Stora och små bland höstlöven!

Nu sprakar färgerna som mest och när solen är framme förvandlas löven till ett färgfyrverkeri! De här dagarna vill jag inte missa och jag har haft tur att uppleva många soliga, lediga dagar. Det vill jag förstås föreviga med kameran. Med mobilkameran – vilken tur att ha den i fickan ändå! Olivia vill gärna vara ute och gillar att gå själv, så vi tar många promenader hon och jag!

Här ett foto nära där lilla familjen bor…

Så roligt att utforska hösten tillsammans med lilla Olivia! 🙂

Och det gäller att vara med i svängarna! Hon är snabb den lilla damen! 🙂

Men ibland för farmors skull sitter jag stilla en stund…

Och kan till och med ge henne ett leende på befallning! 🙂

Idag gick jag själv i vår skog och jag njuter av varje stund av varje andetag!

Det blev till och med en selfie där i skogen och dagen till ära är jag nyfrisserad! 🙂

Så vackert även här hemma med alla färgsprakande träd!

Underbara höst!

Kram Gunilla

Vem är jag och vem vill jag vara?

Mitt förra inlägg väckte ett stort intresse – ni är många som har läst det inlägget och jag har med stort nöje tagit del av era kommentarer.

Dagens inlägg är kan man säga en fortsättning på föregående tema; Alltså vem är jag när jag inte är någons hustru, fröken, kollega, mamma eller farmor? Kan man tänka så? Alla roller man har, är väl en del av mig? Tillsammans formar de mig till den person som jag är och har blivit. De är i allra högsta grad en del utav mig!

Det talas mycket nuförtiden om att ”hitta sig själv eller ”att vara sig själv” eller att söka ”sin sanna identitet”. Men det är inte det jag syftar på när jag skriver om ”vikten av att inte tappa bort sig själv”. Att inte tappa bort eller förlora sig själv, är att tycka om att vara för sig själv – att helt enkelt trivas i sitt eget sällskap och att göra saker på egen hand. Att göra saker som fyller mig med glädje. Att inte över tid och rum helt gå upp i sin roll som hustru, mamma, fröken, farmor eller vad det nu är. Jag behöver och vill också ha ett eget liv. Egna stunder eller tillfällen där jag väljer med vilka jag vill vara! Men att blicka inåt är inte fel – det är rent av nödvändigt för att ändå veta vem jag är! Däremot är det inte nödvändigt att skala bort alla de roller som vi får genom livet, för att vara medveten om sitt innersta – sina egna behov och önskningar. För mig handlar det mer om att vara medveten om vad jag tänker och gör och för vem jag gör det. Det som finns längst därinne i min kärna är den som jag var i begynnelsen och i de första barnaåren. Och det finns kanske tillfällen senare i livet där det är nödvändigt att hitta tillbaka dit.

Men jag är övertygad om att det är i mötet med andra som jag också förstår vem jag är. De egenskaper som visar mina goda och mindre goda sidor. Att bli vän med mina mindre goda sidor har tagit tid – för att säga att det arbetet blir nog aldrig färdigt! Men jag arbetar på att acceptera att de finns, samt att minska dess inverkan på mig själv och på omgivningen! Och kanske det är just detta upptäckande som ryms i de insiktsfulla och positiva orden utveckling och mognad.

Det var på Humanova som jag kom i kontakt med psykosyntesen och det var där som jag utbildade mig till diplomerad stresskonsult. Det var genom psykosyntesen som jag började förstå hur komplext det är att vara människa, samt genom utbildningen till handledare inom sorgbearbetning på Svenska Institutet för sorgbearbetning. Då blev jag också medveten om hur obearbetad sorg påverkar vårt känsloliv. Våra tankar och handlingar. För mig har de här utbildningarna varit värdefulla. Stressituationer och obearbetad sorg och andra förluster är ofta orsaker till ”att tappa bort sig själv”, vilket många är omedvetna om. Ibland behöver vi helt enkelt hjälp utifrån för att förstå vem man är och vilka mål vi har i livet.

Avslutningsvis…

Alla våra olika roller, alla möten, alla erfarenheter… allt det som har format dig och mig. Ibland blir vi vilsna, ibland tvingas vi vara i roller/situationer som vi inte trivs med. Men inte alltid. Inget varar för evigt, varken det som är lustfyllt eller det som är smärtsamt. Livet har sina med – och motgångar och det får vi acceptera. Mycket går att påverka och det är du som är regissören i ditt liv! 🙂

Återigen vill jag illustrera mitt inlägg med foton på Olivia. Vid fotoögonblicket är det Olivas storebror som firas och Olivia har sin ”finklänning” på och hon vill vara ute i trädgården och leka. Jag frågar vad Olivia vad hon vill göra och hon stannar upp och tänker en stund…

Olivia tittar bort mot grannens trädgård och ser vad barnen gör där. Det är just då mycket lek med bollar – en aktivitet som Olivia älskar!

Springer så iväg och får fatt på en boll…

Stannar upp igen och undrar vad som försigår åt det andra hållet…

Hon får syn på sin pappa som är i grilltagen och säger ”där”, det är favoritordet nu! 🙂

Men det är roligare att spela boll än att grilla och så har vi en mysig stund Olivia och jag innan det är dags att gå in och njuta av maten och födelsedagstårtan. 🙂

Visst är hon ljuvlig!?

Kram, Gunilla

 

 

 

 

Vi och våra olika roller – att inte tappa bort sig själv!

Nyligen var det Mors dag och jag blev uppvaktad av sönerna och respektive med blommor och blader! Och visst tycker jag om att bli ihågkommen och uppskattad, men inte nödvändigtvis på Mors dag! Uppskattning och innerlig omtanke får gärna komma när jag minst anar det och när jag mest behöver det! Och så har det blivit vid några tillfällen och det är de gångerna som har betytt mest. Det finns en hel del att säga om det, men det är inte det som jag vill skriva om idag, utan om alla våra olika roller som vi ”tilldelas” genom livet. Vad jag menar är att jag till exempel är någons dotter, syster, fru, mamma, svägerska, faster, moster, svärmor, kollega, och farmor för att nämna några. Det är så livet är och genom våra olika roller utvecklar vi olika sidor, vilket jag tycker är positivt. Men det kan också på sikt innebära ”att tappa bort sig själv!” För vem är jag när jag ”bara är Gunilla”? Förstår du vad jag menar?

Vi är ofta inte samma personer på arbetet som privat och det har en naturlig förklaring. Eller hur? På arbetsplatsen ska vi uppträda proffesionellt, men också personligt i viss mån. Återigen – hur hantera vi alla våra olika roller och hur påverkar det var och en av oss?

Nu tänker vi vanligtvis inte på det här – att vi har olika roller i vårt liv. Utan det är som sagt något naturligt. Vi trivs olika bra med våra olika roller och det finns roller som vi inte kan få! Du kanske inte kan bli farmor eller mormor, för ditt barn kan inte eller vill inte bi förälder. Du kanske har växt upp utan syskon och har saknat det hela ditt liv eller så har du inte alls funderat över det. Det här med ”att tappa bort sig själv” menar jag att det innebär att lägga ett för stort fokus på att tillfredsställa alla andras behov och önskemål och glömma bort de egna. Det kan också innebära att den uppskattning som man får genom att alltid finnas där för andra, blir den uppskattning som kommer att betyda mest. Det är här det där tomrummet kan uppstå. Jag betyder bara något tillsammans med andra och jag förbiser ofta mina egna behov!

Jag både behöver och vill vara för mig själv ibland. Det är i de stunderna som jag funderar över vart jag är på väg i livet. Vad är det jag vill och vad är det jag behöver för att må bra? Jag försöker (för ibland är det svårare) att uppskatta mig själv och vara stolt över den jag är, mer än det jag åstadkommer!

Att bli farmor var absolut ingen självklarhet och när jag och maken fick veta att vi skulle bli farföräldrar och när Olivia kom till världen, så var det en underbar glädje! Vi älskar henne gränslöst och vi tycker så mycket om att vara med henne. Men vi får inte lägga vår lycka i hennes händer. Det är inte hennes ansvar. Det är vårt ansvar.

När jag är med Olivia så försöker jag vara hennes ”medresenär” och låta henne visa mig vad det är som fångar hennes intresse. Och hon är som de flesta i hennes ålder alltid på väg! 🙂

Jag känner ofta igen mig själv i Olivia. Både till utseendet och personligheten. Hon påminner mig om vem jag var när jag var barn.

Åh, det ska bli så spännande att förhoppningsvis få följa dig länge genom livet Olivia och se och uppleva hur din personlighet utvecklas och vilka intressen du kommer att hålla fast vid.

Nu är du någons dotter, syster, kusin och barnbarn. Genom livet blir det så mycket mer, men mest önskar jag att du alltid kommer att vara Olivia!

Kram till alla stora och små därute!

Gunilla

 

 

 

 

 

I väntan på friskare tider!

Förra helgen hade vi vår lilla Olivia här mellan lördag och söndag. Lite förkyld och hostig var hon, men så varit en tid. Men vad tror ni hände!? På måndag kväll insjuknade jag och det rejält med hög feber, snuva och hosta! Farfar kom lite lindrigare undan… Vi fick i alla fall ytterligare en fin helg tillsammans och pappa Jörgen fick egentid! 🙂 Mamma Susanne var på bröllop.

Alldeles utanför vår dörr har vi en fin lekplats och här är Olivia djupt koncentrerad på vår lek med att last i och ur lasten från alla fordonen!

Och här pekar Olivia på gungan – att gunga är också kul! 🙂

Idag är jag feberfri, men orkar inte så mycket mer än att ligga i sängen och blogga. Den här vintern och inledningen av våren har för min del inte varit den bästa… så jag hoppas och tror att de friska dagarna är här nu! 🙂

TACK för all uppmuntran, vänliga och varma kommentarer! 🙂 Det betyder jättemycket ska ni veta! Jag skulle vilja ge var och en av er en ros…

Tänk att det snart är påsk… vågar man hoppas på lite vårvärme? Längtar så efter varmare vindar och mer solsken! 🙂

Med detta blandade innehåll avslutar jag med en stor kram till er alla!

Må gott!

Gunilla

 

En hel helg med lilla Olivia!

Först vill jag säga TACK – för alla värme och omtanke som jag har fått beträffande mitt förra inlägg. Det värmer verkligen att jag har så många läsare som uppskattar mig och min blogg och ger så mycket tillbaka! Just nu mår jag lite bättre, det är bara att hoppas att det får fortsätta så. Om bloggen har jag inte så mycket mer att säga nu…jag funderar.

Under hela helgen från fredag förmiddag till söndag eftermiddag hade vi vår lilla Olivia här. Det är många timmar och det är en mycket aktiv liten dam som är ständigt på språng att upptäcka världen! Och det är precis som det ska vara.

Jag har ju vanan inne som möter små aktiva barn på förskolan varje dag. Men att vara nära sitt barnbarn dygnet runt är något helt annat! 🙂 Nu hade inte Olivia varit här på ett tag och det var första gången som hon skulle sova över hos oss. Så visst undrade vi om hon skulle trivas och sova gott här. Men i det stora hela gick det alldeles utmärkt, men nog förstår jag att alla småbarnsföräldrar behöver lite avlastning då och då! 🙂

Det är så roligt att få vara med Olivia när hon utforskar världen. Det är otroligt hur mycket de förstår och hur de kommunicerar med sitt kroppsspråk när inte de riktiga orden finns till. Det går liksom inte att ta miste på om man förstår henne eller inte.

Under de dagarna hon var här utforskades de flesta rummen i detalj och även utemiljön. Nya utmaningar så klart!

Att bläddra i pekböcker är en klar favorit – och här är det allt som kan finnas på en bondgård. Hur låter traktorn och alla djuren?

Och om och om igen ska vi härma djuren. Den svarta hönan och tuppen blev favoriten!

Och hur låter lammen? Och hur känns det att klappa lammen?

Lycka var den här lådan med alla schackpjäserna i. De studerades in i minsta detalj för att sedan läggas tillbaka i rätt fack!

Lammfällen som är bakom henne på golvet… där skulle vi ligga och gosa! 🙂

Dessa gosiga händer och fötter! Vilken glädjekälla du är Olivia!

Kram till er alla!

Gunilla

 

Olivias första levnadsår!

Tänk Oliva att du nu har fyllt ett år! Ett helt år fyllt av kärlek till dig! Ditt leende får vem som helst att smälta och din leklusta är det inget fel på! Det är en rikedom att få vara nära dig och att vi – din farmor och farfar får följa med dig på din resa genom livet.

Att kunna fästa blicken – att knyta an och det är mot din mamma som du ler!

Att upptäcka sina händer att kunna samordna en rörelse

Rytmik och lek är roligt och att fara fram i ”rullatorn!” 🙂

Att kunna sitta själv och le sitta allra bästa leende.

Att upptäcka naturen – löv är roligt!

Jul är roligt med allt papper och alla snören. Vad som ligger i paketen är ännu inte lika viktigt!

Papper och snören är fortfarande roligt och att kunna sätta på sig mössan!

Visst är jag fin nu!? 🙂

Bra så här?

Att fylla ett år tar på krafterna!

Ja, det är så roligt att vara med dig Olivia och njuta av att Du är Du och att Du finns till!

En stolt farmor och en…

Stolt farfar!

Vi önskar dig, dina föräldrar och oss många lyckliga år tillsammans!

Kram.

Vår solstråle och höstfägring!

Ja, när lilla O är glad, vilket hon oftast är så strålar hon som solen! Tänk att hon är nio månader imorgon!

Igår hade vi ”egen tid” tillsammans med lilla O och storebror W. Vädret var det allra bästa med strålande sol och vi var ute och lapade sol mest hela dagen! Hösten har varit helt fantastisk med mycket sol och underbara höstfärger.

De senaste gångerna då vi har träffat Olivia, så märker vi att hon känner igen oss och hon blir inte lika ledsen när mamma och pappa har gått sin väg. Men när de väl är tillbaka…då går det inte att ta miste på att de är de viktigaste personerna i hennes liv. Att uppleva tillit till andra är ändå så viktigt och jag njuter av när jag får uppleva det. När små upplever att jag är någon som ser, lyssnar och bekräftar.

Igår hade vi många timmar tillsammans och jag tog med mig gosedjur ifrån förskolan och så lekte och sjöng vi om dem…

20161028_171936

Här är några av dem uppradade hemma i vårt kök…

20161029_135006

Och spännande var det att hälsa och sjunga om dem…apan var nog roligast! (Tänk om jag hade en liten, liten apa.)

img_20161014_175338

Att vara ute bland löven är ju så klart både roligt och spännande.

20161029_140620

På vår promenad såg vi de mest fantastiska färger, även om det nu börjar mattas av och många löv som har fallit till marken.

20161029_114532

20161012_151634

img_20161015_193611

Lilla familjen bor verkligen i fint och lantligt, med vacker natur runt husknuten. För varje gång som vi har varit där hittar vi nya promenadvägar.

20161014_121800

Ja, jag kan inte se mig mätt på de underbara färgerna och inte på vår lilla prinsessa som under dagen blev aningen trött av all sol, luft och lek! Så även farmor och farfar! 🙂

20161029_151604

Tack för en fin dag Olivia och William…vi längtar till nästa gång att få mysa med er! 🙂

Kramar!

 

 

 

 

 

Lite egentid med vårt älskade barnbarn Olivia!

Igår hade maken och jag egentid med vårt lilla barnbarn Olivia som nu har hunnit bli sju månader. Tiden går fort, så vi försöker att träffa ”lilla familjen”, så ofta det går! Olivia är för det mesta en glad tjej och är full med energi! Armar och ben vill vara i rörelse och med lite hjälp är det roligt att ta sig fram och upptäcka världen runt omkring! 🙂 Ibland är det lite si och så med nattsömnen – liten Olivia vill inte alltid sova om natten och vill pronto vara nära mamma och pappa!

Även om vi träffar vår lilla prinsessa då och då, så tar det en liten stund för henne att känna igen farmor och farfar, men när det väl är gjort, så är det kul att både busa och gosa med oss också. Men när det inte var mamma Susanne eller pappa Jörgen som var där när liten Olivia vaknade ur sin eftermiddagsslummer….oj, oj, vad liten prinsessa blev ledsen. Det tog tid för farmor och farfar att få henne glad igen. När mamma Susanne väl var tillbaka…då var det någon liten som inte släppte henne ur sikte!

Jag har ju den stora glädjen att träffa många små barn och deras föräldrar i mitt arbete på förskolan. Och vi samtalar ofta om hur viktigt det är att barnen får vara nära sina föräldrar när de så vill, vilket är så viktigt för grundtryggheten. Att det finns en famn att komma till när världen runtomkring känns främmande och skrämmande. Med tiden lär de känna igen sin omgivning – miljön och ansikten känns igen och det märks så väl till exempel då de kommer till förskolan. Efter en tid blir även förskolan en trygg plats och där finns flera famnar att känna sig trygg i.

Jag har ett underbart arbete genom alla dessa möten med stora och små. Att arbeta med människor är ofta energikrävande då det handlar om mjuka och mänskliga värden. Men jag får också mycket tillbaka – jag möts varje dag av glädje, värme och tacksamhet ifrån barn och deras föräldrar. Det är inte alla förunnat att få kramar varje dag på sin arbetsplats! Barn har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och inte minst då vårt lilla charmtroll Olivia!

thumb_DSC_0015_1024

Olivias alldeles egna lilla krypin. Så mysigt och ombonat! Snart, snart sover du förhoppningsvis hela natten i egen säng utan ”nattamat”!

thumb_DSC_0012_1024

thumb_DSC_0017_1024

”Knacka på” är en av farmors favoriter! Hoppas den blir din också Olivia!

thumb_DSC_0016_1024

thumb_DSC_0014_1024

thumb_DSC_0008_1024

Bus med farfar…

thumb_DSC_0010_1024

Och farmor gömmer sig och ropar ”tittut!”

thumb_DSC_0004_1024

thumb_DSC_0001_1024

Och så kan jag spela och sjunga! 🙂

En jättemysig fredag med lilla Olivia…vi ses snart igen!

Trevlig helg alla mina fina läsare!

Kram, Gunilla

En önskad och uppskattad doppresent!

Vilken tur vi hade med vädret igår då lilla Oliva döptes. Isande kall promenad till kyrkan, men ändå sol. Idag när jag tittade ut, fick jag allt gnugga ögonen ordentligt…snöfall!

Dopet blev en ljus och fin högtidsstund. Det var två barn som döptes, vår Olivia och så en liten kille som fick namnet Leo. Dopet ägde rum i en alldeles underbar kyrka som verkade nyrenoverad på utsidan och på insidan fanns en fantastisk vacker takmålning. Nu hade jag förstås inte så mycket tid att titta på det. Nej, jag hade förstås blicken fäst vid vår Olivia! 🙂

Det blev en fin stund inne i kyrkan med de närmaste familjemedlemmarna och nära vänner. Och så blev det förstås kaffe, tårta och många fina gåvor.

Här ett paket från farmor och farfar…

En extra fin låda med ett gosigt och mjukt innehåll…och som förhoppningsvis kommer till användning i många många år.

thumb_DSC_0001_1024

 

thumb_DSC_0002_1024

En skir vårbukett till vår lilla Olivia…

thumb_DSC_0085_1024

Huvudpersonen sover tryggt i mammas famn…men vad finns det nu i paketet?

thumb_DSC_0008_1024

Ett mjukt och glänsande lammskinn…farmor och farfar tänker att det blir mjukt och gott att ligga eller sitta på och lyssna till sagor. Handdockan har jag gjort för många år sedan. Hon heter Maja och får följa med mig till jobbet ibland och hälsa på alla barnen.

thumb_DSC_0014_1024

thumb_DSC_0012_1024

Av bilden i boken gjorde vi ett fint kort…bä bä vita lamm har du någon ull?…Boken är som synes flitigt använd, så den och de andra böckerna följde inte med i paketet. Med tiden blir det säkerligen några andra fina böcker till Oliva. Och lådan som fällen låg i…bra att ha samla saker i som man är aktsam om. 🙂

thumb_DSC_0009_1024

Härlig, tjock och så där gosigt lammskinn som man bara vill sjunka in i!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår lilla solstråle!

Solen strålar från en nästan klarblå himmel och även om jag vaknade med en tilltagande förkylning och känner mig allmänt krasslig, så njuter jag ändå av det vackra vädret. Maken har fått vårenergi och gör rent trädäcken och ställer fram trädgårdsmöblerna. Eventuella bakslag i form av snö blir ändå till tö! 🙂

Solens strålar värmer gott, men det finns ingeting som går upp mot vår lilla solstråle…

thumb_DSC_0016_1024

thumb_DSC_0019_1024

Det är så underbart att följa henne och se hur hon utvecklas från gång till gång. Vi träffade vår solstråle igår och så här nöjd blir hon när magen är mätt och när mamma gosar med henne. Hoppas nu bara att hon inte har fått mina basilusker! (:

thumb_DSC_0020_1024

thumb_DSC_0017_1024

Det är fortfarande lite svårt att ta in att vi har blivit farmor och farfar. Jag träffar många, många, underbara små barn på arbetet som genom alla år har skänkt mig stor glädje och givit mig värdefulla erfarenheter. Jag och mina kollegor har fått följa med dem en tid på deras ”första resa”, – på en förhoppningsvis lång livsresa! Det är fantastiskt! De är hos oss en tid tillsammans med sina föräldrar, för att så småningom börja i förskola, skola och så vidare.

Nu får vi följa med på Olivas resa genom livet och jag hoppas innerligt att vi ska ha kraft och energi till att finnas till för henne och för föräldrarna. Spännande och omtumlande på en och samma gång!

Må gott och ta vara på livets små under!

Kram, Gunilla

thumb_DSC_0797_1024