Vem är jag och vem vill jag vara?

Mitt förra inlägg väckte ett stort intresse – ni är många som har läst det inlägget och jag har med stort nöje tagit del av era kommentarer.

Dagens inlägg är kan man säga en fortsättning på föregående tema; Alltså vem är jag när jag inte är någons hustru, fröken, kollega, mamma eller farmor? Kan man tänka så? Alla roller man har, är väl en del av mig? Tillsammans formar de mig till den person som jag är och har blivit. De är i allra högsta grad en del utav mig!

Det talas mycket nuförtiden om att ”hitta sig själv eller ”att vara sig själv” eller att söka ”sin sanna identitet”. Men det är inte det jag syftar på när jag skriver om ”vikten av att inte tappa bort sig själv”. Att inte tappa bort eller förlora sig själv, är att tycka om att vara för sig själv – att helt enkelt trivas i sitt eget sällskap och att göra saker på egen hand. Att göra saker som fyller mig med glädje. Att inte över tid och rum helt gå upp i sin roll som hustru, mamma, fröken, farmor eller vad det nu är. Jag behöver och vill också ha ett eget liv. Egna stunder eller tillfällen där jag väljer med vilka jag vill vara! Men att blicka inåt är inte fel – det är rent av nödvändigt för att ändå veta vem jag är! Däremot är det inte nödvändigt att skala bort alla de roller som vi får genom livet, för att vara medveten om sitt innersta – sina egna behov och önskningar. För mig handlar det mer om att vara medveten om vad jag tänker och gör och för vem jag gör det. Det som finns längst därinne i min kärna är den som jag var i begynnelsen och i de första barnaåren. Och det finns kanske tillfällen senare i livet där det är nödvändigt att hitta tillbaka dit.

Men jag är övertygad om att det är i mötet med andra som jag också förstår vem jag är. De egenskaper som visar mina goda och mindre goda sidor. Att bli vän med mina mindre goda sidor har tagit tid – för att säga att det arbetet blir nog aldrig färdigt! Men jag arbetar på att acceptera att de finns, samt att minska dess inverkan på mig själv och på omgivningen! Och kanske det är just detta upptäckande som ryms i de insiktsfulla och positiva orden utveckling och mognad.

Det var på Humanova som jag kom i kontakt med psykosyntesen och det var där som jag utbildade mig till diplomerad stresskonsult. Det var genom psykosyntesen som jag började förstå hur komplext det är att vara människa, samt genom utbildningen till handledare inom sorgbearbetning på Svenska Institutet för sorgbearbetning. Då blev jag också medveten om hur obearbetad sorg påverkar vårt känsloliv. Våra tankar och handlingar. För mig har de här utbildningarna varit värdefulla. Stressituationer och obearbetad sorg och andra förluster är ofta orsaker till ”att tappa bort sig själv”, vilket många är omedvetna om. Ibland behöver vi helt enkelt hjälp utifrån för att förstå vem man är och vilka mål vi har i livet.

Avslutningsvis…

Alla våra olika roller, alla möten, alla erfarenheter… allt det som har format dig och mig. Ibland blir vi vilsna, ibland tvingas vi vara i roller/situationer som vi inte trivs med. Men inte alltid. Inget varar för evigt, varken det som är lustfyllt eller det som är smärtsamt. Livet har sina med – och motgångar och det får vi acceptera. Mycket går att påverka och det är du som är regissören i ditt liv! 🙂

Återigen vill jag illustrera mitt inlägg med foton på Olivia. Vid fotoögonblicket är det Olivas storebror som firas och Olivia har sin ”finklänning” på och hon vill vara ute i trädgården och leka. Jag frågar vad Olivia vad hon vill göra och hon stannar upp och tänker en stund…

Olivia tittar bort mot grannens trädgård och ser vad barnen gör där. Det är just då mycket lek med bollar – en aktivitet som Olivia älskar!

Springer så iväg och får fatt på en boll…

Stannar upp igen och undrar vad som försigår åt det andra hållet…

Hon får syn på sin pappa som är i grilltagen och säger ”där”, det är favoritordet nu! 🙂

Men det är roligare att spela boll än att grilla och så har vi en mysig stund Olivia och jag innan det är dags att gå in och njuta av maten och födelsedagstårtan. 🙂

Visst är hon ljuvlig!?

Kram, Gunilla

 

 

 

 

Vi och våra olika roller – att inte tappa bort sig själv!

Nyligen var det Mors dag och jag blev uppvaktad av sönerna och respektive med blommor och blader! Och visst tycker jag om att bli ihågkommen och uppskattad, men inte nödvändigtvis på Mors dag! Uppskattning och innerlig omtanke får gärna komma när jag minst anar det och när jag mest behöver det! Och så har det blivit vid några tillfällen och det är de gångerna som har betytt mest. Det finns en hel del att säga om det, men det är inte det som jag vill skriva om idag, utan om alla våra olika roller som vi ”tilldelas” genom livet. Vad jag menar är att jag till exempel är någons dotter, syster, fru, mamma, svägerska, faster, moster, svärmor, kollega, och farmor för att nämna några. Det är så livet är och genom våra olika roller utvecklar vi olika sidor, vilket jag tycker är positivt. Men det kan också på sikt innebära ”att tappa bort sig själv!” För vem är jag när jag ”bara är Gunilla”? Förstår du vad jag menar?

Vi är ofta inte samma personer på arbetet som privat och det har en naturlig förklaring. Eller hur? På arbetsplatsen ska vi uppträda proffesionellt, men också personligt i viss mån. Återigen – hur hantera vi alla våra olika roller och hur påverkar det var och en av oss?

Nu tänker vi vanligtvis inte på det här – att vi har olika roller i vårt liv. Utan det är som sagt något naturligt. Vi trivs olika bra med våra olika roller och det finns roller som vi inte kan få! Du kanske inte kan bli farmor eller mormor, för ditt barn kan inte eller vill inte bi förälder. Du kanske har växt upp utan syskon och har saknat det hela ditt liv eller så har du inte alls funderat över det. Det här med ”att tappa bort sig själv” menar jag att det innebär att lägga ett för stort fokus på att tillfredsställa alla andras behov och önskemål och glömma bort de egna. Det kan också innebära att den uppskattning som man får genom att alltid finnas där för andra, blir den uppskattning som kommer att betyda mest. Det är här det där tomrummet kan uppstå. Jag betyder bara något tillsammans med andra och jag förbiser ofta mina egna behov!

Jag både behöver och vill vara för mig själv ibland. Det är i de stunderna som jag funderar över vart jag är på väg i livet. Vad är det jag vill och vad är det jag behöver för att må bra? Jag försöker (för ibland är det svårare) att uppskatta mig själv och vara stolt över den jag är, mer än det jag åstadkommer!

Att bli farmor var absolut ingen självklarhet och när jag och maken fick veta att vi skulle bli farföräldrar och när Olivia kom till världen, så var det en underbar glädje! Vi älskar henne gränslöst och vi tycker så mycket om att vara med henne. Men vi får inte lägga vår lycka i hennes händer. Det är inte hennes ansvar. Det är vårt ansvar.

När jag är med Olivia så försöker jag vara hennes ”medresenär” och låta henne visa mig vad det är som fångar hennes intresse. Och hon är som de flesta i hennes ålder alltid på väg! 🙂

Jag känner ofta igen mig själv i Olivia. Både till utseendet och personligheten. Hon påminner mig om vem jag var när jag var barn.

Åh, det ska bli så spännande att förhoppningsvis få följa dig länge genom livet Olivia och se och uppleva hur din personlighet utvecklas och vilka intressen du kommer att hålla fast vid.

Nu är du någons dotter, syster, kusin och barnbarn. Genom livet blir det så mycket mer, men mest önskar jag att du alltid kommer att vara Olivia!

Kram till alla stora och små därute!

Gunilla

 

 

 

 

 

I väntan på friskare tider!

Förra helgen hade vi vår lilla Olivia här mellan lördag och söndag. Lite förkyld och hostig var hon, men så varit en tid. Men vad tror ni hände!? På måndag kväll insjuknade jag och det rejält med hög feber, snuva och hosta! Farfar kom lite lindrigare undan… Vi fick i alla fall ytterligare en fin helg tillsammans och pappa Jörgen fick egentid! 🙂 Mamma Susanne var på bröllop.

Alldeles utanför vår dörr har vi en fin lekplats och här är Olivia djupt koncentrerad på vår lek med att last i och ur lasten från alla fordonen!

Och här pekar Olivia på gungan – att gunga är också kul! 🙂

Idag är jag feberfri, men orkar inte så mycket mer än att ligga i sängen och blogga. Den här vintern och inledningen av våren har för min del inte varit den bästa… så jag hoppas och tror att de friska dagarna är här nu! 🙂

TACK för all uppmuntran, vänliga och varma kommentarer! 🙂 Det betyder jättemycket ska ni veta! Jag skulle vilja ge var och en av er en ros…

Tänk att det snart är påsk… vågar man hoppas på lite vårvärme? Längtar så efter varmare vindar och mer solsken! 🙂

Med detta blandade innehåll avslutar jag med en stor kram till er alla!

Må gott!

Gunilla

 

Jag behöver förnyelse och inspiration!

Idag på förmiddagen var jag på zumba för andra gången och den glädjen och energin behöver jag massor av som det ger! Jag ha alltid tyckt om att dansa och rör mig gärna till de medryckande latinamerikanska rytmerna.

Min energi och lust till saker och ting har för övrigt varit sparsam. Förkylningar och ryggont har väl bidragit till att min energin har sänkts… och jag känner mig faktiskt lite tom. Och den där olusten gnager i mig, för jag har så mycket att vara glad och tacksam över och det är jag också! Men det hjälper inte… längtar enormt efter fler soliga, varmare dagar för de brukar ju hjälpa mot vinter håglöshet. Ibland vet jag precis vad det är som jag längtar efter, ibland vet jag inte alls. Någon som känner igen sig?

Jag känner igen känslan lite grand sedan tidigare och då har jag fyllt på mig själv med energi genom att påbörja någon kortare eller längre utbildning. Det har bland annat resulterat i utbildning till diplomerad handledare inom stresshantering och certifierad handledare inom sorgbearbetning. Jag har gått en kortare utbildning inom Feng Shui och i Mindfulness. Alla bra utbildningar som har betytt mycket för mig i min personliga utveckling. Även värdefulla kunskaper ha med sig i mötet med andra människor.  Att utvecklas och växa som människa är underbart och rent av nödvändigt! Stagnation är inget att eftertrakta. Men någon ny utbildning är inte aktuell. Jag känner inget behov av det alls, men vill som sagt ändå fortsätta att utvecklas. Snarare börjar jag längta allt mer efter att styra min tid fullt ut och den känslan har börjat växa sig allt starkare.

Den där olusten smittar av sig på olika områden som det där med att blogga… till sommaren i juni har jag bloggat i fem år. Jag startade bloggen ungefär samtidigt som jag startade mitt företag. Bloggens och firmanamnet var detsamma  (nillashalsaharmoni) och tanken var att arbeta med ”hälsa” ur olika perspektiv som; stresshantering och sorgbearbetning. Så blev det också, men av personliga skäl behövde jag så småningom avveckla företaget. Jag behöll bloggen för jag ville fortfarande skriva om hälsa, harmoni, glädje, sorg och allt annat som hör livet till. Men allteftersom så har jag upplevt att min blogg inte riktigt stämmer överens med mitt liv idag. Glädje, sorg och harmoni går hand i hand och det får vi alla uppleva olika mycket av. Och fortfarande tycker jag det är viktigt och något som jag fortfarande vill försöka att förmedla. Men hur?

Jag skriver sällan om stresshantering eller om sorgbearbetning och det beror väl helt enkelt på att det inte längre det som jag arbetar med. Jag har skrivit en hel del om kostens och motionens betydelse för hälsan och lika mycket om andlighet. Om självkänsla och självförtroende och om empati.  Många inlägg har handlat om utflykter och olika resmål. Om vandring och cykling och om naturen i sin helhet. Allt tillsammans – inte minst naturupplevelser ligger mig varmt om hjärtat. Ni som följer mig på Instagram ser att det är mest naturbilder som jag lägger upp där. Jag ska erkänna att det tog tid innan jag fattade tycke för Instagram, men nu tycker jag det är ett bra forum för att på ett snabbt och enkelt sätt att nå ut till likasinnade.

Ja, jag känner mig lite vilsen och vet inte riktigt vad jag vill med bloggen. Det som stör mig mest är att bloggens namn inte stämmer överens med det som jag mest skriver om. Ska jag avsluta den och starta en ny? Och då måste jag vara klar över vad den ska handla om i huvudsak.

Jag har en del stora och små beslut att fatta och det här med ”bloggandet” är ju verkligen inget ”världsproblem”, men det tynger ned mig. Jag längtar verkligen efter förändringar och förnyelser på olika plan!

Kanske jag ska börja med en bloggpaus och låta saker och ting gro i lugn och ro.

Lycka, glädje, sorg, ilska, vemod, vilsen… alla känslor är tillåtna och jag tycker det är viktigt att våga visa sin sårbarhet.

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Underbar bok som leder mina tankar till vikten av sorgbearbetning!

Förkyld och febrig… det ena avlöser det andra för min del! Jag har legat nedbäddad i en vecka, men nu är jag på bättringsvägen och hoppas att jag får vara frisk nu!

När man är krasslig och ligger nedbäddad, så är en bra bok räddningen! Min man hade lånat några böcker av vår sonhustru och en av dem var ” Om du bara visste” av Caroline Säfstrand. Maken gav mig den och sa kort och gott, ”Läs den, du kommer att älska den!” Vilket jag också gjorde av flera anledningar.

Jag citerar en bit av författarens prolog:

”Om man översätter jordens ålder till ett dygn varar ett människoliv endast bråkdelen av en sekund. Hur förvaltar du den? Med en kosmisk suck, förvånade blinkning, ett skratt med bottenklang av jävlar anamma? vad gör du med denna obegripliga korta tid?”

Jag tycker mycket om boken då den delvis utspelar sig I Torekov – en plats där vi varit flera gånger då vi varit på husvagnssemester. Däremot har vi tyvärr inte kommit ut till Hallans väderö, en betydelsefull plats i bokens handling. ”Om du bara visste”, är en vacker och fängslande roman om två kvinnor som möts över generationsgränserna och om deras kamp för att ta makten över sina öden. Sina liv. Men den ger oss också en lektion i sorgbearbetning, vilket ofta innebär att;

  • Acceptera det som händer eller har hänt
  • Ta konsekvenserna av de val man gör eller har gjort
  • Framföra en ursäkt (vilket inte är samma sak som att be om förlåtelse)
  • Förlåta sig själv och andra, vilket sker inom en
  • Om möjligt – försonas
  • Gå vidare och uppfylla sina drömmar

Ibland ställs vi inför svåra prövningar i livet. Det är oändligt många situationer och relationer som vi ska ta hand om. Vi har alla en mängd olika relationer runt omkring oss och vi kan naturligtvis inte ha en nära och välfungerande relation till dem alla. En del relationer tar slut av naturliga skäl och förhoppningsvis utan att det har påverkat vårt inre negativt. Andra relationer har varit eller är viktiga för oss och om en sådan relation bryts på ett sådant sätt att den får negativa konsekvenser för oss, så behöver vi bearbeta förlusten för att kunna gå vidare. En förlust går alltid att bearbeta och det är viktigt att veta, men det kräver engangemang och kunskap om vad sorgbearbetning är. Det är inte alltid det går att försonas, men om det är möjligt så är det ofantligt värdefullt för det inre välbefinnandet. Det finns så många trasiga hjärtan här i världen och de läker inte med skam, skuld och hämnd eller med att stänga av och/eller döva sina sinnen och känslor på ett destruktivt sätt.

Tänk om alla förstod hur viktigt det är att acceptera, bearbeta, förlåta och gå vidare och fylla livet med glädje! Observera att jag skriver förlåta och gå vidare. Inte förlåta, glömma och gå vidare! Förlåtelse innebär inte att glömma, utan att försonas med det som har hänt. Det går inte att ändra på! Möjligen de närmaste valen som man gör.

Ja, en vacker och gripande roman som fick mig att tänka på mitt eget liv, Ifrån barndomen fram till idag. På alla de val vi gör. Medvetna och omedvetna. På alla relationer – energigivande relationer och energislukande relationer. På sorg och andra förluster och inte minst alla underbara glädjeämnen! Det viktigaste som jag lärt mig är att det går inte att fly ifrån en dålig situation eller relation – den måste bearbetas!

Jag vill poängtera att boken inte handlar om sorgbearbetning, utan som sagt det är en roman om kvinnoöden. Att försonas med det som varit och leva vidare i glädje! Men för den som har blivit inspirerad att läsa boken, utifrån att den är en välskriven roman och ha med mina personliga reflektioner i bakhuvudet, så hoppas jag att du därmed får en stunds bra och insiktsfull lässtund!

Hursomhelst – Läs den!

Det ligger en bok därunder som jag precis börjat läsa…den tror jag också att jag kommer att tycka om! ”Trädens hemliga liv!” jag tror inte att jag kommer att bli besviken…

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

Alla helgons dag

Alla helgons dag

Det finns oro och förtvivlan

Det finns förtröstan och hopp

Det finns glädje och harmoni

Det finns sorg och saknad

Det finns skam och skuld

Att älska är vackert

Att sakna likaså

I skam och skuld finns inget vackert

I skam och skuld finns inget meningsfullt

Förlåtelse är inget du ger eller får

Det är något som du bär inom dig

Ljuset finns i omtanken och i kärleken

Så vårda det liv du har fått

En kort tid på jorden.

 

Idag tänder vi ljus för de som inte längre finns hos oss

Men vi minns att de fanns en stund på jorden.

Kram, Gunilla

DSC_0011

DSC_0023

Föräldraskapet – eller vem är jag och vem vill jag vara?

I mitt arbete träffar jag på vuxna som har tankar, funderingar kring föräldraskapet. Jag tycker det är mycket stimulerande och intressant att få ta del av deras olika tankar i det ämnet. Naturligt är att det finns tankar, funderingar som har sitt ursprung i osäkerhet, farhågor, rädsla, men också den stora positiva förväntan i att få bli förälder. Föräldraskapet innefattar så många olika områden, men det jag och många andra har noterat beträffande föräldraskapet är en ökad osäkerhet som bottnar i ”Hur blir jag en bra förälder?”. ”Hur vet jag vad som är bäst för mitt barn?”.

Jag vet att många blivande föräldrar och redan existerande föräldrar söker kunskap på olika sätt. Inte minst genom Internet. Och ju mer kunskap de söker, ju mer osäkra kan de bli eftersom olika ”källor” ger olika svar. Många gånger finns svaren inombords, men frågan/funderingen, behöver ställas högt och det behövs någon som är genuint intresserad av att lyssna. För att få en förståelse för föräldraskapet och för den förälder som vi vill vara, behöver vi blicka bakåt…långt bakåt. Många av svaren finns att finna generationer bakåt. I vilket samhälle har vi växt upp i?

Jag tänker ibland tillbaka på hur det var när jag blev förälder för första gången, endast 23 år gammal. Hur tänkte jag? Hur sökte eller fick jag kunskap om hur det är att vara förälder? Förmodligen var min mor och min syster mina förebilder och som de allra flesta besökte jag regelbundet Barnavårdscentralen (BVC)  för att få ”råd och stöd” kring frågor som berörde amning, smakportioner och barnsjukdomar. Idag vet jag att det ser helt annorlunda ut. Både personal på BMM (Barnmorskemottagning) och BVC, informerar och ger stöd på ett annat sätt, så att det förutom medicinska frågor också berör graviditet, sex – och samlevnad, föräldraskapet och om barns behov och utveckling.

Många föräldrar idag söker efter ”olika metoder” som ett sätt att fostra sitt barn. I och för sig är alla förhållningssätt en slags metod, men kan ändå enligt min mening vara mer eller mindre hjälpsamma. När vi samtalar om föräldraskapet så finns det några viktiga frågor att ställa till sig själv; ” Hur vill vi ha det i vår familj?” ” Vad är viktigt för oss?” ” Hur skapar vi energigivande relationer?”

För att kunna svara på dessa frågor, behöver vi ha kunskap om vår kärnfamilj – vår urfamilj. Vanligtvis bestod den av en mamma och pappa och eventuella syskon. Vilka värderingar och traditioner fanns i min familj? Vilket syn – och förhållningssätt hade mina föräldrar till föräldraskapet. Hur bemötte de mig som barn och vilka konsekvenser har det fått? Hur var det i min partners familj? Har vi vuxit upp under likvärdiga förhållanden eller olika? Kanske kommer vi ifrån helt skilda kulturer? Hur har syskon påverkat oss? Och alla närstående släktingar som till exempel mor – och farföräldrar? Alla kamrater och lärare som vi har mött under uppväxten? Alla har de med sitt syn – och förhållningssätt påverkat och format oss till dem vi är idag. De flesta tänker eller talar inte om det, då de står inför sitt eget föräldraskap. Men när de har blivit föräldrar så ser och känner de av både likheterna och olikheterna i deras uppväxt och ibland kan den ena partners beteende eller åsikter verka främmande.

Som jag ser det så börjar föräldraskapet med att utforska och förstå sitt och sin partners ursprung. Vilka värdering och traditioner har vi med oss. Vilka vill vi behålla och vilka vill vi släppa taget om? Har jag fått en positiv eller negativ självbild? Vad vill vi förändra och hur når vi dit?

Många gånger är det så att vi har svaren inom oss, men då måste vi vara medvetna om varifrån vi inhämtar frågeställningen. Det är lite som; ” Jag har svaren och du ställer frågorna!” Först blickar vi bakåt och lite inåt, därefter blickar vi framåt.

Vad vi vill med föräldraskapet och hur vi kan nå dit! Hur ger vi våra barn mod, självkänsla och självförtroende och hur lär vi dem att bli ansvarskännande och empatiska? Eller vilka egenskaper tror du att de behöver för att om möjligt en dag bli en god förebild för sin omvärld och i sitt eventuella föräldraskap? 

Nej, jag har inte alltid svar på funderingar kring föräldraskapet, men jag kan tydligt se och uppleva varje dag, att mitt och andras syn- och förhållningssätt får positiva eller negativa konsekvenser. Barnen är mina läromästare!

Kram, Gunilla

thumb_DSC_0003_1024

thumb_DSC_0006_1024

thumb_DSC_0008_1024

 

 

 

 

 

På väg mot nya mål….

Njuter av de lediga dagarna där det mest är lusten som får styra vad som sker med dagen. Bara känslan att kunna ligga kvar i sängvärmen och läsa en god bok eller klä på sig och gå ut och gå en skön runda. Det mysiga med julledigheten är också att träffa nära och kära. Att ibland få komma till dukat bord eller att själv duka upp och laga mat med omsorg. Vi har också som så många andra varit på bio – hela två gånger på en vecka! Mysigt, mysigt med bio – ja, film ska ses på bio!

Nyåret brukar också innebära att köpa en dagbok – ja, jag vill skriva för hand i en vacker bok – en bok där jag skriver för min egen skull. Det är mycket rogivande att skriva för hand, samtidigt som det kräver närvaro. Det skrivna ordet är svårt att ändra på!

 

DSC_0011

Nej inte min handstil, men visst är det handskrivna vackert!?

DSC_0010

I början på året brukar maken och jag också planera för någon resa. Nu är det bokat och klart och den här gången blir det en cykelsemester i Italien. Vi ska cykla runt Gardasjön och det är friskt vågat…med tanke på en och annan krämpa, (milt sagt)  både för mig och maken. Men det är långt till september och krämpor är till för att övervinnas och eftersom det är en och annan backe som ska passeras har vi elcyklar till vår hjälp! 🙂 Det är märkligt, men Italien lockar oss gång på gång med olika innehåll.

Idag har jag varit och inhandlat ”trainingskor”, ser fram emot att varva min yoga träning med gymträning på Nordic Wellness som har öppnat här där jag bor. Jag blev nedstämd och frustrerad över beskedet i höstas att jag har begynnande knäartros, men en positiv egenskap jag har är att jag är målmedveten och envis, så nu tar jag nya tag!

DSC_0008

Väldigt lätta och sköna på foten…jag kommer sväva fram! 🙂

DSC_0004

De passar dessutom väldigt bra till träningskläderna! Eller hur?

DSC_0002

Jag känner mig så inspirerad att fortsätta på den inslagna vägen mot mina hälsomål med mat och motion som jag mår bra av. Det är som alltid mycket grönt, fisk och skaldjur på tallriken. Lite mindre av kött och när jag äter det så blir det kyckling, ibland lamm. Två dagar i veckan äter jag mindre av kolhydrater och det har gjort att jag har minskat sex kilo på ca: tre månader. Jag har fortsatt med det och därmed börjar jag ett nytt år, utan att tänka på viktminskning! Jag tycker inte om ”förbud” när det gäller mat. Det som är viktigt är att veta på vilka grunder man går upp i vikt. Det finns alltid en orsak och verkan!

Kram, Gunilla

Ett trivsamt avslut och en stillsam inledning!

Välkommen 2016

och

God fortsättning på det nya året!

Det blev en trivsam nyårsafton bland goda vänner, där värdparet gjorde sitt yttersta för att vi och ett par till skulle må gott av gemenskap, god mat och dryck kvällen igenom. Nyårsaftonen gick fort – alltför fort och kvällen blev till natt och sakta vandrade vi – gästerna hem genom den lite kyliga, men uppfriskande natten.

Nyårsdagen

Inte särskilt pigg och inte särskilt trött…

Det blev en skön och stillsam promenad tillsammans med maken ner mot sjön och längs ån. Här vid sjön kan jag stå länge och blicka ut över vattnet. Det är vilsamt och jag njuter av de sparsamma färgerna i naturen. Det är stilla och det är rofyllt. Vi möter några andra flanörer, men här nere vid strandkanten är det bara vi.

Jag ser tydliga spår efter senaste tidens blåsande. Viken är fylld av sjögräs, grenar och annat som har blåst upp.

Molnen ligger som en tät slöja över sjön och bäddar in den vackert.

P1070052

P1070054

P1070053

P1070055

Jag blickar ut över sjön och tänker att det här blir ett bra år. Som alla år! Jag vet att jag kommer att fyllas av både glädje och sorg, för så är det alltid! Styrkan ligger i att uppleva glädjen när den finns där, både i det lilla och i det stora.

Ibland är vattnet stilla, ibland är det stora vågor som far fram och som fullkomligt sköljer över oss! Kraften kan vara enorm och förödande…men det blir alltid stilla. Jag vet det för jag har upplevt det så många gånger och det är kanske det som är visheten med att bli äldre!

Det är något nytt som spirar och gror. Jag kan inte se det, ännu mindre beskriva det. Det bara finns där!

Ett nytt år är ett nytt år och en ny dag är en ny dag. Det är vad jag vet!

Kram, Gunilla

P1070056

Tillbakablickar och framtidstro!

När året närmar sig sitt slut, brukar jag summera året, utan att värdera för mycket i vad som blev bra eller dåligt. Det finns ingen mening i det, utan mer konstatera vilka val som var möjliga och hur det blev. För mig handlar det om att ”höja medvetandenivån” utifrån vilka beslut som har fattats. Medvetet eller omedvetet – ibland agerar jag utifrån ”autopiloten”, vilket får olika följder. Ibland positivt, ibland negativt. Saker och ting sker hela tiden och allt kan jag inte påverka. Ibland kan jag det, men väljer ändå att låta ”saken bero”, för att det känns bäst just då. Vid andra tillfällen vill jag förändra och det skulle kunna vara möjligt, men väljer ändå att ”låta saken bero”, därför att jag ser fler fördelar än nackdelar med det beslutet. Jag accepterar hur det är även om det inte är smärtfritt!

Bakom mig lämnar jag nu ett år som har inneburit både med – och motgång. Så som det oftast är. En del utmaningar har varit lite svårare att ta sig igenom och har orsakat en del känslomässiga berg – och dalbanor som har tagit energi. Jag upplever alltmer hur viktigt det är för mig att fortsätta ”vända blickarna inåt” mot mig själv, för att växa som människa. Jag vill vara sann mot sig själv, stå upp för mig själv, vilket inte är detsamma som att vara självupptagen eller självgod. Utan det är att ta ansvar för sina egna handlingar och tillgodose de egna behoven och om möjligt nå sina drömmar. Jag behöver ” de goda människorna” och de ”goda samtalen”, vilket ger mig glädje och harmoni och det ger mig kraft att ge tillbaka!

Jag behöver också stillhet, trygghet och närhet, vilket jag får genom att vara tillsammans med min familj och några få, men nära vänner. Naturen och kulturen står för andlighet och omväxling – allt tillsammans bildar en helhet.

Ett nytt år – jag hoppas och tror att det ska bli ett gott år!

Jag önskar innerligt att det blir så!

Jag önskar också dig Ett Gott Slut Och Ett Gott Nytt ÅR!

Kram, Gunilla

DSC_0015

DSC_0010

Nu kan gästerna komma!

Dukat för goda samtal! Nyårsdukning 2014/2015 hemma hos oss.