Vackert som en Monettavla – tankar om en bild!

Bilden som jag har på min header är ifrån Härmanö som är ett av de större naturreservaten i Bohuslän. Här möter man ett pittoreskt fiskesamhälle omgivet av karga vindpinade klippor och ljunghedar men också lummig lövvegetation, blomstrande ängar och hagar. Härmanö når man via färjan från Lavö på Orust till Gullholmen.

Vi hade en helt underbar helg i fjol på Gullholmen och Härmanö tillsammans med lilla familjen. Precis som jag skrev då så är Gullholmen och Härmanö två helt underbara bohuslänska pärlor! Vill du läsa om vår helg där och se på fler foton så klicka här!

Ni är några som undrar över fotot som jag har nu på min header och svaret är alltså att det är ifrån Härmanö. Vi var ute på söndagsförmiddagen, på en skön promenad bort ifrån bebyggelsen och hamnen och följde en liten väg genom ett fantastiskt landskap. Är så glad över att vi valde att gå åt det hållet annars hade vi missat naturreservatet och det lilla stenhuset med den underbara vildvuxna ängen!

För mig är landskapsbilden precis som en tavla – en Monettavla! Havet, klipporna i bakgrunden, stenhuset med det gamla takteglet, vallmon, blåklint, rosor och mitt i blomsterängen två gamla väderbitna trädgårdsstolar och en spinnrock! Jag bara älskar det! Bilden andas mycket sommar även om det togs mitten på september. Det är också ett stycke kulturhistoria och då tänker jag främst på det lilla huset. Det är inte omöjligt att någon har bott och verkat där, men kanske det är mer troligt att det är en gammal sjö – eller redskapsbod. Jag älskar de genuina skärgårdshusen – men skönheten i det gamla nötta huset och blomsterängen får mitt hjärta att slå snabbare! Huset finns nog kvar, men finns blomsterängen kvar? Det måste i alla fall vara en konstnärssjäl som äger huset och som vill fröjda alla som går förbi. Jag är nästan beredd att åka tillbaka tidigt i höst, för att se om allt är lika vackert i år!

Vad väcker bilden för tankar och känslor hos dig?

Skriv gärna en kommentar!

Kram, Gunilla

 

 

Barndomsminnen och frihetskänsla. Tankar om en bild!

Tankar om en bild…

Det här fotot tog jag för ett par, tre år sedan och jag bevarar det i favoritmappen. Mappen där jag sparar bilder som jag av olika skäl tycker särskilt mycket om.

Bilden påminner mig om sommar – om mina första barndomssomrar vid havet! Det är doften av salt hav och tång som jag njuter av än idag! Det är barndomsminnen om att åka snipa, bada och fiska krabbor i timtals och så måsarnas skriande. Jag får en frihetskänsla av bilden – måsen som är fri att flyga vart den vill. Eller så långt vingarna bär. Frihet som är så viktigt för mig – ja varje människa tänker jag, men som inte alla har eller får. Min längtan till havet är alltid närvarande och det finns få andra platser som får mig att känna mig så lugn och harmonisk. Vad tänker du om min bild? Väcker den något hos dig?

Kram, Gunilla

Text & Musik : Ulf Lundell

Jag trivs bäst i öppna landskap,nära havet vill jag bo,
några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.
Där lärkorna slår högt i skyn, och sjunger underbart.
Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört,
och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört.
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.

Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, d’r fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.
Då binder jag en krans av löv, och lägger den runt närmaste sten,
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.

 

 

 

 

 

Körsbärsblom – tankar om en bild!

Med vårljuset och med alla vårblommor, börjar så smått min livsenergi komma tillbaka! Jag ska inte älta, men vintern har varit så påfrestande…. men…

Med ny energi och med mer lust har jag börjat fotografera igen och det har bland annat resulterat i en ny kategori här på bloggen – ”Tankar om en bild”! Det är något som jag länge har tänkt på, men som inte har blivit av. Nu har jag samlat både nya och gamla bilder i en mapp – bilder som jag själv tycker mycket om och som jag vill presentera här på bloggen. En bild kan säga mer än ord, men bilden kan också förstärkas med nedskrivna tankar om bilden. Bilder uppfattas olika och väcker därmed olika tankar och känslor.

Körsbärsblom i Botaniska trädgården Göteborg

Våren tvekar inte – du finns där och ger oss ljus, hopp och en alldeles fantastisk lång blomningstid! Vi suckar och tycker att det går så långsamt, vi vill ha allt på en gång! Bort med vintern och de kalla vindarna, men årstiderna vet bättre!  De vet att bäst är att skynda långsamt! Det får oss människor – i alla fall vi som bor i Norden – att längta och njuta med alla våra sinnen. 

Rosa är en blandning av rött och vitt. Den representerar och symboliserar omsorg, medkänsla, omtänksamhet, romantik och kärlek. Rosa är också ett tecken på hopp. Det är en positiv färg som inspirerar och skapar varma och tröstande känslor. Färgen rosa ger en känsla av att allt kommer att gå bra, att det kommer att lösa sig.

Det kommer att gå bra…. det tycker jag om!

Kram, Gunilla