Att försöka göra det bästa även om det gör ont i ryggen och lederna!

Läser lite på olika bloggar och för dem alla är det gemensamma att alla längtar efter vår. Kanske inte så konstigt med att det faktiskt blev vinter till slut med en hel del kyla, sol och på många håll väldigt mycket snö! En del dagar har jag faktiskt inte gått ut. Inte när det är kyla i kombination med nordliga vindar. Därtill kanske halka! Då har jag varit tacksam över att inte behöva gå ut, för de där vindarna ger mig alltid ont i lederna.

Men trots stugvärme, glad zumbaträning, välgörande yoga, så blev det ändå så att jag fick ett skov och ryggskott! Februari och mars är de värsta månaderna och jag tror inte att jag har klarat mig undan något år. Det är precis som om att har jag klarat av hösten och vintern så här långt, så kommer smällen när vintern övergår mot vår. Under hela februari har jag haft känningar, men inte mer än så och så hoppas jag på att jag ska klara mig undan. Jag är i alla fall tacksam över att jag numera slipper att oroa mig över att inte kunna gå till jobbet. Jag behöver inte ringa och sjukanmäla mig varken till arbetsgivare eller försäkringskassan. Det är en stor befrielse! Men likväl är det jobbigt att ha ont och det är kostsamt! För i de flesta fall behöver kroppen hjälp med att läka och då behöver jag gå till en kunnig kroppsterapeut. Nu har jag varit på tre behandlingar och mår mycket bättre! Underbart att ha någon nära och där det oftast går att få komma snabbt! Ännu så länge har jag i alla fall klarat mig ifrån influensa (har vaccinerat mig) och andra virusinfektioner och det är jag tacksam över då det också kan utlösa skov.

Tack och lov så är vi klara här hemma med renoveringen i övervåningen och vi är verkligen nöjda. Lite bilder kommer kanske…och jag har ju av naturliga skäl inte varit så behjälplig. Men jag la krutet innan, som att rensa ut och stuva undan och det var kanske inte det bästa sättet att ta hand om mig, eftersom jag hade känningar i ryggen. Men nu renoverar vi inte varje år och jag får två, tre skov ändå under året.

Att ha smärta och knappt kunna gå, sitta, ligga – inte veta vad man ska ta sig till är påfrestande även om jag vet att det är övergående. Men jag har med medicin i kroppen försökt röra på mig ändå. Men det är sannerligen inte lätt att förflytta sig med en sned rygg. Det krampar något så in i hel…..

Nu är jag i alla fall bättre, klarar att gå kortare sträckor och har kunnat fixa lite i våra nyrenoverade rum. Ligger, sitter om vartannat och spånar på inredningsinspiration. Lite nytt har vi inhandlat, men det mesta finns redan. Rom byggdes ju inte på en dag, så det får ta lite tid att bo in sig och se hur vi vill ha det! Till helgen kommer vår lilla solstråle och då hoppas jag att jag är helt bra igen!

Nog längtar jag också efter vår och framför allt lite vårvärme. Promenerade en liten omväg när jag var på behandling idag och trots att det är en mulen och disig dag, anade jag vårluft! Har några vinterbilder som jag inte har visat här på bloggen och kanske det blir de sista vinterbilderna för den här säsongen…

Massor med nysnö! På sommaren är här fullt med människor som solar och badar. Lite svårt att förstå det nu!

Det är vackert med vinter och snö på träden!

Visst ser man hur kallt det är! Ån är nästan helt igenfrusen och sjön!

Lite öppet vatten fortfarande för alla sjöfåglarna. Men vattnet är som sagt kallt, så ibland är det gott att vara uppe på isen.

Vår vackra ”Monetbro”, som egentligen heter Lukas bro.

Det är så bra att bron kom till så att alla som vill kan gå både längs sjön och ån.

Jag är så glad över att jag kunde gå ut och pölsa i snön, innan jag blev dålig! För jag tycker om de där klara, lite kalla och vindstilla dagarna! Efter vinter kommer vår och det är underbart att både vara här och nu (utan att ha ont förstås) samt att längta efter vår! Det kliar verkligen i fingrarna nu att börja pyssla om pelargoniorna som står i förrådet och väntar på ny jord och näring! Ungefär som jag! Och krukorna som står vid entrén och på vår altan, där har blommorna gjort sitt! Tänk, snart kan jag plantera penséer och andra vårblommor! 🙂

Men, sov du lilla videung än så är det vinter…

Kram Gunilla

 

 

 

Naturen skänker lugn och energi på en och samma gång!

Inatt hade jag en sådan där ”vakennatt” på grund av stelhet i ryggen, höfter och sätesmuskulaturen. (Bechterews, Ankyloserande Spondylit). Då är det skönt att veta att jag inte ska iväg till arbetet, utan det är en ledig dag. Jag tar det extra lugnt på morgonen och mjukar upp hela kroppen så gott det går.

Idag var inget direkt inplanerat, så jag bestämde mig för att gå ut i skogen. Vi har som jag nämnt många gånger förut, ett underbart naturreservat alldeles runt knuten och där finns det många stigar att följa genom ett ganska kuperat område. Jag gick tidig eftermiddag och i samma ögonblick tittade solen fram. Naturen skänker mig lugn och energi på en och samma gång! Jag mår så bra i kropp och själ av att vandra i skogen – ja i naturen var jag än är! Varje steg jag tar är som ett ”reningsbad” för kropp och själ och tankarna både lugnar sig och klarnar. Varje steg är meditativa! Ibland är det något som fångar min uppmärksamhet och jag stannar till och njuter av att ”bara få vara”.

När träden har blivit gröna, så ser man inte skogtjärnet. Idag kunde jag gå ända fram till kanten  och vassen lyste som guld i solskenet.

Från stigen såg jag den här ”utväxten” på trädet och trodde först att det var ett fågelbo. men väl där framme såg jag att trädet drabbats av någon svampsjukdom.

Älskar mossa!

Fullt med små vattendroppar som täckte den mjuka mossan.

Vackert ljus som letade sig in under granen, vilket syns ännu bättre på nästa foto…

Visst är det magiskt!?

Kram, Gunilla

Oxveckorna!

Oxveckorna, är enligt nyare muntlig tradition, perioden efter trettonhelgen fram till och med fettisdagen. Dessa veckor upplevs oftast som tröga och tunga. Visst längtar vi efter mer ljus! Och tack och lov är det ljusare nu på eftermiddagarna. Det märks särskilt de soliga dagarna.

Men tröttheten börjar nog för de flesta tidigare än vad de här oxveckorna anger. Novembermörkret följt av en intensiv period med alla helger i december gör att vi förbrukar mycket energi och när vi så är inne i januari är tröttheten påtaglig för många av oss. För den som av någon anledning inte får tillräckligt med sömn, så blir det än mer påfrestande att orka med det vardagliga livet. Nog skulle jag som en del andra vilja resa till sol och värme nu. Samtidigt som jag faktiskt kan längta till underbara soliga vinterdagar här hemma!

Men någon resa är inte aktuell, så det gäller att ändå försöka se ljust på tillvaron! 🙂 För min del innebär det, att dels förgylla mina dagar med det jag tycker om att göra, och dels tänka på att den ljusa årstiden ligger framför mig med allt vad det innebär. Jag blir faktiskt lycklig av den tanken!

Jag kände mig också väldigt tacksam och glad idag för just idag, var jag på yogaklass för första gången på mycket länge! Jag har inte kunnat på grund av sjukdom med återkommande smärta och stelhet. ( Ankyloserande Spondylit ). Men idag ville jag pröva och det gick bra! Hur jag mår imorgon vet jag inte, men det är nu som gäller och just nu känner jag mig glad och nöjd!

Ta hand om er och tänk på den ljusa årstiden ligger framför oss!

Kram, Gunilla

Mellan vinter och vår!

Ja, här kom vintern tillbaka och det med lite solsken! Och visst är det tydligt att dagarna har blivit ljusare och det är underbart! Februari månad brukar vara en månad då jag känner av vintertröttheten. Kropp och själ behöver påfyllning på olika sätt och det blir en balansgång mellan upplevelser, rörelse och vila.

Två till tre gånger i veckan går jag till gymmet och glädjande nog känner jag mindre av mitt onda knä. (Begynnande artros). Jag har tränat upp styrkan i både armar, bål och ben och stavgången fungerar ganska bra nu. Om någon timme ska jag pröva på yoga stretch, hoppas det också känns bra. Min styrka ligger i att jag inte ger upp, även om det gör ont någonstans. Och har man som jag reumatisk sjukdom ( Ankyloserande Spondylit), så besväras man nästan alltid av stelhet och ömmande muskler. Ibland även en oförklarlig trötthet.

På gymmet värmer jag alltid först upp med att cykla eller gå på bandet för att inte träna ouppvärmd. Fördelen med att gå inne är när det är mörkt, halt och kallt. Men jag tycker inte att det är särskilt kul eller lustfyllt. Jag har aldrig tyckt att det är särskilt kul att träna på gym, men jag ”bara gör det”, om jag vet att jag mår bra utav det!

Det finns inget som går upp mot att gå ute i skog och mark och det gör jag så ofta jag kan året runt! Att vara nära havet är ett behov för mig…jag måste dit någon gång under helgen. Andas havsluft, se solglitter, eller havsis, berg och klippor samt horisonten.

Nedan; En för oss ny sträcka som vi promenerade i helgen – Torslandaviken. En ganska ny slinga som jag hittade till via Internet. Ett område rikt på olika arter av fåglar och fjärilar. Så hit kommer vi att återkomma då försommaren är här!

thumb_P1070122_1024

Här och var en del utsiktsplatser över inloppet mot Göteborg.

thumb_P1070119_1024

Andra platser som vi gärna återkommer till är:

Hälsö…

thumb_DSC_0001_1024

thumb_DSC_0005_1024

Fotö….en klar favorit för här finner jag alltid något att fotografera!

En dag att drömma om varmare tider….

thumb_DSC_0009_1024

 

thumb_DSC_0013_1024

thumb_DSC_0014_1024

thumb_DSC_0016_1024

När vi är här ute i norra skärgården besöker vi också Hönö och Öckerö. Tröttnar aldrig på dessa platser! 🙂

Tiden som är nu mellan vinter och vår är på sitt sätt underbar. Ljuset återkommer, snödropparna finns där under granriset, fåglarna kvittrar alltmer…och allt som jag längtar till finns framför mig! Och jag tycker om att längta…något gott som väntar!

Nu iväg på yogaträning!

Kram, Gunilla

 

 

Det är inte alltid som vi tror!

I ett nyligen publicerat inlägg, berättade jag om min reumatiska sjukdom (Bechterews) och hur den påverkar min vardag. Om den kan du läsa här. I perioder mår jag bra och där emellan kan det vara riktigt besvärligt med stelhet, smärta och en enorm trötthet. Som nu!

Att må bra innebär för mig, att det finns en balans mellan arbete och fritid. Om arbetet tar så mycket kraft, så att fritiden går åt till att ”bara återhämta sig”, då är belastningen för hög. Så är det för ett flertal arbetstagare (även arbetsgivare för den delen), som ofta eller ständigt upplever en orimligt hög arbetsbörda. Hur kan det då vara för någon som därtill har en kronisk sjukdom?

På grund av min sjukdom arbetar jag sedan en tid tillbaka på halvtid, något som borde kännas bra, men av olika anledningar gör det inte det. Närstående vet hur jag har kämpat i många år på olika sätt, för att hantera min sjukdom och samtidigt ”stå till arbetsmarknadens förfogande.” Jag tillhör definitivt en av dem som ett flertal gånger har arbetat under ”orimliga arbetsförhållanden”, där arbetsbelastningen har varit hög och där det har saknats en fungerande organisation. Arbetssituationen ledde till att jag blev långtidssjukskriven för utmatningssyndrom och under den perioden utvecklades min reumatiska sjukdom.

Men jag kan inte bortse ifrån det egna ansvaret – att förstå sina egna tanke – och handlingsmönster. Innebörden av orsak och verkan. Det handlar om självkänsla och självrespekt och att ha modet att göra nödvändiga förändringar för att nå dit man önskar. Det handlar om att säga nej för att kunna säga ja, men ändå inse sina begränsningar. Det handlar också om acceptans då allt inte går att ändra på.

Kan man vara glad och positiv och ändå ha ont – är det möjligt? Kan man ibland vara stel och öm i kroppen, men ändå vara förhållandevis vig och klara av yogapositioner? För mig är det så, men inte alltid! Jag har aldrig helt och hållet kapitulerat inför min sjukdom. Jag har valt att fokusera på tacksamhet, glädje och möjligheter, istället för bitterhet och problem.

De flesta i arbetsför ålder arbetar heltid. I perioder och särskilt bland kvinnor, förekommer deltid eller något mer. Fortfarande är det generellt så att kvinnor tar ett större ansvar för hem och barn och därför väljer att gå ned i tid för att axla ansvaret mellan två arbeten! Men jag har inte valt att arbeta deltid. Jag har fått acceptera att jag är begränsad till att arbeta halvtid, för att må så bra som möjligt alla veckans dagar! Det är lätt att tro och anta hur saker och ting förhåller sig, men att veta är något helt annat! Det går för det mesta att fråga…men du bör vara beredd på att lyssna på det svar du får…om det kommer något svar. Det är inte alltid som en fråga kräver någon förklaring eller något svar…

…Idag skyndade maken och jag på våren lite…granriset med belysning som har prytt vår entré är nu borttaget. Nu vill jag pryda entrén med vårblommor…jo, jag vill ha vår och värmande solskensdagar!

Snödroppar sticker upp här och var i våra rabatter och det är ljuvligt att se dem!

besc3b6k-i-botaniska-trc3a4dgc3a5rden-23-februari-2014-012  tidiga-vc3a5rblommor-21-februari-2014-004

Kram, Gunilla

 

 

Jag har det bra, men mår inte alltid bra!

Att leva med kronisk sjukdom, innebär ofta att leva med smärta eller med andra obehag. För ungefär 15 år sedan fick jag svar på varför jag så ofta hade ont i ryggen, nacken och sätesmusklerna. Efter diverse blodprover, röntgen och muskulär genomgång, fick jag min diagnos av en reumatolog, vilket löd; Bechterews sjukdom, idag mer kallad för Ankyloserande spondylit, förkortas, AS. Men jag hade känt av ryggproblemen långt före det att jag fick min diagnos och som många andra kvinnor med diffusa rygg – och nackproblem, så blev diagnosen då Fibromyalgi.

Att få en diagnos är ofta omtumlande, men också befriande! Diagnosen innebar att äntligen få bekräftelse på att de symtom som jag hade (har) inte var inbillade eller att de orsakades av ”psykiska problem”. Det har tagit lång tid för läkarkåren att acceptera och tillkännage att Fibromyalgi är en sjukdom. Fibromyalgi är inte en psykisk sjukdom, men långvarig smärta ger oftast långvarig stress. Stressen kan i sin tur öka intensiteten i smärtan man upplever och även förklara en del av symtomen vid Fibromyalgi. Inte bara när man får Fibromyalgi utan vid alla långvariga smärttillstånd spelar psykologiska faktorer en roll för hur de olika symtomen upplevs. Oro, ängslan, stress och depression kan förstärka symtom som smärta, trötthet och dålig sömn. Det är lätt att hamna i en negativ spiral, där det ena påverkar det andra…

Tidigt bestämde jag mig för att jag är inte min sjukdom, utan jag har två diagnoser som ger likartade symtom och det är det som jag ska förhålla mig till! Det är sannerligen ingen lätt uppgift. Fibromyalgi uppmanar till försiktighet beträffande olika aktiviteter, medan AS uppmanar till rörlighet! Jag försöker se till vad jag faktiskt kan och orkar, istället för vad som känns svårt och omöjligt. Jag hoppas och tror att de livsval som jag har gjort under de här åren, har påverkat hur jag mår i det stora hela.

På ett tidigt stadium, la jag om kosten och har inte ätit gris – och nötkött sedan dess. Jag äter fortfarande kött, men helst vilt, fågel och ibland lamm. Helst ska all mat vara ekologisk. Fisk, skaldjur vegetariska rätter, står högt på matlistan och nu under vintern blir det gärna soppor! Under de två sista åren har jag minskat intaget rejält beträffande vete (gluten) och vitt socker. Allt i syfte på att minska det som jag tror orsakar inflammationer i kroppen och AS är en inflammatorisk sjukdom. Även om jag tror att föda och närmiljön spelar en stor roll för vår hälsa, så är det förmodligen olika grundorsaker som gör att man drabbas av olika sjukdomar. Ingen kan bortse ifrån ärftliga faktorer.

Det är påfrestande att leva med smärta! När man som jag har Fibromyalgi och AS, så är det inte alltid som det syns utanpå. När jag ibland är relativt symtomfri, så ”sprudlar min energi” och jag är vigare och rörligare än många andra. Att det förhåller sig så kan jag tacka mitt hälsointresse för! Jag har alltid tränat ända sedan barnsben. Mitt intresse för ”hälsofrågor” har lett till att jag har utbildat mig inom stresshantering och sorgbearbetning och det har i sin tur, gjort mig medveten om det egna ansvaret för välbefinnandet.

I stort sett gör jag allt det som jag vill göra. Jag promenerar, går stavgång, tränar olika yogaformer, cyklar när vädret tillåter och mediterar. Ibland blir det för mycket och det avspeglar sig ganska omgående. Jag tror främst att det är yogan som har gjort underverk med mitt välbefinnande…yogan och bra mat, räcker långt.

Ibland får jag ett skov som yttrar sig som ett ryggskott eller nackspärr. Oftast känner jag av symtomen en tid innan, men inte alltid. Ibland vaknar jag och kan inte komma ur sängen, eller när jag ska resa på mig ur en fåtölj, så sprider sig en förlamande smärta över stora delar av ryggen. Läget är liksom låst som nu! Då är det smärtlindring av olika slag som gäller och att härda ut. Smärtlindringen består av avslappning, mjuk yoga, massage, värme, manuell behandling hos en naprapat eller sjukgymnast. Ibland behöver jag medicinera. Jag har prövat många olika behandlingsformer och de flesta ger smärtlindring, men jag har inte blivit frisk. Jag tror mer på att alltid träna i förebyggande syfte och i mitt fall är yoga bäst.

Livet pågår medan jag hanterar min situation. Jag drabbas som alla andra av motgångar som ibland kan vara mycket smärtsamma att hantera. Under ett antal år har jag utsatts för en hel del känslomässiga påfrestningar, där jag har förlorat anhöriga, vänner och på grund av mina diagnoser har jag varit tvungen att byta arbete och arbetsplats. Något av det svåraste har varit att starta eget företag, satsa allt, men sedan inse att det inte går att kombinera två arbeten utifrån min situation. Jag var tvungen att välja och jag behövde klara av att betala mina räkningar…Min själ ville fortsätta att hjälpa andra till ökad självkännedom och se dem släppa stress, krav och obearbetad sorg. Bloggen är en del av min livlina – här kan jag skriva om det som ligger mig varmt om hjärtat och jag får ta del av andras erfarenheter.

Man behöver vara frisk för att vara sjuk! Ja, det har jag också fått erfara. Det är långt ifrån alltid som anhöriga, vänner, kollegor och chefer, förstår hur en reumatisk sjukdom kan bete sig. Att min förmåga och ork kan skifta från tid till annan, från dag till dag. Jag har dock förståelse för det, då min sjukdom inte alltid är så synbar. Det syns inte alltid på mig hur natten eller morgonen har varit…Jag slits nästan sönder ibland av trötthet, då jag i perioder sover dåligt. Men så kommer ”den natten,” då jag sover som en stock och får lite återhämtning. Återigen – jag  är övertygad om att meditation och yoga har bidragit till bättre sömn!

Jag har som många andra fått sitta i många och långa samtal med chefer, läkare och representanter ifrån försäkringskassan och har för det mesta blivit lyssnad på och aldrig blivit ifrågasatt. Tur eller skicklighet…jag vet inte! Vet bara att min inre styrka och min förmåga att uttrycka vad jag vill, har hjälpt mig och att jag har haft god hjälp av ”nyckelpersoner!”

Varför berättar jag nu detta…

Jag vill gärna bidra till ökad kunskap om hur det kan var att leva med kronisk sjukdom av olika slag och vad du kan tänka på. Kanske du känner igen dig i min berättelse och att det kan kan bidra till att du prövar andra sätt att förhålla dig till din smärta/sjukdom. Det viktigaste som jag har lärt mig är att vara så tydlig som jag kan och tala om vad jag behöver för att må så bra som det är möjligt! Det gäller överallt i alla kontakter!

Jag påminner mig om att jag är inte min sjukdom. Jag vet att yttre faktorer som olika händelser, stress och press påverkar min sjukdom negativt. Därför är jag mycket medveten om att bearbeta de känslor som dessa händelser och tankar utlöser! (Stresshantering och sorgbearbetning). Jag väljer att fokusera på det goda i livet och uttrycker ofta tacksamhet. Jag undviker så gott det går personer som tar energi ifrån mig. Jag försöker att visa hur jag vill bli bemött och undviker att ”gå i försvar” när det brister i förståelsen och på respekt. Vem vill inte ha förståelse och respekt?

Det svåraste är att våga planera framåt, eftersom jag inte kan veta hur morgondagen blir. Men det vet ingen! Men för mig handlar det om att våga göra den där resan, boka till den där teaterföreställningen, våga bjuda hem gäster…jag kanske måste avstå. Nu händer det sällan…och som sagt – ingen vet hur morgondagen blir!

Så jag accepterar livet som det är och är mycket tacksam för allt det goda som jag har i mitt liv. Varför fokusera på något annat?

Jag är så tacksam för att ljuset återvänder det gör underverk för oss människor, djur och natur! Jag har hört lite fågelsång, druckit den första koppen kaffe ute i trädgården insvept i filtar och jag har sett de första snödropparna i vår trädgård…

DSC_0002

10930927_10152639568328483_2537268699382764345_n

Jag har det bra – men mår inte alltid bra!

Kramar; Gunilla