad av och värdesätter den andres välmående. Du behöver också uppfatta att den andra är i ett smärtsamt tillstånd. Så länge vi inte vill se fattigdom och misär och så länge vi inte vill dela med oss till andra, kommer det att slå tillbaka mot oss.

Människor på flykt undan fattigdom och misär, är inget nytt fenomen. Många människor världen över är just nu på flykt undan krig, förtryck och svält. Sverige har upplevt få krig, men på grund av fattigdom och svält, har människor även här, tvingats lämna sitt land för att överleva! Sverige har som tradition varit öppet för andra människor som har behövt skydd och hjälp i någon form. Ska vi fortsätta att vara ett öppet land? Hur ska vi bemöta de människor som flyr sitt land på grund av krig och fattigdom. Vilka ska få stanna och vilka ska vi avvisa? Vem äger problemen och vem har möjligheterna? Och så länge någon tar sig rätten att bestämma vilken trosuppfattning i världen som är rätt och hur den ska tolkas, kommer människor att behöva fly. Människor riskerar att bli torterade och lemlästade på grund av vad någon/några bestämmer av religiösa skäl.

Samarbete och samförstånd är ännu så länge vackra ord, men saknar betydelse, så länge ingen av oss ger orden någon tyngd! Våra förtroendevalda måste överge ett politiskt system som gagnar delar av befolkningen. Det handlar inte om att du eller jag ska få det bättre, genom att ta från den ene och ge till den andre. Det handlar inte om vilken blockpolitik som förs, utan om samarbete och samförstånd över alla gränser! Det handlar mer om mänskliga värden, än om ekonomiska värden!

Jag bär inte på någon sanning, det gör inte du heller! Vi tänker, känner och agerar utifrån våra egna erfarenheter och vad vi tror på. Eller kanske snarare vad vi tror är rätt. Jag bär på fördomar, jag tror att du också gör det. Jag vill inte dra alla över en kam – men jag gör det ibland! Jag gör det av rädsla och av okunskap. Ibland tror jag att jag vet sanningen, men det är först när jag speglar min åsikt med andra som jag ser en skymt av sanningen! 

Alla människor, oavsett nationalitet, vill leva i en värld som präglas av generositet, där vi alla känner oss trygga och behövda. Vi kommer förmodligen alltid att få leva med farliga sjukdomar, naturkatastrofer och oliktänkande. Och jag undrar om fattigdomen någonsin kommer att utrotas? En som har givit mänskligheten hopp om det är; Hans Rosling. Vi behöver många som är som honom i världen och det har vi tack och lov!

Men om jag slutar där jag började;

Mitt välmående präglas till en del av hur det ser ut i min närmiljö, men också i hela min omvärld. Om många människor runtomkring mig far illa, så påverkar det mig både direkt och indirekt. Jag bär inte hela världens problem på mina axlar, det kan och ska ingen göra! Men jag vet att all förändring börjar hos mig själv och på den vägen är det. Det är lätt att bli kvar i gamla tankemönster, som inte gagnar varken mig själv eller någon annan och det behöver jag arbeta vidare på. Det som jag tycker är svårt och som jag tror jag delar med andra är att; vara lyhörd för de egna behoven – att bejaka dem, likväl som andras behov. Jag vill kunna sätta tydliga gränser om hur jag vill bli behandlad, samtidigt som jag ska behandla andra väl. Jag vill vara generös mot mig själv och mot andra. Jag vill att andra också ska få ha det bra. Att ha tak över huvudet och mat för dagen. Att känna mänsklig värme och gemenskap.

När jag satte mig ned för att skriva idag, så var tanken egentligen att skriva om något helt annat. Men jag valde istället att ge utlopp för det som präglar mina tankar och känslor, just nu. Tiden går fort…det är snart andra advent och stora högtider som jul och nyår står för dörren. Jag vet att dessa högtider, för många innebär stress, press och prestation. Stanna upp och fundera över vad som är viktigt – vad som verkligen skänker dig glädje och harmoni och vad du tror att andra önskar sig av dig.

Som sagt ingen kan göra allt, men alla kan göra något! Igår fick jag en jul – och nyårshälsning från mitt fadderbarn, vilket gladde mig mycket!

Ta hand om varandra!

Kramar/Gunilla

DSC_0001

DSC_0003

DSC_0005

DSC_0006