Vandring på Stora Amundön!

Maken och jag har påbörjat ett litet trevligt projekt – nämligen att besöka och vandra på alla öar i Göteborgs skärgård! Vi har besökt många av dem, men inte alla där det finns naturstigar att följa. Det här är ett intresse vi delar och njuter av. Både av natur och av själva vandringen. Det finns hur många vandringsleder som helst nära oss, både i skärgården, kustnära och på andra platser i vacker miljö. Mitt motto är ju att: Njuta av det stora i det lilla. Därför är det just det vi gör – att vandra i närmiljön, innan vi kanske planerar för en längre vandringsresa!

Först ut att besöka blev Stora Amundön som ligger kustnära i Göteborgs södra skärgård.

Längd

4 km

Utgångspunkt

Stora parkeringen till höger efter båtvarvet på Brottkärrsvägen.

Karaktär

Medelsvår skärgårdsvandring som tar oss förbi badplatser, utsiktspunkter, vikar och små ekskogar. Det gäller att se var man sätter fötterna. En hel del balansträning! Behållningen av vandring är stor – sagolik natur! Man upplever slingan som längre, då det bitvis är en del ”stock och sten” att ta sig över! Inga svårigheter dock!

Det kan ibland vara svårt att se vart leden tar vägen mellan träd och klippor. Men håll utkik efter träspångarna och de små stolparna som markerar naturstig. Naturstigen går nära vattnet, förutom då det leder oss in i ekskog. Man ser också med blotta ögat var det är mest upptrampat!

Vandring går först genom några beteshagar och på den ljusa årstiden går här hästar och betar. Så se till att stänga grindarna ordentligt efter dig! Därefter kommer vi in i den första ekskogen…

Här, gamla knotiga ekar formade efter ålder, väder och vind.

Strax därefter kom vi fram till Kungsviken med fint bad och så vackert med alla klipphällar.

Efter att vi rundat en stor klippa på en spång, fortsätter leden åt vänster, genom en ny ekskog och det börjar gå uppför. Uppe på toppen syns ett ”röse” – ett fornminne som troligen är gravar från äldre bronsåldern 1500 f.K. Glömde att fotografera det, då jag blev så betagen av utsikten!

Underbara hällar där vi intog vår matsäck!

Till vänster vid den sydvästra delen brukar nakenbadarna hålla till..

Och det syns ju tydligt av texten till höger! 🙂

Eller som här fribad! Härligt! Om jag nu inte hade haft en infektion i kroppen, så hade det blivit BAD!

Till höger skymtar Drottningviken och jag kan tänka mig hur fullt det har varit här under de underbara sommardagarna!

Idag var det inte så många – inte så konstigt då skolorna har börjat!

Så lämnade vi den här underbara platsen och vandrade vidare och som sagt det gäller att hålla ögon öppna efter skylt som visar vart naturstigen tar vägen.

Vid Drottningviken finns en fin sandstrand för barnfamiljer och det finns en bra och barnvagnsvänlig väg fram till den. Bara att läsa på informationstavlan vid starten!

Så vackert, så jag dör en smula!

Till höger, vid klipporna vid Drottningviken finns det gott om badstegar.

Vi gick hela slingan, plus den lilla ”extra slingan” till vänster på kartan. Det var en underbar sensommardag att vandra och med all säkerhet kommer vi att komma tillbaka hit! Vi har förstås varit här och promenerat och badat ett antal gånger genom åren. Men aldrig vandrat på den underbara naturstigen!

Kram Gunilla

 

 

 

 

Känsö – en historisk pärla i Göteborgs södra skärgård!

Äntligen har jag varit här – på Känsö! Men vi tar det ifrån början!

En perfekt dag att ge sig ut på böljan den blå med ”Svea af Bohuslän” och ”tuffa fram” i ett solglittrigt hav mot Känsö! Tänk att vi återigen har sådan tur med vädret! 🙂

Foto: På väg in mot Stenpiren…

På tidigare resor har vi åkt med Bohuslän, samt Ellen af Bohuslän och nu fick vi den stora äran att kliva ombord på Svea!

Ni ser vilka vyer och motorljudet ifrån en gammal trotjänarinna är underbart!

Nej det här är varken kaptenen eller en sjömatros, utan ”bara jag” som njuter av livets godhet!

Men det fanns en trevlig kapten, annan besättning och en mycket sympatisk trubadur och hans trogna följeslagare!

Den lille hunden blev allas ”kelgris” och husses musikalitet bidrog till att resan blev mycket underhållande!

Efter en mycket behaglig båtresa med kaffe, smörgås och underhållning, närmade vi oss Känsö. Så många gånger genom alla år som jag har åkt förbi och alltid undrat över ”det där tornet” som syns längst upp till höger i bild. Jag har nog vid dags datum varit på alla de större, bebodda öarna i Göteborgs södra och norra skärgård. Kvar på min önskelista stod Känsö! Det är inte så konstigt att jag inte har varit här då det finns militära skyddsobjekt på ön, vilket gör att ön är tillträdesskyddad. Det innebär att ingen får gå iland utan särskilt tillstånd från Försvarsmakten, vilket vi hade genom att vi åkte på en bokad gruppresa. Ön används av hela Försvarsmakten och till viss del av andra myndigheter och näringsliv som samverkar med eller har anknytning till Försvarsmakten.

Väl iland på Känsö blev vi indelade i två grupper med varsin guide och en fantastisk rundvandring på den historiska och natursköna ön kunde starta…

Namnet Känsö har bildats av misstag. Det rätta namnet är Könsö, där stavelsen ”kön” betyder böld eller svulst, som syftar på de rundade bergformationerna som finns på ön. Ordet ”kön” är ett gammalt fornnordiskt ord i svenskan, men finns inte kvar. Det gör det däremot i norska och isländska språket och stavas då ”kaun”. Någon gång har ö blivit förväxlat med ä och namnet Känsö har skapats.

Med ökad handel och kontakter med omvärlden spreds inte enbart varor och människor världen över, även sjukdomar, ibland dödliga sådana spreds. Tidigt förstod man att stänga städerna när sjukdom var i antågande, men eftersom då handel och kommers blev lidande ville köpmännen inte stänga städerna. Detta är anledningen till att man inrättar karantänstationer vilka skulle förhindra att städerna var tvungna att stänga ifall de drabbades av sjukdom. Tidigt förstod man att allvarliga sjukdomar har sin inkubationstid, men inte hur lång den var, så när man bestämde tiden för karantän var det inte med hänsyn till sjukdomsförlopp utan snarare resultatet av bibelns heliga tal 40. Det var nämligen just 40 dagar det krävdes för att rena sina synder enligt bibeln. Med tiden lärde man sig hur lång karantänstid som behövdes. Om man kunde konstatera att alla ombord var friska efter en tillräckligt lång tid ansåg man att det inte fanns risk för smitta. Men om någon var sjuk eller avlidit under resan måste besättningen bli fri från smitta och lasten renas. Att just Känsö valdes som den bästa platsen att förlägga en karantänstation på, var att Känsö är en av de yttre öarna i Göteborgs skärgård, det finns bra och skyddade ankarplatser runt både Känsö och grannön Vargö håla. I maj 1771 var anläggningen på Känsö färdig. Den bestod av ett tvåvåningshus för betjäning på ön samt ett magasin för rening av varorna. (Det som syns på ovanstående bild.)

Här ser vi ”chefshuset”, avsett till karantänchefen, läkaren och tjänstemän. Fint skulle det vara, byggt i herrgårdsstil. Fasaden vit mot havet, men…

in mot ön, var huset rödmålat och det stämde bättre mot många av de andra byggnaderna. Det lilla vita huset – Parloiren, byggdes som ett samtalsrum där de besökande kunde träffa och samtala med dem, som var intagna i karantän, utan att eventuell smitta överföres. Vi var där inne och såg att rummet var delat i mitten med en ränna med stänger och galler på var sida. De intagna gick in genom dörren västerifrån. denna dörr hölls sedan stängd för att vinden inte skulle föra osund luft mot den rena sidan, där besökarna vistades. För att ytterligare försvåra att smittad luft skulle föras över till den rena sidan eldandes det med svavel i rännan. På så sätt kunde svavelröken förstöra eventuella smittämnen i luften.

Många andra byggnader passerade vi, som; observationssjukhuset, de olika magasinen som var lossningskarantäner, Pestsjukhuset, Tunnbindarverkstaden, Rydells Värdshus för att nämna några.

Känsö är en otroligt grön ö, vilket vi fick uppleva på vår rundvandring. Tidigare under våren växte här bland annat vitsippor och gullvivor. Nu såg vi strandtrift, strandglim och blå iris. Från juli till september blommar marrisp, vilken är mycket sällsynt och förekommar bara på strandängar längs västkusten. Undrar om jag har sett någon sådan? Blomman är lila med gula ståndarknappar.

Mindre trevligt är att som på de flesta andra öar finns här huggorm och fästingar, vilket guiden upplyste oss om! Vi slapp se dem!

Det har planterats mycket träd och buskar på ön och en trädgård anlades, vilket karantänchefen Jacob Forsell var mån om.

Härligt grönt och vid sidan om alla grönska låg det lilla lusthuset…

På ön finns också en kyrkogård som vi stannade till vid och det sägs att ett 70-tal människor genom åren har blivit begravda här.

Känsö torn – ett torn byggt i tegel, 9 meter höggt och 6 meter i diameter och ligger på Känsö högsta punkt. Här från tornet kunde man ha uppsikt över skärgården, men det fungerade och fungerar som ett sjömärke!

Äntligen har jag så fått svar på vad det är för ett torn – att ön heter Känsö och så mycket mer! Utsikten här uppifrån är obeskrivligt imponerande! Vi kunde se ut över hela Känsö så klart, men också stora delar av södra och lite av den norra skärgården. Längst ute i väst syntes Vinga fyr!

Så finns det andra mindre torn… 🙂

Mycket vackert som sagt och kan bäst uppleves på plats!

Utsikt in över den grönskande ön och i förgrunden syns bland annat karantänmagasinen och Pestsjukhuset.

Avslutar med en vacker vy inifrån ett av magasinen…

Vackert som en tavla eller hur?

Kram Gunilla

Vrångö som blev Styrsö och Donsö!!!

Våra utflykter börjar bli riktigt spännande, men denna gång var det en av våra medresenärer som såg till att planerna ändrades! 🙂

Våra goda vänner och tillika grannar ville gärna följa med på en buss – och båttur ut till Vrångö! Herr´n i det andra huset som tycker om att planera och skriva ut färdbeskrivning fick gärna göra det…

Så glada i hågen satte vi oss på Röd express in mot stora staden och mot Lilla bommen. Vi gick mot piren där Västtrafik har en hållplats, men något läge ”D” hittade vi inte, utan bara platsen där Älvsnabben lägger till. Vi frågade om var Ö-snabben 114, lägger till, men fick svaret att något båt ut till Saltholmen har aldrig gått ifrån den här platsen. Så lite missmodiga och med en extra kontroll på att färdbeskrivning stämde, tågade vi mot spårvagnen och lite försenade var vi så framme vid Saltholmen. Vi kunde konstatera att båten ut till Vrångö hade gått och det skulle dröja en timma till nästa tur! 🙁 Under tiden vi dividerade om till vilken ö vi istället skulle åka, så såg vi hur Ö-snabben kom in…PÅ VÄNDPLATSEN UTANFÖR TERMINALEN! Ö-snabben var en buss!! 😉 Jamen, vad kan man annat göra än att skratta! 🙂 🙂 🙂

Snabbt på båten och så blev det istället en utflykt till Styrsö och sedan till fots över bron mot Donsö! På Styrsö pekade jag ut ”morfars hus” och vi gick en runda för att se oss omkring på ”min barndomsö.” Här som på många andra skärgårdsöar finns de underbara husen, trädgårdarna och havet så klart!

DSC_0007

”Morfars hus”, som jag tror att jag har visat er någon gång tidigare. När båten kommer in mot Styrsö Bratten, så skymtar man det där på berget. Men tiden går…och någon morfar finns inte längre kvar, men huset och minnena finns kvar! 🙂

DSC_0014

Är inte det här en skärgårdsdröm så säg!? Titta på huset…på de vackra detaljerna som alla fönstren, balkongen, tornet och taket. Underbart!

DSC_0011

DSC_0012

De här kan vi vara utan…men medge att de är otroligt vackra att TITTA på!

DSC_0046

Vilken harmoni i färger!

Så tågade vi mot bron och mina medresenärer blev ombedda att ställa upp sig på ett led…vilket de gjorde! 🙂

DSC_0027

 

DSC_0028

”Hur ska du ha det Gunilla? Bättre så här då?” 🙂 Maken, längst bak…remmen gick av på kylväskan…kanske den var tungt lastad, men ni ser att hittar man bara en käpp så…

DSC_0062

Och så var vi över på Donsö. Nu var det läge för bad och lunch…hittade en informationstavla om var badplatserna låg. Jag frågade ett par och jodå…det fanns en badplats nära hamnen. Glada i hågen gick vi dit och möttes av en mindre trevlig syn! 🙁 Stranden som utlovades var inte städad på år och dag och några direkta klippor att gå ifrån fanns inte…ännu mindre någon badstege! Men hungriga och törstiga, så slog vi oss ned vi ett bord och det tog inte många minuter förrän allt var uppätet!

Nu var vi i all fall mätta, så humöret återvände och vi tågade iväg mot nästa badplats och se där fanns en liten strand och klippor och en BADSTEGE! 🙂 Härligt nu var turen på vår sida igen och det blev sol och BAD!!!

Åh, vad jag älskar vår skärgård…det finns så mycket att titta på runtomkring förutom ett glittrande hav…

DSC_0043

Någon som vet vad det är för en blomma?

DSC_0060

Naturen är så vacker på öarna…

DSC_0048

I bland är det skönt att vila benen och slå sig ned…

DSC_0052

DSC_0080

Rostigt men, vackert!

DSC_0082

Så var det dags att lämna ö-världen bakom oss och med full fart och med vind i håret, kunde vi konstatera följande…

Vi fick oss goda skratt, vi hade tur med vädret och vi har Vrångö kvar att besöka! 🙂

Ps. Vi åkte med Ö-snabben tillbaka mot Göteborg, när vi hade anlänt till Saltholmen! 🙂 D.s.

Äntligen – vi besökte Vinga fyr!

Det är så att man skäms…maken och jag har båda växt upp i Göteborg som små och vi har som vuxna alltid bott nära Göteborg, men ändå inte besökt Vinga! Men nu så blev det äntligen av! Perfekt väder…lite soldis, ljumna och måttliga vindar. Ibland helt klart, vilket gjorde solljuset bländande starkt och det blev svårt att få till klara och skarpa foton.

Vinga ligger i den yttre skärgården, väster om Göteborg. Avståndet till Göteborg är cirka tio distansminuter. Ön är cirka en km i öst-västlig riktning och cirka en halv km i nord-syd. Genom en havsvik, Gattulven, som skär djupt in från västsidan bildas den långsmala halvö, som utgör öns norrsida. Vinga fyr sträcker sig 29 meter över havet och stod klar 1890. Bredvid fyren står en annan historisk byggnad, Båken, en fyrsidig pyramid i lysande rött! När den byggdes 1851 fungerade den som sjömärke och idag har man även vigslar inne i den mäktiga träbyggnaden.

Vinga fyr – det är väl ändå Evert Tubes ö! Här föddes han år 1890 och växte upp med sin far som var fyrmästare, sin mor och sina 12 syskon. Fyrmästarbostaden är idag ett museum och är absolut värt ett besök.

DSC_0029

Vi steg ombord på Walona som tog oss ut i Göteborgs vackra skärgård, förbi kobbar och skär och en och annan känt fyrtorn som bland annat Böttö fyr.DSC_0018

DSC_0024

Så siktade vi Vinga…

DSC_0032

DSC_0103

Självklart var vi uppe i tornet och vi fick olika bud av guiden på hur många trappsteg det är…114 eller 115 trappsteg? Höjdrädd som jag är, så är jag imponerad över mig själv att jag tog mig hela vägen upp…och ned!

DSC_0058

Vidunderlig utsikt härifrån…närmast i bild, Taubes hus och numera museum.

DSC_0051

Nere…och så promenerade vi runt på de små asfalterade stigarna och jag kunde känna historiens vingslag och vi njöt av naturen, alla de små husen och av havet.

DSC_0090

DSC_0039

DSC_0086

DSC_0035

DSC_0099

Jag badade…inte så kallt som det ser ut…

DSC_0031

Men de här tre…de höll sig på land! 🙂

Det blev en underbar dag till sjöss och på Vinga! Jag tror att maken och jag har varit på de flesta öarna i vår skärgård, men som sagt inte på Vinga! Men nu har vi varit där och jag kan bocka av ytterligare ett smultronställe!

På vägen hem låg det här fartyget i Göteborgs hamn, vid Amerikaskjulet och tro det eller ej! Det är faktiskt uppkallat efter mig…

DSC_0145

DSC_0147

Det ni! 😉

Imorgon är det dags att återgå till arbetet efter en lång och skön semester. Jag är så tacksam över allt jag fått se och uppleva och de mysiga stunderna tillsammans med nära och kära. De allra viktigaste är ändå att få vara med dem!

Om framtiden vet jag en del, men långt ifrån allt! Nya utmaningar och upplevelser väntar på mig. Men jag tar en dag i sänder och njuter av dagen som är nu!

DSC_0017

De här kloka orden, såg jag när vi var vid Strömma FarmLodge och de får avsluta mitt inlägg.

Må gott och lev i nuet!

Kram, Gunilla